Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Överselö kyrka ligger i slättlandet vid västra delen av Selaön och omgärdas av stora sammanhängande odlingsmarker och stora gårdar såsom Stora Lundby, Fröberga säteri och Tynnelsö gård. I kyrkans närhet återfinns prästgården, uppförd 1905 samt komministerbostället.
Överselö kyrka ligger inom ett område som utpekats som riksintresse för kulturmiljövården.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Överselö kyrka med kyrkogård är belägen på en slätt och omgärdas av en trädkrans samt mot söder och öster av en kallmurad naturstensmur. I väster är omkring 5 m av kyrkogårdsmuren delvis bevarad. Till kyrkogården leder tre grindförsedda ingångar, två i öster och en i söder.
Kyrkogården är gräsbevuxen med grusade gångar mellan vilka gravar i öst-västlig riktning är utplacerade. Väster om kyrkan finns en trädrad som löper parallellt med trädkransen från norr till söder, ett antal tujor samt ett sorgeträd.
Utmed tornets västra fasad står tre runstenar från 1000-talet e.Kr. och utmed södra korsarmens södra fasad står ytterligare två runstenar. I kyrkans södra mur finns en inmurad runsten.
Vid kyrkogårdens nord-östra hörn finns en liten putsad och vitkalkad kvadratisk byggnad med spånklätt tälttak krönt av ett kors. Norr om kyrkogården finns en modernt utformad panelad och rödfärgad förrådsbyggnad.
KYRKAN – Överselö kyrka består av ett enskeppigt långhus med tillbyggda korsarmar i söder och norr, torn i väster, ett rakt avslutat kor i öster samt en sakristia i den nordöstra vinkeln mellan långhuset och norra korsarmen.
Kyrkan har i bottenvåningen till större delen bevarat medeltida murverk av natursten. Norra korsarmen från 1881 är troligen uppförd i tegel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade dörr- och fönsteromfattningar. Fasaderna är avfärgade i brutet vitt och en sockel markeras med mörkgrå kulör. Kyrkans norra korsarm och sakristian har tak täckta med svartmålad plåt medan övriga tak inklusive tornspiran täcks av spån.
Överselö kyrka är uppförd från 1100-talets slut till 1200-talets första hälft. Det är västpartiet med tillhörande torn upp till sågtandsskiften som kvarstår av den äldsta romanska byggnaden. De huggna kalkstenskolonetterna i tornets förmurade ljudgluggar har konsthistoriskt daterats till 1240-50-tal vilket bör vara när det romanska kyrkobygget avslutades.
På 1300-talet när den gotiska stilen började göra sig gällande även på svensk landsbygd omvandlades kyrkan till en gotisk salkyrka. Det romanska koret försvann och långhuset fördubblades genom en utvidgning österut. Långhuset fick alltså sin nuvarande sträckning. Den nya kyrkans väggar blev högre än den gamlas och taket fick en spetsig resning. Invändigt försågs kyrkan med tunnvalv. Vid mitten av 1400-talet slogs tegelvalven och försågs med kalkmålningar. Någon gång mellan åren 1350-1450 uppfördes sakristian. På 1400-talet byggdes på sydsidan ett vapenhus, vilket inte längre finns kvar. Istället försågs kyrkan år 1626 med en utbyggnad på södra sidan. Åren 1671-72 fick tornet sin nuvarande form på grund av att kyrkan härjats av en brand. Under andra halvan av 1600-talet försågs valven i tornkammare och södra korsarmen med kalkmålningar. Den norra korsarmen tillkom under åren 1881-82, samtidigt som södra sidans medeltida vapenhus revs. Vid denna om- och tillbyggnad fick kyrkan också sina fönsterbågar av gjutjärn, den öppna bänkinredningen och altarringen. Förändringar genomfördes 1955 då bl a orgelläktaren i väster togs bort, kyrkorgeln från 1754 flyttades till norra korsarmen och södra korsarmen fick karaktär av sidokapell. 1980 utfördes arbeten efter program av arkitekt Jerk Alton. Då målades bl a bänkar och altarring om, väggarmaturer kom till, norra korsarmen avgränsades till ”småkyrka” samt uppsättning av skärmvägg för avhängning av ytterkläder. Utvändiga renoveringsarbeten har senast skett 1967 och 1992.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Överselö kyrka är ett exempel på en romansk kyrka som vid ett flertal tillfällen omformats efter tidens influenser och behov. Kyrkan har byggts ut i fem omgångar vilket gör det möjligt att se de olika stildragen, romanik, tidig gotik, sen gotik, 1600-tal samt 1800-tal. Tornet tillhör de sörmländska romanska torn som har den största yttre dimensionen. De romanska tornen har inte varit avsedda som klocktorn då de endast haft små och primitivt murade ljusöppningar. Överselö kyrka är dock undantaget, här finns kapitälförsedda, parställda kolonetter av kalksten ställda mitt i två av de ursprungliga nu igenmurade öppningarna, vilket skulle kunna tyda på att tornet redan från början haft klockor.
Liksom exteriören är interiören starkt präglad av de tillbyggnader som gjorts över tid. Karaktären av en medeltida kyrka är dock påtaglig i långhus och kor genom kryssvalven med sina kalkmålningar från mitten av 1400-talet liksom korets ursprungliga fönsteröppningar. Kalkmålningarna är utförda av någon av de målarskolor som under mitten av 1400-talet verkade i Mälardalen vilka hade en del likartade drag som t ex den rika ornamentiken med stiliserade blom- och bladmönster och helgonbilder i stort format i valvkapporna.
Den medeltida karaktären förstärks av de många medeltida inventarierna där särskilt de två madonnorna bör nämnas. Övriga medeltida inventarier som besitter omistliga kulturhistoriska värden är dopfunten, altarskåpet samt triumfkrucifixet. Sakristians järndörr är ursprunglig och utgör ett karaktärsskapande inslag.
Stormaktstiden är tydligt representerad i södra sidoskeppet som byggdes ut i början av 1600-talet och som liksom tornrummet har kalkmålningar karakteristiska för sörmländskt måleri från andra halvan av 1600-talet. Predikstolen och ett stort antal anvapen och huvudbanér förstärker ytterligare detta drag.
1880-talet är också tydligt närvarande i interiören genom ljusinsläppet från de stora gjutjärnsfönstren samt bänkinredningen och altarringen vilka dock har fått sin färgsättning i och med 1980-års ommålning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans medeltida murverk är i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Det romanska västtornet med sina kalkstenskolonettförsedda igenmurade ljudgluggar som visar att tornet redan från början kan ha fungerat som klocktorn.
- De för Södermanland relativt ovanliga kalkmålningarna från mitten av 1400-talet tillhörande det Mälardalsmåleri vars olika verkstäder framförallt finns representerade i norra delen av Mälardalen.
- Kalkmålningarna i södra korsarmen och tornrummet som är karakteristiska för sörmländskt måleri från andra halvan av 1600-talet.
- Det stora antalet medeltida inventarier; de båda madonnorna, dopfunten, triumkrucifixet, altarskåpet, helgonskåpet, ljuskronan av järn samt sakristians järndörr förstärker påtagligt interiörens medeltida karaktär.
Inventeringsår (1999)
Byggnadsdel (1999): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2007)
ÖVERSIKT – Överselö kyrka har en planform av ett grekiskt kors med smala korsarmar i väster och öster och breda i norr och söder. Till korset sluter sig ett torn i väster och en sakristia i vinkeln mellan norra och östra korsarmen.
FASADER – Bevarat medeltida murverk i tornet, sakristian samt i långhusets östra och västra delar är till stora delar uppfört av natursten., liksom den södra tillbyggnaden från 1400-/1600-talet. Tornets översta del och gavelpartierna på långhuset och södra korsarmen är påbyggda med tegel. Den norra tillbyggnaden från 1880-talet är uppförd av tegel.
Västtornet har i sin översta tegelmurade del parställda ljudgluggar på fasaderna mot norr, söder och väster. Mot öster finns två öppningar med större avstånd mellan. Under muröppningarna livas muren upp av ett sågtandsskift, ett band med snett mot murlivet lagt tegel. Under sågtandsskiftet finns de ursprungliga, igenmurade men från insidan synliga, ljudgluggarna där dubbla romanska kalkstenskolonetter med bladprydda kapitäl står i mitten av två rundbågiga öppningar åt öster och väster. Mot söder finns en befintlig öppning i höjd med de igenmurade som eventuellt ursprungligen sett likadan ut. Detta gäller också en igenmurad öppning mot norr.
Slätputsen på tornets övre del har slevslätad yta medan den nedre delen senare kvastats. Övriga fasadytor är spritputsade där murverkets ojämnheter tydligt syns samt har slätputsade omfattningar.
Långhusets östra gavelröste pryds av en korsformig blindering, en liknande finns även på södra korsarmen men är där placerad över en stor rund blindering. På båda gavlarna syns i putsen tydliga spår av att röstena en gång varit lägre i övergången mellan naturstensmurarnas ursprungliga avslutning och de påmurade tegelkrönen.
FÖNSTER – Kyrkans olika byggnadsdelar har olika form på fönsteröppningarna. Norra och södra korsarmarna har stora rundbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar där smygarna på södra korsarmens sydfasad är tresprångiga medan övriga öppningar har smygar med djupa hålkäl. Korets fönsteröppningar är spetsbågiga med slätputsade omfattningar och hålkälsförsedda smygar. Tornets bottenvåning har en stickbågig fönsteröppning medan de parställda ljudöppningarna högst upp i tornet är rundbågiga. Sakristian har en rundbågig fönsteröppning med slätputsad omfattning och smyg. Samtliga fönsteröppningar har solbänkar av kopparplåt.
Fönstren har gjutjärnsbågar målade i svart kulör. Tornets bottenvåning och korsarmarna har rundbågiga bågar med rundbågiga trepassformer i övre delen. Korets spetsbågiga fönster avslutas uppåt av spetsbågiga spröjsverk och trepassformer.
INGÅNGAR – Kyrkans ingång är placerad i långhusets sydvästra hörn. Dörröppningen är rundbågig och markeras i fasaden med slätputsad omfattning. I öppningen sitter en inåtgående rakavslutad pardörr och över denna ett fast rundbågigt överljus med radiell spröjsning. Dörrbladen är in- och utvändigt klädda med stående, profilerad panel. På utsidan är dörrarna nedtill försedda med sparkplåt av koppar.
På norra korsarmens västra vägg sitter en dubbeldörr i plåt.
TAKLAG OCH YTTERTAK – Långhus, kor och korsarmar täcks av ett korstak medan sakristian täcks av ett valmat tak. Tornet har ett lågt spånklätt pyramidtak vilket kröns av en smal och spetsig spira. Sadeltaken på långhuset och södra korsarmen är täckta med spån medan norra korsarmens sadeltak och sakristians valmade tak är täckta med svartmålad plåt. Samtliga takfall är försedda med hängrännor alternativt fotrännor och stuprör utförda av kopparplåt.
Kyrkan har ett brett långhus och två korsarmar. Kyrkorummet är till alla delar välvt och dessa valv bärs upp av svagt spetsbågiga sköld- och gördelbågar. Valvkapporna skiljs av diagonalribbor. Koret är upphöjt och belagt med bruna och grå kalkstensplattor, mittgången i långhuset är delvis belagd med gravstenar och i bänkkvarteren ligger tegel- och brädgolv. Södra korsarmen fungerar sen 1980 som ”småkyrka”.
VINDFÅNG – Innanför kyrkans huvudingång i långhusets sydvästra del är anordnat ett mindre vindfång. Vindfångets golv belagt med kalkstensplattor. Väggarna är slätputsade och vitkalkade liksom det rundbågiga taket. I norr leder en pardörr till kyrkorummet. Över dörren sitter ett fast rundbågigt överljus lika ytterportens. Dörrbladen är utförda med ramverk och två fyllningar. Ramverket och överljuset är målade i ljust grå kulör medan fyllningarna är målade i blått med grön fasning och röd profilerad list.
LÅNGHUS – Gången i långhuset är belagd med gravhällar från 16- och 1700-talen samt i huvudsak röda kalkstensplattor. Bänkkvarteren har tegelgolv förutom de sju främre bänkraderna som har gråmålade brädgolv med frisbrädor mot gångarna.
Kyrkorummets väggar är slätputsade och avfärgade i brutet vit kulör.
Långhuset täcks av tre kryssvalv som bärs upp av svagt spetsbågiga sköld- och gördelbågar. Valvkapporna skiljs av diagonalribbor. Valven dekorerades i samband med att de slogs vid mitten av 1400-talet. Måleriet består av en rik ornamentering med stiliserade blom- och bladmönster samt stora helgonbilder. I västra valvet syns S:t Antonius av Padua, S:t Antonius Eremiten, S:t Bernhard av Clairvaux och Magnus Ladulås omgivna av profetansikten. I mellersta valvet finns framställningar av S:ta Ursula, S:t Stefan, S:t Laurentius och S:ta Margareta. Långhusets främre valv har målningar av åtta svenska helgon.
SÖDRA KORSARMEN – Golvet är omväxlande belagt med tegel, kalkstensplattor och gravhällar. Väggarna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. I västra väggen finns en rundbågig nisch som tidigare varit öppning mot vapenhuset. Fönsteröppningarna har invändigt djupa, skrånande smygar. Södra väggens fönsteröppningar har innanfönster av trä i tre horisontellt avdelade lufter, ospröjsade och hängda på gångjärn. Östra väggens innanfönster har endast två lufter.
Rummet täcks av två stjärnvalv med dekorativa målningar från andra halvan av 1600-talet, huvudsakligen bestående av bladslingor i rött och gult.
NORRA KORSARMEN - I den norra korsarmen placerades orgeln på en upphöjd plattform vid restaureringen 1955. Plattformen har ett brädgolv täckt av en blå heltäckningsmatta. Väggarna är slätputsade i brutet vitt och fönsteröppningarna har innanfönster lika södra korsarmen. Det välvda taket består av två kryssvalv med valvribbor som vilar på svagt spetsbågiga sköld- och gördelbågar.
KOR – Korets golv ligger ett trappsteg högre än långhusets mittgång. Golvet är belagt med kvadratiska, röd till rödgrå kalkstensplattor med fris mot långhuset. Innanför altarringen är golvet belagt med en grå heltäckningsmatta.
Väggarna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Bakom altaret finns en putsad bröstning med höga smala trepassbågar.
I norr leder en spetsbågig dörrsmyg till sakristian.
Koret täcks av ett sexkappigt ribbvalv bemålat med apostlar i valvkapporna och evangelistsymboler i valvsvicklarna.
SAKRISTIA – Sakristians golv är täckt med linoleummatta. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. Fönstret täcks av en svartmålad trälucka innanför vilken sitter ett innanfönster av trä.
I söder leder en dörröppning till koret. I öppningen sitter en bräddörr från 1400-talet vilken är utförd av breda, stående brädor, på baksidan förstärkt med bandjärn. Mot koret är dörrbladet klätt med järnplåtar i småformat.
Sakristian täcks av ett ribbkryssvalv.
TORN – Tornrummet i bottenplan nås från långhuset genom en spetsbågig valvbåge och fungerar som kapprum. Golvet är på sidorna lagt med tegel medan långhusets mittgång med kalkstenshällar och –plattor fortsätter fram till västra tornmuren. I nordvästra hörnet leder två trappsteg upp till en plåtbeslagen dörr till en tegeltrappa i murverket. Ett litet fönster av trä med två horisontela spröjsar sitter i muren mellan trappan och tornrummet. Mot tornrummet är bågen beslagen med vitmålade plåtbleck. Fönsteröppningen i tornets västvägg har ett innanfönster av trä med två lufter.
Rummet täcks av ett kryssvalv med blomslingor målade i rött.
Tornets plan två vilar på bjälkar i nord-sydlig riktning. Här står ett trampverk till klockringningen. Väggarnas naturstensmurverk är grovt fogade.
Tornet har innanför murverket en kraftig bockkonstruktion av fyrkantsbilat timmer.
VIND – Långhusets vind når man via en dörr av järnplåt från tornets andra plan. Valvens ovansidor är isolerade. Takstolen över långhus och södra korsarmen har sannolikt tillkommit vid arbetena efter branden 1641. Undertaket består av horisontella, bördade, i huvudsak ramsågade brädor.
FAST INREDNING
ALTARE – Högaltaret är murat i tegel, putsat och avfärgat i rödbrutet vitt. Altaret har nischer på södra och norra sidorna. Altarskivan är en beigemålad träskiva.
Altaret i södra korsarmen är utfört i pärlspont med altarskiva av brädor.
ALTARRING – Framför korets altare står en halvrund altarring, utförd med balustrad med kolonner hopbundna av trepassbågar. Balustraden är målad i rött med varmbrutet vita kolonner och förgyllda kanter på trepassbågarna. Knäfall och överliggare är klädda i gult tyg.
BÄNKINREDNING – Kyrkans öppna bänkinredning tillkom vid restaureringen 1881. Bänkarna har grönmålade gavlar och röda ryggar och sitsar. Två bänkskärmar står längst fram mot koret och en bänkskärm avgränsar också gången mot södra korsarmen.
PREDIKSTOL – Predikstolen är utförd i holländsk möbelstil sannolikt i början av 1640-talet och är tillskriven någon mästare ur domkyrkosnickaren Mikael Rechners verkstad. Predikstolen består av en vägghängd, sexsidig korg med ljudtak och är placerad på norra väggpelaren mellan långhus och kor. Predikstolen nås via en trappa som löper utmed väggen från öster. Sidorna på korgen är försedda med hörnpilastrar och nischer krönta av trekantsgavlar. I nischerna finns skulpturer av de fyra evangelisterna. Korgen har en droppformad avslutning nedåt. På ljudtaket finns skurna utsmyckningar och tre adliga vapen för ätterna Skytte av Duderhof, Slatte och Kagg. Predikstolen är målad i brunt med målad dekor i form av bl a bladslingor och blommor i huvudsak i rött blått och guld. På predikstolen sitter ett förgyllt timglas.
ORGEL – Orgeln från 1753 står i den norra korsarmen och har sju spelbara stämmor. Den är utförd av orgelbyggarna Jonas Gren och Petter Stråhle samt fasaden av bildhuggaren Kilman. Orgelfasaden har tre framspringande halvkolonner med orgelpipor varav den i mitten är större och uppskjutande över sidornas krön. Såväl kolonnpiporna som mellanliggande fasadpipor är försedda med förgyllda skurna bladverk. Även listverk är förgyllda medan övriga delar av orgeln är målad i en blågrå kulör. Bakom den gamla orgeln står ett nytt orgelverk från 1954 med sjutton stämmor byggt av Olof Hammarberg, Göteborg.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARSKÅP – Altarskåpet från 1400-talets slut, är av nordtysk typ men kan vara tillverkat i Sverige. Det har som centralmotiv Marie kröning medan flyglarna har skulpterande bilder av de tolv apostlarna. På dörrarnas baksidor finns en målad framställning av Marie bebådelse.
DOPFUNT – Dopfunten av huggen sten med stor och vid cuppa på en mindre, nedtill kvadratisk fot härstammar troligen från 1200-talets början och är ett svenskt arbete.
HELGONSKÅP – I södra korsarmen i en nisch står ett helgonskåp ägnat helgonkonungarna Erik och Olof. De är båda avbildade sittande med krona och äpple, den senare trampandes på en figur som förr vanligen identifierades som trollet Skalle men numera vanligen tolkas som helgonets bror och rival, prins Harald. Helgonskåpet är daterat till mitten av 1400-talet men eventuellt är de två helgonskulpturerna ca 100 år äldre.
MADONNASKULPTURER - På korets södra vägg hänger den äldsta och förnämsta av kyrkans båda madonnor, den sk Överselömadonnan. Detta är en sittande madonna från 1300-talets första del. Arbetet är svenskt, troligen gotländskt, men en tysk stilinfluens är påtaglig. I södra korsarmen är den andra av kyrkans madonnor placerad. Det är en stående madonna från 1400-talet med väl bibehållen polykromi.
TRIUMFKRUCIFIX - På korets norra vägg hänger kyrkans triumfkrucifix, med sin prägel av lidandet är krucifixet typisk för den senmedeltida passionsmystiken och är daterad till 1500-talets början.
ANVAPEN OCH HUVUDBANER - På kyrkans väggar hänger ett stort antal anvapen och huvudbaner från 1600-talet och även två epitafier i trä från slutet av 1500-talet.
Fasadkulör (2007): Vit
Byggnadsdel (2007): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
År 1180-1219 Nybyggnad
Långhus och torn
År 1400-1450 Valvslagning
Kyrkorummet täcktes med fyra murade valv på tegelpilastrar.
År 1400-1450 Specifika inventarier - altarskåp
Altaret pryddes med det senmedeltida altarskåpet.
År 1450 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Långhusets fyra valv dekorerades med kalkmålningar (ett intressant exempel på det vitt förgrenade Mälardalsmåleri som blomstrade omkring mitten av 1400-talet).
År 1626 Fast inredning - läktare
För att rymma fler besökare byggdes en läktare, kallad soldatläktaren, i södra korsarmen.
År 1660-1670 Fast inredning - predikstol
Nuvarande predikstol insattes. Den pryddes med evangelisternas bilder och namn under med förgyllda bokstäver och årtelet 1667.
År 1728-1731 Underhåll - takomläggning
Kyrkans tak reparerades.
År 1753-1754 Fast inredning - orgel
8-stämmig läktarorgel byggdes. Orgelfasaden formades i senbarockstil. Orgelbyggare Jonas Gren och Peter Stråhle.
Orgelfasaden av ”bildhuggare Kihlman”.
Orgelbyggare: Jonas Gren
Orgelbyggare: Petter Stråhle
År 1762 Fast inredning - predikstol
Predikstolen flyttades från kyrkans mitt till nuvarande placering invid triumfbågen.
År 1762 Fast inredning - bänkinredning
Nya bänkar
År 1771 Fast inredning - bänkinredning
Bänkkvarter anordnades i tornets bottenvåning.
År 1780 Teknisk installation - värme
En kakelugn av tegel uppmurades i sakristian på grund av problem med fukt och mögel.
År 1822 Specifika inventarier - altartavla
Ny altartavla anskaffades. Målningen framställde den heliga nattvardens instiftande.
År 1851 Fast inredning - orgel
Läktarorgeln renoverades.
År 1869 Teknisk installation - värme
Kyrkorummet försågs med två kaminer, ”kaloriferer” den ena i södra korsarmens östra hörn och den andra mitt på norra sidan.
År 1881-1882 Underhåll - interiör
Kyrkorummets valvpelare murades på med hårdbränt tegel.
Kyrkorummets väggar avjämnades, varvid en runsten plockades ur murverket.
Valv och väggar avfärgades på nytt.
I gångar, kor och i tornets nedre våning lades kalkstensgolv, med delvis återanvänd äldre sten.
Arkitekt: Frans Gustaf Abraham Dahl
Byggmästare: J E Kajerdt
År 1881-1882 Fast inredning - predikstol
Ny uppgång till predikstolen byggdes.
Arkitekt: Frans Gustaf Abraham Dahl
Byggmästare: J E Kajerdt
År 1881-1882 Fast inredning - altarring
Ny altarring
År 1881-1882 Fast inredning - bänkinredning
Ny öppen bänkinredning
Arkitekt: Frans Gustaf Abraham Dahl
Byggmästare: J E Kajerdt
År 1954 Fast inredning - orgel
Ett nytt orgelverk med sjutton stämmor tillkom.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1965 Underhåll - takomläggning
En takrenovering genomfördes. Taket kläddes med djupimpregnerad spån. Spiran med vindflöjel på mittskeppet togs ner för reparation.
År 1967 Underhåll - exteriör
Tornets murverk förstärktes med dragjärn i murkrönet, infästa med betong.
I tornets södra vägg förstärktes valv över fönster med betong.
Fasaderna putsades på nytt, med KC-bruk, tillsatt plastocrete D 600 och avfärgades med opigmenterad (vit) aktivan.
Spåntaket lagades och nya vindskivor av tryckimpregnerat virke uppsattes.
Nya ränndalar av koppar uppsattes.
Nya droppbleck av kopparplåt uppsattes.
Arkitekt: Erik Andersson
År 1973 Konservatorsarbeten
Långhusets målningar var starkt nedsotade och rengjordes därför. Valvens ovansidor isolerades med mineralull.
År 1992 Konservatorsarbeten
Altarskåpet, triumkrucifixet och 1300-tals madonna konserverades.
Konservator: Peter Tångeberg
År 1992 Underhåll - exteriör
Fasadrenovering och målning av plåttak utfördes.
År 2004 Underhåll
På grund av invändiga fuktproblem utfördes en utvändig dränering.
År 2007 Underhåll
Kyrkans yttre dagvattenledning och dränering förnyades. Ny ringledning lades ned. Runstenar flyttades till söder om grusgången vid södra korsarmen. Ny takavvattning. Kyrkan försågs med frånluftsventilationsanläggning samt styr- och övervakningssystem för inomhusklimatet. Kyrkans vind städades och försågs med landgångar. Skadade delar av muralmåleri i södra korsarmens valv fästes in.
Nilsén, Anna. (1986). Program och funktion i senmedeltida kalkmåleri.
Bohrn, Erik. (1946). Över-Selö kyrka, Sörmländska kyrkor 76.
Kilström, Bengt Ingmar. (1987). Överselö kyrka, Sörmländska kyrkor 76.
Schnell, Ivar. (1964). Över Selö kyrka, Sörmländska kyrkor 76.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin