Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Hedvigs kyrka med sitt ursprung i den Tyska församlingen bildar tillsammans med f d kyrkogården och den påkostade offentliga och kommersiella bebyggelsen runt Tyska torget en kulturhistoriskt värdefull miljö.
F d kyrkogården
Den f d kyrkogården är ett exempel på de stadskyrkogårdar som upphörde att användas som kyrkogårdar i början av 1800-talet, när bl a hälsoaspekter gjorde att de flyttades utanför städerna. Stödmuren, trädkransen och gräsytorna är viktiga att bevara. Trots att de inte är ursprungliga kan de ses som rester av den ursprungliga användningen som kyrkogård.
Kyrkobyggnaden
Hedvigs kyrka tillhör de få kyrkor i Östergötland som uppfördes under 1600-talet. Trots vissa förändringar har den kvar sin "tunga" karaktär, som en förenklad barockbyggnad. Hela tornöverbyggnaden har senare klätts med koppar men äldre ornament har rekonstruerats och även de hör hemma i barockens arkitektur. Kyrkan har en ovanlig utformning av tornet och en ovanlig fasadbehandling. Fasadbehandlingen är en moderniserad variant av den ursprungliga tegelimitationen. Torn och fasad ger kyrkan en speciell karaktär. Interiören domineras av Agi Lindegrens målning i 1890-talets tolkning av barock. Detta är den enda kyrka i Östergötland där Agi Lindegren var verksam där man i så stor utsträckning har sparat hans tillägg och det gör interiörmåleriet även restaureringshistoriskt intressant. Många inredningsdetaljer är av mycket stort kulturhistoriskt och konstnärligt värde. Där märks framför allt predikstolen, Pehr Hörbergs altartavla och dopfunten i sandsten. De är också inventarier som finns kvar från tiden innan kyrkan användes som rikssal vid riksdagen år 1800. I tornet finns flera inslag av ålderdomlig karaktär, framför allt på klockvåningen, som berättar om kyrkans historia "bakom kulisserna". De små väggskåpen och gaslampan i tornvåningen är exempel på föremål som aldrig varit särskilt framträdande i kyrkan. Sakristian är ett av de få exemplen i Östergötland på arkitekten Fredrik Wilhem Scholanders verksamhet som kyrkoarkitekt.
Kurt von Schmalensees restaurering 1957-59 präglar delvis kyrkorummet genom bänkinredningen och läktarunderbyggnaden. Tidstypiska inslag är utformningen av vapenhuset med golv och tak, dörrarna med handtag som stiliserade fiskar och brudkammaren med karosseripanel.
Kyrkan har även ett mycket stort samhällshistoriskt värde då den uppfördes för Tyska församlingen. Detta visar på den tid i Norrköpings historia då näringslivet hade ett mycket stort inslag av tyskar. Det var inte fallet bara i Norrköping och intressant är också de täta kontakterna med Tyska församlingen i Stockholm.
Sammanfattning
" Hedvigs kyrka är en av länets få kyrkor uppförda under 1600-talet. Dess samband med Tyska församlingen i Norrköping har ett mycket stort samhällshistoriskt intresse.
" Interiören är en av få bevarade interiörer från Agi Lindegrens restaureringar i nybarock anda.
" Flera inventarier och delar av inredningen har en mycket hög konstnärlig och hantverksmässig kvalitet. Detta gäller bl a predikstolen från 1727, Pehr Hörbergs altartavla och altaruppsats samt sandstensdopfunten i renässans. Även altaret, som tidigare stått i S:t Olai kyrka har ett högt konstnärligt värde.
" Brudkammaren uppvisar en gestaltning som inte är typisk för 1950-talets kyrkliga restaureringar, men för många andra offentliga miljöer.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2005)
Exteriör beskrivning
Hedvigs kyrka är i huvudsak uppförd i tegel. Den ligger i västöstlig riktning och har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i samma bredd. Sakristia finns i norr och ett lågt och kraftigt torn i väster. Fasaderna är sprutputsade och målade i tegelstensimitation med vita fogar. Runt västportalen är putsen enfärgad i en grå kulör. Mellan fönstren finns strävpelare med kopparavtäckningar. På långsidornas strävpelare finns de runda avslutningarna på dragstagen, som går genom kyrkorummet. Kyrkans sockel är spritputsad och målad i grått. Över sockeln ligger horisontella skivor av kalksten och sandsten och över dessa löper ett band av kalksten. Långhus och kor täcks av ett valmat sadeltak med dubbla takfall, skivtäckt med falsad kopparplåt och med förskjutna hakfalsar. I den lodräta takdelen sitter små ventilationsöppningar. Den putsade taklisten är kraftigt profilerad. Även sakristians valmade sadeltak och hela tornets övre del är skivtäckt med kopparplåt. Tornet har ett svängt takfall i väster och ovanpå det vilar en kvadratisk tornöverbyggnad med två tornluckor i var väderstreck. Framför tornöverbyggnaden i väster finns en enkel balustrad i koppar. Överbyggnaden kröns av ett lågt och svagt svängt tak med en lanternin med kort, insvängd spira. I lanterninen sitter fyra urtavlor. På tornet finns bl a förgyllda festonger. Tornspiran kröns av en basunblåsande ängel. Kyrkans fönsteröppningar och fönsterbågar är spetsbågiga. Fönstren är indelade i 12 delar och har tät spröjsning av trä, målad i svart. I ytterbågen sitter delvis färgat antikglas, utom i vapenhusets fönster. Korets tre fönster har en annan indelning. Dels är det ett fönster bakom altartavlan och dels två ytterbågar till korets glasmålningar. Fönsterblecken är av kopparplåt. Huvudingången är genom tornet i väster. I den stickbågiga portalen sitter en dubbeldörr i trä med romber i kraftig relief. Över västportalen finns en kalkstensplatta med inskription:ANNO 1672 IST DIESE TEUTCHE ST. HEDVIGS KIRCHE ERBAUET. 1719 D 31 JULY IST SIE VOM FEINDE VERBRANNT. 1723 IST SIE VIEDER AUFGERICHTET. 1752 IST IHR 3TER THEIL VON GRUND AUF NEUERBAUET DA DER THURM SINKEN UND NIEDERFALLEN WOLLEN. 1758 IST DER THURM IN GOTTES NAHMEN VÖLLIG AUFGFUHRET. Över själva porten står "HEDVIGS KYRKA" med monogram, krona och änglahuvuden. I långhusets västfasad, på ömse sidor om tornet och mellan två strävpelare finns ingångar till vindfång, som leder till långhuset. De har varsin dubbeldörr täckt med koppar med enkel dekor i profil och stickbågigt, blyspröjsat överljus med färgat antikglas. Sakristian byggdes 1880 efter ritningar av Fredrik Wilhelm Scholander. Fasaderna har nu samma typ av puts som kyrkan i övrigt, men saknar tegelstensimitationen. Sakristians sockel är av granit. Fönstren är spetsbågiga med kopplade bågar, träspröjs och är indelade i tre delar. I väster finns två små källarfönster. I öster är ingång till sakristian via en utbyggd förstuga med sadeltak med goticerande karaktär. Dörren är en enkel spegeldörr med rundbågigt överljus. I öster leder en trappa med enkelt järnräcke och grind ner till källaren under sakristian. Källardörren är kopparklädd.
Interiör beskrivning
Långhuset har relativt breda proportioner. Golvet är belagt med parkett och i bänkkvarteren ligger en plastmatta. I väster, där man troligen tagit bort några bänkrader ligger en röd linoleummatta. Väggar och tak är rikligt dekorationsmålade. Måleriet utfördes under Agi Lindegrens restaurering 1890 och har sedan enbart konserverats. Väggarna är marmoreringsmålade och fältindelade i dovt grönt och rött. Joniska pilastrar med förgyllda kapitäl bär upp en rikt profilerad taklist med bl a tandsnittsfris - ett motiv som går igen i altaruppsatsen. Palmkvistar är målade i svicklarna vid fönstren. Väggens nedre del är något utspringande. Taket är utformat som ett treklövertak och är rikt bemålat med bl a kartuscher som innehåller bibelcitat och plafonder. Mellan de tre valvdelarna finns det vulster som är målade med lagerbladsmotiv. Mellan den södra och den norra väggen går stora järnstag, som förstärker kyrkans konstruktion. I de djupa fönsternischerna sitter fönsterbänkar av kolmårdsmarmor. Fönstrens innerbågar är indelade i 12 delar. Den öppna bänkinredningen i två kvarter är från den stora restaureringen 1959. Sitsar och ryggstöd är klädda med ljust gulbrun galon. Bänkgavlarna är delvis målade i en ljus ekådring och har stiliserade krön och stramt utformade ornament. Bänkskärmarna, som avgränsar bänkarna i öster är målade i en ljus ekådring och rödbrun bets. Väggarna till läktarunderbyggnaden är svagt välvda och klädda med räfflad fanér. På var sida om läktarunderbyggnaden leder dubbeldörrar i trä ut till sidoingångarna i väster. Den raka läktarbarriären ritades av J F Åbom 1860 och är utformad med liggande speglar och förgyllda blomornament i romber, på insidan är det gråmålade liggande brädor. Läktaren bärs upp av vinröda, fyrkantiga pelare med fasade hörn. Taket under läktaren är pappspänt eller klätt med skiva och indelat i grönmålade rundlar och ovaler. På orgelläktaren finns inga bänkar eller gradänger. Golvet är täckt med en linoleummatta. Västväggen är målad i grönt och där finns två dörrar ut till tornet. Över dörrarna finns ett dekorativt utformat väggstycke, som kan vara från 1860 eller 1890 års restaurering. De täcks delvis av orgelhuset. På läktaren står olika förvaringsskåp. Orgeln från 1951 har kvar fasaden ritad av J F Åbom och kompletterades 1951 med ett ryggpositiv som är infogat i läktarbarriären. Orgelfasaden är målad i brunt med förgyllda detaljer. Det stora orgelhuset sträcker sig in i tornet. I läktarunderbyggnaden inryms en brudkammare i den norra delen. Den inreddes vid 1950-talets restaurering och har en tidstypisk inredning med "biografkaraktär". Väggarna är klädda med en smal karosseripanel, golvet täckt med parkett och det svagt välvda taket är troligen belagt med målade skivor. En hög spegel döljs av röda dörrar. På norra väggen finns en dörr till en toalett som även har en utgång till det norra vindfånget. Väggar och tak i vindfånget har samma behandling som vapenhusets och dörrarna in till kyrkan är paneldörrar med handtag formade som stiliserade fiskar. Dörren ut i väster har ett stickbågigt överljus med blyspröjs och färgat antikglas. Det södra utrymmet i läktarunderbyggnaden används som förråd. I gången mellan de båda rummen är taket av fanér, lagt i ett sexkantigt mönster. Dörrarna till långhuset och ut till vapenhuset är dubbeldörrar med glasade speglar.
Koret ligger tre trappsteg högre än långhuset och två trappsteg högre än sakristian. Golvet är belagt med parkett och korets väggar är bemålade som i långhuset. Här är dock det nedre väggpartiet inte framspringande. Det treklöverbladsformade taket avslutas som ett hjälmtak. I kartuscherna längst i öster visas lammet med segerfanan och pelikanen som matar sina ungar samt ett monogram. Det södra korfönstret är lika långhusets fönster och motsvaras i norr av en nisch över sakristiedörren. I nischen hänger en vapensköld för ätten Reenstierna. De två korfönstren i öster har glasmålningar som föreställer Paulus respektive Johannes. Fönstren är signerade "MAYERsche KGL.HOF.KUNST.ANSTALT.MVENCHEN". En spegeldörr leder till sakristian. Det ljusa altaret av trä är rikt dekorerat med förgyllda detaljer, bl a sädesax och vinrankor. Ornamenten sitter i grönaktiga speglar med förgyllda lister med pärlstav. Altaret är troligen det altare som tidigare stått i S:t Olai kyrka. Altarskivan är dock senare till kommen. Det finns dessutom ett fristående altare i trä med kannelerade pelare och liggande korsformade stag. Altaruppsatsen är uppbyggd med två joniska kolonner med imitationsmålad kannelyr. Av äldre fotografier att döma var de tidigare målade i stenimitation. De bär upp en tempelgavel med en stråltriangel och en fris som visar Golgatavandringen. Tempelgaveln är innefattad i taklist och tak. Altartavlan, som är målad av Pehr Hörberg 1791, har motivet "Kristus uppenbarar sig för Tomas". Hörberg har troligen även målat Golgatavandringen. Altarringen är nytillverkad och delbar. Den ansluter i utformning till det fristående altaret och ett kredensbord. Väster om sakristiedörren finns den rikt dekorerade predikstolen, skänkt 1727, som bärs upp av Moses. Dekorationen består av 12 stycken skulpterade apostlar fördelade på predikstolskorgen, trappräcket och dörren till predikstolen. Predikstolens färgsättning är ljust grå med förgyllda detaljer. Ljudtaket är rikt uppbyggt och visar små putties med Kristi pinoredskap. Det kröns av den uppståndne Kristus. På korets södra sida står dopfunten något nedsänkt i korgolvet. Den skänktes till kyrkan 1733 och hade då tillhört Stegeborgs slott. Dopfunten är av grå sandsten och rikt dekorerad. Ett åttkantigt dopfuntslock i mässing hänger över funten. De två ovala nummertavlorna har brun botten och kröns av en urna samt vinrankor. Utformningen har en gustaviansk karaktär men belysningen är troligen från 1920-1940-talet. I det södra korfönstret hänger ett votivskepp.
Vapenhuset präglas framför allt av Kurt von Schmalensees restaurering 1957-59. Golvet är belagt med rött mönsterlagt hårt glaserat tegel med breda fogar. Väggarna är putsade och målade i brutet vitt. Taket är ett omålat brädtak med en sexkantig indelning. Innan man kommer in i vapenhuset finns ett litet vindfång med golv och tak i samma behandling som i själva vapenhuset. Mellan vindfång och vapenhus är det svängdörrar med glasade speglar. De har handtag av trä i form av stiliserade fiskar. Även dubbeldörrarna till läktarunderbyggnaden har glasade speglar. I de igensatta fönsternischerna i norr och söder finns konstfönster från 1950-talet. Glasmålningen i söder är i starka färger och föreställer fisken som Kristen symbol. Här finns även ett altarbord av kolmårdsmarmor och en nisch med ikonmålning. Vapenhuset markeras på mitten med en valvbåge. Sydöst om bågen finns två laserade dörrar som leder till stolsförråd och på norra sidan finns en toalett under torntrappan.
Sakristian ligger i norra delen av utbyggnaden från 1880. Den är delvis inredd som ett andaktsrum med altare och stolar i rader. I övrigt finns här bl a textilförvaring. Golvet är täckt med en linoleummatta och väggarna är putsade och målade i gult. Det vitmålade taket avslutas av en bred, profilerad hålkälslist. Det finns sex höga spetsbågiga och kopplade fönster. I ytterbågen sitter antikglas. Ett sjunde fönster är igensatt. I utbyggnadens södra del finns ett mindre rum i västra delen med välvt tak och putsade väggar laserade i gult, förråd i söder. I övrigt innehåller utbyggnaden korridor, toalett och städutrymme. I öster leder en dörr ut till ett litet vindfång som har ett välvt tak med enkel gråmålad panel och en spegeldörr som är entrédörr. Ett utrymme över dagens innertak visar ett äldre plant innertak med profilerad indelning av taket och en takrosett. Troligen utgjordes utbyggnaden ursprungligen av ett utrymme - en stor sakristia som taket hörde till. I väster ser man även ett sekundärt murat valv som i dag täcker det lilla rummet. Till dagens sakristia är väggen igenmurad.
Tornets första våning, innanför orgelläktaren är mycket hög. Väggarna är putsade och vitmålade. Brädgolv. En enkel masonitinbyggnad finns i öster (för orgelhuset?). I söder finns en trappa i murverket som leder ner. Trappväggarna har en enkel puts. Fönstren i rummet utgörs av den övre delen av vapenhusets fönster. I rummet förvaras flera föremål. Nästa våning är klockvåningen med tre klockor. Utrymmet känns ålderdomligt. Här finns bl a två små väggfasta förvaringsskåp och en lampa för gasljus. Mot norr finns en liten ramp och en igensatt lucka. Framför de höga tornluckorna finns urtag, som visar att det legat en tvärslå innanför luckorna, som nu har automatisk öppning. Högst upp sitter de fyra urtavlorna, varav en har ett invändigt plåtskydd. Urverket står i ett inbyggt utrymme. Mekanismen är märkt 1948 Linderoth Sthlm. På kyrkvinden finns en hissanordning i väster och tydlig förstärkning av takstolar och tidigare angripet virke.
Fasadkulör (2005): Orange
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:
KYRKOBYGGNADEN
År 1665 hade man löst markfrågan för kyrka och kyrkogård och de anlades på platsen för det tidigare Kungshuset som nu låg helt i ruiner. På grund av brand och senare förändringar är det inte helt klarlagt hur kyrkan såg ut när den invigdes 1673. Planlösningen med långhus och tresidigt avslutat kor var densamma som idag, men man byggde ingen sakristia. Tornet färdigställdes inte förrän ett par decennier senare. Eventuellt uppfördes kyrkan efter ritningar av Nils murmästare från Eksjö. Ritningar till en ny takkonstruktion upprättades av Nicodemus Tessin d ä och taket byggdes troligen efter dessa ritningar. Det innebar träpelare i kyrkorummet och trävalv. Från församlingens sida hade man inte bara kontakt med Nicodemus Tessin d ä utan även andra av tidens mer kända konstnärer och hantverkare, ibland genom den Tyska församlingen i Stockholm. Kyrkans tak täcktes troligen med pannor och murarna var rödfärgade med målade, vita fogar. Man lär ha målat fasaderna i tegelimitation för att det riktiga teglet, som kommit från många olika sändningar, hade så skiftande utseende. Dessutom lär en del tegel ha kommit från skorstensstockar från brunna hus. Kyrkans bänkinredning var sluten, d v s försedd med dörrar. Detta kan man sluta sig till eftersom ett godkännande av stolsdörrar finns bevarat. Golvet utgjordes av sten, troligen kalksten. Runt 1680 tillkom delar av inredningen. Predikstolen utfördes av den kände bildhuggaren i Stockholm, Burchardt Precht. Den målades av Måns Eriksson Gris i Norrköping, som målat inredning i fler kyrkor. Predikstolen var en gåva av landshövding Anders Lilliehöök. Vid samma tid skänktes en altaruppsats till kyrkan och en orgel byggdes av Jochim Richbom, troligen i Hamburg. Orgelfasaden var ritad av Burchardt Precht och målad av Måns Eriksson Gris.
År 1719 förstördes delvis kyrkan av brand i samband med ryssarnas härjning. Tornet och yttertaket brändes av och det mesta av inredningen och inventarierna förstördes. Det senare kan ha skett genom allmän skadegörelse, eftersom det välvda innertaket av trä lär ha klarat sig. Det betyder i så fall att dagens valvtak kan vara ursprungligt. Återställandet började 1723 men knappt 30 år senare, 1752, hade man sättningsskador i murarna och en stor del av tornet och delar av kyrkans västgavel revs. Arbetet leddes av murmästare J G Strubel, som byggde ett nytt torn efter ritningar av mäster Lüding. Redan 1758 hade man nya problem mellan torn och långhus och tornets övre del revs ner och ersattes med dagens trätorn. Kyrkans västra sida fick även nya grundmurar. På 1750-talet lär man ha byggt en liten sakristia i korets nordöstra hörn mellan altaret och predikstolen, med ett fönster i muren och ett mindre åt kyrkorummet och på 1780-talet förbättrades taket och nya fönster sattes in. Under 1700-talet tillkom en del nya inventarier, man måste ju bl a ersätta det som förstörts 1719. En ny predikstol skänktes av handelsman Andreas Spalding och hans hustru. Troligen var den tillverkad i Tyskland och kompletterad i Sverige. 1733 skänkte dåvarande landshövdingen en dopfunt i renässansstil till kyrkan. Dopfunten hade ursprungligen stått i Stegeborgs slottskyrka. 1791 bekostade en av stadens framträdande näringsidkare, brukspatron Christian Eberstein en altartavla till kyrkan. Tavlan målades av den senare så kände kyrkomålaren Pehr Hörberg. Han skriver i "Min lefwernes beskrifning" om Christian Eberstein: "Nämnde Herre har också skänkt till Kyrkan en stor Tafla som betäcker Orgelwerket, med namn af Orcestrion, föreställande Konung David med sina Sångare och Instruments-Musikanter; målad af mig 1797." Det nya orgelverket var byggt av den framstående orgelbyggaren i Linköping, Pehr Schiörlin, efter förslag av abbé J Vogler. Georg Joseph Vogler var tysk tonsättare, organist, musikteoretiker och pedagog. Han kom till Gustav III:s hov och blev "direktör av musiken" vid Operan.
År 1800 genomgick kyrkan en större förändring. Det rörde sig inte om förändringar i samband med underhåll eller åtgärder p g a liturgiska förändringar, utan kyrkan skulle användas som rikssal vid riksdagen i Norrköping då även Gustav IV Adolf kröntes. Större delen av inredningen kastades ut, liksom den lilla sakristian som var inbyggd i koret. Nya bänkar tillverkades och placerades i ett sluttande plan
Under åren 1860-61 restaurerades kyrkan genomgripande. Väggar, valv och golv reparerades. Gravar under golvet fylldes igen, men åtskilliga gravhällar bevarades under golvet. En ny uppgång till orgelläktaren förlades till tornet och en ny läktarbarriär ritades av stockholmsarkitekten Johan Fredrik Åbom, som även ritade fasaden till ett nytt orgelverk av L P Åkerman & Co, Strängnäs. Hörbergs målning av Davids orkester togs bort och förvarades senare på rådhusets vind, där den förstördes i en brand 1942. Mosesskulpturen, som bar upp predikstolen togs bort och ställdes upp på vinden och en ny bänkinredning tillkom. Fyra långa järnstag tillverkades vid Motala Verkstad och sattes in i kyrkan för att staga upp väggarna. Kyrkan skrapades utvändigt och vitlimmades. Nya fönster av ek sattes in i de gamla järnkarmarna. En speciell stenhusbyggnad för ångpannan till värmeapparaten byggdes och 1874 var det dags för ytterligare en teknisk installation då kyrkan fick gasljus. 1880 byggdes en "riktig" sakristia norr om kyrkan efter ritningar av den ledande stockholmsarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. I Östergötlands län är Gärdserums kyrka ett av de få exemplen på Scholanders verksamhet.
Under ledning av Agi Lindegren, arkitekt mm, genomfördes 1890 en invändig förändring av kyrkan som fortfarande ger kyrkans interiör dess speciella karaktär. Hela interiören försågs med dekorativa målningar i nybarock enligt Lindegrens förslag. Kyrkoherde Fogelquist hade valt lämpliga texter att skrivas in i de målade sköldarna eller kartuscherna. Agi Lindegren omgestaltade även bl a S:t Olai kyrka i Norrköping, S:t Lars kyrka i Linköping och Mjölby kyrka, men det är bara i Hedvig som hans arbete är bevarat. Läktarbarriär och predikstol ommålades i ekfärg. Korgolvet förlängdes och dopfunten, som tidigare hade varit inmurad i norra korväggen, flyttades till korets södra sida. Enligt uppgift tillkom nya bänkar, men det är något tveksamt. Det kan även röra sig om ombyggnad av befintliga bänkar. 1891 tillkom de två glasmålningarna i koret och 1896 fick kyrkan ett nytt orgelverk. 1896 övertogs altare och altarring från S:t Olai kyrka. Hedvigs gamla altare övertogs av landsförsamlingens kyrka, Johannes. Under 1900-talets första decennier gjordes en del reparationer, bl a byttes fönstren ut 1911. År 1944 målades fasaderna om i brutet vitt. Enligt en tidningsartikel i Norrköpings Tidningar hade de tidigare varit något brungula.
Under 1950-talet "hände en hel del". Det inleddes 1951 med ett nytt orgelverk med ryggpositiv tillverkat av A. Mårtenssons Orgelfabriks AB i Lund. Vid arkeologiska undersökningar, bl a i samband med installation av toalett i sakristian, hittade man byggnadsrester som tolkades som delar av ätten Reenstiernas gravkor. 1957-59 genomfördes omfattande restaureringar, både exteriört och interiört, under ledning av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee. Kyrkans fasader putsades om och 1600-talets fasadbehandling återställdes, dock med sprutad puts. Tornet återfick sina 1700-talsornament.
Invändigt rengjordes och konserverades måleriet, golvet täcktes med ekparkett och koret utvidgades. En ny bänkinredning utformades för att passa till kyrkans 1890-talskaraktär. Mosesskulpturen sattes tillbaka under predikstolen och fönstren försågs med antikglas. Läktarunderbyggnaden tillkom liksom anordningar för sidoentréer. Vapenhus och sakristia fick ny inredning och brudkammare iordningställdes. Dekorativa glasfönster av konstnären Jan Brazda sattes in i vapenhuset. 1967-68 togs gammal plåt bort på torn, skepp och sakristia och de täcktes om med kopparplåt. All gammal plåt på tornets vertikala delar, inklusive tornluckorna, ersattes med kopparplåt. Tornets träornament ersattes med förgyllda ornament av plåt eller gjutna ornament. Under senare delen av 1900-talet har smärre förändringar gjorts, t ex har det tillkommit skåp för liggande textilförvaring i sakristian.
År 1670-1673 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Brett, rektangulärt kyrkorum med tresidigt avslutat kor i öster. Tegel och gråsten i murarna. Fönsterkarmar av järn. Rödfärgade murar med målade, vita fogar. Eventuellt efter ritningar av Nils murmästare i Eksjö. Ritningar till en ny takkonstruktion upprättades troligen av Nicodemus Tessin d ä och innebar träpelare i kyrkorummet. Taket täcktes troligen med pannor. Ingen sakristia byggdes.
Arkitekt: Nicodemus Tessin d ä
År 1670-1673 Nybyggnad
Burchart Precht, Stockholm och målad av Måns Eriksson Gris i Norrköping. Gåva av landshövding Anders Lilliehöök.
Konstnär: Burchart Precht
År 1673 Fast inredning - bänkinredning
Fast inredning - bänkinredning.
År 1675-1676 Valvslagning
Brädvalv.
År 1676-1677 Specifika inventarier - kyrkklocka
Medianklocka och lillklocka gjuten av Johan Meyer, Stockholm.
Klockgjutare: Johan Meyer
År 1678 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklocka gjuten hos Johan Meyer, Stockholm. Eventuellt placerades klockorna i en provisorisk stapel.
Klockgjutare: Johan Meyer
År 1678-1681 Fast inredning - predikstol
Burchardt Precht, Stockholm och målad av Måns Eriksson Gris i Norrköping. Gåva av landshövding Anders Lilliehöök.
Hantverkare - Målare: Måns Eriksson Gris
År 1681-1686 Fast inredning - orgel, orgelverk
Fast inredning - orgel, orgelverk. Jochim Richbom, troligen Hamburg.
Orgelbyggare: Jochim Richbom
År 1681-1686 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Fast inredning - orgel, orgelfasad. Burchardt Precht, Stockholm och målad av Måns Eriksson Gris i Norrköping.
Konstnär: Burchart Precht
Hantverkare - Målare: Måns Eriksson Gris
År 1681 Fast inredning - altaruppsats
Fast inredning - altaruppsats. Skänkt av Anton von Brobergen i Stockholm.
År 1694 Specifika inventarier - tornur
Gåva av Norrköpings stad.
År 1707 Specifika inventarier - kyrkklocka
Gjuten hos Elias Arenhart i Norrköping. Förstördes i samband med branden 1719.
Klockgjutare: Elias Arenhart
År 1720 Specifika inventarier - kyrkklocka
Gjuten av Elias Arenhart i Norrköping. Delar av klockan som förstördes 1719 ingår. Kyrkans enda klocka till 1935.( Osäker uppgift, jmf tidigare händelser.)
Klockgjutare: Elias Arenhart
År 1727 Fast inredning - predikstol
Skänkt av handelsman Andreas Spalding och hans hustru. Troligen tillverkad i Tyskland, med delar gjorda i Sverige.
År 1733 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av sandsten från 1590-talet, ursprungligen i Stegeborgs slottskyrka. Skänktes till Hedvig år 1733 av landshövding E G Ehrenkrona.
År 1752 Underhåll - stomme
En stor del av gamla tornet och delar av kyrkans västgavel revs. Murmästare J G Strubel.
År 1752 Nybyggnad - Torn
Nybyggnad - Torn - Nytt torn efter ritning av mäster Lüding och med J G Strubel som murmästare.
Hantverkare - Murare: J G Strubel
År 1791 Specifika inventarier - altartavla
. "Kristus uppenbarar sig för Thomas" av Pehr Hörberg, som troligen även ritat omfattningen och omfattningens målade fris. Bekostad av brukspatron Chr. Eberstein.
Konstnär: Pehr Hörberg
År 1797 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Målning av Davids orkester, placerad framför orgelverket. Pehr Hörberg. Förvarades senare på rådhusets vind där den förstördes av brand 1942.
Konstnär: Pehr Hörberg
År 1797 Fast inredning - orgel, orgelverk
Ny orgel om 44 stämmor byggt av P Schiörlin efter förslag av abbé J Vogler. Skänkt av grosshandlare Christian Ebrestein och hans hustru Carolina von Achen. Till orgeln hörde en målning av Davids orkester.
Orgelbyggare: Pehr Schiörlin
År 1860-1861 Underhåll - exteriör
Fyra järnstag tillverkade vid Motala Verkstad sattes in i kyrkan. Nya takpannor ersatte trasiga och jernplåt byttes ut. "Hela kyrkan utvändigt skrapad och reparerad samt vitlimmad och avfärgad."
År 1860-1861 Fast inredning - orgel
Nytt orgelverk av L.P. Åkerman & Co i Strängnäs. Hörbergs målning, som täckt den gamla orgeln plockades ned.
År 1860-1861 Fast inredning - orgel, orgelfasad
J F Åbom.
Arkitekt: Johan Fredrik Åbom
År 1860-1861 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning.
År 1860-1861 Teknisk installation - värme
. En stenhusbyggnad för ångpannan till värmeapparaten byggdes.
År 1874 Teknisk installation
Gasljus i kyrkan.
År 1890 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning. (Av äldre fotografier att döma verkar det vara samma bänkar före och efter restaureringen. Norrköpings Stadsbibliotek, Gamle Swartzens minnen)
År 1890 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Hela interiören försågs med dekorativa målningar enligt förslag av Agi Lindegren.
Arkitekt: Agi Lindegren
År 1891 Fast inredning - glasmålning
De två målade östfönstren försågs med dekorativt glas av tysk tillverkning.
År 1896 Fast inredning - orgel, orgelverk
Åkerman&Lund, Stockholm
År 1897 Fast inredning - altare
S:t Olais altare övertogs av Hedvigs kyrka. Hedvigs f d altare övertogs av Johannes kyrka.
År 1897 Fast inredning - altarring
S:t Olais altarring övertogs av Hedvigs kyrka.
År 1911 Underhåll - fönster
Nya fönster.
År 1935 Specifika inventarier - kyrkklocka
(Kyrkans andra klocka)
År 1944 Underhåll - exteriör
Ommålning av fasaderna i brutet vitt. Tidigare något brungult.
År 1951 Fast inredning - orgel, orgelverk
Dessutom ryggpositiv infogat i läktarbarriären. A. Mårtenssons Orgelfabriks AB, Lund.
År 1957-1959 Fast inredning - läktare
Ny läktarbröstning i laserat naturträ. Läktarpelarna målas röda.
År 1957 Teknisk installation - värme
Fjärrvärme.
År 1957 Teknisk installation - VA
Ritning på installation av toalett i sakristiedelens sydöstra hörn.
År 1957-1959 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning utformad för att passa till kyrkans 1890-talskaraktär.
År 1957-1959 Fast inredning - glasmålning
Dekorativa glasfönster av konstnären Jan Brazda sattes in i vapenhuset.
Konstnär: Jan Brazda
År 1965 Specifika inventarier - kyrkklocka
Specifika inventarier - kyrkklocka.
År 1977 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Tillstånd till ramp för handikappade och handikapptoalett.
År 1987 Underhåll
Nytt golv under bänkarna, slipad och lackad parkett. Matta i väster, där bänkar tagits bort.
År 1996 Fast inredning - altarring
Tillstånd att flytta undan altarringen.
Schmalensee, K von: Hedvigs kyrka i Norrköping. Linköpings stifts kyrkor. 3:e uppl. 1978. .
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Föreningen Gamla Norrköping, nr 22, Norrköping 1993.
Helmfrid, Björn, Norrköpings tyska församling - dess genesis och tidiga historia,
Hörberg, Pehr, Min lefwernes beskrifning, utgiven av Risinge Hembygdsförening och Östgöta
konstförening. Andra upplagan, Norrköping 1968.
Kalm, Ingvar, Hedvigs församling under 300 år, Lund 1980.
Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, Riksantikvarieämbetet;
Med öppna ögon, Miljöer och hus i Norrköping, Norrköping.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet
Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin