Motivering (skydd): Kvarter I
Kvarter I har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala. Nytillskott med friare utformning och i nyare material bör i första hand lokaliseras till kvarterets västra del. I östra delen kan med vårdarna med fördel utföras i en grå/svart färgskala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar av extra kulturhistoriskt intresse. Dessa bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Gjutjärnskorsen bör, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarieförteckning.
Kvarter II
Kvarter II har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas.
Kvarter III
Kvarter III är det område på kyrkogården vilken tydligast bevarat en mer homogen och ålderdomlig karaktär. Kvarteret rymmer ett flertal omistliga gravvårdar. Samtliga vårdar från tiden före sekelskiftet 1900 bör bevaras i kvarteret då de besitter höga kulturhistoriska värden. Återanvändning av äldre vårdar är ett mycket bra alternativ för att bevara stenar vilka bidrar till kvarterets ålderdomliga karaktär. I kvarteret påträffas ett antal gravar med bevarad stenomramning men där grusfältet avlägsnats. Dessa skulle med fördel kunna återställas. Hällar av gjutjärn och natursten bör införlivas i kyrkans inventarieförteckning om så inte redan är fallet. Eventuella nytillskott i kvarteret bör ges en utformning vilken ansluter till omgivande gravvårdar, gärna i en grå/svart färgskala.
Kvarter IV
Kvarter IV har en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till kvarterets lågt hållna skala. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är en del av kvarterets gravstenar extra kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. Gravar med bevarad stenomramning, där grusfältet avlägsnas, skulle med fördel kunna återställas.
På Västra Torsås gamla kyrkogård har människor begravts från medeltiden fram till idag varför platsen har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. Kyrkogården är relativt liten och omgärdas av en vällagd stenmur samt en trädkrans. Ingång till kyrkogården finns i söder. På kyrkogården finns förutom kyrkan även en klockstapel samt utanför muren i det sydvästra hörnet en enklare redskapsbod. Kyrkogården har fyra kvarter som ligger runt om kyrkan. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket från varandra. Troligen har kyrkogården utvidgats åt norr på 1850-talet.
En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar och skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Västra Tosrsås gamla kyrkogård förekommer titlar som handlande, soldat, bilskollärare, direktör, bostadsinspektris, häradsdomare, landtbrukare, danneman, smedmästare, stationsinspektör, banvakt och organist vilka alla vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Den äldsta delen av kyrkogården, kvarter III, rymmer påkostade diabasvårdar liksom ett antal gjutjärnshällar vilka troligtvis producerats lokalt på något av de intilliggande bruken Huseby eller Diö. I ett länsperspektiv är dessa relativt ovanliga varför ett bevarande av dessa är av yttersta vikt. Det är även viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen kvarstår. Dessa kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia.
Som på så många mindre landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också kyrkogården överlag mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården i Torsås by är en relativt liten kyrkogård av rektangulär form. Kyrkogården delas genom en mittgång in i två mindre rektangulära områden belägna utmed den östra och västra muren. Gången är belagd med sjöstensplattor och kantas av en allé bestående av ask, lönn och lind. Hela kyrkogården omramas av en vällagd naturstenmur. I kyrkogårdens nordöstra hörn står en klockstapel av klockbockstyp, uppförd år 1936. Centralt på kyrkogårdens norra del ligger ett kapell vilket uppfördes på platsen år 1929. Kyrkogården består av fyra kvarter I – IV. I kvarter III, men även delvis i kvarter I, finner man kyrkogårdens mer storslagna och monumentala vårdar varav de äldsta med anor från 1700-talet. Vidare så rymmer kyrkogården ett relativt stort antal bevarade grusgravar. I kyrkogårdens nordvästra hörn finner man ett fåtal stenar vilka avlägsnats från kyrkogården sedan gravrätten löpt ut. I kvarter II och IV är gravvårdarna generellt mindre och av en enklare utformning.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en äldre vällagd kallmurad naturstenmur uppförd med två skalmurar vars mellanrum fyllts ut med skolsten. Kyrkogården är rektangulärt utsträckt i nord-sydlig riktning. Delar av muren har på senare tid fogats med bruk. Denna åtgärd har man framförallt vidtagit i anslutning till träden i trädkransen vilka står tätt inpå muren och vars stammar trycker på murverket.
Ingångar
Kyrkogården har bara en ingång, placerad mitt på den södra kyrkogårdsmuren. Ingången är försedd med en dubbelgrind flankerad av två enkla grindar. Grindarna är utförda i smide med sirliga mönster och bärs upp av huggna granitstolpar. Stolparna i anslutning till dubbelgrinden kröns av varsin glasad kopparlanterna.
Vegetation
Vegetationen präglas främst av den omgivande
trädkransen liksom den trädallé vilken leder från
ingången i söder fram till kapellet. I norr och väster
är träden lokaliserade precis innanför muren medan
de i öster och söder står direkt utanför. Trädkransen
har genom åren varit föremål för en viss föryngring
och på några ställen i kransen vittnar stubbar och
luckor om att en återplantering ännu inte kommit
till stånd. Trädkransen består huvudsakligen av
lönn med inslag av kastanj, alm, ask och lind. I allén
finner man trädslagen lind, ask och lönn.
Hela gravområdet är, frånsett de bevarade grusgravarna, bevuxet med gräs och i anslutning till enstaka gravvårdar förekommer lägre buskvegetation av buxbom och cypress. Den enda vegetation som förekommer inne på kyrkogården, som inte står i anslutning till någon enskild gravvård utgörs av en planterad syrénhäck utmed den östra murens nordligaste del.
Gångsystem
Kyrkogårdens enda gång leder från ingången i söder fram till kapellet och kyrkplatsen i norr och är belagd med sjöstensplattor. I anslutning till kyrkplatsen vidgas gången en aning. Huruvida det ursprungligen funnits några fler gångar på kyrkogården har inte gått att utläsa ur arkivmaterialet.
Minnelund/Urnlund
Invid klockstapeln i kyrkogårdens nordöstra hörn har man anlagt en minneslund. Minneslunden markeras av en blomsterplantering omsluten av en cirkel lagd med huggen gatsten. I cirkelns mitt ligger en natursten försedd med följande text ”Herren är min herde”.
Gravvårdstyper
Kyrkogårdens gravvårdar har en stor åldersspridni med gjutna hällar från 1700-talets mitt, gjutjärnskors från 1800-talets mitt och senare hälft samt ett antal högresta och monumentala diabas- och granitvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier.
På kyrkogården finner man även ett flertal bevarade familjegravar med stenomramning och framförliggande grusfält, liksom gravar omslutna av pollare och kättingar. Övriga gravstenar är av typen låga rektangulära och härrör från 1950-talet fram till vår egen tid. Dessa stenar har generellt en enklare utformning.
Kyrkogårdens äldsta gravvård utgörs av en tudelad kalkstenshäll, vilken ligger upplagd på södra kyrkogårdsmuren direkt öster om ingången. Hällen är kraftigt nött och i dess hörn syns spår av huggna dekorationer i form av änglar samt i nederkantens mitt en döskalle med korslagda benknotor. Stenen härrör från 1771 och var tidigare placerad inne i den gamla kyrkan. Stenen påträffades vid de grävningar som skedde i samband med kapellets uppförande 1929.
Utöver kapellet finns två byggnader i anslutning till kyrkogården. Den mest iögonfallande byggnaden jämte kapellet är klockstapeln i kyrkogårdens nordöstra hörn. Klockstapeln, av klockbockstyp, vilar på kraftiga gjutna klackar. Huven är täckt med tjärade spån och kröns av en smidd spetsig spira på mitten dekorerad med ett ringkors och på toppen försedd med en tupp.
Utanför muren i kyrkogårdens sydvästra hörn ligger en mindre redskapsbod med slamfärgad locklistpanel och kromoxidgröna jalusidörrar. Taket är täckt med enkupigt lertegel. Denna byggnad är avskärmad från kyrkogården med ett träplank.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelnings, se pdf.
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och utgörs av ett rektangulärt gräsbevuxet område där gravstenarna är placerade i enkla linjer orienterade i nord – sydlig riktning. I kvarteret finner man ett flertal familjegravar blandat med vanliga enkelgravar.
Gravvårdstyper
Merparten av kvarterets vårdar härrör sig från 1900-talets senare hälft och är utförda i diabas eller grå granit med några enstaka inslag av röd granit, framförallt bland de yngre stenarna. Bland dessa finns några stenar med friare utformning samt någon natursten. Kvarterets äldsta vårdar utgörs av några bevarade gjutjärnskors från mitten av 1800-talet. En del av kvarterets stenar, företrädelsevis från 1900-talets mitt, har ett formspråk vilket inspirerats av antiken med pilastrar och överliggande fronton. Åldersmässigt fördelar sig kvarterets vårdar ganska så jämt över tiden från 1850-talet fram till idag med en liten övervikt på vårdar från 1960-talet.
Förekomsten av titlar på kvarterets vårdar är relativt vanlig, särskilt på de äldre gravstenarna, medan ortsnamn och psalmhänvisningar förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande titlar är överinspektör & riddare, kaptenska, stationsinspektör, kronojägare, krigsman, hemmansägare, skräddare, banvakt och organist. Bland de ortsnamn som förekommer kan nämnas Torne, Tvetaryd, Olofshylte, Torsås, Ebbön, Horsakulla och Torsåsby.
Några gravar vilka utmärker sig lite extra utgörs bland annat av två bevarade grusgravar samt två trävårdar av yngre datum. I kvarteret finns även en marmorvård med en dekorativ porfyrkrans över Comministern i W. Thorsås församling Sven Linell 1802-1872. Vården restes av tacksamma åhörare. Sven Linell var en av de som verkade för att den nya kyrkan skulle uppföras i Lönashult. I texten på ett av de bevarade gjutjärnskorsen rest över ”den allmänt aktade” Lars Svensson i Fröseberg 1796-1846 kan man läsa den lite märkliga inskriptionen ”lönnmördad”.
Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarter II är beläget i kyrkogårdens nordvästra del, alldeles väster om kapellet. Hela området är gräsbevuxet med gravstenar i en låg skala där stenarna placerats i enkla, räta rader orienterade i nord – sydlig riktning. I norr och väster avgränsas området av den omgivande kyrkogårdsmuren. I anslutning till kyrkogårdsmurens hörn har man placerat ett antal gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården då gravrätten löpt ut.
Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar håller en låg skala med stenar huvudsakligen av diabas med inslag av stenar i röd och grå granit samt någon nyare vård i blåflammig labrador. Det stora flertalet av stenarna är låg breda stenar med rak eller oregelbunden ovansida men här finns även en handfull smala halvhöga vårdar i diabas från 1910-20-talen, några mindre naturstenar liksom en äldre sandstenshäll. Hällen var tidigare placerad inne i den gamla kyrkan. Idag är stenen kraftigt nött och texten inte längre läsbar. Förekomsten av ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig medan titlar och psalmhänvisningar förekommer mera sparsamt. Exempel på förekommande titlar är smedmästare, rektor, hemmansägare och svenskamerikan. Bland de ortsnamn som förekommer kan nämnas Torne, Tvetaryd, Strandhem, Slagestorp, Piparelid, Hunna och Torsåsby. På några av kvarterets vårdar förekommer även kortare texter såsom ”Älskad – Saknad” samt ”Älskad i livet saknad i döden”.
Kvarter III
Allmän karaktär
Kvarter III omfattas av det gräsbevuxna området beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn och rymmer en väldig blandning av gravvårdar med de äldst bevarade mer storslagna, monumentala vårdarna placerade i kvarterets södra del. Den norra delen rymmer ett stort antal familjegravar med låga långa vårdar och stenomramat, framförliggande grusfält. Gravstenarna är placerade i nord – sydligt orienterade linjer men till följd av familjegravarnas stundtals mer omfångsrika utbredning bryts denna symmetri emellanåt.
Gravvårdstyper
Kvarter III rymmer ett stort antal familjegravar med låga långa vårdar och framförliggande, stenomramat grusfält liksom några mer monumentala vårdar, däribland en högrest diabasobelisk omgiven av pollare och kätting samt ett stort blankpolerat diabaskors placerat på ett kraftigt fundament. I kvarterets sydvästra del finner man även ett antal liggande gjutjärnshällar vilka troligtvis gjutits på något närliggande bruk ex. Huseby eller Diö. I anslutning till några av kvarterets gravstenar finns bevarade stenramar vilka sänkts ned i nivå med omgivande mark varvid även gruset avlägsnats och ersatts med gräs. Även nyare vårdar av låg bred karaktär liksom några sluttande hällar påträffas i området. Bruket att skriva ut titlar på gravstenarna förekommer sparsamt och är framförallt vanligt på de äldre vårdarna. Ortsnamn finner man på vårdar från skilda åldrar men även här i en begränsad omfattning. Exempel på förekommande titlar är direktör, bostadsinspektris, speditor, häradsdomare, juvelerare, landtbrukare, danneman och hemmansägare. Bland de ortsnamn som förekommer kan nämnas Pepparlid, Torne, Tykatorp, Slagerstorp, Malmö och Råhallsmad. På någon av kvarterets vårdar förekommer även kortare text såsom ”Älskad – Saknad”.
Bland de vårdar som utmärker sig lite extra i kvarteret kan, utöver de bevarade grusgravarna, nämnas den högresta obelisken över landtbrukaren Johan Petersson Thorsås Östergård 1827-1907 och hans maka Kristina Eriksson 1839-1903. Johan Petersson var den man som tillsammans med sin son odlade upp merparten av marken i Torsås by. Även diabaskorset över kyrkovärden Erik Danielsson Hagverksmo 1816-1882 och hans maka Ingrid Pettersdotter 1818-1893 utmärker sig.
Kvarter IV
Allmän karaktär
Kvarter IV utgörs av den norra halvan av kyrkogården belägen på kyrkans östra sida. Hela området är frånsett de bevarade grusgravarna bevuxet med gräs. Kvarteret har en stor andel yngre vårdar av enklare utförande, framförallt koncentrerade till områdets norra del. Gravstenarna är placerade i nord – sydligt orienterade linjer men till följd av familjegravarnas stundtals mer omfångsrika utbredning bryts denna symmetri emellanåt. I västra delen av kvarter IV ligger kyrkogårdens minneslund.
Gravvårdstyper
Gravarna i södra delen av kvarter IV rymmer ett flertal äldre stenomramade familjegravar med framförliggande grusfält medan kvarterets norra del tydligt präglas av låga breda vårdar av modernare snitt. I kvarteret finner man även en del sluttande hällar. Det stora flertalet av kvarterets äldre vårdar är utförda i diabas medan de yngre huvudsakligen är av grå granit med några enstaka inslag av röd granit och blåflammig labrador.
Titlar och ortsnamn förekommer sparsamt på kvarterets vårdar. Exempel på titlar utgör handlande, lagman, soldat, f.d. hemmansägare, f.d. soldat, bilskollärare. Bland de ortsnamn som förekommer kan nämnas Långaryd, Tvetaryd, Oby, Slagestorp, Årenäs, Graneslätt, Torne samt Tykatorp. På någon enstaka vård förekommer även kortare text såsom ”Vila i frid”.
I kvarteret utmärker sig de bevarade grusgravarna där J. M. Erikssons familjegrav med en låg bred vård av grå granit samt två mindre framförliggande hällar kan nämnas. Vidare finner man två bevarade gjutjärnskors liksom ett antal låga rektangulära diabasstenar från 1900-talets mitt med lite extra påkostad utformning och dekor.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Den gamla kyrkplatsen ligger på ett markerat höjdläge i en vacker natur, omgiven av odlad och betad mark. Socknens gamla kyrkplats har som tidigare nämnts anor från medeltiden och på platsen har genom historien funnits i vart fall två kyrkor. Kyrkogården har man alltjämt fortsatt att bruka och år 1929 lät man uppföra ett kapell på kyrkogården. Detta kompletterades år 1936 med en fristående klockstapel.
År 1923-2001 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Arne Wiman
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin