Motivering (skydd): Kvarter B1-C1
Området har tydligt förenklats och moderniserats under 1900-talet,
men placeringen av gravvårdarna har en pedagogisk betydelse
då den visar på ett äldre tillstånd som kan vara svårupptäckt idag.
Mycket av områdets karaktär ligger i vidden av gravvårdar där
variationen mellan de äldre, mer högresta och de moderna, låga
och breda vårdarna är viktig för den historiska dimensionen och
upplevelsen av kvarteret.
Kvarter A1
Områdets kulturhistoriska värde ligger främst i blandningen av
vårdar från olika tider. De äldre vårdarna är viktiga som motvikt
till de modernas mer homogena utformning.
Kvarter A2-C2
Utvidgningen från 1929 har till stor del förenklats under 1900-talet
med igenlagda grusgångar och -bäddar. Den har dock kvar den
övergripande strukturen med de snarlika kvarteren i öst och väst
delade av den buskkantade mittgången. För att den ursprungliga
tanken ska fortsätta att framgå bör det befi ntliga grusgångssystemet
bibehållas.
Kvarter D
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet
placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade
rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är
dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de
flesta kyrkogårdar i landet. Den väl genomtänkta och väl utformade
vegetationen är viktig för kvarterets utformning.
Lundarna
Minnes- och urnlundarna har en diskret framtoning, det kulturhistoriska
värdet är främst förknippat med deras roll som en tidstypisk
företeelse från 1900-talets slut.
kyrkogården i dess helhet
Vallsjö kyrka och kyrkogård invigdes 1895. Kyrkogården är utvidgad
i två etapper i söder 1929 och 1971. De tre delarna har olika men
tidstypisk utformning. Den norra delen avgränsas från de andra av
Eksjöhovgårdsvägen.
Den äldsta delen har fått sin karaktär under 1900-talets lopp och
har utvecklats från en till största delen grustäckt kyrkogård till dagens
där gräset dominerar. Detta har varit en vanlig utveckling på
länets kyrkogårdar, att det lättskötta och rationella har prioriterats.
Även en del av grusgångssystemet har lagts igen. Gravvårdsbeståndet
är varierande med vårdar från det sena 1800-talet till våra dagar.
Störst blandning av vårdar finns söder och väster om kyrkan medan
kvarteren i norr och öster, där förr allmänna linjen fanns, är mer
nyinrättade. Utformningen är ofta tidstypisk där vårdarna från förra
sekelskiftet i flera fall är höga och påkostade, medan de mer mo-
derna har en lägre form. Det främsta intrycket ges av blandningen
av vårdar där de äldre reser sig som solitärer över de övriga och ger
kvarteren ett historiskt djup. Titlar på vårdarna visar tydligt närheten
till Sävsjö och järnvägen.
Rakt söder om den äldsta delen fi nns utvidgningen från 1929, vilken
ritades av arkitekt Göran Pauli, Stockholm. Dess ingång är en
stiglucka i granit som fungerar väl som pendang till kyrkobyggnaden
och håller samman de två delarna. Området har till stor del bevarats
sedan tillkomsten men även här har delar av grusgångssystemet samt
de fl esta grusbäddar lagts igen till förmån för gräs. Centralt delas
området av en björkallé med oxelhäckar som avgränsande element.
Denna axialitet är bevarad sedan tillkomsttiden och av ett högt
kulturhistoriskt värde. Gravvårdarna hör uteslutande till den låga
och breda typ som blev modern under 1930-talet, varav fl era med
sina fl yglar visar på en tidigare förekomst av grusbädd.
Stadsträdgårdsmästaren i Jönköping Ivar Andersson svarade för
ritningarna till utvidgningen från 1971. Den ligger i öster och
sluter väl an till delen från 1929. Området är mycket tidstypiskt
med långa rader av gravvårdar längs med rygghäckar. En variation
frambringas genom olika typer av växtmaterial och mindre rum
skapas med träd och buskage. Gravvårdarna är alla moderna, fl era
av de yngsta har en fantasifull utformning.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.
Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården
- Vårdar med titlar utgör historiska dokument som berättar om
yrken och social sammansättning i socknen under gången tid.
- Vårdar äldre än 1940 bör bevaras, helst på plats och vårdar av järn
skall finnas med på kyrkans inventarieföreteckning.
- Vegetationen på utvidgningarna i söder är tidstypisk och har en
rumsskapande verkan.
- Murar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är väsentliga delar
av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Vallsjö kyrkogård är L-formad och delas horisontellt av Eksjöhovgårdsvägen. I norr finns den äldsta delen, som invigdes 1895
samtidigt som kyrkan, och den större delen i söder är resultatet av
de två utvidgningarna 1929 och 1970. Hela kyrkogården har en
efterkrigstida karaktär men med vissa inbördes skillnader. De äldsta
delarna, från 1890 och 1929, har en öppen karaktär med korta
gräsmattor delade av grusgångar medan den yngsta genomgående
har rygghäckar.
Omgärdning
Den äldsta delen är omgärdad på tre sidor, väst, syd och öst, av
en stödmur av stora huggna block av granit. På en del ställen har
använts mindre fyllnadssten. I norr finns ett brädstaket. Söder om
vägen har utvidgningarna en liknande stenmur i norr och öster, den
är dock något slätare. I väster avgränsas kyrkogården av en granhäck,
i söder av en snöbärshäck.
Ingångar
Kyrkogården har sammanlagt fem ingångar, tre till den äldre delen
och två till den nyare. Av de första tre är huvudingången i söder, mot
Eksjöhovgårdsvägen. Den har grindstolpar av granit med konisk
avslutning och den svarta smidesgrinden har tydlig inspiration i gotiken.
Grinden är märkt ”C A GUSTAFSSON HJORTÖSTRÖM
WIRSERUM”. I väster fi nns en ingång med en granittrappa och
smidda ledstänger. Den tredje ingången används främst av kyrkogårdspersonalen och är en asfalterad gång på den nordvästra delen
av kyrkogården.
Ingångarna till de nyare delarna i söder fi nns i norr, huvudingången,
och i väster. Huvudingången har en stiglucka i huggen granit som
en pendang till kyrkobyggnaden. Det branta sadeltaket är täckt med
koppar och kröns av ett kors och ett klot. Grinden i stigluckan är
en svartmålad smidesgrind av enkelt, men dekorativt, snitt. Den
västra ingången är en enkel smideskonstruktion fäst i grindstolpar
av metall.
Vegetation
Runt den äldre delen växer en ålderdomlig trädkrans av lönn, minneslundens
inrättande i norr har resulterat i att den norra lönnraden
idag står inne på kyrkogården. Söder om kyrkan fi nns dessutom sex
stycken äldre sorgeträd, en syrén, en björk och fyra paraplyalmar.
Längs gången från ingången i söder fi nns fyra lönnar. Minneslunden
i norr har en något annan karaktär. Den ligger norr om den forna
trädkransen och inramas av friväxande björk i söder. Norr om den
har den ursprungliga skogen fått vara kvar, med främst gran men
även ett visst inslag av lönn.
Runt större delen av utvidgningen i söder fi nns en trädkrans
av oxel, längs den norra sidan av 1929 års utvidgning fi nns en
rad björkar. Den äldre delen delas centralt av en björkallé under
vilken det fi nns oxelhäckar. Längst söderut övergår oxelhäckarna i
ett bergtallsbuskage. De två utvidgningarna skiljs åt av en aroniahäck.
Den yngre delen, från 1970, har betydligt mer vegetation.
Under oxelkransen växer i norr och öster bergtall. Genomgående
över kyrkogårdsdelen fi nns rygghäckar i öst-västlig riktning. De två
längst söder är av måbär, i mitten fi nns liguster och de två rygghäckarna
i norr är av hagtorn. De centrala ligusterhäckarna bryts
av tvärställda snöbärsbuskage. I sydöst fi nns en urnlund där man
planterat dvärggran.
Gångsystem
Det grusgångssystem som finns på kyrkogården idag är på delarna
från 1890 och 1929 endast spillror av det system som en gång fanns.
De flesta gångar har lagts igen till förmån för gräs och endast en typ
av huvudgångar fi nns kvar. På den senaste utvidgningen, 1970, är
grusgångarna förmodligen ursprungliga. Här fi nns dessutom gångar
av sjöstensplattor som korsar de gräsklädda kvarteren.
Gravvårdstyper
De flesta av gravvårdarna på Vallsjö kyrkogård är av den låga och
breda form som blev modern på 1930-talet. Av förklarliga skäl fi nns
enbart denna typ på utvidgningarna i söder. På den äldre delen vid
kyrkan fi nns fl ertalet äldre höga och ordentligt påkostade gravvårdar.
Dessa står på strategiska ställen och visar tydligt att de varit
köpegravar. De moderna vårdarna har olika utformning beroende
på tillkomsttid. De äldsta är tungt dekorerade med klassiserande
detaljer som pelare och överliggare. De har ofta kraftiga proportioner.
Yngre vård har desto enklare utförande. Många vårdar från
1960—70-talen är helt utan dekoration. Under 1990-talet blev
det allt vanligare med asymmetriska former på vården och de blev
mer inspirerade av den naturliga stenen. De allra yngsta vårdarna
är i högre grad blankpolerade och har en frihet i utformningen som
varit ovanlig under efterkrigstiden.
Byggnader
Inuti sluttningen nordväst om kyrkan, väster om minneslunden,
finns en bårkällare från 1961. Dess ingång är utformad med tydlig
inspiration från kyrkobyggnaden med grovt huggen granit. Dörromfattningen
är i släthuggen granit och märkt ”1961”. Dörrarna är
dekorativt utformade i ek. Ritningarna till bårkällaren upprättades
av Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter B1-C1
Allmän karaktär
Kvarteren innefattar hela den äldre kyrkogården söder om kyrkan,
området sluttar lätt mot söder och den gamla landsvägen. Det har
en öppen karaktär med mindre gräsklädda kvarter delade av grusgångar.
Områdets monotoni bryts av sex sorgeträd.
Gravvårdstyper
De fl esta gravvårdarna står placerade i raka rader, medan ett mindre
antal, genom sin placering vinkelrätt mot de andra, bryter av
den upprepade strukturen. Det är tydligt att här funnits ett mer
utvecklat grusgångssystem eftersom gravvårdar i äldre tid främst
varit riktade mot en grusgång där de var exponerade mot eventuella
kyrkogårdsbesökare.
Eftersom gravvårdarna i området är daterade mellan 1892 och
2005 representerar de ett brett spektrum av gravvårdstyper. Här
fi nns de äldre vårdarna från 1800- och början av 1900-talet som
är mer högresta, utsmyckade och påkostade. De visar en tydlig vilja
att hävda sig även efter döden. Från 1930-talet och framåt är den
låga och breda vården vanligast, mer utsmyckad ju äldre den är.
Det sena 1900-talets vårdar har ofta en asymmetrisk form, vilket
lever kvar idag. Öster om den södra ingången fi nns enbart hällar.
I området fi nns kyrkogårdens enda grav med pållare och kätting
som omgärdar en marmorkolonn, i öster fi nns fyra ovanliga tumbor.
Titlar förekommer på cirka en fj ärdedel av vårdarna, att Vallsjö
är en stadskyrkogård visar sig genom att köpman, direktör och
järnhandlanden är de vanligaste titlarna. Järnvägens betydelse för
Sävsjö märks på titlarna banmästaren vid SJ, stationsföreståndaren
och järnvägstjänsteman.
Kvarter A1
Allmän karaktär
Kvarteret är uppdelat i tre mindre områden och ligger norr om
kyrkobyggnaden. Här låg ursprungligen allmänna linjen. Det
har en modern karaktär med raka rader av moderna vårdar på en
gräsmatta.
Gravvårdstyper
De flesta av gravvårdarna är från 1960-talet och framåt. I området
längst i öster finns flera äldre gravvårdar bevarade, däribland ett
gjutjärnskors från 1898. Det mellersta området är det yngsta av
de tre med enbart vårdar från 1970—90-talen. Detta innebär att
samtliga vårdar har en modern, låg och bred form med återhållen
dekoration. De västra och östra delarna har en större åldersvidd
på vårdarna och därmed finns en större bredd i utformningen. Ett
fåtal av de äldre har flyglar som visar att de tidigare hört samman
med en grusbädd.
Kvarter A2-C2
Allmän karaktär
Området innefattar hela utvidgningen från 1929 och ligger söder
om kyrkan, på andra sidan Eksjöhovgårdsvägen. Det har tre tydliga
delar varav två likartade, kvarter A2 och B2, som delas av ett längs
mittgången, kvarter C2. Gången leder fram till ett högt träkors.
Vårdarna står på kortklippta gräsytor delade av grusgångar. Vid
en jämförelse med Göran Paulis ritning över utvidgningen från
1927 framgår att många grusgångar lagts igen och att större delen
området ursprungligen skulle bestå av grusgravar. Av dessa fi nns
endast en bevarad.
Gravvårdstyper
Utvidgningen av kyrkogården skedde 1929 och här fi nns inga vårdar
äldre än 1930. Det var på 1930-talet som den låga och breda vården
blev modern vilket innebär att vårdarna i området har snarlika
proportioner. Allra fl est vårdar är från 1950—60-talen. Kvarteret
längs mittgången, B, avviker från de andra med det stora antal hällar
som fi nns. Hälften av vårdarna är hällar och de är belägna i den
norra delen av kvarteret. I kvarter C finns en minnesplats med ett
kors med texten ”Här vilar Patienter från vårdhemmet Solhem”.
Titlar är relativt vanligt förekommande, vanligast är direktör, disponent,
skräddaremästare och fd järnvägstjänstemannen, men här
fi nns även boskapshandlanden, skomakaremästare, konditor och
provinsialläkaren.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kyrkogården utvidgades ytterligare 1970 efter ritningar av Ivar
Andersson. Kvarteret har en rätlinjig uppbyggnad med en grusgång
som löper runt hela området och korsas på mitten. De fyra mindre
avdelningarna korsas i sin tur av två rader sjöstensplattor vardera.
Vegetationen spelar en stor roll i kvarteret, med rygghäckar över
hela området. I norr fi nns två rader hagtorn med rönnar på jämna
avstånd. I mitten står två rader liguster som bryts av tvärställda
snöbärsbuskage och i söder finns två rader måbär med ytterligare
rönn. I väster, vid ingången, finns ett vattenspel.
Gravvårdstyper
Eftersom kvarteret invigdes så sent 1970 finns här enbart moderna
vårdar. Dessa står i raka rader längs med rygghäckarna. De äldre
vårdarna har ofta en mycket diskret eller ingen dekoration medan de
yngre i högre grad har asymmetriska former och är mer utsmyckade.
Här fi nns endast fyra titlar: köpman, byggnadsritare, hushållslärare
och folkskollärare.
Minneslund
Allmän karaktär
Minneslunden ligger längst i norr på kyrkogården, ovanför kvarter
A1. Lunden ligger något högre än den övriga kyrkogården och en
gång av armerat gräs leder upp till den. Bakom lunden fi nns ett
skoglikt område med fl era äldre granar. Minneslunden består av
en rundel av armerat gräs och utanför denna en gräsmatta. I lunden
står två bänkar, här fi nns en plantering av kulturväxter och ett
vattenspel.
Urnlund
Allmän karaktär
Urnlunden ligger i den sydöstra delen av utvidgningen från 1970.
Här växer fl era dvärggranar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är typiska urnvårdar, små naturstenar med enkel inskription,
daterade mellan 1995 och 2007.
Inventeringsår 2015
Under 1800-talet fi ck den gamla kyrkan, belägen fyra kilometer
öster om Sävsjö vid Vallsjön, alltmer förfalla. Vid seklets mitt diskuterades att uppföra en ny kyrka som ersättning och ett första förslag
innebar att den nya kyrkan skulle byggas nära den gamla. När så
Sävsjö samhälle växte fram i samband med järnvägen väcktes förslag
att förlägga kyrkan dit. 1890—1891 uppfördes så en ny kyrka efter
ritningar av Gustav Pettersson. Den byggdes i granit i nygotisk stil
med enskeppigt långhus med torn i väster och utskjutande tvärskepp
samt smalare kor med tresidig avslutning i öster. I hörnen mellan
tvärskepp och kor fanns trekantiga korliknande utbyggnader som
inrymde sakristior. 1895 invigdes kyrkan av biskop Lindström.
Kyrkogården delades in i fyra delar beroende på var det var mest
eftertraktat att bli begravd. Längs med kyrkans långsida i söder fanns
de fi naste platserna och sydväst om kyrkan var den näst fi naste platsen.
På båda platserna fi ck gravarna vara nio kvm. Norr om kyrkan
låg allmänna linjen och där gick gravarna i två rader från norr till
söder. En rad var smalare och var avsedd för barngravar medan den
andra var bredare och avsedd för vuxna. Vid den här tiden ingick
det i kyrkväktarens lön att få slå gräset när det var tillräckligt högt
och sedan använda det till foder till sina djur.
Kyrkogården har utvidgats vid två tillfällen, 1929 mot söder och
1970 mot öster. På utvidgningen från 1929 fanns plats avsatt för
allmänna linjen och inte förrän på 1980-talet då begravningsavgiften
togs bort upphörde begreppet allmänna linjen att användas på
Vallsjö kyrkogård
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
År 1916-1989 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Trädgårdsarkitekt: Ivar Andersson
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Lindquist, Gunnar. (1967). Kyrkorna i Vallsjö. ”Kyrkorna i Vallsjö” ur Tre socknar - Sävsjö stad, del I, Sävsjö. ISBN: .
Wångmarker, Folke. (1963). Kyrkobyggmästaren Anders Pettersson. ”Kyrkobyggmästaren Anders Pettersson” ur Kvänumsbygden. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin