Motivering (skydd): Sankt Nicolai kyrka och gamla kyrkogård utgör en kulturhistoriskt värdefull månghundraårig miljö med rötter i medeltiden och en väl bibehållen ålderdomlig prägel. Kyrkan bevarar såväl till det yttre som till det inre karaktären av den medeltida stadskyrkan i rött tegel. Kyrkans iståndsättning och restaurering 1905-1906 under ledning av Gustaf Lindgren syftade till att tillvarata den medeltida prägeln. Medeltiden kommer till uttryck bland annat i exteriörens trappgavlar, blinderingar och murverket. Interiören speglar flera tidsskeden. Medeltiden syns i det valvslagna kyrkorummet och i kalkmålningarna medan reformationstiden framträder i den praktfulla altaruppsatsen, altaret och predikstolen. De väggfasta murade bänkarna i vapenhus, tillskrivs kulturvärden då de var vanligt förekommande under medeltiden och idag endast finns bevarade i mindre omfattning. Östra gavelns rika utsmyckning har motsvarighet i S:t Petri kyrka i Malmö och paralleller till de gotiska tegelkyrkorna i Östersjöområdet.
Altaruppsatsen, altaret med antemensale och predikstolen med baldakin är från tiden kring 1600 och representerar tillsammans reformationstidens påkostade inredning i renässansstil med en tidtypisk synnerligen rik skulpturutsmyckning. Altaruppsatsen, ett s.k. additionsaltare, är en av de för stiftet karaktäristiska altarutsmyckningarna, som tillkom i samband med reformationen. De kulturhistoriska värdena är knutna såväl till det höga hantverksutförande och som till att inredningsdelarna står för sin tids nya kyrkoinredning. Intressant är även kopplingen till donatorn, länsherren på Sölvesborgs slott Otto Lindenow och den nära samhörigheten med predikstol och dopfunt i Mjällby.
Orgeln, byggd 1967 av Gebrüder Jehmlich, Dresden följer genom sin placering på läktaren ett traditionellt mönster för kyrkorummets disposition och gestaltning. Orgel och läktare står som en motsvarighet i väster till kyrkans kärnpunkt kor och altare i öster. Det har i Sankt Nicolai, som i många medeltida kyrkor, fått bli en anpassning till kyrkorummets förutsättning med begränsat utrymme på grund av valven varför tornet tagits i anspråk. Orgelfasadens utformning och materialval speglar mycket av 1960-talets orgelbyggeri och stilideal. Orgeln bildar en egen enhet utan att i någon högre grad påverka medeltidens kyrkorum medan läktaren fått en gestaltning som knyter an till kyrkomusik genom utsmyckning i forma av musicerande änglar.
Inventeringsår (1998)
Byggnadsdel (1998): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Torn - Väster, Torn - Västtorn, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2013)
Kyrkan har murverk i rött tegel med murkärna av sten. Murverkets nedre del är i natursten. Teglet är murat i munkförband med fogar mestadels ryggstrukna. Mot söder finns spår av röd kalk på murverket och fogarna. Kyrkans alla delar täcks av sadeltak med rött enkupigt lertegel. Tornet har ljudöppningar i alla väderstreck utom i öster. Tornets och östmurens trappgavlar har slätputsade blinderingar medan det södra vapenhuset är försett med renässansgavel från 1649. Fönsteröppningarna är spetsbågiga med gjutjärnsbågar och spröjsverk i bly. Porten i vapenhuset är huvudingång. Även tornets västfasad samt kor och sakristia har ingång. Portarna är panelklädda lackerade fyllningsdörrar i ek med dekorativt utformade naror och beslag. I tornets sydsida finns dörr och trappa i tegel till tornvåningarna. Även inne i vapenhuset, i dess södra mur, finns en trappa i tegel, utformad som en spiraltrappa.
Interiören präglas av valven. Koret har två fyrdelade ribbvalv från 1300-talets senare hälft och långhuset har tre stjärnvalv från 1400-talets början. Valven och delar av väggarna är dekorerade med kalkmålningar varav de i långhuset är från början av 1400-talet medan de i vapenhuset är från mitten av 1400-talet. De överkalkades under 1700-talet, togs fram 1905-06 och konserverade vid arkitekt Eiler Græbes restaurering 1944-1946. I samband med att kalkmålningarna frilades 1905-06 konserverades och kompletterades de av konstnär Allan Norblad. Kalkmålningarna består av figurscener och enstaka helgonbilder samt växtornamentik och geometriska mönster. Målningarna är utförda i röda, gröna, grå och svarta färgtoner.
Bänkarna är uppdelad i fyra kvarter och åtskilda av mitt- och tvärgångar. Bänkinredningen är öppen med fristående bänkar. Kyrkans golv täcks av grå och röda kalkstensplattor. Här finns även flera gravhällar. I bänkkvarteren är det behandlat trägolv. Koret är upphöjt ett trappsteg över långhuset. Vapenhuset har väggfasta, murade bänkar med träskiva. Predikstolen med baldakintak och altaruppsatsen tillhör kyrkans äldre, fasta inredning. I väster finns en bred orgelläktare med ett utskjutande mittparti. Läktarbarriären består av ett ramverk med profilerade fyllningar och skulpturer. Kyrkan har blyinfattade fönster med glasmålningar från tidigt 1900-tal.
Kyrkans fasta inredning och inventarier
Altaret, är murat i tegel och har en grön marmoreringsmålad skiva i trä. Altaret flyttades något mot öster i samband med renoveringen 1905-1906 och det murades om med det medeltida teglet. Det täcks av ett träantemensale utförd i renässansstil och sannolikt samtida med altaruppsatsen som uppsattes 1622. Det har målningar föreställande de fyra evangelisterna, infattade i arkader.
Altaruppsatsen är ett s.k. additionsaltare från 1622. Den är utförd i ek, rikt skulpterad och utformad i renässansstil. Den är fyra våningar hög och har femton mindre tavelfält med dels målningar dels texttavlor.
Altarring, från 1903 och ritad av arkitekt Gustaf Lindgren, har femkantig form och öppet räcke med svarvade balustrar. Ringen är målad i vitt och ljust grått med förgyllda detaljer.
Dopfunten är från senare delen av 1800-talet och utförd i gotländsk sandsten. Cuppan är åttasidig med profilerat skaft. Dopfunten är placerad i det södra kapellet.
Predikstolen med baldakin är från omkring 1615. Polygonal korg i skulpterad ek med arkadfyllningar och skulpturer föreställande evangelisterna. Polykrom bemålning med förgyllda detaljer. Predikstolen är placerad i långhusets nordöstra del och nås via en trappa mellan sakristia och långhus.
Bänkinredningen, från renoveringen 1905-1906, är öppen med fristående bänkar i ett medeltidsinspirerat utförande. Gavlarna har skuren blomdekor. Inredningen, i furu, var ursprungligen brunbetsad. Målningsbehandlingen togs bort vid renoveringen 1945.
Orgeln är byggd 1967 av Gebrüder Jehmlich, Dresden. Orgelfasad och orgelverk är placerade i tornet. Läktaren bär upp ryggpositivet, som är integrerat i läktarbarriären. Den är gestaltad av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe och har fyllningar med reliefer i form av musicerande änglar. Orgelfasaden är uppbyggd som ett ramverk med lister och öppet gallerverk framför delar av piporna. Piporna är indelade i sju fält, varav de fem mittersta är högre. Fasaden är målad i en gröngrå färgton med detaljer i blågrått, rött och guld. Spelbordet är inbyggt. Orgeln nås via en trappa i tornets vapenhus.
har blyinfattade fönster med glasmålningar från tidigt 1900-tal.
Fasadkulör (2013): Röd
Inventeringsår 2020
S:t Nicolai kyrkans kor är den äldsta delen och byggt under 1200-talets slut eller omkring 1300 medan långhuset tillkom under 1300-talets första tredjedel. Tornet tillfogades under 1300-talets senare hälft, samtidigt som kapellet på södra långhuset tillkom. I början av 1400-talet uppfördes södra vapenhuset. Kyrkan har haft både syd- och nordportal. Idag är endast den södra i bruk. Den norra är igenmurad men synlig i murverket. Koret försågs med har två fyrdelade ribbvalv på 1300-talets senare hälft och långhuset med tre stjärnvalv under 1400-talets början. Valven och delar av väggarna dekorerades med kalkmålningar i långhuset i början av 1400-talet medan de i vapenhuset tillkom vid mitten av 1400-talet. De överkalkades under 1700-talet och togs fram 1905-06. I samband med att kalkmålningarna frilades 1905-06 konserverades och kompletterades de av konstnär Allan Norblad. Sakristian uppfördes 1905-1906 i samband med arkitekt Gustaf Lindgrens restaurering. Det tillbyggdes 1913 och försågs med egen ingång. På platsen fanns ett under 1770-talet tillbyggt vapenhus. Renoveringen 1905-1906 syftade till att återge kyrkan dess medeltida karaktär och innebar bland annat att tornet fick trappgavlar, sakristian tillbyggdes, predikstolen flyttades från långhusets södra sida till den norra, ny bänkinredning insattes, ingångarna ändrades, golvet sänktes och nya mönstrade fönster insattes. Altaret flyttades mot öster. En varmluftsanläggning installerades, vilken 1935 ersattes av ett vattenburet värmesystem. Kyrkan renoverades på 1940-talet. Ansvarig för arbetena var domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Nytt golv i kalksten lades in. Målningarna konserverades av konservator O Owald, Malmö och 1905-1906-års tillagda målningar togs bort. Ytterligare konserveringsarbeten gjordes 1950, 1968 och 1979. De utfördes av konservator Våga Lindell. 1980-1982 lades långhustaket med handslagna taktegel om, vilket även gjordes på torntakets understukna taktegel. År 2000 genomfördes vissa arbeten bland annat monterades skyddsglas för de blyspröjsade fönstren, golvet reparerades och målningsarbeten utfördes.
Källor och litteratur, ett urval
Vård- och underhållsplan för S:t Nicolai kyrka i Sölvesborg 2004-12-31, Barup & Edström arkitektkontor AB Blekinge. Landskapets kyrkor. red. Mariann Ullén. 2002. Sockenkyrkoprojektets landskapsrapporter, Riksantikvarieämbetet.
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008 Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium, band IV häfte 3 Sölvesborgs kyrkor. Lars-Göran Kindström, 1959-1962.
Milton, Hans och Nilsson, Ingemar: Bland heliga kvinnor och män, 2012.
År 1300-1335 Nybyggnad
Långhus
År 1400-1425 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar i hela kyrkan (långhus, kor, vapenhus och torn)
År 1610-1619 Fast inredning - predikstol
Predikstol av ek. Förmodligen tillverkad omkring 1615, målad 1621 enligt inskription
År 1622 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsatsa av trä
År 1850-1899 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av sandsten
År 1903 Fast inredning - altarring
Altarring ritad av arkitekt Gustaf Lindgren.
År 1905-1906 Fast inredning - altare
Altaret flyttades något mot öster i samband med renoveringen 1905-1906. Det murades om med det medeltida teglet. Sidorna täcks av ett träantemensale i renässansstil, sannolikt samtida med altaruppsatsen från 1622. Det har målningar föreställande de fyra evangelisterna, infattade i arkader.
År 1905-1906 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredning från renoveringen 1905-1906, ursprungligen brunbetsad. Målningsbehandlingen togs bort vid renoveringen 1945.
År 1905-1906 Fast inredning - glasmålning
Blyinfattade glasfönster i långhus och kor, ritade av arkitekt Gustaf Lindgren.
År 1944-1945 Fast inredning - läktare
Läktare gestaltad av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe och försedd med reliefer med musicerande änglar.
År 1967 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Orgelfasad utformad som ett ramverk i trä, troligen från 1967.
År 1967 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgel byggd 1967 av Gebrüder Jehmlich, Dresden.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin