Motivering (skydd): Kyrkan är en självklar del av ett självförsörjande brukssamhälle och är en symbol för de framgångar som porslinsfabriken upplevde vid sekelskiftet 1900, med en omfattande utbyggnad av fabrik och samhälle som följd.
Kyrkan uppfördes på initiativ av brukets ägare Odelberg och med en herrskapsläktare för hans familj. Vid uppförandet av kyrkan använde man sig av ortens material, tekniker och hantverkare. Gustavsbergs porslinsfabrik återspeglas i fasadernas material, den dekorativa utsmyckningen och i inventarier. Kyrkans starka koppling till Gustavsberg som ett brukssamhälle med porslinstillverkning har ett lokalhistoriskt värde.
De lokala materialinslagen i fasaderna är hållna inom ramen för kyrkans arkitektur. Kyrkans exteriör, med engelska influenser och drag av nygotik och medeltida baltisk tegelgotik, är oförändrad sedan byggnadstiden och har stora arkitektoniska värden.
Inredningen har sekelskifteskaraktär med sin grönlaserade bänkinredning, predikstol, dörrar och trätunnvalv i jugend. Interiören har förenklats, både vid 1942 års och 1972 års renoveringar, då inredningsdetaljer och bemålning tagits bort.
Att tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
· kyrkan har som en del i bruksamhällets utbyggnad ett stort samhälls- och lokalhistoriskt värde · kyrkans arkitektur är exteriört mycket välbevarad sedan byggnadstiden
· byggnaden är uppförd med lokala material från ortens porslinsfabrik vilket har stora arkitektoniska och lokalhistoriska värden
· kyrkorummets trätunnvalv och korets absidliknande form med kryssvalv och sidostycken vid kortrappan utgör viktiga delar av rummets ursprungliga karaktär
· kyrkans ursprungliga fasta inredning som består av bänkinredning, predikstol, dörrar och dopnisch utgör viktiga delar av kyrkorummets bevarade jugendinredning
· de av kyrkans inventarier som kommer från Gustavsbergs porslinsfabrik har stark koppling till samhället och hör till kyrkans ursprungliga föremål
· kyrkorummets järnsmideskronor hör till kyrkans ursprungliga utsmyckning.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Gustavsbergs samhälle har växt fram kring porslinsfabriken vid Farstaviken. Under 1800- och 1900-talet byggdes Gustavsberg upp till ett noga organiserat brukssamhälle såväl vad gäller arbete och socialt liv som den än idag bevarade bostads- och fabriksbebyggelsen. Under 1900-talet har Gustavsberg vuxit till ett modernt samhälle med centrumbebyggelse. Den gamla porslinsfabriken används som ett centrum för konst och design med museum, verkstäder, ateljéer, gallerier, butiker och restauranger.
Kyrkomiljön
Kyrkan ligger på en gräsbevuxen höjd, intill Farstavikens inre strand, centralt i samhället. Väl synlig från infartsvägarna är den ett landmärke i brukssamhället Gustavsberg.
Kyrkotomten har karaktären av en stadspark med bl a större ekar. Tomten omgärdas i huvudsak av en fogad gråstensmur omgiven av lokala stadsgator med asfalterade trottoarer. Mot gatan i söder avgränsas kyrkotomten till en del av låga granitstolpar med järnkätting.
Över gatan, norr om kyrkan, ligger den s k Kyrkettan, församlingshem och pastorsexpedition. Kyrkettan inryms i ett tegelhus uppfört 1889 av chamottetegel lika kyrkan med en tillbyggnad från 1963.
Kyrkobyggnaden
Då bruksägarens engelska ritningar till en ny kyrka ogillades, gick uppdraget att rita kyrkan till den i Stockholm relativt flitigt anlitade arkitekten Gustaf Améen, vilken redan hade inarbetade kontakter med brukssamhället.
Améen, som började projektera kyrkan 1904, har troligen utgått ifrån det engelska förslaget med tanke på tornets sidoställda placering, lika Engelska kyrkan i Stockholm, och som är ett engelskt drag. Likaså utformningen med den nygotiska 1800-talsstilen kan vara taget från det engelska ritningsunderlaget. Den något omoderna arkitekturen kan också sägas spegla den traditionalism som präglade dåtida brukssamhällen. Tidens jugendstil avspeglade sig i huvudsak i inredningen, som till stora delar avlägsnats.
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Gustavsbergs samhälle har växt fram kring porslinsfabriken vid Farstaviken. Under 1800- och 1900-talet byggdes Gustavsberg upp till ett noga organiserat brukssamhälle såväl vad gäller arbete och socialt liv som den än idag bevarade bostads- och fabriksbebyggelsen. Under 1900-talet har Gustavsberg vuxit till ett modernt samhälle med centrumbebyggelse. Den gamla porslinsfabriken används som ett centrum för konst och design med museum, verkstäder, ateljéer, gallerier, butiker och restauranger.
Anläggningen
Kyrkan ligger på en gräsbevuxen höjd, intill Farstavikens inre strand, centralt i samhället. Väl synlig från infartsvägarna är den ett landmärke i brukssamhället Gustavsberg.
Kyrkotomten har karaktären av en stadspark med bl a större ekar. Tomten omgärdas i huvudsak av en fogad gråstensmur omgiven av lokala stadsgator med asfalterade trottoarer. Mot gatan i söder avgränsas kyrkotomten till en del av låga granitstolpar med järnkätting.
Över gatan, norr om kyrkan, ligger den s k Kyrkettan, församlingshem och pastorsexpedition. Kyrkettan inryms i ett tegelhus uppfört 1889 av chamottetegel lika kyrkan med en tillbyggnad från 1963.
Kyrkobyggnaden
Då bruksägarens engelska ritningar till en ny kyrka ogillades, gick uppdraget att rita kyrkan till den i Stockholm relativt flitigt anlitade arkitekten Gustaf Améen, vilken redan hade inarbetade kontakter med brukssamhället. Améen, som började projektera kyrkan 1904, har troligen utgått ifrån det engelska förslaget med tanke på tornets sidoställda placering, lika Engelska kyrkan i Stockholm, och som är ett engelskt drag. Likaså utformningen med den nygotiska 1800-talsstilen kan vara taget från det engelska ritningsunderlaget. Den något omoderna arkitekturen kan också sägas spegla den traditionalism som präglade dåtida brukssamhällen. Tidens jugendstil avspeglade sig i huvudsak i inredningen, som till stora delar avlägsnats.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Gustavsbergs kyrka är uppförd under åren 1904-06 efter ritningar av arkitekten Gustaf Améen (1864-1949) på uppdrag av Gustavsbergs porslinsfabriks ägare Wilhelm Odelberg. Gustaf Améen var under åren 1890-1907 medarbetare till den samtida mer kända arkitekten Isak Gustaf Clason (1856-1930). Améen arbetade också på överintendentsämbetet från 1902, Stockholms stads byggnadskontor 1907-1918, fastighetskontorets husbyggnadsavdelning 1920-29 och var arbetschef för restaureringens av Drottningholms slott 1907-1912 där han var förordnad slottsarkitekt fram till 1922. Till hans verk hör bl a posthuset i Helsingborg 1904, landsarkivet i Göteborg och Vasa real i Stockholm 1926. Till hans sakrala arkitektur kan nämnas Örnsköldsviks kyrka 1908-10, S:t Görans kyrka 1908-10 och Idre kyrka 1913-14. I Gustavsbergs kyrka har arkitekten inspirerats av äldre epokers arkitektur och kyrkan bär drag av nygotik och medeltida baltisk tegelgotik, men också av jugend, byggnadstidens arkitekturstil.
Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Samhället Gustavsberg har sina rötter i den förhistoriska gården Farsta, vilket avspeglar sig i gravfältet väster om fabriksområdet. Farsta omtalas redan under medeltiden och blev säteri under 1640-talet under Gustav Oxenstierna som byggde upp herresätet Farsta och anlade ett tegelbruk. Det är grevinnan Maria Sofia de la Gardie, änka efter Gustav Oxenstierna, som efter makens död 1648 hedrar hans minne genom att ändra namnet på Farsta till Gustavsberg. I namnet spåras såväl förnamnet Gustav som godsets placering på ett berg. 1821 köptes Farsta av grosshandlaren Johan Herman Öhman som grundade porslinsfabriken 1827.
Namnet Farsta och Gustavsberg används omväxlande fram till 1800-talets början, då egendomen delades. Säteriet behöll namnet Farsta medan fabriksområdet benämndes Gustavsberg.
Under 1800-talet och 1900-talets första årtionden var familjerna Godenius och Odelberg de styrande i porslinsfabriken. Under deras ledning upplevde fabriken ett expansivt skede. Styret var patriarkaliskt, som seden var i 1800-talets bruksamhällen. Man ordnade bostäder, affär och skola för brukets anställda. Då vägen var lång till Värmdö kyrka anställdes en brukspredikant och en gudstjänstlokal anordnades på fabriksområdet. 1883 avsatte bruket medel till ett kapell som uppfördes norr om Farstaviken. Redan efter 20 år fanns behov av en ny och större kyrka. Dåvarande bruksägaren Wilhelm Odelberg införskaffade ritningar från England, men dessa ogillades delvis och uppdraget att rita kyrkan gick istället till arkitekten Gustaf Améen. Gustavsbergs kyrka byggdes i brukets regi och uppfördes på en höjd vid Farstavikens inre, där några av porslinsfabrikens kaserner låg. Placeringen var väl övertänkt - kyrkan skulle ligga "mitt i byn" och ta sig bra ut när man kom med båten i Farstasundet. Kyrkan och församlingen har fått sitt namn efter Gustavsbergs porslinsfabrik.
Ursprungligen var Gustavsberg en del av Värmdö församling och tillhörde tillsammans med Ingarö och Boo församlingar Värmdö pastorat. Socknen avsöndrades från Värmdö 1902 och bildade Gustavsbergs pastorat, med Ingarö och Boo som annex. Boo bildade eget pastorat 1923. Gustavsberg och Ingarö är självständiga församlingar i Gustavsberg och Ingarö pastorat och tillhör Värmdö kontrakt i Stockholms stift.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvariska-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Arvidsson, Edla Sofia, Människor och hus i Gustavsberg, Uddevalla 1990
Brandel, Sven, Johanson, Erik O, Roosval, Johnny m fl, Sveriges kyrkor, Kyrkor i Värmdö Skeppslag, Stockholm 1949 Gud i Gustavsberg 100 år, Gustavsbergs församling 1902-2002, Birgit Wahrenberg, redaktör, Oskarshamn 2002 Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995 Karlsson, Ann Mari, Upplands kyrkor - 201, Gustavsbergs kyrka, Katrineholm 1987
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Gustafsbergs kyrka byggdes som ersättning för ett brukskapell, i första hand avsett för anställda vid Gustafsbergs porslinsfabrik. Ritningarna utfördes av arkitekten Gustaf Améen. Invigningen förrättades 1907. Exteriören går delvis tillbaka på ritningar från England, anskaffade av dåvarande bruksägaren Wilhelm Odelberg. Kyrkan har rektangulärt långhus och ett lägre, smalare och, rakavslutat kor. Vapenhuset med kyrkans huvudportal står intill västgaveln i ett svagt framspringande murparti. Sakristian är vidbyggd i söder och på den reser sig det höga klocktornet, möjligen ett drag hämtat från det engelska förslaget. Murarna är av eldfast tegel, troligen framställt vid porslinsfabriken och övervägande oputsat i olika toner ljusgult med vissa detaljer grönglaserade. Huvudportalens tympanon är dekorerat med ett änglahuvud och med rosor, allt i flerfärgad keramik. Utvändigt präglas arkitekturen även av senmedeltida, s.k. baltisk tegelgotik, vilket främst framgår av västgavelns och tornets blinderingar och av långmurarnas kraftiga strävpelare och kopplade fönster. Kyrkorummets två sadeltak - de över koret respektive långhuset - täcks med svartglaserad tegel. Tornets spira är plåtklädd. Innertaken är av trä. Koret har kryssvalv, långhusets tak är brunmålat och treklöverformat. Interiören smyckades från början i jugendstil med målningar och med grönmålade snickerier, men mycket av denna ursprungliga karaktär har gått förlorad bl.a. genom att målningarna överkalkats. Kyrkan har genomgått två större restaureringar, främst i koret och första gången 1942 under ledning av arkitekten Erik Fant, senare 1972 under arkitekten Male Håkansson.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998
Inventeringsår 2016
Gustavsbergs kyrka är uppförd under åren 1904–06 efter ritningar av arkitekten Gustaf Améen (1864–1949) på uppdrag av Gustavsbergs porslinsfabriks ägare Wilhelm Odelberg.
Gustaf Améen var under åren 1890–1907 medarbetare till den samtida mer kända arkitekten Isak Gustaf Clason (1856–1930). Améen arbetade också på överintendentsämbetet från 1902, Stockholms stads byggnadskontor 1907–1918, fastighetskontorets husbyggnadsavdelning 1920–29 och var arbetschef för restaureringen av Drottningholms slott 1907–1912 där han var förordnad slottsarkitekt fram till 1922. Till hans verk hör bl a posthuset i Helsingborg 1904, landsarkivet i Göteborg och Vasa real i Stockholm 1926. Till hans sakrala arkitektur kan nämnas Örnsköldsviks kyrka 1908–10, S:t Görans kyrka 1908–10 och Idre kyrka 1913–14.
I Gustavsbergs kyrka har arkitekten inspirerats av äldre epokers arkitektur och kyrkan bär drag av nygotik och medeltida baltisk tegelgotik, men också av jugend, byggnadstidens arkitekturstil.
Gustavsbergs kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Samhället Gustavsberg har sina rötter i den förhistoriska gården Farsta, vilket avspeglar sig i gravfältet väster om fabriksområdet. Farsta omtalas redan under medeltiden och blev säteri under 1640-talet under Gustav Oxenstierna som byggde upp herresätet Farsta och anlade ett tegelbruk. Det är grevinnan Maria Sofia de la Gardie, änka efter Gustav Oxenstierna, som efter makens död 1648 hedrar hans minne genom att ändra namnet på Farsta till Gustavsberg. I namnet spåras såväl förnamnet Gustav som godsets placering på ett berg. 1821 köptes Farsta av grosshandlaren Johan Herman Öhman som grundade porslinsfabriken 1827.
Namnet Farsta och Gustavsberg används omväxlande fram till 1800-talets början, då egendomen delades. Säteriet behöll namnet Farsta medan fabriksområdet benämndes Gustavsberg.
Under 1800-talet och 1900-talets första årtionden var familjerna Godenius och Odelberg de styrande i porslinsfabriken. Under deras ledning upplevde fabriken ett expansivt skede. Styret var patriarkaliskt, som seden var i 1800-talets bruksamhällen. Man ordnade bostäder, affär och skola för brukets anställda. Då vägen var lång till Värmdö kyrka anställdes en brukspredikant och en gudstjänstlokal anordnades på fabriksområdet. 1883 avsatte bruket medel till ett kapell som uppfördes norr om Farstaviken. Redan efter 20 år fanns behov av en ny och större kyrka. Dåvarande bruksägaren Wilhelm Odelberg införskaffade ritningar från England, men dessa ogillades delvis och uppdraget att rita kyrkan gick istället till arkitekten Gustaf Améen. Gustavsbergs kyrka byggdes i brukets regi och uppfördes på en höjd vid Farstavikens
inre, där några av porslinsfabrikens kaserner låg. Placeringen var väl övertänkt – kyrkan skulle ligga ”mitt i byn” och ta sig bra ut när man kom med båten i Farstasundet. Kyrkan och församlingen har fått sitt namn efter Gustavsbergs porslinsfabrik.
Ursprungligen var Gustavsberg en del av Värmdö församling och tillhörde tillsammans med Ingarö och Boo församlingar Värmdö pastorat. Socknen avsöndrades från Värmdö 1902 och bildade Gustavsbergs pastorat, med Ingarö och Boo som annex. Boo bildade eget pastorat 1923. Gustavsberg och Ingarö är självständiga församlingar i Gustavsberg och Ingarö pastorat och tillhör Värmdö kontrakt i Stockholms stift.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvariska-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Arvidsson, Edla Sofia, Människor och hus i Gustavsberg, Uddevalla 1990
Brandel, Sven, Johanson, Erik O, Roosval, Johnny m fl, Sveriges kyrkor, Kyrkor i Värmdö Skeppslag, Stockholm 1949 Gud i Gustavsberg 100 år, Gustavsbergs församling 1902–2002, Birgit Wahrenberg, redaktör, Oskarshamn 2002 Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995 Karlsson, Ann Mari, Upplands kyrkor – 201, Gustavsbergs kyrka, Katrineholm 1987
År 1907 Invigning
Kyrkan invigs av ärkebiskop J A Ekman första söndagen i Advent 1907
Sundström, Lisa. (2008). Gustavsbergs kyrka. Gustavsbergs kyrka. Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö, "Lindegren,Agi:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin