Motivering (skydd): Kyrkan är uppförd i en så kallad nystil som refererar till gotikens höjdsträvande arkitektur med strävpelare och spetsbågiga muröppningar samt rikligt med ljusinsläpp. Samtidigt ger de horisontella putsbanden och byggnadens lägre utbyggnader en horisontell verkan. Kyrkans vertikala verkan är mest påtaglig i väster medan den östra delen med korsarmarna och sakristian har en mer horisontell och nästan lite satt karaktär. Kyrkorummets interiör har en stor del av den ursprungliga nygotiska karaktären bevarad. Kyrkorummet har dessutom få nya tillägg som avviker från helheten.
I den fasta inredningen: läktarna, altaruppsättningen och bänkraderna i långhuset finns flera samkomponerade inslag som bevarar den ursprungliga karaktären med en genomarbetad färgsättning och återkommande symboler i dekorationerna såsom tre- och fyrpass samt cirkelkors.
Den rika men relativt dämpade dekorationsmålningen med kvaderimitationer, bladslingor och geometriska mönster på väggar och valvbågar utgör ett grundläggande karaktärsdrag i kyrkans interiör. Likaså är den ekådrade fasta inredningen med läktare, predikstol, altarring och dopfunt viktig för kyrkorummets karaktär.
De panelklädda taken med den synliga takstolen tillför en nivå till kyrkorummets dekorativa gestaltning och ger kyrkorummet en sakral höjd men samtidigt en ombonad känsla. Detaljutformning i snickerier såsom sockellister, dörrar och foder är värdefulla delar i kyrkorummets helhetskaraktär.
Den ursprungliga programtanken från det sena 1800-talets kyrkobyggande förespråkade ett jämnt förhållande mellan de tre huvudbärande sakramenten i den lutherska gudstjänsten; ordet, nattvarden och dopet med tydliga och fasta platser för predikstol, altare och dopfunt. Med bänkborttagningarna har kyrkorummets riktning förändrats något. Den ursprungliga planen i form av ett latinskt kors var mer tydlig när även tvärskeppet rymde sittplatser. Numera har korsarmarna mer en karaktär av hall.
Dopfunten har försetts med hjul vilket möjliggör en mer flexibel placering vilket tillsammans med det öppna utrymmet mellan bänkrader och kor berättar om ett mer modernt kyrkorum anpassat till nya gudstjänstordningar och liturgiska uttryck.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2021)
Kyrkomiljö
Nosaby kyrka ligger i nordöstra delen av Kristianstad. Kyrkomiljön utgör en gräns mellan stadsbebyggelse i söder och fullåkersbygden i norr. Nosaby socken har medeltida ursprung och kyrkomiljön går tillbaka till tidig medeltid då platsens första kyrka, den nuvarande kyrkans föregångare, uppfördes.
Kyrkan och södra delen av kyrkogården ligger inom registrerad fornlämning L1990:2567 (RAÄ-nummer Nosaby 127:1). Fornlämningen avser Bytomt/gårdstomt, möjlig fornlämning och skyddas enligt 2 kap. Kulturmiljölagen. Nosaby kyrkogård ligger i den norra delen av fornlämning 127:1, Nosaby gamla bytomt.
Kyrkogård
Kyrkan omges av en kyrkogård som planlades samtidigt med kyrkans uppförande. Kyrkogården utvidgades åt norr år 1916 och på 1960-talet utvidgades den ytterligare åt norr och åt nordost. Väster om kyrkogården ligger ett bårhus från 1950-talet och ett församlingshem från 1970-talet.
Byggnader på och vid kyrkogården
Norr om kyrkan finns ett gjutjärnsstaket som omger en nedgång till ett underjordiskt pannrum som kom till 1897. På själva kyrkogården finns inga ytterligare byggnader.
Ett bårhus, uppfört 1951 efter länsarkitekt Allan Nilssons ritningar, ligger väster om kyrkogården. Byggnaden har en rektangulär plan, ett brant tegeltäckt sadeltak och en sparsmakad exteriör. Porten vetter mot söder och är försedd med en kopparklädd dubbelport och en gråstensomfattning. Ovan porten finns ett kors i kopparplåt. Tre fönsteröppningar på långsidorna refererar till en av fönsteruppsättningarna på kyrkans torn, i övrigt skiljer sig byggnaden från kyrkan med sin tidstypiskt anspråkslösa karaktär.
Söder om bårhuset ligger ett församlingshem som uppfördes på 1970-talet och byggdes till på 1990-talet. Det består av två byggnadskroppar med sadeltak och en lägre, mellanliggande byggnadskropp med plant tak. Fasaderna är slammade och vitmålade och taken är sedan 2021 täckta med rött tegel. En vitputsad förrådsbyggnad med sadeltak täckt med rött tegel ligger öster om kyrkogården.
Källor
Ahlström, B-Å (red.) 2005. Nosabybygdens historia. Nosaby socken. Kristianstad. Anselm, G. 1947. Stiftets kyrkor. Lunds stift i ord och bild. Red. Kommitté: G. Herrlin m fl. Stockholm. Bodin, Anders 2017. Helgo Zettervals arkitektur. Stockholm
Lindahl, Göran 1955. Högkyrkligt, lågkyrklgt och frikyrkligt i svensk arkitektur 1800–1950. Stockholm Olén, Benkt. 1975. När Nosaby församling fick sin Zettervallkyrka: i Nosaby kyrka förr och nu. Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008. Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015. Underhållsplan för Nosaby kyrka, Ponnert Arkitekter AB, 2005.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin