Motivering (skydd): Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med närliggande f d kantorsbostad, prästgård och skola en samlad kyrkomiljö som vittnar om kyrkplatsens tidigare betydelse som sockencentrum.
Kyrkogården
En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Vinnerstads kyrka har trots sentida förändringar påtagligt behållit sin medeltida karaktär. Kyrkans kalkstensmurar och vissa valv och muröppningar tillhör den medeltida byggnadsepoken och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. De kvarvarande originaldelarna till den ovanligt påkostade sandstensportalen på sidoskeppets västra sida utgör ett mästerligt exempel på medeltida stenhuggeriarbete. Till den medeltida epoken hör även väggarnas och valvens kalkmålningar, altarskåpet och den ovanligt utformade dopfuntscuppan med spår av bemålning.
Kyrkan utgör en god representant för de små medeltida kyrkor som förändrats och tillbyggts till följd av befolkningsökningen. Det södra sidoskeppet tillkom så sent som 1897. De i övrigt få kvarvarande spåren efter den omfattande renoveringen 1897, som t ex dörren till sakristian och långhusvinden, har restaureringshistoriska värden. Interiören har genom valven och de framtagna kalkmålningarna en senmedeltida karaktär. Kyrkan karakteriseras idag även av arkitekt Kurt von Schmalensees renovering 1952, som syftade till att i möjligaste mån återställa kyrkans medeltida utseende. Bl a orgelläktaren och bänkinredningens färgsättning är ett tidstypiskt inslag. Kyrkan är dessutom en av få som fortfarande har bänkkvarter som ansluter mot såväl nord- och sydvägg som västvägg.
Bland kyrkans äldre inredning och inventarier bör predikstolen, 1600-tals dopfunten och gravhällarna framhållas. Dopfunten som är tillverkad av Johan Andersson Silfverling i Vadstena är även intressant ur ett regionalt perspektiv.
Sammanfattning
" Vinnerstads kyrka har trots sentida förändringar påtagligt behållit sin medeltida karaktär. Kyrkans kalkstensmurar och vissa valv och muröppningar tillhör den medeltida byggnadsepoken och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. De kvarvarande originaldelarna till den påkostade portalen på sidoskeppets västra sida utgör ett mästerligt exempel på medeltida stenhuggeriarbete.
" Interiören har genom valven och de framtagna kalkmålningarna en senmedeltida karaktär. Kyrkan karakteriseras idag även av arkitekt Kurt von Schmalensees renovering 1952, vilken ger en intressant inblick i den tidens restaureringsideal.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2006)
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus med tillbyggt sidoskepp på södra sidan, ett smalare rakslutet kor, sakristia på korets norra sida samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita slätputsade fasader. På norra fasaden finns en frilagd yta, som visar den medeltida kalkstensmuren med utdragen ritsad fog. På norra fasaden finns även en markering i putsen efter en högt sittande spetsbågig fönsteröppning. På sidoskeppets södra sida, som till sin västra del tidigare har varit vapenhus, finns i muren markeringar efter den södra ingången och vapenhusets östra vägg. Sockeln är vitputsad. Korets tillbyggda östra del saknar sockel. Kyrkans sadeltak liksom tornets huv är sedan 1952 täckta med kopparplåt. Även ståndrännor och stuprör är av kopparplåt. Tornets taklist försågs i samband med renoveringen 1897 med en bågfris och sidoskeppet försågs 1952 med trappstegsgavlar. Fönsteröppningarna är rundbågiga med grönmålade kopplade fönsterbågar, som är spröjsade med en dekorativt utformad träspröjs samt antikglas i mindre blyspröjsade rutor. Fönsterbågarna om- eller nygjordes 1952, men utformningen hör stilmässigt mer samman med 1897 års renovering. Fönsterbågen på sakristians östra sida är dock infästad direkt i muren. Vissa solbänkar är av kalksten och härrör från 1896 års renovering, medan de cementerade är från 1952. Ett fönster på tornets norra sida är igenmurat. I samtliga gavelrösten finns små rundbågiga fönsteröppningar. Tornets dubbla ljudgluggar är rundbågiga med luckor klädda med liggande grönmålad profilerad panel. Huvudingången är via tornet i väster. Den är sedan Kurt von Schmalensees renovering försedd med kopparplåtsklädda portar med ett litet ovalt överljusfönster. Trappsteget är av granit. På sidoskeppets västra sida är sedan 1952 kyrkans medeltida sydportal placerad. Den består av två halvkolonner av sandsten med kapitäl i form av människohuvuden och över dem två gapande odjur. Kolonnerna vilar på baser i form av stående djur. Delar av portalen har nyhuggits vid renoveringarna 1897 och 1952. Det enkla dörrbladet är klätt med tjärade brädor samt med nationalromantiskt utformat smide. På sidoskeppets östra sida finns portalen till 1897 års ingång, som igenmurades 1952. En ingång finns även på sakristians västra sida. Den består av en rundbågig dörr med diagonalställd grönmålad profilerad panel med nationalromantiskt smide och härstammar sannolikt från renoveringen 1897. På sakristians östra sida finns en nedgång till ett pannrum under sakristian.
Långhuset är utvidgat åt söder genom ett tillbyggt sidoskepp och i väster fortsätter det in i tornets bottenvåning. Golvet är sedan 1952 belagt med kalkstensplattor med ilagda gravhällar. Väggarna är putsade och kraftigt nedsmutsade. På norra sidan finns fragment av medeltida kalkmålningar. På norra sidan vid predikstolen finns en inmurad sten med inskription. Högt uppe på norra sidan finns överdelen till en medeltida fönsteröppning, försedd med medeltida kalkmåleri. Långhuset är indelat i två travéer med kryssvalv med fragment av medeltida kalkmålningar. I det östra valvet finns en framställning av Kristus som världsdomare, omgiven av två musicerande änglar. I det västra valvet finns på norra sidan en bevarad anfangsten i form av ett skulpterat människohuvud i sandsten. Bänkinredningen är sluten i två kvarter och ansluter i söder, norr och nordväst till ytterväggarna. Bänkinredningen nygjordes efter ritningar av Kurt von Schmalensee i samband med renoveringen 1952. Bänkluckorna är marmorerade, medan skärmar och insidor är omålade. I bänkkvarteren ligger ett lackat trägolv. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång från koret. Den är tillverkad 1642 med målning och datering 1700. Vid renoveringen 1952 placerades den på ett murat fundament och en ny trappa tillkom. Kyrkan har två ovala nummertavlor med förgyllda ramar. I väster finns en rundbågig dörröppning som leder till ett litet vindfång eller vapenhus som skapats i murnischen. Dörrbladen har en grågrönmålad spegelindelning. På västväggens södra sida finns en dörr som leder upp till tornet.
Södra sidoskeppet har samma golvbeläggning som långhuset. Taket består av två vitputsade kryssvalv. I den västra delen är sedan 1952 en orgelläktare uppbyggd på ett murat podium omgärdat av ett enkelt trärent räcke med spjälor. Orgelfasaden är ritad av arkitekt Kurt von Schmalensee i samband med renoveringen 1952 och målad i grått med förgyllningar. Verket är byggt 1954 av A Mårtensson. Orgelläktaren är täckt med en linoleummatta och på östra sidan finns en sekundärt upptagen trappa. En uppgång till läktaren finns även via den medeltida portalen på sidoskeppets västra sida. Innerdörrarna består av släta gråmålade svängdörrar. Ytterdörrarnas insidor har en gråmålade spegelindelning. På sidoskeppets östra vägg är en altartavla, målad 1857 av Gustaf Adolf Engman, placerad. Där står också kyrkans medeltida dopfunt med en sekundärt tillkommen fot. Cuppan är tillverkad av vätternsandsten med korsformer med fragment av bemålning i svart och rött. Kyrkans andra dopfunt är placerad i sakristian.
Korets golv är beläget tre steg högre än långhusgolvet. Det består av äldre kalkstenshällar med ilagda gravhällar. Väggarna är putsade och starkt nedsmutsade. På norra vägen finns en murnisch, som eventuellt kan vara ett sakramentsskåp. På norra väggen finns även ett inmurat epitafium över prosten P W Lithzenius son. På östra sidan syns spåren efter en igenmurad rundbågig fönsteröppning. Medeltida kalkmåleri finns på triumfbågen. Taket består av ett vitputsat tunnvalv, medan den tillbyggda östra delen är försedd med ett kryssvalv. Murlivet i den östra tillbyggnaden har även en annan karaktär än övriga korväggar. På norra sidan finns en rak dörröppning till sakristian. Altaret är murat mot östväggen och vitputsat med en äldre kalkstensskiva. På altaret är ett medeltida altarskåp placerat på en 1952 nygjord predella. Altaringen tillkom 1952 och är öppen mot öster. Den har en enkel gråmålad spegelindelning. Innanför altarringen är golvet upphöjt och belagt med kalkstensplattor av samma typ som i långhuset.
Sakristian är belägen på korets norra sida med ingång från koret samt med en utvändig ingång på västra sidan. Golvet består av kalkstensplattor av samma typ som i långhuset. Väggarna är vitputsade och taket täcks av ett kryssvalv. Dörren mot koret har samma utformning som dörrarna i långhusets västra del. Östväggens fönsteröppning saknar innanfönster. Kyrkan har två dopfuntar, varav den ena är placerad i sakristian. Den är tillverkad 1660 av röd kalksten och är enligt kyrkobeskrivningen tillverkad i Johan Andersson Silfverlings verkstad i Vadstena. På norra sidan finns sedan 1952 en specialritad skåpsinredning.
Tornets bottenvåning är inkorporerad med långhuset genom en vid rundbågig öppning. Golv och väggar har samma ytskikt som långhuset. Taket består av ett vitputsat tunnvalv. En fönsteröppning finns på södra sidan och spåren efter ett igenmurat fönster finns på norra sidan. Tornets övre våningar nås via en trappa som mynnar i långhusets sydvästra del. Trappan löper i tornets västra mur med trappsteg som är gjutna 1952. Tornets första våning har ett gjutet golv och grovt putsade väggar. I öster finns en ekådrad dörr av "kassaskåpstyp" sannolikt tillkommen vid 1897 års renovering. Den leder till långhusvinden. På våningsplanet finns bl a den äldre predikstolens ljudtak och en gavel till 1897 års bänkinredning. Där förvaras även en minnestavla från renoveringen 1897, som fram till 1952 var placerad i tympanonfältet till den medeltida portalen. Däröver finns klockvåningen. Kyrkan har två klockor, storklockan är omgjuten 1712 hos Elias Arenhardt i Norrköping och lillklockan från 1610 är omgjuten 1789 av A Billsten i Norrköping.
Fasadkulör (2006): Vit
Inventeringsår 2013
Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:
Den första kända kyrkan på platsen var sannolikt av trä, vilket den påträffade hällen till ett tidigkristet gravmonument tyder på. Den nuvarande kyrkan är sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft. Den ursprungliga planformen bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid. I samband med en renovering på 1950-talet konstaterades det att de medeltida murarna hade välhuggna kalkstensfasader. Den romanska portal, som nu är placerad på sidoskeppets västa sida, lär ursprungligen ha suttit i sydportalen. Den rikt huggna portalen är tillskriven en stenhuggare som benämns mäster Arcadius. Han var verksam i slutet av 1100-talet och dopfuntar från hans verkstad finns bl a i kyrkorna i Hogstad, Ekeby och Klockrike. I den 2003 utkomna boken "Östergötlands medeltida dopfuntar", skriver dock Marian Ullén och Sune Ljungstedt att efter en granskning av portalens återstående originaldelar anser de att portalen har "en betydligt säkrare formgivning och skickligare stenbehandling än de aktuella dopfuntarna". Kyrkans torn lär ha uppförts strax efter att långhuset färdigställts. Bland kyrkans medeltida föremål finns en ovanligt dekorerad dopfunt av vätternsandsten, som sannolikt är tillverkad omkring 1200-talets mitt. Under 1400-talet valvslogs kyrkan och försågs med kalkmålningar i likhet med många andra östgötska kyrkor. Under senmedeltiden förlängdes koret mot öster och en sakristia tillkom. Kyrkans utseende under 1600-talet är känt tack vare en teckning, utförd 1669 av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner. Avbildningen visar tornet med synlig kalkstensmur, medan långhus, kor och vapenhus förefaller putsade. Under 1600-talet försågs kyrkan med en predikstol, som enligt uppgift skulle vara tillverkad i Vreta kloster och skulle vara dennas kyrkas gamla predikstol. Ungefär samtidigt införskaffades även en ny dopfunt, vilken utgörs av en typ som varit vanlig i Östergötland och tillverkades i verkstäder i Skänninge och Vadstena under andra hälften av 1600-talet.
Redan under 1700-talets början konstaterades det att kyrkan för var trång och mörk. Under 1700- och 1800-talen skedde ett flertal smärre förändringar och reparationer av kyrkan. För att vinna mer bänkplatser genombröts muren mellan långhuset och tornets bottenvåning och försågs med bänkinredning och i mitten av 1800-talet utvidgades läktaren. Det dröjde dock fram till 1897 innan en större till- och ombyggnad ägde rum. Vid denna tid hade intresset för de medeltida kyrkorna vaknat och istället för att riva kyrkan och bygga en ny tidsenlig kyrka med mer bänkutrymme tillbyggdes kyrkan med ett sidoskepp. Ombyggnadsritningarna är utförda av stockholmsarkitekterna Ludvig Peterson och Ture Stenberg. I Stockholm hade de bl a ritat den då mycket moderna Birger Jarlspassagen som stod klar 1897. Peterson (1853-1931) var även ansvarig för den omfattande ombyggnaden av Fornåsa kyrka, som utfördes 1901. I söder tillbyggdes det befintliga vapenhuset åt öster och kyrkans ursprungliga södra mur nedtogs och därigenom bildades ett sidoskepp, som möjliggjorde plats för den växande församlingen. Ett nytt utvändigt trapptorn uppfördes på tornets södra sida och underlättade framkomligheten till orgelläktare och tornets klockvåning. Den medeltida sydportalen flyttades och placerades på trapptornets södra sida. Kyrkans exteriör försågs med medeltidsromantiska tillägg i form av tornets bågfris och fönsteromfattningar av sandsten. Interiören försågs bl a med en ny tidstypisk öppen bänkinredning och en predikstol i nygotik.
Kyrkoherden A I Grevelius uppdrog redan 1926 åt arkitekt Ove Leijonhuvud att utföra ett förslag till renovering, som skulle syfta till att återge kyrkan dess medeltida karaktär. Det dröjde dock fram till 1952-1953 innan kyrkan åter renoverades och då skedde det under ledning av Kurt von Schmalensee, som var stadsarkitekt i Norrköping. Syftet var fortfarande att försöka återställa kyrkan till det som man uppfattade som ursprungligt. "För att förtaga den olyckliga fasadutformningen av 1897 års utbyggnad mot söder har föreslagits att förse sydväggen med trappstegsgavlar. I det medeltida murverket finnes vissa murskarvar, som antyda en tidigare trappgavelform å det forna vapenhuset. Anordningen med trappstegsformig avslutning i tegel på en mur av natursten finnes bl a representerad i Dagsbergs kyrka utanför Norrköping" skriver Kurt von Schmalensee. Landsantikvarie Bengt Cnattingius föreslog att kyrkan skulle återställas till sin ursprungliga storlek och att den södra tillbyggnaden från 1897 skulle rivas. Riksantikvarieämbetet biföll, men församlingen som var i tillväxt behövde utrymmet. I stort alla tillägg, som tillkommit vid Petersons renovering 1897 avlägsnades. De öppna bänkarna, som bara några decennier tidigare varit högsta mode, ersattes nu av slutna bänkar och predikstolen i nygotik avlägsnades. Efter Schmalensees omfattande renovering har endast vård- och underhållsarbeten utförts på exteriören.
År 1250-1299 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt med cuppa av vätternsandsten, bemålad.
År 1400-1499 Valvslagning
Kyrkorummet valvslogs.
År 1400-1499 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar i valven, övermålade på 1700-talet, dokumenterade 1897, framtagna 1952.
År 1450-1499 Specifika inventarier - altarskåp
Altarskåp av svensk tillverkning efter lübeckska förebilder.
År 1610 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan göts, omgöts 1789.
År 1642 Fast inredning - predikstol
Predikstol, tillverkad i Vreta kloster, eventuellt dess äldre predikstol, målad 1700, ljudtaket borttogs 1897, ny predikstol 1897, åter i bruk 1952.
År 1660 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten, tillverkad av stenhuggare Johan Andersson Silfverling i Vadstena.
Konstnär - Bildhuggare: Johan Andersson Silfverling
År 1661 Nybyggnad
En ny klockstapel uppfördes som hyste storklockan. Lillklockan hängde i tornet.
År 1700 Fast inredning - predikstol
Predikstolen från 1642 målades.
År 1700-1799 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
De medeltida kalkmålningarna övermålades, påträffades 1897, framtogs 1952.
År 1712 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan omgöts av Elias Arenhardt, Norrköping
Klockgjutare: Elias Arenhardt
År 1740 Underhåll - exteriör
Taken spånades och rödfärgades
År 1767 Fast inredning - orgel, orgelverk
Ett orgelverk inköptes från S:t Lars kyrka i Linköping, renoverades 1824, såldes 1952.
År 1789 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan från 1610 omgöts av A Billsten, Norrköping.
Klockgjutare: Anders Billsten
År 1857 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla "Jesus uppenbarar sig för Petrus", målad av Gustaf Adolf Engman, med ram av bildhuggare Malmström, flyttad 1952.
Konstnär: Gustaf Adolf Engman
År 1857 Fast inredning - altarring
Altarring, bildhuggare Malmström.
År 1879 Fast inredning - orgel
Orgel byggd av P L Åkerman.
Orgelbyggare: Per Larsson Åkerman
År 1897 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol, ritning av arkitekt Ludvig Peterson.
Arkitekt: Ludvig Peterson
År 1897 Teknisk installation - värme
Varmluftsaggregat.
År 1935 Konservatorsarbeten
Konservering av äldre inventarier. Konservator Sven Sundbaum, Linköping.
Konservator: Sven Sundbaum
År 1953-1954 Fast inredning - orgel
Orgel byggd av A Mårtensson, ny orgelfasad ev. med vissa detaljer hämtade från den äldre orgeln, som såldes till Folkströms kapell i Hällestad socken. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping.
Orgelbyggare: A Mårtenssons i Lund
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 1953 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Fragment av medeltida kalkmålningar framtogs och konserverades. Konservator Bertil Bengtsson, Linköping.
Konservator: Bertil Bengtsson
År 1953 Teknisk installation - värme
Elinstallation för värme, klockringning och belysning.
År 1953 Teknisk installation - el
Elinstallation för värme, klockringning och belysning.
År 1953 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Orgel byggd av A Mårtensson, ny orgelfasad ev. med vissa detaljer hämtade från den äldre orgeln, som såldes till Folkströms kapell i Hällestad socken. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping.
Orgelbyggare: A Mårtenssons i Lund
Arkitekt: Kurt von Schmalensee
År 2000 Underhåll - exteriör
Omputsning och kalkavfärgning, reparation av sockeln, reparation av plåtavtäckningen på nedre delen av tornet samt ommålning av fönstren.
VINNERSTADS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Vinnerstads församling Motala kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Vinnerstads kyrka. Cnattingius, B: Vinnerstads kyrka. 2:a uppl. (bearb. av G Lindqvist). 1997. . ISBN: ?
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Broocman, Carl Fredrik, Beskrifning öfwer the i Öster-Götland befintelige Städer, Slott,
Sokne-Kyrkor, Soknar, Säterier, Öfwer-Officers-Boställen, Jernbruk och Prestegårdar, med
mera, 1760.
Lindqvist, Gunnar, Vinnerstads kyrka. Linköpings stifts kyrkor, 2:a omarbetade upplagan,
1997.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del IV, Uddevalla 1950.
Ullén, Marian, Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet
2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin