Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Styrstads kyrka och kyrkogård med dess omgärdning, grindar och gravkapell bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogården omgärdas av både en äldre stenmur och en cementerad mur med staket. Grinden i den södra muren har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det är en rikt dekorerad pargrind i järnsmide.
Trädkransen minner om ett äldre parkideal som råder på våra stadskyrkogårdar från slutet av 1700-talet. Från 1800-talet blev det även vanligt på mindre landsortskyrkogårdar att plantera träd. Trädkransen är också markerad på den häradsekonomiska kartan från 1870-talet. Vidare är rygghäckarna viktiga för strukturen. Att flertalet häckar utgörs av tuja gör att de även ger ett grönt intryck under vinterhalvåret och binder samman raderna av gravar. Gångarna är viktiga för intrycket av kyrkogården. Särskilt värt att notera är den södra gången som leder från grinden och fram till kyrkan. Den är kantad av en allé av hamlade almar. Ett äldre solur i granit från 1785 och en runsten står utmed gången. En runsten till finns på den norra sidan, utanför kvarter E. Dessa runristningar vittnar om att kristendomen kom till trakten för ca 1000 år sedan.
Enskilda gravvårdar kan ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Det gäller bland annat de äldre gravvårdar från 1600-, 1700- och 1800-talet. Exempelvis finns det flera kalkstenshällar där flertalet av dem är från 1600-talet. De är alla svårlästa och i dåligt skick. För att de ska finnas kvar till eftervärlden behöver de förvaras bättre och lagas.
Vidare finns det flera andra äldre typer av vårdar. Bland annat finns det äldre järnkors, bautastenar, ett keltiskt kors, stele m.m. Det är inte så stor andel av gravvårdarna som har någon titel, även om det förekommer. De vanligaste titlarna är ”Lantbrukare” och ”Hemmansägare”. Det finns även flera som bär titeln ”Kyrkoherde” och ”Nämndemannen”. Titlar är kulturhistoriskt intressanta eftersom de ger mycket information om näringsliv och sociala förhållanden i en bygd.
Det finns flera större påkostade familjegravar i närheten av kyrkan. Det är en vanlig struktur på kyrkogårdar att mer påkostade och större gravanläggningar förläggs till kvarterens ytterkanter och i anslutning till kyrkan. Öster om koret finns flera stora grus/stenramsgravar. Gravkapell är en relativt vanlig byggnad på våra kyrkogårdar i länet. Till Styrstads gravkapell donerades pengar 1938 varefter byggandet kom igång. Frågan om gravkapell hade redan väckts 1913 men försenades i drygt tjugo år p.g.a. andra utgifter för kyrka och skola. Kapellet är fyrsidigt och uppfört i vitputsat tegel.
Beskrivning av enskilda kvarter
A 1:a kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
En stor del av det kulturhistoriska värdet ligger i kvarterets struktur. Rygghäckarna och gångarna som löper runt hela kvarteret ger intrycket av en strikt karaktär. Det finns ett par gravvårdar som är intressanta. Dels finns det två gravvårdar med titel, nr 25 och 93. Dessa bär titlarna ”Komminister” och ”Hovrättskommissionären”. Värt att notera är även raden som vikts åt trafikoffer i en bussolycka vid Karlskoga 1999. Sju tonårspojkar omkom och deras gravvårdar utmärks genom att det på flertalet av dem finns foto på den omkomne och att gravvården har någon form av sportsymbol.
C 2:a kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
Rygghäckar och gångar är viktiga för kvarterets struktur. Det finns flera kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Bland annat finns en större sandtäckt grav som omgärdas av ett järnsmidesstaket, vård nr 45. Det finns ett par andra också som har stenram och sandtäckning. Omgärdningar av stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. Gravvårdar med någon form av titel är också värdefulla. Inom kvarteret finns flera vårdar med titel. ”Lantbrukaren” och ”Hemmansägaren” är den vanligaste. Det finns även ”Kyrkvärden”, ”Kantor”, ”Kammarmusiker”.
B 3:e kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
Kvarteret har en strikt karaktär med dess fyra rygghäckar av tuja. Dessa ger ett städsegrönt intryck året runt och förstärker raderna av gravar. I nordsydlig riktning löper tre grusgångar inom kvarteret och delar in kvarteret i fyra gräsmattor. Detta förstärker den strikta bilden av kvarteret och bidrar i stor utsträckning till dess kulturhistoriska värde. Det finns några exempel på kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar inom kvarteret. Bland annat förekommer olika titlar såsom ”Lantmästaren”, ”Doktor”, ”Kantor”, ”Trädgårdsmästrare”, ”Lantbrukaren”. En av gravvårdarna är från 1800-talet, nr 57. Annars är vårdarna från senare tid.
D 4:e kvarteret.
Kulturhistorisk bedömning
Inom kvarteret finns flera kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. Exempelvis finns det flera gravar med stenram och sand. Det var mycket vanligare förr, från 1920-talet och framåt i tiden, med omgärdningsgravar täckta med grus eller sand. Dessa har i stor utsträckning såtts igen med gräs. Också deras placering är enligt äldre tradition. Det var förr vanligt att större, mer påkostade gravvårdar placerades utmed gångar, kvarterens ytterkanter och i närheten av kyrka. Det finns flera kulturhistoriskt intressanta titlar på gravvårdarna i kvarter D. De i särklass vanligaste är ”Lantbrukaren” och ”Hemmansägaren”, titlar som är vanliga för en jordbruksbygd som Styrstad.
Vidare spelar rygghäckarna och gångsystemet en stor roll för intrycket av kyrkogården. För övrigt har soluret från 1785 ett högt kulturhistoriskt värde. Det är märkt ”Gifwen af P. E. Berg”. På framsidan står det ”Til kyran 1785”.
E 5:e kvarteret
Kulturhistorisk bedömning
Det finns flera mycket gamla gravhällar inom kvarteret. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, men är dessvärre alla i dåligt skick. För att dessa ska kunna bevaras till eftervärlden är det nödvändigt att de ses över och får ett bättre skydd än de har idag. Vidare finns det andra kulturgravar. Den äldsta gravvården som står kvar på ursprunglig plats är nr 35 från 1838. Det finns flera högresta gravvårdar av äldre modell. Bland annat finns det ett keltiskt kors från 1911. Ett par vårdar med titel förekommer också. Den vanligaste, med tre stycken, är ” Kyrkoherde/n”. Den andra titeln som förekommer är ”Verkmästare”. Inom kvarteret ligger också kyrkogårdens gravkapell. Gravkapell är en relativt vanlig byggnad på våra kyrkogårdar i länet. Till Styrstads gravkapell donerades pengar 1938 varefter byggandet kom igång. Frågan om gravkapell hade redan väckts 1913 men försenades i drygt tjugo år p.g.a. andra utgifter för kyrka och skola. Kapellet är fyrsidigt och uppfört i vitputsat tegel.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Styrstad är en medeltida socken som har fått sitt namn efter kyrkbyn som ligger på en höjd i ett öppet jordbrukslandskap. Den tidigmedeltida kyrkan revs till stora delar i samband med att en ny kyrka byggdes 1782, delvis med återbruk av de gamla murarna. Den uppfördes i gustaviansk stil av byggmästare Carl Abraham Pousette och Johan F Fehmer från Norrköping. Ritningen uppgjordes möjligen av Överintendentsämbetet. Stommen är av marksten med ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, torn i väster och sakristia i norr. Fasaden är spritputsad och avfärgad i brutet vitt och de valmade sadeltaken, ursprungligen spåntäckta, är belagda med plåt. Tornet har en spåntäckt huv som kröns av en fyrsidig sluten lanternin. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är typisk för den gustavianska salkyrkan med ett rymligt tunnvälvt kyrkorum och höga fönster. Kyrkomiljön har bevarat mycket av sin karaktär med bl a det gamla tingshuset, sedemera skolan och det före detta ålderdomshemmet.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan är placerad mitt på kyrkogården som inramas av högväxta lindar och dess mittgång flankeras av tuktade almar. Kyrkogården avdelas i fem kvarter av grusade gångar. Norr om kyrkan har en minneslund anlagts. En runsten finns i bogårdsmuren vid den södra ingången, en annan norr om tornet.
Nordväst om kyrkan finns ett bårhus ritat 1916 av Gustaf Linden. Av ekonomiska skäl kom det inte att uppföras förrän 1937, då med vissa tillägg. Byggnaden består av vitslammade tegelmurar täcka av ett brant, valmat skiffertak krönt av en skifferklädd takryttare med kors, smala rundbågiga fönster med antikglas och spröjsning i grönt trä, och en bred stickbågig dubbeldörr klädd med svart diagonalställd panel. Interiören består av vitputsade väggar och ett grålaserat brant tredingstak som avslutas med en ljusgråmarmorerad, kraftig taklist. Ett gråmarmorerat träaltare är placerat i väster. Byggnaden används numera endast som lagerlokal, bl a för den borttagna altarringen. En liten, rödmålad redskapsbod finns i kyrkogårdens nordöstra hörn.
Inventeringsår (2006)
STYRSTADS KYRKOGÅRD
Kyrkogården har en rektangulär planform i sydöstlig till nordvästlig riktning. För enkelhetens skull kommer dock kyrkogården i rapporten att betraktas som orienterad i nord-sydlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens nordvästra del och kyrkans långhus är i stort sett orienterad i öst-västlig riktning.
Kyrkan ligger 5 km sydost om Norrköping, karaktäristiskt belägen på en grusås med vid utblick över ett öppet odlingslandskap. Kyrkbyn har sannolikt sitt ursprung i järnåldern och består idag främst av bostadsbebyggelse från 1800- och 1900-talen med inslag av agrar bebyggelse.
Styrstads kyrka
Styrstad är en medeltida socken som har fått sitt namn efter kyrkbyn som ligger på en höjd i ett öppet jordbrukslandskap. Den tidigmedeltida kyrkan revs till stora delar i samband med att en ny kyrka byggdes 1782, delvis med återbruk av de gamla murarna. Den uppfördes i gustaviansk stil av byggmästare Carl Abraham Pousette och Johan F Fehmer från Norrköping. Ritningen uppgjordes möjligen av Överintendentsämbetet. Stommen är av marksten med ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, torn i väster och sakristia i norr. Fasaden är spritputsad och avfärgad i brutet vitt och de valmade sadeltaken, ursprungligen spåntäckta, är belagda med plåt. Tornet har en spåntäckt huv som kröns av en fyrsidig sluten lanternin. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är typisk för den gustavianska salkyrkan med ett rymligt tunnvälvt kyrkorum och höga fönster.
En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd kyrkoinventering.
Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av fem kvarter. De är numrerade A – 1:a kvarteret, C – 2:a , B – 3: dje, D – 4:e samt E – 5:e kvarteret.
Allmän karaktär
Kyrkogården har en strikt karaktär med rygghäckar och grusgångar. Från huvudingången löper en allé av hamlade, ca 2 m höga, almar.
Omgärdning
I väster finns en mur av cement som är mellan 3 och 4 m hög. På denna står ett lättmetallstängsel på vilket det växer en häck av klängväxter. Längs med västra utkanten finns också en trädkrans av fem höga lindar. I norr övergår kyrkogårdens västra halva steglöst i en bergshöjd där minneslunden öppnats upp via två gräsmattor i ett naturparti. I den östra delen utgör gräsen mot arbetsbodsområdet av en 1,5 m hög gles syrenhäck. I trädkransen finns tre höga lindar och en hög alm. I öster finns en murad kant av cement, med ett lättmetallstängsel. I trädkransen finns fyra höga lindar och en kastanj. I söder finns en kyrkogårdsmur som delvis är murad med cementbruk. Den består av 0,4-0,8 m stora stenar. Muren kröns av en häck av hassel som är 1,2 m hög. I trädkransen finns en hög och två unga lindar.
Ingångar
I öster mot församlingshemmet finns en enklare öppning i staketet med en grusgång. I nordöstra hörnet har en grind stått, av denna återstår en smal sexkantig grindstolpe krönt av ett kors. Numera är här bara en enkel öppning.
Huvudingången finns i söder, här finns en rikt dekorerad pargrind i järnsmide mellan kraftiga putsade grindstolpar krönta av smideskors. Grindarna är utsmyckade i fyra nivåer med enkla spjälor, gotiska bågar, löpande hund och kors.
Vegetation
Från huvudingången löper en allé av hårt klippta ca två m höga almar. Raderna av gravar inne på kyrkogården är skiljda av rygghäckar.
Gångsystem
Gångarna består till största delen av naturgrus. En huvudgång leder från den södra grinden upp till kyrkan. En gång löper kring kyrkogårdens utkanter En öst-västlig gång delar den södra kyrkogården i två delar. Dessutom finns en del gångar bevarade inne i kvarteren.
Gravvårdstyper
På alla kyrkogårdens fem kvarter blandas de moderna vårdarna med äldre vårdar från sent 1800-tal och/eller tidigt 1900-tal. Vårdarna från decennierna runt sekelskiftet 1900 är ofta av helt eller delvis polerad svart/grå eller ibland röd granit, och som regel höga och avsmalnande mot toppen. Det finns flera gravar omgärdade med stenramar. Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet. En del av dessa gravar har kvar sin äldre grus/sandtäckning. I kvarter A finns spår av att området använts för linjegravar. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter de flesta linjegravvårdar togs bort.
Inom kvarter E finns flera äldre gravhällar i kalksten. Flera av dem är från 1600-talet och har legat inne i kyrkan tidigare. De är alla svårlästa och i dåligt skick. En inte så vanlig gravvård är nr E 44, det är ett högt keltiskt kors, äldsta datering 1911. Det är inte så stor andel av gravvårdarna som har någon form av titel. De mest förekommande titlarna är ”Lantbrukaren” och ”Hemmansägaren”. ”Kyrkoherden” och ”Nämndemannen” förekommer också på flera av gravvårdarna. Utöver äldre, kulturhistoriskt intressanta gravvårdar, finns också flertalet yngre, moderna vårdar. Utmärkande är de vårdar över sju tonårspojkar som omkom i en bussolycka 1999. Dessa står bredvid varandra och är försedda med diverse sportsymboler och fotografier.
Minneslund
Minneslunden är belägen norr om den egentliga kyrkogården. Här ansluter en mindre höjd och lunden består av en fyrkantig gräsmatta närmast kyrkogården och en rund gräsmatta högre upp. Mellan delarna finns arrangemang för blombuketter i form av två järnbeslagna kvarnhjul. Intill dessa står ett skåp för ljus i metall. Lunden avgränsas delvis i den lägre delen av en syrenhäck.
Byggnader
I nordvästra hörnet av kyrkogården finns ett gravkapell. Redan 1913 väcktes frågan om ett gravkapell på Styrstads kyrkogård. 1916 godkändes ritningarna men arbetet lades på is p.g.a. andra stora utgifter för kyrka och skola. 1938 donerades av kyrkostämmans kvinnliga ledamot, 5000 kr till uppförandet av ett gravkapell. Genom denna donation kom arbetet igång. Kapellet är fyrsidigt och fasaden är vitslammade tegelmurar. Porten är en mörkbetsad träport med rundat överstycke. Taket består av ett brant, valmat skiffertak krönt av en skifferklädd takryttare med kors, smala rundbågiga fönster med antikglas och spröjsning i grönt trä. Interiören består av vitputsade väggar och ett grålaserat brant tredingstak som avslutas med en ljusgråmarmorerad, kraftig taklist. Ett gråmarmorerat altare i trä är placerat i väster. Byggnaden används numera endast som lagerlokal, bl. a. för den numera borttagna altarringen.
Arbetslokalen i form av en enklare rödmålad bod under svart plåttak finns utanför kyrkogården i nordöst. Församlingshemmet ligger sydöst om kyrkogården.
Övrigt
Ett äldre solur i granit står längs södra mittgången, se foto nedan. Det är märkt ”Gifwen af P. E. Berg”. På framsidan står det ”Til kyran 1785”.
I kyrkans portal finns delar av äldre kalkstenshäll/ar som klyfts på längden i fyra delar. Dessa står upprätta och omger ingången.
Beskrivning av enskilda kvarter
A 1:a kvarteret
Kvarteret är i stort sett kvadratiskt och ligger i det sydvästra hörnet av kyrkogården.
Allmän karaktär
Kvarteret har förmodligen tidigare innehållit linjegravar med undantag för två grusgravar mitt i. Enstaka äldre gravar finns kvar men huvuddelen är tom eller har helt moderna gravvårdar. Intill grusgravarna har ett särskilt område innanför en 0,5 m hög häck av tuja anordnats för sju unga pojkar som omkom i en bussolycka 1999, (se bilden nedan). Dessa har likartade gravstenar med porträttbild och sportsymboler. Mot söder finns stora gräsytor med ett fåtal gravvårdar.
Omgärdning
Kvarteret omges av grusade gångar.
Ingångar
Den södra ingången till kyrkogården leder in till kvarteret och kyrkogården i övrigt.
Vegetation
I sydvästra delen av kvarteret finns tre nord-sydliga rygghäckar av 1 m hög tuja. I mitten av kvarteret bildar häckomgärdningen till en äldre grav, tillsammans med omgärdningen kring de sju pojkarnas gravar, en rektangel. Denna består av 0,8 m hög tuja.
Gångsystem
Runt hela kvarteret löper en asfalterad gång, förutom på den östra delen. Där finns istället en grusgång som leder från den södra ingången fram till kyrkan. Alla gångar inne i kvarteret har såtts igen med gräs.
Gravvårdstyper
En grusad stenramsgrav är bevarad, liksom en häckomgärdad grav. Större delen av kvarteret är tomt på gravvårdar. Enstaka äldre gravar finns kvar men huvuddelen är tom eller har helt moderna gravvårdar. Intill grusgravarna har ett särskilt område innanför en 0,5 m hög tujahäck satts av för sju unga pojkar som omkom i en bussolycka 1999. Dessa har likartade gravstenar med porträttbild och sportsymboler. I området längst ner mot söder finns stora gräsytor med endast ett fåtal gravvårdar. Mycket tyder på att området tidigare använts för linjevårdar. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter de flesta linjegravvårdar togs bort. På de kyrkogårdar där det finns linjevårdar kvar är det av vikt att dessa bevaras för att ordningen på dessa ska kunna följas och då de utgör ett historiskt, inte nu längre aktuellt begravningssätt.
C 2:a kvarteret
Kvarteret utgör den sydöstra delen av den södra kyrkogården.
Allmän karaktär
Kvarteret består av fem rader gravar med rygghäckar av tuja. De delas av två nord-sydliga grusgångar.
Omgärdning
Kvarteret omges av grusgångar.
Ingångar
Mellan kvarter C och A finns den södra ingången.
Vegetation
I kvarteret finns tre 0,6 m höga nord-sydligt löpande häckar av tuja.
Gångsystem
Kvarteret omges av grusade gångar och delas dessutom av två nord-sydligt löpande grusgångar.
Gravvårdstyper
Två grusgravar finns bevarade den ena med järnstaket och en specialdesignad gravvård i järn. I övrigt finns en blandning mellan moderna oftast ganska små vårdar och äldre vårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Övrigt
Längst ned i sydöstra hörnet finns tre äldre kalkstensvårdar och ett järnkors uppställda.
B 3:e kvarteret
Kvarteret utgör den sydvästra delen av den västra sidan och ligger mellan kv. A och kyrkan.
Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av åtta nord-sydliga gravrader på fyra långsmala gräsmattor. Gravraderna skiljs åt av rygghäckar. Huvuddelen av gravvårdarna är från 1900-talets senare del, men en del äldre är bevarade.
Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.
Vegetation
Gravraderna är indelade av rygghäckar i samtliga fall 0,7 m höga tujor. Från häckarna går också mindre breddningar ut mellan gravplatserna och markerar dessa. Den näst östligaste häcken har T-form i avslutningarna.
Gångsystem
Kvarteret omges av en grusgång och delas dessutom i fyra delar av grusgångar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är huvudsakligen från sent 1900-tal. Några äldre finns kvar.
D 4:e kvarteret.
Kvarteret utgör den nordöstra delen av den södra halvan av kyrkogården och sträcker sig också öster om koret.
Allmän karaktär
Kvarteret utgörs av långsmala gräsmattor delade av grusgångar. De fem raderna gravar är försedda med tre rygghäckar.
Omgärdning
Runt kvarteret löper en asfalterad gång. I söder ansluter kvarteret till gravkapellet.
Ingångar
Kvarteret ligger mitt på kyrkogården.
Vegetation
Tre rygghäckar finns de består av 0,6 m höga tujor. Den mittersta av dessa går i en båge och täcker kvarterets utkanter.
Gångsystem
Kvarteret omges av asfalterade/grusade gångar. Det delas dessutom av två nord-sydligt löpande gångar.
Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller en blandning av äldre och yngre vårdar. Fem stenramsgravar med sandfyllning och tre med gräsyta finns bevarade, de flesta öster om koret. Flera av stenramsgravarna är från sent 1800-tal liksom ett par höga smala vårdar inne i kvarteret.
I nordväst finns en stele av kalksten. I övrigt finns en relativt jämn blandning av höga smala äldre och låga yngre vårdar.
Övrigt
Ett solur daterat 1785 finns utmed den södra mittgången. Det är av granit, fyrkantig till formen och står uppe på en granitsockel, se bilder på nästa sida.
E 5:e kvarteret
Kvarteret är det enda på kyrkans norra sida.
Allmän karaktär
Kvarteret består av tre gräsmattor delade av grusgångar väster om sakristian och en rektangulär gräsmatta med en enda gravvård öster om densamma. Gravraderna har rygghäckar av tuja som avslutas i T-form mot söder.
Omgärdning
Kvarteret omgärdas av grusgångar.
Ingångar
I nordöstra hörnet har det tidigare funnits en grind. Numera finns det endast en grindstolpe kvar.
Vegetation
Rygghäckar i T-form mot söder. Samtliga består av 0,5 m höga tujor.
Gångsystem
Grusgångar omger kvarteret och delar in det i de olika delarna.
Gravvårdstyper
Kvarteret innehåller kyrkogårdens äldsta gravvård på ursprunglig plats, nr 35 J Holmqvists, från 1839. Annars finns en blandning av yngre låga breda vårdar och höga smala äldre. Två stenramsgravar med sandfyllning och en sandgrav omgiven av en låg tujahäck finns. Tre prästgravar med kors finns, en av dessa är ett keltiskt kalkstenskors. Ett modernt järnkors finns också. En stor del av gräsytorna har ännu inte tagits i anspråk för gravvårdar.
Övrigt
I nordvästra hörnet ligger sju 1600-tals hällar som tagits ur kyrkgolvet de flesta svårlästa och i dåligt skick.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - STYRSTAD
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 745, 1900: 840, 1995: 6648
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 5 km sydost om Norrköping på en markerad höjd i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet med vid utblick över bygden. På kyrkogården finns ett bårhus. Kyrkan är omgiven av en by bestående bl.a. av församlingsgård med daghem, f.d. skola, prästgård, f.d. ålderdomshem samt viss agrar bebyggelse.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia mitt på långhusets nordsida samt torn i väster. I: Medeltidskyrkan, som till största delen är riven, är känd utifrån arkivalier från 1600-talet. Kyrkan uppfördes sannolikt under äldre medeltid, men dess ursprungliga planform är inte känd. Efter en medeltida ombyggnad, ovisst när, erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Ett torn har vid okänd tidpunkt, men troligen under medeltiden, tillkommit i väster. En sakristia med två rum på korpartiet nordsida, en korsarm på långhusets nordsida samt ett vapenhus framför långhusportalen i söder tillbyggdes troligen också under medeltiden. Kyrkorummet välvdes och försågs med figurativa målningar under medeltidens senare hälft. Dessa målningar var, som framgår av uppgifter från 1600-talet, daterade år 1430; en inskrift med detta årtal fanns målad vid kordörren. Riven 1782, förutom delar av långhusets sydmur samt korsarmens nordgavel, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1782 av J. Fehmer och A. Pousette, delvis med återbruk av föregångarens murar i söder och norr.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är typisk för det gustavianska skedet och är förhållandevis oförändrad sedan 1780-talet. Det vitputsade murarna genombryts av stora, rundbågiga muröppningar. Kyrkan har yttre sadeltak och lanterninhuv på tornet. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv på en profilerad taklist. Kyrkan har re-staure-rats 1895-96, ca 1910, 1927-31 (Knut Nordenskiöld) och 1958-67 (Kurt von Schmalensee) samt 1986. Ett triumfkrucifix från 1200-talets senare hälft utgör sedan 1895 altarprydnad, dessförinnan fanns en målning från 1760-talet, skänkt till kyrkan 1797 och inköpt från S:t Olai kyrka i Norrköping. Predikstolen tillverkad 1707 för gamla kyrkan av bildhuggare Jonas Lind och målad 1708. Dess trappa och sockel tillfogades 1965. Orgelläktarens barriär innehåller material från två äldre läktare i gamla kyrkan med rester av målad dekor; den äldre från 1600-talets slut, den yngre från 1701. Orgeln med fasad från 1828 förnyades 1971. Bänkinredningen byggdes om och utformades som öppen 1895.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunt av musselcuppetyp från 1200-talet står i östra delen av långhuset.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Kyrkan är placerad mitt på kyrkogården som inramas av högväxta lindar och dess mittgång flankeras av tuktade almar. Kyrkogården avdelas i fem kvarter av grusade gångar. Norr om kyrkan har en minneslund anlagts. En runsten finns i bogårdsmuren vid den södra ingången, en annan norr om tornet. Nordväst om kyrkan finns ett gravkapell ritat 1916 av Gustaf Linden. Arbetet försenades dock p.g.a. andra stora utgifter för kyrka och skola. 1938 donerades av kyrkostämmans kvinnliga ledamot, 5000 kr till uppförandet av ett gravkapell. Genom denna donation kom arbetet igång.
Kapellet är fyrsidigt och fasaden är vitslammade tegelmurar. Porten är en mörkbetsad träport med rundat överstycke. Taket består av ett brant, valmat skiffertak krönt av en skifferklädd takryttare med kors, smala rundbågiga fönster med antikglas och spröjsning i grönt trä. Interiören består av vitputsade väggar och ett grålaserat brant tredingstak som avslutas med en ljusgråmarmorerad, kraftig taklist. Ett gråmarmorerat altare i trä är placerat i väster. Byggnaden används numera endast som lagerlokal, bl. a. för den borttagna altarringen. En liten, rödmålad redskapsbod finns i kyrkogårdens nordöstra hörn.
Det finns två runstenar på Styrstads kyrkogård. Den ena, som det endast återstår en liten del av, stod tidigare utanför till höger om de södra grindarna. Den står numera på en mur längs den södra grusgången mot kyrkan, strax innan för ytterhäcken/muren. Det fanns en runsten till i den södra muren, till höger om grinden. Den är numera flyttad och står på gräsmattan utanför kvarter E, på kyrkans norra sida. Översatt lyder texterna på runstenarna: ”Rörik reste denna sten efter Frode och Asbjörn, sina söner” och: ”Asa lät göra denna minnesvård efter Öjar, sin fader god. Gud hjälpe Öjars själ.”
1966 renoverades kyrkan invändigt. Då man bröt upp det murkna trägolvet, fann man flera gravhällar från 1600-talet. De har troligtvis legat som golv i den äldre kyrkan som revs när den nya byggdes 1782. Skelettdelar hittades när golvet bröts upp. På 1600-talet och längre tillbaka i tiden kunde folk ur de högre samhällsklasserna få begravas inne i kyrkan. Ända till början av 1800-talet var det tillåtet med begravningar inne i kyrkan. På en av hällarna står det Pher Bengdtson och min hustru Ingeredh Ingesdoter sofver här efter Guds behag. Mädh min kiäraste til domedagh 1672 mädh mine 8 barn.” En annan häll berättar om Nicolaus Ascanius som var kyrkoherde i Styrstads församling i mitten av 1600-talet.
1977 anlades en ny parkeringsplats i anslutning till kyrkogården. Till detta användes trädgårdsmark som hörde till f.d. lärarbostaden, mark i kyrkans ägo. Tanken var att en parkeringsplats med plats för 25 bilar och två bussar skulle anläggas. Efter prostester från de boende i huset begränsades parkeringen till halva storleken. De boende invände mot att det inte fanns behov av så stor parkering, mer än vid ett par gudstjänsttillfällen om året. Dessutom fanns redan en stor parkering till den nedlagda skolan.
STYRSTADS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Styrstads församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Nisbeth, Å: Styrstads kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1965.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation. Riksantikvarieämbetet
Manuskript till kyrkobyggnader i Sverige 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
Natur Kultur, Kulturminnesprogram för Östergötland, utg. av Länsstyrelsen i Östergötlands
län 1983.
Nisbeth, Åke, Styrstads kyrka, Linköping 1965
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IX, Uddevalla 1952.
Ullén, Marian och Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Sveriges Kyrkor,
Konsthistoriskt inventarium. Stockholm 2003.
Unnerbäck, R Axel, Orgelinventarium, Stockholm 1988.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet
Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin