Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Botilsäters kyrka och dess kyrkogård vittnar om närmare tusenårig historisk kontinuitet. Socknen och kyrkan tillhör de första som etablerades i Värmland. Kyrkan präglas trots medeltida murverk i väster, såväl exteriört som interiört av den regionalt förhärskade, provinsiella barockstilen. Kyrkorummet täcks av ett brädvalv med målningar av Hans Georg Schüffner från 1769 och altaruppsats och predikstol är från samma sekel. Kyrkans klockstapel är en av ett fåtal i länet. Den av gråsten murade och putsade likboden från 1800-talets mitt är numera den äldsta bevarade i Värmland.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön: - kyrkan och kyrkogården samt magasin utgör en samlad miljö med en närmare tusenårig historia - kyrkan är en av Värmlands få med bevarade delar från medeltiden och det medeltida murverket i sig utgör ett omistligt historiskt dokument
- interiörens prägel av 1600-tal, 1700-tal och 1800-tal visar på en historisk kontinuitet och olika tiders stilideal
- predikstol och altaruppsats är utförda i den för tiden provinsiellt förhärskande barockstilen - interiörens figurativa dekormåleri i tak utfört av målarmästare Hans Georg Schüffner är det enda bevarade av denne konstnär i Värmland
- dopfunten av sandsten troligtvis tillverkad i Västergötland och daterad till tidigt 1200-tal är den enda med figurativt mönster i Värmland
- klockstapeln är en av ett fåtal i landskapet
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2002)
KYRKOMILJÖN - Botilsäters sockenbildning räknas till de första i länet och kyrkan är till sina äldsta delar från 1100-talet. Kyrkan ligger efter den gamla kurviga vägsträckningen i ett öppet odlingslandskap i anslutning till agrarbebyggelse i traditionell utformning och färgsättning. Bygden är rik på fornlämningar som vittnar om en brukad och bebodd bygd redan under första årtusendet efter Kristi fördelse. Strax söder om kyrkan ligger ett gravfält från senare delen av järnåldern. Norr om kyrkan ett timrat fattigmagasin. Bebyggelsemiljön kring kyrkan rymmer stora kulturhistoriska och landskapsestetiska värden.
Av de första uppgifterna om kyrkan i början av 1700-talet framgår att den vid denna tid försetts med korsarmar i söder och något senare med torn. Tornet ersatte emellertid vid mitten av 1700-talet av en fristående klockstapel nordväst om kyrkan utanför kyrkogårsmuren. År 1854 byggdes sakristian. Innanför murarna som omger kyrkogården i norr, väster och delvis i söder ligger förutom kyrkan ett bårhus. I anslutning till kyrkogårdsmuren i norr uthus/förråd/dass.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde vara samtida med kyrkan. Dess äldsta del ligger sydväst om kyrkan. Enligt uppgift var kyrkogården omgiven av en timrad kyrkbalk ända fram till 1818 då den ersattes av en stenmur. Successiva utvidgningar österut har skett 1942, 1947 och 1949-51. På de två senaste utvidningarnas norra delar finns mindre urngravsområden.
Begravningsplatsen har sin utsträckning till övervägande delen söder och öster om kyrkan och sluttar något mot sydöst. På området norr om kyrkan har berg i dagen omöjliggjort begravningar. Kyrkogården, som omgärdas av mur och stödmur, gränsar i söder och väster till bebyggelse, i öster till betesmark och åker och i norr till ett bergigt område.
På själva kyrkogårdsplanen förekommer ingen trädplantering. Kvartershäckar av måbär finns endast på den yngre delen. De större gångar är belagda med grus. I de gräsbevuxna ytorna har mindre plattgångar anlagts mellan samtliga kvarter. De flesta grusgravarna har borttagits under årens lopp men ett 20-tal finns bevarade på kyrkogårdens äldre del. En av dem är omgärdad av järnsstaket, de övriga av stenramar. Grusgravarna har alltid mönsterkrattats. Gravvårdarnas varierande storlek och karaktär präglar den äldre delen av kyrkogården och skiljer den tydligt från den yngre delen, där gravvårdarna är mindre, enhetligare utformade och tätare belägna. Monterad på likbodens östvägg finns en gravhäll av kalksten med två figurer i relief. Gravstenen tillhörde Lasse Sabel, som avled i början av 1700-talet, och hans hustru. Hällen täckte ursprungligen deras grav i kyrkan.
Inventeringsår (2002)
KYRKOMILJÖN - Botilsäters sockenbildning räknas till de första i länet och kyrkan är till sina äldsta delar från 1100-talet. Kyrkan ligger efter den gamla kurviga vägsträckningen i ett öppet odlingslandskap i anslutning till agrarbebyggelse i traditionell utformning och färgsättning. Bygden är rik på fornlämningar som vittnar om en brukad och bebodd bygd redan under första årtusendet efter Kristi födelse. Strax söder om kyrkan ligger ett gravfält från senare delen av järnåldern. Norr om kyrkan ett timrat fattigmagasin. Bebyggelsemiljön kring kyrkan rymmer stora kulturhistoriska och landskapsestetiska värden.
Av de första uppgifterna om kyrkan i början av 1700-talet framgår att den vid denna tid försetts med korsarmar i söder och något senare med torn. Tornet ersattes emellertid vid mitten av 1700-talet av en fristående klockstapel nordväst om kyrkan utanför kyrkogårdsmuren. År 1854 byggdes sakristian. Innanför murarna som omger kyrkogården i norr, väster och delvis i söder ligger förutom kyrkan ett bårhus. I anslutning till kyrkogårdsmuren i norr uthus/förråd/dass.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde vara samtida med kyrkan. Dess äldsta del ligger sydväst om kyrkan. Enligt uppgift var kyrkogården omgiven av en timrad kyrkbalk ända fram till 1818 då den ersattes av en stenmur. Successiva utvidgningar österut har skett 1942, 1947 och 1949-51. På de två senaste utvidgningarnas norra delar finns mindre urngravsområden.
Begravningsplatsen har sin utsträckning till övervägande delen söder och öster om kyrkan och sluttar något mot sydöst. På området norr om kyrkan har berg i dagen omöjliggjort begravningar. Kyrkogården, som omgärdas av mur och stödmur, gränsar i söder och väster till bebyggelse, i öster till betesmark och åker och i norr till ett bergigt område.
På själva kyrkogårdsplanen förekommer ingen trädplantering. Kvartershäckar av måbär finns endast på den yngre delen. De större gångar är belagda med grus. I de gräsbevuxna ytorna har mindre plattgångar anlagts mellan samtliga kvarter. De flesta grusgravarna har borttagits under årens lopp men ett 20-tal finns bevarade på kyrkogårdens äldre del. En av dem är omgärdad av järnstaket, de övriga av stenramar. Grusgravarna har alltid mönsterkrattats. Gravvårdarnas varierande storlek och karaktär präglar den äldre delen av kyrkogården och skiljer den tydligt från den yngre delen, där gravvårdarna är mindre, enhetligare utformade och tätare belägna. Monterad på likbodens östvägg finns en gravhäll av kalksten med två figurer i relief. Gravstenen tillhörde Lasse Sabel, som avled i början av 1700-talet, och hans hustru. Hällen täckte ursprungligen deras grav i kyrkan.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 BOTILSÄTER
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 835, 1900: 969, 1995: 408
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen på en höjdsträckning i utkanten av en uppodlad dalgång i slättlandskapet på Värmlandsnäs.
RASERAD KYRKA / RUIN
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti och en rymlig korsarm i söder, sakristia i öster samt ett vapenhus av trä i väster. I det befintliga långhusets västra del återstår betydande mursträckningar av den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal. Ett skulpterat tympanonfält finns nu i Statens historiska museum, Stockholm. Kyrkans nuvarande planform har tillkommit i samband med flera efterreformatoriska om- och tillbyggnader. Korpartiet fick sannolikt sin befintliga skepnad under 1600-talet. Korsarmen tillfogades troligen vid 1700-talets början (omtalas som orappad 1705). Ett torn av trä uppfördes i väster 1715, men revs vid 1700-talets mitt och ersattes med ett vapenhus, likaså av trä. Det befintliga vapenhuset uppfördes 1887-88. Sakristian härrör från 1854.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriör med vitputsade murar, rundvälvda muröppningar och sadeltak, som valmats över korsarm och korparti. Ingångar i väster och söder via vapenhuset samt på korsarmsgaveln. Kyrkorummet täcks av ett brädvalv med målningar av Hans Georg Schüffner från 1769. Predikstolen förfärdigades av Isac Schullström mellan 1729 och 1737. Altaruppsats från 1736. Kyrkorummet har genomgått två större restaureringar.
Enligt koncept genomgick kyrkan 1888 "en större reparation med nytt inrede och ny målning. /.../ Målningen och renoveringen av antika, bilder, ornamenter och målningar, vilka delvis bibehållits till stor prydnad för kyrkan, är på ett förtjänstfullt sätt verkställd." Nästa restaurering, såväl ut- som invändigt, utfördes 1936, med Bror Almqvist och Einar Lundberg som arkitekter och under ledning av byggmästare C. E. Andersson, Säffle, bl.a. ombyggdes då bänkinredningen.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunt av romansk typ, nu i Statens historiska museum, Stockholm.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
År 2011-2012 Kulturhistorisk inventering
Bevarandeplan.
Värmlands Museums topografiska arkiv; Botilsäters kyrka. / ATA Stockholm; Botilsäters kyrka..
Ditt Värmland, kulturmiljöprogram 1990. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin