Motivering (skydd): Sankt Nicolai kyrka och gamla kyrkogård utgör en kulturhistoriskt värdefull månghundraårig miljö med rötter i medeltiden och en väl bibehållen ålderdomlig prägel. Kyrkan bevarar såväl till det yttre som till det inre karaktären av den medeltida stadskyrkan i rött tegel. Kyrkans iståndsättning och restaurering 1905-1906 under ledning av Gustaf Lindgren syftade till att tillvarata den medeltida prägeln. Medeltiden kommer till uttryck bland annat i exteriörens trappgavlar, blinderingar och murverket. Interiören speglar flera tidsskeden. Medeltiden syns i det valvslagna kyrkorummet och i kalkmålningarna medan reformationstiden framträder i den praktfulla altaruppsatsen, altaret och predikstolen. De väggfasta murade bänkarna i vapenhus, tillskrivs kulturvärden då de var vanligt förekommande under medeltiden och idag endast finns bevarade i mindre omfattning. Östra gavelns rika utsmyckning har motsvarighet i S:t Petri kyrka i Malmö och paralleller till de gotiska tegelkyrkorna i Östersjöområdet.
Altaruppsatsen, altaret med antemensale och predikstolen med baldakin är från tiden kring 1600 och representerar tillsammans reformationstidens påkostade inredning i renässansstil med en tidtypisk synnerligen rik skulpturutsmyckning. Altaruppsatsen, ett s.k. additionsaltare, är en av de för stiftet karaktäristiska altarutsmyckningarna, som tillkom i samband med reformationen. De kulturhistoriska värdena är knutna såväl till det höga hantverksutförande och som till att inredningsdelarna står för sin tids nya kyrkoinredning. Intressant är även kopplingen till donatorn, länsherren på Sölvesborgs slott Otto Lindenow och den nära samhörigheten med predikstol och dopfunt i Mjällby.
Orgeln, byggd 1967 av Gebrüder Jehmlich, Dresden följer genom sin placering på läktaren ett traditionellt mönster för kyrkorummets disposition och gestaltning. Orgel och läktare står som en motsvarighet i väster till kyrkans kärnpunkt kor och altare i öster. Det har i Sankt Nicolai, som i många medeltida kyrkor, fått bli en anpassning till kyrkorummets förutsättning med begränsat utrymme på grund av valven varför tornet tagits i anspråk. Orgelfasadens utformning och materialval speglar mycket av 1960-talets orgelbyggeri och stilideal. Orgeln bildar en egen enhet utan att i någon högre grad påverka medeltidens kyrkorum medan läktaren fått en gestaltning som knyter an till kyrkomusik genom utsmyckning i forma av musicerande änglar.
Inventeringsår (2002)
Se ovan Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2013)
Sankt Nicolai kyrka ligger i Sölvesborgs stadskärna, ett kvarter nordväst om Stortorget. Kyrkan omges av den gamla kyrkogården. Området norr om kyrkan utgjorde under sen medeltid ett karmeliterkloster. I väster ligger församlingshem och pastorsexpedition. De närliggande kvarteren har småskalig bebyggelse från 1800-tal till modern tid med bostäder, kontor och butiker. Den gamla kyrkogården vid S:t Nicolai kyrka är sedan 1863 inte i bruk som begravningsplats. Den är bevuxen med höga lövträd och har gräsbevuxna markytor. I marken är utlagt kalkstensplattor som markerar läget för den rivna klosteranläggningen. En kraftig stödmur löper utmed Västra Storgatan i söder och mot norr finns en gråstensmur. I denna finns en minnessten som minner om Vårfruklostret. Ingångar finns i söder, norr och öster. Den södra markeras av en vitputsad stiglucka med trappgavel. Den rundbågade öppningen har ett överstycke med solmotiv. Gångarna är grusbelagda respektive stenbelagda. Några äldre gravplatser inramas av järnstaket. Församlingsgård och pastorsexpedition är från omkring 1960 och ritade av stadsarkitekt Nils-Harald Henström och tillbyggd under 1980-talet. I byggnadskomplexet ingår ett äldre gatuhus. Till kyrkogården hör ett f.d. bårhus. En bronsmodell av kyrkan och klosteranläggningen finns uppställd söder om tornet.
Inventeringsår 2013
FÖRSAMLING 1995 SÖLVESBORG, SANKT NICOLAI
BEFOLKNINGSTAL år 1805: 707, år 1900: 1937, år 1995: 8332
FÖRSAMLINGSHISTORIK Medeltida stadsförsamling. Sölvesborgs landsförsamling utbruten 1868, men åter införlivad 1951.
LÄGE OCH OMGIVNING Kyrkan ligger i stadsmiljö ett kvarter nordväst om Stortorget, 350 m norr om järnvägsstationen och 400 m väster om hamnen. En allé förbinder kyrkan med stationen. Sölvesborgs stadskyrka är belägen mitt på den gamla kyrkogården. Rester av ett karmeliterkloster från 1400-talets slut har påträffats norr om kyrkan. Omedelbart väster om kyrkan återfinns pastorsexpeditionen. En separat begravningsplats Kapellkyrkogården finns 400 mot nordost, inte långt från Sölvesborgs klosterruin. Kyrkomiljön ingår i större riksintresseområde för kulturmiljövården.
RASERAD KYRKA / RUIN
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING Den medeltida tegelkyrkan består av enskeppigt långhus med smalare, relativt långt, rakslutet kor samt västtorn. På långhusets sydsida är ett kapell samt ett vapenhus tillbyggt, på nordsidan en sakristia. Kyrkan har uppförts etappvis med början i öster; koret härstammar från 1200-talets slut eller omkring 1300. Under 1300-talets första tredjedel tillkom långhuset, med nord- och sydportaler samt arkadbågar i norr och söder för planerade, ej utförda korsarmar. Tornet tillfogades under 1300-talets senare hälft, samtidigt byggdes det södra kapellet utanför södra arkadbågen. I början av 1400-talet uppfördes södra vapenhuset. Ett nordligt vapenhus byggdes på 1770-talet, men revs då sakristian uppfördes vid arkitekt Gustaf Lindgrens restaurering 1905-06.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR Exteriören präglas av det röda teglet samt av tornets och östmurens trappgavlar med sina slätputsade blinderingar. Det södra vapenhuset utmärks genom sin renässansgavel från 1649. De spetsbågiga fönsteröppningarna är i stort sett samtida med långhuset. Alla byggnadskroppar täcks av tegelklädda sadeltak, koret är något lägre än långhuset. Långhusets sydportal leder nu till vapenhuset, nordportalen är igenmurad. Korportalen har varit igenmurad men återupptogs 1905 då också tornportalen ommurades, vapenhusets portal är ursprunglig. Interiören karakteriseras av de slätputsade ribbvalven av tegel; korets två kryssvalv är från 1300-talets senare hälft, medan långhuset fick sina tre stjärnvalv vid 1400-talets början. Kyrkorummets rika kalkmålningsskrud härrör från senmedeltiden; målningarna överkalkades under 1700-talet, men framtogs 1905-06 och återställdes i mer ursprungligt skick vid arkitekt Eiler Græbes restaurering 1944-1946.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.
Inventeringsår 2020
Källor och litteratur, ett urval
Vård- och underhållsplan för S:t Nicolai kyrka i Sölvesborg 2004-12-31, Barup & Edström arkitektkontor AB Blekinge. Landskapets kyrkor. red. Mariann Ullén. 2002. Sockenkyrkoprojektets landskapsrapporter, Riksantikvarieämbetet.
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008 Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium, band IV häfte 3 Sölvesborgs kyrkor. Lars-Göran Kindström, 1959-1962.
Inventeringsår 2020
Källor och litteratur, ett urval
Vård- och underhållsplan för S:t Nicolai kyrka i Sölvesborg 2004-12-31, Barup & Edström arkitektkontor AB Blekinge. Landskapets kyrkor. red. Mariann Ullén. 2002. Sockenkyrkoprojektets landskapsrapporter, Riksantikvarieämbetet.
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008 Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium, band IV häfte 3 Sölvesborgs kyrkor. Lars-Göran Kindström, 1959-1962.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin