Motivering (skydd): Kvarter A-C, södra delen av D
Samtliga kvarter har en enkel utformning med gräsmatta och upprepade
rader av vårdar. De fl esta kvarter har dessutom rygghäckar.
Dessa sammanhållande element ger området en typisk efterkrigstida
karaktär som bryts av de stora antalet äldre och högresta vårdar, vilka
reser sig som solitärer över de lägre vårdarna och är mycket viktiga
för upplevelsen av kvarteren och ger dem ett historisk djup.
Kvarter E och norra delen av D
Områdets kulturhistoriska värde ligger främst i dess ursprung som
linje-kvarter och hos de bevarade gravvårdarna från allmänna linjen.
Dessa bör få stå kvar på plats. I övrigt har kvarteret en typisk
prägel från andra hälften av 1900-talet med rygghäckar och moderna
vårdar.
Utvidgningen
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet
placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade
rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är
dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl förekommande
på de fl esta kyrkogårdar i landet.
kyrkogården i dess helhet
Norra Ljunga kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung.
Den ingår i en sammanhållen kyrkomiljö med församlingshem
och missionshus och Norra Ljunga är klassad som riksintreasse
för kulturmiljövården. Kyrkogårdens äldsta del är den norra med
kyrkan, kvarter A till E. Denna är förmodligen utvidgad men det
är okänt i vilken utsträckning. Kyrkogårdens yta blev fördubblad i
och med den utvidgning som skedde 1967. Denna del sträcker sig
mot söder. Kyrkogården har en omgivande stödmur och trädkrans
vilka, tillsammans med grusgångarna och smidesstaketen mot vägen
i öster, är typiska drag för landsortskyrkogården. Övergången mellan
kyrkogårdens gamla och nya del markeras med en bevarad trädrad
samt sibirisk ärtbuske.
Den gamla kyrkogården i norr har fått mycket av sin karaktär
under 1900-talets lopp. Gravbeståndet har tillkommit under hela
seklet och fl ertalet av gravarna hade ursprungligen grusbädd med
tillhörande häck- eller stenram. Här fi nns en tydlig struktur med
enskilda köpegravar närmast kyrkan och allmän linje i avskildhet
i norr. Detta är värdefullt som spegling av det ståndssamhälle som
levde kvar till 1900-talets mitt. Den södra delen, kvarter A-C, präglas
av en blandning av äldre mer högresta gravvårdar, resta över framstående
personer i socknen, och mer moderna vårdar med låga och
breda proportioner. Längst i norr fi nns de tidigare allmänna linjenkvarteren, kvarter E och D. Här fi nns även ett fl ertal linje-vårdar
bevarade vilka visar på det system med köpegravar och allmänna
linjen som förr var allenarådande på landets kyrkogårdar. Titlar på
vårdarna berättar om såväl person- som sockenhistoria. Den gamla
delen av kyrkogården innehåller ett vitt spektrum av vårdar som är
av pedagogisk betydelse för förståelsen av kyrkogårdens utveckling
och ger ett sammanhållet intryck tack vare rygghäckarna.
Utvidgningen från 1967 i söder har samma uppbyggnad som den
äldre delen i norr, med öppna gräsytor korsade av rygghäckar. Den
har dock en mer modern prägel med större ytor och enbart moderna
vårdar med låg och bred form. Den är ännu inte utnyttjad i någon
högre grad.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.
Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården
- Kyrkogården ingår i en bymiljö klassad som riksintresse för kulturmiljövården. - Murar, smidesstaket och trädkrans är väsentliga delar av kyrkogårdens
utformning.
- Rygghäckarna har en stor del i den kulturhistoriska karaktären
som rumsskapande element.
- Gravvårdar äldre än 1940 är betydelsefulla som vittnesbörd om
gravkonstens utveckling och socknens historia.
- Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans
inventarieförteckning.
- Den gamla kyrkogården vid kyrkan har små kvarter delade av ett
till stor del bevarat grusgångssystem.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården är rektangulär och tydligt uppdelad i två delar, den
äldre vid kyrkan och utvidgningen från 1967. Den äldre delen har
moderniserats under 1900-talet och har en tydlig efterkrigstida karaktär
med gräsytor delade av rygghäckar. Kvarteren är fortfarande
relativt små vilket ändå ger kyrkogården en ålderdomlig prägel.
Utvidgningen är välbevarad med stora öppna gräsytor med rygghäckar
och moderna vårdar.
Omgärdning
Längs landsvägen i väster finns ett järnstaket på huggen granitsockel,
från 1949 längs den äldre delen i norr och 1967 i söder. Kyrkogården
avgränsas i övrigt av en stödmur av granit.
Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar, i väst en vardera på den nya respektive
äldre delen, en i norr och en i öster. Den nya västingången
har en svart smidesgrind av samma utförande som staketet och de
båda ingångarna till den äldre delen är utan grind. Mellan de två
delarna finns två öppningar i häcken.
Vegetation
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en trädkrans av äldre
lönnar och under dessa växer en häck av sibirisk ärtbuske. Vid
kyrkan växer formklippta ölandstok samt idegran. I norr växer ett
antal björkar och uppstammade sibirisk ärtbuske och i väster finns
en rosplantering. Utvidgningen i söder kantas i öst, syd och väst av
oxlar, i söder växer en måbärshäck och i öster flera formklippta oxbärsbuskar. Över hela kyrkogården växer rygghäckar, av hagtorn och
oxbär på den äldre delen och må- och oxbär på utvidgningen.
Gångsystem
Grusgångsystemet är det ursprungliga från 1967 på utvidgningen i
söder. Innanför ingången finns en kvadratisk plats men sjöstensplattor.
På den äldre delen i norr har förmodligen grusgångssystemet
förenklats under 1900-talet för att få mer sammanhängande gräsytor.
Även här finns ett inslag av sjöstenplattor, från västingången
till kyrkan.
Gravvårdstyper
På Norra Ljunga kyrkogård finns ett brett spektrum av gravvårdar,
från det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets påkostade och
högresta vårdar till dagens mer lågmälda former. Under 1930-talet
förändrades gravvården till att få den form som är modern än idag,
med låga och breda proportioner. De äldsta av dessa är ofta tungt
dekorerade med klassiserande element som kolonner och överliggare.
De blir dock allt enklare under 1900-talet för att under 1990-
talet utvecklas mot mer asymmetriska modeller vilka i många fall
är inspirerade av den naturliga stenen.
Byggnader
En klockstapel från 1957 står på utvidgningen från 1967. Den ritades
efter en bild på den gamla klockstapeln och ritningarna gjordes
av arkitektfi rman Martin Westerlund och ingenjör Frans Andersson,
Stockholm. Nybyggnationen var en del av kyrkans restaurering som
gick ut på att återställa kyrkan i dess forna skick.
I öster fi nns en kombinerad redskapsbod och dass. Dess regelstomme
är klädd med locklistpanel i rött och de enkla dörrarna är
brunmålade. Pulpettaket är täckt med korrugerad plåt.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A-C, södra delen av D
Allmän karaktär
Kvarteren är belägna runt om kyrkobyggnaden och innefattar större
delen av den gamla kyrkogården. De har alla, utom den stora norra
delen av A, rygghäckar av hagtorn (A, C, D) eller oxbär och spirea
(B). Gravvårdarna är ordnade i rader på kortklippta gräsytor, vanligen
i öst-västlig riktning eller längs med grusgångarna.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i området är daterade mellan 1802 och 2005. Från
1800-talet fi nns sammanlagt 11 stycken vårdar och de övriga är
relativt jämnt utspridda under 1900-talet, med ett visst övertal från
1930-talet. Det stora fl ertalet vårdar är dock odaterade familjegravar.
Utformningen av vårdarna är typisk för deras olika tillkomsttid.
Högresta och påkostade vårdar från 1800- och tidigt 1900-tal är
vanligen i diabas och har en enkel men tydlig dekoration främst
hämtad ur kristendomen. Från 1930-talet och framåt är den låga
och breda vården vanligast. Sedan dessa blev moderna under mellankrigstiden har typen varit så gott som allenarådande på landets
kyrkogårdar, likaså i Norra Ljunga. Trots den likartade formen
skiljer sig vårdarna åt sinsemellan. De äldsta har ofta en tung utsmyckning inspirerad av klassicismen som kolonner och överliggare
medan vårdarna under 1960-70-talen är betydligt enklare. Vårdar
från 1990-talet visar en utveckling mot mer asymmetriska former,
ofta inspirerade av den naturliga stenen.
Titlar är vanligt förekommande i området, vilket är väntat i
kvarter av den här digniteten och med så många äldre vårdar. 32
olika titlar fi nns och av dessa är hemmansägare (7 st), kyrkvärden
(5 st) och lantbrukaren (4 st) vanligast. Därutöver kan nämnas
till exempel lärarinnan, godsägaren, trotjänarinnan, köpman och riksdagsmannen.
Kvarter E och norra delen av D
Allmän karaktär
Detta område ligger i den norra delen av gamla kyrkogården och är
de tidigare allmänna linje-kvarteren. De är rektangulära och delas av
en central grusgång. Över hela området finns meterhöga rygghäckar
av hagtorn, kvarter E kompletteras med en rygghäck av ros, och i
vardera kvarteret växer flera uppstammade sibirisk ärtbuske.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna skiljer sig något åt i de båda kvarteren. I kvarter D
finns vårdar daterade 1911—2006 med ett övertal från 1930-talet.
Här finns flera bevarade linje-vårdar med det typiska småskaliga
uttrycket. I kvarter E finns gravvårdar från 1905 till 2005 med ett
övertal från 1960-talet. Här är det stora flertalet vårdar moderna
med låga och breda proportioner och diskret eller ingen dekoration.
I det nordvästra hörnet finns fyra museivårdar, varav en stenvård
från 1736 och en gjutjärnsvård från 1884. Endast ett fåtal vårdar
har titel, vilket är typiskt för den här typen av kvarter med linje och
moderna vårdar. Vanliga titlar är hemmansägare, folkskollärare
och vaktmästaren medan frisörmästare, banvaktsänkan och rättare
är mer ovanliga.
Utvidgningen
Allmän karaktär
Kvarteret innefattar hela den nya kyrkogården från 1967, vilken
idag inte är utnyttjad i någon högre grad. Kvarteret är kvadratiskt
till formen och är indelat i mindre fält av grusgångar. Fälten är delade
av rygghäckar av må- och oxbär.
Gravvårdstyper
Området längs med staketet väster om klockstapeln är det som
främst använts, i övrigt fi nns endast ett fåtal vårdar. Eftersom kvarteret anlades och invigdes 1967 fi nns här enbart moderna, låga och
breda vårdar. Endast två titlar förekommer i kvarteret, smidesmästare
och lantbrukaren.
Inventeringsår 2015
Norra Ljunga kyrkogård har medeltida ursprung, kyrkan uppfördes
under 1100-talets senare del. Kyrkogården har utvidgats vid två
kända tillfällen, före 1949 åt öster och väster samt 1967 ytterligare
åt öster. Denna utvidgning var 5000 kvm stor. Klockstapel har funnits
av och till sedan 1600-talet då den första uppfördes. Denna revs
1899 eftersom den var i dåligt skick och skulle behöva undergå en
genomgripande restauration om den skulle kunna fortsätta användas
för sitt ändamål. Istället för att göra denna påkostnad beslöts att i
samband med reparationer av kyrkans yttre uppföra en överbyggnad
av tornet och fl ytta dit klockorna. En provisorisk klockstapel ”av
relativt oansenliga mått” hade uppförts 1956, medan en ny uppfördes,
för att församlingen skulle kunna njuta av klockringningen.
Dagens klockstapel invigdes så 1957. Den ritades efter en bild på
den gamla klockstapeln från 1600-talet och ritningarna gjordes av
arkitektfi rman Martin Westerlund och ingenjör Frans Andersson,
Stockholm. Nybyggnationen var en del av kyrkans restaurering som
gick ut på att återställa kyrkan i dess forna skick. Kyrkogårdens senaste
utvidgning skedde 1967 mot söder. Runt utvidgningens östra
och södra sidor lades en stenmur. Västra sidan pryddes med ett
järnstaket med stolpar av granit. För arbetena svarade Artur Bloom
AB, Sävsjö. I och med denna utvidgning kom klockstapeln att stå
inne på kyrkogården, något som inte varit fallet tidigare.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
År 1600-1996 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv. Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
Franzén, Anders, Hylletofta kyrka, byggnadsvårdsrapport 1996, Jönköpings läns museum..
Franzén, Anders. 1998. Norra Ljunga kyrka, utvändig restaurering och konservering av Norra Ljunga kyrka. Jönköpings läns museum. Byggnadsvårdsrapport 1998:25..
Manbo, Ia. 2007. Norra Ljunga kyrkogård, kulturhistorisk karakterisering och bedömning. Jönköpings läns museum. Byggnadsvårdsrapport 2007:100..
Nilsson, Lars-Ivar. 1998. Norra Ljunga kyrka, utvändiga kalkmålningar. Jönköpings läns museum. Konserveringsrapport 1998:51..
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Svahnström, G. (1947). Medeltidskyrkorna och deras inredning. i Boken om Njudung, meddelanden…. ISBN: .
Edholm, Dag. (1985). Orgelbyggare i Sverige 1700-1900 och deras verk.. ISBN: .
Haas, Jonas. (2005). Glasmåleri Kulturhistorisk inventering av kyrkligt glasmåleri i Växjö stift, Jönköpings län. Jönköpings läns museum. ISBN: .
Cnattingius, Bengt. (1937). Pehr Hörberg. ISBN: .
Ullén, Lindqvist, Marian, Gunnar. (1998). Pehr Hörberg : konstnär - bonde.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin