Motivering (skydd): Morups kyrkby ligger på den mellanhalländska kustslätten och omges av ett uppodlat landskap. Kyrkan är belägen i en samlad miljö med prästgård, arrendatorsställe, skola och kyrkstuga. Kyrkan ligger med västtornet tätt inpå den gamla kustvägen mot Tvååker. Byggnaden omges av en äldre kyrkogård och på västra sidan av landsvägen har en nyare, förhållandevis stor kyrkogård anlagts.
Runt den äldre delen löper en stenmur med innanförliggande trädrad. Grusade gångar leder fram till och runt kyrkan. Kyrkogården indelades efter respektive bys bestämda plats, vilken i sin tur delades in i gårdar och släkter. Här återfinns relativt få gravvårdar. Merparten är istället belägna på den nyare kyrkogården i väster. Denna togs i bruk 1876 och har sedan utvidgats flera gånger. Den nyare anläggningen kringgärdas av ett svart smidesstaket. En asfalterad gång leder rakt ner genom gravkvarteren, däremellan löper grusade sidogångar.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med västtorn, tresidigt korparti samt en utbyggd sakristia mot norr. Byggnaden är uppförd i tegel och gråsten som har vitputsats. Morups kyrka är en av få ursprungligen medeltida tegelkyrkor, uppförda i närheten av ett kloster, troligen av danska cisterciensermunkar från Esrom på Själland. I närheten av Morups kyrka låg cistercienserklostret Munkagård, varifrån man även hämtade teglet till kyrkobyggnaden. Morups kyrka uppfördes troligen på 1200- eller 1300-talet och har sedan byggts till i omgångar. Den var ursprungligen tornlös med separat klockstapel. Omkring halva långhuset närmast tornet tillhör den medeltida kyrkan, vilket stod orappat tills man 1804 förlängde långhuset till sin nuvarande längd. Tegelkyrkan var under den danska tiden känd som sjömärke, "den röde Kirke" innan Morups fyr tillkom.
Kyrkobyggnaden har med tiden genomgått omfattande såväl yttre som inre förändringar. Vid renoveringen 1804-06 revs koret och kyrkan byggdes till mot öster med sitt nuvarande kor. 1810-1813 gjordes omfattande förändringar, då västtornet uppfördes och kyrkans fasad och tak omformades enligt samtida ideal. 1854 -57 förstärktes tornet med stödmurar och en sakristia byggdes mot norr.
Exteriören har idag en 1800-talsprägel formad av de stora om- och tillbyggnaderna under denna tid. De vitputsade murarna har stora, rundbågeformade fönsteröppningar och tornet en karakteristisk, hjälmformad huv. 1800-talets förändringar har även satt sin prägel på interiören. Kyrkorummet är ljust med vitputsade väggar och inredning som till större delen härstammar från andra hälften av 1800-talet. Inredningen är färgsatt i vitt, rosa och guld och har en enhetlig klassicistisk prägel, med undantag för bänkinredningen (1909) med goticerande drag. Läktarbröstningens dekor tillkom 1938, skuren i trä av skulptören Axel Andersson. Kyrkan har ett fåtal äldre inventarier bevarade, bl a den medeltida basen till dopfunten från 1613 och ett triumfkrucifix från 1500-talet som minner om den långa historiska kontinuiteten.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Den äldre kyrkogårdens byindelning och karaktär.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Den klassicistiska exteriören.
- Den välbevarade inredningen från andra hälften av 1800-talet i nyklassicistisk stil. - Dopfunten
- Triumfkrucifix från 1500-talet.
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2002)
Morups kyrka är belägen i byns norra del. Framför kyrkan i väster löper den gamla kustvägen. Kyrkan omges av en kyrkogård, vilken kringgärdas av en kallmurad skalmur. I väster finns 2 st smidesgrindar, i norr en smidesgrind med grindstolpar av natursten, i öster ytterligare en smidesgrind dekorerad med kors, senare uppförd, med spritputsade grindstolpar samt tälttak av kopparplåt. I söder återfinns en högre smidesgrind med grindstolpar. Årtalet 1863 står skrivet på grinden. Vägen fram till kyrkan följs av en trädallé.
På kyrkogården leder grusade gångar fram till och runt kyrkan. Här återfinns relativt få gravvårdar, flertalet är placerade på den nyare kyrkogården i väster på andra sidan vägen. De befintliga utgörs av äldre järnkors, singelgravar, samt gravar med kedjor och naturstensstolpar.
Strax norr om kyrkan ligger prästgården, en vitmålad, panelklädd byggnad uppförd 1846. Söder om kyrkan finns en mindre park med träd och gångsystem. Norr om prästgården ligger en bondgård. Mot söder löper även en stenlagd gång som leder ner till församlingshemmet. Församlingshemmet är uppfört 1962 i funktionalistisk stil med vitputsade fasader. I sydväst återfinns en asfalterad parkeringsplats samt två byggnader; skolan, uppförd 1911 samt den s k Kyrkstugan ( f d barnmorskehus, kommunalhus mm) från 1857. Båda byggnader har panelklädda fasader varav den förra målad i blå och den senare i blå kulör.
I väster på andra sidan landsvägen ligger den nya kyrkogården, vilken togs i bruk 1876 och som sedan har utvidgats flera gånger. Kyrkogården kringgärdas av ett svart smidesstaket. En asfalterad gång leder rakt ner genom gravkvarteren. Däremellan löper grusade sidogångar. På kyrkogården återfinns häckrader och trädrader, buskar, äldre samt nyare gravstenar, varav några med smidesjärnsstaket. I de norra delarna återfinns en kallmurad stenmur samt ett staket av trä. Här finns även en avskild del med enbart singelgravar. Längst ner i väster är en minneslund anlagd, här har kyrkogården en parkliknande karaktär.
Inventeringsår 2005
FÖRSAMLING 1995 MORUP
BEFOLKNINGSTAL
1805: 1426
1900: 2572
1995: 2603
FÖRSAMLINGSHISTORIK
Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING
Kyrkan ligger tillsammans med pastorsexpedition och församlingshem, tämligen samlat, norr om den övriga bebyggelsen i Morup. Miljön är ett exempel på ett avgränsat sockencentrum med övrig bebyggelse i anslutning. Frånsett nytillkommen villabebyggelse söder om kyrkan har själva kyrkomiljön inte väsentligt förändrats sen sekelskiftet. Socknen består till övervägande delen av öppen odlingsmark i anslutning till havsbandet.
RASERAD KYRKA / RUIN
-DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING
Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med en tresidig koravslutning i öster. I väster ett torn och på korets norra sida en vidbyggd sakristia. I den nuvarande kyrkans västra del ingår betydande mursträckningar av en medeltida tegelkyrka. Denna hade ursprungligen romansk planform med smalare kor (den östliga avslutningen är dock okänd). I söder fanns ett vapenhus av okänd ålder. Åren 1804-06 revs koret och vapenhuset och kyrkan förlängdes österut. Något senare, omkring 1812, ersattes ett äldre trätorn med ett torn i sten. På 1850-talet tillbyggdes en sakristia och tornet försågs med strävpelare.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR
Murarna är utvändigt vitputsade. Långhusets sydportal betonas med en fronton. Långhuset täcks av ett sadeltak som är valmat över östpartiet, och det kraftiga västtornet har en karnissvängd huv som kröns av en diminutiv lanternin. Kyrkans huvudingång var fram till början av 1900-talet på tornets södra sida, men den flyttades då till tornets västsida, och samtidigt upptogs även en ingång på långhusets södra sida. Kyrkan är även invändigt vitputsad och har ett tunnvalv i trä med en markerad taklist. Predikstol och altaruppsats är från 1856 respektive 1863, och är utformade i nyklassicistisk stil.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR
Dopfunten består av fotplattan till en medeltida kalkstensfunt, som används tillsammans med skaft och cuppa i granit, enligt inskrift från 1613.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin