Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Kyrkan påbörjades sannolikt 1663 men dess nuvarande exteriör och interiör är emellertid resultat av förändringar under senare århundraden. Dess exteriör präglas av det sena 1800-talets historicerande arkitektursmak. Kyrkorummets rektangulära långhus får en speciell prägel genom sin takkransgesims uppburen av fyrkantiga pelare och det smalare korpartiet i öster. Inredningen och inventarierna uppvisar en stilblandning, här finns föremål från 1700-tal, predikstol och orgel från sent 1800-tal och altartavla från 1950-tal. Altartavlan uppvisar höga konstnärliga kvaliteter och är till motivval typiskt för stiftets liturgiska inriktning vid uppfördandetiden.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön: - kyrkans sedan renovering 1880-81 oförändrade exteriör är ett tydligt exempel på den tidens historicerande stilsmak
- 1950-talets tillskott i altartavla, väggbeklädnad och färgsättning har ett visst kulturhistoriskt intresse bl a som dokument över sin tids restaureringsideologi och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2002)
KYRKOMILJÖN - Bebyggelsemiljön med kyrka och kyrkogård med 1600-tals ursprung ligger vid en trevägskorsning i ett öppet och hävdat odlingslandskap med omgivande tidstypiska byggnader från 1800- och 1900-talen. Kyrkogården sträcker sig rektangulärt väster och söder om kyrkan och omgärdas av en stenmur. Sydost på kyrkogården finns ett bårhus och i anslutning direkt söder om kyrkogården en uthusbyggnad.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen tillkom samtidigt som kyrkan på 1600-talet och har senare utvidgats två gånger, den första 1940 mot väster och söder och den andra 1975 ytterligare mot väster. Den timrade balk, som omgärdade 1600-tals kyrkogården revs 1820 och ersattes av en stenmur. Dessförinnan hade stigluckorna i balken tagits bort.
En karta från 1807 visar att en likbod funnits strax nordväst om kyrkan. På 1940 års utvidgning har iordningsställts ett urngravsområde i sydväst där berggrunden hindrar kistbegravningar. Den gamla allmänningen används numera till familjegravar.
Kyrkogården sluttar något mot väster, är rektangulär till formen och har en öst-västlig sträckning. Den omgärdas av stöd- och stenmur, som i väster vetter mot åkrar och gärden, i norr mot väg och bebyggelse, i öster mot gärden och betesmark och i söder mot snårskog.
Lövträd framförallt lönn och lind har planterats längs muren i norr, väster och söder. Runt kyrkan växer en grupp löv- och barrträd. Kvartershäckarna utgörs av måbär. Alla gångar är grusbelagda och raka.
En stor del av kyrkogårdens äldre karaktär har bevarats genom det 30-tal grusgravar, som finns och som mönsterkrattas. Tre gravar är omgärdade med järnstaket och två med häckar. Strax väster om kyrkan står den äldsta gravvården, ett stenkors från 1614, vilket har flyttats hit från gamla kyrkogården i Byn.
Tre järngrindar från 1940-talet öppnar upp kyrkogården för besökarna. En mimmeslund är under planering att uppföra i kyrkogårdens sydöstra del.
Inventeringsår (2002)
KYRKOMILJÖN - Bebyggelsemiljön med kyrka och kyrkogård med 1600-tals ursprung ligger vid en trevägskorsning i ett öppet och hävdat odlingslandskap med omgivande tidstypiska byggnader från 1800- och 1900-talen. Kyrkogården sträcker sig rektangulärt väster och söder om kyrkan och omgärdas av en stenmur. Sydost på kyrkogården finns ett bårhus och i anslutning direkt söder om kyrkogården en uthusbyggnad.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen tillkom samtidigt som kyrkan på 1600-talet och har senare utvidgats två gånger, den första 1940 mot väster och söder och den andra 1975 ytterligare mot väster. Den timrade balk, som omgärdade 1600-tals kyrkogården revs 1820 och ersattes av en stenmur. Dessförinnan hade stigluckorna i balken tagits bort.
En karta från 1807 visar att en likbod funnits strax nordväst om kyrkan. På 1940 års utvidgning har iordningsställts ett urngravsområde i sydväst där berggrunden hindrar kistbegravningar. Den gamla allmänningen används numera till familjegravar.
Kyrkogården sluttar något mot väster, är rektangulär till formen och har en öst-västlig sträckning. Den omgärdas av stöd- och stenmur, som i väster vetter mot åkrar och gärden, i norr mot väg och bebyggelse, i öster mot gärden och betesmark och i söder mot snårskog.
Lövträd framförallt lönn och lind har planterats längs muren i norr, väster och söder. Runt kyrkan växer en grupp löv- och barrträd. Kvartershäckarna utgörs av måbär. Alla gångar är grusbelagda och raka.
En stor del av kyrkogårdens äldre karaktär har bevarats genom det 30-tal grusgravar, som finns och som mönsterkrattas. Tre gravar är omgärdade med järnstaket och två med häckar. Strax väster om kyrkan står den äldsta gravvården, ett stenkors från 1614, vilket har flyttats hit från gamla kyrkogården i Byn.
Tre järngrindar från 1940-talet öppnar upp kyrkogården för besökarna. En minneslund är under planering att uppföra i kyrkogårdens sydöstra del.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - ÖLSERUD
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 467, 1900: 669, 1995: 211
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - De äldsta partierna i den nuvarande träkyrkan i Ölserud, belägen på Kyrkåsen mellan två dalsänkor på Värmlandsnäs, härrör från 1600-talets andra hälft. Den medeltida kyrkplatsen låg i Byn, c:a 2 km längre österut. Sannolikt uppfördes där en stenkyrka redan under tidig medeltid, vilken förmodligen efterträddes av en träkyrka under senare tid.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Belägen på annan plats (ÖLSERUDS KYRKPLATS). Medeltida stenkyrka, av i övrigt okänd utformning. Enligt uppgifter från 1600-talets första hälft stod denna då i ruin, strax intill en yngre träkyrka.
II: Träkyrka av okänt utseende, möjligtvis från 1600-talets början. Den brann troligtvis ned vid 1600-talets mitt. Ny kyrka uppfördes på annan plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande träkyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare rakt avslutat kor, sakristia i öster, samt torn i väster. Kyrkan uppfördes 1663-68, på bekostnad av amiral Clas Uggla bosatt på närbelägna herrgården Averstad, och kvarstår ännu till stora delar i öster. År 1769 uppfördes ett lika brett vapenhus vid långhusets västgavel. 1881 inlemmades vapenhuset till en del av långhuset, västtorn tillbyggdes samt sakristia avdelades bakom altaret med en skärmvägg. Denna ersattes med en sluten vägg från golv till tak i samband med restaureringen 1953-54 efter förslag av arkitekterna Erik Fant och A. Dalborg.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR Kyrkans exteriör präglas framförallt av 1880-talets förändringar. Timmerväggarna kläddes då med liggande panel. Det samtida västtornet utformades på ett för byggnadstiden karakteristiskt sätt, med hörnlisener, kransgesims samt plåtslagen huv, lanternin och spira. Kyrkans valmade sadeltak är täckt av skiffer. Ingången är förlagd i väster via tornets bottenvåning. Vittgående förändringar företogs 1880-81 även i kyrkans interiör; ett plant innertak ersattes då av ett tredingstak, i långhuset stött med pelare. Även restaureringen 1953-54 har haft stor betydelse för kyrkorummets nuvarande karaktär. Istället för 1881-års pärlspontpanel, uppsattes en slät panel som väggbeklädnad. Ny altartavla av Olle Hjortzberg förvärvades och bänkinredningen byggdes om.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
År 2011-2012 Kulturhistorisk inventering
Bevarandeplan.
Värmlands Museums topografiska arkiv; Ölseruds kyrka. / ATA Stockholm; Ölseruds kyrka..
Ditt Värmland, kulturmiljöprogram 1990. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin