Motivering (skydd): BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kulturhistorisk bedömning
Östra Husby kyrka med kyrkogård, omgärdning, grindar, trädkrans och gravkapell utgör en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogården är indelad i tre klart avläsbara delar med den äldsta delen på höjdryggen runt kyrkan, kvarter A, en utvidgning från mitten av 1800-talet, kvarter B och C, samt en utvidgning från sent 1970-tal, kvarter D-F. De olika delarna har olika typer av omgärdningar med en traditionell kyrkogårdsmur runt den äldre delen, ett enkelt staket med tunna järnslanor respektive häck runt delen från mitten av 1800-talet och en häck runt 1970-talets utvidgning. De olika omgärdningarna understryker att kyrkogårdens delar tillkommit vid olika tid. Även grindarna har delvis olika utformning med den mest påkostade grinden till den gamla kyrkogårdsdelen, kvarter A. Grinden till kvarter DF är av samma typ, men med ett enklare utförande. Det rör sig troligen om en kopia eller en grind som flyttats från ett tidigare läge. Av äldre fotografier att döma har kyrkogården haft en tät trädkrans och även en allé utmed den väst/östliga mittgången. Bevarade träd i trädkransen utgörs till stor del av almar. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. Här har man även nyplanterat en del av den tidigare allén, vilket följer en äldre tradition.
Gravkapell/begravningskapell började uppföras under 1800-talets senare del men blev vanliga på våra kyrkogårdar under 1900-talet. Bruket med ett gravkapell för mindre
begravningsceremonier eller mer för kistförvaring fick stort genomslag. De kan vara enkla eller mer påkostade och ritades i sin tids stilideal. Gravkapellen utgör en del av kyrkomiljön och har ofta en central placering eller så är gången till gravkapellet ofta betonad genom t ex en särskild vegetation. I Östra Husby ligger gravkapellet i fonden från kyrkans västportal och markeras genom ädelgranar.
Kyrkogårdens olika delar har även delvis olika strukturer. I kvarter A finns det flera mer påkostade gravvårdar och även några grusgravar. Av dessa omgärdas en med pollare och kätting, en med stenram och fem med omgärdningshäckar. I kvarter B och C finns det ett antal linjegravar och i kvarterens utkanter är det en del större familjegravar varav flera i kvarter C är grusgravar omgärdade med häckar eller stenramar. Gravarna med grus- eller sandtäckt yta hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. Denna typ av gravar omgärdades oftast av häckar eller stenramar. I Östra Husby utgörs kvarvarande omgärdningshäckar av buxbom. Omgärdning med stenram verkar allmänt ha varit vanligast under 1920-talet t o m 1960-talet. Mer påkostade omgärdningar utfördes som järnstaket eller järnkätting med pollare och det senare finns här i Östra Husby. Grusgravar är en typ av gravanläggning som till stor del har tagits bort i länet vid senare tiders omläggningar av gravkvarter och de har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna.
Grusgångarna markerar delvis de olika kvarterens indelning.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller t ex de äldre gravvårdarna från 1800-talet och gravvårdar av en speciell typ så som obelisk och en gravvård med porträttmedaljong. Av mycket högt lokalhistoriskt värde är den äldsta gravvården i kvarter B. Även andra gravvårdar kan ha ett högt lokalhistoriskt värde då de visar på händelser eller personer av stor betydelse eller väl kända i Östra Husby. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Östra Husby dominerar titlar som visar på en jordbruksbygd, framför allt ”hemmansägare”. Andra titlar är bl a ”färjkarlen” och ”f d kyrkovärden”.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-209
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter A utgör kyrkogårdens äldsta del. En stor del av gravvårdarna är från åren kring sekelskiftet 1800/1900 och ofta av svart granit. Detta ger kvarteret en påkostad prägel. Här finns också några omgärdade grusgravar. Gravarna med grus- eller sandtäckt yta hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. Denna typ av gravar omgärdades oftast av häckar eller stenramar. I Östra Husby utgörs kvarvarande omgärdningshäckar av buxbom. Omgärdning med stenram verkar allmänt ha varit vanligast under 1920-talet t o m 1960-talet. Mer påkostade omgärdningar utfördes som järnstaket eller järnkätting med pollare och det senare finns här i Östra Husby. Grusgravar är en typ av gravanläggning som till stor del har tagits bort i länet vid senare tiders omläggningar av gravkvarter och de har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Kvarterets karaktär understryks också av den tydliga riktningen mot kyrkogårdens huvudingång i söder.
Kvarter B Gravplats nr 1-390
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter B har kvar delar av en äldre struktur med enklare linjegravar centralt i kvarteret och mer påkostade gravar invid kyrkogårdens avgränsning. Detta har varit en vanlig indelning på länets kyrkogårdar och det är kulturhistoriskt värdefullt att kunna avläsa detta på kyrkogården. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarteret finns en gravvård med påskriften ”Hans graf var den första på denna kyrkogård”. Gravvården har ett mycket högt lokalhistoriskt värde då den kan datera kyrkogårdens utvidgning på 1800-talet. Grusgångarna markerar delvis kvarterets indelning och rygghäckar betonar kvarterets strikta karaktär.
Kvarter C Gravplats nr 1-388
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter C har kvar delar av en äldre struktur med enklare linjegravar centralt i kvarteret och mer påkostade gravar invid kyrkogårdens avgränsning. Detta har varit en vanlig indelning på länets kyrkogårdar och det är kulturhistoriskt värdefullt att kunna avläsa detta på kyrkogården. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. Gravarna med gruseller sandtäckt yta hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. Denna typ av gravar omgärdades oftast av häckar eller stenramar. I Östra Husby utgörs kvarvarande omgärdningshäckar av buxbom. Omgärdning med stenram verkar allmänt ha varit vanligast under 1920-talet t o m 1960-talet. Grusgravar är en typ av gravanläggning som till stor del har tagits bort i länet vid senare tiders omläggningar av gravkvarter och de har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Grusgångarna markerar delvis kvarterets indelning och rygghäckar betonar kvarterets strikta karaktär.
Kvarter D-F Gravplats nr D 1-240, E 1-191 och F 1-155
Kulturhistorisk bedömning
Kvarterets kulturhistoriska värde ligger framför allt i enskilda gravvårdar.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Östra Husby är en medeltida socken och Husaby omtalas bl a 1278. En stenkyrka uppfördes troligen under 1100-talet och byggdes senare till i olika etapper. Den medeltida kyrkan revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1806-1809. Den nya kyrkan är uppförd i en enkel nyklassicistisk stil med släta putsade fasader målade i en ljus kulör och har ett flackt plåtklätt sadeltak. Tornet är indraget i långhuset och kröns av en fyrkantig lanternin med balkong. Kyrkan har en rektangulär plan. Invändigt markeras koret och altarrummet av ett kolonnuppburet absidvalv. Det stora kyrkorummet präglas av Pehr Hörbergs stora målning på korväggen och målningarna i absidvalvet.
KYRKOGÅRDEN: Kyrkan omges av den äldre kyrkogården. En yngre del är lägre belägen sydväst om höjden. De båda delarna förbinds av en trappa, som även leder upp till kyrkans västportal. Runt den äldre kyrkogården finns en trädkrans av bl a kastanj, ask och lönn. I öster avgränsas kyrkogården av en hög stödmur som kröns av ett lågt, sentida staket i järnsmide. I sydöst är muren lägre och här finns smidda järngrindar med små sidogrindar. De sitter i enkla grindstolpar av granit och på vardera grindstolpe står en urna. Sydöst och söder om kyrkan finns flera relativt höga gravvårdar, varav en hör till en grusgrav omramad av kätting. Sydväst om kyrkan finns fem grusgravar omgivna av låga buxbomshäckar. I norr, nordväst och öster saknas gravvårdar. Eftersom den äldre kyrkogården runt kyrkan saknar häckar har den en öppen karaktär. Norr om kyrkan finns en minneslund och här går en grusad gång ner till Gyllingegården. Mellan minneslunden och kyrkan går berget i dagen. Den yngre, sydvästra kyrkogården har en mer strikt karaktär med dubbla rader gravvårdar och mestadels rygghäckar i nord/sydlig riktning. Det finns enstaka grusgravar med stenram eller omgivande buxbomshäck. Även runt denna del av kyrkogården består trädkransen av relativt högväxande träd. På sydvästra delen står ett gravkapell med rusticerade, putsade och vitmålade fasader. Pyramidtaket är täckt med svart bandplåt. I nordöst finns en port och de övriga fasaderna har motsvarande nischer. I samtliga fasader finns lunettfönster med träspröjs. Till den yngre kyrkogården finns en utvidgning åt norr.
Inventeringsår (2006)
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger centralt på Vikbolandet. Kyrkogården har en oregelbunden planform, i huvudsak rektangulär i nordnordväst/sydsydöstlig riktning. För enkelhetens skull beskrivs kyrkogården i denna rapport som om den låg i nord/sydlig riktning med prästgården norr om kyrkogården.. Kyrkan ligger på kyrkogårdens östra del, som utgörs av en höjdsträckning. Kyrkans långhus följer höjdens riktning och ligger i nord/sydlig riktning med tornet i norr.
Östra Husby kyrka
Östra Husby är en medeltida socken och Husaby omtalas bl a 1278. En stenkyrka uppfördes troligen under 1100-talet och byggdes senare till i olika etapper. Den medeltida kyrkan revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1806-1809. Den nya kyrkan är uppförd i en enkel nyklassicistisk stil med släta putsade fasader målade i en ljus kulör och har ett flackt plåtklätt sadeltak. Tornet är indraget i långhuset och kröns av en fyrkantig lanternin med balkong. Kyrkan har en rektangulär plan. Invändigt markeras koret och altarrummet av ett kolonnuppburet absidvalv. Det stora kyrkorummet präglas av Pehr Hörbergs stora målning på korväggen och målningarna i absidvalvet.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av sex kvarter: A-F. Kvarter A ligger vid kyrkan på höjden och är den äldsta delen, kvarter B och C ligger på 1800-talets utvidgning och kvarter D-F ligger norr om kvarter B och C. Kyrkogården ligger i nordnordväst/sydsydöst, men för enkelhetens skull beskrivs den med riktningen nord/syd, med kvarter A i öster, B och C i väster samt D-F i norr.
Allmän karaktär
Kyrkogården kan delas in i tre delar med olika karaktär. Den äldsta delen runt kyrkan utgörs av kvarter A med i sig olika karaktärer, dock i huvudsak öppen då det bara finns en rygghäck. Gravläggningar finns här i sydväst, söder och sydöst. Gravraderna går huvudsakligen i nord/sydlig riktning, utom direkt söder om kyrkan där de står i väst/östliga rader. Övriga området runt kyrkan saknar gravvårdar. Kvarter B och C ligger lägre och utgör 1800-talets utvidgning. Här är karaktären strikt med alla gravrader i nord/sydlig riktning. Enbart två gravvårdar i sydöstra hörnet, som eventuellt är ditflyttade, står på annat sätt. Kvarterets strikta karaktär understryks av rygghäckarna. Strikt karaktär, som understryks av rygghäckarna. I norra delen av kvarter C är det en annan karaktär genom de omgärdade grusgravar som finns kvar. Kvarter D, E och F utgör det sena 1970-talets utvidgning i norr.
Kvarter E och F är inte tagna i anspråk. Kvarter D har en relativt strikt karaktär, som understryks av rygghäckar.
Omgärdning
Kvarter A
Väster: en ca 1,7 m hög stödmur av ca 0,3-1,0 m gråsten, delvis fogad, utanför muren växer en hög syrenhäck. Muren blir lägre mot väster och döljs där av städsegröna växter och hängbjörk m m.
Norr: kyrkogården övergår i naturmark och bergshöjden, som kyrkan ligger på, upphör. Här finns ingen direkt omgärdning.
Öster: ovanpå muren finns ett ca 0,9 m högt staket i järnsmide med modernt formspråk. Själva muren är en drygt 2 m hög stödmur av i huvudsak 0,3-0,5 m stor gråsten. Rundat hörn i sydöst.
Söder: en ca 0,9 m hög kallmurad stödmur av ca 0,4-1,0 m stor gråsten. Sedum växer på muren.
Kvarter B och C
Väster: en ca 1,5 m hög klippt hagtornshäck (amerikansk hagtorn?)
Norr: ingen direkt omgärdning.
Öster: muren till gamla kyrkogården, kvarter A.
Söder: ett ca 0,9 m högt järnstaket, av 3 runda liggande järntenar, står på en låg stödmur av gråsten, ca 0,1 m högt i öster och 0,5 m högt i väster.
Kvarter D-F
En ca 2,0 m klippt hagtornshäck (amerikansk hagtorn?) avgränsar kyrkogårdsdelen på alla fyra sidor.
Ingångar
Kvarter A
Väster: en hög granittrappa från kvarter B och C går upp mot kyrkans västportal. Runda ledstänger av grönmålat järn.
Nordväst: asfalterad gång upp mot kyrkan.
Söder: pargrind i järnsmide med konkavt krön. Spjälor och enkel dekor. Två sidogrindar. Pargrinden sitter i två fyrkantiga stolpar av järn med toppigt krön. Huvudgrindstolparna, där sidogrindarna ansluter, är rektangulära och består av tre granitblock lagda på varandra. De kröns av två urnor i kolmårdsmarmor, delvis spruckna.
Kvarter B och C
Väster: öppningar i häck invid gravkapellet.
Norr: gång mot kvarter D-F.
Söder: pargrind av järn med konkavt krön och runda järnspjälor. Fyrkantiga, avsmalnande grindstolpar av granit med markerad bas. Stolparna är förankrade i en stor sten med hjälpa av ett järnband.
Kvarter D-F
Söder: grind lika östra huvudgrinden på gamla kyrkogården, men utan sidogrindar. Sydöst: gång upp till kyrkan.
Vegetation
Kvarter A
Nordväst: olika låga växter, bl a bergtall, utmed den asfalterade gången till kvarter D-F. Öster: trädkransen av almar öster om kyrkan har blandats upp med naturligt vuxna träd. Träden står i sluttningen utanför kyrkogården.
Söder: fem kastanjer i trädkransen innanför muren.
Kvarter B och C
Träden i trädkransen står innanför omgärdningen.
Väster: två almar söder om gravkapellet och två almar norr om gravkapellet. Fyra ädelgranar står väster om gravkapellet.
Norr: fyra almar.
Öster: syrenhäck nedanför muren till kvarter A.
Söder: två lönnar i trädkransen i sydöst och 5 almar i söder.
Några nyplanterade träd finns utmed väst/östliga mittgången.
Kvarter D-F
Omgärdning av ca 2 m hög klippt hagtorn (amerikansk hagtorn ?).
Gångsystem
En del gångar är täckta med naturgrus och andra med småkornigt krossgrus. Det finns även plattlagda eller asfalterade gångar.
Gravvårdstyper
I kvarter A finns en del olika typer av gravvårdar. Några gravvårdar, framför allt söder om kyrkan, är från andra delen av 1800-talet. Den äldsta har årtalet 1863. Fem grusgravar i sydväst är omgärdade av buxbomshäckar. En grusgrav i sydöst är omgärdad med kätting och en med stenram. Bland enskilda gravvårdar märks en gravvård med porträttmedaljong av brons, en öppen bok och obelisker. Den äldsta gravvården i 1800-talets utvidgning står i kvarter B och har dateringen 1847. I kvarter C finns en gravvård i kolmårdsmarmor med dateringen 1849. I kvarter B och C finns en del linjegravvårdar, i kvarter C från 1930-talet och i kvarter B 1940-1960-tal. I kvarter C finns 13 grusgravar omgärdade med häckar eller stenramar. I kvarter D-F, det sena 1970-talets utvidgning, är det låga gravvårdar i röd, grå eller svart granit.
Minneslund
Minneslunden ligger norr om kyrkan, där höjden slutar. Den utgörs av en öppen gräsyta som omges av en gång av plattor och en låg häck. I väster, norr och öster finns ett ca 0,9 m högt staket av järnsmide med tunna krysstag. Vashållare i smidesjärn finns vid en vattenspegel. Mellan kyrkans nordingång och minneslunden är ett system av gångar och häckar.
Byggnader
Gravkapell står i västra delen av kvarter B och C. Fasaderna är utformade i nyklassicism och till stor del rusticerade. De är slätputsade och avfärgade i vitt. Topptak täckt med falsad svart bandplåt. Taket kröns av ett förgyllt kors. Rundbågig portal med lunettfönster ovanför. Dörren är en pardörr klädd med grönmålad profilerad liggande panel. I norr och söder lunettfönster i slätputsade nischer av portalens storlek. Uppgift saknas om när gravkapellet är byggt och eventuell arkitekt.
Övrigt
Parkbänkar med spjälor, grönmålade. Sentida belysning, i allmänhet med klotformad kupa.
Kulturhistorisk bedömning
Östra Husby kyrka med kyrkogård, omgärdning, grindar, trädkrans och gravkapell utgör en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogården är indelad i tre klart avläsbara delar med den äldsta delen på höjdryggen runt kyrkan, kvarter A, en utvidgning från mitten av 1800-talet, kvarter B och C, samt en utvidgning från sent 1970-tal, kvarter D-F. De olika delarna har olika typer av omgärdningar med en traditionell kyrkogårdsmur runt den äldre delen, ett enkelt staket med tunna järnslanor respektive häck runt delen från mitten av 1800-talet och en häck runt 1970-talets utvidgning. De olika omgärdningarna understryker att kyrkogårdens delar tillkommit vid olika tid. Även grindarna har delvis olika utformning med den mest påkostade grinden till den gamla kyrkogårdsdelen, kvarter A. Grinden till kvarter DF är av samma typ, men med ett enklare utförande. Det rör sig troligen om en kopia eller en grind som flyttats från ett tidigare läge. Av äldre fotografier att döma har kyrkogården haft en tät trädkrans och även en allé utmed den väst/östliga mittgången. Bevarade träd i trädkransen utgörs till stor del av almar. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. Här har man även nyplanterat en del av den tidigare allén, vilket följer en äldre tradition.
Gravkapell/begravningskapell började uppföras under 1800-talets senare del men blev vanliga på våra kyrkogårdar under 1900-talet. Bruket med ett gravkapell för mindre
begravningsceremonier eller mer för kistförvaring fick stort genomslag. De kan vara enkla eller mer påkostade och ritades i sin tids stilideal. Gravkapellen utgör en del av kyrkomiljön och har ofta en central placering eller så är gången till gravkapellet ofta betonad genom t ex en särskild vegetation. I Östra Husby ligger gravkapellet i fonden från kyrkans västportal och markeras genom ädelgranar.
Kyrkogårdens olika delar har även delvis olika strukturer. I kvarter A finns det flera mer påkostade gravvårdar och även några grusgravar. Av dessa omgärdas en med pollare och kätting, en med stenram och fem med omgärdningshäckar. I kvarter B och C finns det ett antal linjegravar och i kvarterens utkanter är det en del större familjegravar varav flera i kvarter C är grusgravar omgärdade med häckar eller stenramar. Gravarna med grus- eller sandtäckt yta hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. Denna typ av gravar omgärdades oftast av häckar eller stenramar. I Östra Husby utgörs kvarvarande omgärdningshäckar av buxbom. Omgärdning med stenram verkar allmänt ha varit vanligast under 1920-talet t o m 1960-talet. Mer påkostade omgärdningar utfördes som järnstaket eller järnkätting med pollare och det senare finns här i Östra Husby. Grusgravar är en typ av gravanläggning som till stor del har tagits bort i länet vid senare tiders omläggningar av gravkvarter och de har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna.
Grusgångarna markerar delvis de olika kvarterens indelning.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller t ex de äldre gravvårdarna från 1800-talet och gravvårdar av en speciell typ så som obelisk och en gravvård med porträttmedaljong. Av mycket högt lokalhistoriskt värde är den äldsta gravvården i kvarter B. Även andra gravvårdar kan ha ett högt lokalhistoriskt värde då de visar på händelser eller personer av stor betydelse eller väl kända i Östra Husby. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Östra Husby dominerar titlar som visar på en jordbruksbygd, framför allt ”hemmansägare”. Andra titlar är bl a ”färjkarlen” och ”f d kyrkovärden”.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-209
Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-209 och ligger på höjdsträckningen, där kyrkan är belägen. I norr naturmark och prästgård, i öster åkermark, i söder landsväg och i väster kvarter B och C. Enligt gravkartan förekommer gravnummer 15-24 på två ställen.
Allmän karaktär
Gravläggningar finns i sydväst, söder och sydöst. Karaktären är något olika för de olika delarna, men i huvudsak öppen, då det enbart finns en rygghäck. Gravvårdarna är i allmänhet höga och hör till familjegravar. Gravraderna går huvudsakligen i nord/sydlig riktning, utom direkt söder om kyrkan där de står i väst/östliga rader. Övriga området runt kyrkan saknar gravvårdar.
Omgärdning
Kyrkogårdsmur och staket i öster, mur i söder och väster.
Ingångar
Södra huvudgrinden, trappa i väster och gång i nordväst.
Vegetation
En ca 1,5 m hög rosenhäck som rygghäck i nord/sydlig riktning. Fem omgärdningshäckar av ca 0,4 m hög klippt buxbom omgärdar gravarna i sydväst.
Gångsystem
En gång belagd med krossgrus går runt kyrkan. Från södra huvudgrinden och invid kyrkans västra sida ligger en plattlagd gång i gruset. Gångarna lämnar en trekant av gräs söder om kyrkan. Plattlagd gång även från trappan i väster till kyrkans västportal och plattlagda gångar i kvarterets östra del.
Gravvårdstyper
Några gravvårdar, framför allt söder om kyrkan, är från andra delen av 1800-talet. Den äldsta har årtalet 1863. Fem grusgravar i sydväst med omgärdningshäck av buxbom. En grusgrav i sydöst är omgärdad med kätting och en med stenram. Bland enskilda gravvårdar märks en gravvård med porträttmedaljong av brons, en öppen bok och obelisker. Vårdarna är huvudsakligen av svart, röd eller grå granit. De sex vårdarna i sydväst är samtliga av röd granit.
Övrigt
Gjutet brunnskar vid kyrkans sydöstra hörn, vaser och soptunnor.
Kvarter B Gravplats nr 1-390
Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-390 och ligger i södra delen av kyrkogården med kvarter C i norr, kvarter A i öster, landsvägen i söder och parkering i väster.
Allmän karaktär
Strikt karaktär med alla gravrader i nord/sydlig riktning. Enbart två gravvårdar i sydöstra hörnet, som eventuellt är ditflyttade, står på annat sätt. Kvarterets strikta karaktär understryks av rygghäckarna. I väster och söder står bara enstaka gravvårdar invid kyrkogårdens omgärdning.
Omgärdning
Mur mot kvarter A i öster, mur och staket i söder, samt hagtornshäck i väster.
Ingångar
Grind i söder, öppning i väster och trappa till kvarter A i öster.
Vegetation
Sju rygghäckar i nord/sydlig riktning av från öster: ca 1,1 m högt häckoxbär, ca 0,8 m hög ölandstok och 5 st ca 0,8 m hög tuja, alla klippta. Träd i trädkransen och fyra unga träd vid öst/västliga mittgången.
Gångsystem
En väst/östlig och en nord/sydlig mittgång ramar in huvuddelen av kvarteret. En grusgång går dessutom i söder med en gravrad utmed omgärdningen. Grusgångarna är belagda med grovt naturgrus.
Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården på området enligt inskriptionen är i marmor och daterad 1847. Enstaka gravvårdar från tidigt 1900-tal. I övrigt låga och breda vårdar i röd, grå eller svart granit. Linjegravvårdar från 1940- till 1960-tal. Gravläggningar verkar ha skett från väster mot öster.
Övrigt
En äldre vattenpump i sydöstra hörnet.
Kvarter C Gravplats nr 1-388
Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-388 och ligger i kyrkogårdens norra del med kvarter D-F i norr, kvarter A i öster, kvarter B i söder och öppen mark med grusväg i väster.
Allmän karaktär
Strikt karaktär, som understryks av rygghäckarna. I norra delen en annan karaktär genom de omgärdade grusgravar som finns kvar.
Omgärdning
I öster muren till kvarter A, i väster hagtornshäck.
Ingångar
Trappan upp mot kvarter A i öster, öppning i väster och en gång mot kvarter D-F i norr.
Vegetation
I öster finns 12 st gravar omgärdas av ca 0,4 m höga klippta buxbomshäckar och en grav av en lika hög bokhäck. I västra delen finns fem rygghäckar i väst/östlig riktning av ca 0,8 m hög klippt tuja.
Gångsystem
Den väst/östliga mittgången och tre grusgångar som utgår därifrån mot norr. En av dessa gångar går in i kvarter D-F.
Gravvårdstyper
13 grusgravar omgärdade med häckar och fyra med stenram. Äldsta gravvården står i nordvästra hörnet och är daterad 1849. Den är i kolmårdsmarmor. I öster är det en stor andel vårdar från 1930-40-talet och i allmänhet yngre mot väster. I västra delen finns även linjegravvårdar från 1930-talet. Gravvårdar i grå, röd eller svart granit. Enstaka gravvårdar finns invid omgärdningen i norr och väster, i övrigt i rader i nord/sydlig riktning.
Övrigt
I sydöstra hörnet finns ett gjutet brunnskar, vatten och soptunnor.
Kvarter D-F Gravplats nr D 1-240, E 1-191 och F 1-155
Kvarteren omfattar gravplats nr D 1-240, E 1-191 och F 1-155. Området är enhetligt och enbart östra delen nyttjas, varför kvarteren här får en gemensam beskrivning. Kvarter D omfattar den östra delen, mittpartiet utgörs av kvarter E och den västra delen är kvarter F. Administrativa byggnader i norr, naturmark och kyrkan i öster, kvarter C i söder och parkering i väster.
Allmän karaktär
Kvarter E och F är inte tagna i anspråk. Kvarter D har en relativt strikt karaktär, som understryks av rygghäckar.
Omgärdning
Hagtornshäck i norr, öster och väster.
Ingångar
Grind i söder, gång från kvarter B och C i söder och gång mot kyrkan i sydöst.
Vegetation
Invid hagtornshäcken i öster finns en ca 0,9 m hög klippt rygghäck av spirea. Tre rygghäckar i nord/sydlig riktning och en i väst/östlig, samtliga ca 0,9 m klippt idegran. En ca 1,5 m hög klippt tujahäck i nord/sydlig riktning avgränsar kvarter D från E och kvarter E från F. I tujahäckarna växer 5 prydnadsträd i var häck. I kvarter D och E finns rosor och buskage med städsegröna växter i norr.
Gångsystem
En gång med krossgrus kommer från södra grinden och går mot öster, där den övergår i en asfalterad gång mot kyrkan.
Gravvårdstyper
Låga vårdar i röd, grå eller svart granit. Äldsta gravvården finns i sydöst med årtal 1981.
Övrigt
Gjutet vattenkar i sydöst med vaser och soptunnor. Brunmålade parkbänkar.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - ÖSTRA HUSBY
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1544, 1900: 1705, 1995: 1512
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Kvarsebo i Södermanland utbruten 1615.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i ett fornminnesrikt sprickdalslandskap på en markerad höjd 20 km öster om Norrköping invid Östra Husby samhälle med vida utblickar över det öppna odlingslandskapet. På kyrkogården finns ett bårhus. Invid kyrkan ligger prästgården (St. Gyllinge), ett nytt församlingshem, en modern skola samt Bosgården. Ortnamnen runt kyrkplatsen har tydlig förankring i den förhistoriska kulten. Riksintresse.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (ÖSTRA HUSBY KYRKPLATS). Den rivna medeltidskyrkan är känd utifrån en ritning av Casper Seurling från 1799, inför en planerad nybyggnad. Kyrkans byggnadshistoria är oviss. Sannolikt uppfördes den under 1100-talet, men dess ursprungliga planform är inte känd. Ett torn i väster hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillfogades kort tid därefter. Genom ombyggnader under medeltiden, troligen i flera etapper, utvidgades såväl långhus som kor till dubbla bredden. I det på detta sätt erhållna, tvåskeppiga kyrkorummet slogs valv under 1400-talet. Kyrkan hade flera tillbyggnader av okänd ålder. På långhusets nordsida fanns en rymlig korsarm, i äldre arkivalier kallad "stukan". På korets nordsida fanns en sakristia, vilket radikalt utvidgades 1695, både åt väster och norr. Ett vapenhus fanns också byggt i vinkeln mellan tornets sydvägg och långhusets västgavel. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes norr om den gamla.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1806-09 efter ritningar av Casper Seurling, bearbetade av Olof Tempelman. Rektangulärt långhus, vars östra del avdelats i ett smalare altarrum flankerat av utrymmen för sakristia; altaret är fristående och placerat i en inre absid formad av en kolonnkrans, ett för Tempelman karakteristiskt motiv. I långhusets västra del finns ett indraget torn, på var sida omgivet av invändiga trapplopp. Vindfånget på långhusets södra utbyggdes 1908 till värmekammare.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör är förhållandevis välbevarade i ursprunglig, nyklassicistisk gestalt. Fasader putsade i gulvit ton, genombrutna av stora, rundbågiga fönster och portar. Långhusets täcks av ett valmat sadeltak. Tornet kröns av en flack huv samt en dominerande, sluten lanternin omgiven av en dekorativt utformat balustrad. De ursprungliga ingångarna i väster, norr och söder (den norra i igensatt 1944) är framhävda med rustikpartier och utskjutande portalomfattningar, på långsidorna med egna trekantsgavlar. Kyrkorummet täcks av ett högt trätunnvalv med profilerad taklist. Interiörens dominerande motiv är det kolonnadomgivna altarrummet, upplyst av en fönsteröppning rakt i öster. Östgavelns lunettfält upptas av en målning i tre delar. Mittpartiet är ursprungligt och utfört av Pehr Hörberg 1809 och 1814, medan svickelmålningarna är målade av C. R. Forslund och tillkom vid en restaurering 1908, liksom glasmålningen i korfönstret. Vid denna restaurering, som företogs efter förslag av arkitekt Agi Lindegren, borttogs läktare på ömse sidor om absiden. Även dörröverstyckena till sakristiorna är av Hörberg och tillkomna 1814. Altarprydnaden är ett förgyllt kors. Det ursprungliga ovala altaret, som vid en restaurering 1958 (Kurt von Schmalensee) ersattes av ett rektangulärt, förvaras i tornkammaren. Predikstolen är samtida med kyrkan medan bänkinredningen byttes ut 1908. Orgelfasaden ritades av J. W. Gerss och verket byggdes av Gustaf Andersson i Stockholm 1826. 1998 (Atrio Arkitekter, Västervik) flyttades sakristian till förrådet söder om korabsiden.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Äldsta inventariet är ett 1300-talstriumfkrucifix.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Det är inte helt klarlagt var den medeltida kyrkan låg, troligen var det något söder om nuvarande kyrkan och man kan anta att den medeltida kyrkogården också låg här. På en konceptkarta över Stora Gyllinge, avmätt 1781, finns den gamla kyrkan markerad med sin kyrkogård. Intill denna, i nordnordöst, ligger en pestkyrkogård. År 1842 beslutade sockenstämman att man skulle försöka få till stånd ett markutbyte så att kyrkogården skulle kunna utvidgas med mark tillhörig prästgården. En karta som upprättades 1846 inför laga skiftet i Bossgårds by visar den nuvarande kyrkan omgiven av en oregelbunden kyrkogård, dagens kvarter A. En regelbunden rektangel är inritad söder om denna och motsvarar i stort området för dagens kvarter B och C. I kvarter B finns idag en gravvård där det står att ”Hans graf var den första på denna kyrkogård”. Det första dödsårtalet på gravvården är 1847. En något senare karta är från 1853 och det är en ”Karta öfver Östra Husby Sockens nya Kyrkogård…” Ritningen på den nya kyrkogården ligger över ovan nämnda inritade rektangel från 1846. Det är möjligt att kyrkogården inte har iordningställts fullt ut tidigare, fastän begravningar skedde. Det kan också röra sig om en reglering av befintliga förhållanden. Det inritade gångsystemet överensstämmer delvis med dagens gångar. Mittaxeln fram till kyrkans västingång är betonad och en gång runt kyrkogården lämnar en gräsyta invid omgärdningen. År 1979 färdigställdes den senaste utvidgningen av kyrkogården mot norr.
ÖSTRA HUSBY KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Östra Husby församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Nisbeth, Å: Östra Husby kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1984.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet.
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation. Riksantikvarieämbetet
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor Riksantikvarieämbetet
Nisbeth, Åke, Östra Husby kyrka, Linköpings stifts kyrkor, 1984.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IX, Uddevalla 1952.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
Tidningsartiklar: Norrköpings Tidningar, Östgöta Correspondenten och Östergötlands Dagblad.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin