Motivering (skydd): Kvarter A
Gravstenarna i kvarter A uppvisar en skiftande karaktär med
allt från äldre högresta mer monumentala vårdar till låga rektangulära
vårdar av yngre datum. Denna blandade karaktär
gör kvarteret mindre känsligt för nytillskott. Dock bör dessa
i utformning och material ansluta sig till intilliggande vårdar.
Bland kvarterets gravvårdar finns det några stenar vilka fortsatt
bör bevaras på sin ursprungliga plats. Detta gäller särskilt de
äldre högresta gravvårdarna liksom de halvhöga vårdarna i diabas
vilka på en markant sätt bidrar till kvarterets karaktär. Även
bland övriga gravstenar finns representanter vilka genom sina
hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden
kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Gravvårdar
med bevarad stenomramning/häckomgärdning kan med
fördel återställas.
Kvarter B
Gravvårdarna i kvarter B är till största del utförda i en
låg skala där låga rektangulära gravstenar dominerar.
Bland gravstenarna finns flertalet representanter vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Detta innefattar bland annat ett tiotal halvhöga diabasstenar liksom ett antal låga rektangulära vårdar med tydliga antikinspirerade stildrag och påkostad dekor. Dessa bör betraktas som värdefulla ur ett bevarandeperspektiv varför exempelvis återanvändning utgör ett bra alternativ till ny sten. Nytillskott bör ansluta sig till den låga skalan liksom i sin utformning ansluta sig till intilliggande vårdars karaktär. Gravar med bevarad stenomramning/ häckomgärdning vilka tidigare varit försedda med ett framförliggande grusfält skulle med fördel kunna återställas.
Kvarter C
Gravvårdarna i kvarter C är av varierad karaktär. Merparten av stenarna är låga rektangulära men inslag finns av såväl låga breda familjegravvårdar, liksom smala högresta stenar och liggande hällar. I kvarteret finner man tre bevarade grusgravar med stenomramning. Det är angeläget att dessa bevaras. Bland gravstenarna finns representanter vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Detta innefattar bland annat ett antal högresta diabas- och granitstenar liksom flertalet låga rektangulära vårdar med antikinspirerade stildrag och påkostad dekor. Dessa bör betraktas som värdefulla ur ett bevarandeperspektiv varför exempelvis återanvändning utgör ett bra alternativ till ny sten. Nytillskott bör i material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdar.
Kvarter D
Gravvårdarna i kvarter D är av varierad karaktär dock huvudsakligen
hållna i en låg skala. Merparten av stenarna är låga rektangulära men
inslag finns av såväl låga breda familjegravvårdar liksom smala halvhöga
stenar och liggande hällar. I kvarteret finner man även ett par äldre
trävårdar samt inslag av nya stenar i friare form och modernare stenmaterial såsom blåflammig labrador och hallandia. I kvarteret finner man
även ett antal gravar med bevarad stenomramning/häckomgärdning
vilka tidigare varit försedda med ett framförliggande grusfält. Dessa
skulle med fördel kunna återställas. Bland gravstenarna finns även representanter vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och
lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt
värde och bör betraktas som värdefulla ur ett bevarandeperspektiv
varför exempelvis återanvändning utgör ett bra alternativ till ny sten.
Nytillskott bör utformas med hänsyn till intilliggande vårdar.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Västra Torsås nya kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge alldeles intill vägen mellan Torne och Hulevik. Kyrkogården, vilken omgärdas av en kallmurad naturstenmur av kraftiga huggna granitblock, utgörs av ett i det närmaste kvadratiskt område indelat i fyra kvarter. Nedanför muren, i norr, väster och söder växer en tät trädkrans av lönn. Gångsystemet på kyrkogården är oförändrat från de ursprungliga ritningarna. Samtliga kvarter har varit föremål för en omläggning under 1900-talets senare hälft varvid merparten av kyrkogårdens grusgravar samt häckomramningar avlägsnats. Det stora flertalet av kyrkogårdens gravstenar är av typen låga rektangulära. Det relativt begränsade inslaget av smala högresta stenar kan förklaras med att Lönashult med omgivande orter varit fattiga, varför förgängliga trävårdar varit vanligast förekommande. Invid kyrkogårdsmuren i kvarter A:s norra ände finner man två s.k. frilinjer vars gravplatser reserverats för personer vilka varit starkt bidragande till kyrkobygget. Dessa gravar vårdas av församlingen för all framtid. Avlägsnade gravvårdar placeras liggande på ett gräsområde beläget utanför den norra kyrkogårdsmuren.
Kvarter A uppvisar en skiftande karaktär med allt från äldre högresta mer monumentala vårdar till låga rektangulära vårdar av yngre datum. Denna blandade karaktär gör kvarteret mindre känsligt för nytillskott. Dock bör dessa i utformning och material ansluta sig till intilliggande vårdar. Gravvårdarna i kvarter B är till största del utförda i en låg skala där låga rektangulära gravstenar dominerar. Nytillskott bör ansluta sig till den låga skalan liksom i sin utformning ansluta sig till intilliggande vårdars karaktär.
Gravvårdarna i kvarter C är av varierad karaktär. Merparten av stenarna är låga rektangulära men inslag finns av såväl låga breda familjegravvårdar liksom smala högresta stenar och liggande hällar. I kvarteret finner man tre bevarare grusgravar med stenomramning. Det är angeläget att dessa bevaras. Nytillskott bör i material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. Gravvårdarna i kvarter D är av varierad karaktär dock huvudsakligen hållna i en låg skala. Merparten av stenarna är låga rektangulära men inslag finns av såväl låga breda familjegravvårdar liksom smala halvhöga stenar och liggande hällar. I kvarteret finner man även ett par äldre trävårdar samt inslag av nya stenar i friare form och modernare stenmaterial såsom blåflammig labrador och hallandia. Nytillskott bör utformas med hänsyn till intilliggande vårdar.
Generellt för kyrkogårdens samtliga kvarter kan sägas att det finns ett antal stenar vilka fortsatt bör bevaras på sin ursprungliga plats. Detta gäller särskilt de äldre högresta gravvårdarna liksom de halvhöga vårdarna i diabas vilka på en markant sätt bidrar till kvarterens karaktär. På kyrkogården finns även gravstenar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden kan anses besitta ett betydande kulturhistoriskt värde. Detta innefattar bland annat ett antal högresta samt halvhöga diabas- och granitstenar liksom flertalet låga rektangulära vårdar med antikinspirerade stildrag och påkostad dekor. En återanvändning av dessa stenar utgör ett bra alternativ till ny sten. På kyrkogården finner man även ett antal gravar med bevarad stenomramning/häckomgärdning vilka tidigare varit försedda med ett framförliggande grusfält. Dessa skulle med fördel kunna återställas.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Västra Torsås nya kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge
alldeles intill vägen mellan Torne och Hulevik. Kyrkogården
utgörs av ett i det närmaste kvadratiskt område
vilket delas in i fyra kvarter. Kyrkan är belägen centralt
på kyrkogården. Samtliga kvarter har varit föremål för
en omläggning under 1900-talets senare hälft vid vilken
merparten av kyrkogårdens grusgravar samt häckomramningar
avlägsnats. Det stora flertalet av kyrkogårdens
gravstenar är av typen låga rektangulära. Det relativt begränsade
inslaget av smala högresta stenar kan förklaras
med att Lönashult med omgivande orter varit fattiga, varför
förgängliga trävårdar varit vanligast förekommande.
Invid kyrkogårdsmuren i kvarter A:s norra ände finner
man två s.k. frilinjer vars gravplatser reserverats för per-
soner vilka varit starkt bidragande till kyrkobygget.
Dessa gravar vårdas av församlingen för all
framtid. Avlägsnade gravvårdar placeras liggande
på ett gräsområde beläget utanför den norra kyrkogårdsmuren.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstenmur
av kraftiga huggna granitblock vilka kilats i
fogarna med mindre skolsten. Kyrkogården ligger
upphöjd från omgivande mark varför själva kyrkogårdsplanen
ligger i nivå med murens ovansida. I
anslutning till västra ingången gör muren ett trapetsformat
utsprång men är i övrigt symmetriskt
utformad likt en kvadrat. Uppe på muren utmed den
östra sidan sitter ett svartmålat smidesräcke.
Ingångar
Västra Torsås kyrkogård har tre ingångar. Huvudingången ligger i väster mitt för tornet och utgörs av en sirlig smidd dubbelgrind flankerad av två kraftiga huggna stenstolpar. Direkt innanför grindarna leder en naturstenstrappa upp till kyrkplanen framför tornet. I förlängningen av den norra sidogången finns en öppning i muren till vilken det leder en svagt sluttande grusramp från den lägre belägna parkeringen utanför kyrkogårdsmuren. Då man inrett bårhus i kyrkskeppets norra porthus kallas gången allmänt för bårhusgången. Den tredje och sista ingången ligger i förlängningen av den grusgång vilken leder upp till kyrkans södra ingång. Upp till denna ingång leder en naturstenstrappa flankerad av två huggna grindstolpar i sten samt ett enkelt smidesräcke.
Vegetation
Alldeles nedanför muren, i norr, väster och söder
växer en tät trädkrans av lönn. Utmed den västra
sidan har trädkransen föryngrats. Utanför östra
muren tar en tät lövskog vid, huvudsakligen med
bok, varför man troligen funnit anläggandet av en
trädkrans utmed denna sida av kyrkogården överflödig.
Inne på kyrkogården är växtligheten sparsam.
Invid kyrkans norra sida finner man ett antal planterade
rhododendronbuskar och vid södra sidan några
frodiga paradisbuskar. I mötet mellan kyrkans
långhus och kor växer dessutom en måbärsbuske.
I anslutning till enstaka gravvårdar förekommer
planterade häckar av buxbom.
Gångsystem
Gångsystemet på kyrkogården är oförändrat från
de ursprungliga ritningarna. Från västra entrén upp
till tornet har man lagt ett stråk med sjöstensplattor.
Utmed muren runt om hela kyrkogården löper
en smal gång belagd med fin sand. Övriga gångar
mellan kvarteren och invid kyrkan är belagda med
singel.
Minneslund/Urnlund
Någon minneslund/urnlund finns inte anlagd på
Västra Torsås nya kyrkogård.
Gravvårdstyper
Då trakterna kring Lönashult varit en fattig bygd
har det ursprungligen varit mycket sällsynt med
vårdar av sten. Övervägande del av kyrkogårdens
gravvårdar har varit gravkullar krönta med enkla
gravkors av trä vilka med tiden skattat åt förgängligheten.
De högresta gravstenar som finns kvar på
kyrkogården idag, från tiden för kyrkogårdens anläggande
i slutet av 1800-talet, är därför praktiskt
taget samtliga av de ursprungliga stenarna.
Merparten av kyrkogårdens gravvårdar härrör
från tiden kring 1940-talet och fram till våra dagar
och utgörs huvudsakligen av låga breda vårdar i
diabas, röd och grå granit samt enstaka stenar i nyare
material såsom blåflammig labrador och rödflammig
hollandia.
De gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården
har placerats liggande på en gräsbevuxen yta
alldeles utanför kyrkogårdsmurens nordöstra hörn.
Det är inte alls ovanligt att äldre gravvårdar återanvänds
inom släkten, ofta med de äldre namnen
bevarade på stenen.
Barngravarna är framförallt koncentrerade till kvarter B vilket till viss del beror på att berget går väldigt ytligt i detta kvarter vilket försvårar grävningen av gravar med fullt gravdjup.
Byggnader
Utanför muren i kyrkogårdens sydöstra hörn ligger en ekonomibyggnad med väggar klädda med locklistpanel målade i falurött och svarttjärade portar. Taket är täckt med dubbelkupigt lertegel.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgör ett av kyrkogårdens äldsta kvarter beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn. Hela området är bevuxet med gräs och omsluts på alla fyra sidor av grusade gångar. De första gravsättningarna på kyrkogården ägde rum i kvarter A. Utmed grusgången i kvarterets västra del finner man två frilinjer med reserverade platser för personer i de släkter vilka varit strakt bidragande till den nya kyrkans uppförande. För vården av dessa gravar ansvarar kyrkan/församlingen och gravrätten för dessa gravar är upplåten för all framtid.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är sedan omläggningen av kyrkogården, vilken troligtvis skedde kring mitten av 1900-talet, placerade i räta ryggställda rader
orienterade i nord-sydlig riktning. Av äldre flygfoton framgår att gravstenarna tidigare legat mer osymmetriskt samt att flertalet varit försedda med
gravkullar och enklare trävårdar.
I kvarteret finns ett stort antal smala högresta eller halvhöga diabasstenar från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900 samt några gravstenar med bevarad stenomramning, dock utan framförliggande grusfält. Bland
kvarterets låga breda diabasvårdar är det vanligt förekommande att stenarna givits en utformning med anspelningar på antikens formspråk med pilastrar
och fronton liksom en rik dekor, vilket även är vanligt på de högresta vårdarna. Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från
1800-talets slut fram till idag med en tydlig övervikt på vårdar från 1910-, 1950- samt 1970-90-talet. De yngre vårdarna utgörs till största delen av låga breda vårdar med rak eller oregelbunden ovansida.
Titlar förekommer framförallt på de äldre stenarna medan bruket att skriva ut ortsnamn är mer allmänt. Exempel på titlar utgör undantagsman, 1:e polisassistent, stationsföreståndare, förvaltare, f.d. brukspatron, skomakare och donator. Ortsnamn som nämns är Horsakulla, Kråketorp, Waggeryd, Älmhult, Ramnaberg, Lönashult, Slagestorp, Köp och Höljeholm. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är ”O, Gud all sannings källa”, ”Klart som en stjärna lyser ditt minne” samt ”Herren är min herde”. Utöver kvarterets högresta diabasvårdar samt 1940-50-talets rikt dekorerade, antikinspirerade stenar utmärker sig bl.a. en grånad trävård med fastsatt kopparplatta över Augustin Andersson och Stina F. Jonasdotter, Linnedal, från 1901 liksom diabasstenen med infälld marmorplatta på Peter Håkanssons familjegrav, i frilinjen. Utmärker sig gör även den högresta, återanvända och korskrönta grå granitvården över kyrkovärden Johan Larsson liksom C. J. Anderssons grav med bevarad stenomramning. I anslutning till några av kvarterets vårdar har man bevarat de formklippta buxbomshäckar vilka tidigare utgjort inramningen till ett framförliggande grusfält.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B utgörs av ett gräsbevuxet område i kyrkogårdens nordöstra hörn med ryggställda gravar orienterade i nord-sydlig riktning. I kvarteret finns endast ett fåtal högresta vårdar då detta kvarter var det sista som togs i bruk på kyrkogården. Delvis berodde detta på markförhållandena med ytligt berg vilket gjorde det svårt att gräva gravar utan att spränga i berget.
Gravvårdstyper
Merparten av gravvårdarna i kvarter B är av typen låga rektangulära med rak eller oregelbundet utformad ovansida. I kvarteret finns ett fåtal smala
högresta eller halvhöga diabasstenar från decennierna
strax före och efter sekelskiftet 1900, samt
några gravstenar med bevarad stenomramning,
dock utan framförliggande grusfält. Nyare stenar i
hallandia och labrador med friare utformning förekommer
liksom liggande hällar och någon enstaka
trävård. Bland kvarterets låga breda diabasvårdar
finns stenar vars utformning anspelar på antikens
formspråk med pilastrar och överliggande fronton
samt en rik dekor. Detta är även vanligt på de högresta
vårdarna. I kvarteret finner man ett stort antal
av kyrkogårdens barngravar vilka lokaliserats till kvarter B p.g.a. de besvärliga markförhållandena med ytligt berg som råder i detta område.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets slut fram till idag med en liten övervikt på vårdar från 1930-40-talet samt 1980-90-talet.
Bruket att skriva ut ortsnamn på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret medan titlar främst återfinns på kvarterets äldre vårdar. Exempel på ortsnamn som finns nedtecknade är Horjemo, Tvetaryd, Holdala, Hökahult, Horsakulla, Skulatorp,
Hunna och Finnanäs. Förekommande titlar är undantagsman,
gossebarnet, kapten, f.d. rättaren, f.d. soldaten,
byggmästaren, smeden, trädgårdsmästare och
landtbrukare. Även psalmhänvisningar och kortare
bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning.
Exempel på utskrivna texter är ”Vi bär dig för alltid
i våra hjärtan”, ”Älskad – Saknad” samt ”Du är med
oss vart vi går genom månader och år”.
I kvarteret utmärker sig makarna Jonassons grav
från 1930-talet med bevarad gravkulle bevuxen med
vintergröna samt omgärdad av en låg buxbomshäck.
Vidare finner man kapten A. Qvistgaards familjegrav
samt P. A. Frisells familjegrav med bevarade stenomramningar
men borttaget grusfält.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och utgör ungefär en fjärdedel av kyrkogårdens totala yta. Kvarteret var tillsammans med kvarter A det första som togs i bruk och det är även i kvarter C som man finner kyrkogårdens äldsta gravvård över gästgivaren B. Andersson som verkade idogt för att kyrkan skulle lokaliseras till Lönashult istället för på den gamla kyrkans plats i Torsås by. Förutom ett fåtal bevarade grusgravar är hela området bevuxet med gräs med stenar placerade i räta nord-sydliga linjer.
Gravvårdstyper
I kvarteret kvarstår ett mindre antal äldre stenvårdar
vilka härrör från tiden för kyrkogårdens anläggande.
Av ett äldre fotografi taget 1905 framgår att
resterande gravar vid denna tid pryddes av gravkullar
markerade med enkla träkors. Dessa har under
årens lopp skattat åt förgängligheten och idag återstår
endast stenvårdarna från denna tid. Det stora
flertalet av kvarterets gravstenar härrör sig därför
från tiden efter kyrkogårdens omläggning år 1937
vilken skedde i samband med att man lät upprätta
en gravbok över kyrkogården.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets senare hälft fram till idag med en klar övervikt på vårdar från 1940-70-talet.
Övervägande delen av kvarterets vårdar är av typen låga breda stenar utförda i grå eller röd granit samt diabas. I kvarteret finns även inslag av naturstenar, sluttande hällar, familjegravar samt ett tiotal smala högresta stenar. Av utseendet på ett flertal av kvarterets familjegravar framgår att dessa tidigare varit försedda med stenomramning samt framförliggande grusfält. Under årens lopp har dessa avlägsnats och den framförliggande ytan såtts igen med gräs.
Titlar förekommer framförallt på de äldre stenarna medan ortsnamn förekommer mera allmänt. Exempel på titlar i kvarteret utgör disponent, hemmansägare, jur. kand, konsthistoriker, lokförare, häradsdomare nämndeman, köpman samt kyrkoväktare. Ortsnamn som nämns är Sjögård, Helmeshult, Lönashult, Hulevik, Hynnenäs, Horgemo, Lien och Kurrebo. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är ”Du var nöjd med livets lott i frid du levat vila gott”, ”Jag är uppståndelsen och livet den som tror på mig han skall leva om han än dör”, ”Herren är min herde” samt ”In i natten genom döden Bakom skimrar morgonglöden”. Utöver kvarterets högresta diabasvårdar samt 1940-50-talets rikt dekorerade, antikinspirerade stenar utmärker sig bl.a. en högrest marmorvård dekorerad med krans och två händer vilka möts i ett handslag. Denna sten är rest över gästgifvaren B. Andersson. Bredvid denna står en högrest diabasobelisk, över brodern och landtbrukaren Magnus Andersson 1820-90. Utmärker sig gör även den kraftigt stenomramade grusgraven med hugget granitkors över disponenten R.V.O. Wilhelm Johansson 1852-1920 vilken tillsammans med två andra gravar utgör de enda kvarvarande grusgravarna i detta kvarter.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av ett gräsbevuxet område på alla sidor omringat av grusade gångar. Gravvårdarna är placerade i räta nord-sydliga rader med mellanliggande rygghäckar av måbär. Området var det näst sista av kyrkogårdens kvarter att tas i bruk. I kvarteret finns ett stort antal familjegravar med bevarad stenomramning vilken sänkts ned i nivå med omkringliggande gräsyta och innanförliggande grusfält ersatts med gräs.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravstenar är mycket varierad med allt från ett 20-tal högresta samt ett lika stort antal halvhöga diabasvårdar till låga, långa familjevårdar med bevarad stenomramning samt ett flertal liggande hällar i såväl marmor, diabas och granit. Nyare vårdar i blåflammig labrador påträffas också. Det stora flertalet av stenarna är av typen låga breda med rak eller oregelbunden ovansida. Ett framträdande karaktärsdrag utgör det ovanligt stora antalet låga breda vårdar av diabas från tiden kring 1920-30-talet.
Åldersmässigt fördelar sig vårdarna från tiden strax före sekelskiftet 1900 fram till idag med en tydlig övervikt på vårdar från 1920-30-talet samt
1960-90-talet.
Titlar, ortsnamn och psalmhänvisningar förekommer
i mer begränsad omfattning än i kyrkogårdens
övriga kvarter. Exempel på titlar som nämns
på kvarterets stenar är handlanden, kyrkovärden,
hemmansägare, soldat, trävaruhandlande samt
smedmästare. Bland de ortsnamn som förekommer
kan nämnas Linnekärr, Amanstorp, Stockhyltan,
Olofshylte, Ebbön, Horjemo och Tärningetorp.
Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer
såsom ”Jag vet att min förlossare lefver”.
I kvarteret utmärker sig den magnifika diabasvården
med bevarad kraftig stenomramning för-
sedd med hörnstolpar över Gustaf Petersson 1854-1929 samt två enkla
trävårdar från 1920-talet. Särskilt intressant är det traditionellt utformade korset över Emil Nilsson 1903-1925, Elmsbäck.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården i Västra Torsås är anlagd i samband med kyrkans uppförande 1870-71 och uppdelad i fyra kvarter.
Gravvårdarna är huvudsakligen från 1900-talets senare hälft och utgörs till största delen av låga rektangulära, enkelt utformade, granitvårdar placerade i räta linjer på kvarterens öppna gräsytor. På kyrkogården finner man även ett antal smala högresta diabasvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900 liksom några låga breda familjegravvårdar. Gravkors i gjutjärn tillverkades vid både Huseby Bruk och i Diö. Då den nya kyrkogården togs i bruk började man gravsätta på den södra delen utmed vägen. I norr utmed vägen upprättades två frilinjer för personer som varit starkt bidragande i samband med kyrkobygget. Dessa gravar vårdas av församlingen för all framtid.
Enligt uppgift skall det ha funnits en allmän linje på Västra Torsås kyrkogård i vilken det alltid stod en grav öppen. Enhetliga priser på kyrkogårdens gravar infördes först på 1970-talet. Tidigare hade gravarna närmast kyrkan och gångarna varit de dyraste medan de allmänna gravarna placerades i kvarterens mitt. Det stora flertalet av kyrkogårdens barngravar ligger på nordöstra delen av kyrkogården. Majoriteten av dessa barn omkom till följd av spanska och engelska sjukan.
Jordfästningen på kyrkogården skedde ofta med utgångspunkt i vilket väderstreck man bodde i förhållande till kyrkan. Bodde man i gårdarna norr om kyrkan fick man en grav på den norra sidan och på södra sidan om man bodde söder om kyrkan.
Gravbok över kyrkogården upprättades först 1937 av agronom K. F. Öberg och kring 1900-talets mitt skedde en omläggning av kyrkogårdens gravkvarter varvid flertalet av de stenomramade/häckomgärdade grusgravarna avlägsnades.
På kyrkogården liggen kapten Johan Qvistgaard, Hulevik, begraven och det var sedermera delvis hans ritningar som användes vid byggnationen av den nya öresundsförbindelsen. Redan år 1909 började Albrecht Johan Qvistgaard vid Väg– och Vattenbyggnadsstyrelsen fundera på en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark. År 1914 sökte Qvistgaard tillstånd för att få bygga sin Öresundsförbindelse men första världskriget stoppade alla planer och genomförandet kom att dröja ända fram till åren 1995- 2000.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
(1973). Västra Torsås kyrka 1873-1973 . ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin