Motivering (skydd): Kvarter I
Gravvårdarna i kvarter I uppvisar en heterogen karaktär med avseende på utformning och material vilket till stor del beror på den stora åldersspridningen. Det är angeläget att man bevarar kvarterets ålderdomliga karaktär med rester av äldre tiders gravskick vilket avspeglar sig i bevarade stenomramningar, grusade fält och vackert utförda gjutjärnsomramningar. En viktig del i upplevelsen utgör också de högresta vårdarna av mer monumental karaktär från 1900-talets första decennier. Det är även viktigt att man slår vakt om att bevara det finmaskiga gångsystemet. Nytillskott bör vara av typen låga rektangulära och underordna sig kvarterets karaktär.
Kvarter II
Gravvårdarna i kvarter II uppvisar en relativt homogen karaktär med övervägande låga rektangulära vårdar av diabas samt röd och grå granit. Bland dessa återfinns ett antal vårdar inspirerade av antikens stildrag med fronton och pilastrar samt en påkostad dekor. Åldersspridningen bland kvarterets vårdar är stor med ett varierat stenutbud. Med utgångspunkt i detta krävs ingen särskild hänsyn vid nytillskott utöver en anpassning till den låga skalan. Stenar med påkostad dekor kan med fördel återanvändas.
Kvarter III
Karaktären på gravvårdarna i kvarter III är heterogen.
Dock uppvisar gravvårdarna utmed kvarterets östra
sida en relativt sammanhållen karaktär med smala högresta
vårdar i diabas, varav en del med bevarad stenomramning
och grusfält. I övrigt utgörs kvarterets vårdar
till största del av låga rektangulära stenar i diabas och
grå granit med inslag av stenar i röd granit. Nytillskott
bör i sin karaktär och i val av material tydligt ansluta
sig till intilliggande gravvårdar. I den fortsatta skötseln
av kvarterets gravar skall man slå vakt om att bevara
de återstående grusgravarna liksom smideskorsen och
graven omgärdad med gjutjärnsstaket. Bland gravstenarna
finns även representanter vilka genom sina
hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska
värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt
värde. Dessa bör betraktas som värdefulla ur ett bevarandeperspektiv.
Kvarter IV
En fortsatt nyetablering av gravar inom kvarteret är att vänta. Det fåtal gravar vilka fortfarande har kvar sin stenomramning och grusfält bör fortsatt bevaras.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Tolgs kyrkogård anlades i samband med att den nya kyrkan uppfördes år 1879 och ligger upphöjd på en platå. Någon kilometer väster om den nya kyrkplatsen finns en medeltida kyrkplats där gravsättning fortfarande sker. Den nya kyrkogården omger kyrkan i alla väderstreck men gravsättning har främst skett på den östra delen. Här delas kyrkogården av de grusade gångarna in i tre kvarter. Hela kyrkogårdens yta frånsett ett fåtal bevarade grusgravar är gräsbevuxen.
Gravvårdarna i kvarter I uppvisar en heterogen karaktär med avseende på utformning och material vilket till stor del beror på den stora åldersspridningen. Det är angeläget att man bevarar kvarterets ålderdomliga
karaktär med rester av äldre tiders gravskick vilket avspeglar sig i bevarade stenomramningar, grusade fält och vackert utförda gjutjärnsomramningar. En viktig del i upplevelsen utgör också de högresta vårdarna av mer monumental karaktär från 1900-talets första decennier. Det är även viktigt att man slår vakt om att bevara det finmaskiga gångsystemet. Nytillskott bör vara av typen låga rektangulära och underordna sig kvarterets karaktär.
Gravvårdarna i kvarter II uppvisar en relativt homogen karaktär med övervägande låga rektangulära vårdar av diabas samt röd och grå granit. Bland dessa återfinns ett antal vårdar inspirerade av antikens stildrag med fronton och pilastrar samt en påkostad dekor. Åldersspridningen bland kvarterets vårdar är stor med ett varierat stenutbud. Med utgångspunkt i detta krävs ingen särskild hänsyn vid nytillskott utöver en anpassning till den låga skalan. Stenar med påkostad dekor kan med fördel återanvändas. Karaktären på gravvårdarna i kvarter III är heterogen. Dock uppvisar gravvårdarna utmed kvarterets östra sida en relativt sammanhållen karaktär med smala högresta vårdar i diabas, varav en del med bevarad stenomramning och grusfält. I övrigt utgörs kvarterets vårdar till största del av låga rektangulära stenar i diabas och grå granit med inslag av stenar i röd granit. Nytillskott bör i sin karaktär och i val av material tydligt ansluta sig till intilliggande gravvårdar. I den fortsatta skötseln av kvarterets gravar skall man slå vakt om att bevara de återstående grusgravarna liksom smideskorsen och den smidesomgärdade graven.
Inom kvarter IV är en fortsatt nyetablering av gravar att vänta. Det fåtal gravar vilka fortfarande har kvar sin stenomramning och grusfält bör fortsatt bevaras.
En generell rekommendation är att gravstenar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde bör betraktas som värdefulla ur ett bevarandeperspektiv. Dessa kan med fördel få stå kvar på kyrkogården även sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården ligger en aning upphöjd från den omkringliggande terrängen och omgärdas av en kallmurad naturstenmur. Östra delen av kyrkogården delas av de grusade gångarna in i sex gravkvarter där gravarna inordnats i räta linjer medan kyrkogården på kyrkans västra sida utformats som ett sammanhängande gräsbesått kvarter. I en krans kring kyrkan, alldeles innanför kyrkogårdens mur, står ett flertal träd av relativt ung ålder. Det relativt täta skogslandskap vilket tidigare omgav kyrkan förändrades drastiskt i samband med januaristormen 2005 varför kyrkan idag ligger på en ganska öppen plats. Utmed bygatan strax väster och öster om kyrkan ligger de två tillhörande kyrkstallarna. Ett par kilometer väster om den nya kyrkan ligger Tolgs gamla kyrkogård. Kyrkplatsen omges av en kallmurad naturstenmur. Mitt på södra muren finns en öppning försedd med järngrindar. På den gamla kyrkogården, vilken fortfarande brukas som begravningsplats, finns ett flertal äldre gravminnen bevarade, bland annat efter de präster vilka tjänat i socknen. Klockstapeln på den gamla kyrkplatsen uppfördes vid mitten av 1950-talet. Kyrkogårdens gravvårdar
är huvudsakligen
från 1900-talets tidiga decennier
och fram till vår
tid. Stenarna är hållna i en
låg skala där flertalet av de
yngre vårdarna är utförda
i grå och röd granit, bland
de äldre stenarna med ett
större inslag av diabas.
Omgärdning
Kyrkogården vilken ligger
på en upphöjd platå omges
av en kallmurad naturstenmur
av kraftiga huggna
stenblock. Dess upphöjda
position resulterar i att nivån
innanför muren ligger i
nivå med den kringgärdande
stenmurens ovankant. I anslutning till ingången i södra muren sluttar kyrkogården ned till den utanförliggande marknivån varför muren här mer får karaktären av vallmur, en karaktär den även erhåller i norr där den utanförliggande marknivån reser sig högre. Uppe på muren har man runt hela kyrkogården låtit uppföra ett elstängsel vilket skall hålla oönskat vilt borta från kyrkogårdens planteringar.
Ingångar
Kyrkogården har bara en ingång och den ligger placerad
mitt för tornets entré i den södra kyrkogårdsmuren.
Ingången flankeras av två kraftiga huggna stenstolpar
vilka uppbär ingångens smidda dubbelgrind. Grinden
är ett vackert utfört smideshantverk där varje grind
kröns av ett smitt kors liksom i mötet mellan grindarna
där man finner ett smitt kors med förgyllt klot på
vardera korsarm vilket placerats på en förgylld kula.
Grindarna är tillverkade av Johan Sjögren, Hornaryd år
1881. På krönet av de bägge stenpelarna står en gjutjärnsurna
med blomsterplanteringar.
I anslutning till ekonomibyggnaden, vilken ligger
utanför kyrkogårdsmuren i öster, har man låtit placera
en enkelt utformad ståltrappa vilken framförallt nyttjas
av kyrkogårdsvaktmästaren.
Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans uteslutande av
lind. Kransen är tydligast sammanhållen utmed den
södra och norra sidan emedan den är gles i öster och
praktiskt taget obefintlig i väster. Träden är placerade
uppe på murens krön och ger därför ett ganska så högrest
och dominerande intryck. I kyrkogårdens sydvästra
hörn står en solitär bok.
Utmed gången från södra grinden upp mot tornet
liksom i anslutning till kyrkplatsen framför tornet samt
utmed gångarna vilka leder fram till kyrkans östra och
västra sidoingång har man planterat nya träd, popplar.
I anslutning till kyrkplatsen på vardera sida om
den södra sidogången växer det paradisbuskar. Vid
den södra uppställningsplatsen för kyrkogårdens vattenkannor
och redskap har man planterat en häck av
idegran. I anslutning till enstaka gravvårdar förekommer
buskar av rhododendron och cypress.
Gångsystem
Gångsystemet på kyrkogården är i stort sett oförändrat
från ursprunget frånsett de smalare grusgångar vilka tidigare
indelade gravkvarteren i mindre enheter. Dessa
är idag igenlagda och gräsbevuxna.
Gångarna är belagda med singel av krossad röd granit.
Enda undantag utgör gången som leder från södra
ingången till fram till tornet, samt en smal gång vilken
leder bort till den västra entrén vid vilken man anlagt
en handikappramp. Dessa ytor är av tillgänglighetsskäl
belagda med betongsten.
Minneslund
Någon minneslund finns inte inrättad på kyrkogården. Församlingen har erhållit tillstånd att anlägga en urnlund på kyrkogården men detta har i skrivande stund inte genomförts.
Gravvårdstyper
Kyrkogården är anlagd i samband med kyrkans uppförande varför kyrkogårdens äldsta gravvårdar härstammar från 1800-talets senare hälft. Ett fåtal mer högresta vårdar av diabas från 1900-talets början liksom några bevarade grusgravar med stenomramning samt ett par gravar kringgärdade med gjutjärnsstaket tillhör kyrkogårdens mer framträdande vårdar.
Någon enstaka marmorvård i form av ett kors samt en trävård av nyare datum utmärker sig också. I övrigt domineras kyrkogården av låga rektangulära vårdar i röd och grå granit, diabas liksom någon enstaka sten av yngre datum i labrador eller hallandia.
Ett särdrag som man lägger märke till på kyrkogården är den rika förekomsten av stenar där namnet på den avlidne är skrivet i skrivstil likt en ”egenhändigt” gjord namnteckning.
Byggnader
Utanför kyrkogårdsmuren i öster och väster ligger församlingens två bevarade kyrkstallar. Den östra har på senare tid delvis byggts om för att kunna fungera som ekonomibyggnad och personalutrymme. Tvärs över byvägen i söder ligger Tolgs skola.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av ett smalt rektangulärt område vilket avgränsas av kyrkogårdsmuren i söder och i norr av en grusgång. Kvarteret har en lummig karaktär tack vare sin begränsade omfattning och de två lönnar vars lövade kronor breder ut sig över området. Ett mer finmaskigt gångsystem har bevarats med sju mindre grusgångar vilka löper in en bit i kvarteret i nordsydlig riktning. I kvarteret förekommer ett antal familjegravar.
Gravvårdstyper
Flertalet av kvarterets gravvårdar är högresta och av en mer monumental karaktär, antingen omramade med sten eller med gjutjärnsstaket. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1886 till 1985.
Bruket att skriva ut ortsnamn och titlar på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret. Hänvisningar till bibeltexter och psalmer förekommer även. Exempel på ortsnamn som finns nedtecknade är Ödetofta, Ilagård, Rylte, Hägnen, Munkatorp och Källreda. Förekommande titlar är föreståndaren, folkskolläraren, f.d. häradsdomaren, komminister emeritus samt handlanden
Äldsta vården är rest över f.d. häradsdomaren Per Jonasson 1803-1891 och hans hustru Lena Jonasdotter d. 1886. Graven kringgärdas av ett gjutjärnsstaket uppbyggt i sektioner vars utformning har nygotiska anspelningar med tre-och fyrpass liksom oktagonala stolpar överst försedda med en mjukt avfasad knopp. (Staketet börjar bli rostigt och grinden går inte längre att stänga till följd av att staketets hörnstolpar delvis rubbats från ursprungligt läge varför det är i behov av en allmän översyn.). I kvarteret finns även två smidesvårdar.
Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av ett relativt stort
område vilket breder ut sig söder om
grusgången vilken leder upp till kyrkans
östra entré. Kvarteret har tidigare
delats in av grusgångar i tre mindre rektangulära
delar utsträckta i nord-sydlig
riktning. Dessa grusgångar är idag
igenlagda och hela området är, frånsett
någon enstaka grusgrav, bevuxet med
gräs. Stenarna står i räta rader, delvis
ryggställda, och är orienterade i nordsydlig
riktning. I kvarteret finns familjegravar
insprängda lite varstans.
Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar är huvudsakligen hållna i en låg skala antingen som låga rektangulära stenar eller som smala uppresta, men endast en handfull stenar reser sig över mängden. Valet av material fördelar sig ganska jämt mellan stenar utförda i röd och grå granit samt diabas.
Det stora flertalet av kvarterets låga rektangulära gravstenar avslutas med en rak överkant emedan de höga smala i större utsträckning har oregelbundet avslutad överkant. Karaktären på kvarteret är uppblandad med stenar från 1899 till 2004. Rikligast är 1930-60-talet representerat vilket utgör ca 75 % av kvarterets totala bestånd.
Förekomsten av titlar på gravstenarna är inte fullt så vanligt som på stenarna i de äldre kvarteren men det förekommer. Betydligt vanligare är det att man på stenen uppgett ortsnamnet. Exempel på titlar som förekommer är kantor, hemmansägare, brevbärare, hustru, murare och resenär. Orter som omnämns är Gynkelstorp, Stenskull, Laggen, Munkatorp, Ödetofta, Sjögård, Stenkulla, Gisshult och Källreda. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer ur svenska psalmboken förekommer liksom texter i stil med ”gömd men ej glömd”. På ett flertal av kvarterets vårdar är namnet på den avlidne skrivet i handstil som vore stenen underskriven med den avlidnes signatur.
Kvarterets äldsta vård är rest över murare S. J. Spjut 1840-1899. Familjen Holstenskogs familjegrav utgör kvarterets enda bevarade grusgrav med stenomramning. I kvarteret finns även en marmorvård i form av ett kors rest över Olof Nilsson f. 1907-1937. Bland gravstenarna i kvarteret finns ett antal enklare vårdar på vilka man endast uppgett namnet på den avlidne som t.ex. stenar med texten mor, far. Dessa stenar saknar även årtal och titlar. Av årtalsföljden på några av dessa mindre stenar att döma skulle de kunna utgöra resterna av en s.k. allmän linje.
Kvarter III
Allmän karaktär
Området ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn norr om den grusgång vilken leder upp till kyrkans östra sidoentré. I likhet med kvarter II har området tidigare varit indelat i tre mindre rektangulära delar utsträckta i nord-sydlig riktning. Kvarteret rymmer ett flertal familjegravar vilka ligger insprängda bland övriga vårdar. I kvarterets nordvästra del invid kyrkans sakristia finner man fem barngravar. På vallen intill den norra kyrkogårdsmuren ligger en rad stenar vilka avlägsnats från kyrkogården när gravrätten löpt ut.
Gravvårdstyper
Merparten av kvarterets gravstenar är låga rektangulära och utförda i diabas eller röd och grå granit. I kvarteret påträffas även ett flertal liggande, svagt sluttande, kvadratiska stenar i diabas. Det är framförallt i kvarterets östra del som man finner de äldre gravarna med stenomramat grusområde och gjutjärnsstaket. I kvarteret finns även en marmorvård, en trävård samt några smidesvårdar.
Ortsnamn är vanligt förekommande på kvarterets
gravstenar medan titlar anges i mer begränsad omfattning.
Hänvisningar till bibeltexter och psalmer
förekommer även. Exempel på ortsnamn som finns
nedtecknade är Lindäng, Bråna, Yxnanäs, Källreda,
Stenshult, Göpetorp, Älgaryd, Rylte, Laggen och Kråkerås.
Förekommande titlar är bonde, kyrkovärd, hemmansägare,
kyrkogårdsvaktmästare, snickaremästare,
trotjänare, smedmästare samt kantor och folkskollärare.
På någon enstaka sten förekommer även en kortare
utskriven text vilken lyder ”Gömd men icke glömd”.
Kvarterets äldsta vård är rest över hemmansegaren
Johan Leonardsson från Holkastorps Vestregård
1800-1885. Stenen är utförd i grå granit och kröns av
ett hugget stenkors. I stenens övre del finns en infälld
hårdbränd porslinsmedaljong av Bertel Thorvaldsen
föreställande ”Dagen”.
En gravvård vilken tydligt utmärker sig är en
monumental sten i röd granit rest över bonden Jonas
Fredrik Johansson, Källreda Lillegård 1835-1918 och
hustrun Karin 1840-1922. Vidare påträffas två större
liggande hällar i anslutning till Ernst Modees och Carl
Petterssons familjegravar samt i kvarteret i övrigt två
smideskors från 1920-talet.
Kvarter IV
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar hela området väster om kyrkan vilket frånsett nyplanteringen av en kort trädallé i anslutning till västra entrén utgörs av en enda stor sammanhängande gräsyta. Det fåtal gravvårdar som finns på denna del av kyrkogården ligger i en rad utmed den västra kyrkogårdsmuren. På äldre flygfoton kan man se att det tidigare löpte en grusad gång i förlängningen av kyrkans västra ingång vilken delade området i två lika delar. Denna är idag igenlagd. Området är väldigt lite utnyttjat med endast ett fåtal gravar men innehåller likväl ett antal bevarandevärda gravvårdar med framförliggande, stenomramat grus- sandområde.
Gravvårdstyper
Kvarterets stenar är utförda i grå och röd granit samt diabas. Det stora flertalet av vårdarna härrör från 1900-talets första decennier med en spridning fram till senaste vårdarna vilka härstammar från 2000-talet. Bland de äldsta vårdarna är det framförallt diabasen som dominerar medan de yngre vårdarna i större utsträckning utförts i röd och grå granit.
Bruket att skriva ut titlar och ortsnamn förekommer endast sparsamt. Exempel på förekommande titlar är fanjunkare och husar.
Några gravar som utmärker sig i kvarteret är Fanjunkare P. M. Rydbergs familjegrav. Graven, vilken tidigare troligtvis haft stenomramning och framförliggande grusfält, omfattar tre stående stenar och visar fortfarande på en storslagenhet. Vidare utmärker sig graven över Peter M Andersson 1847-1934 och hans hustru Sara Katarina 1852-1915 Lidekvarn, Östanåkra, Nytomta vilken bevarats med stenomramning samt den Lagerska familjegraven med tre vackert dekorerade diabasstenar.
I kvarterets sydvästra hörn i nära anslutning till det solitära bokträdet finner man kyrkoherde August Lengquists familjegrav vilken pryds av en liggande granithäll.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Under 1950-talet förs diskussioner kring ett eventuellt uppförande av en kapellbyggnad på den gamla kyrkogården. I samband med detta utförs en undersökning av kyrkogården för att fastställa resterna av medeltidskyrkans grund samt för att få information om kyrkogården inför en planerad omläggning av densamma. Någon kapellbyggnad kommer dock aldrig till utförande.
Nästa exteriöra förändring, vilken sker år 1962, inbegriper inte själv kyrkan utan rör uppförandet av ett bårhus intill den nya kyrkan. År 1995 sker en ombyggnad av det sydöstra kyrkstallet för att tillskapa fungerande ekonomi- och personalutrymmen. Ombyggnationen sker utifrån ett förslag framtaget av Rolf Alklid.
År 1951-1995 Ändring
1951 Diskussioner inleds kring uppförandet av en kapellbyggnad på Tolgs gamla kyrkogård
1952 Undersökning utförd på gamla kyrkogården för att fastställa resterna av Tolgs medeltida kyrka
inför en planerad omläggning av den gamla kyrkogården samt ett eventuellt uppförande av en
ny kapellbyggnad
1962 Byggnadsstyrelsen ger tillstånd till uppförande av bårhus vid Tolgs kyrka
1995 Ombyggnad av det sydöstra kyrkstallet enligt förslag av Rolf Alklid
Arkitekt: Rolf Alklid
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin