Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Strängnäs stad har en kraftigt kuperad stadskärna och är belägen på en udde i södra delen av Mälaren. Det medeltida gatunätet med sin oregelbundna karaktär är till stora delar bevarat i stadens centrum. Stadsbilden domineras helt av Strängnäs Domkyrka, som är placerad på kyrkberget i stadens södra del. Strängnäs nämns första gången på 1120-talet, då som biskopssäte.
I kyrkans omgivningar finns flera medeltida byggnader, som har tydliga anknytningar till kyrkans olika funktioner, som till exempel Roggeborgen, uppförd i slutet av 1400-talet som biskopspalats, den gamla biskopsgården Lyktan med anor från 1500-talet och två biskopsgårdar uppförda under 1600-talet. Av övriga byggnader kan nämnas domkapitelhuset, tryckerihuset, lektorsgården och en bevarad tiondelada. Av stort intresse är också Sveriges äldsta gymnastikbyggnad som uppfördes 1852.
Strängnäs stadskärna ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården. I värdetexten är den dominerande domkyrkan och övrig, i huvudsak medeltida, bebyggelse som förknippas med stiftsstaden medtagen.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården var från medeltiden fram till 1870-talet omgiven av en hög och kraftig mur. I samband med murens rivning utvidgades kyrkotomten och gjordes om till dagens domkyrkopark. Domkyrkoparken sluttar ned från kyrkan i norr, öster och söder. Området framför kyrkans ingång i väster är gatstensbelagt, grusgångar löper i slingrande stråk, men i övrigt är parken gräsbevuxen. I parken växer många stora lövträd.
Två stigluckor, en i väster och en i norr, är rester bevarade av den medeltida muren. Den rödbrunt slätputsade Lejonporten i väster är på västra fasaden dekorerad med vitkalkade lejon i hög relief. Smidesgrindarna är sirligt utformade med ett fast överstycke med ett förgyllt strålknippe i mitten. Den norra porten, korsporten, avslutas av en trappstegsgavel. Porten är slätputsad och avfärgad i rött, med vitputsade blinderingar i form av kors på båda sidorna. Smidesgrinden har ett fast överstycke och är utformad med en förgylld sol lika lejonportens.
Benhuset, uppfört i parkens sydvästra hörn, är kvadratiskt, putsat och vitkalkat. Pyramidtaket är täckt med svartmålad plåt och kröns av ett kors.
I parken finns gräsbeuxna högar söder och nordväst om kyrkan. Några är möjligen förhistoriska gravhögar medan andra troligen bara är bergknallar eller romantiserande gravhögar, som till exempel en hög söder om kyrkan, där biskop Thyselius gravmonument i marmor uppsattes på 1830-talet. I parkens östra del är minnesstenen över Laurentius Andrae placerad, uppsatt år 1879. Gravvårdar är anlagda även öster och nordost om kyrkan, vid den dåvarande murens insida. Äldre gravstenar finns resta utmed muren norr om benhuset. Efter 1861 då Strängnäs nya kyrkogård invigdes, har inga nya gravvårdar rests.
Flera runstenar är uppställda i parken, bland annat en runsten från slutet av 1000-talet sydost om domkyrkan. Runstenen anses vara tänkt att läggas över en grav och anses vara ”det äldsta bevarade vittnesbördet om tillvaron av en kyrka i Strängnäs”. I kyrkans murar finns ytterligare runstenar inmurade, vilka har en anknytning till Ingvar den Vittfarnes familj.
KYRKAN – Strängnäs Domkyrka består av ett treskeppigt långhus med ett polygonalt fullbrett korparti i öster, sakristior i norr, sidokapell i norr och söder, samt ett torn i väster. Kyrkans sockel är putsad och avfärgad grå.
Fasaderna har synligt rött murtegel med slätputsade vitkalkade omfattningar och blinderingar i form av runda och halvrunda partier och fiskbensmönster. Vitkalkad är också långhusets profilerade takfot. Tornet har dekorativa blinderingar under takfoten och en horisontell markering på tornets halva höjd. Långhuset har sadeltak som fortsätter över koret. Korets takfall går längre ned på fasaden och är valmat. Sidokapellen har pulpettak. Takfallen är täckta med kopparplåt.
Domkyrkan har ingångar i väster och i söder, samt i norr. I norr och söder är långhuset medeltida perspektivportaler bevarade. Den medeltida portalen i tornets västra fasad ersattes på 1640-talet med nuvarande portal. Domkyrkan har generellt höga, spetsbågiga fönster med smygar, poster och masverk i huvudsak av tegel. Enstaka fönster har masverk av kalksten. Fönstren har inmurade, kvadratiska fönsterbågar av svartmålat järn med blyinfattat fönsterglas.
Domkyrkans äldsta delar benämns Kärnkyrkan, vilken uppfördes på en udde i Mälaren under perioden 1250-1340. Kärnkyrkan uppfördes av tegel som en treskeppig hallkyrka, på uddens högsta höjd. Taket var täckt med spån och hallkyrkan utgör idag det nuvarande långskeppet. Fyrkantiga torn fanns i kyrkans samtliga hörn. Under slutet av 1300-talet och 1400-talets första hälft tillkom ett flertal sidokapell i söder och tornet i väster. Mellan åren 1448-1462 byggdes högkoret och sakristian i norr.
Efter medeltidens slut har praktiskt taget ingenting tillbyggts på kyrkans byggnadskropp. Senare tillskott är den karolinska barockgaveln från 1695 på norra fasaden, tornhuven från 1745 och takets kopparplåtsbeläggning från mitten av 1700-talet.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Strängnäs domkyrkas placering i den välbevarade kyrkomiljön med flera medeltida byggnader visar på ett tydligt sätt kyrkans roll som utbildningsväsen och samhällsinstitution. Kyrkan har därmed ett stort symbolvärde för Strängnäs stad, men kyrkans viktiga roll som samhällsinstitution är också representativ för landet.
Två stora händelser som markerar slutet på den svenska medeltiden är förknippade med Strängnäs domkyrka, den svenska reformationen påbörjades av biskop Olaus Petri och Laurentius Andrae och Gustav Vasa valdes till Sveriges konung i på domkyrkans kyrkogård den 6 juni 1523. Exempel på biskopar som varit verksamma i Strängnäs domkyrka är Kort Rogge, som gör sig påmind i den närliggande Roggeborgen, där tidigare en tunnelliknande gång av trä byggd på stenpelare löpte från borgens bostadsvåning fram till domkyrkan. Det var även biskop Rogge som skänkte det magnifika högaltarskåpet, som är det äldsta kända till Sverige importerade nederländska altarskåpet. Biskop Tomas skrev frihetssången år 1439, Laurentius Paulinius Gothus grundade Strängnäs gymnasium år 1626, startade Strängnäs första tryckeri och gav ut Sveriges första tidning. Johannes Matthiae var drottning Kristinas lärare och sammanställde domkyrkans bibliotek, till stor del baserad på drottning Kristinas boksamling av medeltida böcker, vilket idag är en unik samling kyrkoböcker. Genom sin starka autenticitet är domkyrkan unik i jämförelse med övriga domkyrkor i Sverige. Värdet av detta går inte att överskatta.
Strängnäs domkyrka är en av Sveriges bäst bevarade gotiska tegelkyrkor och är den domkyrka i Sverige som bäst bevarar sin medeltida karaktär, då den inte blev föremål för 1800-talets stilrestaureringar. Kyrkans exteriör har inte nämnvärt förändrats sedan de sista byggnadsetapperna i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. Det medeltida tegelmurverket med dekorativt gestaltande mörkbrända koppar, vitputsade blinderingar, inmurade runstenar och de bevarade äldre fönstren ger exteriören dess karaktär. De fåtaliga eftermedeltida tilläggen till exteriören bär tydliga avtryck från den tid då de tillkom och kompletterar kyrkans karaktär. Mest framträdande är västportalen från 1648, gaveln i skulpterad gotländsk sandsten vid det Cederkrantzka gravkoret från 1695, samt tornhuven från 1740-talet. Tornhuven bidrar kraftigt till att ge domkyrkan en dominerande ställning i Strängnäs stadsbild och omgivande närområde. Tornhuven kan med stor sannolikhet tillskrivas arkitekten Carl Hårleman, vilket ger den höga person- och arkitekturhistoriska värden.
Domkyrkans murar vittnar om hur olika tiders behov och krav har mötts genom tillbyggnader och förändringar av kyrkobyggnaden. Tegelmurverket visar på ett pedagogiskt och tydligt sätt domkyrkans byggnadshistoriska utveckling från 1200-talet fram till idag. De brandskadade murverken som är synliga på domkyrkans vindar, där puts från 1300-talet finns bevarad, hålen i murverket efter medeltidens byggnadsställningar, tegelstenar med spår av olika ytbearbetningar, valvens dekorationsmålningar och långhusets murpelare i olika dimensioner – allt berättar och vittnar om den ursprungliga kyrkans uppkomst och dess historia. Dessa viktiga värden förstärks av att det finns ett rikt dokumentationsmaterial av domkyrkan, med uppmätningsritningar, fotografier och äldre arkivmaterial.
Domkyrkans interiör får sin karaktär av kontrasten mellan det mörka långhuset från 1200-talet och det ljusa högkoret från 1400-talet, med höga fönster, som avslutar kyrkorummet. Kransen av medeltida helgonkapell som under 1600-talet förvandlades till gravkor, visar på adelns maktställning i dåtidens svenska samhälle, men också på samhällets syn och förhållningssätt under olika perioder. Exempel på detta är de bevarade murverksgluggarna i Vårfrukoret, som gav de spetälska möjlighet att bese mässan, Gyllenhielmska gravkoret där riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm, son till Karl IX, är begravd. Prinsessan Isabellas gravtumba i koret som är utförd av skulptören Willem Boy och statyn av Karl IX är arbeten utförda med stor hantverksskicklighet och visar på kungligheternas privilegier att få sätta upp gravminnen i kyrkans heligaste plats. Det Stenbockska gravminnet är med sin framställning av döden ett ovanligt monument. Domkyrkans Djäknekor, med bänkinredning från tidigt 1800-tal byggt på gradänger, är gymnasisternas lärosal. Vart och ett av de omkringliggande gravkoren präglas av sina olika tidsepoker och visar på kyrkans kontinuerliga liturgiska användning under snart 800 år, där nya funktioner och nya årsringar har tillfogats med stor respekt för de äldre. En viktig förklaring till detta är restaureringen under åren 1907-1910 som leddes av arkitekt Fredrik Lilljekvist i lyckat samarbete med konsthistorikern Sigurd Curman. Restaureringen har kommit att bli en milstolpe i restaureringshistorien när det gäller den antikvariska hanteringen av valvmålningarna och den konstnärliga helhetssynen. Ett av många resultat från restaureringen är delar av den fasta inredningen utförd i Jugendstil, som till exempel vapenhusens vindfång, bänkinredningen, orgeln och altaruppsatsen med bevarad originalmålning, samt dopkapellets valvmålningar.
Bland de konstnärligt och kulturhistoriska mest intressanta inslagen i kyrkan är Karl IX:s staty och gravtumban av prinsessan Isabella i koret, Stenbockska gravminnet, utsmyckningarna i Gyllenhielmska gravkoret, del av det medeltida korskranket, predikstolen, altarskåpen och bänkinredningen.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans monumentala uppbyggnad med konstnärliga och historiska kvaliteter, tillhör ett omistligt kulturarv och hela kyrkan och dess inventarier bör hanteras med största varsamhet. Helhetsbilden av domkyrkan är historiskt mycket känslig.
- Den välbevarade kyrkomiljön med medeltida gatusträckning och många byggnader som visar på Strängnäs betydelse som kyrkoadministrativt- och lärdomscentrum, bl. a biskopsgården, gymnastikbyggnader, rektorsgården och domkapitelhus.
- Kyrkans dominerande läge i staden där tornet med den karakteristiska huven är en stark symbol för Strängnäs. - Högaltarskåpet, det så kallade Roggeskåpet, som är det äldsta kända, till Sverige importerade, nederländska altarskåpet.
- Del av det medeltida korskranket, som är monterat som räcke vid norra sidoskeppets norra mur, vid den medeltida löpgången.
- Det unika domkyrkobiblioteket med medeltida boksamling.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Torn - Väster, Torn - Västtorn, Vapenhus - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2007)
ÖVERSIKT – Strängnäs domkyrka är en treskeppig hallkyrka med ett polygonalt, fullbrett kor i öster, sakristior i norr, sidokapell i norr och söder, samt ett torn i väster. Domkyrkan har ingångar i väster, i söder och i norr.
FASADER – Kyrkans sockel är putsad och gråmålad. Under strävpelarna är sockeln utförd av tuktad och oputsad granit. Fasaderna på de tillbyggda koren i norr och söder är generellt uppförda av rött tegel som är murat i munkförband. Fasaderna har varit rödfärgade och partier med bevarad färg kan ännu ses på vissa delar av murverket.
Fasadernas strävpelare är snedställda i anslutning till de olika byggnadsetappernas hörn, vilket i dagens heltäckande fasader i norr och söder kan framstå som något svårförståeligt. Mitt på de olika byggnadsetappernas murar är strävpelarna vinkelräta mot murarna.
På kyrkans östra fasad ses den igenmurade dörröppning som har fört ut till förbindelsegången mellan den övre sakristian och biskopspalatset, Roggeborgen. En motsvarande, igenmurad öppning finns i biskopsborgens västra gavel.
På kyrkans nordfasad är rester av gavelfasaderna till kyrkans två äldsta sakristiutbyggnader bevarade, bland annat relativt mycket av den dekorativa utsmyckningen. Den östra sakristian är murad i förband med den ursprungliga kärnkyrkan och är således uppförd samtidigt som denna. Sakristian har ursprungligen avslutats av ett spetsigt gavelröste som har utsmyckats av en stigande rundbågsfris. Tvärs över gavelmuren löper en rundbågsfris med ett sågtandskift ovanför och nedanför.
Den västra sakristian uppfördes troligen strax efter den östra. Även den västra sakristian har ursprungligen avslutats av ett spetsigt gavelröste. Tvärs över gavelmuren löper en rundbågsfris med ett sågtandskift nedanför. Fasaden uppvisar även ett igenmurat ursprungligt fönster. Över det igenmurade rundbågiga fönstret finns ett fält med fyra rader tegelstenar lagda i fiskbensmönster.
På kyrkans nordsida, omedelbart väster om nordportalen, ligger det så kallade Predikotornet. Tornet kan ha använts i samband med friluftspredikningar för allmänhet samlad på kyrkbacken. Talöppningen är idag igenmurad.
På kyrkans nordsida intar praktgaveln vid det Cedercrantzska gravkoret en framträdande roll. Johan Cedercrantz, Ståthållare över Gotland och Öland, inköpte gravkoret 1686 och lät riva den ursprungliga muren i samband med att gaveln uppfördes. Inget av kyrkans övriga gravkor har en sådan markering i exteriören. Gaveln har sockel av gråsten, liksom hörnkedjornas nedre skift. I övrigt är huvuddelen av gaveln utförd i sandsten, inklusive alla skulpterade detaljer.
Tornets fasader uppvisar två byggnadsetapper. De nedre dryga två tredjedelarna är uppförda av tegel murat i vendiskt förband. Den övre tredjedelen är murad i munkförband. Upp till nivå med högsta punkten på sidokapellens pulpetgavlar är tornet oputsat sedan restaureringen 1907-10, då putsen höggs bort. Tornets övre delar uppvisar en ursprungligen rödfärgad puts, vilken idag är svagt rosa. Ursprungligen har tornet sannolikt varit oputsat.
FÖNSTER – Domkyrkans södra fasad har nio stora, i huvudsak svagt spetsbågiga fönster, koret ej medräknat. Bondkorets fönster längst i väster har ensprångig, vitputsad smyg och vitputsat masverk av tegel. I höjd med anfanget till smygens valvbågar avslutas posterna i ett enkelt masverk. I Bondkorets västra fasad finns ett något mindre, spetsbågigt fönster med tresprångig, vitputsad smyg.
Vårfrukorets fönstersmyg är putsad och fönstret avdelas av två poster av profilerat tegel. Sparre- och Tynnelsökorens fönster har ensprångiga, rätvinkliga smygar som är putsade ut till murlivet. Fönstren avdelas av två poster av kalksten, vilka går rakt upp i valvbågen.
De två spetsbågiga fönstren i det södra vapenhuset har rätvinkliga, vitputsade smygar. Det Gyllenhielmska korets fönster hade troligen ursprungligen samma utförande som i Sture- och Djäknekoren men omgestaltades troligen då koret inreddes på 1600-talet. Fönsterbågen är idag nästan rundbågig.
Sturekorets fönster i söder och öster samt Djäknekorets fönster har fönsteromfattningar av fasade tegel. I Sturekorets fönster finns huggna kalkstensstycken infogade i vart sjätte skift i omfattningarna. Fönstren är utförda med masverk av kalksten.
På kyrkans södra fasad finns ytterligare ett antal mindre fönster i olika utförande. Vid Vårfrukoret finns två mindre, svagt spetsbågiga fönster in till korets sidokamrar. Mellan vapenhusets två spetsbågiga fönster sitter ett högt, smalt, stickbågigt fönster med vitputsad smyg.
Den norra fasaden, koret ej medräknat, har sju stora, svagt spetsbågiga fönster. Bibliotekskorets, Dopkapellets och Olivekrantzka korets fönster har ensprångiga, vitputsade smygar och vitputsat masverk av tegel. Bibliotekskoret har även ett fönster i samma utförande på den västra fasaden. Cederkrantzska gravkorets fönster ingår delar av korgavelns arkitektoniska ombyggnad. Det norra vapenhuset har två spetsbågiga fönster i lika utförande som vapenhuset i söder.
Den äldsta sakristians två spetsbågiga fönster har vitputsade smygar och vitputsat masverk av tegel. Silverkammaren och den nedre sakristian har vardera två stickbågiga fönsteröppningar, varav de övre är mindre än de nedre. Den övre sakristian har ett fönster i norr och ett i öster. Båda är spetsbågiga och försedda med nygotiskt masverk av svartmålat gjutjärn.
Domkyrkans kor har sju höga, svagt spetsbågiga fönster. De tvåsprångiga fönstersmygarna har avfasade yttre språng upp till fönstrens valvbågar där de blir rätvinkliga. Det inre språnget är rätvinkligt. Fönstersmygarna är vitputsade ut till och med den avfasade kanten. Fönstren avdelas av två poster av profilerat tegel. I höjd med anfangen till smygarnas valvbågar avslutas posterna i masverk av olika mönster. Fogar i murverket under dagens fönster visar att korets fönster tidigare har gått 8-10 skift längre ned än idag.
Kyrkans fönster har generellt inmurade fönsterbågar av svartmålat järn. I bågarna sitter blyinfattade, kvadratiska glasrutor, vilka är förstärkta med stormjärn. Solbänkarna är av täckta med svartmålad plåt.
PORTALER – Kyrkans västportal uppfördes år 1648. Portalen har en arkitektonisk uppbyggnad där den korgbågiga öppningen omramas av två fristående kolonner på vardera sidan. Kolonnerna står på postament och bär kraftiga konsoler. På konsolerna vilar ett bjälklag, vilket är förkroppat över konsolerna. Över bjälklaget finns ett putsat parti som binder samman portalen med tornets höga västfönster. Portens dörrblad består av kraftiga, hopnitade järnplåtar, vilka på baksidan är stagade med korslagda järnband.
Kyrkans spetsbågiga, tegelmurade perspektivportal i söder har en rikt profilerad, vitputsad smyg. Portens dörrblad består av två lager plankor. Invändigt sammanhålls de breda, stående plankorna av naror med profilerade kanter. Utvändigt är de diagonalt ställda plankorna utförda med påspikad rombisk indelning, fästa vid underlaget med järnnitar med profilerade huvuden. Porten är gråmålad.
Kyrkans spetsbågiga, tegelmurade perspektivportal i norr är utförd med fyra rätvinkliga, vitputsade språng. Ytterst löper ett följarskift i form av stående tegel. Porten har samma utförande som sydportalens port.
Portalen i Bondkorets västra fasad har en tresprångig omfattning, där sprången har avfasade hörn. I öppningen sitter en järnbeslagen trädörr.
TAKLAG OCH YTTERTAK – Långhuset och koret har sadeltak. Över koret har taket utsvängd nedre del och avvalmning över korets polygonala avslutning i öster. Sidokapellen i norr och söder har pulpettak. Tornets tornhuv av slutas av en lanternin krönt av en förgylld spira med ett klot nederst och en tupp överst. Samtliga yttertak har skivtäckning av kopparplåt. Takfallen har hängrännor och stuprännor av kopparplåt.
LÅNGHUS – Långhuset består av den ursprungliga treskeppiga kärnkyrkan, med mittskepp och två sidoskepp uppförda under perioden 1270 och 1330.
Mittskeppets golv består av grå kalkstensplattor, med inlagda gravhällar av kalksten i mittgången. Under bänkarna ligger ett förhöjt trägolv som har varit gråmålat. Idag finns enstaka målade partier kvar. I sidoskeppen är växelvis parställda tegelstenar inlagda som golv, med en fris av grå kalksten. Även här är gravhällar av kalksten inlagda. Framför det norra vapenhuset och under arkadbågarna mot det södra vapenhuset ligger ett grått kalkstensgolv.
Murpelarna, som sedan restaureringen 1907-1910 har murteglet synligt, är smäckrare i östra delen av långhuset än i västra. Kärnkyrkan murades upp med början från öster. Efter invigningen av östra delen år 1291 inträffade ett ras orsakat av de alltför klena murpelarna, varför de vid det fortsatta byggnadsarbetet gjordes kraftigare. Flera av pelarnas kolonetter är bemålade. Vid norra pelarradens murpelare är en bemålad nisch med ett Mariaaltare framför. I valvstöden som skjuter fram från kärnkyrkans ytterväggar är smala rundbågiga öppningar. Genom öppningarna löpte kyrkans medeltida löpgång, som är rekonstruerad vid norra muren i norra sidoskeppets östligaste travé. Här är det bevarade korskranket av järn från 1300-talet uppsatt som räcke. Räcket har kvadratiska rutor med korsande stänger och sirliga detaljer. I en nisch under räcket är en äldre bemålad korstol placerad.
Mot tornrummet sitter ett smidesgaller med grindar ritat av Lilljekvist, utsmyckat med tre ovala medaljonger. I mittmedaljongen är domkyrkans skyddshelgon, apostlarna Petrus och Paulus, vilka är förgyllda.
Långhuset är välvt med ribbkryssvalv, längst i öster ett sexdelat ribbvalv. Valvkapporna är bemålade med dekorationsmålningar utefter ribborna, geometriska mönster, bladverk och linjer. Valvbågarna är rikt dekorerade. Valvkappor i östra delen av kärnkyrkan är även försedda med figurmålningar.
Nära ingången står en ljusbärare som är tillverkad av Erik Sand från 1993, utförd i spiralvridet bandjärn på en fyrkantig kolonn.
HÖGKORET – Det sexkantiga högkoret, med koromgång, byggdes åren 1448-1462. Golvet är lagt av kvadratiska kalkstensplattor lika långhuset, men är beläget två steg högre än långhuset. I golvet ligger gravstenar av kalksten och en täckhäll av Kolmårdsmarmor. Vid bänkkvarteren ligger ett förhöjt trägolv.
Knippepelarna som bär upp stjärnvalven har synligt tegel. Väggar och valvbågar är putsade och vitkalkade. Väggen har en målad bröstningslist i röd kulör. Västra väggen, som är den gamla kärnkyrkans östra yttervägg är rikast dekorerad. Huvudmotivet är Yttersta Domen. Överst på väggen är Kristus målad. Söder om Kristus syns biskop Sigge Ulfssons Sparres vapen, korets byggherre. Målningarna är daterade till 1462-63. Väggarna mot koromgången är utförd i Jugendstil, som upptill kröns av en guldfärgad barriär/arkad. I norr är orgeln placerad och under denna är ett grönmålat gallerverk. Medeltida gravstenar är infällda i koromgångens väggar, bland annat biskop Kort Rogges sten, och i dess undre parti är stickbågiga nischer. I koromgången hänger också biskopsepitafier, bland annat epitafiet över Laurentius Paulinius Gothus, som dog 1646.
Högkoret täcks av stjärnvalv, med ett rikt system av valvribbor. Ribbkryssvalv är välvda över koromgången. Valvkapporna är rikligt bemålade av vad som kallats för Strängnässkolan.
Belysningskorset i valvbågen framför altaret är av driven mässing och kronglas, utfört av Nordiska Kompaniet 1910, efter Liljekvists ritningar. Vid högaltaret är på båda sidorna ett bronsgaller, som utgår från två kalkstenspelare i Jugendstil, uppbyggt av kvadrater innefattande olika blomsterformer, tillverkat av Nordiska Kompaniet vid sekelskiftet.
Ovanför högaltaret är det magnifika altarskåpet, tillverkat i Brüssel år 1490 och skänkt av biskop Kort Rogge. På södra sidan är ytterligare ett altarskåp, något mindre i utförandet, även det skänkt av Kort Rogge. Framför altarskåpet är Sten Sture d ä:s gravtumba, ritad av Jean Erik Rehn. Mittemot är Karl IX:s gravmonument, en stentumba som kröns av kungens begravningsutrustning, graverade i guld. Monumentet är omgivet av ett järngaller, tillverkat 1597. Vid pelaren i söder är Hertig Karl Filips rustning, tillverkad i järn, som ursprungligen var förgylld. I norr är också monumentet över prinsessan Isabella, dottern till Johan III och Katarina Jagellonica. Monumentet är tillverkat 1580 av arkitekten Willem Boy.
TORNRUMMET – Tornets bottenvåning utgör domkyrkans förhall. Golven består av grå kalksten och mönsterlagt tegelgolv. På väggen in mot kyrkan syns rester av kärnkyrkans portal från 1200-talet. Norr om denna är en liten tegelrelief av domkyrkans ena skyddshelgon, S:t Paulus. På norra väggens nedre parti är nischer. I två av rummens hörn finns rester av helgonaltaren. Södra väggen har målningar under det höga och smala fönstret. Utefter norra väggen är kalkstensbänkar. Tornrummet välvs av ett putsat och vitkalkat ribbkryssvalv. I söder är domkyrkans informationsdisk och i norr är en modell av den ursprungliga domkyrkobyggnaden.
Domkyrkans sidokapell ligger i anslutning till kärnkyrkans yttermurar, där valvöppningar har tagits upp i muren allteftersom koren byggdes. Koren är beskrivna medurs, med början norr om tornet. Samtliga kor har putsade väggar och valv i en bruten vit kulör.
BIBLIOTEKSKORET/JOHANNES MATTHIAE GRAVKOR – Domkyrkobiblioteket nås via en kalkstenstrappa från norra sidoskeppet. Under det grå kalkstensgolvet är gravvalvet för biskop Johannes Matthiae. Bibliotekskoret är välvt med ett stjärnvalv. Väggar och valv är ljust putsade, ribborna är dock oputsade och visar det bara teglet. I koret är grönmålade bokhyllor i jugendstil. Dörrpartiet mot sidoskeppet är målat i ljusgrönt och består av en glasad dörr, med en större glasvägg ovanför. I glasväggen är en gyllene kartusch med veteax, ätten Oljequists vapen, ritad av Lilljekvist. I bibliotekskoret förvaras domkyrkans böcker, samlade från medeltiden. På norra och södra väggen hänger begravningsvapen.
DOPKAPELLET – Dopkapellet inreddes 1910 och nås via en trappa med kalkstenssteg från norra sidoskeppet. Golvet är lagt med kvadratiska kalkstensplattor. Väggar och valv är slätputsade och avfärgade i en bruten vit kulör. Nedre väggfälten är målade ljust grå, med horisontella dekorationsränder ovanför i grått, rött och grönt. I norra väggen är en rak nisch. Kapellet är välvt med ett ribbkryssvalv. Ett målat strålknippe ramar in slutstenen. Väggar och valv är rikligt dekorerade med kalkmålningar i Jugendstil. De stiliserade blomdekorationerna med stänglar och bladverk är målade i grönt och rött av Edvard Bergh. Östra väggens inskription lyder ”Låten barnen komma till mig” och på västra väggen ”I H S”. Ett smidesgaller ritat av arkitekt Fredrik Lilljekvist utgör avgränsning mot sidoskeppet, där ingångens båge kröns av ett kors och bokstäverna ”I H S” är inskrivet i gallret. I mitten av kapellet står en dopfunt med en nyare täljstensfot och en cuppa av kalksten, tillverkad på Gotland omkring år 1300. På östra väggen sitter Mariaskåpet, som är ett Brysselarbete tillskrivet Jan Bormans verkstad 1507-1508. Takarmaturen av mässing med en duva är tillverkad på Nordiska kompaniet.
CEDERCRANTZSKA KORET – Ståthållaren över Gotland och Öland Johan Cederkrantz, lät göra ett gravkor åt sig och sin hustru 1686. Golvet är ett mönsterlagt kalkstensgolv. Koret är välvt med ett ribbkryssvalv. Väggar och valv är ljust putsade. Gravvalvets vägg mot sidoskeppet är slätputsad i ljus gul kulör, med hörnkedja, sockel, överliggare, dörromfattning och ovala fönsteromfattningar av lågerhuggen gotländsk sandsten. En rak pardörr av järn leder in till gravvalvet. De ovala öppningarnas omfattningar är huggen med rik bladverksdekoration och smidesgaller täcker öppningarna. Ett lågt smidesgaller utgör avgränsning mot sidoskeppet. Monumentet över hustrun Brita Katarina Leijonberg, är en lanterninformig byggnad, med volutformade stöd och ett svängt tak av kopparplåt. På byggnadens tak är en skulpturgrupp placerad, som visar en urna och två puttis, allt hugget i vit marmor av Nicolaes Millich. På västra väggen hänger två begravningsvapen.
OLIVECRANTZSKA KORET – Koret inreddes efter 1675 till gravplats för generalguvernören Johan Olivekrantz. Korets golv ligger på en något lägre nivå än Cedercrantzska koret och består av diagonalställda kalkstensplattor. Gravvalvets vägg mot sidoskeppet är slätputsad i ljus gul kulör, med hörnkedja, sockel, överliggare och dörromfattning av stenimiterande grå målning. En rak öppning leder in till gravvalvet, med en svartmålad järndörr. Ett högt smidesgaller försett med vapensköldar utgör avgränsning mot sidoskeppet. Vid östra väggen är ett tre steg högre altare med ett träkors placerat på väggen ovanför. På östra och västra väggen hänger begravningsvapen och på västra ett epitafium i svart och vit marmor, som kröns av en porträttbild på den döde Olivekrantz. Koret är välvt med ett putsat ribbkryssvalv.
NORRA VAPENHUSET – Golvet är av tegel, med en fris av kalksten runt om. En stickbågig nisch med en svart järnlucka finns i västra väggen. En järnbeslagen dör leder in till ett predikorum och sitter på västra väggen. Östra väggen, som är den äldsta sakristians yttervägg mot väster, har synliga bomlagshål och är försett med kalkmålningar från tidigt 1500-tal. På pelaren mellan vapenhuset och sidoskeppet syns rester av kärnkyrkans norra portal. Vapenhuset är välvt med två ribbkryssvalv. I mitten av vapenhuset är vindfångets utbyggnad av grönmålat trä i jugendstil. Norra vapenhuset används idag som förrådsutrymme.
ÄLDSTA SAKRISTIAN – Äldsta sakristian utgörs av två kor, som sedan 1999 är en minnesplats för 1900-talets martyrer och benämns Martyrernas kapell. I östra delen av rummet byggdes under 1600-talet en gravkällare för ätterna Sack och Gyllenborg, vilket gör att golvnivån här är betydligt högre. Skulpturer och inredning är framtaget av konstnär Birger Boman. Golvet är ett trägolv. Väggar och valv är slätputsade och kalkade i varmt vitt. På östra väggen är det delvis synligt tegel. Invid väggen i öster är en träskulptur som föreställer en rustningsklädd S:t Erik, som har tillskrivits Bernt Notke. På norra väggen är två medeltida skulpturer uppsatta. Västra delen av kapellet är öppet för besökare, där ett altare är placerat på det förhöjda gravvalvet. På altaret är en Kristusgestalt framför stålskärmar placerad. Kristusgestalten flankeras av 1900-talets martyrers namntavlor. I den västra delen är altaret ritat av arkitekt Ove Hidemark placerat. Altaret har ett korsformigt underrede beklätt med plåt, med en kvadratisk altarskiva av trä med en inlagd stenskiva i mitten. På norra och östra väggen är vapensköldar uppsatta.
SILVERKAMMAREN – Silverkammaren har ett golv av kvadratiska, grå och röda kalkstensplattor. Golvet är lagt med fris av rektangulära kalkstensplattor längs med väggarna. Väggarna är putsade och vitkalkade. Rummet täcks av ett vitputsade ribbvalv sim vilar på vederlagsmurar i söder, öster och norr samt på en sköldbåge i väster. I den norra väggen finns ett stort stickbågigt fönster. I norr leder en plåtdörr till spiraltrappan upp till silverkammarens och den nedre sakristians övre utrymmen. I öster leder en portal av lågerhuggen sandsten in till den nedre sakristian.
KAMMAREN ÖVER SILVERKAMMAREN – Kammaren över silverkammaren har ett golv av rektangulärt, rött tegel. Väggarna står oputsade och visar murverk av rött tegel. Rummet täcks av ett ribbvalv med halvstenskappor med tegel slaget på stick. Valvet vilar på sköldbågar i öster, söder och väster samt på vederlagsmuren i norr. Valvribborna har en enkel, rätvinklig profil. Rummets norra fönster sitter i en tryckt rundbågig smyg. I söder ses ett av kärnkyrkans ursprungliga fönster. I öster leder en plankdörr ut till trapphuset. I utrymmet förvaras en del äldre inventarier.
NEDRE SAKRISTIAN – Den nedre sakristian har ett rektangulärt, rött tegel. Golvytan indelas i fyra sektioner av ett mönsterlagt kryss mellan rummets hörn. Väggarna är putsade och vitkalkade. Rummet täcks av ett vitputsat stjärnvalcv som vilar på vederlagsmurar i väster, norr och öster samt på en sköldbåge i söder. Fönstret i rummets norra vägg är placerat i en oregelbundet formad nisch. Öppningen täcks av kraftiga järnluckor.
I söder leder en spetsbågig, fyrsprångig portal från koromgången in till den nedre sakristian. Portalen är murad i rött tegel med avfasade hörn i sprången. I öppningen sitter en kraftig plankdörr upphängd på bandgångjärn. Dörren är plåtbeslagen mot koromgången.
I väster leder en bräddörr in till silverkammaren. I öster leder en trappa upp till en tryckt rundbågig öppning till den övre sakristian. I öppningen sitter en pardörr. Dörrbladen består av ramverk med rektangulära fyllningar. I den östra väggens södra del leder en plankdörr till spiraltrappan ned till sakristians källarutrymme.
Utmed den norra väggen är skåp för textilförvaring uppställda. Ovanpå förvaringsskåpen står en monter innehållande Karl IX:s och Krinstina d ä begravningsregalier. I rummet finns ytterligare montrar med silver- och textilföremål samt en del äldre träinventarier.
I rummets nordvästra hörn är bland annat ett pentry inbyggt bakom en panelklädd vägg och i rummets sydvästra hörn finns en igenmurad öppen spis.
KAMMAREN ÖVER NEDRE SAKRISTIAN – Kammaren över den nedre sakristian har ett golv av rektangulärt, rött tegel. Väggarna är putsade och vitkalkade. Rummet täcks av ett stjärnvalv som vilar på vederlagsmurar i öster, norr och väster samt på en sköldbåge i söder. Valvribborna har en enkel, rätvinklig profil. Rummets fönster sitter i en tryckt rundbågig smyg. I öster och väster leder branddörrar till den övre sakristian respektive till trapphuset vid silverkammaren. I kammaren är ett stort skåp för förvaring, av bland annat textilier, placerat.
ÖVRE SAKRISTIAN – Golvet är ett lackat trägolv med breda plank, lagt med fris. Ingången till sakristian är via en murad trappa från nedre sakristian. Vid södra väggen är ett murat parti som skjuter ut i rummet. I anslutning till murpartiet i dess östra del är ett klädförråd inrett. Väggarna är slätputsade och vitkalkade, lika valvet. På östra väggens norra del syns en murad valvbåge, vilket är en markering av porten som ledde ut i gången mellan Roggeborgen och domkyrkan. På västra väggen är en piscina insatt med en nyare omfattning i huggen kalksten. En modern svart ståldörr vetter mot kammaren över nedre sakristian. Sakristians innerbågar är träspröjsade och målade i grått. Rummet är välvt med ett stjärnvalv med ribbor, som vilar på utskjutande anfang. I valvet sitter äldre järnkrokar. Vid södra murpartiet är ett altare ritat av Ove Hidemark. Altaret har en luftig trästomme målat i rödbrunt, utformad med smäckra lister och med plats för ett sakramentsskåp. Altarskivan är medeltida och av röd kalksten. Ett blått textilskåp för liggande förvaring finns framför östra fönstret. I nordvästra hörnet är en svängd trappa som leder upp till nedre sakristians övre del. Räcket och vangstyckena är vitmålade och stegen är lackade. I sakristian hänger flertalet porträttmålningar i olja av domprostar. I sakristian finns äldre möblemang, skåp från 1700-talet i barock.
STUREKORET / STENBOCKSKA KORET – Stenbockska koret är kyrkans första tillbyggnad, 1342. Sedan slutet av 1600-talet har det använts för riksamiral Gustav Otto Stenbock, död 1685 och hans maka Kristina Katarina de la Gardies gravmonument. Tidigare hade koret använts som gravplats för ätten Sture. Golvet är ett mönsterlagt kalkstensgolv. Det medeltida fönstret har masverk av kalksten. Väggar och valv är vitkalkade med medeltida målningar på ribbkryssvalvet. Målningarna är daterade till 1350 och visar bland annat Treenigheten. Målningarna är hårt restaurerade. I korets hörn är kolonetter med kapitäl av huggen kalksten. Mot sidoskeppet är gallergrindar från slutet av 1600-talet. Monumentet är utfört i nederländsk barockstil. På sockelpartiet är en sarkofag, som bär upp en obelisk, krönt med ett kors. På sockeln framför sarkofagen vilar döden persionifierad, hållande en fackla i handen. Monumentet är rikligt utsmyckad med porträttbyst, trofégrupper och änglar. Den döde Stenbock representeras av en bock. Monumentet är utfört i trä, som genom målning imiterar svart och vit marmor. Utsmyckningarna är målade i vitt och vissa detaljer är förgyllda. Konstnären är okänd, men arbetet är sannolikt holländskt eller flamländskt.
DJÄKNEKORET – Djäknekoret har fungerat som gudstjänstrum åt djäknarna, gymnasisterna, och fylls av den öppna bänkinredningen. Det obehandlade plankgolvet är utfört i gradänger och ligger ett steg högre än långhusgolvet. Väggar är slammade och målade i brutet vitt, lika ribbkryssvalvet. Valvribborna övergår i en rund pelare av grå kalksten. Fönstret har masverk av kalksten. Den öppna bänkinredningen från tidigt 1800-tal har figursågade gavlar och ljusgrön ådringsmålning. Mot sidoskeppet är en bänkskärm med T-formade fyllningar, där evangelisterna är målade på svart bakgrund. En bänkskärm med målningar är även uppsatt på östra väggen. Ett epitafium hänger på östra respektive västra väggen, på västra väggen ett epitafium för borgmästaren Henrik Albrektsson, död år 1627, som visar den döde, hans fyra hustrur och Korsfästelsen.
GYLLENHIELMSKA KORET – Väggar och det kryssvälvda taket är dekorerade med stuckaturreliefer utförda av Daniel Anckerman 1649-1652. Relieferna visar strider ur det trettioåriga kriget. Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm, Karl IX:s son med prästdottern Karin Nilsdotter, förde befälet över den svenska flottan och år 1651 begravdes han i koret. I koret är ett stort monument av kalksten och sandsten, skulpterad av Lübeckaren Henrik Damer. På tumbans lock är knäböjande porträttstatyer av riksamiralen och hans hustru Kristina Ribbing. Tumbans lock bärs upp av evangelsistskulpturer. Porträttstatyerna omges av sex kolonner som bär upp monumentets tak, där fyra skulpturer som symboliserar Lyckan, Hoppet, Tålamodet och Ståndaktigheten är placerade i vardera hörn. Koret avgränsas mot sidoskeppet av ett smitt järngaller utfört vid mitten av 1600-talet.
SÖDRA VAPENHUSET – Golvet är av tegel, med en fris av kalksten runt om. Väggarna och valvet är slammade och kalkade i en ljus kulör. Östra och västra väggarna har synliga bomlagshål. På pelaren i vapenhusets mitt syns resterna från kärnkyrkans södra portal, med små skulpterade kapitäler. Vapenhuset täcks av två ribbkryssvalv. I mitten av vapenhuset är vindfångets utbyggnad av grönmålat trä i jugendstil. I östra delen av vapenhuset är en ”barnhörna” inredd. I vapenhuset hänger epitafium. På östra väggen är ett epitafium över borgmästrare Hans Pettersson Fick och hans hustru, 1653, och på västra väggen är ett över borgmästaren Anders Henriksson Fax och hans hustru, från 1652. På pelaren finns ett monument i kalksten över reformatorerna Olavus Petri och Laurentius Andrae, utfört av konstnären Erik Sand.
SPARREKORET OCH TYNNELSÖKORET / VON HESSENSTEINSKA KORET – Under 1600-talet användes koret och källaren som gravkor för bl a Sparresläkten. Koret togs i bruk på 1700-talet, då Fredrik I skulle göra ett gravmonument åt sin mätress Hedvig Taube, som han lät upphöja till riksgrevinnan von Hessenstein. Golvet är ett mönsterlagt kalkstensgolv, med diagonalställda plattor. Koret är välvt med stjärnvalv. I valvkapporna är bemålade valvbrickor av trä. På väggarna hänger begravningsvapen för Sparresläkten. På pelaren finns senmedeltida kalkmålningar med helgon i fyra våningar från omkring 1460. Sarkofagerna är av kolmårdsmarmor. I dessa vilar riksgrevinnan och hennes dotter Hedvig Amalia.
VÅRFRUKORET / (FRESCOKAPELLET) – Koret, som byggdes år 1404 av ärkedjäknen Gjord Rumpa, har gluggar i väster från ett litet utrymme där spetälskans offer skulle kunna följa gudstjänsten utan att beträda rummet. Från det så kallade hagioskopet kunde de sjuka se på Vår Frus altare. Golvet är ett kalkstensgolv. Väggarna och ribbkryssvalvet är ljust kalkade och bemålade. På östra väggen är en altarnisch. Målningarna är daterade till 1404-1440 och är en framställning av trosbekännelsen, en så kallad credo-serie.. Målningarna bör ha varit ägnade åt Jungfru Maria, men det mest framträdande idag är en svit med apostla- och profetbilder med språkband, målade på väggarna. Målningarna är hårt restaurerade på 1870-talet. I vårfrukoret är ett enkelt gråmålat altare ritat av Ove Hidemark i samband med korets utformning till en lillkyrka.
BONDKORET / CECILIASALEN - Bondkoret har ett golv av rektangulärt, rött tegel lagda parvis, vridna vinkelrätt i förhållande till varandra. Väggarna är vitputsade i norr öster. På den södra väggen är bland annat förrådsutrymmen inredda bakom stora skjutdörrar. Rummet täcks av ett vitmålat skivtak. I den östra väggen leder en rundbågig dörröppning ned till Vårfrukorets nedre sidokammare.
Mitt i rummet är inrett ett fristående, åttasidigt dopväntrum. Väntrummets väggar är utförda av liggande, gulmålad panel med svartmålat gallerverk med kvadratiska glasrutor. Väster om väntrummet är inrett toaletter.
LILLA TORNET – Balkongtornet nås via en öppning i norra fasaden. En smal spiraltrappa ger tillträde till tornet och långhusvindarna.
VINDAR - På långhusvindarna kan man se de äldre brandskadade tegelfasaderna. På södra och norra långhusvindarna ser man fortfarande delar av kärnkyrkans hörntorn, samt rundbågsfris och blinderingar på kärnkyrkans fasader. Valven är isolerade.
TORN – Tornets inre minner om det stora antal bränder som har drabbat domkyrkan. Tegelväggarna täcks på stora ytor av ett sintrat, glasartat skikt, vilket har orsakats av de temperaturer som väggarna har utsatts för. Tornets bjälklag bärs upp en träkonstruktion som är utförd av kraftigt timmer.
I tornets klockvåning är kyrkans fyra klockor upphängda bredvid varandra i en klockstol av trä. Storklockan omgöts 1893, söndagsklockan omgöts 1924, den mindre, tredje klockan omgöts 1723. Den minsta klockan omgöts 1764.
Kyrkans urverk från 1746 är placerat i tornhuvens nedre del. Slagklockan från 1746 är upphängd i tornets lanternin.
FAST INREDNING
ALTARE – I högkoret är ett mobilt centralaltare gestaltat av Ove Hidemark. Altaret har ett svart stativ som bär upp den bemålade altarskivan. På varje sida är ett förgyllt gallerverk av mässing med korsliknande öppningar.
ALTARRING – Altarringen är tillkommen vid sekelskiftets restaurering. Altarringen är femsidig och utsmyckad med snidade förgyllda fyllningar. Bildhuggaren Holm utförde träsniderierna i form av veteax, druvor och blad.
BÄNKINREDNING – Den öppna ljust grönmålade bänkinredningen i jugendstil tillkom vid restaureringen 1910 och är ritad av arkitekt Fredrik Lilljekvist. Bänkgavlarna är försedda med skulpterade partier utförda av bildhuggare Holm.
KORSTOL – En korstol från slutet av 1400-talet är placerad i östra delen av långhuset, i en nisch under det äldre smidesgallret och är tillverkad av ek. Stolen är avsedd för två personer och har en rekonstruerad pulpet. Gavlarna är dekorerade med bladverksdekorationer och vapenbilder. Korstolen är bemålad.
PREDIKSTOL – Predikstolen i gustaviansk stil är från 1789 och är uppsatt i norra pelarraden. Predikstolens trappa, samt korg med ljudtak är utförd av hovbildhuggaren Per Ljung och är vitmålad med dekorationer i guld. På den runda korgen är en medaljong med Kristus i profil. Ljudtaket är försett med tofsar och kröns av ett strålkors, samt en orm. På pelaren mellan korgen och ljudtaket är ett skulpterat draperi, som pryds av tre bevingade änglahuvuden.
ORGEL – Orgelverket med fasad är ritat av arkitekt Fredrik Lilljekvist och byggt av P L Åkerman & Lund. Orgelfasaden i jugendstil har två höga framskjutande pipfält. Mittpartiet är rakt och kröns av en mittfigur i en medaljong, ”Den heliga sången”. Fasaden har förgyllda träornament, över piporna är det konstsmide, och är ådringsmålad i ljusgrönt.
I högkoret, placerat snett framför orgelfasaden, är ett ryggpositiv från 1971, gestaltat av Ove Hidemark. Ryggpositivet består av synliga pipor, med en överbyggnad i form av ett förgyllt gallerverk. Nedtill är ryggpositivet målat ljust grönt, med ett parti målat i ljust rött.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARSKÅP – Domkyrkan har tre altarskåp.
Högaltarskåpet är tillverkat i Brüssel omkring 1480-1490 och är placerat på högaltaret. Altarskåpet är skänkt av biskop Kort Rogge och har skulpterade utsmyckningar av ek. På corpus och på insidan av det inre dörrpartiet visas Kristi passion. På utsidan av det inre dörrpartiet och på det yttre dörrpartiet är målade bilder av bland annat Jesu barndom, Marie Bebådelse och Yttersta Domen. När skåpet är öppnat kan åtta stora scener ur passionshistorien och 20 mindre scener beskådas. Scenerna ramas in av gotiskt masverk.
Det mindre passionsskåpet är placerat i korets södra del, på det lilla Roggealtaret. Även detta altarskåp är tillverkat i Brüssel och donerat av biskop Kort Rogge omkring år 1500. Törnekröningen, Kalvarieberget och Uppståndelsen är skulpterade i corpus och på dörrarna är målade scener ur bl a påskevangeliet.
Det tredje altarskåpet, som benämns Mariaskåpet, är placerat i dopkapellet. Skåpet visar bilder med Kristi födelse och Heliga släkten, omgivna av Marie trolovning och Heliga tre konungar, samt scener ur Joakims och Annas, Marias och Jesusbarnets liv och är utfört av Jan Bormans ateljé i Brüssel, omkring 1515. Den målade underdelen till skåpet framställer Kristus och apostlarna och är tillverkad av den anonyme Groothe-mästarens verkstad.
ALTARTAVLA – Altartavlan av Julius Kronberg 1910 framställer Kristus som världskonung i sittande ställning. Ramen är förgylld. Tavlan är placerad på korskranket målat i grönt utfört i Jugendstil, som utgör bakgrund till högaltarskpet.
BEGRAVNINGSFANOR – Domkyrkan äger ett flertal begravningsfanor, varav flera hänger i koret och en del i det Gyllenhielmska och det von Hessensteinska gravkoret.
BEGRAVNINGSREGALIER – Begravningsregalierna som tillhör Karl IX och Kristina d. ä, kronor, äpplen, spiror och halsband, togs upp ur den kungliga graven vid inventeringen 1830. Föremålen förvaras numera i silverkammaren.
BEGRAVNINGSVAPEN – Domkyrkan har en rik uppsättning av begravningsvapen, drygt 30 stycken, som är upphängda på kyrkorummets väggar.
DOPFUNT – I koret är en dopfunt av brons placerad. Dopfuntsskålen vilar på fyra ben, där Adam och Eva framställs i relief. Dopfunten är tilllverkad under 1300-talet eller omkring år 1400.
DOPFUNT – I dopkapellet är en dopfunt med en cuppa av kalksten, tillverkad omkring år 1300, placerad. Cuppan är dekorerad med gotiskt masverk. Foten är av täljsten, har bladdekor, och är tillverkad 1910.
EPITAFIE ÖVER HERTIGINNAN MARIA – I norra delen av koret är ett epitafie i tre våningar över hertiginnan Maria, som dog 1589. Två kolonner på vardera sidan om mittpartiet bär upp den övre våningen, som kröns av en trekantsgavel, dekorerad med små obelisker. Epitafiet är tillverkat av mörk kalksten och är försett med inskriptionstavlor. Texterna har sannolikt varit förgyllda tidigare.
KARL IX:S GRAVMONUMENT – Monumentet består av en sarkofag, på vilken en trähäst är uppställd, som bär en rustning av koppar, förgylld i guld. Monumentet omgärdas av ett smitt järngaller, tillverkat av klensmeden Lorens Hindriksson 1597. Sarkofagen är till största delen tillverkad av kalksten och är utförd omkring 1590 av Herkules Mida. Sarkofagens sidor är försedda med inskriptioner. Rustningen är tillverkad 1610 och är dekorerad av tolv Stockholmssmeder.
MONUMENT ÖVER PRINSESSAN ISABELLA – Monumentet är placerat i norra delen av koret. Sarkofagen är placerad på en platta och bär upp en staty, som föreställer den liggande prinsessan Isabella som dog 1566, dotter till Johan III och Katarina Jangellonica. Sarkofagen och plattan är tillverkad av kalksten, medan statyn är av vit alabaster. Skulpturen är tillverkad år 1580 av arkitekten Willem Boy.
STURESARKOFAGEN - I korets södra del är gravvården för Sten Sture d. ä., komponerad av Jean Eric Rehn. Monumentet tillverkades när Sturekoret togs i besittning av riksamiral Stenbock. Sarkofagen är av kolmårdsamarmor och är dekorerad med detaljer av förgyllt bly, sköld, hjälm, svärd och sporrar, som är lagda på en kudde. På sarkofagens sidor är marmortavlor med inskriptioner.
Fasadkulör (2007): Röd
Byggnadsdel (2007): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell - Norr, Sidokapell - Söder, Torn - Gaveltorn, Torn - Väster
År 1250-1335 Nybyggnad
En treskeppig kyrka byggdes med två sakristior i norr, av tegel och med blinderingar på gavlarna. Byggnationen drog ut på tiden eftersom ett ras inträffade år 1290.
År 1404-1430 Arkitekturbunden utsmyckning
Vårfrukoret dekorerades. Dekorationer utförda av Unionsmästaren, även kallad Fogdömästaren.
Konstnär - Dekormålare: Fogdömästaren, Unionsmästaren .
År 1490 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåpet i högaltaret tillverkades. Skänkt av Kort Rogge. Tillverkat i Brüssel.
År 1515 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåpet levererades. Jan Bormans ateljé, Brüssel.
År 1551 Åsknedslag
Kyrkan drabbades av en eldsvåda i samband med ett blixtnedslag. Tornspiran och vattentaken fick byggas om.
År 1574-1575 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Vapenhusen ombyggdes och höjdes.
Hantverkare - Murare: Jöns murmästare .
År 1580 Ändring
Ändring - En gravtumba tillverkades åt prinsessan Isabella, Johan III:s dotter, död 1566.
Konstnär: Willem Boy
År 1588-1589 Underhåll - Omputsning, interiör
Kyrkan vitlimmades invändigt.
År 1588-1590 Ändring - ombyggnad, takstol
Ändring - ombyggnad, takstol - Tornets fick en ny tornhuv.
Hantverkare: Anders Andersson -
Hantverkare: Hörne Peder .
År 1593-1599 Ändring - ombyggnad, takstol
Ändring - ombyggnad, takstol - Tornhuven rasade troligen och en ny spira uppfördes.
Byggmästare: Jacob Reiner
Hantverkare: Mårten timmerman -
Hantverkare: Peder timmerman -
År 1629-1652 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Det Gyllenhielmska gravkoret iordningställdes.
Riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm, halvbror till Gustav II Adolf, begravdes 1651 i koret.
Porträttskulpturer utförda av skulptör Henrik Damer, Lübeck.
Järngaller utfördes av Jöran Möller.
Stuckatör Daniel Anckerman gjorde vägg- och takreliefer.
Konstnär - Stuckatör: Daniel Anckerman
Konstnär - Skulptör: Henrik Damer, Lübeck
Konstnär: Jöran Möller
År 1644 Ändring - ombyggnad, valvslagning
Ändring - ombyggnad, valvslagning - De tre västligaste valven i kyrkan ommurades troligen.
Hantverkare: Jonas Nicolaus Molinbergius
År 1648 Underhåll - Omputsning, interiör
Kyrkan vitlimmades invändigt.
Hantverkare - Murare: Bengt murmästare -
År 1686 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - I norr iordningställdes ett gravkor åt Johan Cedercrantz, ståthållare på Gotland och Öland.
Konstnär - Skulptör: Nicolaes Millich
År 1789 Fast inredning - predikstol
Predikstolen tillverkades.
Konstnär - Bildhuggare: Per Ljung, hovbildhuggare
År 1810 Underhåll - interiör
Kyrkan renoverades invändigt
Arkitekt: Carl Fredrik Sundvall
År 1810 Underhåll - fönster
Fönster reparerades
Arkitekt: Carl Fredrik Sundvall
År 1810 Fast inredning - altaruppsats
Ny klassicistisk altaruppsats
Arkitekt: Carl Fredrik Sundvall
År 1810 Fast inredning - orgel
Orglar byttes ut
Arkitekt: Carl Fredrik Sundvall
År 1810 Fast inredning - bänkinredning
Nya bänkkvarter
Arkitekt: Carl Fredrik Sundvall
År 1830 Underhåll
Yttertaket lades om, murarna reparerades, kyrkan försågs med sex kaminer, norra läktaren togs bort, museum inrättades i Bondkoret mm.
År 1895 Underhåll
Kyrkan restaurerades. Valvets målningar bättrades.
År 1907-1910 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Kyrkan restaurerades. Ny bänkinredning, armaturer, orgelfasad och skärm bakom altarskåpet tillverkades. Delar av rundgången som löpte utefter kyrkans väggar rekonstruerades. Ett dopkapell inreddes i kyrkans nordvästligaste helgonkapell. Trasiga tegelstenar putsreparerades.
Arkitekt Fredrik Lilljekvist, delvis baserat på Zettervalls förslag från 1880-talet.
Konstnär - Dekormålare: Edvard August Bergh
Konstnär - Dekormålare: Erik Boije
Arkitekt: Fredrik Lilljekvist
Konstnär - Bildhuggare: ? Holm
Antikvarie: Sigurd Curman
År 1968 Underhåll
Tornet renoverades. Skadade träkonstruktioner och kopparplåtsytor på huven byttes ut. Huvens torntupp förgylldes.
Arkitekt: Ove Hidemark
År 1971 Fast inredning - orgel
Orgeln byggdes om. Kyrkan får en ny kororgel.
År 1980-1986 Underhåll - exteriör
Kyrkan renoverades utvändigt. Skadat tegel byttes ut, Blinderingar reparerades, ruttet trä i takkonstruktionen ersattes, fönster sågs över. Viss kopparplåtstäckning på taket byttes ut.
Arkitekt: Ove Hidemark
År 1986-1991 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Kyrkan renoverades invändigt. Valvmålningarna rengjordes. Koromgångens östliga del förändrades till en lillkyrka. Bondkoret inreddes med toaletter och dopförberedelserum mm, med grundläggning för nytt bjälklag. Bondkorets övre plan inreddes för kören. Golvet vid de västliga travéerna lades om med tegel och kalksten, stolar och bänkar togs bort vid dessa ytor och vid predikstolen. Nya textilskåp införskaffades, kyrkan fick nytt högtalarsystem och det elektriska sågs över.
Konservator: Lars Göthberg
Arkitekt: Ove Hidemark
År 1986-1991 Teknisk installation - högtalaranläggning
Nytt högtalarsystem
År 1986-1991 Specifika inventarier - textilskåp
Nya textilskåp
Arkitekt: Ove Hidemark
År 1992-1993 Underhåll - takomläggning
Taket reparerades.
År 1998 Underhåll - takomläggning
Renovering av yttertaket.
Arkitekt: Ove Hidemark
År 1999 Ändring
Ändring - Minnesplats för 1900-talets martyrer anordnades i Sack-Gyllenborgska gravkoret.
Konstnär: Birger Boman
Arkitekt: Ove Hidemark
År 2000-2002 Teknisk installation - värme
Fjärrvärme installerades.
År 2002-2003 Teknisk installation
Urverket i kyrkans torn byttes ut mot ett nytt datorstyrt.
År 2003 Underhåll - fönster
Kyrkfönster reparerades
Arkitekt: Ove Hidemark
År 2003 Teknisk installation
Åskskyddet byggdes ut
År 2003 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Domkyrkans entré handikappanpassades, gatsten lades utanför entrén,
År 2005 Underhåll - takomläggning
Yttertaket i sydväst, söder om tornet, renoverades.
År 2006-2007 Underhåll - takomläggning
Yttertaket över sakristian och bälgkammaren renoverades.
År 2006 Ändring - tilläggsisolering
Isoleringen på valvkrönen gjordes om, stålnäten togs bort på grund av risk vid åsknedslag.
Unnerbäck, Andersson, Axel, Aron. (1978). Strängnäs domkyrka. Inredning, SvK vol. 176.
Bohrn, Erik. (1950). Strängnäs domkyrka, Sörmländska kyrkor 124.
Bohrn, Erik. (1968). Strängnäs domkyrka. Nyare tidens byggnadshistoria samt beskrivning avkyrkogården och begravningsplatsen, SvK vol. 124.
Bohrn, Curman, Tuulse, Erik, Sigurd, Armin. (1964). Strängnäs domkyrka i medeltidens byggnadshistoria, SvK vol. 100.
Bohrn, Bennett, Erik, Robert. (1974). Strängnäs domkyrka: Gravminnen, SvK vol.159.
Bohrn, Nisbeth, Erik, Åke. (1982). Strängnäs domkyrka. Kalkmålningar, SvK vol. 189.
Kilström, Bengt Ingmar. (1987). Strängnäs domkyrka, Sörmländska kyrkor 124.
Schnell, Ivar. (1977). Strängnäs domkyrka, Sörmländska kyrkor 124. Lätt bearbetad av Bengt Ingmar Kilström.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin