Motivering (skydd): ÖSTRA FRÖLUNDA KYRKA är belägen kyrkplats på en höjd på Ätrans västra strand, mitt i Östra Frölunda samhälle. Kyrkan angränsar åt norr och söder till gårdsbebyggelse. I öster slingrar sig Ätran fram genom odlingslandskapet. Kyrkogården, med medeltida ursprung, har rektangulär planform och inramas av kallmurade stenmurar, kantade av en trädkrans som bildar en allé med hamlade träd fram till kyrkans ingång i väster. En grupp om tre klassicerande smidesgrindar utgör ingång i den västra muren.
Den nyklassicistiska stenkyrkan uppfördes på medeltida kyrkplats 1826 av byggmästaren Pehr Eriksson från den kända byggmästargruppen i Sandhult. För ritningarna svarade arkitekten Samuel Enander. Kyrkan är utformad på det sätt som Kungliga Överintendentsämbetets arkitekter vid den här tiden oftast ritade, rektangulära långhus med rundade korutsprång. Valet att vidbygga sakristian i söder, i stället för i norr eller öster, är mera ovanligt.
Kyrkorummet präglas av nyklassicism där altaruppsatsen och predikstolen, överförda från en äldre föregångare, utgör ett eget tidsskikt. De är verk av Sven Nilsson Morin från 1797 och omändrades av honom för den nya kyrkan med hjälp av Johannes Andersson från grannsocknen Mjöbäck. Predikstolar av Anderssons hand återfinns ofta i kyrkor uppförda av Sandhultsbyggmästarna, vilket denna kyrka exemplifierar.
Kyrkorummet i övrigt präglas helt av en renovering 1938 under ledning av arkitekten Fredrik Wetterqvist. Då tillkom takmålningen i koret utförd av Einar Forseth. Sedan dess är kyrkan praktiskt taget orörd med undantag för läktarunderbyggnaderna från 1970-talet. Wetterqvists renovering från 1938 är renoveringshistoriskt intressant och av hög kvalitet med bevarad färgsättning och inredningsdetaljer. Den medeltida dopfunten minner om kyrkplatsens historiska kontinuitet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, smidesgrind, trädkrans och allé.
- Den sedan uppförandet, med undantag för sakristian, helt oförändrade exteriören. - Interiörens prägel av byggnadstidens nyklassicistiska ideal.
- Den fasta inredningen från tillkomsttiden.
- Einar Forseths takmålning i koret från 1938.
- Altaruppsatsen och predikstolen av Sven Nilsson Morin 1797 omändrade för denna kyrka med hjälp av Mjöbäckssnickaren Johannes Andersson.
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2003)
Kyrkogården har medeltida anor. Den har rektangulär planform och inramas av kallmurade stenmurar av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans och en allé med hamlade träd följer den grusade gången fram till kyrkans västra ingång. I den västra kyrkogårdsmuren finns en grupp om tre klassicerande smidesgrindar. I öster och söder finns öppningar i kyrkogårdsmurarna som saknar grindar.
Kyrkogården ordnades 1935 och utvidgades söderut 1995. Denna utvidgade del har häckinramning. En minneslund har också anlagts på denna del av kyrkogården. Gångsystem av grusade gångar. Gravkvarter utan häckinramning. De flesta gravvårdarna utgörs av mindre stenar eventuellt med tillhörande mindre stenram. På kyrkogårdens södra del finns ett fåtal större med grusfyllning och smidesstaket.
Inventeringsår 2005
Texten saknas
Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm.
Hallbäck, Sven-Axel, Medeltida dopfuntar i Sjuhäradsbygden. Från Borås och de sju häradena. Borås 1966
Markving, Gustaf, Kyrkorna i Sjuhäradsbygden. Borås 1981.
Svenskt konstnärslexikon: tiotusen svenska konstnärers liv och verk. Malmö 1953 och 1961.
Västergötland - landskapets kyrkor. Red. Markus Dahlberg. Stockholm 2002.
Östra Frölunda. En bygd i Ätradalen. 1989..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin