Motivering (skydd): Ås kyrka är uppförd 1869 på ny plats. För ritningarna stod arkitekt
J E Söderlund vid Överintendentsämbetet, den centrala statliga
myndigheten för kyrkobyggnader. Kyrkan representerar övergången
från empiretidens strama ideal till det senare 1800-talets nystilar.
I exteriören märks det förra i de stora rena volymerna med symmetriska
rundbågsfönster och lunetter medan de nya impulserna
yttrar sig i tornets spetsiga tak och gavlar, korets femsidiga form
och fönstrens diagonalspröjsning. Bevarade portar och fönsterbågar
från byggnadstiden är viktiga för autenticiteten. Interiören har en
påtaglig empireprägel genom rumsligheten och dess ursprungliga
brädvalv. Triumfbågen in mot koret är ett uttryck för nya ideal. Altare,
altarring, läktare, orgelfasad och sluten bänkinredning kvarstår
från byggnadstiden och visar drag av både empire och nystil, delvis
ritade av arkitekten. Senare karaktärsskapande inslag utgör Ludvig
Frids monumentala altartavla från 1886 och kortakets tidstypiska
dekormåleri från tidigt 1920-tal. En formmässig kontrast mot interiören
i övrigt utgör den lilla renässanspredikstolen från gamla kyrkan.
Korfönstrens blyinfattade antikglas är ett typiskt 1900-talstillskott.
Sakristian har en sammanhållen inredning med specialritade möbler
från restaureringen 1949. De senaste stora arbetena 1977 resulterade
i läktarunderbyggnader, omdanat vapenhus och helt ny tidsmässig
färgsättning på inredningen, hållen i kraftiga kontrastrika kulörer,
vilket i hög grad präglar upplevelsen av kyrkorummet. Från den
gamla kyrkan härrör en medeltida dopfunt och storklocka som
ännu är i bruk. I tornet och på vinden förvaras 1869 års predikstol
och altarprydnad, delar av en äldre orgel samt predikstolsdörr och
fi gurmålade takbräder från gamla kyrkan.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkomiljön ingår i ett område klassat som riksintresse.
- Kyrkans föga förändrade exteriör representerar övergången från
empiretidens nyklassicistiska kyrkoideal till det senare 1800-talets
mer medeltidsinspirerade kyrkoarkitektur.
- Interiörens huvudsakliga prägel av byggnadstidens ideal.
- Bevarad inredning och inventarier från byggnadstiden och gamla
kyrkan i kyrkorummet och övriga utrymmen besitter höga kulturhistoriska
värden.
- Karaktärsskapande senare tillägg som altartavla och dekormåleri
Inventeringsår (2006)
Ås kyrka är uppförd av granit 1869. Långhuset har smalare femsidigt
kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Ingångarna är genom
tornet i väster och en mittport på södra långsidan. Arkitekturen är
ett exempel på övergången från empiretidens strama kyrkobyggnadsideal
med reducerade former och rundbågiga muröppningar
till det senare 1800-talets rikare nystilar. Kyrkan vilar på en frilagd
granitsockel. Fasaderna bär spritputs med vit kalkfärg. Alla muröppningar
har slätputsade omfattningar. Ovan västporten sitter
en inmurad gjutjärnshäll som minner om kyrkans byggnadsår och
dåvarande regent m.m. Tornet är avtrappat genom en gesims i höjd
med långhusets takfot. Själva klockvåningen är därmed smäckrare
och har fasade hörn. Dess fasader kröns av spetsgavlar med korsblinderingar i putsen. I varje sida är även en rundbågig ljudöppning med
ursprungliga luckor, klädda med grågrön panel. Portarna utgörs av
ursprungliga, brunmålade pardörrar med fyllningar och korsdekor.
Båda har lunetter som överljus. Västporten har en rik omfattning
i form av räfflade pilastrar som bär en kvaderritsad rundbåge. Två
opassande moderna villaarmaturer flankerar likaså porten. Framför
portarna är trappor i form av granithällar. Den västra är försedd
med en liten handikappramp av betongplattor med träräcke i väggen.
En nordlig mittport igenmurades 1949, men markeras genom
en nisch. Sakristiingången har en port från 1949 med brunmålad
diagonal panel. Murarna genombryts av stora rundbågsfönster, i
långhuset sex fönsteraxlar. Fönstren har alla ursprungliga, brunmålade
träbågar med delvis handblåsta rombiska glas i blyspröjs.
De båda korfönstren har en klart nyromansk indelning med sina
rundbågslufter. I övrigt sitter ett stort rundfönster ovan västporten
och två empiremässiga lunetter i västgaveln. Flera av fönstren är
förstärkta med stormjärn. Långhuset ett sadeltak medan koret har
ett halvt tälttak och sakristian ett valmat sadeltak. Torntaket är
spetsigt och fyrsidigt med ett krönande kors på kula i koppar. Alla
takfallen är täckta med kopparplåt och har ståndrännor samt stuprör.
Takfoten av trä på långhus, kor och sakristia är från byggnadstiden
med rik profil och brun bemålning.
Kyrkans interiör präglas av en kvardröjande empiremässig rumslighet
och till stora delar bevarad inredning, vilken bär en skarp
1970-talsfärgsättning. Långhuset övergår via en bred triumfbåge i
det femsidiga koret. I nordöstra vinkeln är predikstol och ingång
till sakristia. Kyrkorummets ingångar är i väster och söder, i den
igensatta nordportens nisch är en dopplats ordnad. I väster är en
orgelläktare med underbyggnader i norr och söder och mellan dessa
en öppen yta med kapphängare bakom ett skrank. Fyra bänkkvarter
omgärdas av mitt- och tvärgång samt sidogångar. Ovan mittgången
hänger tre mässingskronor. Om ingen datering anges nedan så är
objektet i fråga från byggnadstiden. Golvet består av breda furubräder
som fernissats. Det 1949 utökade korgolvet ligger ett trappsteg
högre och har liknande utförande. Väggarna är slätputsade och
målade i en påtagligt gulbruten vit färg, med undantag för koret.
De rundbågiga fönstren har ospröjsade innerbågar från 1900-tal av
brunmålat trä. Korfönstren har svagt färgat antikglas i blyspröjs, insatt
1942. Portarna utgörs av helfranska pardörrar, vapenhusporten
från byggnadstiden, mittporten från 1949 då även dess vindfång
tillkom, två pilastrar som bär en kraftig och rikt profi lerad överliggare. Denna och portarna är täckmålade i mörkt blålila, brunrosa
och grågrönt med inslag av guld. Till sakristian är en halvfransk dörr
med samma bemålning. Kyrkorummet avslutas med ett brädvalv,
målat i vitt med grå brytning. Taklisten med sin karnisprofi l och
sitt tandsnitt är målad i ljusbrunt och blålila. Korets hjälmvalv är
dekorerat 1921 med tidstypiskt kurbitsartade fi gurer på grön botten
efter förslag av konstnären Yngve Lundström. Stilen påminner
om Filip Månssons skola.
Det väggfasta altaret är av vitmålat trä med fyllningar. På fronten
är förgyllda sniderier: nattvardskannan, symbolerna för Tro, Hopp
och Kärlek samt kalken. Altartavlan är en stor rundbågig olja på duk
från 1886. Det är en kopia föreställande ”Jesu uppenbarelse inför
lärjungarne”, utförd av konstnären Ludvig Frid. Tavlan omges av
en tung förgylld ram som vilar på två postament med snidade symboler:
lagtavlorna och ett bibelord inom lagerkrans. Den tresidiga
altarringen utgörs av en balustrad med svarvade dockor och stoppat
knäfall, målad i benvitt, ljusgrått, grågrönt och guld. I koret står även
ett gustavianskt golvur och en snidad dopfunt från 1941, utförd av
skulptören T Karlsson. Den gamla kyrkans dopfunt utgörs av en
odekorerad rund sandstenscuppa med skrånande bas. Frånvaron av
uttömningshål talar för en datering till sent 1200-tal. Foten är tillverkad 1949. Ovanför dopfunten hänger korpus till en altaruppsats
i barock med kalvariegrupp. På ömse sidor om triumfbågen hänger
nummertavlor som ursprungligen varit vapensköldar för Fleetwood
och Sparre, tillverkade 1733. Vidare fi nns i koret i vanlig ordning
ambo och piano. Den femkantiga predikstolen i renässans är enligt
inskriptionen förärad kyrkan 1651 av makarna Georg Fleetwood
och Britta Gyllenstierna till Svaneholm, vilkas båda vapensköldar
avbildas. Predikstolskorgen pryds av rundbågsfyllningar och hörn
med karyatider samt maskaroner. Basen från 1977 har en smäcker
form och från samma tid är trappan. Ljudtaket utmärks av snidade
änglahuvuden och särpräglade frontoner med ormhuvuden.
har fyllningar med klöverbladskors. Upphovsmannen är sannolikt
samme som till Bredaryds gamla predikstol. Den konserverade bemålningen
domineras av grönt, svart och guld. Bänkinredningen
är sluten mot mittgången och öppen mot sidogångarna. Mot mittgången
är gavlar med räffl ade pilastrar och romber samt dörrar med
halvfranska fyllningar och utskjutande gångjärn. Krönlisten har
tandsnitt. Bänkskärmarna är ramverk med liggande halvfranska
fyllningar. Kvarterens hörn är avfasade. Invändigt är bänkkvarteren
modifi erade 1921, varvid ryggarna gjorts lutande och nya sitsar
tillkommit. Bänkkvarterens ramverk och gavlar är målade i mörkt
blålila lasyr, fyllningar och pilastrar i brunrosa och grön täckfärg
med accenter i guld och grått. Invändigt är bänkarna gråmålade. I
hörnen mot koret fi nns två korbänkar i samma utförande. Läktaren
gör en tresidig utkragning på mitten (vilket svarar mot altarringens
form) och bärs av tio åttkantiga, räffl ade pelare i mörkbrunt med
kapitäl i guld, blått och rött. Läktarbröstet utgörs av ett kantigt
profi lerat ramverk med liggande fyllningar. På mittpartiet sitter förgyllda sniderier i form av lyror och blåsinstrument. De symmetriska
läktartrapporna nygjordes 1977. Läktarbröst och trappskärmar är
målade i anslutning till bänkinredningen. På läktaren har tre bänkar
sparats i söder. De båda underbyggnaderna från 1977 rymmer
lekrum och handikapptoalett i norr samt förråd och beredelserum i
söder. Underbyggnadernas regelväggar är klädda med vitmålad glasfi
berväv och har fyllningsdörrar avfärgade i beige kulör. Orgelverket
består av 21 stämmor fördelade på två manualer och en pedal. Det
är byggt av A Mårtenssons orgelfabrik AB i Lund 1962. Fasaden är
från 1870 och byggd av orgelbyggaren C Elfström, Ljungby, efter
ritningar av arkitekt O A Mankell vid Överintendentsämbetet. Fasaden
har viss empirekaraktär med två mittfält som omges av pilastrar
och överliggare med dekor i form av akantus. Krönet utgörs av en
grupp med lyra, basuner och notblad. Orgelns yttersidor utgörs av
två piptureller med lyrkrön. Orgelhuset är målat i grå toner medan
all dekor är förgylld.
Vapenhuset har golv av hyvlad kalksten från 1949. Väggarna är
slätputsade och vitmålade. Det plana brädtaket är målat med grå
täckfärg. Tornets andra våning nås från läktaren. För tornvåningarna
gäller att golv, tak och trappor är från byggnadstiden och som regel
av obehandlat trä. I andra våningen hänger ljudtaket från 1869 års
predikstol. Övriga delar till denna förvaras dels på nästa våning och
dels på vinden. På våning tre (som nås via en lucka) fi nns diverse
äldre inventarier: dörrpartiet till renässanspredikstolen, 1869 års
altarprydnad i form av ett gråmålat klöverbladskors i trä, lårar med
de gamla korinnanfönstren med kulörta glas m.m. Vid ena sidan
står takbräder från gamla kyrkans innertak staplade på varann.
Dessa bär fi gurmåleri utfört 1763 av häradsmålaren Sven Niclas
Berg. Sättet de förvaras på medför en stark risk för att friktion leder
till färgbortfall, vidare är bräderna kraftigt angripna av strimmig
trägnagare (liknande angrepp kan iakttagas även på andra ställen
i tornet). På långhusvinden ligger traktur, väderlådor och träpipor
från 1870 års Elfströmsorgel, till synes i gott skick. Vidare fi nns där
borttagna bänkdörrar och vad som kan vara delar av gamla kyrkans
altarring samt en av pilastrarna till predikstolsdörren. I den fj ärde
våningen hänger klockorna. Storklockan är en ålderdomlig profi l
och är sannolikt från 1300-talet. Den har ett klockgjutarmärke, tre
rosor och ett band med vad som tycks vara minuskler. Lillklockan
är omgjuten 1924 av M O Ohlsson, Ystad. Båda är försedda med
ny elektrisk ringning men har även kvar de ursprungliga trätramporna.
Lucköppningen är automatiserad. Sakristian har ytterport
med vindfång i väster. Hela västväggen upptags av en skåpsinredning
från 1949 med beige betsade luckor med brunmålade kanter.
I öster är ett fönster och en piscina, i norr ett bönealtare och ett
sakramentsskåp från 1949 i form av ett altarskåp. Skrivbord och
stolar i lätt klassiserande stil är från 1949 och liksom övrig inredning
ritad av restaureringsarkitekten Johannes Dahl. Golv och tak
består av breda furubräder från byggnadstiden, slipade respektive
brunmålade.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Gravkor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
1835 föreslog biskop Tegnér en sammanbyggnad av Ås och Kållerstads
kyrkor. Detta vann gehör hos församlingarna, men stupade
slutligen på en tvist om placeringen. Istället uppförde Kållerstad en
egen kyrka och ett tiotal år senare följde åsborna efter. Den gamla
kyrkan var ”alldeles otillräcklig och [hade] dessutom sedan länge
varit utdömd”. Den nya kyrkan kom att grundläggas på ny plats
i Karaby 1867. Byggmästare var Peter Johan Björklund från Näs i
Göteryd. Ursprungligen hade man tänkt sig en kopia av Bredaryds
kyrka, men sedan antogs en ritning som upprättats av arkitekt Johan
Erik Söderlund vid Överintendentsämbetet. Byggnadsarbetet
sammanföll med nödåret 1868 och kunde fullföljas först följande
år. För inredningen svarade arkitekt Ekmark. Målarmästare Catoni
från Hamra stod för färgsättningen. En orgel om 12 stämmor byggdes
av direktör C Elfström med fasad ritad av arkitekt Otto August
Mankell vid Överintendentsämbetet. 1886 ersattes altarkorset av en
olja på duk utförd av Ludvig Frid. 1890 installerades uppvärmning
genom två järnkaminer.
1915 ersattes spåntäckningen på tornet av kopparplåt. Troligen
1921 genomfördes vissa restaureringsarbeten efter ett förslag av arkitekt
Knut Nordenskjöld vid Byggnadsstyrelsen. Bänkinredningen
gjordes bekvämare genom nya ryggar och sitsar. Den gamla kyrkans
predikstol kom att ersätta 1869 års, vilken ansågs ”banal”. För detta
krävdes viss konservering och en komplettering med nytt underrede
och trappa, sistnämnda i anslutning till renässansstilen. Takvalv och
taklist målades med matt vit oljefärg. Inredning och snickerier ommålades
med halvmatt oljefärg i befi ntliga färger, främst vita toner,
vilket syns på ett äldre fotografi . Väggarna kalkfärgades och försågs
med schablondekor. Kortaket dekorerades, sannolikt i enlighet med
ett förslag av konstnären Yngve Lundström. 1921 omnämns svartmålning
av tak. Det rörde sig då om ett svartplåtstak på långhuset,
sannolikt pålagt redan 1869.
En dopfunt av trä snidades 1941 av skulptören Teodor Karlsson,
Vingerum och målades av konservator Erik Sköld, Halmstad. Vid
den tiden ägde de fl esta dopen rum i hemmet, vilket man nu ville
ändra på. 1942 svarade arkitekt Paul Boberg, Växjö, för insättning
av blyinfattat, färgat antikglas i korfönstren, en för tiden vanlig
stämningshöjande åtgärd. Sannolikt tillkom då även nuvarande
innanfönster i övriga kyrkan. Samma år infördes elektrisk belysning.
1944 konserverades en äldre altaruppsats av nämnde Sköld. 1949
genomfördes en större restaurering genom arkitekt Johannes Dahl,
Tranås. De sotande kaminerna ersattes av elektriskt uppvärmning.
Innertaket isolerades därvid. Nordporten igenmurades och omvandlades
till dopplats med restaurerad medeltida dopfunt. I södra
porten ordnades ett vindfång. Altarringens klädsel av röd plysch
ersattes med ny textil och dess grindar togs bort. Bänkarna glesades
ut genom att avståndet mellan dem ökades med hjälp av pålimning
av gavlarna. I vapenhuset revs de båda torntrapporna och ersattes
av en ny. Det slitna trägolvet ersattes av kalksten. Sakristian gavs
helt ny inredning med skåp, bönealtare, sakramentsskåp, skrivbord
och stolar, allt ritat av arkitekten. Långhusets takvalv målades i ljus
tempera. Väggarna stålborstades, varvid dekormåleriet som ”ej äro
av större värde” borttogs och ersattes av gulbruten kalkfärg med
tillsats av silikat. Bänkarna bättringsmålades och gavs lätta lasyrer
för att bättre gå ihop med predikstolen. Dörrarna behandlades som
bänkarna. Innanfönstren gråmålades. Predikstolen rengjordes och
nummertavlorna konserverades av Erik Sköld, Halmstad.
1962 byggdes ett nytt 21-stämmigt orgelverk av A Mårtenssons
rogelfabrik AB, Lund. Gamla fasaden bibehölls. 1973 ersattes takens
rostiga svartplåtstäckning av kopparplåt. En stor renovering
skedde 1977 efter program av arkitekt Hans Lindén, Växjö. Golvet
isolerades, bräderna slipades och fernissades. Korgolvet utökades
och några bänkar togs bort. Predikstolen höjdes och försågs med
ny bas och trappa, de gamla upplevdes som ”plagiat”. Större delen
av gradängerna på läktaren togs bort och två inbyggnader gjordes
under den samma för att rymma bl.a. förråd och handikapptoalett.
Läktartrapporna ersattes av nya. Trappan i vapenhuset revs, liksom
ett vindfång tillkommet 1949. Högtalaranläggning installerades
och eluppvärmningen föryngrades. Kyrkorummet fi ck en helt ny
färgsättning med kraftig blålila ton på träinredningen och accenter
i brunrosa, grönt, brunt, rött och guld. 1987 renoverades exteriören
av Svensk Byggnadsvård AB, Värnamo. Fasaderna bar då plasthaltig
kalkcementputs avfärgad med vit Peducemfärg. Detta hade delvis
skadat underliggande kalkputs. Vidare tenderade senare cementlagningar
att lossa. På långhuset fi ck all puts huggas ned medan det
på tornet räckte med ytskiktet. Hydrauliskt kalkbruk (Hesslekalk)
användes och avfärgningen skedde med kalkfärg våt från Ernström
& Co. Det bruk som användes var kalkcement med tillsats av plastemulsion
i lagningarna. Exteriöra snickerier målades med oljefärg.
2002 ersattes plastfärg på vapenhusväggarna med kalkfärg.
År 1867-2002 Nybyggnad
Nybyggnad av kyrkan på ny plats. Ny inredning. Arkitekt Johan
Erik Söderlund, Överintendentsämbetet. Byggmästare Peter Johan
Björklund, Göteryd. Målaremästare Catoni, Hamra.
Orgelbyggare: Carl Elfström
Konservator: Erik Sköld, Halmstad
Konstnär - Dekormålare: G A Catoni
Arkitekt: Hans Lindén
Arkitekt: Johan Erik Söderlund
Arkitekt: Knut Nordenskjöld
Konstnär: Ludvig Frid
Arkitekt: Otto August Mankell
Arkitekt: Paul Boberg
Byggmästare: Peter Johan Björklund
Konstnär: Teodor Karlsson
Konstnär: Yngve Lundström
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Reftele pastorats arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1976). Refteleboken. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Mankell,Otto August:Arkitekt"; "Lindén,Hans:Arkitekt"; "Boberg,Paul:Arkitekt"; "Björklund,Peter Johan:Byggmästare"; "Söderlund,Johan Erik:Arkitekt"; "Johannes Dahls arkitektkontor:Arkitekt"; "Nordenskjöld,Knut:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin