Motivering (skydd): Örkeneds kyrka ligger i Skånes nordöstra gränstrakter och delar både landskapet och bebyggelsekulturen med Blekinges norra delar och Smålands södra delar. Om-rådet blev sent koloniserat och var ett perifert område långt fram i medeltiden. Liksom i delar av Småland och Blekinge fanns till en början endast mindre kapell som först under 1700- och 1800-talen kompletterades, eller ersattes, med nya sten-kyrkor. Behovet av nya kyrkor var i övrigt mycket lågt i Skåne från 1500-talet och först mot slutet av 1700-talet börjar det att klagas på platsbrist inne i kyrkorna. Örkeneds kapell var vid denna tid tillbyggt i flera etapper med små möjligheter att göra ytterligare utvidgningar för att få fler bänkplatser. Under 1700-talets andra hälft nyuppfördes endast fem kyrkor i Skåne, nämligen Öveds kyrka, Sofia Alber-tina i Landskrona, Börringe, Näsums och Örkeneds kyrkor. De två första ritades av Carl Hårleman medan Tempelman sannolikt ritade både Börringe och Ör-keneds kyrkor. Näsums kyrka revs under 1800-talet och ersattes av en ny kyrka och Börringe kyrka har byggts om under senare tid. Örkeneds kyrka är därmed en vik-tig och rätt så ensam representant för 1700-talet kyrkobyggande i Skåne.
Kring 1700-talets mitt börjar man reglera det offentliga byggandet genom krav på granskning av alla nybyggnader i Överintendentsämbetet och godkännande av Kunglig Maj:t. Detta leder till en stilistisk likriktning av arkitekturen, framför allt i nyklassicerande stil, på bekostnad av regionala byggnadstraditioner. Den nyklas-siska stilepoken utmärker i Sveriges kyrkobyggnader uppförda kring 1760-1860. Förutom klassicerande drag som kopierades från de romerska och grekiska mo-numenten präglas formspråket under sent 1700-tal av den kvardröjande rokokons mjuka former, som exempelvis ses i portalöppningen till Örkeneds kyrka. Till samma epok hör exempelvis även Gryts kyrkas grevekor uppförd i mycket stilsä-ker senrokoko. Vid slutet av 1700-talet övergår rokokon i den eleganta och mer stramt symmetriska sengustavianska stilen vilket har ett tydligt uttryck i Örkeneds kyrkas tornspira. Även Börringe kyrka gavs en tidstypisk tornspira vilken senare ersattes av ett enkelt pyramidformat tak. Ljus och rymd är något som prioriteras under den nyklassiska epoken vilket märks inne i Örkeneds kyrka genom det höga trävalvet och de stora ljusöppningarna.
Utvändigt har kyrkan genomgått en del förändringar sedan den uppfördes men den bevarar ändå sina övergripande karaktärsdrag. Exempelvis är yttertaken om-lagda samt fönsterbågarna utbytta. Viss förvanskning har också skett av västporta-len. Stommen, såsom tornspiran och kyrkans taklag, är dock till stora delar intakta. Invändigt har golv och färgsättning till viss del gjorts om men det övervägande intrycket av kyrkans interiör är att den är välbevarad och att ändringar är gjorda med hänsyn till den ursprungliga karaktären. Färgskalan är enhetligt hållen i ljust grå toner och guld. Snickerierna håller hög kvalitet vilket är typiskt både för tiden men också för trakten, norra Skåne och Blekinges skogsbygder. Inbyggnader un-der läktaren är hållna i 1700-talets tidsanda som passar väl in i miljön. I kyrksalen har bänkinredningen bevarats vilken utgör en viktig beståndsdel i kyrkorummet då mycket fokus låg på antalet bänkplatser vid denna tid. Bänkinredningen är nå-got äldre än kyrkan men har anpassats genom sin färgsättning till kyrkorummet. Salkyrkans huvuddrag är att koret är integrerat med långhuset vilket medger full sikt mot altaret och altaruppsatsen. Det stora kyrkorummet krävde en monumen-tal altaruppsats vilken nytillverkades för den nya kyrkan. Denna typ av altarupp-sats med stor altartavla tillkommer i många kyrkor som byggdes om och nybygg-des enligt nyklassicismens ideal. Symmetrin är uttalad även i koret med ingångar till sakristian på båda sidorna om altaret, nummertavlor, präst- och klockarebänk. Bland kyrkans värden bör också nämnas predikstolen och dopfunten från den gamla kyrkan samt de många ljuskronorna.
Kyrkogårdens stomme såsom kyrkogårdsmur och trädkrans, grindpartier och gångstråk är ännu viktiga för upplevelsen av kyrkogården. Gravkvarteren består till stora delar av gräsgravplatser av enkel karaktär. Endast ett fåtal grusgravplatser finns kvar på gamla kyrkogårdsdelen. Gravvårdarna är övervägande av diabas från trakten vilket utgör ett viktigt karaktärsdrag. Miljön kring kyrkan och kyrko-gården har en viss småstadskaraktär med inslag av äldre bebyggelse.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2020)
Kyrkan är uppförd i nyklassicistisk stil och har formen av en salskyrka där koret är integrerat med långhuset, torn i väster och sakristia i öster. Enligt handlingar från kyrkans uppbyggnad byggdes murarna av sten som lades i lerbruk. Leran ska ha hämtats från Strönhult i södra delen av socknen. Fasaderna är spritputsade och kalkvittade. Långhuset är långt med ett flackt sadeltak vilket är valmat mot öster. Tornet är smalare än långhusets bredd och dess östra mur är uppbyggd från den västra gavelsidan. Tornet kröns av en kraftfull tornhuv i senrokoko. Huven består av ett flackt pyramidtak nederst, en åttkantig lanternin däröver och överst en rundad kupol som smalnar av uppåt och kröns av ett klot med kors. Lanterninen är täckt och i sidorna finns rundbågsformade nischer varav fyra markeras av trekantsgavlar med tre klot i spetsarna. Sakristian i öster är en låg tillbyggnad, smalare men med samma takvinkel som långhuset. Samtliga yttertak, även tornhuven, är av kopparplåt i skivtäckning. Kyrkans taklag är av fur och sannolikt till stora delar original från 1700-talet. Även undertaken över kyrksalen och sakristian kan vara ursprungliga och består av kraftiga kilsågade brädor. När kyrkan täcktes med koppartak på 1900-talet lades detta på ett nytt undertak ovanpå det gamla undertaket och en äldre spåntäckning som därmed också är bevarad. Tornets stomme av fur är delvis bevarad medan delar byttes ut vid senaste renoveringen av koppartaket tillsammans med undertaket.
Långhusets murar är uppbrutna av stora fönsteröppningar med stickbågiga valv och de rakt avslutade fönsterbågarna sitter djupt indragna i murlivet. Fönsterbågarna är av lackad ek och utförda med korspost och fyra lufter och solbänkarna är av kalksten. Fönstren sitter inte helt symmetriskt ordnade i fasaden utan två och två utmed långhuset, och ett fönster där koret är beläget. Asymmetrin har sannolikt att göra med de planerade korsarmarnas tilltänkta placering. Ett par mindre rundfönster finns i långhusets västra sida vilka ger ljus åt läktaren som är belägen här. I sakristian finns ett fönster i söder och ett i norr. Fönsterbågarna är rakt avslutade och försedda med två blyspröjsade fönsterbågar i ek med mittpost. I tornets bottenvåning finns två mindre fönsteröppningar, en i norr och en i söder. Andra våningen har en liten, rektangulär ljusöppning mot söder. I den fjärde våningen är tornuret placerat med urtavlor i södra, norra och västra fasaderna. Den västra urtavlan är placerad i ett äldre rundfönster medan de två andra är monterade i sekundära öppningar. Urtavlorna är blågråmålade med förgyllda visare och siffror. Till klockvåningen finns en stor rundbågig ljudöppning i varje väderstreck med ljudluckor av svarttjärade brädor.
Kyrkans huvudingång är i väster genom tornets bottenvåning. Utöver den västra ingången finns en mindre sidoingång i långhusets södra sida och en prästingång till sakristian i öster. En hög trappa av granit leder upp till västra ytterdörren som har korgbågig, spritputsad och kalkavfärgad omfattning med hålkälsprofil. Dörren är en pardörr från 1957-58 med utvändig, rombiskt lagd paneltäckning av oljad ek. Över dörromfattningen finns en stor kalkstensplatta med karnisprofil i ovankanterna, försedd med inskriptionen: ”År 1788 / Då / Konung GUSTAF III / styrde Riket / Friherre CARL ADAM WRANGEL / Länet / Doctor OLOF CELSIUS / Commendör af Kungl. Nordstierneorden / en af de 18 i Svenska Academien / Stiftet / Ombygdes Denna Örkeneds Kyrka. / Mag. ROLOFF ANDERSSON / Kong. Hofpred och Kyrkoherde / Dref Värket.”. Den södra dörröppningen består av en bred, låg och korgbågig murnisch med en raksluten pardörr med diagonallagd paneltäckning av oljad ek. Ingången till sakristian är raksluten med en ytterdörr med utvändigt brunmålad, rombisk paneltäckning. Över ingången till sakristian sitter en stentavla med inskriptionen: ”Måns Olsson och Nils Billing murade, Måns och Siunne Holmgren timrade täkte och inredde denna kyrka på 7½ månad. Församlingen skänkte allt trävirket, framförde sten och murbruk och gjorde 4860 daqsverk”.
Interiör
Den västra porten leder in till en entréhall, ”vapenhuset” i tornets bottenvåning. Invändigt ramar en vid, korgbågig murnisch in entrén. Golvet är lagt med sten-plattor av granit och väggarna är putsade och vitmålade. Bjälklaget till andra vå-ningen och dess brädgolv utgör vapenhusets innertak och är högt beläget över nedre plan. Innertaket är omålat så när som en vitmålad dekor från 1952 i form av kors och stjärnor. En trätrappa med vitmålat, täckt räcke leder längs norra muren och därefter längs östra muren upp till tornets övre våningar. På västra väggen intill trappuppgången finns en inskription i rödkrita med initialer och ett årtal, möjligen 1797. Vapenhuset har en enkel inredning med ett litet bord och ett äldre skåp längs södra väggen. Ytterligare förvaring finns under trappan i form av en nyare skåpsinredning av trä målad i grått. I vapenhuset står också en spira från kyrkans gamla klockstapel och en kyrktupp av smidesjärn som suttit på den gamla kyrkan. Spiran är av ek med en lång korsformad spets av järn och en vindflöjel med årtalet 1699 samt initialerna PES.
I öster leder en trappa med två steg upp till ingången till kyrkorummet. Liksom vid västporten bildar muröppningen till kyrkorummet en vid korgbågig nisch kring en pardörr. Över dörröppningen finns en text i guldversaler ”GÅN IN I HANS PORTAR MED TACKSÄGELSE”. Dörren är av omålade brädor sammanfogade med narar, upphängda i smidda gångjärnsbeslag. Insidan av dörren, mot kyrkorummet, är täckt med en rombisk träpanel.
Kyrkorummets västra del upptas av orgelläktaren och därunder inredda utrym-men som tillkom 1991. Inbyggnaderna är belägna under den västra delen och är utförda så att läktarens stomme, med bjälklag och pelare som bär upp detta, ännu är synlig. Inbyggnaderna är utförda av hyvlade kilsågade brädor målade i ljust grått med en tunn gråmålad rundbågsbård i ovankant. Pelarna har kvadratiskt tvärsnitt och enkel kapitälmarkering i form av ett par profilerade lister. Pelarna är ljust gråmålade och läktarens undersida och bjälklag är vitmålade. Bänkraderna som tidigare har nått ända in under läktaren har återanvänts genom att gavlar och dör-rar har fått ny användning som skåp utmed mittgången under läktaren. Golvet i mittgången är lagt med ölandskalksten. Närmast ingången från vapenhuset finns trappor på var sida om mittgången upp till orgelläktaren. Trapporna har profilså-gade räcken med profilerade handledare. Efter trapporna finns ett teknikrum och därefter ett litet kapprum med väntrum på södra sidan och toalett och textil-rum/pentry på norra sidan. Det senare har vitmålade väggar invändigt och golv av avlutade brädor. I kapprummet och väntrummet är brädväggarna målade i vitt med en gråmålad bröstning nederst och mellan väggfälten finns en smal röd bård. I väntrummet finns väggfastabänkar i gustaviansk stil. Golvet är lagt med brädor. Teknikrummet har vitmålade väggar och golv av kalksten. Toalettutrymmet har en modern utrustning med golv av klinker och vitmålade väggar. Dörrar till utrym-mena under läktaren är utförda i 1700-talsstil av brädor med utvändiga narar och kammarlås, upphängda i bandgångjärn.
På läktaren står kyrkans nuvarande orgel med fasad från 1877. Orgelhuset och fasaden är gråmålade med detaljer i guld och rött. Norra och södra sidorna av läktaren är inredda med bänkar på gradänger. Kring gradängerna och bänkarna finns en gråmålad bänkskärm. Bänkarna byggdes om under 1950-talets renovering och saknar dörrar men gavlarna har samma utförande som bänkarna i långhuset. Läktarens östra sida markeras av läktarbarriären, ett gråmålat ramverk med rek-tangulära speglar med grisaillemålningar; en typ av målning i grå färgtoner som imiterar sten eller puts. Målningarna föreställer de tolv apostlarna och Kristus inom ovaler i ljust grått mot en mörkare grå spegel.
Efter inbyggnaderna under läktaren tar kyrkorummet vid med bänkar i rader på var sida om mittgången. Bänkarna når ett stycke in under läktarens östra del som inte har tagits i anspråk för inbyggnader under 1990-talet. Bänkkvarterens östra gräns når ända fram till koret som markeras av bänkskärmarna och en förhöjd golvnivå. Bänkinredningen som bildar stommen i kyrkorummet är målad i ljust grå toner med dekormålade speglar vilka sannolikt representerar olika tidspe-rioder. Gavlarnas blomstermålningar kan möjligen vara något äldre än bänkdör-rarnas landskapsmotiv. Måleriet hör hemma i 1700-talet.
Golvet i bänkkvarteren är lagt av brädor medan mittgången och en sidogång till den södra ingången är av kalksten. Den södra ytterdörren är utförd med rombiskt lagd brädpanel. Väggarna i kyrksalen är putsade och vitmålade. Hela kyrkorum-met täcks av ett högt tunnvalv av kilsågade brädor målade i svagt gråblå kulör med inslag av mer rosafärgade brädor. I övergången mellan vägg och tunnvalv finns ett profilerat listverk i trä målat i beige och brunbeige kulör. Invändigt märks en skill-nad i murverkets tjocklek som inte är synligt utvändigt. Det tunnare murverket mitt på långhusets norra och södra sidor markerar läget för de tilltänkta korsar-marna. Från runda takrosetter med målad akantusdekor i grisaille hänger fem stora ljuskronor över kyrkorummet och på väggarna sitter lampetter av mässing.
Från mittgången leder en trappa upp till koret. I korets sydvästra hörn står dopfunten med dess baldakin vilka kommer från den gamla kyrkan. Predikstolen, som kan vara utförd av samme mästare som dopfunten och baldakinen, är place-rad i övergången mellan kor och långhus med trappuppgång från koret. Baldakin-en som hänger över predikstolen, tillverkades när kyrkan var nybyggd. Från den gamla kyrkan kommer också präst- och klockarebänkarna som står på korets norra och södra sidor. Bänkarna är målade i samma nyans som bänkkvarteren och är helt slutna med dörrar in från ena kortsidan. Bänkdörrarna avslöjar att de tillhör senbarocken, tidigt 1700-tal. I koret hänger också nummertavlor från 1700-talet med rektangulär ram och en utskuren och bemålad trompe l'œil-dekor upptill fö-reställande en luta, ett strängaspel, en trumpet och notblad. Fonden i salkyrkan bildas av en monumental altaruppsats med arkitektonisk uppbyggnad i klassice-rande stil vilken byggdes till den nuvarande kyrkan. Framför altaret och altarupp-satsen finns en bred, femsidig altarring.
Vid sidorna av altaruppsatsen finns ingångar till sakristian. Dörröppningarna har liknande utförande som ingången från vapenhuset med den skillnaden att kordör-rarna är enkeldörrar. Sakristian utgör ett stort rum med några mindre biutrymmen vid östra sidan. Golvet i sakristian är av lackade brädor och väggarna är slätput-sade och vitmålade. Taket är av spontade och kilsågade brädor. Vid sakristians västra vägg finns ett murat altare från 1958, placerat i en korgbågig nisch. Altaret är slätputsat i en grå puts och altarskivan är av grå kalksten. På altaret står en altar-tavla signerad David Ralston 1958. Sakristian är i övrigt inredd med ett skrivbord, stolar och ett äldre skåp med samma typ av dekormålning som finns på bänkinredningens dörrar. I utrymmet finns också en äldre järnbeslagen gråmålad kista. På väggarna hänger porträtt av församlingens kyrkoherdar.
Från trappan i vapenhuset når man tornets andra våning. Andra våningsplanet är avdelat till vindstrappan med en brädvägg. En spegeldörr leder in till ett större rum i väster. Båda utrymmena har golv av smala, sågade och spontade brädor. Yt-termurarna är putsade med en slevdragen yta och vitkalkade. Taket utgörs av det synliga bjälklaget till tornets tredje våning och ovanför liggande brädgolv. Ett litet fönster finns i södra sidan. En enkel trätrappa leder vidare till tredje våningen längs västra muren. Väggar, tak och golv är utförda som i andra våningsplan. Takhöjden är låg och mitt i rummet står en träställning för tornuret. Från urverket leder stag ut till urverken i fasaden. En dörr i östra muren leder in till kyrkvinden och längs norra muren leder en trätrappa upp till klockvåningen. Klockvåningen upptas av en kraftig klockbock uppbyggd av tre rader med tre kryssförsträvade stolpar vilka bär upp kyrkans två klockor. Murarna i detta våningsplan är endast delvis putsade med synligt gråstensmurverk. Ytterligare ett våningsplan finns ovanför klockvåningen i höjd med tornets murkrön. I femte våningen smalnar tornet av till en åttkantig tornlanternin som är uppbyggd av en stomme av stolpar med försträvningar och tvärgående bjälkar i ett ramverk. Över lanterninen finns en sjätte våning uppbyggd på ett stjärnbjälklag som utgår från lanterninens övre åttkantiga ram. Från sjätte våningen utgår tornkupolen som är uppbyggd kring en centralt placerad spirstock med inre och yttre sparrar och försträvningar. De yttre sparrarna är krumbilade och bildar tornkupolens välvda form.
Inredning och inventarier
Altaret tillverkades 1957-58 och består av en ramverkskonstruktion med täckta sidor och fyllningsförsedd framsida med insvängda hörn. Altarskivan är av trä. Altaret är målat i ljust grågrön färgton och framsidans fyllning i ljus, beige färg.
Altaruppsatsen är samtida med kyrkan och utförd av skulpterat trä med en tavla i form av en oljemålning på duk. Altaruppsatsen är utförd av Johan Millberg från Landskrona (ca 1741-1814) medan tavlan målades av Martin David Roth (1756-1705). Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd av en hög gråmålad sockel med två kolonnpar som bär ett entablement i grågrön kulör med en målad fris i grisa-ille. Kolonnerna har marmorerade skaft och förgyllda baser och kapitäl. En-tablementet kröns av en förgylld kristusfigur som tillsammans med basunblåsande änglar stiger upp ur molnen, omgivna av en strålkrans. Krönet flankeras av stå-ende änglar. Altartavlan avbildar begråtandet av den döde Jesus. Under tavlan finns en svart tavla med en förgylld text ur andra korintierbrevet.
Altarringen är från 1950-talet och tillverkad av gråmålat trä med stoppat knäfall klätt med gråblått tyg. Räcket har figursågade balustrar och en profilerad överlig-gare.
Predikstolen tillverkades för den gamla kyrkan och kan vara från slutet av 1600-talet. Predikstolen kan vara utförd av Johan Menschefver som också utfört kyr-kans dopfunt med baldakin och en liknande predikstol i Tutaryds kyrka kring 1697-1698. Baldakinen tillverkades i samband med att predikstolen överflyttades till den nya kyrkan kring 1791. Samtidigt kompletterades predikstolen med nuva-rande underrede. Predikstolens och baldakinens bemålning kan vara från denna tid. Trappan gjordes om 1910 under Wåhlins renovering då den också målades i grått.
Korgen är uppbyggd av fem sidor kring en åttasidig planform. Sidostyckena be-står av tavlor med skulpterade bilder av evangelisterna och Kristus inom ramar av akantusbladverk. Sidorna är skilda åt av förkroppade postament med spiralvridna hörnstolpar som bär upp änglahuvuden och ett utskjutande listverk överst. Under-redet har svängd form, nedåt avsmalnande och åttasidigt med fjälldekorerade si-dor. Korgens stomme är målad i grått med tavlor i svart och rött och förgyllda detaljer. Baldakinen har rund planform med en undersida dekorerad med strål-glans och en nedhängande duva, omgiven av ett listverk och en nedhängande skulpterad girlang. Ovansidan är hög med karnissvängd form och försedd med vertikala lister samt en skulpterad, draperad bladgirlang. Baldakinen kröns av kors-lammet och korsfanan i friskulptur. Baldakinen är målad i grått och guld och grön bladgirlang samt lammet med korsfanan i vitt och rött. Trappan har räcke av fi-gursågade balusterformade brädor med profilerad över- och underliggare. Trap-pan är målad i olika grå toner.
Dopfunten och baldakinen tillverkades 1696 av bildhuggaren Johan Menschefver, som också utfört den nästan identiska dopfunten i Glimåkra kyrka. Båda delar är tillverkade i barockstil, rikt skulpterade i trä och bemålade i grönt, rött, brunt och guld. Dopfunten är utformad som en kalk med profilerad fot, vi-lande på tre lejon som bär upp ett smalt skaft dekorerat med änglahuvuden, bla-drankor och druvklasar och en rundad cuppa med rakt brätte upptill. På cuppan finns en dekor i form av en vinranka och en inskrift med årtalet 1696. Ett textfält finns också på foten. Baldakinen är uppbyggd av en plan, cirkelformad skiva de-korerad med strålglans på undersidan och med en fritt hängande duva från mit-ten. Ovanpå skivan finns en mittstam med druvklasar och akantusdekor och vid sidorna fem upprättstående sköldar, inramade av bladverk, samt fyra volutfor-made akantusrankor. På en sköld finns Gustav III:s krönta monogram.
Bänkinredningen består av slutna bänkar av trä målade i olika grå och grågröna färgtoner med dekormålade fyllningar på gavlarna och på varannan dörr. Gavlar-nas fyllningar dekoreras med blommor i grönt och vitt mot svart botten och grönmålade ramar. Bänkdörrarnas speglar är målade med landskapsmotiv i grått och gröna nyanser. I samband med renoveringen på 1950-talet tillkom väggpanel mot ytterväggarna och bänkarnas sitsar, ryggar och framskärmar nytillverkades.
Olika uppgifter finns om bänkarnas ålder där en del uppgifter säger att bänkarna tillverkades till den nya kyrkan 1788 och andra uppgifter säger att bänkarna flytta-des från den gamla kyrkan. Möjligen återanvändes endast bänkarnas gavlar och dörrar. Skillnad i motiv på dörrar och gavlar skulle kunna indikera att gavlarna är äldre. Gavlarna överensstämmer dessutom med målningar som finns på präst- och klockarebänkarna i koret. Klockarebänken kan genom en inskription dateras till senast 1715. Bänkarna är tillverkade i ramverkskonstruktion med spegelindelade långsidor vända mot koret och kortsidor med gavlar och dörr på ena sidan. Dör-rarna är utförda i barockstil med meanderformad ram. På insidan av klockarebän-kens dörr läses: ”ANNO 1715 INGEMAN / IONSSON KLOCKARE”. Präst- och klockarebänkarna är målade på samma sätt som bänkkvarteren.
Orgeln är en mekanisk orgel med 26 stämmor, byggd 1985 av Olof Hammarberg i Göteborg. Orgeln har en för sin tid relativt hög kvalitet. En del pipor liksom orgelfasaden är återanvända från den äldre orgeln tillverkad av Knud Olsen, Kö-penhamn 1877. Spelbordet är vänt mot, och integrerat med, orgelfasadens sockel. Fasaden består av ett arkitektoniskt uppbyggt ramverk rikt dekorerat med skurna ornament i nygotisk stil. Ramverket är uppbyggt kring tre sektioner synliga pipfält, ett högre i mitten och två lägre vid sidorna och bildar rundbågsöppningar kring piporna med kolonnetter i sidorna. Överst finns friser med trepassmönster och krönknoppar. Fasaden är målad i två ljust grå kulörer med detaljer i rött och guld.
Två klockor av malm hänger i kyrktornet. Båda klockorna gjöts av Lars Wetter-holtz i Malmö. Stora klockan gjöts 1708 och lilla klockan 1740.
Fasadkulör (2020): Vit
Antal våningar (2020): 01, Vind - Oinredd
Byggnadsdel (2020): Kor - Fullbrett, Sakristia - Öster, Torn - Västtorn
Inventeringsår 2021
Kyrkobyggnaden
Socknens äldsta kända kyrkobyggnad var av trä och låg något söder om den nuvarande. Enligt äldre uppgifter uppfördes den gamla kyrkan 1570 och var helgad åt S:t Johannes. Kyrkan hade formen av ett litet kapell och gick under namnet "Nykirke”. År 1620 finns uppgifter om att kyrkan förbättrades eller ombyggdes, men det är oklart i vilken omfattning. 1660 fördubblades kyrkans längd mot väster. En korsarm mot norr uppfördes i två etapper under 1708 och 1721. 1726 kompletterades träkyrkan med ett vapenhus, oklart var, och 1740 byggdes en sakristia i öster. Sakristian var till skillnad från övriga kyrkan uppbyggd i skiftesverksteknik. Kyrkklockan hängde till en början i en takryttare över kyrkan. En fristående klockstapel som stod norr om kyrkan uppfördes senast 1699. I ett syneprotokoll från 1774 finns en närmare beskrivning av träkyrkan. Kyrkan var uppbyggd av furutimmer till 38 alnars längd, 12 alnars bredd samt 51/2 alnars höjd upp till brädloftet och täckt med tak av spån. Även timmerväggarna var utvändigt klädda med ekspån. Utbyggnaden vid kyrkans norra sida, korsarmen, var 12 alnar i fyrkant och uppbyggd på samma vis som kyrkan. Kyrkan var trångt inredd med 59 bänkar. Läktare saknades då kyrkans takhöjd inte medgav uppförandet av en sådan.
I slutet av 1700-talet hade kyrkan blivit för liten. Dåvarande kyrkoherde i Glimåkra- Örkeneds pastorat, Lars Cronholm, tog initiativ till uppförande av en ny kyrka. Ritningarna till den nya kyrkan är signerade av Överintendentsämbetets arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz (1716-1796) men den egentliga upphovsmannen är sannolikt hans elev Olof Tempelman (1745-1816), sedermera hovarkitekt och professor för konstakademien. 1777 blev ritningarna godkända av kungen och 1784 började man lägga ut grunden till den nya kyrkan. Därefter följde ett avbrott i byggarbetet till 1788. Byggmästare var Nils Billing från Kristianstad som till sin hjälp hade Måns Olsson och timmermästarna Måns och Sjunne Holmgren. Allt trävirket till kyrkan skänktes av församlingen som också bidrog med dagsverken. Siffror och initialer på kyrkans väggar kan vara noteringar av de utförda dagsverkena. Både ritningarna till kyrkan och ett tunnare murverk mitt på kyrkans långhus visar att kyrkan var planerad att för att kunna byggas till med korsarmar i en framtid. Dessa kom dock aldrig att uppföras. Efter 7 ½ månad, den 30/11 1788, kunde kyrkan invigas men först 1790 var kyrkan helt färdig med torn och altaruppsats. Predikstol, dopfunt med baldakin och bänkinredning flyttades över från den gamla kyrkan. Övrig inredning och inventarier såsom 108 ½ skålpund bly, ett väggur, diverse figurer i trä, altare med prydnader, dörrar och fönster liksom själva kyrkobyggnaden och klockstapeln såldes på auktion 1791. Delar av timret från den gamla kyrkan lär ingå i ett knuttimrat brygghus på Själlandstorpet, fyra kilometer sydväst om Örkened kyrka.
På 1830-talet försågs spegelfyllningarna till en läktarbarriär med målningar av Kristus och apostlarna. Målningarna kan ha utförts av Carl Strömberg eller provincialmålare Sven Cronholm. På 1870-talet tillkom en ny orgel tillverkad av Knud Olsen i Köpenhamn. 1882 målades interiören om varvid bänkinredningen målades med ekådring och läktarbarriärens dekormålningar målades över. Ursprungligen var tornhuven täckt med spån vilket byttes till kopparplåt 1883. 1910 genomfördes en invändig renovering av kyrkan under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den fasta inredningen målades om i grått och vitt och korpartiet utvidgades.
Under 1930-talet genomgick kyrkan en omfattande renovering efter program upprättat av Nils A. Blanck 1931. I en första etapp, 1932, renoverades kyrkan under ledning av byggmästare Lundberg och i nästa etapp, 1936, av arkitekt Tage Möller. En ny trappa av granit byggdes vid västportalen och spåntäckningen på taken över långhus och sakristia ersattes av dubbelfalsad kopparplåt. Invändigt installerades en ny värmeanläggning och fönstren kompletterades med innerfönster. Väggarna kalkavfärgades och inredningen målades om. Äldre färglager togs fram på predikstol, dopfunt och läktarbarriär. I sakristian byggdes arkiv, skrudrum och entréhall och golvbjälklaget ersattes av betong. I koret byggdes altaret och altarringen om. Golvet i vapenhuset lades om med kalksten 1939.
1952 tillkom dekormåleri på innertaket över vapenhuset och inskriptioner på väggarna frilades av konservator C.O. Svensson. Nästa renovering skedde 1957-58 under ledning av arkitekt Eiler Græbe. Kyrkan fick nya fönster och ytterdörrar av ek och solbänkarna täcktes med kalksten. I tornet installerades ett tornur. Invändigt lades nya trägolv i bänkkvarteren och kalksten i kor och gångar, på nytt golvbjälklag av betong. Väggar och tak ommålades och ny taklist monterades. Till koret tillverkades ett nytt altare och altarring. Läktaren byggdes om och förvaringsutrymmen inreddes under läktartrapporna. Bänkarna byggdes också om och äldre dekormåleri togs fram på dörrarna. Kyrkans fasta inredning och snickerier
målades om med undantag av äldre bevarade målningsytor. En toalett inreddes i sakristian och nytt värmesystem installerades.
Viss invändig renovering utfördes 1979 efter arkitekten Torsten Leon-Nilsons handlingar. Under 1983 renoverades tornhuvens stomme och yttertak. Senaste inre renovering utfördes 1991 då toalett, väntrum och teknikrum inreddes under läktaren. Handlingar till renoveringen upprättades av inredningsarkitekt Anna Sandberg och Bengt Jacobsson B-A. Därefter har endast underhållsåtgärder utförts exteriört och interiört.
År 1786-1788 Nybyggnad - Korparti
Nybyggnad - Korparti
Hantverkare - Snickare: Måns Holmgren
Hantverkare - Murare: Måns Olsson
Byggmästare: Nils Billing
Arkitekt: Olof Tempelman
Hantverkare - Snickare: Sjunne Holmgren
År 1786-1788 Nybyggnad - Sakristia
Nybyggnad - Sakristia
Hantverkare - Snickare: Måns Holmgren
Hantverkare - Murare: Måns Olsson
Byggmästare: Nils Billing
Arkitekt: Olof Tempelman
Hantverkare - Snickare: Sjunne Holmgren
År 1786-1788 Nybyggnad - Torn
Nybyggnad - Torn
Hantverkare - Snickare: Måns Holmgren
Hantverkare - Murare: Måns Olsson
Byggmästare: Nils Billing
Arkitekt: Olof Tempelman
Hantverkare - Snickare: Sjunne Holmgren
År 1786-1788 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, torn och sakristia
Hantverkare - Snickare: Måns Holmgren
Hantverkare - Murare: Måns Olsson
Byggmästare: Nils Billing
Arkitekt: Olof Tempelman
Hantverkare - Snickare: Sjunne Holmgren
Göingeminnen 1938. Hässleholm 1938; Tegberg, E, Örkeneds kyrka. Hässleholm 1958, 1960; Örkeneds kyrkoblad nr 31, 1981..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin