Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Styrstads kyrka och kyrkogård med dess omgärdning, grindar och gravkapell bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogården omgärdas av både en äldre stenmur och en cementerad mur med staket. Grinden i den södra muren har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det är en rikt dekorerad pargrind i järnsmide.
Trädkransen minner om ett äldre parkideal som råder på våra stadskyrkogårdar från slutet av 1700-talet. Från 1800-talet blev det även vanligt på mindre landsortskyrkogårdar att plantera träd. Trädkransen är också markerad på den häradsekonomiska kartan från 1870-talet. Vidare är rygghäckarna viktiga för strukturen. Att flertalet häckar utgörs av tuja gör att de även ger ett grönt intryck under vinterhalvåret och binder samman raderna av gravar. Gångarna är viktiga för intrycket av kyrkogården. Särskilt värt att notera är den södra gången som leder från grinden och fram till kyrkan. Den är kantad av en allé av hamlade almar. Ett äldre solur i granit från 1785 och en runsten står utmed gången. En runsten till finns på den norra sidan, utanför kvarter E. Dessa runristningar vittnar om att kristendomen kom till trakten för ca 1000 år sedan.
Enskilda gravvårdar kan ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Det gäller bland annat de äldre gravvårdar från 1600-, 1700- och 1800-talet. Exempelvis finns det flera kalkstenshällar där flertalet av dem är från 1600-talet. De är alla svårlästa och i dåligt skick. För att de ska finnas kvar till eftervärlden behöver de förvaras bättre och lagas.
Vidare finns det flera andra äldre typer av vårdar. Bland annat finns det äldre järnkors, bautastenar, ett keltiskt kors, stele m.m. Det är inte så stor andel av gravvårdarna som har någon titel, även om det förekommer. De vanligaste titlarna är ”Lantbrukare” och ”Hemmansägare”. Det finns även flera som bär titeln ”Kyrkoherde” och ”Nämndemannen”. Titlar är kulturhistoriskt intressanta eftersom de ger mycket information om näringsliv och sociala förhållanden i en bygd.
Det finns flera större påkostade familjegravar i närheten av kyrkan. Det är en vanlig struktur på kyrkogårdar att mer påkostade och större gravanläggningar förläggs till kvarterens ytterkanter och i anslutning till kyrkan. Öster om koret finns flera stora grus/stenramsgravar. Gravkapell är en relativt vanlig byggnad på våra kyrkogårdar i länet. Till Styrstads gravkapell donerades pengar 1938 varefter byggandet kom igång. Frågan om gravkapell hade redan väckts 1913 men försenades i drygt tjugo år p.g.a. andra utgifter för kyrka och skola. Kapellet är fyrsidigt och uppfört i vitputsat tegel.
Beskrivning av enskilda kvarter
A 1:a kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
En stor del av det kulturhistoriska värdet ligger i kvarterets struktur. Rygghäckarna och gångarna som löper runt hela kvarteret ger intrycket av en strikt karaktär. Det finns ett par gravvårdar som är intressanta. Dels finns det två gravvårdar med titel, nr 25 och 93. Dessa bär titlarna ”Komminister” och ”Hovrättskommissionären”. Värt att notera är även raden som vikts åt trafikoffer i en bussolycka vid Karlskoga 1999. Sju tonårspojkar omkom och deras gravvårdar utmärks genom att det på flertalet av dem finns foto på den omkomne och att gravvården har någon form av sportsymbol.
C 2:a kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
Rygghäckar och gångar är viktiga för kvarterets struktur. Det finns flera kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Bland annat finns en större sandtäckt grav som omgärdas av ett järnsmidesstaket, vård nr 45. Det finns ett par andra också som har stenram och sandtäckning. Omgärdningar av stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Gravvårdar med någon form av titel är också värdefulla. Inom kvarteret finns flera vårdar med titel. ”Lantbrukaren” och ”Hemmansägaren” är den vanligaste. Det finns även ”Kyrkvärden”, ”Kantor”, ”Kammarmusiker”.
B 3:e kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har en strikt karaktär med dess fyra rygghäckar av tuja. Dessa ger ett städsegrönt intryck året runt och förstärker raderna av gravar. I nordsydlig riktning löper tre grusgångar inom kvarteret och delar in kvarteret i fyra gräsmattor. Detta förstärker den strikta bilden av kvarteret och bidrar i stor utsträckning till dess kulturhistoriska värde. Det finns några exempel på kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar inom kvarteret. Bland annat förekommer olika titlar såsom ”Lantmästaren”, ”Doktor”, ”Kantor”, ”Trädgårdsmästrare”, ”Lantbrukaren”. En av gravvårdarna är från 1800-talet, nr 57. Annars är vårdarna från senare tid.
D 4:e kvarteret.
Kulturhistorisk bedömning
Inom kvarteret finns flera kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Exempelvis finns det flera gravar med stenram och sand. Det var mycket vanligare förr, från 1920-talet och framåt i tiden, med omgärdningsgravar täckta med grus eller sand. Dessa har i stor utsträckning såtts igen med gräs. Också deras placering är enligt äldre tradition. Det var förr vanligt att större, mer påkostade gravvårdar placerades utmed gångar, kvarterens ytterkanter och i närheten av kyrka. Det finns flera kulturhistoriskt intressanta titlar på gravvårdarna i kvarter D. De i särklass vanligaste är ”Lantbrukaren” och ”Hemmansägaren”, titlar som är vanliga för en jordbruksbygd som Styrstad.
Vidare spelar rygghäckarna och gångsystemet en stor roll för intrycket av kyrkogården. För övrigt har soluret från 1785 ett högt kulturhistoriskt värde. Det är märkt ”Gifwen af P. E. Berg”. På framsidan står det ”Til kyran 1785”.
E 5:e kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
Det finns flera mycket gamla gravhällar inom kvarteret. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, men är dessvärre alla i dåligt skick. För att dessa ska kunna bevaras till eftervärlden är det nödvändigt att de ses över och får ett bättre skydd än de har idag. Vidare finns det andra kulturgravar. Den äldsta gravvården som står kvar på ursprunglig plats är nr 35 från 1838. Det finns flera högresta gravvårdar av äldre modell. Bland annat finns det ett keltiskt kors från 1911. Ett par vårdar med titel förekommer också. Den vanligaste, med tre stycken, är ” Kyrkoherde/n”. Den andra titeln som förekommer är ”Verkmästare”. Inom kvarteret ligger också kyrkogårdens gravkapell. Gravkapell är en relativt vanlig byggnad på våra kyrkogårdar i länet. Till Styrstads gravkapell donerades pengar 1938 varefter byggandet kom igång. Frågan om gravkapell hade redan väckts 1913 men försenades i drygt tjugo år p.g.a. andra utgifter för kyrka och skola. Kapellet är fyrsidigt och uppfört i vitputsat tegel.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2005)
Exteriör beskrivning
Kyrkan har öst-västlig orientering och består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti och sakristia mitt på norra fasaden. Stommen består av marksten som är spritputsad och avfärgad i brutet vitt, sockel saknas. Kyrkan liksom sakristian har ett svart, plåttäckt, valmat sadeltak, och tornet en spåntäckt huv med en fyrsidig lanternin med vit och svart plåtinklädnad. Lanterninen kröns av ett förgyllt klot och kors. Långhuset har en enkelt profilerad taklist medan tornets taklist är kraftigare profilerad. Stuprör och takränna är av svart plåt. Ingångar finns i väster, via tornets bottenvåning, samt mitt på långhusets sydsida. Huvudingången i väster består av en stickbågig portal med en enkeldörr i svart trä med fiskbensmönstrad panel. Som dörrstolpar har använts röd sandsten med inskrift, troligen en delad gravsten. Trappa i ett steg av grovhuggen kalksten. Sydportalen är centralt placerad och består av en rundbågig nisch med ett överliggande fönster i samma utförande som övriga fönster. Porten är en rak plåtklädd dubbeldörr med dekorativa smidesbeslag och ett trappsteg av kalksten. Fönstren är symmetriskt placerade och består av höga rundbågiga öppningar med grönmålade bågar med spröjsverk i trä. Sakristians fönster är stickbågigt med gröna träbågar och blyspröjs. Solbänkarna är täckta med svart plåt. Tornet har svarta rundbågiga ljudluckor i trä i fyra väderstreck samt ett runt fönster mot väster. Ovan västportalen finns en stentavla med inskriften "ÅR 1782 DÅ KONUNG GUSTAF DEN III REGERADE ÄR DETTA TEMPEL UPPSATT GUDI TILL ÄRA FÖRSAMLINGEN TILL HEDER NYTTA OCH GLÄDJE UNDER PASTOR B TORENSTEDT".
Interiör beskrivning
Långhuset är rektangulärt utan markerat kor. I mittgången och den korsande nord-sydliga gången består golvet av kalksten, och i bänkkvarteren ligger en grå linoleummatta. Väggarna är putsade i en bruten vit ton. Kyrkorummets långhus har ett vitputsat trätunnvalv och dess välvning avslutas med en profilerad list av trä målad i grått, svart, rött och guld vilken fortsätter även runt koret. Långhuset är väl upplyst genom de höga spröjsade fönstren med klarglas och grågrönmålade innanfönster av trä. Predikstolen med ljudtak är placerad på den norra väggen med en trappa från koret. Den tillverkades 1707 av bildhuggare Jonas Lind för den gamla kyrkan och är rund med grön marmorering och förgyllningar. Ursprungligen stod den på en 1,5 m hög vit stenpelare med marmorering och hade en trappa med hel barriär som utgick från sakristieingången. 1895 flyttades den närmare koret. Dess trappa och fot tillfogades 1965.
Bänkinredningen i fyra kvarter utformades 1895 med öppna bänkar och de äldre bänkdörrarna som gavlar. De figursågade bänkgavlarna och ryggstyckena är målade i gröna toner med marmorerad fältindelning samt brunlaserade sitsar. I väster finns en stickbågig dörröppning med en grön rak dubbeldörr med spegelindelning som leder till vapenhuset. Sydportalen utgörs av en grönmålad rak dubbeldörr med spegelindelning i en hög rundbågig nisch. På norra långhusväggen finns en motsvarande nisch med ingång till sakristian. Dörren har en stickbågig form och är klädd med svart, nitad plåt. Orgelläktaren i väster är uppburen av brunlaserade pelare. Under läktaren finns en underbyggnad från 1986 innehållande kapprum, toalett och förråd. Dess väggar är klädda med vitmålad stående spontad panel. Golven är även här belagda med kalksten. Från den södra delen av underbyggnaden leder en trappa upp till läktaren. Läktarbarriären innehåller material från två äldre läktare i gamla kyrkan och är huvudsakligen gråmålad och brunlaserad. Det utbyggda mittpartiet med figurmålade fält föreställande Nattvarden och evangelisterna är sannolikt en rest av korets orgelläktare från 1600-talets slut. Resten är troligen 1701 års västläktare och har svarvade balustrar i överdelen. Orgelfasaden fick sitt utseende 1828 då Anders Jonssons i Ringarum byggde en ny orgel, alternativt byggde om den gamla orgeln från 1641, oklart vilket. Verket byttes ut senast 1971 av A Magnussons Orgelbygggeri. Fasaden är målad i två grå toner med röda lister och kröns av en strålomgiven Jahvetriangel samt figursågade pannåer med målade puttifigurer och förgyllda urnor. På var sida om orgeln finns gradänger med löst placerade stolar. Golvet är täckt av en plastmatta.
Koret som har en rak avslutning är en fortsättning på långhuset och skiljs från detta av ett lågt trappsteg. Golvet är belagt av kalksten, och det finns också två gravhällar från 1600-talet. Fönstren är likadana som i långhuset men de fönster som vetter mot öster har färgat antikglas i smårutig blyspröjs. Det murade altaret och altarringen togs bort 2004 och ersattes av ett nytt löst blåmålat altarbord i trä. Ett triumfkrucifix från 1250-talet utgör sedan 1927-31 altarprydnad. En gotländsk kalkstensdopfunt av paradistyp från 1200-talet står i korets södra del. Utmed norra och södra korväggarna finns korbänkar av samma typ som i långhuset. Nummertavlorna från 1858 är ovala med förgyllda ramar och är placerade på östväggen på var sida om korfönstren.
Sakristian ligger ett trappsteg ned och har fernissat trägolv, vitputsade väggar och ett plant gråmålat trätak med en målad bård, möjligen originalmåleri som tagits fram. Stickbågiga fönsteröppningar finns mot väster och öster med grå träbågar och antikglas i blyspröjs samt järngallerförsedda, innanfönster saknas. På norra väggen finns en ursprunglig murad spis med grålaserad hyllinredning på var sida. På västra och östra väggen finns grålaserad skåpsinredning. Dörren är av trä, är grågrönmålad och har en stickbågig form. Intill dörren finns ett litet väggfast skåp med lucka av metall, troligen ett ursprungligt sakramentsskåp.
Vapenhuset har golv av kalksten, vitputsade väggar och ett vitputsat plant tak. Torntrappan ligger vid norra murväggen och täcks av en trävägg inklädd med stående panel i brutet vitt. Under trappan ryms elcentral och ett förråd. Även i väster finns en panelinklädd trävägg mot ett litet vindfång. Västportalens dörr är en grönmålad stickbågig enkeldörr av äldre slag. Dörrarna mot vindfånget utgörs av gröna dubbeldörrar i trä med spegelindelning, och mot långhuset finns en stickbågig portal med en grön dubbeldörr med spegelindelning. Innanfönster saknas.
Tornets övre våningar nås via en brant trätrappa i vapenhuset. De två första våningarna utgörs av enkla träinklädnader på träbjälklag, tidigare förmodligen utnyttjade som förvaringsutrymmen. Långhusvinden nås via en stege från andra våningen. I tornets övre delar finns klockorna.
Fasadkulör (2005): Vit
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005
KYRKOBYGGNADEN
På 1100-talet byggdes en stenkyrka med samma placering som den nuvarande kyrkan. Dess ursprungliga planform är okänd, men troligt är att den i likhet med andra samtida kyrkor hade ett rektangulärt långhus med smalare kor i öster. Längre fram under medeltiden försågs kyrkan med ett rakslutet korparti av kyrkans bredd, ett torn i väster, en sakristia på korpartiets nordsida, en korsarm på långhusets nordsida samt ett vapenhus framför sydportalen. Kyrkorummet försågs med tegelvalv dekorerade med kalkmåleri som enligt uppgifter vid 1600-talet var daterade år 1430, bl a med en framställning av de sju dödssynderna. I en genomgripande renovering på 1670-talet överkalkades måleriet, och på 1740-talet förstorades en del fönster. I mitten av 1700-talet påbörjades diskussioner om att utvidga kyrkan emedan den började bli alltför trång för att rymma församlingen. Flera förslag utarbetades, bl a av stiftsbyggmästare Anders Hansson i Kärna och stiftsmurmästare Måns Månsson i Linköping. När kyrkobygget påbörjades 1782 rörde det sig emellertid närmast om nybyggnation. Så gott som hela kyrkan revs förutom delar av långhuset och koret som ingår i sydmuren, och partier av den norra korsarmens murverk som ingår i nordmuren. Arbetet utfördes av byggmästarna Johan F Fehmer och Carl Abraham Pousette från Norrköping under verksgesällen Boströms ledning. Ritningen uppgjordes möjligen inom Överintendentsämbetet.
Kyrkan uppfördes med en stomme av marksten med vita spritputsade fasader och valmat spåntäckt sadeltak. Taket blev senare belagda med plåt, eventuellt vid en utvändig upprustning 1858-59. Interiören blev typisk för den gustavianska salkyrkan med ett ursprungligen oputsat flackt trätunnvalv och stora rundbågiga fönsteröppningar. Bänkar, predikstol, läktarbarriär, orgel och dopfunt flyttades med från den rivna kyrkan. Läktarbarriären är sammansatt av delar av korläktaren och västläktaren och har målningar föreställande Nattvarden och evangelisterna från 1600-talets slut, möjligen av norrköpingsmålaren Måns Grijs. Korläktare var ett ovanligt inslag i kyrkorummet och det är intressant att denna uppgift finns bevarad. 1797 skänkte en bryggare Sandberg i Norrköping en altartavla från 1760-talet som tidigare funnits i S:t Olai kyrka i Norrköping. Den täckte hela väggen mellan korfönstren upp till taklisten där den kröntes av en snidad strålkrans. Orgeln fick sitt nuvarande utseende 1828 då Anders Jonsson i Ringarum byggde en ny orgel, alternativt byggde om den gamla orgeln från 1641, oklart vilket. Verket byttes ut senast 1971 av A Magnussons Orgelbygggeri.
1895-96 skedde en större interiör ombyggnad då bänkinredningen byggdes om till öppna bänkar med de äldre bänkdörrarna från 1600-talets bänkinredning som gavlar. Predikstolen, från 1707 av bildhuggare Jonas Lind, flyttades närmare koret, fick nytt fotstycke och ytterligare en uppgång. En svagt rundad gråvitmarmorerad altarring ersatte den förra som var fyrkantig med avfasade hörn. Väggarna försågs med slät, mörkmarmorerad bröstpanel som redan på 1910-talet målades över i vitt. Inredningen målades om, bänkinredning, dörrar och läktarpelare i ekimitation, läktarbarriär och predikstol gråvitmarmorerades. Det är troligt att de järnspröjsade fönstren tillkom nu. 1916 blev innertakets trätunnvalv putsat.
Nästa större renovering genomfördes av 1927-31 av arkitekterna K Nordenskiöld och Björn Lönegren. Utöver sedvanligt exteriört underhållsarbete försågs sydportalens dörr med dekorativt smide. Invändigt tillkom innanfönster, läktarbänkarna togs bort, läktarens tidiga färgsättning togs fram och inredningen målades om i grå nyanser vilket återgick på den ursprungliga färgsättningen. Altartavlan från 1760 magasinerades, och ersattes av ett medeltida krucifix.
På 1940-talet utfördes en del tekniska installationer som elektrisk belysning, uppvärmning med radiatorer och ett pannrum under marknivå.
Arkitekten Kurt von Schmalensee ansvarade för de renoveringar som utfördes på 1950- och 60-talen. 1958 gjordes en yttre översyn med omputsning och avfärgning av murarna, ommålning av snickerier samt förstärkning av tornets konstruktion med betong. 1965-67 innebar en inre renovering, bl a bröts det murkna trägolvet upp för att ersättas av kalkstensgolv. I samband med detta gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning av den gamla kyrkans grundmurar. Två gravhällar från 1600-talet påträffades och placerades i korgolvet. Koret utvidgades och den medeltida dopfunten placerades här med ett omslutande podium. Predikstolens korg fick en ny stenfot och dess båda trappor ersattes med en enda. De bakre bänkraderna och de väggfasta bänkarna avlägsnades, likaså väggarnas bröstpanel.
1986 tillkom kyrkans läktarunderbyggnad innehållande toalett, städskrubb och kapprum vilket utfördes av byggnadsingenjör Owe Axelsson. Det senaste arbetet gjordes 2004 av arkitektkontoret GKAK, då det murade altaret och altarringen avlägsnades och ersattes av ett nytillverkat altarbord i syfte att bereda mer plats i koret.
År 1100-1349 Nybyggnad
Långhus och korsarm i norr. I dagens kyrka kvarstår delar av södra långhusmuren och korsarmens nordgavel.
År 1200-1523 Nybyggnad
Under medeltiden, okänt när, fick kyrkan ett rakslutet korparti av kyrkans bredd, ett torn i väster, en sakristia på korpartiets nordsida, en korsarm på långhusets nordsida samt ett vapenhus framför långhusportalen i söder. Försågs med tegelvalv dekorerade med kalkmåleri år 1430-talet.
År 1250-1259 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt, sk paradisfunt av gotländskt ursprung
År 1507 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan gjuten.
År 1607 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan gjuten.
År 1641 Fast inredning - orgel
Orgel placerad på korläktaren, flyttades med till den nya kyrkan.
År 1670-1679 Fast inredning - bänkinredning
Sluten bänkinredning som flyttades med till den nya kyrkan.
År 1675-1699 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Korets orgelläktare försågs med måleri föreställande Nattvarden och evangelisterna. Barriären flyttades till den nya kyrkan.
År 1690-1699 Fast inredning - bänkinredning
Sluten bänkinredning som flyttades med till den nya kyrkan.
År 1701 Fast inredning - läktare
Västläktaren. Barriären flyttades med till den nya kyrkan och sattes samman med orgelläktarens barriär.
År 1707 Fast inredning - predikstol
Predikstolen tillverkades för den gamla kyrkan, flyttades över till den nya. Stod ursprungligen på en 1,5 m hög vit stenpelare med marmorering. Den ursprungliga predikstolstrappan med hel barriär upptill, utgick från sakristieingången i kyrkorummet upp till korgens västsida. 1895 flyttades den närmare koret. Dess trappa och fot tillfogades 1965. Bildhuggare Jonas Lind.
Konstnär - Bildhuggare: Jonas Lind
År 1782 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn.
Byggmästare: Abraham Pousette
Arkitekt: J F Fehmer
År 1797 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla från 1760-talet inköptes från S:t Olai i Norrköping och skänktes av bryggare Sandberg.
År 1828 Fast inredning - orgel
Orgeln nybyggdes/byggdes om, oklart vilket, av Anders Jonsson i Ringarum då fasaden fick sitt nuvarande utseende. Förnyades 1927 och 1971.
Orgelbyggare: Anders Jonsson
År 1830 Underhåll - målningsarbete, interiör
Målningsarbete, interiör, inredningen målas om med pärlfärg.
År 1927-1931 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Exteriör: putslagning och avfärgning, tjärstrykning och ommålning av tak, i sydportalen avlägsnades gallergrindarna och dörrarnas plåtbeklädnad, dörrarna istället försedda med dekorativt smidesbeslag. Interiör: altartavlan ersatt av ett medeltida krucifix, ursprunglig bänkinredning på läktaren borttagen, läktarens tidiga färgsättning framtagen och förbättrad, innanfönster som i koret försågs med antikglas i blyspröjs, nytt orgelverk, inredningen ommålad i en färgsättning som återgick på den ursprungliga i olika grå nyanser. Arkitekter Knut Nordenskiöld och Björn Lönegren, konservator Sven Sundbaum, Linköping.
Arkitekt: Björn Lönegren
Arkitekt: Knut Nordenskiöld
Konservator: Sven Sundbaum
År 1937 Nybyggnad
Gravkapell i vitslammat tegel med skifferbeklätt tak byggs efter Gustaf Lindens ritningar från 1916.
År 1942-1943 Teknisk installation - värme
Uppvärmning med radiatorer utmed väggarna, pannrum under marknivå i vinkeln mellan sakristia och långhus.
År 1946 Teknisk installation - el
Troligen elektrisk belysning.
År 1965-1967 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Trägolv ersatt med kalkstensplattor, två gravstenar från 1600-talet hittade under golvet placerades i korgolvet, byggnadsarkeologisk undersökning av den gamla kyrkans murar, koret utvidgat, krucifixet restaurerat, altarringen avkortad, knäfallet sänkt och klätt med rött tyg, predikstolens båda trappor ersattes av en enda trappuppgång från koret samtidigt som korgen fick ny stenfot, den medeltida dopfunten placerad i koret omgiven av ett podium, bröstpanelen försvann liksom de väggfasta bänkarna och tre bänkrader på var sida under läktaren, lagning och nya ytskikt på tak, väggar och inredning, bl a ommålning av bänkkvarterens insida i brunrött, och ny färgsättning på predikstolen som harmonierar med bänkinredningen. Eluppvärmning. Arkitekt Kurt von Schmalensee, konservator Bertil Bengtsson.
Konservator: Bertil Bengtsson
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1971 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgelverket från 1927 ersattes av A Magnussons Orgelbyggeri AB, Mölnlycke
År 2004 Ändring
Ändring - Det murade altaret och altarringen avlägsnades och ersattes av ett löst altarbord i syfte att bereda mer plats i koret. Linoleumgolv i bänkkvarteren. Arkitektkontor GKAK, Norrköping.
STYRSTADS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Styrstads församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Nisbeth, Å: Styrstads kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1965.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation. Riksantikvarieämbetet
Manuskript till kyrkobyggnader i Sverige 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
Natur Kultur, Kulturminnesprogram för Östergötland, utg. av Länsstyrelsen i Östergötlands
län 1983.
Nisbeth, Åke, Styrstads kyrka, Linköping 1965
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IX, Uddevalla 1952.
Ullén, Marian och Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Sveriges Kyrkor,
Konsthistoriskt inventarium. Stockholm 2003.
Unnerbäck, R Axel, Orgelinventarium, Stockholm 1988.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet
Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin