Motivering (skydd): De forntida fynden i trakten kring Glimåkra är få i jämförelse med sydligare områden i Skåne, från modern tid finns desto fler lämningar och inte sällan med prägel av jordbruk och industrier som tagit vara på befintliga naturtillgångar. Platsen för kyrkan och sockencentrats traditionella bebyggelse har lång kontinuitet och utgör än idag en central plats i Glimåkra. En stor del av historieberättandet om området handlar om de många väpnade konflikter som utspelats i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark under framförallt 1600-talet, och dessa har bärighet även för kyrkans historia. Att historien ännu är relevant kan illustreras av återlämnandet av en kyrkobibel till kyrkan år 2001. Bibeln rövades från kyrkan under 1600-talets krigsår och togs till Sverige och återbördandet fick stor uppmärksamhet.
Kyrkan är en typisk så kallad Tegnérlada vilka tillkom som en reaktion mot de små, trånga och mörka medeltida kyrkobyggnaderna som i befolkningstillväxtens 1800- tal blivit alltmer otillräckliga. Glimåkra kyrkas vitkalkade byggnadskropp, med dominant långhus samt västtorn, sakristia och mängder av stora fönster signalerar modernitet redan i sin yttre arkitektoniska uppbyggnad. Förväntningarna på rymd och ljus uppfylls i interiören. Den ljusa färgsättningen med dova rosa och blå toner kompletterar tillsammans med förgyllda detaljer kyrkans i huvudsak ljust grå grundkulör. Även om kyrkan under en period kring sekelskiftet 1800/1900 fick en ny, mörk färgsättning har flera av 1900-talets renoveringar och tillägg gjorts i harmoni
med det ursprungliga kyrkorummet. Resultatet har blivit att dagens kyrkorum andas en enkel klassicism, med tydliga hantverksmässiga kvaliteter i interiören med hjälp av vilka det är möjligt att skilja mellan ursprungliga detaljer och senare tillägg.
Kyrkans altarpredikstol är en av få bevarade i stiftet. Altarpredikstolen var en populär lösning som överintendentsämbetet ställde sig positiv till eftersom den svarade väl mot klassicismens krav på symmetri. När den senare byggdes till har symmetrin bevarats. Altarpredikstolens arkitektoniska uppbyggnad har sannolikt även inspirerat utformningen av orgelfasaden, och möjligtvis även andra tillägg i kyrkorummet,
som dörrpartier och vindfånget, vilka fått nyklassiska stildrag. Kormålningen från 1901 är en viktig del av upplevelsen av kyrkorummet och dess nationalromantiska språk där svenska flaggor målats i stället för korsfanan signalerar tidens ideal.
Till kyrkans inventarier hör bland annat dopfunt och flera tavelskåp som tillhört den medeltida kyrkan och därmed bidrar med en kontinuitet mellan de två kyrkobyggnaderna.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2018)
Kyrkomiljö
Glimåkra ligger i det skogsrika nordöstra Skåne. Kring samhället är skogen uppbruten av ett småskaligt odlingslandskap. Småbyar och ensamgårdar i det kringliggande landskapet är på samma vis omgivna av ängar och åkrar som öppningar i skogens ridåer. Ungefär 3 km nordost om Glimåkra, i närheten av byn Tockarp, finns en fornlämning benämnd kyrkåkern som enligt muntlig tradition ska ha varit den första kyrkplatsen i socknen. Det äldsta skriftliga belägget för ortnamnet Glimåkra är enligt ortnamnsdatabasen år 1349, då namnet skrevs Glimagra. I kyrkans närområde finns ett antal förhistoriska skålgropar och i området runt samhället finns ett flertal fornlämningar i form av fossil åkermark, vilka vittnar om förhistorisk verksamhet i området. Av historiskt kartmaterial framgår att kyrkan med kyrkogård, prästgård och klockargård har legat på samma plats sedan åtminstone 1696. Bebyggelsen har under århundradena ersatts eller moderniserats. Under 1800-talet revs också den medeltida kyrkobyggnaden och ersattes med en
ny kyrka på samma plats.
1886 öppnades järnvägslinjen mellan Glimåkra och Kristianstad och 1909 öppnades även sträckan mellan Glimåkra och Älmhult. Järnvägen förlades ett par hundra meter väster om kyrkbyn. Bebyggelsen har vuxit fram mellan järnvägen och kyrkbyn med en koncentration av affärsfastigheter längs Storgatan mitt i byn. Kring detta breder egnahemsområden och mer sentida villamattor och industriområden ut sig. Äldre bebyggelse i kyrkbyn har fått ny användning och både söder och väster om kyrkogården finns skolområden. Bygden har länge präglats av småindustrier, bland annat en karaktäristisk stenindustri, vävstolsfabriken GAV Glimåkra AB och Glimma glasbruk. Ett rikt folkrörelseliv har också satt sina spår med flera frikyrkoförsamlingar, nykterhetsrörelse, Folkets hus och park samt folkhögskola.
Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Glimåkra 131:1. Fornlämningen avser Glimåkra gamla bytomt enligt kartor från 1786 och 1810 och skyddas enligt Kulturmiljölagen 2 kap.
I länsstyrelsens kulturmiljöprogram för Skåne län är Glimåkra utpekat som en Särskilt värdefull kulturmiljö. Läs mer om detta på Länsstyrelsens hemsida.
Kyrkogård
Kyrkan ligger på kyrkogårdens nordvästra, och äldsta del. Kyrkogården har i omgångar utvidgats åt öster och sydost. I källmaterial står att läsa att kyrkogården under 1870-talet genomgick genomgripande förändringar med omgrävning av jorden och stensättning av gångar. Femtio kastanjer och en hagtornshäck planterades. Två portar och fyra grindar i smidesjärn med tillhörande pelare tillkom vid kyrkogårdens ingångar. Idag finns synliga spår i murarna som visar en av de östliga utvidgningarna. I övrigt är det svårt att veta vilka portar respektive grindar som nyanlades vid just denna utvidgning.
Idag omges kyrkogården av omväxlande stödmurar och fristående murar. I öster avgränsas kyrkogården också naturligt av ett område med ekbevuxna kullar och berg i dagen. Längs delar av sträckorna med stödmur finns häckar av avenbok respektive hagtorn. Mellan kyrkogården och den före detta prästgården är gränsen inte lika tydligt markerad, en gångväg däremellan kantas av en vildvuxen bokhäck som skapar en tunnel. En ojämn trädkrans med olika arter finns längs kyrkogårdens gränser, och kompletteras av fritt planterade träd i utkanterna av området. Huvudgången i öst-västlig riktning kantas av en nyplanterad allé. Gångarna på kyrkogården är lagda med grus, undantaget gångarna närmast kyrkan som är stenlagda. Järngrindar finns vid entréerna i norr, öster och väster. Gravkvarteren är i huvudsak gräsbesådda med några inslag av planteringar och vintergröna växter.
Byggnader på kyrkogården
På kyrkogårdens sydvästra del uppfördes ett bårhus under 1940-talet, efter ritningar av arkitekt Manne Carlman, daterade 1943. Bårhuset har en rektangulär grundplan. Väggarna är murade, putsade och vitmålade. Taket har form av ett tälttak och är plåtklätt med ett krönkors av koppar. Rundbågiga fönster finns i väster och öster. Entrén vetter åt norr och har dubbla, panelklädda portar. När bårhuset byggdes till 1999 upptäcktes vid den arkeologiska schaktningsövervakningen en stenläggning vilken tolkades som rester av en byggnad vilken antogs härstamma från 1500- eller 1600-tal. Utanför kyrkogården, i nordväst, finns en minnessten av granit med texten ”Klockstapeln saknas”. Huruvida platsen för stenen är densamma som för klockstapeln är oklart.
Källor och litteratur
Underhållsplan för Glimåkra kyrka, Ranby text och kulturmiljö, 2016.
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Lunds stifts orgelinventering, 2020.
Internet
Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök:
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html
Lantmäteriets söktjänst Historiska kartor. Webplats: https://historiskakartor.lantmateriet. se/historiskakartor/search.html
Kulturmiljöprogram för Skåne: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-ochupptack/ kulturmiljoprogram/omraden/glimakra.html (2019-04-04)
Institutet för språk och folkminnen, ortnamnsdatabasen: http://arkiv.sprakochfolkminnen.se/marshal-oais/nav/isof/namn/ortnamn/ortnamn-sok?query-column-0=Glim%C3%A5kra&query-column-4=Kristianstads&query-column-3=%C3%96stra+G%C3%B6inge&query-column-2=Glim%C3%A5kra&moaisform-autosubmit=true(2019-04-04)
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860
Byggd 1837-38 av byggmästare Olof Borgström, Sölvesborg, efter ritningar från 1835. Äldre murverk återstår i tornets nedervåning.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster. Torn i väster med huvudingång. Ingång även mitt på sydfasaden samt separat ingång till sakristian.
Uppförd av gråsten med tegel i omfattningar. Putsad och vitkalkad. Tegeltak, på torn och sakristia kopparplåt.
EXTERIÖR - Byggd efter 1835 års ritningar. Vid uppförandet av kyrkan frångick man till största delen den troligen av A Nyström utförda ritningen och följde istället den egna till ÖIÄ insända ritningen. Norra ingången senare ersatt av fönster och tornets balustrad avlägsnad.
INTERIÖR - Delvis förändrad i och med 1900-talets renoveringar.
Altarpredikstolen är ursprunglig men tillbyggd och något förändrad vid renoveringen 1900. Predikstolen stod tidigare mot en målad fond omgiven av två joniska pilastrar med oljelampor och en båge krönt med ett kors.
På den till ÖIÄ insända ritningen har en altarpredikstol markerats. Nyströms ritning visar däremot en konventionell predikstol placerad i söder och en altarprydnad i form av ett kors inom bågställning.
Dekormålningen i korväggens gavelfält är utförd av K Brink 1900. Altarringen tillkom samma år. Glasmålningarna i korfönstren av Anders Nilsson härrör från 1919. Bänkinredningen samt läktaren är delvis ursprungliga. Församlingens ritning till ÖIÄ 1835 anger 4 bänkrader med två samla sidokvarter. Orgel från 1871.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 1, Skåne och Blekinge. 1989.
Fernlund, S, Kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne 1812-1912. Lund 1982; Göingeminnen 1938. Glimåkra och Örkeneds kyrkojubileer. Anteckningar utg. av Erik Månsson. Hässleholm 1938; Lundberg, T B, Bilder och blad ur Glimåkra sockens krönikebok. Tyringe 1964-66; Interiörbild före 1900, ATA. Om kyrkan se vidare ovan S Fernlund..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin