Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Ytterselö kyrka är belägen på sydöstra delen av Selaön i Mälaren norr om Strängnäs. Socknen består av öppna, småbrutna odlingsbygder och mindre skogsområden
Inom socknen ligger det historiskt betydande godset Mälsåker, vars ägare satt många avtryck i kyrkan. Söder om kyrkan ligger kyrkbyn Tuna, en förhållandevis stor by som fortfarande delvis har kvar strukturen av den dubbla radby på båda sidor av gamla landsvägen som skiftades ut vid Laga skiftet 1829. Prästgården ligger i grannbyn Viggeby.
Närmast kyrkan ligger den gamla skolan från 1901, klockarebostaden och en byggnad från 1973-73 innehållande gravkapell och ekonomiutrymmen.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården består av en äldre del från 1770-talet, och en utvidgning mot norr gjord på 1950-talet. Omgärdande kyrkogårdsmur består av vald, huggen eller kilad granit, bevuxen med mossa och sedum. I norra, östra och södra sidorna finns grindöppningar med fyrkantiga, vitputsade och koppartäckta grindstolpar. I väster finns en senmedeltida stiglucka, med blinderingar och faltak.
Innanför murens norra, östra och nordvästra sidor växer en trädkrans av kastanj. Längs den södra muren består trädkransen av ask. En dubbelsidig lönnallé leder längs huvudgången från södra grinden till vapenhusets ingång.
Kvarteren indelas med klippta nord-sydliga häckar av måbär, liguster och oxbär, med gravar på ömse sidor, vända mot öster och väster. I nordöstra hörnet finns ett urngravskvarter med liggande vårdar vända mot söder. Söder om kyrkan finns några större vårdar, mest iögonfallande är sarkofagen över riksrådet Hans Åkesson Soop, med ett spåntäckt skyddstak buret av kalkstenspelare.
Väster om den muromgärdade kyrkogården finns en minneslund.
Vid infarten norr om kyrkan finns en vitputsad ekonomibyggnad med gravkapell, uppförd 1973-74 efter ritningar av arkitekt Jerk Alton.
KYRKAN –Ytterselö kyrka består av ett långhus med ett torn i väster, vapenhus och gravkor i söder, en sakristia i norr och ett högkor i öster.
Kyrkan har en spritputsad gråmålad sockel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar, allt kalkavfärgat i ljust ockragul nyans. Sakristians gavel pryds med en korsblindering. Högkoret i öster avviker med sina pilasterindelade, slätputsade fasader. Dess fönsteromfattningar är av skulpterad sandsten och östra gaveln upptas av en minnestavla av två slags kalksten.
Taken på långhus, gravkor, vapenhus och sakristia samt den höga tornspiran är samtliga täckta med mönsterlagt spån. Högkoret täcks av ett kupoltak i barockstil klätt med svartmålad järnplåt i småformat.
Långhuset har stora rundbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar och solbänkar av gråmålad plåt. Korets fönsteröppningar har samma rundbågiga form men omfattningar av huggen sandsten och fönsterbleck av kopparpåt. Tornet har i samtliga väderstreck närmast taket parställda ljudöppningar med oregelbunden bågform. Södra gravkoret har korgbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar och smygar samt solbänkar av kalksten.
Fönstren i långhus och kor har gjutjärnsbågar målade i svart kulör. Korets bågar är formmässigt förenklade jämfört med långhuset. Södra gravkoret har svartmålade korgbågiga träfönster med rombiska spröjsmöten.
Kyrkans huvudingång i vapenhuset har en spetsbågig dörröppning med slätputsad omfattning. Den rakavslutade pardörren har svartmålad fiskbensmönstrad panel och över denna ett rundbågigt överljus med blyspröjsning. På tornets västra vägg finns en korgbågig dörröppning med slätputsad omfattning, dörr med panel i rombiskt mönster och ett högt korgbågigt överljus med blyspröjsning.
Det ovanligt långa kyrkorummet sträcker sig ifrån tornets bottenvåning i väster till det utbyggda högkoret i öster. Tornrummet upptas dock till stor del av en orgel med slät fasad i lackad furu. I söder ligger vapenhuset samt det Soopska gravkoret som avskiljs från kyrkorummet av ett rikt ornerat järngaller, smitt på 1650-talet. Gravkoret upptas av en gravtumba.
Långhuset är helt belagt med brädgolv, utan nivåskillnader mellan gångar och bänkkvarter. Korgolvet är belagt med polerade kalkstensplattor, i tornet ligger tegelgolv och Soopska gravkoret har ursprungliga kalkstensplattor i småformat.
Långhuset täcks av tre stjärnvalv. I östra delen vilar valven på pelare och sköldbågar, medan de i väster förankrats i väggarna. De slätputsade ytorna har avfärgats i gulaktig nyans. Bevarade ojämnheter i väggarnas murverk gör att gråstenarna avtecknar sig. En fragmentarisk kalkmålning finns kvar på norra sidan. Över högkoret är en valvkupol slagen och murytorna är till skillnad från långhusets helt jämna, med skarpa putsprofiler i övergången mellan valv och väggar. Tornrummet i väster, Soopska gravkoret och sakristian täcks av kryssvalv. Sakristians kryssvalv är dekorerat med en enkel medeltida kalkmålning.
I högkorets norra fönster och i fönstret på långhusväggens norra sida sitter Einar Forseths glasmålningar från 1929, vilka bland annat avbildar Guds öga, Den Helige Andes symbol och apostlalegender.
Kyrkan uppfördes troligen på 1100-talet och omfattade då ett torn i väster, ett långhus som motsvarade ungefär halva dagens och kor i en liten absid. Kyrkorummet täcktes av ett trätak, platt eller möjligen ett tunnvalv.
På 1300-talet byggdes sakristian ut och omkring 1475 förlängdes långhuset till dubbla sin tidigare längd. Utvidgningen skedde österut, genom tillkomsten av ett djupare kor, av samma bredd som långhuset. Tre stjärnvalv slogs över det förstorade kyrkorummet. I den äldre västra delen bars valven av pelare och sköldbågar medan valven i den samtidigt utbyggda östra delen kunde byggas direkt på murarna. Omkring 1500 tillkom troligen vapenhuset, som täcktes med ett kryssvalv. Altarskåp anskaffades, tillverkat i Antwerpen.
Den alltjämt befintliga predikstolen anskaffades redan omkring 1600. Cirka femtio år senare utbyggdes Soopska gravkoret mot söder.
Tornet upprustades 1718 och försågs då med klockbockar, dit kyrkklockorna flyttades, varefter klockstapeln revs.
Släkten Soop på Mälsåker bekostade högkoret som tillbyggdes 1728, med gravkällare inunder, avsett för Anna Maria Soop på Mälsåker med två makar samt några barn. Tillbyggnaden gestaltades såväl till sitt inre som till sitt yttre i barockstil, en kontrast till kyrkan i övrigt.
En orgel placerades 1809 på läktaren i väster. Den fanns kvar till 1907, då både den och läktaren borttogs. En större orgel byggdes på ett podium i tornets bottenvåning. Samtidigt insattes kyrkorummets nuvarande, öppna bänkinredning. Korets norra fönster fick 1929 glasmålningar av konstnären Einar Forseth. Övriga fönsteröppningar med bågar av gjutjärn tillkom vid en tidigare ombyggnad, sannolikt under 1800-talets senare hälft.
Då sakristian rustades upp 1956-57 upptäcktes en medeltida kalkmålning som lätt kunde friläggas från överkalkning. Sakristians cementgolv togs bort och ersattes med kalkplattor. Skåpinredningen av kvistfri, oljad furu kom på plats.
En ny orgel insattes 1964, med fasader av lackad furu utan utsmyckningar. Hela tornrummet, där orgeln står, förnyades 1967 efter program av arkitekt Jörgen Fåk. Då lades golv av handslaget tegel, över nyanlagda golvvärmeledningar.
Vid yttre renovering 1973 avfärgades långhus och torn i en bruten vit nyans, medan högkorets särställning underströks ytterligare genom en ljusröd avfärgning. Historiska skäl åberopades. Även Mälsåkers slott anses ha varit färgsatt så vid tiden för dess byggande.
Vid nästa renovering 1998 avfärgades hela kyrkan istället i en enhetlig, ljust ockragul nyans. Samtidigt renoverades kyrkans bänkinredning och fick då sina befintliga grå och röda lasyrer.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Ytterselö tillhör Mälardalens tidigaste, romanska kyrkor. Det mest välbevarade uttrycket från denna period är tornet, med sina små ljudgluggar och spetsig, spånklädd huv. Långhuset är mer förändrat, genom att det förlängdes och fick utbyggnader mot norr och söder under 1300- och 1400-talen. Sedan dess består de branta, spåntäckta sadeltaken och gråstensmurarnas medeltida, lite ojämna struktur, samt korsblinderingen som pryder sakristians gavel. Soopska gravkoret som byggdes ut mot söder omkring 1650 skiljer sig från kyrkans äldre delar genom sitt högra fasadliv och valmade tak. Högkoret som tillbyggdes 1728 blev påkostat utformat i barockstil, en kontrast till den övriga kyrkans mer rustika yttre. Tidstypiska är fasadernas pilasterindelning och de många dekorationerna av skulpterad kalksten och sandsten. Kyrkans fönsteröppningar utvidgades sannolikt till nuvarande form under 1800-talets senare hälft och fick då sina bågar av svartmålat gjutjärn.
Kyrkorummets medeltida ursprung återspeglas främst i tornets kryssvalv och långhusets tre stjärnvalv. Noteras skall att valven i kyrkans äldre, östra del vilar på pelare och sköldbågar, medan de i den västra delen slagits samtidigt med väggarna och därför har sin förankring i dem. Bevarade från medeltiden är även sakristians valvmålning, altarskåpet och en grupp träskulpturer. 1600-talet finns representerat i form av predikstolen i ek med skurna dekorationer och Soopska gravkoret, med sitt rikt ornerade järngaller, gravtumba och ett ursprungligt golv av små kalkstensplattor. Högkoret från 1728 skiljer sig klart från kyrkorummet i övrigt, med sina pilasterindelade väggar och helt släta putsytor. Skarpt profilerade ribbor strålar samman i valvkupolen. Den öppna bänkinredningen med jugendformer tillkom vid förnyelse 1907. Modernast i kyrkorummet är tornrummet, som upptas av orgeln med slät fasad i lackad furu från 1964. Dess upphöjda, värmeförsedda tegelgolv lades 1967.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkans medeltida murverk är i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Det romanska västtornet är ett av Mälardalens äldsta.
- Sakristians kalkmålningar från mitten av 1400-talet.
- Det stora antalet medeltida inventarier; träskulpturer, dopfunten, triumkrucifixet, altarskåpet, förstärker påtagligt interiörens medeltida karaktär.
- Kyrkans spåntak har lång historisk kontinuitet och bevarar ett relativt ålderdomligt utförande. - Ägarna till Mälsåkers slott har under lång tid haft starkt inflytande på kyrkans byggnadshistoria. Mest bestående avtrycken är högkoret från 1728 och södra sidans gravkor från 1650. Båda är välbevarade exempel på sin tids mer påkostade arkitektur. Nämnas skall även Soopska graven direkt söder om kyrkan, med en utformning unik för Sörmlands län.
- Gjutjärnsfönstren är av byggnadshistoriskt intresse.
Inventeringsår (1996)
Byggnadsdel (1996): Gravkor - Söder, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2007)
ÖVERSIKT – Ytterselö kyrka består av ett långhus med ett torn i väster, vapenhus och gravkor i söder, en sakristia i norr och ett högkor i öster.
FASADER – Kyrkans murverk är i huvudsak uppfört av natursten med vissa inslag av tegel förutom östra gravkoret som är helt och hållet uppmurat i tegel.
Kyrkans sockel är slagen med grå spritputs med krossingel som ballast, struken med grå KC-färg. Fasaderna är slagna med spritputs, natursingel som ballast, slätputsade omfattningar, allt kalkavfärgat i ljust ockragul nyans. Sakristians gavel pryds med en korsblindering. Högkoret i öster avviker med sina pilasterindelade, slätputsade fasader. Dess fönsteromfattningar är av skulpterad sandsten och östra gaveln upptas av en minnestavla av två slags kalksten.
FÖNSTER – Långhuset har stora rundbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar och solbänkar av gråmålad plåt. Korets fönsteröppningar har samma rundbågiga form men omfattningar av huggen sandsten och fönsterbleck av kopparplåt. Tornet har i samtliga väderstreck närmast taket parställda ljudöppningar med oregelbunden bågform. Södra gravkoret har korgbågiga fönsteröppningar med slätputsade omfattningar och smygar samt solbänkar av kalksten. Sakristian har en stickbågig fönsteröppning med slätputsad omfattning och smyg samt solbänk av gråmålad plåt.
Fönstren i långhus och kor har gjutjärnsbågar målade i svart kulör. Långhusets rundbågiga bågar har i övre delen cirkelformer och därunder småspröjsning med rombiska spröjsmöten. Korets bågar är formmässigt förenklade, endast en cirkel i övre delen och endast två tvärspröjsar.
Södra gravkoret har svartmålade korgbågiga träfönster med rombiska spröjsmöten. Sakristians rektangulära träfönster är småspröjsat.
INGÅNGAR – Kyrkans huvudingång är placerad i vapenhuset vid långhusets sydvästra hörn. Dörröppningen är spetsbågig med slätputsad omfattning. I öppningen sitter en inåtgående rakavslutad pardörr med svartmålad fiskbensmönstrad panel och över denna ett rundbågigt överljus med blyspröjsning. På tornets västra vägg finns en korgbågig dörröppning med slätputsad omfattning. I öppningen sitter en dörr med panel i rombiskt mönster och ett högt korgbågigt överljus med blyspröjsning.
TAKLAG OCH YTTERTAK – Långhusets och södra gravkorets valmade tak, vapenhusets sadeltak, den höga tornspiran och sakristians brant sluttande sadeltak är samtliga täckta med spån. Spånen är mönsterlagda med omväxlande skift av rakavslutade och spetsiga spån. Tornspiran kröns av förgyllda kulor på en järnstång. Högkoret täcks av ett kupoltak i barockstil klätt med svartmålad järnplåt i småformat. Högkoret saknar takavvattning medan övriga takfall är försedda med hängrännor och stuprör. Stuprören är inmålade i fasadkulören.
ÖVERSIKT - Det ovanligt långa kyrkorummet sträcker sig ifrån tornets bottenvåning till det utbyggda högkoret i öster.
VAPENHUS – Inträde till kyrkan sker vanligen genom södra vapenhuset, med slätputsade väggar, kryssvalv och med golv av gravhällar av kalksten. Här finns ett stenfragment med runstensornamentik, daterad till 1000-talet, samt ett urholkat stenklot med runstensornamentik och en bevarad straffstock som torde ha anskaffats i slutet av 1700-talet.
LÅNGHUS – Långhuset täcks av tre stjärnvalv. I östra delen vilar valven på pelare och sköldbågar, medan de i väster förankrats i väggarna. De slätputsade ytorna har avfärgats i gulaktig nyans. Bevarade ojämnheter i väggarnas murverk gör att gråstenarna avtecknar sig. En fragmentarisk kalkmålning finns kvar på norra sidan. Målningen är försedd med årtalet 1596 och är sannolikt resterna efter ett på väggen målat epitafium. Två konsekrationskors finns också bevarade på väggarna. Långhuset är helt belagt med brädgolv, utan nivåskillnader mellan gångar och bänkkvarter. Golvbräderna har behandlats med lut/såpa. I skarven mellan långhus och kor ligger hyvlade kalkstensplattor. Norra långhusväggen har endast en fönsteröppning längst i öster. I fönstret sitter en glasmålning av Einar Forseth från 1929 med en duva överst och därunder sex scener med exempel på Andens frukter.
SOOPSKA GRAVKORET – Soopska gravkoret på kyrkorummets södra sida avskärmas med ett rikt ornerat järngaller, smitt på 1650-talet. Över rummet är ett kryssvalv slaget. Golvet som är belagt med ursprungliga kalkstensplattor i småformat ligger högre än kyrkan i övrigt. Koret upptas av en gravtumba.
KOR – Över högkoret är en valvkupol slagen och murytorna här är till skillnad från i långhuset helt jämna, med skarpa putsprofiler i övergången mellan valv och väggar. Golvet är belagt med polerade kalkstensplattor. I korets norra fönster sitter Einar Forseths glasmålningar från 1929, vilka bland annat avbildar Guds öga, Den Helige Ande och apostlalegender.
SAKRISTIA – Till sakristian leder en låg, välvd plankdörr, mot kyrkorummet klädd med profilerad, rombisk, oljad panel. Sakristian täcks av ett kryssvalv, dekorerat med en enkel medeltida kalkmålning: röda band tre och tre från hörnen upp till valvhjässan eller valvkapporna. Väggarna är slätputsade och avfärgade i gråvit nyans. Golvet består av polerade bruna kalkstensplattor (enstaka grå).
TORN – Tornrummet i väster täcks av ett kryssvalv med valvribbor som möts i en rund ”valvribba” i hjässan som omsluter ett trälock genom vilket klockorna hissades upp i tornet. Golvet är belagt med tegel. Tornrummet upptas till stor del av en orgel med slät fasad i lackad furu. I sydvästra hörnet går en tegeltrappa i murverket upp till vinden. Dörren till trappan har en profilerad rombisk panel. I väster leder en spegeldörr med sex speglar till ett vindfång. Över dörren sitter ett högt blyspröjsat överljus.
Ovan tornets valv finns intill västra väggen rester av det plana brädtak som täckte tornrummet innan valvslagningen.
VIND – Takstolen över långhusvinden från gaveln mot tornet och fram till 1400-talets förlängning av långhuset har smäckra högben och spår efter saxsparrar. Dymlingar genom högbenen har fäst in underlagstaket.
FAST INREDNING
ALTARE – Altaret är murat och putsat med altarskiva av kalksten.
ALTARRING – Altarringen är sluten, spegelindelad och struken med ljusgrå lasyr. Överluggare och knäfall är stoppade och klädda med rött tyg.
BÄNKINREDNING – Bänkinredningen är öppen, laserad i rött och gråvitt. Bänkarna insattes 1907, målades senaste gången 1998.
PREDIKSTOL – Predikstolen tillkom omkring 1600, vid restaureringen 1907 togs all färg bort och ekvirket polerades.
ORGEL – Orgeln är från 1964 (Grönlunds orgelbyggeri) och har en slät fasad av lackad furu.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARSKÅP – Altarskåpet från omkring 1500 avbildar jungfru Maria flankerad av de sörmländska missionshelgonen Botvid och Eskil.
DOPFUNT – Dopfunten av sandsten från Mälardalen är från 1100-talet.
SKULPTURER – Kyrkan har en sittande S:t Olofsskulptur och en stående Jungfru Maria krönt till Himladrottning, båda från slutet av 1400-talet och med bevarad polykromi. Mariabilden flankeras av två änglabilder som utgjort krön på ett par långa ljusstavar från omkring 1500. I sakristian finns också ett senmedeltida processionskrucifix.
TRIUMFKRUCIFIX – Triumfkrucifixet från omkring 1510 hänger i västra valvbågen till långhusets östligaste valvtravé. Efter att ha varit uppställt på kyrkvinden monterades det upp på nytt 1964.
ANVAPEN OCH HUVUDBANER – I kyrkorummet finns ett antal anvapen och begravningsvapen från 1600-talet för släkten Soop och även ett stort huvudbanér för greve Carl Gyllenstierna från 1723.
GRAVTUMBA – I det Soopska gravkoret står en gravtumba skulpterad i kalksten för riksrådet Mattias Soop (d. 1653) och hans maka Anna Gyllenstierna (d. 1625) troligen ganska snart efter hennes död.
Fasadkulör (2007): Grå, Gul
Byggnadsdel (2007): Gravkor - Söder, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Vapenhus - Söder
År 1300-1399 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Valvet dekorerades med muralmålning.
År 1475 Valvslagning
Tre stjärnvalv slogs över det förstorade kyrkorummet. I den äldre västra delen bars valven av pelare och sköldbågar medan valven i den samtidigt utbyggda östra delen kunde byggas direkt på murarna.
År 1500 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåp anskaffades, tillverkat i Antwerpen. Det avbildar jungfru Maria flankerad av de sörmländska missionshelgonen Botvid och Eskil (uppenbarligen tillverkades altarskåpet direkt för en sörmländsk beställare).
År 1596 Äldre kulturhistorisk inventering
På kyrkorummets norra vägg målades ett epitafium, en tavla i två ”våningar” där den övre framställer Kristus uppstånden ur graven med en korsfana, den undre ett dukat bord. Stilistiska likheter gör det troligt att målningarna gjordes av den i Glanshammars kyrka verksamme mästaren Anders Iordansson Ryttare. Idag återstår fragment.
År 1600 Fast inredning - predikstol
Predikstol anskaffades, målad i varma färger. Konstnären är okänd
År 1671 Fast inredning - läktare
Tidigaste uppgiften om att en läktare byggts i kyrkorummets västra ände.
År 1728 Nybyggnad - Korparti
Nybyggnad - Korparti
Hantverkare - Murare: Olof Andersson
År 1809 Fast inredning - läktare
På läktaren i väster installerades en 8-stämmig orgel. Halva kostnaden skänktes av Överstekammarherre Fabian von Fersen på Mälsåker.
Orgelbyggare: Pehr Zacharias Strand
År 1826 Fast inredning - predikstol
Predikstolen uppgavs ha blivit marmorerad och förgylld.
År 1907 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar på kyrkorummets norra vägg återupptäcktes, skrapades fram och restaurerades
År 1907 Fast inredning - orgel
Ny 12-stämmig orgel placerades nere i tornrummet på ett podium
År 1907 Fast inredning - bänkinredning
Öppen bänkinredning infördes
År 1907 Fast inredning - predikstol
Predikstolens marmorering togs bort, liksom all underliggande färg. I stället polerades ekvirket
År 1907 Fast inredning - läktare
Läktaren togs bort
År 1929 Fast inredning - glasmålning
Korets fönster fick glasmålningar: Södra fönstret utfördes med den helige Andes symbol, samt därunder sex exempel på Andens frukter. Norrväggens fönster försågs med ett gudsöga och fadershanden, samt därunder tre scener ur de sörmländska apostlarnas legend.
Konstnär: Einar Forseth
År 1929 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredningen målades om
År 1938 Underhåll - exteriör
Yttre renovering: Yttertakets befintliga spån revs ner, rötskadade underbräder utbyttes. Nya spån lades på, med ett skift tjärpapp som underlag i takvinklarna. Den falsade plåten på korets takkupol lagades och målades. Fasaderna lagades och avfärgades vita (även högkorets fasader). Sandsten i fasad rengjordes och behandlades med ofalin B i två strykningar. Alla fönster renoverades och alla dörrar linoljebehandlades. Ett gravkapell uppfördes på kyrkogården (revs 1972).
År 1956-1957 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Sakristian rustades upp. Vid pågående inre arbeten visade sig att en medeltida kalkmålning lätt kunde friläggas från fyra senare gjorda kalkskikt. Målningen som framkom bestod av ca 5 cm breda, röda band, utgående tre och tre från hörnen på så vis att ett band gick upp till hjässan och två följde i en båge väggen upp till manshöjd för att sedan falla ned i nästa hörn. Sakristians gamla cementgolv revs upp och istället lades plattor. I del av kyrkorummet borttogs brädgolvet och där lades istället kalkstensplattor i mönster.
Konservator: Hjalmar Gustavsson
Arkitekt: Olov Söderman
År 1959 Konservatorsarbeten
Altarskåpet restaurerades; lös färg fästes upp, skador retuscherades neutralt, dörrarnas marmorering skapades på nytt
Konservator: Sven Dahlén
År 1964 Fast inredning - orgel
13-stämmig orgel installerades på samma plats som den tidigare i väster.
År 1970-1971 Underhåll - takomläggning
Takomläggning utfördes
År 1973 Underhåll - exteriör
Kyrkans fasader renoverades. Fasaderna avfärgades i bruten vit nyans. Högkoret återfick en rosa/röd avfärgning, vilket det tidigare haft och som också Mälsåkers slott anses ha haft vid tiden för byggandet. Långhusets norra takfall och sakristians tak lades om med kluvna spån (sågade sidan nedåt, den spjälkade uppåt) i ursprunglig formation. Gravkapellet från 1938 revs på grund av alltför stora sprickor. Nytt gravkapell med bisättningslokaler uppfördes vid infarten norr om kyrkan; en låg, putsad byggnad med flackt, plåttäckt sadeltak.
Arkitekt: Jerk Alton
År 1974 Fast inredning - glasmålning
Glasmålningen i korets södra fönster flyttades till fönstret närmast väster om predikstolen.
År 1990 Teknisk installation - el
Elsystemet förnyades. Befintlig central demonterades och ersattes med en ny för såväl elvärmeanläggning som befintliga belysnings- och motordriftanläggningar. I kyrkorummet monterades värmepaneler styrda av elvärmeregulator .
Entreprenör: Bo Ekwall
År 1992 Konservatorsarbeten
Minnestavlan på gravkoret i söder (Soopska gravmonumentet) restaurerades. Löst sittande flagor limmades, kalksten lagades med kalkstensbruk (Billys) fogning skedde med hydrauliskt kalkbruk (Ernströms).
Konservator: Svante Nilsson
År 1998 Underhåll - takomläggning
Långhusets södra takfall och Soopska gravkorets tak omlades med spjälkade, tjärdoppade spån från Säljebygdens tak och fasad. Spån, portar och vindskivor ströks med trätjära (Skogens kol) pigmenterad med kimrök. Takytor av plåt på högkoret skrapades och målades med Isotrol grundfärg samt två strykningar Isotrol täckfärg svart. Kyrkportar, inre portar, bänkinredning och altarring grundades med linoljefärg Lasol och laserades med lasyrolja, som bröts fram på plats; bänksitsar och altarring grå umbra, bänkars sidostycken och inre portar engelskt rött. Laserade ytor toppströks med Alcro linoljelack. Det målade brädgolvet slipades, lutades av med Biofax barrträlut och neutraliserades med Biofax natursåpa.
År 1998 Underhåll - exteriör
Fasaderna lättblästrades, lagades med Strå kalkbruk special 3 mm och Strå kalkspritputs 8 mm. Avfärgning skedde med Strå fabriksblandad kalkfärg i guldocker 94:4 (Strå kulörnummer 13294). Sockeln och högkorets listverk avfärgades grått, grön umbra 30: 9 (Strå kulörnummer 13328). Även gravkoret blev ljust ockragult, d v s man frångick den ljusröda färgen som ströks 1973. Stigluckan avfärgades rent vit (Strå kulörnummer 1900). Vapenhusets inre väggar stålborstades och avfärgades rent vita. Kyrkans gjutjärnsfönster målades med svart linoljefärg 1A-318 enligt Riksantikvarieämbetets provsamling.
Konstruktör: Lennart Frodell
År 2002 Underhåll - exteriör
Tornets fasader renoverades på nytt, fyra år efter den senaste stora renoveringen.
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Bohrn, Erik. (1946). Ytter-Selö kyrka, Sörmländska kyrkor 81.
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Schnell, Ivar. Ytter-Selö kyrka, Sörmländska kyrkor 81, 1964. Bearbetad och redigerad av Bengt Ingmar Kilström 1980.
Frunck, Folke. (1960). Till hembygden: en hälsning till församlingarna i Strängnäs stift 139-141. Artikel om Ytterselö kyrka.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin