Motivering (skydd): Kvarter I
Karaktären på gravvårdarna i kvarter I är med avseende på material och ålder homogen medan stenarnas skala varierar kraftigt med alltifrån små liggande hällar till högresta monumentala vårdar. Vid nytillskott är det därför angeläget att dessa utförs antingen i grå granit eller i diabas samt att de ges en utformning vilken väl anpassar sig till kvarterets rådande karaktär. Stenar i friare form och nyare material bör undvikas. Det är vidare angeläget att man slår vakt om de två kvarstående grusgravarna i kvarteret vilka visar på ett äldre gravskick vilket idag börjar bli en sällsynt rest på våra kyrkogårdar. Likaså är det naturligtvis betydelsefullt att det pampiga smidesstaketet i anslutning till Bengt Nilssons familjegrav fortsatt vårdas. Stenar med påkostad dekor och ovanlig utformning kan med fördel återanvändas för att på så vis bevara kvarterets karaktär.
Kvarter II
Kvarterets gravvårdar är huvudsakligen utförda i diabas eller grå granit. I den västra delen av kvarteret förekommer en större inblandning av yngre vårdar utformade i modernare stil och material medan man i den östra delen finner ett flertal högresta diabasvårdar. Dessa bör lämnas kvar då gravrätten löpt ut då dessa stenar är så tydligt karaktärsskapande. Ett annat sätt att bevara kvarterets karaktär är att återan vända befintliga stenar. Detta har tillämpats på ett par av kvarterets gravar varvid man vänt på stenen och skrivit den nya texten på baksidan. Nytillskott i nyare material och friare form bör lokaliseras till kvarterets västra del medan man i den östra delen fortsatt bör använda sig av stenar i diabas och grå granit. Bland kvarterets gravvårdar finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta och i möjligaste mån bör bevaras sedan gravrätten löpt ut. Exempel på detta utgör de smala högresta stenarna med påkostad dekor från tiden kring sekelskiftet 1900 samt de medaljongprydda granitstenarna. För att i möjligaste mån bibehålla intrycket av en kontinuerligt brukad kyrkogård är det önskvärt att äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och att desamma avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. De få kvarvarande grusgravarna, antingen kringgärdade med stenram eller låg häck, utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för ett på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistorisk intressanta rest.
Kvarter III
Karaktären på gravvårdarna i kvarter III är heterogen med avseende på storlek emedan materialet huvudsakligen är diabas och grå granit. Det är viktigt att man slår vakt om kvarterets häckomramade grusgrav samt om vårdar med påkostad utformning och dekor exempelvis de låga rektangulära diabasvårdarna med antika stildrag. Vid nytillskott bör man ta hänsyn till den rådande färgskalan och välja stenar antingen i grå granit eller i diabas.
Kvarter IV
Karaktären på stenarna i kvarter IV är skiftande med en blandning av halvhöga vårdar, liggande hällar och låga rektangulära stenar. Ett flertal vårdar har klassiserande dekor och utformning med pilastrar och överliggande fronton. I kvarterets mitt och på den västra delen finner man flertalet stenar, av en enklare karaktär, vars årtal följer tätt på varandra. Detta skulle kunna utgöra en rest av en s.k. allmän linje och är en rest som visar på en tidigare tydlig social klassindelning. Merparten av vårdarna är utförda i diabas eller grå respektive röd granit. Genom åren har det skett en inblandning av nyare vårdar varför det även förekommer en del stenar i nyare material såsom hollandia och labrador. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är därför inte nödvändig.
Kvarter V
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande både med avseende på storlek och utformning. Ett stort antal av gravvårdarna är av yngre datum. I kvarteret finns ett fåtal smala halvhöga och högresta diabasstenar vilka tydligt utmärker sig och fortsatt bör bevaras. Någon särskild hänsyn vid nytillskott i kvarteret är inte nödvändig.
Södra utvidgningens norra del
Denna del av kyrkogården tillkom vid en utvidgning på 1930-talet och har en mycket homogen karaktär med låga breda vårdar i diabas och grå granit. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär. Bland kvarterets gravvårdar finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta. Dessa bör i möjligaste mån bevaras sedan gravrätten löpt ut. Exempel utgör de låga rektangulära diabasstenarna med antika stildrag och påkostad dekor. I möjligaste mån bör äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. För att bibehålla kvarterets karaktär kan äldre stenar med fördel återanvändas.
Södra utvidgningens södra del
I likhet med den norra delen har södra utvidgningens södra del gravvårdar av en homogen karaktär. Merparten av stenarna är låga rektangulära grå och röd granit med inslag av diabas. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär. Bland kvarterets gravvårdar finns representanter vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta. Dessa bör i möjligaste mån bevaras sedan gravrätten löpt ut. I möjligaste mån bör äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och avlägsnas först då det finns ett behov av platsen.
Kvarter I
Karaktären på kvarterets vårdar är relativt homogen med låga rektangulära stenar eller naturstenar huvudsakligen i grå och röd granit. Någon särskild hänsyn vid nytillskott förutom en anpassning till kvarterets låga skala är inte nödvändig.
Kvarter II-IV
Karaktären på vårdarna i kvarter II-IV är relativt homogen, hållna i en låg skala. Stenarna är huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenmaterial såsom Hallandia och Labrador. Ett stort antal av kvarterens vårdar har getts en friare och mer lekfull utformning men även de mer traditionella låga och breda vårdarna liksom naturstenar förekommer. I kvarter II finner man även en glasvård vilken placerats på en liggande grå granithäll. Någon särskild hänsyn vid nytillskott, utöver en anpassning till kvarterets låga skala, är inte nödvändig.
Kvarter V
Kvarter V har gravvårdar av heterogen karaktär med avseende på utformning och material. Dock är samtliga stenar hållna i en låg skala. Nytillskott bör därför i storlek ansluta sig till befintliga vårdar.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Söraby kyrka och kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge i samhällets norra del och anlades i samband med kyrkans uppförande 1780-81. Kyrkogården breder ut sig över ett relativt stort område och kan i huvudsak indelas i tre delar. Den ursprungliga kyrkogården vars fem kvarter omger kyrkan, den södra utvidgningen vilken genomfördes på 1930-talet samt den mer sentillkomna östra utvidgningen vilken tillkom i mitten på 1970-talet.
Karaktären på gravvårdarna i kvarter I är med avseende på material och ålder homogen medan stenarnas skala varierar kraftigt med alltifrån små liggande hällar till högresta monumentala vårdar. Vid nytillskott är det därför angeläget att dessa utförs antingen i grå granit eller i diabas samt att de ges en utformning vilken väl anpassar sig till kvarterets rådande karaktär. Det är vidare angeläget att man slår vakt om de två kvarstående grusgravarna i kvarteret vilka visar på ett äldre gravskick vilket idag börjar bli en sällsynt rest på våra kyrkogårdar. Likaså är det naturligtvis angeläget att det pampiga smidesstaketet i anslutning till Bengt Nilssons familjegrav fortsatt vårdas. Stenar med påkostad dekor och ovanlig utformning kan med fördel återanvändas för att på så vis bevara kvarterets karaktär. Gravvårdarna i kvarter II är huvudsakligen utförda i diabas eller grå granit. I den västra delen av kvarteret förekommer en större inblandning av yngre vårdar utformade i modernare stil och material medan man i den östra delen finner ett flertal högresta diabasvårdar vilka bör lämnas kvar då gravrätten löpt ut då dessa stenar är så tydligt karaktärsskapande. Ett annat sätt att bevara kvarterets karaktär är att återanvända befintliga stenar. Nytillskott i nyare material och friare form bör lokaliseras till kvarterets västra del medan man i den östra delen fortsatt bör använda sig av stenar i diabas och grå granit. Karaktären på gravvårdarna i kvarter III är heterogen med avseende på storlek emedan materialet huvudsakligen är diabas och grå granit. Det är viktigt att man slår vakt om kvarterets häckomramade grusgrav samt om vårdar med påkostad utformning och dekor. Vid nytillskott bör man ta hänsyn till den rådande färgskalan.
Karaktären på stenarna i kvarter IV är skiftande med en blandning av halvhöga vårdar, liggande hällar och låga rektangulära stenar. Merparten av vårdarna är utförda i diabas eller grå respektive röd granit. Någon särskild hänsyn vid nytillskott är inte nödvändig.
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande både med avseende på storlek och utformning. Ett stort antal av gravvårdarna är av yngre datum. I kvarteret finns ett fåtal smala halvhöga och högresta diabasstenar vilka tydligt utmärker sig och fortsatt bör bevaras. Någon särskild hänsyn vid nytillskott i kvarteret är inte nödvändig.
Södra utvidgningens norra del
Denna del av kyrkogården tillkom vid en utvidgning på 1930-talet och har en mycket homogen karaktär med låga breda vårdar i diabas och grå granit. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär.
Södra utvidgningens södra del
I likhet med den norra delen har södra utvidgningens södra del gravvårdar av en homogen karaktär. Merparten av stenarna är låga rektangulära av grå och röd granit med inslag av diabas. Vid nytillskott i kvarteret bör man därför vara mycket restriktiv och endast tillåta stenar vilka i material och utformning väl överensstämmer med befintliga stenars karaktär.
Östra utvidgningen
Karaktären på gravvårdarna i kvarter I är relativt homogen med låga rektangulära stenar eller naturstenar huvudsakligen i grå och röd granit. Någon särskild hänsyn vid nytillskott förutom en anpassning till kvarterets låga skala är dock inte nödvändig.
Karaktären på vårdarna i kvarter II-IV är relativt homogen, hållna i en låg skala. Stenarna är huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenmaterial såsom Hallandia och Labrador. Någon särskild hänsyn vid nytillskott, utöver en anpassning till kvarterets låga skala, är inte nödvändig.
Kvarter V har gravvårdar av heterogen karaktär med avseende på utformning och material. Dock är samtliga stenar hållna i en låg skala. Nytillskott bör därför i storlek ansluta sig till befintliga vårdar. Generellt för kyrkogårdens kvarter kan sägas att gravvårdar vilka genom sina genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta i möjligaste mån bör bevaras sedan gravrätten löpt ut. Exempel utgör t.ex. de låga rektangulära diabasstenarna med antika stildrag och påkostad dekor. För att i möjligaste mån bibehålla intrycket av en kontinuerligt brukad kyrkogård är det önskvärt att äldre gravvårdar bevaras på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten löpt ut och att desamma avlägsnas först då det finns ett behov av platsen. De få kvarvarande grusgravarna, antingen kringgärdade med stenram eller låg häck, utgör en viktig rest av ett tidigare gravskick vilket idag börjar bli sällsynt på våra kyrkogårdar men som tidigare varit det näst intill allenarådande. Kyrkan bör därför vid önskemål från gravrättsinnehavaren att ändra på gravens utseende överväga att åta sig en framtida skötsel av gravarna för ett på så vis säkerställa ett framtida bevarande av denna kulturhistorisk intressanta rest.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Söraby kyrkogård breder ut sig över ett relativt stort område och kan i huvudsak delas in i tre delar. Den ursprungliga kyrkogården vars fem kvarter omger kyrkan, den södra utvidgningen vilken genomfördes på 1930-talet samt den mer sentillkomna östra utvidgningen vilken tillkom i mitten på 1970-talet.
Omgärdning
Den ursprungliga kyrkogården kringgärdas av en kallmurad naturstenmur lagd med oregelbundna stenar. Även den södra utvidgningen av kyrkogården avgränsas i väster och söder av en naturstenmur, lagd med kraftiga, huggna stenblock. I öster ligger den senast genomförda utvidgningen av kyrkogården. Dess östra gräns utgörs av en murad mexistensmur vars ovansida täckts med lutande skifferplattor. Muren vilar på ett gjutet fundament. Uppe på de äldre delarna av kyrkogårdsmuren har man satt upp elstängsel för att hålla oönskat vilt ute.
Ingångar
Söraby kyrkogård har fyra ingångar. Huvudingången är placerad mitt för tornet i kyrkogårdens nordvästra hörn. Ingången flankeras av två kraftiga huggna stenstolpar, i röd granit, där vardera stolpen kröns av en glasad kopparlanterna. Stolparna bär upp ingångens smidda dubbelgrind. Grinden är ett vackert utfört smideshantverk där varje grind kröns av ett smitt kors. I mötet mellan grindarna sitter ett smitt kors försett med förgyllt klot på vardera korsarm. Hela korset är placerat på en förgylld kula. Grindarna, vilka är av samma typ som i Tolg, är tillverkade av Johan Sjögren från Hornaryd. I väster finns ytterligare en ingång till vilken det leder en bred tillgänglighetsramp. Rampen är murad i natursten och gångytan belagda med betongsten. Rampens stolpar och räcken är utförda i svartmålat järn. De dubbla grindarna är av betydligt enklare utförande i svetsat fyrkantsjärn och fäster in i stålstolpar vilka förankrats i stenmuren.
Ingången i norr utgörs av en enkelt utformad smidesgrind vilket förhöjts genom att man låtit placera en konstruktion av fyrkantsstål ovanpå grinden. Denna åtgärd är troligtvis genomförd för att förhindra framförallt rådjuren från att komma in på kyrkogården.
Den östra ingången utgörs av en enkelt utformad dubbelgrind i järnsmide flankerad av två murade grindstolpar i mexisten. Vardera stolpen kröns av glasklot i transparent glas.
Vegetation
Längs med norra och södra kyrkogårdsmuren växer en jämn trädkrans liksom i brytningen mellan den gamla kyrkogården och östra utvidgningen. Trädkransen kring gamla kyrkogården och södra utvidgningen utgörs av lönn och lind. Utmed den norra sidan växer endast lönn. Den västra sidan är fri från träd fram till gränsen för den södra utvidgningen.
Gången vilken löper från den sydvästra ingången till ingången i öster flankeras av en björkallé. På den östra utvidgningen delas området in i mindre rektangulära gravkvarter genom knappt meterhöga häckar av måbär. På den södra utvidgningen har man precis genomfört en omläggning. I samband med denna har man planterat nya rygghäckar.
På kyrkans södra sida finns en anlagd vattenbrunn vilken kringgärdas av en tätvuxen måbärshäck. På platsen växer också en rönn.
I anslutning till enskilda gravvårdar förekommer sorgeträd av ask och buskvegetation som buxbom, cypress och idegran.
Gångsystem
Gångsystemen på den gamla kyrkogården är belagda med grus, med undantag för gången fram till tornet från nordvästra ingången samt kyrkplatsen framför tornet vilka är belagda med oregelbundet formade kalkstensplattor. Gången från den sydvästra ingången fram till tornet är av tillgänglighetsskäl asfalterad. Likaså är gången mellan den östra och den sydvästra ingången belagd med asfalt. Den södra utvidgningen har efter omläggningen grusbelagda gångar kantade av betongsten.
Den nyare delen i öster har asfalterade gångar frånsett de anlagda platserna med minneslund och vattenbrunnar där marken täckts med sjöstensplattor.
Urn- /minneslund
Minneslunden är placerad i gränsen mellan gamla kyrkogården och den senaste östra utvidgningen. Området ramas in av en låg idegranshäck.
Gravvårdstyper
Merparten av kyrkogårdens äldre bevarade gravar återfinns i de kvarter som ligger i anslutning till kyrkan. Dessa utgörs av ett fåtal större, mer påkostade familjegravar, en handfull bevarade grusgravar omgärdade av buxbomshäckar, smidesstaket eller stenomramning samt ett fåtal smidesvårdar. På kyrkogårdens södra utvidgning härstammar det stora flertalet av gravvårdarna från tiden strax före 1900-talets mitt och några decennier framåt. Stenarna är framförallt låga rektangulära och utförda i diabas och grå granit med enstaka inslag av röd granit.
Den senast tillkomna delen i öster rymmer huvudsakligen yngre vårdar varav ett stort antal är utförda i nyare material samt med friare utformning.
Byggnader
I kyrkogårdens sydöstra hörn ligger en kvadratisk personal/ekonomibyggnad uppförd i mexisten och vitmålad locklistpanel samt brunmålade fönster och dörrar. Taket är pyramidformat och täckt med papp. Bårhuset är beläget invid den västra kyrkogårdsmuren med ingång från väster. De dubbla, välvda portarna är klädda med en snedställd profilhyvlad ekpanel. Byggnaden är uppförd på en kraftig granitsockel och har spritputsade väggar avfärgade med vit kalkfärg. Hängrännorna är utförda i koppar liksom det ståndfalsade taket. Den västra gavelspetsen kröns av ett kopparklätt kors.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I utgörs av ett smalt, avgränsat område beläget alldeles norr om kyrkan.
Gravvårdstyper
Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är, frånsett tre nyare vårdar från 1980-90-talet, ringa. Vårdarna i kvarteret är huvudsakligen resta under 1920-talet och utförda i diabas eller grå granit. Skalan på stenarna i kvarteret är tydligt differentierad med allt från liggande sluttande hällar till smala högresta vårdar av mer monumental karaktär.
Ortsnamn liksom titlar och psalmhänvisningar förekommer på kvarterets vårdar om än i relativt ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Löpanäs, Borlanda, Brittatorp, Bröttjaryd och Vartorp. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare, kantor, folkskollärare samt landtbrukare.
En vård som utmärker sig lite extra i kvarteret är landtbrukaren Bengt Nilssons familjegrav 1856 – 1902 markerad med en smal och mycket högrest diabasvård. På sidan av stenen finns huggna dekorationer vilka tydligt knyter an till vikingatida mönster. Stenen står i ett grusat fält vilket omgärdas av ett sirligt smidesstaket. Vart och ett av gravfältets fyra hörn markeras av en huggen stenstolpe. I kvarteret finns ytterligare en grusgrav med stenomramning över J A Carlsson 1921 och hustrun Matilda 1936 samt Britta 1973, Löpanäs.
Kvarter II
Allmän karaktär
Området utgörs av ett långsmalt område vilket sträcker sig från den gamla kyrkogårdens nordöstra hörn vidare rakt öster om kyrkan fram till sydsidans östra tvärgång. Gravvårdarna står placerade i enkla rader orienterade i nord-sydlig riktning.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från höga smala vårdar i diabas och granit till smidesvårdar och modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några sluttande hällar. Åldersspridningen i kvarteret är således stor och spänner från 1800-talets senare hälft fram till 2000-talet med en övervikt på vårdar från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900 samt 1970-90-talet. Kvarterets äldre gravvårdar koncentrerar sig till dess nordöstra och östra del. Dessa är huvudsakligen utförda i diabas eller grå granit. I den västra delen av kvarteret förekommer en större inblandning av yngre vårdar utformade i modernare stil och material.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig emedan psalmhänvisningar och titlar förekommer i ganska så ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Bursbro, Rottneqvarn, Målajord, Norraby samt Stenvik. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare, trotjänarinna, stationsföreståndare och nämndeman. På några stenar förekommer även kortare citat såsom ”De har kämpat de har vunnit de har livets krona funnit”.
I kvarteret är det vanligt att man binder ihop släktens gravstenar med en gemensam sammanhållen odlingsbädd. Exempel på detta utgör Georg Ekvalls familjegrav.
Några vårdar som särskilt utmärker sig är två granitstenar med infälld porslinsmedaljong med motiv av konstnären Thorvaldsen samt ett gjutjärnskors och två smidesvårdar. Vidare utmärker sig några grusgravar med bevarad, låg häckomramning, det stora grusade gravområdet invid kvarterets hängaskar samt en rad smala högresta och låga rektangulära diabasstenar med påkostad dekor.
Kvarter III
Allmän karaktär
Kvarter III utgörs av ett smalt rektangulärt område beläget rakt söder om kyrkan. Området utgörs av fyra rader med gravar placerade i räta nord-sydliga rader. I de två mellanliggande raderna är vårdarna ryggställda. I områdets södra del har man anlagt en vattenbrunn uppmurad i mexisten vars kanter täckts med skifferplattor. Brunnen kringsluts av en tät måbärshäck. Området kring brunnen är belagt med sjöstensplattor och norr om brunnen står en sittbänk.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från höga smala vårdar i diabas och granit till modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några sluttande hällar. Övervägande del av kvarterets vårdar är hållna i en låg skala. Åldersspridningen i kvarteret är stor och spänner från 1800- talets sista decennium fram till 1990-talet. Spridningen är relativt jämn med en liten övervikt på vårdar från 1940-talet. Vårdarna är huvudsakligen utförda i grå granit eller diabas med något enstaka inslag av röd granit.
Stenarna från tiden strax före och efter sekelskiftet är särskilt framträdande genom sin högresta och extra påkostade utformning. Likaså utgör 1940-talets stenar med sina klassiserande stildrag ett framträdande inslag.
Ortsnamn, psalmhänvisningar och titlar förekommer på kvarterets vårdar om än i ganska så ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Söraby, Rottne och Löpanäs. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare, sadelmakare, kyrkovärd samt häradsdomare och landstingsman. Kvarterets äldsta vård är en halvhög sten i grå granit, krönt med ett kors, rest över Amanda Krestina Pettersdotter, Löpanäs Finnegård 1873-1896.
I kvarteret finner man även en av kyrkogårdens bevarade grusgravar vilken utgörs av en familjegrav med tre högresta vårdar placerade i ett långsmalt grusat område omslutet av en oxelbärshäck. De tre vårdarna är utförda i diabas och granit och resta över F. landstingsmannen S. G. Andersson, häradsdomaren Johan Håkansson och lantbrukaren Anders Johan Andersson.
Kvarter IV
Allmän karaktär
Kvarter IV ligger rakt söder om kyrkans torn och utgörs av ett smalt rektangulärt område med fyra nordsydliga gravlinjer. I de två mellanliggande linjerna står vårdarna ryggställda mot varandra.
Gravvårdstyper
Kvarterets karaktär är skiftande med en blandning av halvhöga vårdar, liggande hällar och låga rektangulära stenar. Åldersspridningen i kvarteret spänner från 1800-talets sista decennium fram till idag. Den övervägande delen av kvarterets vårdar härrör sig från tiden kring 1930-talet. Flertalet vårdar har klassiserande dekor och utformning med pilastrar och överliggande fronton. I kvarterets mitt och på den västra delen finner man flertalet stenar, av en enklare karaktär, vars årtal följer tätt på varandra. Detta skulle kunna utgöra en rest av en s.k. allmän linje. Merparten av vårdarna är utförda i diabas eller grå respektive röd granit. Genom åren har det skett en inblandning av nyare vårdar varför det även förekommer en del stenar i nyare material såsom hollandia och labrador.
Ortsnamn, gårdsnamn och titlar förekommer på kvarterets vårdar om än i ganska så ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Norraby, Rottne och Målajord. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare, telefonist, soldat, husar och vägbyggmästare.
Den äldsta vården i kvarteret är också den sten vilken tydligast utmärker sig. Denna utgörs av en högrest och bastant granitvård med kraftig bas. Mittpartiet är dekorerat med ett hugget listverk. Det bastanta fundamentet bär upp ett kraftigt kors.
Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V utgörs av området som ligger närmast den västra kyrkogårdsmuren på kyrkogårdens äldsta del. Hela området är bevuxet med gräs och gravarna är orienterade i räta nord-sydliga linjer.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med en åldersspridning som spänner från 1800-talets slut fram till idag. I kvarteret kvarstår endast ett fåtal äldre vårdar. Till största delen är vårdarna av yngre datum från tiden kring 1970-80-talet utförda i grå eller röd granit med utanpåliggande text i relief eller med blästrad färgifylld text. I kvarterets mitt finns ett antal barngravar. Några av gravarna är markerade med en liten natursten där namn och årtal graverats in liksom någon grav med ett litet marmorkors. Förekomsten av ortsnamn, gårdsnamn och titlar på kvarterets vårdar är sparsam. Exempel på ortsnamn är Norraby, Söraby, Rottne och Rydet. Bland de titlar som förekommer kan nämnas kyrkovärd och kvarnägare. Även psalmhänvisningar återfinns på en del av kvarterets stenar. Kvarterets äldsta vård, tillika en av fåtalet kvarvarande högresta vårdar, är utförd i diabas och rest över kyrkovärden Per Johan Johannesson 1833-1874.
En vård som särskilt utmärker sig är diabasstenen rest över kvarnägaren Gustav Magnusson 1870- 1924 med tydligt klassiserande stildrag i form av pelare uppbärandes en överliggande fronton.
Södra utvidgningens norra del
Allmän karaktär
Denna del av kyrkogården tillkom vid en utvidgning på 1930-talet och har en mycket homogen karaktär med låga breda vårdar i diabas och grå granit. Kvarteret genomgår precis en omläggning där gravlinjerna rätas upp och de framförliggande gräsytorna jämnas av och besås med nytt gräs. Grusgångarna har rätats upp och försetts med en kantläggning av betongsten. I utrymmet mellan de ryggställda vårdarna har man låtit plantera nya rygghäckar av oxelbär.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på områdets norra halva är till största delen utförda i diabas med inslag av stenar i grå granit. Vårdarna är låga och breda, antingen strikt rektangulära eller med en böljande eller triangulärt utformad ovansida. Flertalet av stenarna har en bildskön dekor föreställande ex. pilastrar och blomsterslingor. Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är, frånsett ett fåtal vårdar av yngre datum, koncentrerad till 1940- och 50-talet.
Ortsnamn och titlar förekommer sparsamt på kvarterets vårdar emedan bruket av psalmhänvisningar är relativt vanligt. Exempel på förekommande ortsnamn är Josefsberg, Haga, Trekanten, Målajord, Bröttjaryd och Borlanda. Bland de titlar som förekommer kan nämnas lantbrukaren, fd rättaren och handlanden.
Södra utvidgningens södra del
Allmän karaktär
Området utgörs av 1930-talsutvidgningens södra halva och har liksom den norra delen varit föremål för en omläggning.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på områdets södra halva är till största delen utförda i grå granit med inslag av stenar i röd granit och ett fåtal diabasstenar. De tidigaste vårdarna är av diabas och grå granit och följs av en allt större inblandning med stenar i röd granit. Vårdarna är låga och breda, övervägande strikt rektangulära eller i friare form. I kvarteret finns också ett par naturstenar samt några hällar och en marmorsten. Flertalet av stenarna har en mycket enkel dekor, ex. föreställande ett kors, eller försedda med någon form av mönsterhuggning. Den åldersmässiga spridingen inom kvarteret är, frånsett tre yngre vårdar, koncentrerad till 1960- och 70-talet.
Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig emedan psalmhänvisningar och titlar förekommer i ganska så ringa omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Rottne, Rydet, Brittatorp, Vartorp, Gårdsby och Norraby. Bland de titlar som förekommer kan nämnas sjökapten och folkskollärare.
I områdets utkant, gränsande mot kyrkogårdsmuren och personalbyggnaden i öster, står en rad med vårdar uppställda. Stenarna är uteslutande av grå granit med en låg och bred utformning huvudsakligen härrörande från 1970-talet.
Östra utvidgningen
Den östra kyrkogårdsutvidgningen skedde mellan åren 1975-76 utifrån ett förslag framtaget av Hans Lindén. Utvidgningen kom att omfatta ett 4000 m2 stort område. I anslutning till detta lät man även uppföra en modern ekonomibyggnad. Invigningen ägde rum den 29. aug 1976 och förrättades av kontraktsprosten Åke Rydeman. Utvidgningens norra del fördelar sig på åtta stycken långsmala kvarter, åtskilda av mellanliggande drygt meterhöga oxbärshäckar. Den södra delens fyra kvarter har ännu inte tagits i bruk. Mitt i området strax väster om mittgången ligger kyrkogårdens minneslund. Denna omgärdas av en låg idegranshäck. Gången fram och den kvadratiska ytan, på vilken man låtit mura upp en anordning för blomstersmyckning, täcks av kvadratiska sjöstensplattor. Som pendang till denna har man på andra sidan mittgången anlagt en likadan plats.
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I utgörs av ett smalt rektangulärt område i utvidgningens nordligaste ände vilket reserverats för urngravsättningar.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns vårdar från 1970-talets slut fram till idag, huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas. Vårdarna är låga rektangulära eller i friare form. I kvarteret finns också ett stort antal naturstenar.
Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets vårdar är sparsam. Exempel på ortsnamn är Rottne och Målajord. Bland de titlar som förekommer kan nämnas länsskogvaktare, urmakare, guldsmed och bildhuggare.
Kvarter II-IV
Allmän karaktär
Kvarter II-IV utgörs i likhet med kvarter I av smala rektangulära tegar där varje kvarter skiljs åt av en planterad oxbärshäck.
Gravvårdstyper
Vårdarna i kvarter II-IV fördelar sig relativt jämnt över decennierna från 1970 – 2000. Stenarna är huvudsakligen av grå och röd granit med enstaka inslag av diabas och nyare stenmaterial såsom Hollandia och Labrador. Ett stort antal av kvarterens vårdar har getts en friare och mer lekfull utformning men även de mer traditionella låga och breda vårdarna liksom naturstenar förekommer. I kvarter II finner man även en glasvård vilken placerats på en liggande grå granithäll.
Förekomsten av ortsnamn och titlar på kvarterets vårdar är sparsam. Exempel på ortsnamn är Brittatorp, Rottne och Norraby. Enda förekommande titel i kvarteren är snickare.
En vård som särskilt utmärker sig är glasvården över Gothard Mauritz Oskar Olsson 1910-86 vilken utgörs av en etsad glasplatta fäst på en större liggande häll av grå granit.
Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V är det sydligaste av de i bruk tagna kvarteren på kyrkogårdens östra utvidgning.
Gravvårdstyper
Karaktären på vårdarna i kvarteret V skiljer sig en aning från de övriga då vårdarna i större utsträckning getts en friare utformning och även utförts i ett bredare urval av moderna stenmaterial. En blandning av små liggande flata stenar, naturstenar och breda rektangulära liksom smala högresta stenar förekommer i kvarteret. Kvarterets stenar är uteslutande från 1990-2000-talet.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1780-81 av byggmästaren Peter Wiberg från Nottebäck och murmästaren Håkan Krasse efter ritning från ÖIÄ. Nybyggnad hade diskuterats redan 1759 och slutligt beslut togs 1778. Kyrkan blev gemensam församlingskyrka för Södra Rottne och Norra Rottne, vilka sammanslagits 1779. Platsen förlades till Södra Rottne, där kyrkan uppfördes nordost om den gamla träkyrkan, som liksom träkyrkan i Norra Rottne revs. Församlingen och socknen fick 1825 namnet Söraby.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med rundat korparti i öster, torn i väster samt sakristia i norr. Ingång genom tornet. Separat ingång till sakristian i väster. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Enligt uppgift ursprungligen rosa avfärgning. Sockelpartiet nu klätt med skifferplattor. Takfallen täckta med spån.
EXTERIÖR - Exteriören överensstämmer frånsett vissa detaljer med ritningen. Karaktäristiska drag är det brutna taket samt den kupolformade, vid takfoten utsvängda tornhuven med urtavlor, placerade i kupor, krönta av klot med kors, och den smala lanterninen. På ritningen har korpartiet valmat tak av samma höjd som långhuset, vilket byggmästaren avstått från. Likaså uteslöts den separata ingången och spiraltrappan till tornets övre våning. Lanterninen har senare glasats.
INTERIÖR - Interiören är mycket välbevarad och inredningen är i princip ursprunglig. Inbyggnader under läktaren skedde dock 1981. Altarprydnaden med ornerad omfattning tillkom 1785, predikstolen 1787 och läktaren med orgel 1785. Samtliga är tidtypiska arbeten av hög kvalitet. Kyrkorummets nuvarande färgsättning i huvudsakligen grått, grågrönt och guld härrör från renoveringen 1981.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
År 1784-1976 Ändring
För händelser, se pdf.
Arkitekt: Hans Lindén
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - U å nybyggnad; 1785 orgel och orgelläktare (O Tempelman); 1787 predikstol.
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Sellgren, C-A, Söraby kyrka och de tidigare kyrkorna i Norra och Södra Rottne. Omarbetad och kompletterad upplaga 1980. Om kyrkorummets inredning se Ullén, M, Kyrkorummets utsmyckning. Småländska mästare och lokala traditioner (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2)..
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin