Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan, gravkapellet och kyrkogården utgör tillsammans med det fd sockenmagasinet/ålderdomshemmet och äldre skolbyggnader en kulturhistoriskt värdefull kyrkomiljö som vittnar om platsens tidigare betydelse som sockencentrum. Kyrkans karaktäristiska placering i krönläge bidrar till upplevelsen av kyrkomiljön.
Kyrkogården
En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan tillhör det stora antal kyrkor som nyuppfördes under första hälften av 1800-talet till följd av bl a befolkningsökningen och nya liturgiska ideal. Exteriört är det en mycket välbevarad empirkyrka med spritputsade fasader med slätputsade detaljer, markerad sydportal, symmetriskt placerade fönsteröppningar, flackt plåtklätt sadeltak och tornets lanternin. Interiören karaktäriseras av byggnadstidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum med trägolv och vitputsat tunnvalv. Kyrkorummet domineras av östpartiets kolonnförsedda korabsid som upplyses av ett bakomliggande fönster. Denna utformning av koret återfinns endast i ett fåtal kyrkor i länet, såsom i Östra Husby och Mogata. Väggarna är rikt dekorerade med pilastrar, bibelspråkskartuscher, listverk och taket med gördelbågar, en utsmyckning som härstammar från arkitekten Agi Lindegrens renovering 1901. Vid sidan av Hedvigs kyrka i Norrköping är det ovanligt att så mycket är bevarat av Lindegrens kyrkorestaureringar. Den öppna bänkinredningen, altarringen och läktarbarriären tillkom också vid denna tid, altaret moderniserades och försågs, tillsammans med predikstolen, med ett mycket skickligt imitationsmålat intarsiaarbete. Dopfunten i mässing är från 1700 och utgör en av de få bevarade inventarierna från den äldre kyrkan. Orgeln från 1882 är orgelbyggaren Sven Nordströms sista arbete, utförd i samarbete med brodern Erik. På var sida av orgeln finns bevarade läktarbänkar på sluttande gradänger vilket är värt att uppmärksamma.
Sammanfattning
" Exteriören är mycket välbevarad och utgör ett representativt exempel på empirstilen med sina spritputsade fasader med slätputsade detaljer, markerad sydportal, symmetriskt placerade fönsteröppningar, flackt plåtklätt sadeltak och tornets lanternin.
" Interiören karaktäriseras av byggnadstidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum med trägolv och vitputsat tunnvalv samt östpartiets speciella kolonnförsedda korabsid som upplyses av ett bakomliggande fönster.
" Kyrkorummet har även bevarat en stark prägel av arkitekten Agi Lindegrens renovering 1901 vilket, vid sidan av Hedvigs kyrka i Norrköping, är ovanligt då Lindegrens kyrkliga inredningar ofta senare har avlägsnats. Väggar och tak är rikt smyckade med pilastrar, bibelspråkskartuscher, listverk, gördelbågar och girlanger i stuck, och stora delar av inredningen tillkom också vid denna tid såsom den öppna bänkinredningen, altarringen och läktarbarriären. Predikstolen jämte altaret försågs med ett skickligt imitationsmålat intarsiaarbete.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2006)
Kuddby är en medeltida socken som ligger på det fornlämningsrika Vikbolandet öster om Norrköping. Den medeltida stenkyrkan revs 1827 och materialet återanvändes vid byggandet av den nya kyrkan på samma plats. Den stod färdig 1828 och uppfördes av byggmästare Johan Holmberg efter ritningar av arkitekten Samuel Enander vid Överintendentsämbetet. Det är en kyrka i empirstil med brutet vita spritputsade fasader med markerad sydportal, höga rundbågiga gjutjärnsfönster, plåttäckt sadeltak och torn i väster som avslutas med en trälanternin. Kyrkorummet präglas av tidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum med vitputsat tunnvalv och trägolv. Sannolikt har Östra Husby kyrka tjänat som förebild för den kolonnförsedda korabsiden som belyses av ett östfönster. Arkitekten Agi Lindegrens renovering 1901 präglar i övrigt interiörens utformning med pilasterindelade väggar med bibelspråkskartuscher, ny öppen bänkinredning, ny läktarbarriär, altare och altarring.
Kyrkogården
Alléer leder upp till kyrkan såväl från väster som öster. Kyrkogården ligger i en sluttning och pga den kraftiga lutningen sträcker den främst ut sig öster och norr om kyrkan. En runsten står placerad vid den västra grinden. Ett gravkapell är beläget i nordväst intill tornet. Det byggdes 1952 av byggmästaren Gunnar Andersson efter ritningar av Kurt von Schmalensee och var en gåva av Wilhelm Ringkvist. Det har en kvadratisk plan, gulvita spritputsade fasader, profilerad taklist och ett korstak klätt med kopparplåt. Mot öster vetter ett fönsterparti med tre smala fönsteröppningar med antikglas i blyspröjs. Ingången ligger i söder och den kopparplåtsklädda dörren inramas av en slätputsad portal. Invändigt är golvet belagt med kalkstensplattor, väggarna är vitputsade och taket är ett grålaserat tredingstak. I norr finns ett murat och putsat altare och längs väggarna finns väggfasta bänkar. Byggnadstiden är osäker.
En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.
Inventeringsår (2006)
KUDDBY KYRKOGÅRD
Kyrkogården har ett närmast fornborgsliknande läge på ett berg som sticker upp högt ovanför den omgivande slätten, som är omfattande för att vara på Vikbolandet. Till följd av topografin har kyrkogården en oregelbunden form. Den ligger inom två kyrkogårdsmurar, varav en omsluter bergets högsta platå inklusive kyrkan. Direkt väster om kyrkogården finns dock en mindre högre höjd med en iordninggjord utsiktsplats. Den andra muren omger den lägre liggande kyrkogården i sluttningen mot öster. Öster om kyrkogården ligger Kuddby skola med byggnader från 1800-talet fram till 1950- talet. I kyrkogårdens sydöstra hörn finns ett putsat 1700-talshus som rymmer ett hembygdsmuseum.
Kuddby kyrka
Kuddby är en medeltida socken som ligger på det fornlämningsrika Vikbolandet öster om Norrköping. Den medeltida stenkyrkan revs 1827 och materialet återanvändes vid byggandet av den nya kyrkan på samma plats. Den stod färdig 1828 och uppfördes av byggmästare Johan Holmberg efter ritningar av arkitekten Samuel Enander vid Överintendentsämbetet. Det är en kyrka i empirstil med brutet vita spritputsade fasader med markerad sydportal, höga rundbågiga gjutjärnsfönster, plåttäckt sadeltak och torn i väster som avslutas med en lanternin av trä. Kyrkorummet präglas av tidens ideal med ett ljust och luftigt kyrkorum med vitputsat tunnvalv och trägolv. Sannolikt har Östra Husby kyrka tjänat som förebild för den kolonnförsedda absiden i koret som belyses av ett fönster i öst. Arkitekten Agi Lindegrens renovering 1901 präglar i övrigt interiörens utformning med pilasterindelade väggar med bibelspråkskartuscher, ny öppen
bänkinredning, ny läktarbarriär, altare och altarring.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning men ligger inom två kyrkogårdsmurar vilket ger en övre kyrkogård runt kyrkan och en lägre belägen kyrkogård i sluttningen ner mot öster.
Allmän karaktär
Kyrkogården präglas av sitt markanta höjdläge, med för det mesta vid utsikt över den omgivande landsbygden.
På den övre kyrkogården finns två rader gravar på ömse sidor norr och söder om kyrkan. Mellan dessa båda rader finns en rygghäck. Den sydligaste raden består av grusade gravar mellan låga häckar. Öster om kyrkan finns en öppen gräsmatta med tre rader gravar.
Den nedre kyrkogården lutar relativt kraftigt mot öster och mot söder. Den präglas av raka gravrader bakom rygghäckar. Större delen av den södra halvan väster om minneslunden är avsatt till onumrerade linjegravar som täcker tiden 1924-1965. Kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur och en hög trädkrans.
Omgärdning
Den övre kyrkogården omsluts av en kyrkogårdsmur av 0,2-1,0 m stor sten utan bruk. Muren har en oval form då den omsluter själva höjdplatån. Muren är terrasserad i sin helhet och kyrkogården lutar starkt ned mot muren på alla sidor utom i väster. I väster ligger större delen av muren i markplan och är knappt synlig. Istället finns en rad med stenpollare med järnkedja stående ovanpå muren. Längs med södra delen av sträckan finns också en 0,8 m hög spireahäck. I norr har muren i relativt sen tid täckts över och ersatts med en relativt brant grässluttning ned mot den nedre kyrkogårdens mur. Märken i gräset visar att muren finns kvar under marknivån. I öster består muren av en ca 0,5-1 m hög terrasskant mot resten av anläggningen. I söder är muren mellan 0,5 och 1,5 m hög. På muren växer en hög syrenhäck.
Den nedre kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur på alla sidor utom i väster. Muren bildar närmast en hästskoform med skänklar som går ut mot väster nedanför muren till den övre delen. Murarna är därmed till stor del dubbla i norr och söder. Muren är byggd i terrassform utan bruk med lätt tillpassad sten i storlek mellan 0,3 och 1 m. Höjden ligger kring 0,7 och 1,2 m. Kyrkogårdsdelen omges också av en trädkrans med sex lindar i norr, tre lindar i öster och två i söder. På norra muren växer på ett parti en 0,6 m hög syrenhäck och på den södra en 0,3 m hög berberishäck.
Ingångar
Kyrkogården har ingångar i väster och öster. Huvudingången i väster består av en pargrind i järnsmide mellan fyrsidiga granitstolpar. Stolparna har runda metallklot som ornament. De båda grindarna har ornament av kors i två nivåer.
Huvudingången i öster är tillkommen vid samma tid och är försedd med likadana, något bredare grindar i samma utförande och med samma ornering.
Enklare utgångar finns intill arbetslokalerna i norr.
Vegetation
Förutom i omgärdningarna finns vegetation i form av rygghäckar i alla kyrkogårdens delar. Från östra grinden leder en allé av höga lindar upp mot den övre kyrkogården, den består av sammanlagt åtta träd.
Rygghäckarna är på den övre kyrkogården i norr en 0,6 m hög måbärshäck och i söder en rundklippt 1,1 m hög tuja. Grusgravarna omges av låga måbärshäckar.
På den nedre kyrkogården finns sju rygghäckar, alla i nord-sydlig riktning. De två västligaste går över hela kyrkogården medan övriga bara berör den norra halvan. Från väster finns två 0,4 m höga tujor, därefter en 0,6 m hög måbärshäck, en 0,5 m hög tuja, en 0,6 m hög måbärshäck, ytterligare en 0,5 m hög tuja och avslutningsvis en 0,5 m hög måbärshäck.
Gångsystem
Gångarna består till största delen av naturgrus. En huvudgång leder från den östra grinden upp till den övre kyrkogården. Båda kyrkogårdsdelarna har grusade gångar i utkanten, den övre kyrkogården har dessutom grus runt kyrkan. Av de nordsydliga gångarna mellan gravraderna på den nedre kyrkogården är endast den västligaste gången grusad, resten av gångarna (fem st) är försedda med små kalkstensplattor.
Gravvårdstyper
På den övre kyrkogården finns en relativt stor blandning. Många vårdar är från 1800- talet eller det tidiga 1900-talet. Dessa är blandade med yngre från 1960-talet och framåt. På den nedre kyrkogården intar det nordvästra hörnet en särställning, här finns flera stora familjegravar. Raderna längst i väster består av gravvårdar från 1900-talets första årtionden, många är höga, smala och statusmarkerande. Ju längre mot öster ju yngre blir gravvårdarna. Kyrkogårdens mitt domineras helt av låga breda vårdar från 1940 till 1990-talen. Enstaka äldre vårdar är bevarade längst i öster, där större delen av utrymmet annars inte är taget i anspråk.
Den nedre kyrkogårdens södra halva är avsatt till allmän linje med vårdar från 1924- 1965. Typerna av vårdar varierar, men samtliga är typiska för linjevårdar. Två träkors finns också kvar, det äldsta från 1929.
Minneslund
Minneslunden är belägen väster om hembygdsmuseet i kyrkogårdens sydöstra del. Ut mot huvudgången står en avskärmande träspalje. Innanför denna finns en stensättning med soffor, en springbrunn och en sten med borrade hål för blomvaser. I fonden finns en gräsmatta med ett träkors. Anläggningen omgärdas av en 0,3 m hög ligusterhäck och en blomrabatt.
Byggnader
Ett gravkapell är beläget i nordväst intill tornet. Det byggdes 1952 av byggmästaren Gunnar Andersson efter ritningar av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee, och var en gåva av Wilhelm Ringkvist. Det har en kvadratisk plan, gulvita spritputsade fasader, profilerad taklist och ett korstak klätt med kopparplåt. Mot öster vetter ett fönsterparti med tre smala fönsteröppningar med antikglas i blyspröjs. Ingången ligger i söder och den kopparplåtsklädda dörren inramas av en slätputsad portal. Invändigt är golvet belagt med kalkstensplattor, väggarna är vitputsade och taket är ett grålaserat tredingstak. I norr finns ett murat och putsat altare och längs väggarna finns väggfasta bänkar. Arbetslokalen i form av ett garage med dubbelport ligger norr om kyrkogården. Garaget har rödmålad panel med vita knutar och tegeltak. Portarna är målade i ljusgul kulör. I norra muren finns också en jordkällare med en rödbetsad port.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - KUDDBY
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1267, 1900: 1204, 1995: 680
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en svag höjd i öppen jordbruksbygd. I den väl sammanhållna kyrkmiljön ingår f.d. ålderdomshem, byggt 1827 (nu hembygdsmuseum) och f.d. skola (nu matbespisning till modern skola).
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan är känd utifrån en uppmätning, strax innan den revs 1827. Den bestod då av ett påfallande långsträck långhus med en rymlig korsarm i söder, två utbyggnader i norr, varav den östligaste då fungerade som sakristia, samt torn i väster. Kyrkans byggnadshistoria är inte känd i detalj. Möjligen härrörde kyrkans västra del från äldre medeltid. Kyrkans långsträckta planform tyder dock på att den ombyggts, troligen redan under medeltiden. Korsarmarnas och tillbyggnadernas ålder är inte kända (västtornet, som var något asymmetriskt placerat på långhusets västgavel, hade invändig murtrappa, vilket kan indikera en medeltida datering). Den medeltida salkyrkan var uppenbarligen helt övervälvd. Några tegelstenar tillhörande valvbågarna har återfunnits och bevaras i den nuvarande kyrkan. Riven, möjligen med undantag för delar av tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1828 efter ritningar av arkitekt Samuel Enander, möjligen med återbruk av delar av föregångarens torn. Kyrkan har ett rektangulärt långhus som invändigt avdelats i ett rakslutet altarrum och flankerande biutrymmen, däribland sakristia.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Nyklassicistisk kyrka med fasader putsade i gulvit ton, med sadeltak över långhuset. Västtornet täcks av en flack huv med reslig lanternin. Taktäckningen är genomgående kopparplåt. Ingångar i väster samt mitt på långhusets sydsida. Tunnvalv i långhus samt hjälmvalv över altaret. Koret har en för Östergötland särpräglad utformning. Fyra kolonner i halvcirkel utgör fond bakom altaret och ansluter till sidoställda skärmväggar med dörrar in till de bakomliggande biutrymmena. Arrangemanget kan eventuellt ha tillkommit först 1870. Utgångspunkten för kyrkorummets disponering kan närmast härledas från Östra Husby kyrka. Vid 1800-talets mitt uppfördes en mur bakom kolonnaden som skärmade av ljuset. Den revs och ersattes på 1900-talet av en blåmålad fondvägg, som i sin tur 1988 tagits bort så att östfönstret och därmed ljuset återfått sin betydelse för rummet. Interiören är rikt dekorerad med bl.a. pilastrar och bibelspråkskartuscher. De härrör från en restaurering genomförd 1899-1901 efter ett förslag av Agi Lindegren. Predikstolens och altarets utformning samt dess krucifix tillkom vid samma tillfälle, liksom bänkinredningen. Orgelläktaren och orgeln, utförda av den siste Linköpingsbaserade orgelbyggaren, Sven Nordström, är från 1882. Begränsad läktarunderbyggnad tillkom 1988. Exteriören är välbevarad, interiören har förändrats vid restaureringar på 1870-talet, 1899-1901, 1954 och 1988.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. En geometrisk karta från 1697 visar en oregelbunden kyrkogård med ingång i öster. Till formen är den tämligen lik den nuvarande kyrkogården. Kyrkan är ganska centralt placerad på kyrkogården och ritad utan torn med gavlarna krönta av kors.
I en sockenbeskrivning av C F Broocman från 1760 står nämnt att kyrkans klockor år 1741 flyttas från en klockstapel av trä till det då påbyggda och reparerade tornet. Vidare nämner Broocman en gravsten på kyrkogården, ”märkwerdig theraf at han är thitlagd kyrkoherden Bonde till åminnelse, som warit Kongl. Rådets Edvard Ehrensteens Fader Fader”, samt att en runsten som enligt M Göransons ”Bautil eller Runstensbok ” år 1670 varit synlig i kyrkans stenfot nu är överklistrad. 1918 skriver Anton Ridderstad att av två runstenar som förr satt i gamla kyrkans vägg, är en borta och en sitter i östra tornluckans fönsterbräda. En runsten med endast en runa som använts som trappsten i det gamla fattighuset nämns också. De två sistnämnda står nu uppställda utanför huvudingången i väster (RAÄ 112). Ingen av de runstenar som Ridderstad nämner tycks vara identisk med den som Broocman beskriver.
Om runstenarnas ursprungliga placering kan inget säkert sägas och av medeltida gravvårdar finns ingenting bevarat. De äldsta vårdarna på kyrkogården, sannolikt från 1700-talet, ligger undanlagda norr om gravkapellet. Troligen har de haft sin ursprungliga placering inne i kyrkan. Av fotot att döma är de mycket nötta och åtminstone två är spräckta.
Den äldsta gravstenen som står kvar på sin ursprungliga plats är kyrkoherden J.P. Wallensteens vård från 1847. På Wallensteen/Jaegeers gravplats vilar också sedan 1995 Rut Wallensteen-Jaeger som var mycket inflytelserik som hemkonsulent och författade flera böcker. Totalt finns elva 1800-talsvårdar, tre på den övre kyrkogården och åtta på den nedre. På kyrkogården finns flera fina exempel på höga, smala vårdar från 1890-tal-1910-tal, typiska för den tidens statusgravar. Dessa blandas med låga, breda vårdar mer typiska för 1940-50-talet.
1980 reste Björkekinds hembyggdsförening en minnessten över O Hagberg,
C J Bergwall och A Odén, grundarna av Vikbolandets mejeribolag 1885-1940.
1981 flyttades sex äldre vårdar från kyrkogården in i kyrkan. Tre placerades i tornkammaren och tre i vapenhuset, däribland prosten Carl Nyréns gravvård från 1789. Carl Nyrén (1726-1789) var kyrkoherde i Kuddby församling från 1770 till sin död 1789. Hans gravvård förvaras i vapenhuset och ett porträtt av honom finns i kyrkans sakristia. Carl Nyrén var före ankomsten till Kuddby medhjälpare till Jonas Alströmer. Senare blev han lärare i grekiska och plantagedirektör över Östergötland. Som sådan hade han stora planer på att införa silkesavel och planterade mullbärsträd bl. a. i Kuddby prästgårds trädgård. Att han även var en flitig författare vittnar 81 band handskrifter i Linköpings stifts- och landsbibliotek om.
2003 gav länsstyrelsen tillstånd till uppförande av förrådsbyggnad på fastigheten Fiskeberga 1:14 norr om kyrkan.
KUDDBY KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Kuddby församling Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet..
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieä
Johansson, Britt-Inger, I tidens stil. Arkitekten Agi Lindegrens liv och verk. Västerås 1997.
Kuddby kyrka 1828-1978, utgiven av Kuddby kyrkoråd.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5 Östergötland. Sveriges kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del VIII, Uddevalla 1951
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin