Motivering (skydd): Skatelöv GAMLA KYRKOGÅRD
Kvarter A
Båda gravvårdarna i kvarter A är tydligt karaktärsskapande på kyrkogården varför det är angeläget att de bevaras. Den gamla gjutjärnshällen skall om så inte redan är fallet uppföras på nya kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Denna gravvård representerar såväl ett stort lokalhistoriskt, personhistoriskt som konsthistoriskt värde. Nytillskott i kvarteret bör helst inte förekomma utan bör hellre placeras i kvarter B eller D
Kvarter B
Karaktären på vårdarna i kvarter B är mycket homogen med uteslutande liggande vårdar i lite varierande material, ålder och storlek. Nytillskott bör med tanke på detta utformas som liggande vårdar och i sin karaktär ansluta sig till intilliggande stenar.
Kvarter C
Gravvårdarna i kvarter C är av en mycket blandad karaktär med allt från enkla naturstenar till staketomgärdade grusgravar med stora liggande gjutjärnshällar till den mest magnifika runstensinspirerade gravvården över Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. Det är mycket angeläget att man även fortsättningsvis slår vakt om att bevara de påkostade gravvårdarna omgärdade av smides och gjutjärnsstaket. Om så inte redan är fallet bör dessa vårdar uppföras på nya kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen.
Nytillskott i kvarteret förläggs lämpligen i anslutning till senast tillkomna stenar i kvarterets sydöstra del och bör utföras som mindre liggande stenar vilka underordnar sig kvarterets ålderdomliga karaktär. Vill man uppföra en stående vård bör denna vara väl anpassad till området ålderdomliga karaktär och väl väga upp mot befintliga vårdar i fråga om detaljrikedom och utformning.
Kvarter D
Karaktären på vårdarna i kvarter D är mycket homogen med uteslutande liggande vårdar. Nytillskott bör med tanke på detta utformas som liggande vårdar och i sin karaktär ansluta sig till befintliga stenar.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Skatelövstrakten präglas av öppna slättmarker, stora gårdar och rikliga fornlämningsmiljöer. Prästgården är förhållandevis nyuppförd då den äldre brann 1941. Närheten till Huseby bruk har i stor utsträckning påverkat kyrkans historia.
Invid Skatelövsfjorden ligger den medeltida kyrkplatsen som sedan 1939 markeras med ett stort träkors. Här firas sommartid även gudstjänst. Kyrkan som revs 1820 var traditionellt utformad och byggd av sten, platsen är mycket naturskön. När beslut togs om att en ny kyrka skulle uppföras valdes ett område omkring 300 m nordväst om den äldre kyrkan.
Båda gravvårdarna i kvarter A är tydligt karaktärsskapande på kyrkogården varför det är angeläget att de bevaras. Den gamla gjutjärnshällen skall om så inte redan är fallet uppföras på nya kyrkans inventarieförteckning
och fortsatt vårdas av församlingen. Denna gravvård representerar såväl ett stort lokalhistoriskt, personhistoriskt som konsthistoriskt värde. Nytillskott i kvarteret bör helst inte förekomma utan bör hellre placeras i kvarter B eller D
Karaktären på vårdarna i kvarter B är mycket homogen med uteslutande liggande vårdar i lite varierande material, ålder och storlek. Nytillskott bör med tanke på detta utformas som liggande vårdar och i sin karaktär ansluta sig till intilliggande stenar.
Gravvårdarna i kvarter C är av en mycket blandad karaktär med allt från enkla naturstenar till staketomgärdade grusgravar med stora liggande gjutjärnshällar till den mest magnifika runstensinspirerade gravvården över Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. Det är mycket angeläget att man även fortsättningsvis slår vakt om att bevara de påkostade gravvårdarna omgärdade av smides- och gjutjärnsstaket. Om så inte redan är fallet bör dessa vårdar uppföras på nya kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen.
Nytillskott i kvarteret förläggs lämpligen i anslutning till senast tillkomna stenar i kvarterets sydöstra del och bör utföras som mindre liggande stenar vilka underordnar sig kvarterets ålderdomliga karaktär. Vill man uppföra en stående vård bör denna vara väl anpassad till området ålderdomliga karaktär och väl väga upp mot befintliga vårdar i fråga om detaljrikedom och utformning. Karaktären på vårdarna i kvarter D är mycket homogen med uteslutande liggande vårdar. Nytillskott bör med tanke på detta utformas som liggande vårdar och i sin karaktär ansluta sig till befintliga stenar
Skatelöv NYA KYRKOGÅRD
Kvarter A
Kvarter A har en mycket varierad karaktär med gravvårdar från flera decennier vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Vid nytillskott bör dock hänsyn tas till intilliggande gravvårdars karaktär då stenarna i området skiljer sig åt i dess olika delar. Ett alternativ till att utforma nya gravvårdar i likhet med äldre befintliga stenar är att återanvända de som står på platsen idag. I arbetet med att bevara kvarterets ålderdomliga karaktär är det viktigt att slå vakt om det fåtal återstående grusgravarna i området. De gravstenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är kulturhistoriskt intressanta. Gravvårdar som anger den dödes yrkestitel förtäljer om invånarna i socknen och de näringar och yrken som funnits.
Kvarter B
Kvarter B är av relativt homogen karaktär om än i lite varierad höjdskala. Frånsett någon enstaka sten så är samtliga av kvarterets vårdar utförda antingen i diabas eller grå granit varför det är viktigt att hänsyn tas till detta vid nytillskott. Åldersmässigt är spridningen stor med vårdar från 1910-talet fram till 2000- talet med en relativt jämn fördelning över decennierna. Några av kvarterets gravvårdar utmärker sig lite extra och bör bevaras för att upprätthålla kvarterets karaktär. Exempel på detta utgör fyra stenomramade grusgravarna liksom ett antal äldre diabasstenar vars titlar, utformning och dekor uppvisar stora hantverksmässiga,
konsthistoriska och lokalhistoriska värden. I möjligaste mån bör dessa stenar bevaras sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas.
Kvarter C
Kvarter C har en heterogen karaktär med vårdar spridda över hela tidsperioden från 1830-talet fram till idag. Kvarteret rymmer ett stort antal högresta diabasvårdar från tiden strax före och efter sekelskiftet 1900 liksom ett antal stenar med infälld marmorplatta eller porslinsmedaljong. Stenar vilka härrör från tiden före sekelskiftet 1900 bör vid gravrättens upphörande få stå kvar på sin ursprungliga plats samt införas på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vidare förekommer gravvårdar vilka genom sina titlar, utformning och dekor uppvisar stora hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Önskvärt är att även dessa stenar i möjligaste mån bevaras sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvänds. Det fåtal bevarade grusgravar som påträffas i kvarteret utgör en tydlig rest av ett tidigare relativt vanligt gravskick och bör bevaras för framtiden. Gravar med bevarad stenomramning där grusfältet avlägsnats kan med fördel återställas. Nytillskott bör anpassas till angränsande stenars karaktär då denna skiljer sig åt i kvarterets olika delar. Generellt bör vårdar i nyare stenmaterial och friare utformning undvikas.
Kvarter D
Gravvårdarna i kvarter D varierar såväl i storlek som i ålder men är hållna i en tydlig grå-svart färgskala med endast något enstaka undantag varför det är av vikt att eventuella nytillskott i kvarteret ansluter sig till denna karaktär. Ett återanvändande av befintliga gravvårdar eller komplettering med en diskret hållen sten till befintlig vård kan vara ett bra alternativ. De äldre högresta stenarna liksom flertalet andra gravvårdar vilka genom titlar, utformning och dekor uppvisar stora hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden bör bevaras för framtiden.
Kvarter E
Gravvårdarna i kvarter E är av en relativt blandad karaktär med avseende på storlek och utformning dock är materialvalet huvudsakligen koncentrerat till diabas och grå granit. Det övervägande intrycket av kvarteret är att det har en lågt hållen skala med enstaka undantag framförallt koncentrerade till kvarterets mittersta och västligaste del. De äldre högresta stenarna liksom flertalet andra gravvårdar vilka genom titlar, utformning och dekor uppvisar stora hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden bör bevaras för framtiden. Nytillskott bör såväl i utformning som material ansluta sig till rådande karaktär.
Kvarter F
Gravvårdarna i kvarter F är av en relativt homogen karaktär med avseende på storlek och utformning där materialvalet huvudsakligen består av diabas och grå granit. Det övervägande intrycket av kvarteret är att det har en lågt hållen skala med enstaka halvhöga diabasstenar som undantag. Ett flertal av stenarna uppvisar genom titlar, utformning och dekor stora hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden och bör därför bevaras för framtiden. Nytillskott bör såväl i utformning som material ansluta sig till rådande karaktär. I kvarteret är det också viktigt att man slår vakt om rygghäckarna vilka tydligt bidrar till att ge kvarteret en särprägel. Gravvårdar med bevarad stenomramning vilka tidigare haft ett framförliggande grusfält kan med fördel återställas.
Kvarter G
Kvarteret har väldigt uppblandad karaktär med allt från den allmänna linjens små stenar i väldigt enkelt utförande till smala halvhöga diabasstenar samt några enstaka mer påkostade låga breda familjegravvårdar. Nyetablering av gravar har skett successivt genom decennierna varför någon särskild hänsyn, utöver en anpassning till kvarterets låga skala, inte är nödvändig. I kvarteret finner redan idag ett flertal yngre vårdar i modernare stenmaterial samt med en friare utformning. I kvarteret finns dock stenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Dessa är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta och bör fortsatt bevaras.
Kvarter H
Karaktären på kvarterets vårdar är heterogen med allt från stenar i enkelt utförande till smala halvhöga vårdar samt diabasvårdar med mer påkostad dekor. Vid nytillskott bör hänsyn därför tas till intilliggande stenars karaktär. I kvarteret finns stenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Dessa är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta och bör fortsatt bevaras. Någon åtgärd bör vidtas för att komma tillrätta med de förvuxna rygghäckarna. Om de tillåts fortsätta breda ut sig är risken överhängande att de till slut kommer att trycka omkull gravstenarna.
Kvarter I
Kvarter I har en homogen karaktär med gravvårdar i grå och röd granit liksom enstaka inslag av diabas hållna i en låg skala. Nytillskott skall ansluta sig till denna skala men kan med avseende på material och utformning väljas fritt.
Nya kyrkogården
Gravvårdarna på Nya kyrkogården är av en tydligt modern karaktär med stenar i fri form. Någon hänsyn vid utformningen av nya gravvårdar i kvarteret är i dagsläget inte erforderlig.
Skatelövs kyrka ligger i ett öppet landskap omgiven av odlad mark och anlades i samband med den nya kyrkans uppförande 1821. Den ursprungliga kyrkogården delas av de grusade gångarna in i nio kvarter under benämningen A-I. Öster om kyrkogården har man på 1990-talet utfört en utvidgning av kyrkogården. På denna del finns en minneslund anlagd. Gravvårdarna på kyrkogården är av varierande karaktär där de äldsta vårdarna härrör från 1800-talets första decennier och de yngsta från 2000-talet. Bland de äldre vårdarna finner man ett stort inslag av påkostade, högresta monumentala vårdar varav en del omgärdas av en stenram eller pollare och kättingar med innanförliggande grusfält. Merparten av gravvårdarna är dock av typen låga rektangulära stenar från tiden strax före 1900-talets mitt fram till modern tid.
Kvarter A har en mycket varierad karaktär med gravvårdar från flera decennier. Nytillskott bör anpassas till intilliggande gravvårdars karaktär då stenarna i området skiljer sig åt i dess olika delar. Alternativt återanvänds de gravvårdar som står på platsen idag.
Kvarter B har en relativt homogen karaktär om än i lite varierad höjdskala. Frånsett någon enstaka sten så är samtliga av kvarterets vårdar utförda antingen i diabas eller grå granit vilket skall beaktas vid nytillskott. Några av kvarterets gravvårdar utmärker sig lite extra och bör bevaras för att upprätthålla kvarterets karaktär. Exempel på detta utgör fyra stenomramade grusgravar liksom ett antal äldre diabasstenar.
Kvarter C har en heterogen karaktär med vårdar spridda över hela tidsperioden från 1830-talet fram till idag. Stenar vilka härrör från tiden före 1800-talets mitt bör vid gravrättens upphörande stå kvar på sin ursprungliga plats samt införas på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Gravar med bevarad stenomramning där grusfältet avlägsnats kan med fördel återställas. Nytillskott bör anpassas till angränsande stenars karaktär då denna skiljer sig åt i kvarterets olika delar. Generellt bör vårdar i nyare stenmaterial och friare utformning undvikas.
Gravvårdarna i kvarter D varierar såväl i storlek som i ålder men är hållna i en tydlig grå-svart färgskala med endast något enstaka undantag, varför det är av vikt att eventuella nytillskott i kvarteret ansluter sig till denna karaktär. Ett återanvändande av befintliga gravvårdar eller komplettering med en diskret hållen sten till befintlig vård kan vara ett bra alternativ.
Gravvårdarna i kvarter E är av en relativt blandad karaktär med avseende på storlek och utformning, dock är materialvalet huvudsakligen koncentrerat till diabas och grå granit. Det övervägande intrycket av kvarteret är att det har en lågt hållen skala med enstaka undantag framförallt koncentrerade till kvarterets mittersta och västligaste del. Nytillskott bör såväl i utformning som material ansluta sig till rådande karaktär.
Gravvårdarna i kvarter F är av en relativt homogen karaktär med avseende på storlek och utformning där materialvalet huvudsakligen består av diabas och grå granit. Det övervägande intrycket av kvarteret är att det har en lågt hållen skala med enstaka halvhöga diabasstenar som undantag. Nytillskott bör såväl i utformning som material ansluta sig till rådande karaktär. I kvarteret är det också viktigt att man slår vakt om rygghäckarna vilka tydligt bidrar till att ge kvarteret en särprägel. Gravvårdarna i kvarter G är av uppblandad karaktär med allt från den allmänna linjens små stenar i väldigt enkelt utförande till smala halvhöga diabasstenar samt några enstaka mer påkostade låga breda familjegravvårdar. Nyetablering av gravar har skett successivt genom decennierna varför någon särskild hänsyn, utöver en anpassning till kvarterets låga skala, inte är nödvändig. Karaktären på vårdarna i kvarter H är heterogen med allt från stenar i enkelt utförande till smala halvhöga vårdar samt diabasvårdar med mer påkostad dekor. Vid nytillskott bör hänsyn därför tas till intilliggande stenars karaktär. Någon åtgärd bör vidtas för att komma tillrätta med de förvuxna rygghäckarna. Om de tillåts fortsätta breda ut sig är risken överhängande att de till slut kommer att trycka omkull gravstenarna.
Kvarter I har gravvårdar av homogen karaktär hållna i en låg skala. Nytillskott skall ansluta sig till detta och kan med avseende på material och utformning väljas fritt.
Generellt för samtliga kvarter på kyrkogården gäller att stenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är att betrakta som kulturhistoriskt intressanta och bör fortsatt bevaras. I arbetet med att bevara återstående inslag av ett ålderdomligt gravskick och en blandad karaktär är det viktigt att slå vakt om det fåtal återstående grusgravarna i området. Gravar med bevarad häckomgärdning/stenram där grusfältet avlägsnats kan med fördel återställas.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Skatelövs gamla och nya kyrkogård ligger på samma fastighet men med ett visst avstånd mellan.
Beskrivning av GAMLA KYRKOGÅRDEN idag
Allmän karaktär
Skatelövs gamla kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge invid
Skatelövsfjordens västra rand. Kyrkplatsen utgörs av en
kulle på vars mittersta punkt man än idag kan skönja konturerna
av den gamla kyrkans grund, vilken markerats i gräset med flata
stenar. Kyrkogården är uppdelad i fyra kvarter benämnda A
– D. Det stora flertalet av kyrkogårdens gravstenar är placerade
i kvarteren B och C. På kyrkogården finner man ett stort antal
gjutna hällar vilka har sin naturliga koppling till det närbelägna
bruket i Huseby.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en bred kallmurad naturstenmur vilken
böljar fram likt en slingrande orm då kyrkplatsen anlagts på
en höjd från vars mittpunkt sidorna sluttar åt alla håll.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar. Huvudingången i väster utgörs av en öppning i muren flankerad av två högresta stenstolpar på vilka det tidigare hängt ett par grindar. Alldeles innanför stolparna leder en trappa, kantad av smidesräcken, upp till kyrkogården från den lägre belägna parkeringen i väster. Kyrkogårdens andra ingång ligger i söder och utgörs av en öppning i muren vilken gränsar till den intilliggande prästgården. Det är mycket möjligt att denna ingång tagits upp på senare tid då murningen kring öppningen avviker från muren i övrigt.
Vegetation
Innanför den omgivande muren står en gles krans av träd bestående av trädslagen ask, lönn och ek. Inne på kyrkogården står fyra stora askar samt två frodiga syrénhäckar och en rhododendron.
Gångsystem
Gångsystemet på kyrkogården utgörs av en grusad gång som leder upp från trappan i väster ca 20 meter in på kyrkogården där den utvidgar sig i en rundel på ca 3 meter i diameter. Resterande del av kyrkogården är gräsbevuxen.
Minneslund/Urnlund
Någon minneslund/urnlund finns inte Skatelövs gamla kyrkogård.
Gravvårdstyper
Utseendet på kyrkogårdens gravvårdar varierar från enkla naturstenar till stora liggande hällar i granit och diabas samt gjutna hällar och kors. På kyrkogården finner man även några gravar omgärdade med smides- och gjutjärnsstaket, varav några har en grustäckt gravyta. Övervägande är ändå liggande gravvårdar.
Byggnader
Det finns inga byggnader på eller i anslutning till kyrkogården.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och är helt gräsbevuxet.
Gravvårdstyper
Kvarter A rymmer endast två gravvårdar. En högrest, monumental minnessten i grå granit över Jon Bengtsson i Ströby, 1719-1797, rest av ättlingar år 1938. Kvarterets andra gravvård utgörs av en gjuten gravhäll över byggmästaren vid Huseby bruk, Måns Nilsson, som avled år 1771 vid en ålder av 59 år. Vården är troligtvis gjuten vid bruket i Huseby.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger på en slänt i kyrkogårdens sydöstra hörn och omfattar ett femtontal gravar. I kvarterets nordöstra hörn växer en stor syrénbuske.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av kvarterets gravvårdar utgörs av liggande hällar i varierande storlek, utförda i diabas eller i grå/röd granit.
Utmärker sig gör Söderströms familjegrav vilken utgörs av ett gräsbevuxet område omgärdat av kvadratiska stenplattor av krysshamrad diabas. I områdets mitt ligger ett stenkors nedsänkt i marken och i anslutning till detta tre hällar i diabas. Även graven över makarna Per och Clara Dahl omsluts av liggande stenplattor men dessa är utförda i röd granit. I kvarteret finner man även en stor diabashäll över hemmansägare Ernst Gustafsson med familj från 1950-talet, en liten modern vård över Nils Nilsson dekorerad med en kolorerad ros samt en lite lekfullare sten från 1990-talet i form av en färgpalett över marinmålaren K. G. Holmberg.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i kyrkogårdens nordöstra hörn och rymmer de flesta av kyrkogårdens lite större och mer påkostade gravar.
Gravvårdstyper
Gravstenarna i kvarter C är av en blandad karaktär där den högresta runstensinspirerade gravvården över Gunnar Olof Hyltén-Cavallius från 1889 är mest framträdande. Denna står i ensamt majestät på en kulle i områdets nordöstra hörn och söder om denna återfinns ytterligare fem gravvårdar över släkten Hyltén-Cavallius varav två ligger placerade inom ett stenomramat grusfält. I kvarterets sydöstra del finner man även ett antal enklare stenar som exempelvis två naturstenar över Birgitta Lind samt Lars Ingolf Larsson. Bland kvarterets övriga vårdar utmärker sig några gravar med ståtliga gjutjärnshällar vilka omgärdas av smides- och gjutjärnsstaket bland annat över prosten Jonas Kellgren med makan Clara och kyrkoherde Carl Magnus Agrell med makan Eleonora. Bland dessa mer påkostade vårdar kan även nämnas kyrkoherde Richard Jacobson och makan Elisabeth vars grav omges av ett sirligt smidesstaket. En av kyrkogårdens få högresta stenar utgör professori J. L. Wickelgrens smala granitsten med infälld marmorplatta och krans.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D utgörs av området i kyrkogårdens nordvästra och sluttar svagt åt väster.
Gravvårdstyper
I kvarter D finns endast tre gravvårdar samtliga av typen liggande hällar. I östra delen ligger två diabashällar över poliskommisarien Ernst IV Hörberg och makan Alma och bredvid denna en liknande gravvård över Fritz Hörberg och makan Ingeborg. Den tredje stenen utgörs av en liten grå sluttande häll placerad under rhododendronbusken i kvarterets nordvästra hörn. Denna är rest över provinsialläkaren doktor Hjalmar Palmlund.
Beskrivning av NYA KYRKOGÅRDEN idag
Allmän karaktär
Kyrkan och kyrkogården ligger i ett öppet landskap omgiven av odlad mark. Kyrkogården är anlagd i samband med den nya kyrkans uppförande år 1821 och delas in i nio kvarter under vilka går under benämningen A-I. Under 1990-talet utvidgades kyrkogården åt öster. På denna del har man även anlagt en minneslund.
Gravvårdarna på kyrkogården är av varierande karaktär där de äldsta vårdarna härrör från 1800-talets första decennier och de yngsta från 2000-talet. Bland de äldre vårdarna finner man ett stort inslag av påkostade, högresta monumentala vårdar varav en del omgärdas av en stenram eller pollare och kättingar med innanförliggande grusfält. Merparten av gravvårdarna är dock av typen låga rektangulära stenar från tiden strax före 1900-talets mitt fram till modern tid.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad gråstensmur av stora huggna rektangulära stenblock. I söder och öster har muren karaktär av vallmur medan i norr ligger kyrkogården i nivå med murens ovansida. I murens sydvästra och sydöstra hörn står en murad stenpelare vars ovansida täckts med ett flackt pyramidformat koppartak vilket kröns med en skålformad urna med blomsterplanteringar. I öster, i mötet mellan den gamla och nya kyrkogården, löper en låg stenmur. Den nyare delen ligger en knapp halvmeter lägre än den gamla. I söder avgränsas den nya kyrkogården av en vallmur och i öster och norr av tätvuxen häck.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är placerad i söder, mitt för kyrkans södra ingång, och försedd med dubbla smidesgrindar i enkelt utförande. Grindarna flankeras av murade stenstolpar vars ovansida täcks av ett flackt pyramidformat koppartak.
Kyrkogårdens andra ingång är belägen i väster, i anslutning till parkeringen och bårhuset. Ingången har dubbla smidesgrindar av samma utseende som huvudingången men med ett lägre utförande. Grindarna flankeras av huggna stenstolpar krönta med urnor.
Den nya kyrkogården har en ingång mitt på södra muren vilken är försedd med dubbla smidesgrindar i samma utförande som huvudingången. Grindarna flankeras av murade stenstolpar vars ovansida täcks av ett flackt pyramidformat koppartak.
Vegetation
Kyrkogården har en lummig karaktär, mycket tack vare den ålderdomliga trädkrans vilken omger kyrkogården. Även inslag som rygghäckar i kvarteren på norra sidan liksom rönnallén vilken leder upp till tornets ingång från västra entrén samt ett antal solitära träd på kyrkogården bidrar till denna upplevelse. De solitära träden är av slagen hängask, tuja och en.
Trädkransen är blandad och består huvudsakligen av lönn och lind, i söder även med inslag av kastanj. I öster är trädkransen näst intill obefintlig så när som på en sparad lönn och två unga lindar. I anslutning till enstaka gravvårdar förekommer även buskvegetation i form av buxbom, rhododendron samt tuja.
Nya kyrkogården har en frodig grönska med ett flertal fristående solitära träd och samt större buskar.
Gångsystem
Kyrkogårdens gångsystem är i stort sett oförändrat sedan det anlades i samband med kyrkans uppförande under tidigt 1800-tal. På södra sidan har man dock genom åren lagt igen ett flertal av de mindre grusgångar vilka tidigare delade in gravkvarteren i ett mer finmaskigt rutnätssystem. Samtliga gångar är belagda med singel. Den nya kyrkogårdens gångar är belagda med grus. I anslutning till kyrkogårdsbrunnen i mitten av kvarter H finner man en gång belagd med kalkstensplattor.
Minnelund/Urnlund
I nya kyrkogårdens sydvästra hörn har man låtit anlägga en minneslund och i västsidans mittersta kvarter har man planerat för anläggandet av en urnlund. I minneslunden står en stor grå granitsten försedd med en vers. Stenen omsluts av frodiga planteringar och i anslutning till minneslunden har man ställt upp två sittbänkar. Gravsättningen sker i ett stort gräsområde inramat av lummiga häckar och några storvuxna, solitära träd.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande karaktär med allt från högresta vårdar av monumental karaktär omgärdade av grusfält, stenstolpar och kättingar till små, ganska oansenliga liggande hällar. På kyrkogården finns ett flertal storslagna familjegravar liksom flertalet stenar vars hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är kulturhistoriskt intressanta. Vanligast förekommande är gravvårdar av typen låga rektangulära.
Byggnader
Söder om den väg som löper utmed södra kyrkogårdsmuren ligger sockenstugan, en högrest mangårdsbyggnad i två våningar men rödmålad locklistpanel och tegeltak. Öster om denna ligger en ekonomibyggnad med personalutrymme samt en mindre lokal vilken emellanåt nyttjas i samband med bl.a. kyrkans barnverksamhet.
I anslutning till parkeringen i väster ligger bårhuset, uppfört 1952-53. Huset är uppfört med en kraftig sockel i huggen granit och slätputsad, vitkalkad fasad. På södra gaveln sitter ett par kraftiga dubbla ekportar och på gavelns krön sitter ett kopparklätt kors. Taket är täckt med ståndfalsad kopparplåt. Även byggnadens hängrännor och stuprör är utförda i koppar.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn, väster om huvudingången och utgörs av en trapetsformad gräsbevuxen yta. Området omgärdas på alla sidor av grusgångar. Kvarteret har tidigare varit uppdelat i ett flertal mindre delar av ett finmaskigt gångsystem. Detta är idag igenlagt. Kvarteret olika delar skiljer sig från varandra i den mening att gravvårdarna i den västra delen är av yngre datum och av typen låga rektangulära vårdar i röd och grå granit samt med inslag av enstaka diabasvårdar, medan gravvårdarna i kvarterets östra del är av mer monumental karaktär. Gravstenarna är placerade i raka nord-sydliga linjer. I kvarterets västra del står stenarna i enkla rader medan de är placerade ryggställda mot varandra i kvarterets östra del.
Gravvårdstyper
De yngre gravstenarna är av typen låga rektangulära utförda huvudsakligen i röd eller grå granit med enstaka inslag av diabas medan de äldre vårdarna huvudsakligen utgörs av smala högresta stenar av mer monumental karaktär, varav några med bevarat framförliggande grusområde. Kvarteret rymmer även några liggande hällar samt enstaka stenar i nyare material med friare utformning. I kvarterets västra del finner man två barngravar.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från tiden strax före 1800-talets mitt fram till idag med en tydlig övervikt på vårdar från tiden mellan 1960-90-talen samt från tiden kring sekelskiftet 1900.
Bruket att skriva ut ortsnamn och titlar på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret, särskilt på de äldre vårdarna. Hänvisningar till bibeltexter och psalmer förekommer även. Exempel på ortsnamn som finns nedtecknade är Hunna, Södralund, Gransö, Lövhult, Väghult, Åseda, Grimslöv, Vrankunge samt Framnäs. Förekommande titlar är bankkamrer, organist, banvakt, smedmästare, f.d. godsägare, riksdagsman, bruksbokhållare, medaljör samt landtbrukare. På någon enstaka gravvård finner man även en kortare text såsom ”Det graven gömmer ej hjärtat glömmer”. Kvarterets äldsta vård är rest över Bruksbokhållaren Johan Peter Lindqvist 1825-54.
Av de gravar som utmärker sig i kvarteret kan de bevarade grusgravarna samt en grav omgärdad med smidesstaket nämnas. Dessutom finns en smidesvård, tre gjutjärnskors och en stor liggande diabashäll. Bland grusgravarna kan den storslagna grusgraven med stenomfattning och två högresta diabasstenar över bankkamrer Samuelsson 1849-1913 och hustru samt över Elisabeth Persson 1883-1907 nämnas, liksom grusgraven över organisten M Linden 1835-1918 med familj. Vidare finner man två högresta granitvårdar. Den ena med en uthuggen krans rest över banvakten Carl Jansson 1849-1917 samt Elin Jansson 1850-1933 och den andra över riksdagsmannen Carl Magni 1827-1883. Denna grav har tidigare haft ett framförliggande grusfält, idag kvarstår endast stenomramningen vilken delvis är övervuxen av gräs.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget invid kyrkans södra sida och utgörs av två mindre triangulära områden vilka skiljs åt av en grusad gång som leder fram till kyrkan från huvudingången i söder. De två områdena omsluts på alla sidor av grusgångar. Frånsett fyra bevarade grusgravar är hela området bevuxet med gräs. Gravvårdarna i kvarteret står ryggställda mot varandra i räta nord – sydliga rader. I kvarterets västra del växer två högresta cypresser.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av kvarterets vårdar är låga rektangulära stenar utförda i diabas samt grå granit. Ett flertal av diabasvårdarna har en givits en påkostad utformning samt dekor. I kvarteret finns även en handfull högresta vårdar i diabas liksom fyra bevarade grusgravar med stenomramning samt någon liggande häll.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1900-talets första decennium fram till 2000-talet. Gravstenarna fördelar sig relativt jämt över hela tidsperioden. Titlar och ortsnamn förekommer på kvarterets gravvårdar om än i ganska så begränsad omfattning. Exempel på ortsnamn som finns nedtecknade är Odensjö, Herräng, Ströby, Applaryd, Sjöby, Kärr, Haga och Hunna. Förekommande titlar är hemmansägare, landtbrukare, linjearbetare, källarmästare och agronom.
Äldsta bevarade gravstenen är en halvhög diabassten med vacker dekor över f. hemmansägaren Johan Andersson 1828-1916 samt hustrun Anna Katrina 1826-1911.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av ett triangulärt gräsbevuxet område. Kvarteret avgränsas i söder, väster och norr av grusade gångar och i öster vetter kvarteret mot den nya kyrkogården utmed vars gräns det växer en tät måbärshäck. I områdets nordöstra hörn växer två hängaskar samt i anslutning till enstaka gravvårdar buskar av rhododendron och cypress.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av kvarterets gravvårdar är högresta och utförda i diabas eller grå granit några nyare inslag med låga rektangulära stenar i röd eller grå granit finns även. I kvarteret finns några bevarade grusgravar med stenomramning. I anslutning till hängaskarna i kvarterets nordöstra hörn finner man gravstenar med en infälld marmorplatta på framsidan liksom några stenar dekorerade med en hårdbränd porslinsplatta med motiv av konstnären Thorvaldsen. Utspritt i kvarteret påträffas även ett antal familjegravar med långa låga vårdar.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1830-talet fram till idag med en liten övervikt på vårdar från tiden strax före och efter sekelskiftet 1900. Bruket att skriva ut titlar på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret, särskilt på de äldre vårdarna. Ortsnamn förekommer dock endast i enstaka fall. Hänvisningar till bibeltexter och psalmer förekommer även. Förekommande titlar är landtbrukare, läroverksadjunkt, kyrkovärd, nämndeman, lärarinna, prosten, hofpredikant, kontraktsprost samt stationsinspektör. Enda ortsnamn som uppges är Hagstad. På någon enstaka gravvård finner man även en kortare text såsom ”Kristus är mitt lif och döden är min vinning”.
Kvarterets äldsta vård är rest över kyrkovärden Joh. S. Gabrielsson i Nygård 1789-1838 och h. k. maka Marta Andersson 1805-1890.
Utmärker sig gör bl.a. en sten med marmorplatta och Thorvaldsenmedaljong över docenten i zoologi, filosofie magistern Carl Herm. Vilh. Andersen 1835-1864 af Smålands nation i Lund, samt en bladornamenterad marmorsten krönt med kors över Christina Svensdotter 1845-75, liksom familjegravarna över släkterna Palmlund, Pontén, Norlén och Wirell under hängasken i kvarterets nordöstra hörn. I anslutning till asken står även en smal högrest diabasvård över kontraktsprosten och kyrkoherden i Skatelöf, Johan Wirell 1825-1908 ”Kristus är mitt lif och döden är min vinning”.
Kvarter D
Allmän karaktär
Området är beläget nordost om kyrkans absid och utgörs av ett långsmalt, rektangulärt, gräsbevuxet område. Frånsett den västligaste raden där gravstenarna är placerade ryggställda mot varandra står stenarna i enkla rader orienterade i nord-sydlig riktning.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns tre bevarade grusgravar, samtliga försedda med högresta monumentala diabasvårdar liksom ett flertal gravar prydda med stora diabaskors. Överhuvudtaget är det de högresta diabasvårdarna som dominerar upplevelsen av kvarteret och ger det dess särpräglade karaktär. Kvarteret rymmer även ett flertal liggande hällar liksom ett stort antal låga rektangulära vårdar. Bland dessa finner man ett antal stenar inspirerade av antikens formspråk med pilastrar och överliggande fronton. Merparten av gravstenarna är utförda i diabas och grå granit med endast något enstaka inslag av röd granit vilket ger kvarteret en tydlig grå-svart färgskala.
Bruket att skriva ut titlar och ortsnamn på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret, särskilt på de äldre vårdarna. Hänvisningar till bibeltexter och psalmer förekommer även. Förekommande titlar är landtbrukare, rektor, snickare, lärarinna, nämndeman och hemmansägare. Ortsnamn som uppges är Vrankunge, Grimslöv, Julås, Arnön, Odensjö, Hult och Hunna. På någon enstaka gravvård finner man även en kortare text såsom ”Gud är vår tillflykt”.
Av de gravar som utmärker sig i kvarteret kan de bevarade grusgravarna samt gravarna med diabaskors nämnas. Dessutom finns ett litet marmorkors i kvarteret. Bland grusgravarna kan den storslagna grusgraven med stenomfattning och högrest diabasobelisk över makarna Magnusson nämnas, liksom grusgraven över lantbrukaren Karl Peterson med familj från 1919. En yngre sten som utmärker sig är det grå granitkorset över Bernt Jacobsson från 1999.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget utmed kyrkans norra sida och utgörs av ett stort rektangulärt område vilket delas på mitten av en grusad gång. Gravstenarna är placerade ryggställda mot varandra i räta nord – sydliga rader.
Gravvårdstyper
Gravstenarna i kvarter E utgörs huvudsakligen av låga rektangulära vårdar i grå granit och diabas med några inslag av vårdar i nyare stenmaterial,såsom blåflammig labrador och röd/svart strimmig hallandia, samt med friare utformning. Kvarteret rymmer även en handfull högresta diabasvårdar, några liggande hällar, samt ett antal låga långa familjevårdar. Materialet är huvudsakligen diabas och grå granit med enstaka inslag av röd granit.
Titlar och ortsnamn förekommer i ganska stor utsträckning på kvarterets gravstenar. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer påträffas. Förekommande titlar är kyrkovärd, lantbrukare, linjemästare, hemmansägare, skogvaktare, handlande, disponent, folkskollärare och riksdagsman. Ortsnamn som uppges är Sjöborgen, Skäggalösa, Odensjö, Grimslöv, Ströby, Applaryd, Huseby och Löfhult. Kvarterets äldsta vård ett gjutjärnskors rest över kyrkovärden Måns Pehrsson 1766-1848 och hustrun Ingeborg 1770-1837.
Bland de gravar som utmärker sig i kvarteret kan släkten Törnqvists familjegrav med pollare och kätting nämnas. Denna gravplats rymmer fyra gravvårdar, två högresta granitstenar, en liggande häll samt ett gjutjärnskors. Det tidigare innanförliggande grusfältet har avlägsnats och ersatts med gräs. Vidare utmärker sig flertalet högresta och halvhöga diabasstenar från tiden kring sekelskiftet 1900 samt flertalet låga rektangulära stenar med ett formspråk inspirerat av antika förebilder.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F utgörs av området beläget nordväst om kyrkans torn. Frånsett de enkla raderna i kvarterets östra och västra del står samtliga vårdar ryggställda mot varandra med mellanliggande rygghäckar av cotoneaster. I kvarterets nordöstra hörn växer en högrest tuja. I kvarterets södra del, vilken gränsar till den grusgång som leder upp till kyrkans västra ingång, växer ett antal rönnbärsträd.
Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar är av en relativt homogen karaktär där det stora flertalet av stenarna är av typen låga rektangulära utförda antingen i diabas eller i grå/röd granit. I kvarteret finns en handfull smala halvhöga vårdar i diabas liksom några liggande hällar. Utmed grusgången i kvarterets östra del ligger ett stort antal familjegravar. Flertalet av dessa har tidigare haft en stenomramning samt framförliggande grusfält. Idag återstår endast någon enstaka grav med stenomramning där grusfältet avlägsnats. Titlar och ortsnamn är relativt vanligt. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer påträffas. Förekommande titlar är hemmansägare, agronom, fastighetsägare, f kyrkovärd, godsägare, folkskollärare och smedmästare. Ortsnamn som uppges är Grimslöv, Barnhult, Huseby, Vrankunge, Torp, Odensjö, Ströby och Baljaryd.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn. Hela området är idag gräsbevuxet men i anslutning till enstaka familjegravar kan man tydligt se spåren av stenomramningar vilka ramat in ett framförliggande grusfält. I kvarteret har tidigare legat en s.k. allmän linje, för gravsättning av de fattigaste. Spåren av detta kan fortfarande skönjas i den enkla utformning samt ringa storlek som en del av kvarterets gravvårdar har.
Gravvårdstyper
Det stora flertalet av stenarna i kvarterets mitt är enkla stenar i diabas från 1920-talets slut och ett decennium fram i tiden. I kvarteret ligger ett antal familjegravar insprängda. I anslutning till några av dessa kan man skönja spår av en tidigare stenomramning vilken omgärdat ett framförliggande grusfält. Titlar och ortsnamn förekommer endast i begränsad omfattning. Även hänvisningar till bibeltexter och psalmer påträffas. Förekommande titlar är lantbrukare, rättare, byggmästare, skräddaremästare och f.d. furir. Ortsnamn som uppges är Grimslöv, Tallskoga och Gottåsa. På senare tid har det skett en inblandning av nyare låga rektangulära vårdar i röd eller grå granit.
Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarter H ligger i kyrkogårdens norra del mellan kvarter G och I. Området har rygghäckar av cypress vilka med åren tillåtits växa sig något för kraftiga. Detta visar sig genom att häcken på ett flertal ställen tenderar till att valla över stenarna. Kvarteret delas på mitten av en bred gång belagd med kalkstensplattor vilken i norr mynnar vid en drygt meterhög vattenbrunn i grå granit. På ömse sidor av brunnen har man placerat en rad med gjutjärnskors vilka avlägsnats från kyrkogården sedan gravrätten löpt ut.
Gravvårdstyper
Merparten av kvarterets vårdar är av typen låga rektangulära utförda i diabas samt röd och grå granit. I kvarteret påträffas även några liggande hällar, gjutjärnskors samt halvhöga smala vårdar i grå granit och diabas.
Titlar och ortsnamn förekommer om än i ganska så begränsad omfattning. Förekommande titlar är kyrkvärd, f. nämndeman, ingenjör, smed, hemmansägare och skräddare. Ortsnamn som uppges är Vrankunge, Huseby, Sunnanvik, Högaberg, Skäggalösa, Gottåsa, Hölmö, Grimsboda, Sjövik, Ströby och Grimslöv.
Ett par gravvårdar vilka utmärker sig lite extra är kyrkovärden Jonas Peters smala halvhöga grå granitvård på fundament, liksom en mindre diabassten med infälld marmorplatta. Denna är kraftigt nött varför texten idag är svårtolkad.
Kvarter I
Allmän karaktär
Området är beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn och utgörs av sex enkla gravrader orienterade i nordsydlig riktning.
Gravvårdstyper
Kvarter I är mycket homogent med huvudsakligen låga rektangulära gravvårdar i grå och röd granit. Här finns även några enstaka inslag av diabas samt naturstenar och blåflammig labrador i friare utformning.
Åldersmässigt fördelar sig vårdarna från 1970-2000-talet. Ortsnamn förekommer endast på några enstaka vårdar.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården omfattar ett område om ca 1 ha beläget öster om gamla kyrkogården. I områdets sydvästra hörn har man anlagt en minneslund. Här sker i genomsnitt 1-2 gravsättningar per år. Den mittersta delen på områdets västra sida är tänkt att tas i anspråk som urnlund.
Den nya kyrkogården delas av de grusade gångarna in i fem delar, där i dagsläget endast den nordvästra delen tagits i anspråk för gravsättning. Växtligheten på den nya kyrkogården är frodig och består av en rikt blandad träd- och buskvegetation innehållande bland annat lönn, ek, ask, rönn och lind samt buskar och häckar ex. spirea.
I norr och öster avgränsas den nya kyrkogården endast av häck- och trädvegetation medan den i söder försetts med en kallmurad vallmur i likhet med den som löper utmed den ursprungliga kyrkogårdens södra sida.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Nya kyrkogården består av låga rektangulära stenar i fri form samt någon natursten. Materialet är huvudsakligen labrador och hallandia. Åldersmässigt härrör vårdarna från 2000-talet.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - För den nya kyrkan, som uppfördes 1820-21, valdes en helt ny tomt belägen några hundra meter från den gamla kyrkplatsen, som ligger i direkt anslutning till sjön. Den äldre kyrkan utgjordes av en medeltida stenkyrka. Platsen är bevarad som kyrkogård och används även för friluftsgudstjänster. Som ansvariga för det nya kyrkbygget, som skedde efter ritningar av Axel Almfelt 1817, omtalas murmästare Thor Uppgren, Sölvesborg och byggmästaren Johan Ehrenberg, Blädinge. Invigningen skedde den 24 juni 1825 och förrättades av biskopen Esaias Tegnér.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd, halvrund sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornet samt de båda mittportalerna. Separat ingång till sakristian från söder. Planen överensstämmer med ritningen frånsett att sakristian gjorts större och den norra mittportalen tillagts. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Takmaterialet utgörs fortfarande av spån. Även den öppna lanterninen är klädd med spån, Huven och torntaket är dock numera klädda med kopparplåt.
EXTERIÖR - Utförd enligt 1817 års ritning. Tornportalen blev dock kraftigare markerad genom rusticering. Vidare tillkom som nämnts en ingång i norr. Exteriören är oförändrad sedan byggnadstiden frånsett trappan och fönstret till det pannrum som byggts under sakristian.
INTERIÖR - Kraftigt förändrad genom främst färgsättning och ändring av korväggen. Altartavlan, "Kristi nedtagande från korset", är en kopia efter Rubens målning av Salomon Andersson omkring 1830. Dess nuvarande klassicerande pilasterinramning tillkom dock 1938. Vid 1930-talets renoveringar tillkom likaså det klassicerande ljudtaket till predikstolen och kordörrarna gjordes mindre och flyttades utanför altarringen. Bänkinredningen är i huvudsak ursprunglig liksom läktaren med orgelfasad från 1845. Inbyggnaderna under läktaren tillkom 1972, då även ommålningen i nuvarande färgskala med grått, blått och mörkrosa skedde. Av en interiörbild från början av 1900-talet framgår att korväggen då var försedd med målade pilastrar och dekorerade väggfält ovanför kordörrarna medan flankerande nummertavlor var placerade på kraftiga underreden. I koret fanns också det sedvanliga stånduret.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Den gamla kyrkogården ligger på ett markerat höjdläge invid Åsnens strand på Skatelövsfjordens västra sida. Kyrkogården är av medeltida ursprung och grunden till den gamla kyrkan är markerad med naturstenar och kan därför fortfarande skönjas.
År 1789-1978 Ändring
För specifika händelser, se pdf för respektive kyrkogård.
År 1821 Nyanläggning
Nyanläggning - Nya kyrkan står färdig.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - U å (1816?) nybyggnad (A Almfelt); 1817 nybyggnad ( A Almfelt); 1821 läktare och predikstol (J W Gerss); 1844 orgelfasad (A Törnquist).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Interiörfoto, 1900-talets början, Smålands museum; interiörfoton före 1934 års renovering, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin