Motivering (skydd): FRITSLA KYRKA är belägen i samhällets nordöstra del. Den gamla kyrkogården inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur med smidesgrindar och kantas av en äldre trädkrans. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling gravar över förläggare verksamma i Fritsla. Tillsammans med de närbelägna förläggargårdarna avspeglar de textilindustrins betydelse för Sjuhäradsbygden.
Kyrkan uppfördes i sten i nyklassicistisk stil 1849 och ersatte då en äldre träkyrka från 1612, belägen på en kyrkplats med medeltida ursprung, ca 400 m nordväst om den nuvarande kyrkan. För bygget svarade byggmästare Per Petterson från den kända byggmästarsläkten i Sandhult. Kyrkan är välbevarad såväl exteriört som interiört och typisk för nyklassicismen under 1800-talets första hälft. Exteriören är näst intill oförändrad.
Invändigt har kyrkan en tydlig nyklassicistisk prägel med en väl sammanhållen ljus färgsättning, medvetet bevarad vid 1900-talets renoveringar. Den fasta inredningen är tidstypiskt vitmålad med förgyllda detaljer. Predikstolen och altaruppsatsen är samtida med kyrkan och utförda av den kände bildhuggaren från Mjöbäck, Johannes Andersson. Altarkorset avlägsnades 1930 från sin ursprungliga plats i mitten av altaruppsatsen och ersattes av en altarmålning av konstnären Albert Eldh. Konstnären Joël Mila dekorerade 1949 altaruppsatsen med symboliska målningar. Från den gamla kyrkan finns ett bevarat bemålat läktarbröst, föreställande Kristus och apostlarna, utfört av Sven Wernberg i mitten av 1730-talet.
Den fasta inredningen från tillkomsttiden är i stort sett intakt, med undantag för bänkinredningen som ombyggts under 1900-talet. Det färgade blyinfattade glaset i kyrkans samtliga fönster tillkom 1912. Kyrkans medeltida dopfunt återinsattes 1938 i kyrkorummet och minner om kyrkplatsens historiska kontinuitet. Vid en renovering 1949 av arkitekten Sigfrid Ericson, verksam i Göteborg men bördig från Fritsla socken, fick sakristian sitt nuvarande utseende med en träinredning som är typisk för arkitekten. Läktarunderbyggnader tillkom 1973. Kyrkorummet präglas trots 1900-talets förändringar av tillkomsttidens nyklassicistiska karaktär.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, smidesgrindar, träd och förläggargravar.
- Exteriörens sedan byggnadstidens föga förändrade karaktär.
- Läktarbröstningen från gamla kyrkan med målningar från 1730-talet.
- Den välbevarade fasta inredningen från tillkomsttiden; predikstolen, altaruppsatsen, altaret, altarkorset, altarringen, psalmnummertavlorna, läktaren och orgelfasaden.
- Albert Eldhs altarmålning.
- Sigfrid Ericsons sakristieinredning.
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2005)
Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.
Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.
Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.
Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.
Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.
Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.
Inventeringsår 2006
Text saknas
Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm.
Skara stift i ord och bild. 1949.
Börjesson, G: Ödekyrkor i Västergötland. 1994.
.
Hallbäck, Sven-Axel, "Medeltida dopfuntar i Sjuhäradsbygden". Från Borås och de sju häradena. Borås 1966. / Markving, Gustaf, Kyrkorna i Sjuhäradsbygden. Borås 1981. / Svenskt konstnärslexikon: tiotusen svenska konstnärers liv och verk. Malmö 1953 och 1961 / Västergötland - landskapets kyrkor. Red. Markus Dahlberg. Stockholm 2002..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin