Motivering (skydd): Augerums kyrka ligger cirka en mil nordost om Karlskrona. Socknen har medeltida ursprung och sträcker från de höglänta norra skogsbygderna vid Smålandsgränsen via den sjörika mellanbygden ner till den kustnära och flackare dalbygd där kyrkbyn återfinns. Lyckebyån passerar i väster och Augerums och Mölletorps kvarnar som ligger strax intill kyrkan på en kvarnplats med kontinuitet sedan åtminstone 1700-talet utgör två av länets största kvarnbyggnader. Den gamla landsvägen norr om kyrkan som löper genom ett landskap av odlingsmarker och lövskogspartier kallas i folkmun för ”Prästavägen”, ett minne om de täta förbindelserna med församlingen i Lösen till vilken Augerum länge utgjorde annex. I anslutning till storgodset Augerums gårds huvudbyggnad, som är belägen på andra sidan landsvägen, återfinns en avenboksallé som utgör resterna av en botanisk trädgård från tidigt 1700-tal, vilken väckte internationellt intresse och var den första att beskrivas enligt Carl von Linnés sexualsystematik. Någon kilometer öster om kyrkan ligger Augerums griftegård med kapell, en vidsträckt anläggning efter ritningar av Per Friberg som färdigställdes 1980 för Karlskrona stadsförsamling.
Augerums medeltida kyrka tros ha uppförts under senare delen av 1300-talet. Avbildningar eller mer noggranna beskrivningar av kyrkan saknas men den har bedömts varit en salkyrka med rektangulärt långhus och rakt avslutat kor. På 1630-talet beskrivs byggnaden vara i så dåligt skick att den borde rivas, men istället följde under 1700-talet upprepade reparationer. Under 1790-talet lades slutligen grunden för en ny kyrka men arbetet avstannade på grund av missväxtåren 1798–1800. Först 1813 togs frågan om nybyggnationen åter upp, men betydande originalritningar var då försvunna. De få delar som idag finns bevarade är osignerade men har bedömts vara verk av Olof Tempelman. 1817 anhölls om nya ritningar hos Överintendentsämbetet vilka kom att upprättas av Tempelmans förre biträde Jacob Wilhelm Gerss. Arbetet, som leddes av byggmästare var Nils Fredrik Wahlqvist från Augerum, påbörjades 1820 med att den medeltida kyrkan revs, dock med delvis bevarade murverk i den nya kyrkobyggnadens östra, västra och södra murar. Vid undersökningar 1930 påträffades fragment av kalkmålningar som dateras till 1700-talet samt en medeltida sakramentsnisch i sydöstra muren. Samtidigt konstaterades att de bevarade murarna som mest sträcker sig två och en halv meter över golvnivån. I december 1822 kunde den nya helgedomen invigas, även om församlingen då redan hade brukat kyrkorummet i över ett års tid.
Gerss hade argumenterat för att kyrkan skulle vara tornlös och den förblev så fram till 1860–1862, då tornet uppfördes efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist. Kring samma tid tillkom orgelläktare interiört och i slutet av seklet ersattes takets ekspån med plåt. I övrigt har kyrkan genomgått ytterst få förändringar och är en välbevarad representant för de många nyklassicistiska kyrkor som kom att uppföras i Sverige under 1700- och 1800-talen, med tydliga drag av den empirestil som var rådande under början av 1800-talet. Några tydliga särdrag finns emellertid, främst sydgaveln med sin fönster- och dörrindelning som snarare för tankarna till Karl Johan-tidens ämbetsbyggnader än till en kyrkobyggnad. Gestaltningen har dels sin förklaring i den skolsal som inryms ovanpå sakristian, dels i kyrkans ansenliga bredd. Det senare borde i sin tur, med tanke på de återanvända medeltida murverken, ha sin förklaring i att den gamla kyrkans längd fick ange bredden för den nya kyrkobyggnaden. En skolsal inne i en kyrkobyggnad är i sig ett ovanligt inslag som minner om tiden innan folkskolans införande och skolväsendets övergång från kyrkligt till statligt överinseende. Kyrkan är därtill inte uppförd i traditionell väst–östlig riktning utan har anpassats efter gamla kyrkogårdens topografiska förutsättningar, varför koret placerats i söder och tornet i norr.
Invändigt är kyrkans tilltagna bredd extra påtaglig i proportion till det relativt korta långhuset, vars tre skepp med putsade tunnvalv indelas av kraftiga toskanska träkolonner. Interiören och den fasta inredningen återfick 2009 sin ursprungliga färgsättning i pärlgrått och blågrått med inslag av marmoreringar i vitt och grönt. Altarpredikstolen med tempelgavelmotiv är ett stilelement som är signifikant för tiden, men av Blekinges tidigare fyra altarpredikstolar är Augerums den enda bevarade i ursprungligt skick. Interiörens och den fasta inredningens främsta värden ligger i det sammanhållna nyklassicistiska formspråket. I det sammanhanget sticker dopfunten i ek från 1648 ut, som ett av få föremål som överfördes från den medeltida kyrkan och som dessutom tilldrar sig konsthistoriskt intresse då den skiljer sig från samtida blekingska dopfuntar i trä som vanligen var utformade likt mindre predikstolskorgar. Augerums funt tycks istället ha inspirerats av ett ciborium, det vill säga det nattvardskärl där oblaten förvaras, med päronformad cuppa, skuren dekor och polykromt bemålat lock.
De äldsta delarna av Augerums kyrkogård närmast kyrkan har medeltida ursprung och motsvarar troligen den platå som avgränsas av branta sänkor eller raviner skapade av inlandsisens tillbakadragande i öster, söder och väster, där sistnämnda utgörs av Lyckebyån. Den så kallade gamla kyrkogården bevarar en ålderdomlig karaktär, gräsbevuxen med slingrande grusgångar anpassade efter den dramatiska topografin, högväxta barrträd och gravvårdar från 1700- och 1800-talen, däribland ett flertal gjutjärnskors. Mest iögonfallande är två jordtäckta gravkumlar med gavlar i granit, av vilka en tilldrar sig personhistoriskt intresse då det utgör sista viloplatsen för viceamiralen och 1700-talets store skeppsbyggare Fredrik Henrik af Chapman. Här finns samtidigt ett av kyrkogårdens mer moderna inslag, en minneslund anlagd 1987 efter ritningar av AB Jacobson och Widmark i Karlskrona. Högresta lövträd som kastanj, ek, och hängask, yngre lönnar, stora rhododendronbuskage och rikliga inslag av murgröna ger den gamla kyrkogården en inbäddad och lummig prägel.
En parkliknande karaktär med lätt kuperad mark och oregelbundna kvarter återfinns också på mellankyrkogården, som tillkom kring 1870, även om gravplatserna här är mer regelbundet ordnade. Kvarteren är gräsbevuxna men strukturen tyder på att de tidigare kan ha varit indelade av fler grusade gångar. Typen av gravvårdar spänner från det sena 1800-talets högresta och eklektiska gravstenar via familjegravar typiska för 1900-talets första hälft till samtida mindre stenar med rundade former. Den nya kyrkogården längs i öster invigdes 1925 och präglas av 1920-talets klassicistiska ideal med symmetriska kvarter kring en bredare mittaxel och gravplatser ordnade längs rygghäckar.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Söder, Sakristia - Söder, Torn - Norr
Inventeringsår (2020)
Kyrkans planform utgörs av en voluminös rektangulär byggnadskropp i nord–sydlig riktning som utöver långhus och kor även inrymmer vapenhus i norr och sakristia samt skolsal i söder. I norr ansluter ett senare adderat torn. Byggnaden är uppförd av gråsten med fönster- och dörromfattningar i tegel. De vitmenade fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och listverk. Långhusets saknar markerad sockel förutom vid de pilastrar som markerar hörn och på norrsidan även flankerar tornet, där sockeln är svagt utskjutande. Också tornet har en låg och svagt utskjutande spritputsad sockel. Långsidornas fasader avslutas med en profilerad kraftig takfotsgesims som på gavlarna dels löper längs takfallet, dels utgörs gördelsgesims. Långhusets sadeltak är liksom tornets takfall avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Även övriga avtäckningar, exempelvis kring skorstenen, är liksom avvattningssystemet till största del utförda i kopparplåt.
Gaveln i norr domineras av det centralt placerade tornet där kyrkans huvudentré nås via en trappa i granit samt en från öster anslutande tillgänglighetsramp i samma material med handledare i svart smide. En rakt avslutad pardörr med lunettformat och småspröjsat överljus, allt i brunmålat trä, inramas av en rundbågig och flersprångig omfattning. Dörrbladen har tre fyllningar vardera, av vilka de nedre har skurna bladformade dekorationer. I överljuset sitter en centralt placerad lykta. Ovan överljuset återfinns en infälld kalkstensskiva med den förgyllda inskriptionen ”KYRKAN UPPFORDES 1822. TORNET 1862”, och ovan denna ett gråmålat och radiellt spröjsat rundfönster i trä. I västfasaden återfinns ett stort rundbågigt fönster om sex småspröjsade lufter, även detta i gråmålat trä, och i öster finns ett blindfönster i samma utförande. Tornvåningen har ett mindre rundbågigt fönster i gråmålat trä i samtliga väderstreck utom söder. I klockvåningen återfinns parställda ljudluckor åtskilda av murade mittpelare i samtliga väderstreck. Tornets hörn markeras av pilastrar som upptill ansluter till rundbågiga takfotsfriser under ett flackt tälttak med en centralt placerad lanternin klädd med vitmålad stående panel. Lanterninen har i vardera väderstreck gavelmotiv som infattar rundbågiga och cirkulära blinderingar. Frontonerna kröns av förgyllda kors. Mellan gavelmotiven är hörnen avfasade, vilket bildar en oktagonal planform som också återfinns i den låga tornspira som avtäcker lanterninen och kröns av ett klöverbladskors.
Långsidorna har vardera sju rundbågiga fönster lika de i tornets bottenvåning, av vilka de två längst i söder utgör blindfönster. Södra gavelfasadens fönster- och dörrindelning ger en närmast profan karaktär som har sin förklaring i de invändiga funktionerna, med sakristia och förråd på nedre plan och en stor skolsal på andra våningen. Nedre våningen har i öster och väster pardörrar med liggande gråmålad panel under rektangulära överljus som utgörs av två korsspröjsade lufter. Mellan dörrarna, som nås via fem steg höga stentrappor, finns två fyrluftsfönster som stilmässigt ansluter till dörrarnas överljus. Mellan fönstren finns en minnestavla med texten ”I CARL XIV JOHANS FIERDE REGERINGSÅR AF AUGERUMS FÖRSAMLING”. Skolsalen på andra våningen har fyra rundbågiga och småspröjsade fönster i axel med nedervåningens dörrar och fönster. I gavelröstet återfinns ett högt sittande rundfönster snarlikt det över huvudentrén i tornet. Norra gavelfasaden saknar fönster. I anslutning till det östra hörnet står en äldre gravsten av kalksten.
Interiör
Genom huvudentrén i tornet nås vapenhuset med golv och tak av breda furuplank och vitputsade väggar. Fönstret i väster sitter i en djup nisch och utmed den östra muren löper torntrappan i obehandlad furu med räcke, spjälor och handledare målade i grå och blågrå kulörer. Utrymmet under trappan är inklätt med vitmålat skivmaterial och inrymmer elcentral. Ytterdörrens insida är målad i samma grå kulör som den pardörr med vardera tre speglar och liggande överljus med äggstavsformad spröjsning som leder mot kyrkorummet. Utrymmet under läktaren är sedan 1970-talet försett med underbyggnader för väntrum, förråd, wc och städutrymme med panelade väggar i ljusgrått och golvlister och dörrfoder i blågrått.
Från passagen under läktaren leder en gråmålad pardörr med småspröjsade och glasade övre speglar in till långhuset som indelas i tre skepp av kraftiga toskanska träkolonner. Över varje skepp spänner vitputsade tunnvalv i trä, sidoskeppens betydligt flackare än det högre mittskeppets där stuckrosetter markerar placeringen av kyrkorummets ljuskronor. Valven vilar på profilerade kraftiga arkitraver, som vid altarväggen bärs upp av pilastrar istället för kolonner, samt vid ytterväggar profilerade taklister. Kolonner och pilastrar är marmorerade i grått och vitt medan listverken är gråmålade och väggarna liksom valven är vitputsade. Fönstren har gråmålade innerbågar av trä som följer ytterbågarnas utformning men saknar spröjsning.
Orgelläktaren i norr upptar långhusets hela bredd och vilar förutom i murverken och på det bakre kolonnparet även på fyra mindre kolonner placerade kring mittgången. Den ljusgrå läktarbarriären är uppbyggd som ramverk där speglarna är fyllda med stående blågrå panel. I det svängda och utskjutande mittpartiet, som flankeras av pilastrar ståendes på de två främre kolonnerna, pryds spegeln av en förgylld lyra. På den profilerade överliggaren finns en sentida förhöjning i metall. Två svängda och inbyggda trappor leder från sidoskeppen upp till läktaren vars golv är belagt med en röd heltäckningsmatta. Läktarunderbyggnaderna är mot långhuset klädda med ljusgrå stående panel.
I söder leder två gråmålade pardörrar, en i varje sidoskepp, till ett förråd (före detta kolbod) i sydöst samt en trapphall med furugolv och vitputsade väggar i sydväst. Från trapphallen leder en gråmålad enkeldörr i öster in till sakristian som har golv av lackad furu, putsade väggar avfärgade i vitt samt ljusgrått brädtak. Mellan de två fönstren i söder, som sitter i djupa stickbågiga nischer, finns ett enkelt anordnat altare i form av en konsolhylla med överhängande krucifix. På norra väggen leder en brunfernissad trappa med ljusgrå genombruten barriär med krysslagda spjälor och blågrå profilerad överliggare upp till en gråmålad pardörr som leder till altarpredikstolen. Rummet är möblerat med skåp för förvaring, bord och lösa stolar.
Från trapphallen nås övre våningens skolsal via en trappa med räcke av vertikala spjälor och profilerad överliggare. Skolsalen över sakristian har brädade golv och tak samt vitputsade väggar. Fönstren i söder sitter i djupa rundbågiga nischer och i norra väggen finns två större stickbågiga nischer. Rummet används idag för förvaring av äldre inventarier. Från del lilla hallen utanför skolsalen leder trappan vidare upp till kyrkvinden, vars södra del över skolsalen avdelas från delen över långhuset genom en vägg lika yttermurarna, det vill säga oputsat naturstensmurverk. Takets tilltagna spännvidd tas upp av en kraftig takstolskonstruktion i bilad furu. Tunnvalvet och det plana bjälklaget över skolsalen är isolerade med mineralull. Trappan i vapenhuset leder via en enkel furudörr med stående panel till tornets övre våningsplan som genomgående har golv och tak av obehandlad furu och grovt putsade och vitkalkade väggar. Från klockvåningen på tredje våningen nås spiran med det fjärde och femte våningsplanet via en stege.
Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i trä som är samtida med kyrkan och placerat mot altarpredikstolens sockel. Vid renoveringen 2009 återställdes den ursprungliga golvnivån innanför altarringen, som hade höjts 1928–1930, vilket även medförde en sänkning av altaret. Ett krucifix införskaffat 1930 är placerat på altaret.
Altarpredikstolen som även kan sägas utgöra altaruppsats är ritad av kyrkans arkitekt utförd som en tempelgavel som i framkant bärs upp av två toskanska kolonner och i bakkant av två pilastrar. Kolonnerna är marmorerade i vitt och grått medan tempelgaveln i övrigt, inklusive det höga sockelpartiet, är marmorerat i grönt, imiterande kolmårdsmarmor, med förgyllda detaljer. Denna färgsättning återställdes 2009. Gaveln kröns av förgylld strålglans med treenighetssymbolen. Av Blekinges tidigare fyra altarpredikstolar är Augerums den enda bevarade i ursprungligt skick.
Den rundade altarringen är samkomponerad med altare och altarpredikstol och utförd med samma kolmårdsmarmorimitation, med vitmålat och krysställt spjälverk. Knäfallet är klätt med grön sammet.
Dopfunten i ek från 1648 är överförd från den medeltida kyrkan men tycks inte ha använts i den nya kyrkan förrän efter en restaurering och konservering av konservator Alfred Nilsson 1930. Fram tills dess användes en dopskål tillsammans med ett dopställ i form av en kannelerad kolonn. Dopfunten är delvis bemålad i rött, brunt, svart och grått.
Den slutna bänkinredningen är uppdelad i två kvarter som flankerar mittgången, med sidogångar utmed långsidorna. Mot koret är kvarteren konkavt rundade. Bänkgavlar, dörrar och ryggstöd är uppbyggda som ramverk med fyllningar. Bänkarna har psalmboksstöd och sittdynor klädda i blågrått tyg. Den äldre färgsättningen i grått och blågrått återställdes vid restaureringen 2009. Vid restaureringen 1930 togs sju bänkrader bort och sittbänkar och gavlar breddades medan ryggstöden vinklades för högre komfort. De borttagna bänkdörrarna, som är numrerade, är bevarade i skolsalen över sakristian. Bänkrader har även tagits bort under läktaren, två rader 1972 och ytterligare en rad 1992.
Orgeln är byggd av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund 1973 och har 28 stämmor fördelade på tre manualer och bas. Detta är kyrkans tredje orgel sedan den första 16-stämmiga införskaffades 1860, från vilken fasaden av Carl Gustaf Blom Carlsson, arkitekt vid Överintendentsämbetet, är bevarad. Den arkitektoniskt uppbyggda fasadens högre och rundbågiga mittparti flankeras av kannelerade engagerade kolonnetter som bär upp antikiserande skulpturer. Arkitraven kröns av förgyllda urnor och en lyra. De lägre sidopartierna är försedda med tureller dekorerade med förgylld drapering, kannelyr och lambrekänger med pinjekottar. Även turellerna kröns av urnor. Utöver de många förgyllda detaljerna är fasaden gråmålad.
I tornet hänger två kyrkklockor, båda senast omgjutna 1896 av firma Joh. A. Beckman i Stockholm. Lillklockan är troligen den klocka som 1665 fanns i klockstapeln och 1704 omgöts i Listerby, medan storklockan i samband med tornbygget inköptes 1861 från Karlskrona stadsförsamling där den hängt i Trefaldighetskyrkan. Båda klockorna pryds av ornamentik i form av bland annat akantus, vinrankor och fyrpass bibelord. Storklockan har dessutom inskription som redogör för klockornas omgjutning 1896 medan lillklockan bär en medaljong med Oskar II.
Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas två nyklassicistiska nummertavlor från 1859, ett timglas på altarpredikstolen från 1700-talet samt en offerstock av okänd ålder. I den gamla skolsalen förvaras en stor mängd äldre inventarier, däribland ett 40-tal kistplåtar som innan restaureringen 2009 satt uppsatta på långhusväggarna.
Fasadkulör (2020): Vit
Byggnadsdel (2020): Kor - Söder, Sakristia - Söder, Torn - Norr, Vapenhus - Norr
Inventeringsår 2023
Augerums medeltida kyrka tros ha uppförts under senare delen av 1300-talet. Avbildningar eller mer noggranna beskrivningar av kyrkan saknas men den har ha bedömts varit en salkyrka med rektangulärt långhus och rakt avslutat kor. Om så var fallet var den Blekinges enda kända medeltida landsortskyrka med salform. På 1630-talet beskrivs byggnaden vara i så dåligt skick att den borde rivas. Gråstensmurarna var då vitputsade och taket spåntäckt. Ett klockhus av trä fanns intill den västra långhusmuren som också fungerade som förhall till kyrkans ingång. Inredningen var både i dåligt skick och bristfällig, bland annat saknades såväl bibel som dopfunt. Det senare införskaffades emellertid 1648. 1697–1698 revs klockstapeln och nyuppfördes, en procedur som kom att upprepas 1763. Rivningen av själva kyrkan sköts däremot på framtiden och istället följde under 1700-talet upprepade reparationer som delvis var av omfattande karaktär. Bland annat murades den västra långhusgaveln om i tegel 1744. Interiört fanns en läktare i väster. 1930 påträffades fragment av kalkmålningar som dateras till 1700-talet, möjligen den ommålning av interiören som ska ha utförts 1712.
Under 1790-talet lades grunden för en ny kyrka i Augerum, ett arbete som dock avstannade på grund av missväxtåren 1798–1800. Först 1813 togs frågan om nybyggnationen åter upp, men betydande originalritningar var då försvunna. De få delar som idag finns bevarade är osignerade men har bedömts vara verk av Olof Tempelman, bland annat grundat på den för honom typiska symmetriska planformen. 1817 anhölls om nya ritningar hos Överintendentsämbetet vilka kom att upprättas av Tempelmans förre biträde Jacob Wilhelm Gerss. Dessa ritningar gillades 1819 och året därpå inleddes arbetet med att den medeltida kyrkan revs. Delar av murverken bevarades emellertid och kom att integreras i den nya kyrkobyggnadens östra, västra och södra murar. Vid undersökningar 1930 påträffades förutom de tidigare nämnda 1700-talsmålningarna även en medeltida sakramentsnisch i sydöstra muren. Samtidigt konstaterades att de bevarade murarna som mest sträcker sig två och en halv meter över golvnivån.
Byggmästare var Nils Fredrik Wahlqvist från Augerum och i december 1822 kunde den nya helgedomen invigas, även om församlingen då redan hade brukat kyrkorummet i över ett års tid. Resultatet blev en putsad stenkyrka i en stramt nyklassicistisk stil med generösa gavelpartier. Arkitekten Gerss hade argumenterat för att kyrkan skulle vara tornlös och den förblev så fram till 1860–1862, då tornet uppfördes efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist och två nya kyrkklockor införskaffades. Samtidigt tillkom orgelläktare och orgelfasad i kyrkorummet. Kyrkans tak, som ursprungligen var täckt med ekspån, avtäcktes 1896 med galvaniserad plåt.
Utöver tornets tillkomst och takbytet kom annars relativt få ingrepp att göras under de första hundra åren. 1927 upprättas ett första omfattande restaureringsförslag av arkitekt Ragnar Hjorth. Åtgärderna genomförs 1929–1930 och innefattar utöver underhåll och reparationer bland annat att plåttaket målas svart samt att delar av torntaket beläggs med kopparplåt. De kaminer som tidigare värmt upp kyrkan avlägsnas och ett pannrum ordnas öster om sakristian samtidigt som värmeledningar installeras under kyrkgolvet. På södra väggen sätts två ovala fönster på ömse sidor om altarpredikstolen igen och dörrarna till trapphall och förråd byts ut. Bänkinredningen byggs om för högre komfort bekvämlighet och sex bänkrader avlägsnas.
1953 installeras eluppvärmning och året därpå kompletteras belysningen med armaturer efter ritning av arkitekt Sigge Ullén. På 1960-talet tillkommer mattor i naturmaterial och nya innerfönster sätts in. Vid en interiör renovering 1972–1973 tillkommer toalett, väntrum och städutrymmen under läktaren och arkitekt Bengt Lagerlöf ritar de skåp som byggs för textilförvaring i sakristian. Den danska firman Fog & Mørup levererar nya takkronor i mässing och A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund tillverkar en ny orgel.
1989 beläggs långhustaket med kopparplåt. Tre år senare tillgänglighetsanpassas toaletten och väntrummet i läktarunderbyggnaden och ytterligare en bänkrad avlägsnas. Arkitekt Hans Holmer i Sölvesborg ritar bänk, belysningsarmatur och hatthylla. Vid samma tillfälle installeras ett nytt värmesystem och bänkvärme. 2009 genomförs en interiör och exteriör renovering efter programhandlingar upprättade av Lewis Jonsson Arkitektkontor, FLK Sverige AB samt Blekinge Elkonsult AB. Arbetena omfattar bland annat återställande av äldre färgställningar på bänkar och predikstol, sänkning av golvnivån i anslutning till altaret som hade höjts 1930 samt att sakramentsnischen, där puts och kalkmålningsrester hade påtagligt dålig vidhäftning, muras igen och kalkas över.
År 1648 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av trä
År 1819-1822 Fast inredning - predikstol
Altarpredikstol
År 1819-1822 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredning
År 1819-1822 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och sakristia. Den medeltida kyrkan, belägen på samma plats, revs 1822.
Arkitekt: Jacob Wilhelm Gerss
Byggmästare: Nils Fredrik Wahlquist
År 1860 Fast inredning - läktare
Orgelläktare
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin