Motivering (skydd): Skepperstads kyrka, vars äldsta delar härrör från tidig medeltid,
präglas i allt väsentligt av ombyggnader under 1800-talets första
hälft. Den ursprungliga 1100-talskyrkan uppfördes av sten enligt
gängse mönster med långhus, kor och absid, som vi exempelvis
möter i de s.k. Njudungskyrkorna. Efter hand tillkom ett västtorn
av sten, vilket emellertid revs på 1600-talet. I stället inrättades
en klockstapel som stod kvar i omkring hundra år. Ett nytt torn
med lanternin restes 1809 på det tidigares murar och i början av
1830-talet skedde nästa större ombyggnad. Då ersattes koret och
absiden av en rak förlängning mot öster i nyklassicistisk stil. Härigenom
blev kyrkan en salskyrka utan särskild kormarkering. Den
gamla sakristian i norr av okänd ålder bevarades i samband med
ombyggnaden. Det befintliga yttertaket av skiffersten tillkom under
1800-talets andra hälft. Invändigt bär kyrkorummet i hög grad prägel från 1800-talets klassicistiska ideal med sparsam dekorering och ljusmålad träinredning. Kyrkorummet är visserligen fattigt på medeltida inredning,
men triumfkrucifixet, dopfuntsfoten och helgonbilderna är dock
föremål från denna tid. Bänkinredningen består dels av bänkdörrar
och gavlar troligen från tidigt 1700-tal, dels av de delar som
tillkom efter 1830-talets utökning av kyrkan. Dessa senare delar
av bänkinredningen är delvis i nyklassicistisk stil, men delvis också
pastischer utformade enligt de äldre bänkarnas utformning. Av den
inredning som tillkom under 1800-talets första hälft märks främst
det polygonala altarbordet, altarringen, predikstolen och delar av
bänkinredningen. Den tidigare altarprydnaden bestående av ett stort
kors med törnekrona och svepduk är i dag placerad på tornvinden. Orgelhuset är visserligen också i nyklassicistisk stil, men detta tillkom
i början av 1860-talet och tillfördes kyrkan först 1883. Kyrkobyggnaden har under 1900-talet varit föremål för ombyggnads-
och restaureringsarbeten. De har aldrig varit särskilt genomgripande,
utan främst avsett varsam ombyggnad av bänkinredning,
ommålning och byte av värmesystem. Utvändigt synes knappast
några förändringar skett. Sammantaget gör detta att kyrkan ger
ett särskilt oförändrat intryck, vilket förstärks av att kyrkorummet
saknar sentida inslag, såsom läktarunderbyggnader, mixerbord,
högtalaranläggning och strålkastare.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
• Kyrkans byggnadskropp omfattar två huvudsakliga byggnadsperioder
och förändringarna under 1900-talets har varit blygsamma. Det medeltida murverket och takstolen i långhusets västra delar
vittnar om kyrkans byggnadstekniska historia. Murverks- och tak-
stolskonstruktionen är därför värdefull som byggnads- och teknikhistorisk
primärkälla.
• Kyrkorummet har i dag ett i hög grad oförändrat utseende sedan
1800-talets första hälft. Annars vanliga förändringar – exempelvis
läktarunderbyggnader – saknas här. Interiören som helhet besitter
därför höga kulturhistoriska värden.
Inventeringsår (2008)
Kyrkobyggnaden utgörs av långhuset, västtornet, sakristian i norr
och ett lågt pannrum i vinkeln mellan långhuset och sakristian. Byggnaden är uppförd av sten med spritputsade fasader, som avfärgats
i vitaktig kulör. Slätputsade partier finns endast kring ingångarna. Alla
delar av kyrkan saknar särskild sockel utom tornet
som har en profilerad sockel av sandsten vilken kan jämföras med
exempelvis Norra Ljunga kyrka. Övriga delar av kyrkan har murverket
frilagt från puts närmast marken. Genom att sockeln, som
huvudsakligen består av urbergsbergart, på detta sätt frilagts kan
man även se inslag av huggen sandsten vid hörn och vid läget för
en trolig medeltida sydingång. Överst på fasaden löper en profilerad
takgesims av trä som målats i gröngrå kulör. Kyrkobyggnaden har brädytterdörrar med en beklädnad av profilerade panel i ett rutmönster. Dörrarna är utvändigt målade
i svart kulör. Kring sydingången finns en portalomfattning i puts
med ett profilerat överstycke och en slätputsad båge däröver. Västingången, som är för sedd med ett spröjsat överljusfönster, omges
av ett band av slätputs. Flertalet fönster är stickbågiga och har karmar och bågar av trä. Fönstren är av tvåluftstyp med tät spröjsning och målade i vitgrå
kulör. Alla fönster har solbänkar av svart skiffrad bergart. Tornet
är försett med fyra ljudluckor. Dessa består av brädluckor med en
automatisk öppningsanordning. Utrymmet under klockvåningen
erhåller dagsljud genom två indragna fönster. Mot väster finns även
ett runt spröjsat fönster. Långhuset och sakristian har sadeltak belagda med skiffersten så att ett diagonalt mönster skapas på takfallen. Tornets huvudtak
är belagt med spån som tjärats. Lanterningen är klädd med spån
som rödtjärats och ovanpå denna finns ett tak av kopparplåt. På
lanterningen finns urtavlor med förgyllda siffror och visare. Tornet
kröns av en kula och ett kort, vilka är förgyllda. Långhusets tak
avvattnas med hängrännor och stuprör av kopparplåt. Sakristians
tak avvattnas med hängrännor och stuprör av stålplåt som målats
i vitgrå kulör. Tornet har inga hängrännor. I vinkeln mellan långhuset och sakristians östra del finns ett i dag oanvänt pannrum halvt nergrävt. Stommen består av betong och
taket utgörs av jord beväxt med gräs. Nedgången till pannrummet
är försedd med ett par panelklädda dörrar.
Kyrkorummet är rektangulärt och har inget markerat kor. Golvet
i kyrkorummet utgörs av breda brädor som fernissats i en svagt
rödaktig kulör. I bänkkvarteren finns ett likadant golv med detta
är upphöjt. Innanför altarringen finns ett högre golv belagt med
breda brädor som såpskurats. Kyrkorummets väggar utgörs av slätputs som avfärgats i vitt. Den medeltida, västra delen har väggar som är något mer buliga än det
övriga kyrkorummet. På läktaren finns ett mindre putssläpp och
på ett äldre putsskikt där ser man spår av dekormålning. Väggarna
är i bänkkvarteren klädda med stående, slät panel, som målats i
bänkarnas gråvita kulör. Överst på väggarna finns en på putsen
polykromt målad bård. Den består huvudsakligen av ett slingrande
växtornament. Underst finns en markering bestående av stående
streck. Samtliga fönster är målade i grå kulör. Fönstret på den östra
väggen är försedd med en glasmålning av Oscar Brandtberg från
1946, vilken har tillverkats av N. P. Ringström i Stockholm. Målningen
framställer symboler i form av en blomma, en druvklase,
en kalk och förkortningen ”IHS”. Innertaket utgörs av breda brädor som målats med blå så kallad himling. Över altaret finns en strålande sol målad i taket. Ovan
Altarbordet är polygonalt, murat, slätputsat och avfärgat i vitt. Altarringen består av en genombruten balustrad. Överliggaren
och knäfallet är stoppade och klädda med grönt tyg. Balustraden
är målad i vitaktig kulör med gröna markeringar. Väggen bakom
altaret har två i putsen avfärgade kolonner i rödorange kulör. Den
östra delen av kyrkorummet har bänkskärmar mot norr, öster och
söder. Skärmarna mot öster har överst ett diagonalmönstrat galler
av trä som målats svart. På ömse sidor av altaret hänger nummertavlor
av trä. Nära den södra ingången står kyrkans dopfunt av sten. Den består
av en medeltida fot och en cuppa från 1959. Cuppan är rund och
har en pikhuggen yta. Foten är längst ner kvadratisk och däröver
rund. Hörnen är försedda med djurhuvuden. På dopfunten ligger
ett fat av mässing. Den medeltida delen har tillskrivits den så kal�-
lade Njudungsgruppen. Predikstolen består av en rund, slät korg med skurna symboler och ornament. Korgen är målad i vitaktig kulör och försedd med
detaljer i grönt, svart och guld. Korgen står på ett underrede med
grå bemålning. Ovanför predikstolen finns en dekorationsmålning
på putsväggen i form av ett rödaktigt draperi. Predikstolen saknar
ljudtak. Uppgången till predikstolen sker genom en trappa av trä
och sten från sakristian. Bänkinredningen i kyrkorummet består av bänkskärmar av spegeltyp samt gavlar och dörrar med speglar, pilastrar och reliefer. Nästan all bänkinredning är målad i blågrå kulör och försedd med
mörkare dragningar i cirkelform. Denna bemålning flagar på många
ställen. Bänkgavlarnas och dörrarnas skurna dekor är målad i svart,
rött och vitt. Vissa bänkdörrar har numrering och namn på byar eller
gårdar i socknen. En vulst på överliggarna är målad i gul och grön
kulör. Invändigt är bänkarna målade i gråvit kulör. Bänksitsarna är
försedda med elektriska bänkvärmare undertill. På den norra väggen, över ingången till sakristian hänger ett krucifix
av trä. Mitt emot är tre större och sju mindre helgonskulpturer
placerade på väggen. Kyrkorummets belyses med tre malmkronor
och tre väggplåtar, alla av okänd ålder. Läktaren är placerad längst i väster och vilar på sexsidiga pelare. Den har en barriär med sex speglar som målats i en mustig polykromi
med motiv av de tolv apostlarna. Läktarens golv är belagt
med en textilmatta och undertaket består av breda brädor som
målats i en grön kulör. Sammanfattningsvis visar det sig att kyrkorummet förändrats ovanligt lite sedan 1920-talet. Golvet är från 1920-talet, innertakets
målningar fanns 1912 och är således äldre än så, bänkarna är i
allt väsentligt från 1800-talets första hälft med dekorationsmålning
från 1920-talet. Vanliga förändringar som skett i landsortskyrkor
har här aldrig genomförts, exempelvis uppförande av läktarunderbyggnad
samt installation av högtalare, strålkastar och mixerbord. Kyrkorummet uppvisar i allmänhet en tydlig ålderdomlig prägel
och patina. Sakristian har ett golv av breda brädor som fernissats. Väggarna är slätputsade och avfärgade i en vitaktig kulör. Innertaket är klätt
med breda brädor som målats i grå kulör. Mot kyrkorummet finns
en skorstensstock utan eldstad. Invid denna leder en trappa upp till
predikstolen i kyrkorummet. Utefter väggarna står skåpsinredning
av trä och ett värdeskåp. Vapenhuset i tornet har ett spontat brädgolv som fernissats. Väggarna är slätputsade och avfärgade i vitaktig kulör. Taket utgörs av
brädor målade i vit kulör. Den norra delen av vapenhuset upptas av
elskåp och trappan upp till tornet och läktaren. Som ett löst inventarium
i vapenhuset står ett begravningsvapen troligen från 1600-talet
tillhörande ätten Lodh. Det saknar i princip bemålning
Fasadkulör (2008): Vit
Byggnadsdel (2008): Kor - Söder, Sakristia - Norr, Torn - Västtorn
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår 2015
Skepperstads kyrka tillhör i grunden den grupp tidigmedeltida
kyrkor som allmänt benämns Njudungskyrkor. Dessa anses ha
uppförts under 1100-talets senare del och bestod ursprungligen
av rektangulärt långhus, kor och absid – allt av sten och ofta med
inslag av huggen sandsten. Takstolskonstruktionen i Skepperstads
kyrka har nyligen daterats genom dendrokronologisk analys. Denna
visar att konstruktionen tidigast kan vara från omkring 1160. Efter
hand tillkom ett västtorn och en sakristia i Skepperstad. Dessa förändringar har inte kunnat dateras. Däremot skall tornet rivits ner
till långhusväggarnas höjd på 1600-talet och 1707–14 uppfördes
en klockstapel. Denna klockstapel träffades av blixten 1801 och
brann ner. Fram till sekelskiftet 1800 tillkom en mängd av dagens bevarade
lösa inventarier. Den bevarade dopfuntsfoten, triumfkrucifixet och
helgonbilderna är medeltida. Under 1700-talet skapades takmålningar
och 1766 skänkte kyrkvärden Isak Jonasson från Solkaryd
en i dag bevarad nummertavla till kyrkan. Omkring 1800 bestod kyrkobyggnaden således av ett långhus (kortare än i dag), ett mindre kor och en absid. Längst i väster fanns
de nedre delarna av det delvis rivna tornet kvar. Detta fungerade
som ett vapenhus samtidigt som det fanns ett enklare vapenhus av
trä på sydfasaden. Norr om koret fanns en sakrista av sten. Under
följande tre decennier genomgick kyrkobyggnaden en omfattande
förändring. År 1809 uppfördes ett nytt torn med lanternin efter
ritningar av arkitekten Gustaf A. Pfeffer (1768–1844). Det tidigare
tornets nedre murverk användes även för det nya tornets nedre del. Det finns även en bevarad ritning från 1803 på ett nytt torn, men
i detta förslag har torntaket en karnisform och lanterninen är mindre. Vid
1809 års arbeten vidtogs även andra åtgärder. Exempelvis
vidgades tornets portaler och långhusets sydingång murades igen
och vapenhuset av trä revs.
Läktarbarriären försågs, enligt uppgift, 1828 med i dag bevarade
målningar. De sex speglarna dekorerades med två apostlar
vardera. Inför 1830-talets utvidgning av kyrkan mot öster upprättades
två olika förslag. Båda innebar att det tidigmedeltida koret och
absiden ersattes av ett förlängt och rakavslutat långhus. Det ena
innebar emellertid att en sakristia placerades i kyrkans förlängning
mot öster så att långhusets vägg mot öster blev fönsterlös. En predikstol
med trappa placerades mot den norra väggen. Det andra
förslaget, som också kom till utförande, innebar att den befintliga
sakristian bevarades och kom att ligga på långhusets norra sida så
att en uppgång till predikstolen ordnades från denna sakristia. Genom
denna utformning kunde ett fönster sättas in på långhusets
östra vägg. Ombyggnaden gestaltades av arkitekten Axel Almfelt
(1781–1844). Båda förslagen angav att långhusets sydfasad skulle
ha ett stort fönster på varje sida om sydingången. Så blev det inte,
utan beträffande den västra delen av sydfasaden finns i dag två fönster. Vidare anger ritningarna att långhuset skulle avslutas med ett
gavelröste mot öster, men i dag är långhuset helvalmat där. Vid utvidgningen av kyrkan inrättades givetvis fler bänkar. När
bänkarna betraktas i dag syns att utformningen med pilastrar och
reliefer m.m. är en stil som var vanlig decennierna kring 1700. Det tycks således vara så att flera bänkar tillkommit då, men att
kompletterande bänkar vid 1830-talets ombyggnad givits samma
utformning.
I Öggestorp uppfördes en ny kyrka i början av 1880-talet och
församlingen där valde då att förvärva en ny kyrkoorgel. Öggestorps
gamla orgel från 1860-talet försåldes därför 1883 till Skepperstads
församling. Denna orgel hade tillverkats av orgelbyggaren Johannes
Magnusson. Det är inte klarlagt när taket av skiffersten tillkom. Hörnebo
skiffergruva ett par mil öster om Skepperstad levererade en hel del
skiffertak under 1800-talets andra hälft. Dessa omständigheter
hjälper oss att på tämligen säkra grunder både datera och klargöra
ursprunget till skiffertaket på Skepperstads kyrka. Arkitekten Georg A. Nilsson upprättade 1912 ett restaureringsförslag,
men detta kom inte till utförande. I stället omarbetade
arkitekten Kurt von Schmalensee förslaget och en invändig restaurering
genomfördes 1929. Tillgängliga arkivhandlingar utvisar
inte tydligt vilka åtgärder som vidtogs. Däremot gjorde arkitekten
en beskrivning av kyrkorummet inför igångsättandet. Härigenom
vet vi att innertaket var målat i gulaktig kulör med ornering i svart
marmorring. På väggen vid taket löpte en bård med blomslingor i
mörkt rödbrunt med vita blommor på blekröd botten. Under denna
fanns en tandsnittsliknande bård i gult, svart och vitt. Takmålningen
och bårderna antogs ha tillkommit 1833. I koret fanns två kolonner
i gult och brunröd skuggning. Över predikstolen noterades en
brunröd draperimålning. Detta dekorationsmåleri är bevarat i dag. Altarringen och den slutna bänkinredningen konstaterades vara
målad i vitt med en överliggare i grönt. Predikstolen var vid denna
tid i vitt med detaljer i svart, grönt och guld. Orgeln var vit med
gulddekor. Tillgängliga arkivhandlingar ger, som nämnts, endast
liten vägledning om vilka åtgärder som vidtogs. Vid denna restaurering
då golvet öppnades upp fann man spår av äldre murgrunder,
vilket bekräftade att kyrkobyggnaden ursprungligen omfattat ett
kor och en absid.
Ett nytt värmesystem med lågtrycksånga installerades 1936. Då tillkom även det halvt nergrävda pannrummet i vinkeln mellan
långhuset och sakristian. År 1946 utförde Oscar Brandtberg,
Lidingö, en glasmålning som skänktes som gåva till församlingen
och placerades i det östra korfönstret. Arkitekten Johannes Dahl
utförde ett förslag till utvidgning av orgeln 1948. Bakgrunden var
att orgelverket skulle kompletteras. När detta arbete genomförts
önskade församlingen att läktaren skulle utvidgas för att skapa större
plats för sångare och musiker. Förslaget innebar i princip att läkta-
ren förlängdes mot öster och att befintlig barriär flyttades framåt. Orgelverket skapades av orgelbyggaren John Grönvall. Ingenjören i Tranås Erik Persson upprättade ett restaureringsförslag
1954 avseende yttre och inre åtgärder. De invändiga åtgärderna
omfattade putslagning, avfärgning i befintlig kulör (bruten med
bensvart, guldocker och engelskt rött) och målning av fönster med
oljefärg i befintlig kulör. Det var inför arbetena känt att innerväggar
och innertak var försedda med övermålade dekorationsmålningar. Även om Riksantikvarieämbetet och Byggnadsstyrelsen förordade
en framtagning av dessa målerier mäktade församlingen inte med
detta av ekonomiska skäl. De yttre arbetena genomfördes inte. I
stället omarbetades förslaget och genomfördes 1962. Den utvändiga restaureringen omfattade putslagning med cementbruk
utom i ytputsen som var av ett rent kalkbruk, avfärgning
med kalkfärg i bruten vit kulör (guldockra och bensvart),
nya solbänkar av skiffersten inrättades, skiffertaken och spåntaken
reparerades, fönster och dörrar reparerades och målades med oljefärg. Idéerna om att skapa hängrännor och stuprör för torntakets
avvattning avstyrktes 1954 av myndigheterna och utfördes inte. Vid
restaureringen erhöll all målad plåt svart kulör bruten med något
zinkgrönt och engelskt rött. Fönster, dörrar och andra utvändiga
snickerier målades. Dörrarna föreslogs, om träunderlaget lämpade
sig för detta, laseras i ”bronston” medan fönsterna skulle måla i pärlgrå
kulör. Tornets ljudluckor och spåntak ströks med tjära. Korset,
kulan, siffror och visare på tornet hade nyligen förgyllts.
År 1972 byttes orgelverket ut mot ett nytt varvid de tillbyggda
sidorna avlägsnades. Arbetena utfördes av Hammarbergs orgelbyggeri
i Göteborg. I början av 1990-talet var skiffertaket i dålig kondition. En restaurering skedde 1994 varvid en betydande del av skifferplattorna
behövde bytas ut. Ovan
År 1100-2006 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Axel Almfelt
Arkitekt: Erik Persson Dahl
Arkitekt: Georg Alfred Nilsson
Arkitekt: Gustaf Pfeffer
Orgelbyggare: John Grönvall, Lilla Edet
Klockgjutare: Jonas Magnus Fries, Jönköping
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
Orgelbyggare: Nils Hammarberg
Konstnär: Oskar Brandtberg
Arkitekt: Per Rudenstam
År 1160-1199 Nybyggnad
Nybyggnad – kyrkan. Äldsta stenkyrkan uppfördes, bestående av
rektangulärt långhus och smalare kor och en med absid.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin