Motivering (skydd): Augerums griftegård med Bokens och Ekens kapell ligger cirka en mil norr om Karlskrona och strax öster om kyrkbyn Augerum i ett kuperat odlingslandskap med inslag av löv- och barrskog. Den nära nio mil långa Lyckebyån passerar tätt intill Augerums kyrka som stod färdig 1822 och då ersatte en tidigare medeltida kyrka på platsen. I trakten ligger flera kulturmiljöer med höga historiska värden. Till dessa hör bland annat Augerums och Mölletorps kvarnar på en kvarnplats med kontinuitet sedan åtminstone 1700-talet, bruksmiljön i Lyckeåborg samt storgårdarna Mariefors och Augerums gård med välbevarade trädgårdsanläggningar och arbetarbostäder.
Augerums griftegård anlades av Karlskrona stadsförsamling 1973–1980 med anledning av att platsbrist förväntades uppstå på Wämö begravningsplats. För ritningarna anlitades arkitekten och landskapsarkitekten Per Friberg, som när trädgårdsarkitekter övergick till att bli landskapsarkitekter under 1900-talets andra hälft var en av landets mest inflytelserika aktörer. Vid sidan om sin egen verksamhet var han professor i landskapsarkitektur på SLU i Alnarp 1964–1985 samt gästprofessor vid Harvard och Berkeley i USA 1981–1982. Augerums griftegård anses tillsammans med den ungefär samtidigt anlagda Görvälns griftegård (Järfälla församling, Stockholm stift) vara ett av Fribergs främsta verk, där han haft ett helhetsgrepp och ritat allt från den storskaliga landskapsgestaltningen med gravkvarter, vegetation, vägnät, parkeringsplatser och servicestationer till byggnader, inredning och inventarier.
Fribergs verk kännetecknas av en minimalistisk modernistisk ansats med ett klassiskt anslag, där det befintliga landskapet är utgångspunkten. I Augerums griftegård kommer detta till uttryck i hur skogsbestånd av ek och bok behandlats som signaturarter som återanvänts i nygestaltad vegetation samtidigt som bebyggelsen anpassats efter befintliga träd. Tematiken understryks av att arterna fått namnge de båda kapellen. Utformningen av Ekens och Bokens kapell tar avstamp i 1960- och -70-talens arkitekturideal med ett avskalat formspråk och en exteriör slutenhet. Samtidigt är en begynnande postmodernism tydligt närvarande i såväl den lekfullt asymmetriska placeringen av byggnadskropparna som i detaljer som taktäckningen i kopparplåt med dess säregna kraftiga vulster. Interiört präglas såväl kapellen som övriga byggnader av de genomgående ytskikten i omålad furu, Fribergs favoritmaterial, samt den subtila ljusverkan som tillskapats genom lanterniner och högt sittande fönsterband.
Griftegården är även ett uttryck för den efterfrågan på ceremonirum för begravningar för andra religioner än kristendomen liksom konfessionsfria begravningar som uppstod under 1900-talets andra hälft. I stället för klassiskt kristna symboler och arkitekturelement hämtades inspiration nu från naturen och tankar kring kretslopp, pånyttfödelse och årstidernas växlingar. I Fribergs arbete med Augerums griftegård var den heliga vägen fram till kapellen – Via Sacra – helt central för gestaltningen av anläggningen.
Friberg har själv även benämnt det som Kistans väg, en värdig väg för kistan fram till ceremonirummet och vidare ner mot gravkvarteren, ackompanjerad av den porlande vattentrappan som också ska ses som en del i ett kretslopp eller oändlighetsperspektiv. Denna heliga väg beskrivs målande i landskapsarkitekten professor Thorbjörn Anderssons The Architecture of Per Friberg:
Färden går utmed en stenmur på höger sida. Plötsligt får vi som i en glimt skymta kapellets soldränkta södra fasad, där det vetter ut mot sin dal. Kapellet försvinner och vägen tar sig vidare in i skogklädd terräng där den gör som en metkroksrörelse. Därefter anländer vi till entréplatsens glänta och ser klockstapeln och sedan den relativt slutna och arkitektoniskt neutrala nordsidan av kapellet. Vyn över dalgången är ännu dold för oss. Till vänster ligger parkeringen, sidoordnad.. Går vi in och passerar kyrkorummet kommer vi ut på terrassen med sitt skuggande pergolatak. Här finns källan som skickar ut sitt vatten i vida bågar och i dess förlängning dalgången som försvinner bort. Gravarna är placerade utmed flankerna, skymda bakom diagonalt ställda häckar. Dalgången är hållen fri och formad lätt konkav. På så vis ges rumslighet även i landskapets väldiga skala. Längs dalens mittaxel avtecknar sig vajande gräs i motljus, på sidorna slår häckarna sina slagskuggor som skapar relief.
Griftegården är drygt 40 år efter invigningen i stort oförändrad och har som en nydanande begravningsanläggning där Friberg i brytpunkten mellan modernism och postmodernism förenar landskap, trädgård och byggnad synnerligen höga arkitekturhistoriska värden. Det faktum att betydande delar av anläggningen aldrig börjat nyttjas eller nu tagits ur bruk sätter ofrånkomligen också en prägel på platsen. Projektets storskalighet och dess lokalisering relativt långt från Karlskrona speglar bilismens centrala roll i samhällsplaneringen och de visioner för befolkningsutveckling som ännu rådde i kölvattnet av rekordåren, liksom hur intresset för kistbegravningar avtagit till förmån för andra gravskick.
Inventeringsår (2020)
Huvudbyggnaden, som utöver Ekens och Bokens kapell även inrymmer krematoriet, väntrum, bisättningsrum och personalutrymmen, är uppbyggd av ett flertal asymmetriskt placerade och sammanlänkade byggnadskroppar och skärmtak. Från parkeringen i norr nås en centralt placerad kistmottagningsplats som genom plank avskiljs från de flankerande gångvägar som under skärmtak leder besökarna in mot Ekens kapell i väster respektive Bokens kapell i öster. Kapellen utgör högdelar med dubbla takfall bland de i övrigt lågt hållna byggnadsdelarna. Fasaderna är genomgående klädda med gråmålad stående lockpanel. Samma panel återkommer i avgränsande plank. Stolpverk och träbalkar inklusive pergolan i söder är målade i vitt. Dörrar utgörs generellt av enkla eller dubbla portar med vitmålad stående panel. Samtliga byggnadskroppar har pulpettak klädda med listtäckt kopparplåt med kraftiga vulster som ger taken ett säreget uttryck. Samma tema återkommer i plåtinklädnaden kring kapellens fönsterband, som är placerade högt upp på fasaderna samt i brottet mellan de båda takfallen. På övriga byggnadsdelar är fönstren generellt av enklare karaktär, vitmålade med varierande storlek och indelning, vanligen lågt placerade.
Interiör
De båda kapellen är utformade som pendanger till varandra, med spegelvänd planlösning och identiska ytskikt. Bokens kapell är något mindre än Ekens kapell.
Kyrkorummen nås utifrån via pardörrar i norr, men är även tillgängliga via pardörrar från huvudbyggnaden. I söder leder ytterligare pardörrar ut till den stensatta ytan med pergola. Närmast huvudbyggnaden är takhöjden högre, med synliga limträbalkar och högt placerade fönsterband som ger en generös men samtidigt subtil ljusverkan. De yttre delarna med lägre takhöjd är möblerade med bänkar riktade mot altarplatser i söder. Över bänkkvarteren hänger stora cirkulära belysningsarmaturer.
Golven är belagda med rektangulära kalkstensplattor i varierande storlek. I övrigt dominerar obehandlad furu helt. Golv, väggar och dörrar är klädda med fasspontpanel. Väggpanelen är stående i högdelarna och i lågdelarna liggande lika takfallens vinkel. Även fönsterpartierna är utförda i furu, liksom de kraftiga limträbalkar som är synliga i högdelarna.
I övriga delar av huvudbyggnadens interiör återkommer de obehandlade furupanelerna. Dörrblad, lanterniner och andra detaljer är ibland utförda i kryssfaner. Golven är utanför kyrkorummen generellt belagda med rödbrunt tegel. I sekundärutrymmen förekommer betonggolv, linoleummattor och gipsbeklädda väggar. I krematoriet är väggarna putsade och målade i vitt och grönt och innertaket utgörs av nedpendlade vita akustikplattor.
Inredning och inventarier
Altare i form av altarbord i furu, med rakt och enkelt formspråk typiskt för 1970-talet. På väggen bakom altaret i Bokens kapell hänger ett stort latinskt kors i furu. I övrigt saknas fasta altarprydnader.
Bänkinredningen utgörs av lösa bänkar i furu med ryggstöd, psalmbokshyllor och sittdynor klädda med grön textil. Bänkarna är precis som altarborden enkelt gestaltade.
Kapellen har varsin orgel, båda tillverkade av J. Künkel, Lund. I Ekens kapell finns en orgel byggd 1980 med 11 stämmor fördelade på två manualer plus pedal. Fasaden är tredelad i vitlaserad furu. I Bokens kapell finns en kistorgel med fyra stämmor och orgelhus i ljuslaserad furu, troligen byggd 1965.
I klockstapeln hänger två kyrkklockor .
Kapellen har flera föremål som ingår i den ursprungliga gestaltningen av kyrkorummen, däribland belysningsarmaturer, ljusbärare och psalmnummertavlor.
Fasadkulör (2020): Grå
Antal våningar (2020): 01
Inventeringsår 2024
Augerums griftegård hör trots namnet till Karlskrona stadsförsamling. Planerna för den nya begravningsplatsen med kapell och krematorium drogs upp i början av 1970-talet då man förutspådde att platsbrist inom en snar framtid skulle uppstå på Wämö begravningsplats. Uppdraget för utformningen gick till arkitekten och landskapsarkitekten Per Friberg. Friberg hade under 1900-talets andra hälft stor påverkan på utvecklingen inom den svenska landsarkitekturen, dels genom egen verksamhet med ett flertal vunna arkitekttävlingar, dels som professor vid SLU i Alnarp. Många uppdrag gällde kyrkogårdar, där Augerums griftegård och det vid samma tid anlagda Görvälns griftegård utmärker sig som nya anläggningar som i sin helhet ritats av Friberg.
Anläggandet av Augerums griftegård pågick 1973–1980. Friberg hämtade initialt inspiration från platsen, där den böljande åkermarken och de omgivande dungarna av ek och bok satte tonen. Griftegården dimensionerades utifrån ett förväntat högt användartryck med stora begravningsytor och plats för såväl många besökare som en stor personalstyrka. Bebyggelsen koncentrerades till den norra, högre belägna delen omgiven av skogsdungar. Centralt i Fribergs gestaltning var tanken om kistans väg genom anläggningen. Huvudbyggnaden utgörs av en krematorieanläggning med dubbla kapell – Ekens och Bokens kapell – där kistan färdas i nord–sydlig riktning parallellt och i samma plan med begravningsgästerna fram till ett av kapellen. Begravningsceremonin avlutas med att kapellens portar i söder öppnas upp mot en stensatt plats med pergola, varifrån en konstgjord bäck eller vattentrappa slingrar sig ner över de lägre belägna gravfälten i söder.
Sedan invigningen 1980 har få förändringar skett. Griftegården har inte kommit att nyttjas i den utsträckning den dimensionerades för, vilket delvis kan förklaras av ett ökat antal kremeringar i förhållande till kistgravar. Plats har därmed ännu funnits på Wämö begravningsplats som är lättare tillgängligt för Karlskronaborna. De ändringar som gjorts har därför främst handlat om att anpassa anläggningen efter dessa förutsättningar, exempelvis används idag inte Bokens kapell annat än till lagerutrymme och en relativt stor expeditionsbyggnad har aldrig tagits i bruk
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, Gravkapell, "Friberg,Per Åke:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin