Motivering (skydd): Östra Ryds kyrka och Rydboholms gård är historiskt starkt förknippade med varandra genom ätterna Sture, Vasa och Brahe. Detta avspeglas både i kyrkans exteriör och inredning, men även i det kulturlandskap kyrkan ligger i med fornlämningar, åkrar, välhållen bebyggelse, alléer och engelsk park.
Östra Ryds kyrka, med föregångare i en äldre sockenkyrka, uppfördes under första hälften av 1400-talet. Sakristian från cirka 1300 ingår i den nuvarande kyrkan. Från den tiden är även dopfunten och en medeltida träskulptur. Altarskåpet från 1480-talet, tillskrivet Johannes snickare, är unikt genom sitt väldokumenterade ursprung.
Även om kyrkans form ändrats från salkyrka till korskyrka genom 1690-talets tillbyggnad, sätter den senmedeltida byggnaden med sina ursprungliga valv och kalkmålningar en stark prägel på kyrkorummet. Detta avspeglas främst i interiören, där långhusets proportioner och valv med kalkmålningar från 1449 av Johannes Iwan dominerar det första intrycket. Väl inne öppnar sig kyrkan mot korsarmarna i norr och söder och det ljusa gravkoret i öster.
Kyrkan har en konstnärligt högklassig inredning från 1600-talets slut med predikstol signerad av Andreas Heysig, som troligen även utfört altaruppsatsen.
Församlingen äger en för vårt land unik konstsamling med i huvudsak bibliska motiv. De flesta målningarna har skänkts av medlemmar ur Braheätten från det närbelägna Rydboholm. Målningarna är daterade till 1600- och tidigt 1700-tal och pryder kyrkorummets väggar. I kyrkan finns dessutom en rik samling av medeltida träskulpturer, ljusredskap, altarsilver samt begravningsvapen och -fanor.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• kyrkans omgivningar präglas av herrgårdslandskap med öppen odlingsmark och alléer samt fornlämningar • kyrkogårdens gråstensmurar och trädkrans inramar kyrkan
• byggnadens murverk av tegel alltsedan tidig medeltid är ett viktigt byggnadshistoriskt dokument bland uppländska sockenkyrkor
• äldsta inventarierna dopfunt, helgonskulptur från omkring 1300
• medeltida altarskåp tillskrivet Johannes Snickare
• inredning från 1600-talets slut såsom predikstol och altaruppsats av hög konstnärlig kvalité • konstsamling med bibliska motiv som är unik för Sverige.
Inventeringsår (2004)
Östra Ryds kyrka är uppförd som en salkyrka, orienterad i öst-västlig riktning. Kyrkan är en av tiotalet medeltida uppländska sockenkyrkor som till största delen uppförts i tegel. Genom tillbyggnad i norr och söder har kyrkan utvecklats till en korsformig byggnad. I öster finns ett tillbyggt gravkor med polygonal form och i väster ett tillbyggt kvadratiskt torn. Från den äldsta kyrkan återstår förutom långhus och kor även sakristian.
Kyrkans tegelmurar är sedan 1773 spritputsade, ovan en låg, oregelbunden sockel av gråsten. Gravkoret avviker med sin höga sockel av kvadersandsten lagda i jämna skift och fasadens indelning med lisener. Kyrkans ursprungligen oputsade tegelmurar avslutas upptill av en flersprångig, slätputsad och i vitt avfärgad taklist från tiden för kyrkans tillbyggnad. Hela kyrkan är nyligen avfärgad i ljust gul färgton med vita slätputsade fönster- och dörromfattningar.
Samtliga fönster med undantag för sakristians har samma storlek och form med svagt välvda muröppningar. Ytterbågarna är av järn med blyinfattade rutor av klarglas. Två fönster i söder har medeltida läge. Sakristian har en stickbågig fönsteröppning med karm och dubbla bågar av trä och på utsidan ett järngaller. Över västportalen sitter ett runt fönster. I alla väderstreck har tornet stora, rundbågiga ljudöppningar med luckor av trä.
Huvudentrén är sedan 1690-talet placerad i tornet. Västportalen har en fyra trappsteg hög, tresidig sandstenstrappa med ledstång utmed muren i norr. Likaså har södra entrén en hög stentrappa medan norra korsarmens entré är anpassad för rörelsehindrade. Portar av trä i väster, söder och norr är målade i brunt.
Det sadelformade taket är numera gemensamt för långhus och gravkor och liksom korsarmarna, sakristian och tornet täckt med svartmålad plåt i format som efterliknar den tidigare svartplåten. Enbart tornets och takryttarens övre partier är klädda med koppar liksom hängrännor och stuprör.
Via västportalen kommer man in i tornbyggnadens nedre rum - det nuvarande vapenhuset, där en brudkammare, elcentral och uppgången till orgelläktaren och tornet finns.
Från vapenhuset kommer man in i kyrkorummet. Långhusets fyra kryssvalv har valvpilastrar i förband med murarna, vilket tyder på att valven redan var planerade när murarna uppfördes på 1430-talet. Långhusets valvmålningar från 1449 är utförda av Johannes Iwan liksom korvalvets dekor med bl a donatorsvapen. De karaktäriseras av ett måleri som breder ut sig över ytan (horror vacui). Långhusets valvmålningar har varit överkalkade, men togs åter fram 1924 och korvalvet befriades samtidigt från påmålningar.
Koret ligger två trappsteg högre än långhuset och ytterligare tre trappsteg upp ligger Braheättens gravkor som avskärmas från högkoret genom altaret och smidda järngaller med grindar. Genom en furudörr i högkorets nordvägg kommer man via en rundbågig öppning in i sakristian. Den tillhör kyrkans äldsta delar och täcks avett ursprungligt kryssvalv av tegel med profilerade ribbor. Valvet pryds av kalkmålningar i form av växtslingor framtagna 1924. På fönstrets insida finns en järnlucka från 1773 och i norra väggen en nisch.. Spisen är från 1730-talet. Genom en rektangulär dörröppning i västväggen står sakristian i förbindelse med kyrkans norra korsarm, en öppning som togs upp vid tillbyggnaden av kyrkan på 1690-talet.
Vid östra väggen i södra korsarmen står ett medeltida altarskåp bestående av corpus med skulpterad framställning av korsnedtagningen, flygeldörrar med på insidan skulpterad framställning av apostlarna och på utsidan målningar. Ursprungligt måleri och förgyllning på skåpets insidor är i stor utsträckning bevarat. På predellan finns en framställning av Kristus och de visa och fåvitska jungfrurna. Skåpet är daterat till 1480-talet och tillskrivet Johannes Snickare.Det har efter tillbyggnaden av koret på 1690-talet fram till restaureringen 1924 haft sin plats i Brahekoret bakom högaltaret. Vid sidan av altarskåpet hänger en inskriptionstavla uppsatt av Nils Brahe. Triumfkrucifixet ovanför altarskåpet är även det troligen utfört av Johannes Snickare och tillkommet vid samma tid som altarskåpet.
I samband med tillbyggnaden under 1690-talet fick kyrkan delvis ny inredning. Predikstolen är signerad "fecit Andreas Heysig Å: 1696", en bildhuggare verksam mot slutet av 1600-talet i Uppland. Troligen har han även utfört altaruppsatsen av joniska kolonner och pilastrar, entablement med bruten gavel, putti och krönande krucifix, tillkommen något av åren efter Brahekorets tillbyggnad 1693. Bland Heysigs arbeten märks även en predikstol från 1700 i Österåkers kyrka i grannsocknen.
Orgelläktaren och orgelfasaden är ritade av arkitekten Erik Palmstedt. Orgelfasaden med snidad och förgylld ornamentik har inte kvar sin originalmålning. Orgeln byggs ny 1841 av orgelbyggaren Per Zacharias Strand medan orgelhus och orgelfasad behålls. 1949 om- och tillbyggdes orgeln av Frobenius orgelbyggarfirma i Danmark. Samtidigt flyttades läktarbarriären och orgelfasaden fram. 2000 restaurerades och byggdes orgeln till av Bergenblad & Jonsson Orgelbyggeri i Nye och omfattar numera 21 stämmor.
Övriga inventarier
Östra Ryds kyrka är rik på äldre inventarier. De allra flesta av dessa är gåvor från Vasa- och Braheätterna på Rydboholm. En dopfunt i kalksten med slät cuppa samt en träskulptur av S:ta Katarina är kyrkans äldsta inventarier. De kan vara samtida med sakristian, kyrkans äldsta del, från omkring 1300. I kyrkan finns en rik samling av medeltida träskulpturer, ljusredskap, altarsilver och tavlor, begravningsvapen och -fanor.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Fasadkulör (2004): Gul
Byggnadsdel (2004): Gravkor - Öster, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia, Takryttare, Torn - Väster, Vapenhus
Inventeringsår 2008
Inventeringsår 2016
Östra Ryds kyrka byggdes i huvudsak under senmedeltiden som en salkyrka med ursprungliga valv. I denna kyrka ingår sakristia med ursprungligt kryssvalv från en äldre kyrka, uppförd under sent 1200-tal eller cirka 1300. Kyrkans karaktäristiska korsform kom till på 1690-talet, då tvärskepp byggdes till i norr och söder. Samtidigt uppfördes gravkoret i öster för släkten Brahe och tornet i väster med kyrkans huvudingång. Äldsta inventarierna är dopfunten i kalksten och ett kvinnligt helgon, som båda kan vara samtida med sakristian.
Östra Ryds kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Namnet Ryd är belagt som sockennamn från 1298. Under lång tid har socknen dominerats av gårdarna Bogesund och Rydboholm. Gravfält från yngre järnålder antyder att Rydboholm kan ha etablerats som gård redan under förhistorisk tid och väster om kyrkan, vid Karlhäll, antyder höga fosfatvärden att en vikingatida och eventuellt även medeltida by eller gård kan ha legat.
Kyrkan och Rydboholms gård är historiskt starkt förknippade med varandra. Den nuvarande kyrkan byggdes omkring 1430, troligen på initiativ av dåvarande ägaren till Rydboholm, Anund Sture. En inskription i kyrkans korvalv anger den 1434 avlidne Anund Sture som byggherre. 1400-talskyrkan bestod av nuvarande långhus och sakristia och hade vapenhus i söder. Släkten Brahe har senare påverkat kyrkans historia under lång tid. Per Brahe på Rydboholm fick 1545 hela Ryds skeppslag inklusive Ryds socken i förläning.
På 1690-talet byggdes korsarmar till i norr och söder. Samtidigt uppfördes gravkor i öster för släkten Brahe och torn i väster. Möjligen var Jean de la Vallée ansvarig arkitekt vid denna genomgripande förändring.
Två runstenar finns inne i kyrkan, varav en är uppställd i södra korsarmen och en är fastmurad i väggen intill nordportalen.
Vid en restaurering 1924 under ledning av arkitekt Sven Brandel togs vissa kalkmålningar fram, omkalkades väggar och valv och installerades elektrisk uppvärmning. Samtidigt sattes vindfångsdörrar in mot vapenhuset och ett äldre kalkstensgolv togs fram i kor och vapenhus.
Den senaste restaureringen 1991 leddes av arkitekt Uno Söderberg. Kyrkan fick då nytt kalkstensgolv i gångarna och trä i bänkkvarteren. Kyrkbänkar tillverkades av interner på Österåkers fångvårdsanstalt. Altaret togs bort och ersattes av ett fristående altarbord i trä. Under konservator Lars Göthbergs ledning rengjordes väggar och valv i kyrkorummet samtidigt som återstående kalkmålningar i valven och på väggen vid sakristiedörren togs fram.
Östra Ryds kyrka har en för vårt land unik samling oljemålningar med bibliska motiv. Tavlorna är daterade till 1600-tal och tidigt 1700-tal och flertalet har skänkts till kyrkan av medlemmar tillhörande Braheätten på Rydboholm.
Nilsson, Gunilla. (2008). Östra Ryds kyrka. Östra Ryds kyrka. Kyrkokarakterisering år 2004 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin