Motivering (skydd): ABILDS KYRKA är belägen på en höjdsträckning i utkanten av ortens bebyggelse, öster om Falkenberg. Ett stycke sydöst om Hjulebergs gods, vars ägare länge innehade patronatsrätten till kyrkan. Kyrkan ligger i gränstrakterna mellan skogsbygderna i öster och kustens slättbygd och socknen ingår i Ätradalens riksintresseområde för kulturmiljövården. Kyrkogården inhägnas av kallmurade skalmurar med smidesgrindar, kantade av trädrader. Till kyrkomiljön hör två rödmålade ekonomibyggnader i trä.
Den vitputsade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med kor i samma bredd med halvrund avslutning åt öster. Långhuset och koret täcks av ett gemensamt sadeltak med tegeltäckning. Troligen ingår betydande mursträckningar av den ursprungliga medeltida stenkyrkan i det nuvarande långhuset och koret. Kyrkan helgades ursprungligen åt Johannes Döparen och har därför kallats Sankt Johannes kyrka. Det vitmålade brädfodrade trätornet i väster har samma bredd som kyrkan och okänd datering, men har med sitt pyramidtak och lanternin en allmän 1700-talskaraktär. Tornuret är från 1700-talet.
Kyrkan förlängdes åt öster vid en ombyggnad 1665-75 på initiativ av landshövding Bengt Lilliehöök, dåvarande ägaren till Hjuleberg, och fick i stort sett sitt nuvarande utseende. Vanligen erhöll de kyrkor som ombyggdes vid den här tiden, liksom i Abild, ett rundat korparti. På norra sidan uppfördes ett gravkor, bestående av en undre gravkammare och en övre del, som utgjorde herrskapsbänk för kyrkans patronus. På korets yttermur finns de Lilliehöökska och Ekbladska vapnen inmurade tillsammans med årtalet 1669. Gravkoret ombyggdes till sakristia 1927 och samma år igensattes långhusets korportal.
De århundraden som framför allt präglar interiören är 1600- och 1700-talens barock. Av kyrkans medeltida ursprung minner de mer än metertjocka murarna och en delvis igenmurad fönsternisch, troligen från 1200-talet, i den västra väggen. Kyrkorummets planform tillkom vid ombyggnaden av kyrkans östparti under 1600-talets senare hälft. Huvuddelen av kyrkans inredning och inventarier härstammar från 1600-talet; altaruppsatsen, predikstolen, kalvariegruppen och delar av bänkinredningen. I samband med ombyggnaden dekorerades läktarbröstningen med målningar. Det vitmålade kyrkorummet täcks av ett tunnvalv av trä och koret skiljs från långhuset genom en triumfmur med en bred båge. Tunnvalvets nedre del dekorerades 1767 med karaktärsskapande målningar av kyrkomålaren Johan Adolph Spaak i Varberg. Målningarna utgörs av kraftiga akantusblad och innehåller familjen Lilliehööks monogram. Målningarna, som senare övermålades, framtogs och kompletterades 1953. Den nuvarande dopfunten av sten utfördes av skulptören Erik Nilsson i Harplinge 1953.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, staket, gångar, kvarter och trädrader.
- Det medeltida murverket i långhuset och koret utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den medeltida fönsternischen i långhusets västra vägg.
- Den välbevarade exteriören som huvudsakligen fick sitt utseende 1665-75, samt tornet med okänd datering. - Triumfmuren med sin breda båge är ovanlig.
- Den välbevarade fasta inredningen från 1600-talet i enhetlig stil; altaruppsats, predikstol, bänkinredning och kalvariegrupp.
- Läktarbröstningens dekorationsmåleri från 1665-75.
- Takmålningen från 1767.
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2002)
Abilds kyrka kringgärdas av en kallmurad skalmur samt trädrader. Huvudingången till kyrka och kyrkogård är placerad i öster. Här finns en smidesgrind med spetsiga grindstolpar i natursten. En entré finns även i nordväst, och sker också här genom en smidesgrind med korta grindstolpar med rakt avslut. Grusade gångar leder fram och runt kyrkan samt till grinden i nordväst.
Längs muren i väster står äldre stenhällar samt delar av äldre järnstaket och järnkors. I öster finns en större grav inhägnad av naturstensstolpar med kedjor emellan. Gravvårdarna är placerade från S-N. Träd och buskar finns planterade på kyrkogården. Vid huvudingången följs grusgången av 3 stora träd på varje sida som formar en allé. På kyrkogården återfinns enkla, moderna lyktstolpar med glaslyktor. Framför kyrkan mot öster är en parkeringsplats anlagd.
I öster återfinns även 2 st byggnader, varav en mindre ekonomibyggnad som används som vaktmästeri och en större som tidigare tillhörde gården. Bygnadernas fasader är klädda med locklistpanel målad i röd kulör, gavlarna är målade med svart färg. De båda byggnaderna har sadeltak klädda med tvåkupigt tegel och tvåluftsfönster indelade med spröjs i 6 rutor. Det större huset är troligtvis från 16-1700-talet.
Inventeringsår 2005
FÖRSAMLING 1995 ABILD
BEFOLKNINGSTAL
1805: 750
1900: 666
1995: 130
FÖRSAMLINGSHISTORIK
Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING
Kyrkan ligger på en liten höjdsträckning i utkanten av bebyggelsen och ett stycke sydöst om Hjulebergs gods, vars ägare länge innehade patronatsrätten till kyrkan. Läget ansluter till åkermarken i dalgången väster om kyrkan. Kyrkan är belägen i gränstrakterna mellan skogsbygden i öster och slättbygden mot kusten. Socknen som helhet domineras av stora kuperade skogsmarker. Abilds sn ligger i Ätradalens riksintresseområde som kännetecknas av ett levande, välhävdat agrart landskap främst präglat av 1800-talet men med lång kontinuitet i bosättningen. Hög fornlämningstäthet, kyrkbyar och medeltida kyrkor samt välbevarade herrgårdsmiljöer är andra inslag.
RASERAD KYRKA / RUIN
-
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING
Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett lika brett korparti, halvrunt avslutat i öster. I väster ett trätorn av samma bredd som långhuset. På norra sidan ett vidbyggt gravkor. I långhusets västra del torde betydande mursträckningar av den ursprungliga medeltida stenkyrkan ingå. I söder fanns fram till 1800-talet ett vapenhus. Vid en ombyggnad 1665-75 på initiativ av landshövding Bengt Lilliehöök, den dåvarande ägaren till Hjuleberg, förlängdes kyrkan österut. Samtidigt uppfördes på kyrkans norra sida ett gravkor för familjen Lilliehöök. Utbyggnaden bestod av en undre gravkammare och en övre del med stolrum för godsets ägare. Gravkorets överdel brukas nu som sakristia. Västtornets datering är inte känd.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR
Kyrkan är utvändigt vitputsad och trätornet i väster är brädfodrat och vitmålat. Långhus och kor täcks av gemensamt sadeltak och tornets smalare överbyggnad kröns av en huv och lanternin. Huvudingångar i långhusets sydvästra del (en korportal igensattes efter restaureringsförslag från 1927 av arkitekt Knut Nordenskjöld). Kyrkan är även invändigt vitputsad och kyrkorummet täcks av ett tunnvalv av trä. Koret skiljs från långhuset genom en triumfmur med en bred båge. I början av 1950-talet framtogs takmålningar utförda 1767 av Johan Adolph Spaak. Mycket av kyrkans inventarier och inredning härrör från 1600- och 1700-talen
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin