Motivering (skydd): Vallsjö gamla kyrka uppfördes under 1100-talets andra hälft och
hör till de så kallade Njudungskyrkorna. Kyrkan är till stora delar
ursprunglig, trots en brand på 1500-talets mitt. Karaktärsbärande
drag i exteriören är de släta men grovputsade väggarna med avsaknad
av sockel, det branta sadeltaket med spåntäckning och få fönsteröppningar.
Material och hantverksmetoder kopplade till dessa delar
är viktiga för att behålla kyrkans kulturhistoriska värde. Exteriört
speglar den väl den tidigmedeltida romanska kyrkobyggnadstraditionen.
Den romanska korportalen med sitt reliefprydda tympanon
är en av stiftets få bevarade.
Interiört präglas kyrkan av medeltidens rumsvolymer genom sin
bevarade triumfbåge, vilken genom senare förändringar fått en originell
framtoning. Inredning och utsmyckning i tak och på väggar
spänner över tiden från 1600-talets slut till 1800-talets början och
besitter mycket höga autenticitetsvärden till följd av att kyrkorummet
inte genomgått 1800- och 1900-talets sedvanliga förändringar.
Detta tack vare en period som ödekyrka efter uppförandet av Vallsjö
nya kyrka. Det ålderdomliga intrycket förstärktes vid arkitekt Erik
Lundbergs pietetsfulla restaurering 1950 då för övrigt den välanpassade
sakristian tillkom.
Speciellt högt kulturhistoriskt värde har takmålningen i långhuset
samt bänkinredningen från 1600-talet som är helt intakt, vilket idag
är unikt i ett regionalt perspektiv. Magnussonorgeln från 1868 har
ett högt musikhistoriskt värde.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
• Kyrkans exteriör är välbevarad och representativ för de romanska
Njudungskyrkorna.
• Interiören som helhet har med sin sedan tidigt 1800-tal intakta
inredning och patina närmast museala kvaliteter.
• Den traditionellt präglade klockstapeln från 1932 har ett miljöskapande
värde.
Inventeringsår (2009)
Vallsjö gamla kyrka ligger i traditionell öst-västlig riktning med koret
och rundad absid i öster. I väster finns vapenhus med västportal
och huvudingång, en andra ingång finns på södra sidan vid koret.
Koringången är hög och smal och tunnvälvd med ursprungligt
reliefhugget tympanon i romansk stil. Stommen är av gråsten, fasaderna
putsade och kalkavfärgade. Sakristian är uppförd av timmer
och väggarna klädda med spån. På medeltida sätt står kyrkan direkt
på marken utan markerad sockel. På södra sidan har stenkarmen
till den ursprungliga ingången vid västra fönstret lämnats kvar i
fasaden för att markera var den låg. Fönstren är höga med mittpost
och spröjs, brunmålade och djupt indragna i välvda nischer. Taket
är ett sadeltak lagt med spån.
Invändigt är kyrkan medeltida enkel, men med tydliga spår
från tillägg från 1600-talets slut fram till 1800-talets första hälft.
Väggarna är tjocka och enkelt slätputsade med följsamhet mot
murverket. Fönsternischerna är djupa och rundbågsformade utan
några omfattningar. Golvet är lagt med breda kilsågade brädor, med
röd matta ovanpå. Koret är litet och runt avslutat mot öster med
en liten fönsterglugg i rundbågig fönsteröppning. Absidvalvet är
målat med ett stort baldakinmotiv i rött från renoveringen 1821-
22. Till denna hör även draperimotivet respektive kolonnerna som
syns på var sin sida av triumfbågen. Koret är möblerat med en enkel
altarring med målade speglar av okänd ålder, altarbordet är en
del av murväggen framför fönsternischen. Kortaket är fl ackt med
gråmålade brädor, här fi nns också kvar en upphängningsanordning
för en primklocka.
Från koret fi nns öppning mot sakristian i norr, en enkel utbyggnad
i timmer från 1950 på gammal grund, den äldre dörröppningen
togs då upp igen. Sakristian är enkelt inredd med skurat trägolv och
vitkalkade timmerväggar.
Triumfbågen är ändrad vid okänt tillfälle, eventuellt vid återställanden
efter branden 1568, men annars senast vid sekelskiftet 1700.
Bredvid denna på södra sidan står predikstolen från 1600-talets slut.
Bänkkvarteren är slutna och sparsamt målade i laserande blågrått.
De är från 1699-1701 och har aldrig moderniserats. De främsta bänkarna
på norra sidan är delvist skrapade rena in på träet. Långhuset
präglas i örvigt främst av takmålningen från 1700-talets mitt i sen
barockstil, föreställande den yttersta domen. Orgelläktaren i öster
täcks av en läktarbröstning med porträtt av Kristus och evanglisterna
samt Petrus. Uppe på läktaren står den Magnussonorgel som
byggdes 1868 och sedan fl yttades över till Vallsjö nya kyrka, men
som 1913 fl yttades tillbaka. Den byggdes med fem stämmor men
är nu tagen ur drift.
Vapenhuset är enkelt och består av samma putsväggar och
brädgolv som i övriga kyrkan, på södra sidan går trappan upp till
orgelläktaren.
Fasadkulör (2009): Vit
Byggnadsdel (2009): Absid - Öster, Kor - Öster, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Absid - Öster, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2015
Vallsjö gamla kyrka hör till de så kallade Njudungskyrkorna som
uppfördes under 1100-talets andra hälft. Likheterna med domkyrkan
i Lund är många och byggnadstiden sammanfaller med att
domkyrkan har färdigställts. Man kan förvänta sig att byggnadshantverkare
har sökt sig vidare för nya uppdrag och tagit med sig
erfarenheter från domkyrkobygget.
Kyrkan uppfördes i sten med putsade fasader. Till ovanligheten hör
att kyrkan från början uppfördes med ett västtorn. De fl esta andra
kyrkor uppfördes utan torn. Den enda kyrka i närheten som också
uppfördes med torn var Vrigstads gamla kyrka, vilket förmodligen
berättar något om deras särställning. Kyrkan är från början uppförd
med långhus, kor, absid och torn. En sakristia i norr byggdes troligen
först under det sena 1500-talet. Kyrkan brandhärjades under det
svensk-danska kriget, 1568 brann den ner men återuppbyggdes på
de befi ntliga murarna kort därefter - troligen i samband med det
uppfördes sakristian. Den nuvarande sakristian är dock senare.
I samband med branden rasade tornet. Kyrktornet återuppfördes
aldrig, i stället uppförde man en klockstapel. Predikstol och kyrkbänkar
införskaff ades först i slutet av 1600-talet. I samband med
detta - eller kort därefter - vid sekelskiftet 1700 renoverades även
kyrkan och väggar kalkades då över. Triumfbågen som skiljer koret
från långhuset var ursprungligen av en ovanlig sort med mittpelare
- när denna raserades är osäkert men antingen skedde det vid
brandhärjningen 1568, eller senast i samband med ändringarna
kring sekelskiftet 1700.
Redan på 1600-talets fi nns uppgifter om att kyrkan var i dåligt
skick och att den upplevdes omodern. Vid 1700-talets mitt målades
en tidsenlig yttersta domen-skildring i barockstil i taket. Denna är
nu framtagen och konserverad.
På grund av platsbrist och dålig standard i mitten på 1800-talet
aktualiserades frågan om att bygga ny kyrka. Efter dessa diskussioner
minskades då underhållet ännu mer och förfallet accelererade.
Ritningar på en nya kyrkobyggnad togs fram 1857 och påminde
mycket om kyrkan i Vrigstad. Man forslade till och med fram stenar
till bygget. När sedan stationssamhället Sävsjö började växa och
man insåg att det snart skulle bli socknens huvudort, placerade man
istället efter en donation den nya kyrkan närmare Sävsjö.
När den nya kyrkan stod klar 1891 togs den gamla kyrkan ur
bruk. Klockorna i klockstapeln fl yttades över till den nya kyrkan,
liksom orgeln. Kort därefter revs klockstapeln och sakristian av timmer
monterades ner för försäljning, den lär därefter ha uppförts som
drängstuga. 1910 hölls en sista symbolisk gudstjänt, men troligen
mest för att få uppmärksammat kyrkans dåliga tillstånd. Året efter
fi ck man bidrag från Kunglig Maj:t på 200 kr för en renovering av
taket, med omläggning av granspån. Även murar lagades och golvet
byttes delvis ut. Nu startade ett medvetet program för att åtminstone
förhindra förfallet, om ännu inte med ambition att sätta den i bruk
igen. Förfallet avbröts men kyrkan lämnades öde, och benämndes
i fortsättningen också som ödekyrka.
När den nya kyrkan fi ck sin nuvarande orgel, den som var avsedd
att uppföras från början, fl yttades den gamla Magnussonorgeln 1913
tillbaka och återmonterades, dock sattes den aldrig i drift igen.
1925 genomfördes den första renoveringen sedan 1911. Nu
var ambitionen lite högre än förra gången och man önskade även
kunna använda kyrkan då och då, under t ex sommargudstjänster.
Golv och bänkar lagades, och i taket upptäckte man under övermålningar
de äldre yttersta domen-målningarna. Man vågade dock
inte ta fram dem utan avvaktade en konservator som provskrapade
taket. Året efter, 1926, bytte man ut sticketacket mot ett spåntak
och tjärade det.
Frågan väcktes om att få uppföra en ny klockstapel, efter förebild
av den gamla och på dennes plats. Arkitekt Sven Brandel ritade ett
förslag som 1931-32 kom till utförande.
1944 gjordes ett program för att åter ta kyrkan i bruk, och för
att skrapa fram takmålningarna. Programmet gjordes av arkitekt
Erik Lundberg och omfattade även en ny sakristia i timmer, men
det dröjde till 1950 då man genomförde restaureringen. Sakristian
uppfördes av timmer från en gammal ladugård i Hjärtlanda och
kläddes med spån. Det bemålade innertaket plockades ner och
monterades upp på ett nytt innertak, det stora fönstret i korabsiden
murades delvis igen för att rekonstruera den medeltida lilla fönsteröppningen. Målet med restaureringen var att återställa kyrkan i det
skick den hade vid 1822 års renovering, med undantag av de äldre
takmålningarna och det mindre fönstret i korabsiden. När allt var
klart gasades kyrkan med cyanväte för att få bort ohyra.
Sedan restaureringen 1950 har inte mycket ändrats. Orgeln renoverades
1960, och 1991 genomfördes ett renoveringsprogram omfattande
putslagning, avfärgning och ommålning av fönstersnickerier.
2005 genomfördes reparationer av 1500-talstakstolarna, det yttre
remstycket åt söder byttes och sentida enkla lagningar nygjordes i
traditionell timringsteknik. Därtill lades spånen om på kyrkan med
undantag för sakristian.
År 1170-1199 Nybyggnad
Vallsjö stenkyrka uppförs, troligen av byggnadsarbetare som varit
verksamma vid domkyrkobygget i Lund.
År 1568-2005 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Orgelbyggare: Johannes (Johan) Magnusson
Orgelbyggare: Rolf Larsson
Firma: Sivert Holmberg
Konservator: Sven Sundbaum
Konservator: Sven Wahlgren
År 1890-1899 Tagen ur bruk
År 1951 Återinvigning
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Lindquist, Gunnar. (1967). Kyrkorna i Vallsjö. ”Kyrkorna i Vallsjö” ur Tre socknar - Sävsjö stad, del I, Sävsjö. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin