Motivering (skydd): Kyrkbyn Öljehult ligger knappt tre mil nordväst om Ronneby i norra Blekinges stenbundna skogsbygder. I norr och väster avgränsas socknen av länsgränsen mot Småland, som innan freden i Roskilde 1658 utgjorde gränsen mellan Danmark och Sverige. Det gränsnära läget hade innan dess präglat området genom återkommande krigshärjningar, men även gällande kulturella strömningar till följd av de täta kontakterna med Smålandsbygderna.
Öljehult har historiskt tillhört Bräkne-Hoby socken men fick likt flera av de avlägset belägna orterna i landskapets norra del eget kapell under 1700-talet, för att under 1800-talet bilda egna församlingar genom utbrytning från de mer kustnära moderförsamlingarna. Utvecklingen var en naturlig följd av befolkningsökningen under 1700- och 1800-talen. Kyrkbyn utgörs idag av ett mindre antal gårdar och villor glest samlade runt kyrkoanläggningen. Nordöst om kyrkan ligger en före detta folkskolebyggnad uppförd kring 1876 som sedermera kom att användas som församlingshem.
Kyrkans exteriör karaktäriseras främst av den oktagonala planformen som tillsammans med vapenhusets tornliknande överbyggnad med lanternin ger kyrkobyggnaden ett mycket säreget uttryck. Relativt ovanligt är även att kyrkan inte har traditionell västlig–östlig riktning, koret är istället placerat i söder eller mer riktigt sydsydost. Den skeppsliknande formen har sannolikt sin förklaring i att äldre byggnadsmaterial från det äldre kapellet från 1759 på så vis kunde återanvändas i stor utsträckning. Trots flera ritningsförslag från Överintendentsämbetet på mer ståndsmässiga kyrkor framhärdade sockenborna att få bygga efter eget tycke, smak och kanske inte minst plånbok. Kyrkobyggnadens enkla gestaltning förkroppsligar därmed även historien om en växande men ekonomiskt begränsad församling i bygder där skogsbruk och därmed timmerbyggande hade lång tradition. Det rödfärgade timmerkapellet blev församlingskyrka 1859 och fick strax därefter, 1865–66, sin nuvarande nyklassicistiska gestaltning med vitkalkade och spritputsade fasader accentuerade av slätputsade lisener. Det ursprungliga taktäckningsmaterialet av tjärade ekspån har under 1900-talet bytts ut mot svartplåt och sedermera kopparplåt, i övrigt är exteriören närmast oförändrad sedan 1860-talet.
Även interiören karaktäriseras av den okonventionella planformen, samtidigt som kyrkorummet präglas av nyklassicismens formspråk och de rationella teologiska idéströmningar som under 1700- och 1800-talen bland annat kom till uttryck i ljusa och luftiga gudstjänstrum. Vid ombyggnaden 1838–40 anordnades altarplatsen med så kallad altarpredikstol, vilken i samband med restaureringen 1883–84 ersattes av en altaruppsats i form av en tempelgavel med altartavla av den nationellt erkände konstnären Bengt Nordenberg från Jämshög. Samtidigt byggdes predikstolen om till dagens korgformiga version och orgelläktaren med integrerad orgelfasad fick sin nuvarande gestaltning. Koret utökades och höjdes på 1930-talet, då även bänkinredningen i viss mån byggdes om, men i övrigt präglas kyrkorummet i allt väsentligt av hur det såg ut efter ombyggnaden 1840 samt restaureringen 1883–1884. Till denna tid i kyrkans historia kan också lejonparten av fast inredning och inventarier knytas. Flera av föremålen tilldrar sig konstnärligt och hantverksmässigt intresse, men dess främsta värden i antikvarisk mening består i att de tillsammans med den välbevarade exteriören och interiören väsentligt bidrar till kyrkans ålderdomliga karaktär och sammanhållna gestaltning.
Kyrkogården som utvidgats i flera omgångar bevarar äldre bogårdsmur och trädkrans, till stora delar planterad 1876. Av äldre fotografier framgår att Öljehults kyrkogård tidigare präglats av kyrkogårdsidealen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, med högresta gravvårdar i varierande material och formspråk, inramningar av stenramar, buxbomshäckar eller järnstaket, grusade gångsystem och arrangerad vegetation. Sedan 1970-talet har merparten av de äldre grusade gravplatserna såtts igen med gräs och äldre gravvårdar och omfattningar har i stor utsträckning ersatts av lägre gravstenar tillkomna under 1900-talets senare del. Ett fåtal gravplatser minner emellertid ännu om platsens tidigare gestaltning, med grusade gravplatser och infattningshäckar av buxbom och liguster eller järnstaket. Bland de äldre gravvårdarna utmärker sig ett mindre antal vårdar i gjutjärn, dels kors men också en säregen variant i form av ett nygotiskt fönster flankerat av tureller, samt ett antal vårdar i jugendstil med slingrande växtmotiv i relief på satta, närmast obearbetade stenar. På kyrkvinden finns dessutom flera äldre gravkors i trä från 1800-talet bevarade. På kyrkogården förekommer också vårdar som är mer typiska för tiden kring sekelskiftet, som obelisker eller klassicistiskt utformade gravvårdar, liksom tunnare kalkstenshällar vanliga kring mitten av 1800-talet. Mer sentida gravskick representeras sedan 2018 av minneslund och askgravplats.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2020)
Kyrkobyggnaden har inte traditionell västlig–östlig riktning, koret är istället placerat i söder eller mer riktigt sydsydost. Den ovanliga planformen utgörs av ett långsmalt och oktagonalt skepp som rymmer långhus och kor, till vilket adderats rektangulär sakristia i söder och rektangulärt vapenhus med lanternin i norr. Byggnaden är uppförd med reveterad liggtimmerstomme i furu. Planformen och indelningen med lisener antyder att en skiftesverkskonstruktion har använts, även om knuttimring inte går att utesluta. Kyrkan vilar sannolikt på en grund av kallmurad fältsten. Sockeln är idag slätputsad, skråkantad och gråmålad, medan de vitkalkade fasaderna är spritputsade med dekorativa detaljer som omfattningar, lisener och profilerad takfotsgesims i slätputs. Skeppets sadeltak är uppdelat i flera takfall för att följa den oktagonal planformen medan sakristian avtäcks med ett tresidigt tälttak. Samtliga takfall inklusive lanterninen är belagda med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Även ståndplåtar och övriga avtäckningar är utförda i kopparplåt, liksom fotrännor, hängrännor och stuprör.
Huvudentrén i vapenhuset i norr utgörs av en rakt avslutad brunmålad pardörr med liggande och diagonalställd panel, vilken nås via en fyra steg hög trappa i granit med handledare av svartmålat smide samt en ramp i samma material löper runt hörnet och utmed vapenhusets västra fasad. Ovanför dörren syns årtalet 1840 och ovan detta ett lunettformat tvåluftsfönster i vitmålat trä med radiell spröjsning. Över fönstret, som utgör ljusinsläpp till vapenhusets andra våning, löper texten ”ÄRA VARE GUD I HÖJDEN”. Dörren och fönstret är placerade i en svagt framskjutande kannelerad mittrisalit flankerad av slätputsade pilastrar. Västra och östra fasaderna saknar fönster. Skeppets takfotsgesims utgör i sin förlängning på vapenhusets gördelgesims, över vilken förlängningen av skeppets sadeltak ger norrfasaden formen av en likbent parallelltrapets. I en spritputsad mittrisalit sitter ett centralt placerat småspröjsat rundfönster i vitmålat trä. Lanterninen med kvadratisk planform är klädd med vitmålad stående locklistpanel där varje fasad bryts upp av en stickbågig ljudöppning med ljudluckor av stående brunmålad panel. Över ljudluckan i norr sitter en urtavla. Hörnen markeras av pilastrar med enkelt profilerade kapitäl som bär upp ett profilerat entablement och fasaderna avslutas med tandsnittsprydda frontoner. Centralt avslutas lanterninen med en kvadratisk plåtklädd huv som kröns av en kula och ett kors i kopparplåt.
Skeppets östra och västra fasader utgör vardera tre sidor eller sektioner av den oktagonala formen. Varje sektion har två rundbågiga fönster i vitmålat trä, indelade i fyra småspröjsade lufter vardera. Fönstren avtäcks i överkant av vitmålad plåt och har undertill gråmålade fönsterbleck. Mellan varje fönsterpar finns en slätputsad lisen lika de som markerar hörnen mellan fasadsektionerna. Skeppets södra gavel som är synlig över den lägre sakristian saknar utsmyckningar utöver takfotsgesimsen, som här har enklare profilering än på övriga kyrkan.
Den rektangulära sakristian har ingångar i öster och väster som utgörs av rakt avslutade enkeldörrar klädda med liggande brunmålad panel, vilka nås via trappor i granit. Den västra trappan har handledare i svartmålat smide medan trappan i öster saknar handledare. I sydfasaden återfinns två rektangulära och småspröjsade tvåluftsfönster i vitmålat trä. Samtliga fasader avslutas upptill av en profilerad takfotsgesims lika den på övriga kyrkan.
Interiör
Genom kyrkans huvudentré i norr nås vapenhuset vars obehandlade brädgolv till största dels täcks av en svart nålfiltsmatta. Väggen mot kyrkorummet utgörs av den ljusgrått målade timmerstommen medan övriga väggar och innertaket är klädda med breda plank, även dessa gråmålade. I väster och öster finns inbyggnader för wc, förråd och trappa till vapenhusets övre våningar, orgelläktaren och kyrkvinden. Ytterportens insida utgörs av stående spontad och brunmålad panel. Kyrkorummet nås via en rakt avslutad pardörr klädd med liggande brunmålad pärlspont som liksom övriga dörrar i vapenhuset hänger i bandgångjärn av smide. Mot kyrkorummet är dörren målad i grått och vitt och utförd som ramverkskonstruktion med tre fyllningar i vardera dörrblad.
Det oktagonala kyrkorummet präglas av nyklassicismens formspråk och de rationella teologiska idéströmningar som under 1700- och 1800-talen bland annat kom till uttryck i ljusa och luftiga gudstjänstrum. Mittgången har breda obehandlade golvtiljor medan de slutna bänkkvarteren och utrymmet under läktaren, där bänkkvarteren avlägsnats, har lackade, betsade och svagt upphöjda brädgolv. I koret, som utgörs av kyrkorummets tresidiga del längst i söder, är golvet sedan restaureringen 1938–39 belagt med lackad ekparkett och golvnivån två steg högre. Väggarna utgörs av den bilade timmerstommen som är målad i bruten vit kulör och indelas av kraftiga gråmålade pilastrar med profilerade kapitäl. Korväggen är sedan 1957 klädd med träfiberplattor och vitmålad juteväv. Mellan pilastrarna bryts väggytorna upp av gråmålade rundbågiga fönster med profilerade foder, vars innerbågar i trä liksom ytterbågarna är indelade i fyra lufter men har enklare spröjsindelning. I höjd med fönstrens undersida löper en bred profilerad bröstningslist som liksom den kraftiga taklisten med tandsnitt är målad i samma mörkare grå kulör som pilastrarna. Taket utgörs av ett så kallat spegelvalv klätt med vitmålad panel.
Orgelläktaren i norr upptar kyrkorummets fulla bredd och vilar i ytterväggarna och närmast mittgången på sex kolonner i trä. Läktarbarriären är uppbyggd i ramverkskonstruktion med fyllningar och har en sentida förhöjning i metall. Centralt är orgelfasaden (se vidare Inredning och inventarier) integrerad i barriären och här indelas fyllningarna av enkelt utformade pilastrar. Färgsättningen går i brutet vitt med förgyllda detaljer. Kolonnerna är subtilt marmorerade. Läktaren nås från vapenhusets andra våning.
Sakristian i söder nås via två fyllnadsdörrar i grått och vitt placerade öster respektive väster om altaruppsatsen. Det rektangulära rummet har lackat och betsat brädgolv, vitmålat innertak av spontad panel och väggar tapetserade med gråmålad väv. Väggen mot koret har frilagt timmer som är stänkmålat i grått och vitt på ljusgrå botten. Centralt och högt placerat på väggen syns en igensatt öppning som tidigare utgjorde uppgång till altarpredikstolen. Dörren till prästingången i väster är liksom de två dörrarna mot kyrkorummet gråmålade och utformade med stående kilsågade bräder och naror samt äldre beslag i smide. Östra ingången är förbyggd med skåp för textilförvaring. Fönstrens innerbågar och foder är målade i ljusgrå kulör.
Vapenhusets andra våning nås via en svängd trätrappa. Rummet har betsat och lackat brädgolv och väggar och tak är klädda med panel målad i ljusgrått. Rummet får dagsljus från lunettfönstret i norr och i söder leder en låg dörr in till orgelläktaren. I nordväst finns en gråmålad fyllnadsdörr genom vilken trappan vidare till klockvåningen nås. Här utgörs golvet av ett obehandlat brädgolv och väggarna av den omålade timmerstommen. Klockvåningen indelas med flera vilplan som nås via stegar och upptas i sin helhet av den högresta klockbocken i furu, med de båda kyrkklockorna högt hängande i lanterninen. Från klockvåningen leder en sentida masonitdörr in till kyrkvinden som har isolerat bjälklag mot kyrkorummet och brädat undertak. Takstolskonstruktionen i dymlad furu är delvis av äldre bilat virke, delvis av senare maskinsågat. Takstolarna är av svenskt typ med centralt placerade kungsstolpar och vilar på dubbla remstycken.
Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i trä som troligen är samtida med altaruppsatsen från 1884. Sedan 1924 är det inklätt i röd sammet.
Altaruppsatsen från 1884 är utformad som en antik tempelgavel där parställda toskanska kolonner bär upp ett kraftigt entablement där inskriptionen Söken mig så skolen I lefva framställs flankerad av rombiska ramverk med stålglans. Frontonens övre listverk har tandsnitt och i tympanonfältet framställs det allseende ögat. Kolonnerna vilar på grönmarmorerade postament, i övrigt är altaruppsatsen marmorerad i vitt och grått med inskription och dekorativa detaljer i förgyllning. Den centralt placerade altartavlan med ram av oljad ek är en olja på duk framställande Jesus i templet av konstnären Bengt Nordenberg från Jämshög.
Den halvrunda altarringens barriär är uppbyggd av genombrutna fiolformade lövsågerier. Färgsättningen går i grått med förgyllning medan sockeln är målad i mörkgrönt. Knäfallet och överliggaren är stoppade och klädda med grönt tyg.
Predikstolen som idag är placerad utmed östra väggen var ursprungligen utformad som en altarpredikstol vilken ersatte en äldre predikstol som såldes på auktion 1841. När altaruppsatsen tillkom 1884 flyttades altarpredikstolen och byggdes om till nuvarande form med rund korg, klockformat understycke och trappa med sluten barriär. Korgens tre fält indelas av kannelerade pilastrar och pryds av förgyllda framställningar av lagtavlorna samt symbolerna för de gudomliga dygderna tro, hopp och kärlek. Understycket bär skuren bladdekor och pinjekotte medan överliggaren accentueras av en kymationfris. Färgsättningen är grå med förgyllda detaljer.
Dopfunten i snidad ek av Johannes Petters i Gäddegöl tillkom 1910, vilket även framgår av inskriptionen J. P. S. MDCCCCX i blyerts i cuppans botten. Planformen är oktagonal, där profilerade listverk markerar övergången mellan foten, det smalare skaftet och cuppan. Formspråket är enkelt, med drag av nygotik och jugend. På cuppans sidor framställs kors och växtornamentik i skuren relief. I överkant avslutas cuppan med en hålkäl och repstav. Till dopfunten hör ett dopfat i mässing. En i det närmaste identisk men bemålad dopfunt finns i Eringsboda kyrka.
Den slutna bänkinredningen är indelad i två kvarter som flankerar mittgången. Sittbänkar, ryggstöd och gavlar är gråmålade och släta medan dörrarna är uppbyggda som gråmålade ramverk med fyllningar som liksom den enkelt profilerade överliggaren är laserade i blågrönt. Runt fyllningarna finns lister målade i mörkgrönt, en kulör som återkommer i de låga socklarna. Bänkarna har psalmbokshyllor, klädkrokar och stoppade sittdynor. Bänkinredningen tillkom vid ombyggnaden 1840. De främre bänkraderna, som är svängda för att följa altarringens form, kortades vid restaureringen 1938–39 då koret utvidgades. Samtidigt ökades komforten genom att bänkraderna glesades ut och ryggstöden lutning justerades. 1976 avlägsnades bänkraderna under läktaren. Färgsättningen var vid en inventering av kyrkan 1920 vit med förgyllda detaljer, det vill säga samkomponerad med altaruppsatsen från 1884 och de då ombyggda orgelläktaren och predikstolen. Senare, troligen 1924, har de målats bruna och 1938–39 uppges bänkarna ha målats ljusgröna. Möjligen är det dagens blågröna kulör i fyllningarna som avses, om inte torde nuvarande färgsättning tillkommit 1957. I östra bänkkvarterets bakre rad finns en så kallad kyrktagningspall, vilken förr användes då en mor efter att ha fött barn återvände till församlingens gemenskap. Den låga pallen med stoppat knäfall är utdragningsbar på hjul och döljs annars under sittbänken.
Orgeln med två manualer och pedal är tillverkad 1959 av Werner Bosch i Kassel, Tyskland. Orgelverket är placerat bakom den orgelfasad som är integrerad i läktarbarriären och tillhörde den ursprungliga orgeln från 1883 av N.J. Modig. Den femdelade nyklassicistiska fasaden har synliga pipfält i tre högre och kopplade rundbågiga öppningar samt lägre, rakt avslutade sidopartier som flankeras av kannelerade pilastrar. Färgsättningen går i bruten vit kulör med förgyllda detaljer, däribland stiliserade växtslingor och lyror.
Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Storklockan utgjordes ursprungligen av en medeltida klocka, troligen från 1200- talet, som köptes in från Hemmesjö kyrka i Småland och omgöts av K.G. Bergholtz & Co i Stockholm 1914. Vid samma tillfälle göts lillklockan, vilken enligt dess inskription skänktes av kamrer O. Olsson i Torneryd till minne av hans morföräldrar Jöns Bengtsson och Catharina Carlsdotter.
Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett äldre golvur som är placerat i anslutning till koret. På vinden finns flera bevarade gravkors i trä från 1800-talet.
Fasadkulör (2020): Vit
Byggnadsdel (2020): Kor - Söder
Inventeringsår 2022
I Öljehult uppfördes 1754 ett timrat kapell med hexagonal planform som enligt en karta från 1797 även hade mindre utbyggnader i söder och öster. Här hölls gudstjänst tre gånger om året, ett antal som vid slutet av århundradet utökades till tolv, men i övrigt var församlingsmedlemmarna i skogsbygden hänvisade till Bräkne-Hoby kyrka. Då befolkningen under 1800-talets första hälft fortsatte växa blev kapellet för trångt.
Under åren 1838–40 skedde en ombyggnad, där kyrkorummet utvidgades till en långsmal, oktagonal och skeppsliknande form med vapenhus i norr och sakristia i söder, båda med rektangulär planform. Byggmästare och därmed sannolikt även ansvarig för ritningarna tros ha varit Sven Nilsson i Säljeryd, medan vapenhusets lanternin ska ha ritats av en löjtnant Persson i Karlskrona. Ombyggnaden gillades inte av Överintendentsämbetet som 1840 och 1842 presenterade olika förslag för nybyggda kyrkor ritade av arkitekt Theodor Edberg. Anförda av sockenbon Jon Jonsson i Skörje, riksdagsman och vice talman för bondeståndet, motsatte sig den ekonomiskt ansträngda församlingen påtryckningarna från huvudstaden och något nybyggnadsprojekt blev aldrig aktuellt.
När Öljehults kapellag 1859 bröts ut från Bräkne-Hoby och bildade annexförsamling blev kapellet församlingskyrka. Kapellets ytterväggar hade fram till ombyggnaden 1840 stått omålade, men färgades då röda. En drastisk förändring skedde 1865–66 då fasaderna reveterades, spritputsades och vitkalkades. Exteriören gavs ett klassicistiskt formspråk med slätputsade hörnlisener, dekorativa dörr- och fönsteromfattningar samt profilerad takfotsgesims. Frånsett att kyrkan då hade taktäckning av ekspån bevarar den ännu gestaltningen från denna tid.
1883–84 genomfördes en invändig restaurering. Ny orgel installerades på läktaren från 1840 som försågs med ny barriär. Altarpredikstolen, även den från 1840, monterades ner och byggdes om till nuvarande korgformiga predikstol. På altarpredikstolens tidigare plats tillkom en altaruppsats i empirestil med oljemålning av Bengt Nordenberg. Det tidigare välvda brädtaket ersattes av ett nytt innertak av spontade bräder och interiören målades om.
1913 ersattes de tjärade takspånen av plåt, som på lanterninen utgjordes av galvad plåt målad med svart oljefärg och i övrigt av svartplåt. Stuprör i vitmålad galvad plåt tillkom också. För handlingarna stod byggmästare Carl Modigh. Året därpå införskaffades två kyrkklockor. 1922 installerades nytt orgelverk bakom den bevarade orgelfasaden från 1883. Två år senare målades interiören om. Enligt kyrkans underhållsplan ”bibehölls färgsättningen med väggar i gul ton, tak i vitt, bänkinredning och läktare i mörkbrunt, altaruppställning och predikstol i vitt och guld”. En inventering utförd 1920 anger emellertid att även bänkinredningen och läktaren då var vitmålade med förgyllda detaljer.
Under ledning av länsarkitekt Åke Seberg genomfördes 1938–39 en omfattande invändig restaurering. Väggarna målades grå, taket ljusblått och bänkinredningen ljusgrön. Nytt golv lades i bänkkvarteren, bänkraderna glesades ut och ryggstödens lutning justerades. Koret höjdes med 25 cm, utvidgades genom avkortning av de främsta bänkarna och belades med ekparkett. Kaminerna från 1884 ersattes av vattenburet värmesystem med grävd kulvert till pump i det närbelägna skolhusets källare. Fönstren försågs med innerbågar, vindsbjälklaget isolerades och vägghängda radiatorer placerades under fönstren som fick springventiler för ventilation. Torntrappan i vapenhuset kläddes in med panel och rundfönstret på andra våningen byttes ut mot ett öppningsbart tvåglasfönster. I en beskrivning av exteriören strax efter restaureringen uppges dessutom att kyrkan hade brunmålade tak, vita fasader och gråmålad takfotsgesims.
1948 installeras elektrisk kraft och belysning. Samtidigt automatiseras klockringning och orgelfläkt. Vid en invändig restaurering 1957 under ledning av stadsarkitekten i Karlskrona Sigge Ullén får troligen interiören och den fasta inredningen sin nuvarande färgsättning. Utvändigt tillkom ny trappa till huvudentrén i norr. Två år senare installeras nytt orgelverk, återigen med den äldre fasaden bevarad. 1964 tillkommer belysningsarmatur över bänkkvarteren och 1971 utförs en exteriör renovering omfattande putslagning, kalkning och takreparationer efter handlingar av Arkitektgruppen i Karlshamn AB. Reparationerna av plåttaket från 1913 bör ha varit begränsade, då det två år senare ersätts av falsad kopparplåt. 1974 förses lanterninen med tornur och åskledare. Vid en invändig renovering 1976 under ledning av Arkitektgruppen i Karlshamn AB tas tre bänkrader bort under läktaren, golven slipas och väggar, tak och fast inredning målas om. Sakristians tak kläs med spontad panel medan västväggen mot kyrkorummet friläggs in till timmerstommen. Huvudentréns trappa förses med räcke 1980 och 1997 genomförs en utvändig renovering efter program upprättat av Creacon AB i Karlskrona samt Projektbyggaren i Karlskrona AB. Arbetena var främst av underhållskaraktär, med putslagning och kalkning, plåtarbeten, översyn av avvattning samt förbättrad dränering. Kyrkans portar och ljudluckor målas mörkbruna och övriga snickerier vita. Kring 2015 tillgänglighetsanpassas huvudentrén genom en ramp i granit. 2019 läggs golvet om i vapenhuset och wc inreds i ett tidigare förrådsutrymme.
År 1840 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn. Liggtimmer och annat byggmaterial från den gamla, rivna kyrkan återanvändes när den nya kyrkan återuppfördes
Byggmästare: Sven Nilsson
År 1841 Fast inredning - predikstol
Predikstol. Ursprungligen altarpredikstol, flyttad till sin nuvarande plats 1884.
År 1884 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla
Konstnär: Bengt Nordenberg
År 1910 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av trä
Konstnär - Bildhuggare: Johannes Petters i Gäddegöl
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin