Motivering (skydd): Kvarter A och B
Kvarteret ger ett blandat intryck med gravvårdar från en längre tidsperiod och då gravvårdarna är placerade i rader utan rygghäckar blir blandningen mer tydlig. Här finns gravvårdar av såväl olika material som form. Ett lokalhistoriskt värde finns genom titlarna och orterna som är mycket vanliga. Enstaka gravvårdar med lokalhistoriskt och kulturhistoriskt värde bör bevaras såsom den formad som en trädstam och järnkorsen. Kvarteret ger i övrigt möjlighet till kompletteringar eller återanvändning av befintliga gravvårdar när gravrätter går ut.
Kvarter C
Kvarterets karaktär präglas av den grå/svarta färgskalan som ger området ett enhetligt utseende. Vid eventuella kompletteringar bör det ske i samma färgskala.
Kvarter D och E
Kvarter D och E har ett högt kulturhistorisk värde genom att de oregelbundet placerade äldre gravplatserna bevarats varav några är grustäckta och omgärdade med stenramar eller häckar. Orter och titlar är vanligt förekommande på gravstenarna. Detta sammantaget ger oss en möjlighet till att visuellt uppleva det tidiga 1900-talets gravskick för de högre samhällsskikten i en mindre järnvägsort. Det är av stor vikt att grustäckta gravplatser omgärdade med stenramar, kedjor eller häckar bevaras och underhålls.
Kvarter F
Kvarter F har såväl ett kulturhistoriskt värde som lokalhistoriskt. Gravplatserna som är täckta med grus och omramade med stenramar, monumentala gravvårdar, oregelbundet placerade gravplatser visar på ett gravskick som var vanligt från 1800-talets slut ända in på 1950-talet. Lokalhistoriskt liksom konstnärligt värde har gravvårdarna över två generationers kopparslagare.
Det är önskvärt att gravplatser täckta med grus och omramade med stenramar bevaras och underhålls liksom äldre gravvårdar samt de som är resta över två generationers kopparslagare.
Kvarter G
Kvarteret har en särskild form och är intressant genom att man här kan följa familjegravens utformning under några årtionden under 1900-talets mitt. Kvarteret bör även i framtiden användas för familjegravar önskvärt är att äldre gravvårdar återanvänds.
Kvarter H
Ett från tiden välbevarat kvarter såväl till sin form med längs rygghäckar placerade gravvårdar och genom det stora antalet gravstenar som är bevarade. Här finns även den första gravsten som restes inom denna 1929 nyanlagda del av kyrkogården.
För att bevara kvarterens karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella nya gravvårdar hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret.
Kvarter J
Ett från tiden välbevarat kvarter såväl till sin form med längs rygghäckar placerade gravvårdar och genom det stora antalet gravstenar som är bevarade.
För att bevara kvarterens karaktär är det viktigt att rygghäckar med sin speciella form bibehålls och att eventuella nya gravvårdar hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter M och R
En för det sena 1900-talet tidstypisk utformning av en skogskyrkogård med oregelbundet placerade rader av gravvårdar.
Kvarter U
Ett för det sena 1900-talet tidstypisk utformning av ett kvarter för urngravar. Kvarteret följer skogskantens oregelbundna form och sluter an mot i området bevarade stenar och träd.
Sammanfattning
Vislanda kyrkogård består av tre olika delar, den äldsta som är placerad runt omkring kyrkan, en del norr om denna som anlades på 1930-talet och en öster om de båda som anlades på slutet av 1990-talet. Den äldsta delen har förändrats sedan kyrkan byggdes på slutet av 1700-talet men i dess södra del finns spår av det tidiga 1900-talets gravskick kvar.
Vislanda kyrkogård kan därför visa flera steg inom en landsortskyrkogårds utveckling. Här finns såväl det tidiga 1900-talets kyrkogård med oregelbundet placerade gravplatser. Ett antal har kvar sin grustäckta yta omgärdad av en stenram. Inom denna del är de mer monumentala gravvårdarna resta över samhällets högre skikt. Gravvårdarna över samhällets övriga invånare från denna tid var ofta enkla träkors vilka idag är borta. Den norra delen av kyrkogården som anlades på 1930-talet visar gravplatser placerade i räta rader längs med rygghäckar och gravvårdar som varit vanliga från 1930-talet fram till 1990-talet. Slutligen så finns skogskyrkogården som anlades på 1990-talets slut med urnlund, minneslund och kistgravplatser allt placerat i ett naturligt skogsparti.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkan och den äldsta delen av kyrkogården är placerad på en höjd. De utvidgningar som har gjorts är placerade öster och norr om den ursprungliga. På kyrkogården kan man följa olika epokers gravskick från det tidiga 1900-talets gravvårdar omgärdade med stenramar och grus till dagens individuellt utformade gravvårdar placerade i skogskyrkogården. Avlägsnade gravvårdar har placerats längs den gamla murens östra sida.
Omgärdning
Den gamla kyrkogården är omgärdad av en kallmurad stenmur. Utanför muren växer en trädkrans av lönn och lind.
Ingångar
Den gamla kyrkogården har sju ingångar placerade i kyrkogårdsmuren. Två på den västra sidan, en på norra, två på södra och två på östra sidan. De östra är placerade på var sida om bårhuset varav en är försedd med en grind i smidesjärn. De övriga ingångarna har även de grindar av svartmålat smidesjärn, några enklare utformade med raka spjälor andra med mer sirligt formade spjälor. Grindarna på södra sidan är enkla grindar medan de övriga är pargrindar. Grindarna till huvudingången som leder upp mot kyrkans entré i vapenhuset är upphängda på två granitstolpar i vilka inskriptionen 1841 är inhuggen.
Gångsystem
Huvudgångarna inom kyrkogården är asfalterade medan gångarna inom kvarteren är grustäckta. Gången upp mot kyrkans huvudentré är belagd med betongplattor.
Vegetation
Trädkransen är av lönn och lind. Längs gången som går upp mot bårhuset liksom gången mellan kvarter H och I, i den del som utvidgades på 1930-talet finns en allé av pelaralm.
I den nya delen av kyrkogården, skogskyrkogården, växer en blandskog med för detta område typiska träd och buskar som tall, björk, gran, rönn, blåbärsris etc.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns gravvårdar från 1800-talet och framåt. Vilket innebär att här finns allt ifrån de monumentala gravvårdarna i diabas och grå granit, 1920-talets smala, låga gravstenar i diabas, 1970-talets rektangulära, låga stenar huggna i röd eller grå granit till 2000-talets individuellt utformade gravstenar i nya stenmaterial.
Inom kvarter D och E finns ett område med större gravplatser där ett stort antal är ifrån 1800-talets slut och 1900-talets första hälft. Gravplatserna är oregelbundet placerade och många är täckta med grus och omgärdade av stenramar. Kvarteren visar på ett tidigare gravskick som var vanligt från 1800-talets slut och fram till 1950-talet. Kvarter A och B består av en blandning av gravvårdar från 1800-talets slut och fram till dagens gravvårdar. Den norra delen av kyrkogården som anlades på 1930-talet började användas i det nordöstra hörnet och har sedan efter hand utnyttjats vilket gör att där finns gravvårdar kontinuerligt från årtiondena från 1930 och fram till 2000-talet. Inom den nya kyrkogården med minneslund, urnlinje och de nya kvarteren finns 1990-talets slut och 2000-talets individuellt utformade gravvårdar. Inom urnlunden finns det främst liggande naturstenar.
Byggnader
Mitt emot kyrkan ligger sockenstugan som fungerade fram till 1950-talet som skola och lärarbostad. Bredvid låg en skola som senare byggdes om till församlingshem. Ytterligare tillbyggnad rymmer idag pastorsexpedition och samlingslokaler för familjeverksamhet och samlingar.
Strax norr om församlingshemmet finns ett magasin och ett fd kyrkstall där det senare idag används som redskapsbod. Magasinet är uppfört i timmer, klätt med rödfärgad panel och med tak täckt med tegel. Kyrkstallet skadades vid stormen 2005 och har återuppbyggts till samma utseende det hade tidigare. Väggarna är klädda med stående locklistpanel som är rödfärgad och taket är täckt med tegel. En del av den gamla stallinredningen är bevarad i byggnadens norra del i övrigt används byggnaden som förråd. Norr om kyrkogården finns en större parkeringsplats liksom en byggnad med personalutrymmen, redskapsförråd etc för skötseln av kyrkogården. Den byggdes 1989/1990, är uppförd i en våning och fasaderna är klädda med rödfärgad panel, taken är täckt med rött tegel.
Inom kyrkogården finns ett bårhus som är beläget mellan kvarter B och G i gränsen mot skogskyrkogården. Bisättningslokalen byggdes omkring 1950 och är ritat av G Erlandsson, Växjö. Byggnaden är uppförd i tegel och putsad i vitt. Taket är täckt med kopparplåt.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A och B är belägna norr om kyrkogården och gränsar till kyrkogårdsmuren åt väster och öster, kyrkan åt söder samt kvarter G och I åt norr. Kvarteret A är uppdelat i tre delar. Längs med kyrkogårdsmuren finns en smal gräsbevuxen del som skiljs åt från den resterande delen som även den är gräsbevuxen och som med en häck av spirea delas upp i två delar. Kvarter B är liksom kvarter A gräsbevuxet och uppdelat i två delar, en smal del längst i öster som skiljs av från resten av kvarteret med en spireahäck.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från sent 1800-tal fram till 2000-talet. En stor del är från 1910-talet och 1960 - 1990- talen. Det tidiga 1900-talets gravstenar är främst högresta gravvårdar i diabas. 1900-talets andra hälft domineras av lägre, rektangulära gravstenar huggna i diabas, grå eller röd granit. Det innebär att kvarteret ger ett blandat intryck med gravstenar i olika material, färger och form. Bland speciella gravvårdar finns exempelvis en gravsten huggen i diabas formad som en avhuggen trädstam, två gjutna vitfärgade järnkors med dekor av murgrönsslingor samt en röd kalkstensvård rest över kontraktsprosten och kyrkoherden Knut Holm. Orter, titlar och psalmhänvisningar är vanliga. Bland titlar finns exempelvis, timmerhandlare, boskapshandlare, banvakten, linjemästaren, direktor, folkskollärare och f d trafikbiträdet.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget öster om kyrkan och gränsar förutom mot den även mot kvarter B och F samt den östra kyrkogårdsmuren. Kvarteret är rektangulärt till sin form och gräsbevuxet. De flesta gravvårdarna är huggna i grå granit eller diabas vilket ger området en enhetlig grå/svart färgskala.
Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna är från 1800-talets mitt och kvarteret har använts kontinuerligt vilket innebär att variationen mellan formerna på gravvårdarna är stor men då den dominerande färgskalan är grå/svart på grund av att det största antalet är huggna i grå granit eller diabas uppfattar man området som enhetligt. I den östra delen finns ett stort antal gravvårdar från 1950-talet. Gruppen med gravvårdar från 1950-talet är låga rektangulära med varierande utseende på krönen, raka, trekantiga, rundade. Bland de speciella gravvårdarna finns exempelvis en järnhäll från 1851, ett gjutjärnskors från 1867 samt en avhuggen pelare i diabas. Titlar är inte så vanligt däremot är orter och psalmhänvisningar mer vanliga. Bland titlar finns t ex lokputsare, kvarnägare, bvkt och kyrkovaktmästare. Ortnamn som finns är exempelvis Lindås, Mörhult och Hullingsved.
Kvarter D och E
Allmän karaktär
Kvarter D och E är belägna söder om kyrkan och gränsar i väster
och syd med kyrkogårdsmuren och i öster mot kvarter F. De
båda kvarteren skiljs åt från varandra genom en grusgång. Inom
kvarteren har de oregelbundet placerade äldre gravplatserna bevarats
och några är grustäckta och omgärdade med stenramar
eller häckar. Övriga ytor är grästäckta och i kvarter D finns en
gravplats som flankeras av två hängalmar. Inom kvarteren är ett
flertal monumentala gravvårdarna resta över dåvarande samhällets
högre skikt. Läget söder om kyrkan och längs kyrkogårdsmuren
mot vägen var det bästa och ofta avsatt för s k köpegravar.
Gravvårdstyper
Största delen av gravvårdarna inom de två kvarteren är ifrån 1920
- 40-talen. De äldsta är ifrån första delen av 1800-talet och de
senaste från 1990-talet. Inom kvarteren finns flera monumentala
gravvårdar och familjegravar. Några gravplatser är grustäckta
och omgärdade av stenramar eller häckar. Gravvårdarna är främst
huggna i diabas och grå granit men det finns även järnhällar och
järnkors liksom sådana med detaljer som kors och plattor i marmor.
Bland de mer speciella i kvarter D finns exempelvis en hög
gravsten huggen i diabas med dekor i form av en palmkvist rest
över en hemmansägare, den grustäckta gravplatsen med de två
hängalmarna samt en gravvård prydd med ett kors i marmor och
med en porslins-medaljong av Thorvaldsen föreställande ”Natten”.
I kvarter E finns exempelvis en gravplats omgärdad av en
stenram med stolpar av sten mellan vilka kedjor hänger, järnhällen
över presten mag Nils Wieselqvist och hans hustru Ulrika
Wiesel från tidigt 1800-tal liksom ytterligare en järnhäll och en
enkelt utformad gravsten eller minnessten rest till minne av sju
syskon 1870.
Titlar, ort och psalmhänvisningar är vanliga. Bland titlar finns
förutom hemmansägare som är den vanligaste även urmakare,
handlare, kyrkoherde, handlare, lägenhetsägare och lokeldare.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn och gränsar till kvarter
C och E samt kyrkogårdsmuren i öst och söder. Gravplatserna är oregelbundet placerade och olika till sin storlek. Inom kvarteret finns även två
rader med barngravar som är utmärkta med låga vita marmorkors. Kvarteret
är gräsbevuxet och där växer en större hängask och två tujor som
hör till gravplatser. Det finns tio gravplatser som är täckta med grus och
omramade med stenramar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är främst från tiden 1920 - 1960 men det finns även ett större antal från 1880-talet. De äldsta gravvårdarna är från den tiden och de senaste från 1990-talet. Gravvårdar finns från alla årtionden mellan 1880-talet
och 1990-talet vilket innebär att variationen är stor när det gäller form
och material. Höga monumentala, formade som exempelvis obelisker
huggna i diabas, låga, rektangulära i grå eller röd granit eller diabas. Bland mer speciella gravvårdar inom kvarteret är de resta över två generationer
kopparslagare. Dessa gravvårdar är helt eller delvis formade i koppar.
Titlar, orter och psalmhänvisningar är vanliga. Bland titlar finns exempelvis garvare, trafikbiträde, disponent och fanjunkare.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är beläget i den sydöstra delen av det område som anlades 1929. Det är ett avlångt kvarter med familjegravar som är placerade i korta nordsydliga rader. Längs med kvarterets kant står pelaralmar som ingår i allén. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Gravplatserna är anlagda för familjegravar. Gravvårdarna är låga, breda, huggna i grå granit eller diabas och ofta är de endast märkta med familjegrav och namn på mannen i familjen samt eventuell titel. De äldsta är från 1930-talets mitt och de yngsta från 2000-talet med det största antalet från 1930 - 1960- talen. Titel och ort liksom psalmhänvisning är vanlig. Bland titlar finns exempelvis hemmansägare, byggnadstekniker, bryggmästare, kvarnägare och f d järnvägsarbetare.
Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarter H ligger i den nordöstra delen av kyrkogården som anlades 1929. Här finns den första gravstenen bevarad på sin ursprungliga plats längst bort i det nordöstra hörnet. Gravstenarna är placerade i nordsydliga rader med ryggarna mot rygghäckar i häckoxbär. Kvarteret är gräsbevuxet och det finns inga gångar markerade mellan raderna med gravar. Kvarteret har använts från 1929 och fram till slutet av 1970-talet. Längs med kvarterets västra sida står bänkar mellan pelaralmar som ingår i allén längs med den nordsydliga gången.
Gravvårdstyper
Från 1920-talet och fram till 1960-talet är det vanligaste materialet diabas och grå granit. Efter det blir det mer vanligt med röd och grå granit. Formen är låg och växlar mellan bred och smal. Mindre hällar är också vanliga. Titlar är vanligt och här finns exempelvis tunnbindaren, f d soldaten, korgmakaren, trädgårdsmästaren, furir och diversearbetaren.
Kvarter J
Allmän karaktär
Kvarter J är beläget i den nordvästra delen av utvidgningen från 1929. Kvarteret är inte fullt utnyttjat. Raderna av gravvårdar står med ryggarna mot häckar av häckoxbär. Häckarna avslutas med en t-form vilket gör att raderna blir mer avskiljda och omramade. I kvarterets sydöstra hörn finns några familjegravar likt kvarter G. Längs med kvarterets östra sida står bänkar mellan pelaralmar som ingår i allén längs med den nordsydliga gången. Även längs med den södra sidan växer pelaralmar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är ifrån 1980-talet och fram till 2000-talet. De flesta är rektangulära och låga men det finns även smala låga men inga är högre än rygghäckarna. Stenarna är huggna i diabas, grå och röd granit samt även andra stenmaterial som labrador och marmor. Få titlar, orter och psalmhänvisningar. Bland titlarna finns t ex trafikbiträde, predikanten, sågverksägaren och lastbilsmekanikern.
Kvarter M och R
Allmän karaktär
Kvarter M och R är beläget inom den nyetablerade delen, Skogskyrkogården. Kvarter M är långsmalt och placerat inom den sydvästra delen längs med den gamla kyrkogårdsmuren. Det är anlagt för totalt tre rader med gravplatser. Längs med kyrkogårdsmuren är borttagna gravstenar placerade. Kvarter R är oregelbundet format och placerat mitt i området och gränsar i väster mot kvarter M. Det är anlagt för sammanlagt fjorton korta rader som är oregelbundet placerade i nordsydlig riktning. Båda kvarteren är avsedda för kistgravar. Området är beläget i en blandskog och äldre träd är bevarade liksom buskvegetation, ytan är i övrigt gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Stor del av gravvårdarna är oregelbundet formade, låga, rektangulära och huggna i röd och grå granit, diabas samt andra stenmaterial. Naturstenar är också vanliga. Flera har individuella symboler som minner om något som betytt mycket för den avlidne. I kvarter M står även två smideskors.
Kvarter U
Allmän karaktär
Kvarter U är beläget i Skogskyrkogårdens nordöstra del och följer gångstigens nordöstra sida.
Gravvårdarna
är placerade i en rad och kvarteret är anlagt för urngravar. Gravstenarna är låga och där finns såväl liggande naturstenar som gravstenar formade som en bok.
Minneslund
Allmän karaktär
Minneslunden är placerad i Skogskyrkogårdens södra del i ett oregelbundet format kvarter i blandskog. Här växer t ex tallar, björk och buskvegetation. Här finns en mindre damm, en sittplats och ett kors av trä. I en huggen sten med inskription är mässingsskyltar fastsatta med namn på några av de vars aska är begravd i minneslunden.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1793-94 på en ny kyrkotomt. Ritningar hade anskaffats 1791 från ÖIÄ men följdes ej. Byggnaden fick istället en betydligt enklare och traditionell utformning. Den äldre kyrkan utgjordes av en medeltida träkyrka, belägen i närheten av den gamla prästgården. Kyrkplatsen har bevarats som ödekyrkogård. Invigningen av den nya kyrkan förrättades i augusti 1796 av biskop Olof Wallquist.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med tresidig koravslutning i öster, utbyggd sakristia i direkt anslutning till koret i norr och torn i väster. Huvudingången är placerad i tornet. En ingång finns även på södra långsidan. Sakristian har separat ingång från väster. Uppförd av sten, spritputsad och avfärgad i vitt med slätputsade omfattningar. Sockeln avfärgad i grått. Taken numera täckta med kopparplåt. Även lanterninen inklädd med kopparplåt.
EXTERIÖR - Kyrkans exteriör är mycket enkel och saknar utsmyckande detaljer. Sydportalen markeras dock av en slätputsad omfattning med ristad rustikmarkering. Ovanför porten har ett solur placerats. Tornet har karnissvängd huv med fyrkantig lanternin med pyramidhuv.
INTERIÖR - Interiören präglas av 1902 års renovering, då de nuvarande fönstren med färgat glas och glasmålning i korets altarfönster samt inredningen tillkom. Den dekormålning som samtidigt ingick i utsmyckningen har dock avlägsnats. Predikstolen är övertagen från gamla kyrkan, vilket skedde redan 1794. Orgelfasaden härrör från 1813 års orgel. Den ursprungliga altarprydnaden utgjordes av ett högt kors med svepduk och törnekrans. Korset är bevarat och nu uppsatt på södra väggen. Den ursprungliga läktarbarriärens fyllningar var dekorerade med målade, vita draperier mot svart botten och i mittpartiet strålkransomgivna kors. Även bänkdörrarnas fyllningar var svartmålade med vita nummer. Inredningen i övrigt pärlfärgad.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården anlades troligen i anslutning till att kyrkan uppfördes. Den ursprungliga delen låg med stor sannolikhet längs med kyrkans södra, östra och norra sida. Ett förslag till utvidgning av Vislanda församlings kyrkogård mot norr togs fram 1927 och godkändes av Länsstyrelsen. Ritningarna liksom planteringsförslag var framtagna av länsträdgårdsmästaren A Weiler. Förslaget genomfördes under slutet av 1920-talet. Den först gravsatte inom den nya kyrkogården fick sin plats 1929 längst ner i det nordöstra hörnet. I en inventarieförteckning av kyrka och kyrkogård från 1932 berättas att kyrkogården då var inhängad av en gråstensmur med järngrindar på nordvästra, västra och södra sidan (ATA). Den var planterad med lönn, ask, asp etc. På andra sidan landsvägen fanns en rödfärgad bod i vilken två likbårar samt en liten för barn förvarades. I beskrivningen nämner man bland mer intressanta gravvårdar gravhällarna i gjutet järn över ”presten mag Nils Wieselqvist” samt den över ”Vice regementsskrivaren C G Lemmarina” och en gravsten i kalksten över ”presten Erik Peter Hyltenius”. Man nämner även att det öster om kyrkan står flera gravkors av trä med inskrift i relief bl a ett över Anna Katrina Jönsdotter från Kälstorp född 1853. Dessa enkla men sällsynta kors ansåg man särskilt skulle vårdas. Idag finns de inte kvar.
På de flygfoton som finns över kyrkan och kyrkogården från 1940-talet kan man se att kyrkogården då var täckt med gräs förutom kring själva gravplatsen som var täckt med grus. De mer monumentala gravvårdarna har större grusytor och inramningar vilket ger ett mer stramt intryck. De mindre gravvårdarna ser ut att ofta endast bestå av en gravkulle täckt med troligtvis vintergröna och ibland en högrest gravsten i diabas.
Tillstånd lämnas av länsstyrelsen för ett bårhus
1949. Förslaget togs fram av G Erlandsson,
Växjö. Byggnaden placerades inom den
nyare delen av kyrkogården i den nordöstra
delen. Bårhuset är en vitputsad byggnad med
ett flackt sadeltak täckt med koppar. På var
sida om byggnaden finns öppningar i muren
där den ena går att stänga till med en grind i
smidesjärn.
Under 1980 - 90-talen görs förbättringar
gällande kyrkogårdens skötsel, däribland en
bevattningsanläggning. I slutet av 1980-talet
uppförs en personal- och förrådsbyggnad norr
om kyrkogården. Och 1991 får man tillstånd till att anlägga en ekonomigård och parkering i anslutning till byggnaden.
Nästa steg i kyrkogårdens utveckling sker 1990 då tillstånd lämnas till utvidgningen av kyrkogården i öster. Utformningen byggde på ett förslag av stadsträdgårdsmästare Bengt Helgesson. Den nya kyrkogården är lägre placerad och har formen av en skogskyrkogård vilken är placerad i anslutning till skogen som gränsar till kyrkan. Större träd bevaras och i de anlagda gräsytorna för gravplatser finns öar av skogsmark kvar. I slutet av 90-talet anlades en damm inom området i ett mindre skogsparti. Dammen används för automatbevattning.
Under början av 2000-talet byts växtmaterial ut på den del som utvidgades på 1930-talets början och buskar av svartaronia, kornell och hassel samt fläder och björkspirea ersätter kryptall och nypon mellan kvarteren A och J samt mellan kvarteren B och G på Vislanda kyrkogård.
År 1927-1999 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1791 ny kyrkobyggnad, plan samt fasad (P W Palmroth); 1810 orgelfasad (J W Gerss).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Andersson, B, Gamla Vislanda i Hävd och Sägen; Andersson, K, Vislanda kyrkas restaurering 1963, i: Vislanda krönika 1965, utg av Vislanda hembygdförening. Alvesta 1965; Foton före och efter 1902 års renovering, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Hammarskiöld, H. (2001). Minnets stigar.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin