Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Västra Ny kyrka och kyrkogård med kyrkogårdsmur, grindar, trädkrans, klockstapel, gravkor och gravkapell utgör en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkans placering på kyrkogårdens norra del är vanlig för de medeltida kyrkorna. Det är viktigt att bevara kyrkogårdsmurens skiftande karaktär mellan kv NA och SB, som visar ett kvarteren tillkommit vid skilda tider. Grindarna, stämplade BONA, har ett mycket högt lokalt värde, då de är tillverkade vid ett närliggande järnbruk. Dessutom är inte järnstämplar så vanligt förekommande. Trädkransen är något utglesad, men visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Det är dessutom känt att man planterade kastanjer vid mitten av 1800-talet på Västra Ny kyrkogård. Det är inte klarlagt hur gammal klockstapeln är, men en klockstapel har funnits här åtminstone sedan början av 1600-talet. Klockstapeln och gravkoret har mycket höga kulturhistoriska värden, dels genom sin ålder och sitt arkitekturhistoriska intresse och dels som representanter för två typer av byggnader med stark anknytning till kyrkogårdsmiljön. Det Odencrantzka gravkoret har dessutom ett mycket högt lokalt intresse. Gravkapellet från tidigt 1900-tal representerar en byggnadskategori, som finns på många kyrkogårdar. Arkitekturen följer ofta den stil som är modern när kapellet byggs, eller också anpassas det till platsen. I Västra Ny har gravkapellets arkitektur anpassats till det äldre gravkoret.
Kyrkogården i Västra Ny har inte en tydlig indelning i områden för mer påkostade respektive enklare gravar, som finns på många av länets kyrkogårdar. Detta beror troligen på olika omläggningar av kyrkogården. Fotografiet från 1965 i avsnittet om kyrkogårdens historik visar t ex grusgravar avgränsade av klippta häckar väster om kyrkan. Detta område är omlagt. Delar av en äldre struktur finns dock kvar och visas bl a genom de lite äldre och högre gravvårdarna från omkring 1900, ofta invid
kyrkogårdsmuren. Det är även här som gravarna omgärdade med järnsmidesstaket eller stenram ligger. Några gravar är omgärdade av låga, klippta häckar. De omgärdade gravarna har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Dessa typer av omgärdningar är troligen ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Endast enstaka grusade gravar finns kvar på kyrkogården. Det har varit betydligt vanligare med grusade gravar och de kvarvarande har ett högt kulturhistoriskt värde. Rester av ett linjegravssystem finns dels i kvarter NA, sydväst om kyrkan, och dels centralt i kvarter SB. I kvarter NA dateras de från tidigt 1950-tal – tidigt 1960-tal och i kvarter SB är de något äldre. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de ålderdomliga gravvårdarna från 1600- och 1700-talen och tidstypiska gravvårdar så som gjutjärnskors och avbruten kolonn. Även gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har ett kulturhistoriskt värde.
Titlar på gravvårdar berättar om en trakts näringsliv och sociala struktur. I Västra Ny är variationen på titlar stor och relativt få gravvårdar har titeln hemmansägare. Titlar med kyrklig anknytning, t ex kyrkvärden, är vanliga liksom nämndeman. Till de mer ovanliga titlarna hör rorgängare.
Den gamla kyrkogården präglas till stor del idag av en strikt karaktär med gravvårdar och rygghäckar i enhetliga rader. Rygghäckarna är en viktig del av denna karaktär, som är så typisk för våra kyrkogårdar från framför allt 1960-talet och framåt.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter NA Gravplats nr NA 1-454
Kulturhistorisk bedömning
Beträffande kulturhistorisk bedömning av byggnader, murar m m, se avsnittet under den allmänna beskrivningen av kyrkogården.
Kyrkogården i Västra Ny har inte en tydlig indelning i områden för mer påkostade respektive enklare gravar, som finns på många av länets kyrkogårdar. Detta beror troligen på olika omläggningar av kyrkogården. Ett fotografi från 1965 visar den västra delen av kvarter NA med grusgravar avgränsade av klippta häckar väster om kyrkan. Detta område är omlagt. Delar av en äldre struktur finns dock kvar och visas bl a genom de lite äldre och högre gravvårdarna från omkring 1900, ofta invid kyrkogårdsmuren. Det är även här som gravarna omgärdade med järnsmidesstaket eller stenram ligger. Omgärdning med staket är troligen ett bruk som växer fram under andra delen av 1800- talet. Omgärdning med stenram verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet, men förekommer även tidigare. Endast enstaka grusade gravar finns kvar på kyrkogården. Det har varit betydligt vanligare med grusade gravar och de kvarvarande har ett högt kulturhistoriskt värde, liksom olika typer av omgärdningar. Det finns rester av ett linjegravssystem i kvarteret, sydväst om kyrkan. Gravvårdarna är daterade från tidigt 1950-tal – tidigt 1960-tal. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de ålderdomliga gravvårdarna från 1600- och 1700-talen och tidstypiska gravvårdar så som gjutjärnskors och avbruten kolonn. Även gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har ett kulturhistoriskt värde.
Kvarteret präglas till stor del idag av en strikt karaktär med gravvårdar och rygghäckar i enhetliga rader. Rygghäckarna är en viktig del av denna karaktär, som är så typisk för våra kyrkogårdar från framför allt 1960-talet och framåt.
Kvarter SB Gravplats nr SB 1-387
Kulturhistorisk bedömning
Kyrkogården i Västra Ny har inte en tydlig indelning i områden för mer påkostade respektive enklare gravar, som finns på många av länets kyrkogårdar. Detta beror troligen på olika omläggningar av kyrkogården. Delar av en äldre struktur finns dock kvar och visas bl a genom de lite äldre och högre gravvårdarna från omkring 1900, ofta invid kyrkogårdsmuren. Det är även här som gravarna omgärdade med järnsmidesstaket eller tujahäckar ligger. Omgärdning med staket är troligen ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet och är en mer påkostad omgärdning än häckar. Häckar har dock varit en mycket vanlig omgärdning Endast enstaka grusade gravar finns kvar på kyrkogården. Det har varit betydligt vanligare med grusade gravar och de kvarvarande har ett högt kulturhistoriskt värde, liksom olika typer av omgärdning. Rester av ett linjegravssystem finns centralt i kvarter SB med gravvårdar från 1930- och 1940-talen. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna.
Gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal har ett kulturhistoriskt värde. Kvarteret präglas till stor del idag av en strikt karaktär med gravvårdar och rygghäckar i enhetliga rader. Rygghäckarna är en viktig del av denna karaktär, som är så typisk för våra kyrkogårdar från framför allt 1960-talet och framåt.
Kvarter A-T (gravnummer saknas på kartan)
Kulturhistorisk bedömning
Det finns ett kulturhistoriskt värde i den nya kyrkogårdens struktur med grusad gång runt kyrkogårdsdelen och en tydlig mittgång, flankerad med tujabuskar.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2006)
VÄSTRA NY KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i samhället Nykyrka ca 8 km norr om Motala. Kyrkogården har utökats åtminstone två gånger, först åt söder och sedan åt väster. Den äldsta delen i norr är tämligen kvadratisk. Kyrkan ligger på äldsta delen av kyrkogården i dess nordöstra hörn. Kyrkans långhus är ungefär orienterat i SV/NO och detsamma gäller för kyrkogårdens tre delar. För rapportens skull kommer dock kyrkan och kyrkogården att betraktas som orienterad i öst-västlig riktning.
Västra Ny kyrka
Västra Ny är en medeltida socken. Kyrkan uppfördes troligen under andra halvan av 1200-talet som en salkyrka och med samtida sakristia. År 1752 förlängdes sakristian åt norr och 1766 förlängdes kyrkans långhus ca 9, 2 m åt väster. Kyrkan är uppförd i gråsten och har ett rektangulärt långhus i väst/östlig riktning med ett rakt avslutat kor i öster av samma bredd samt sakristia i norr. De spritputsade fasaderna är avfärgade i vitt. Långhuset och koret har gemensamt sadeltak, valmat åt väster. Liksom sakristians tak är det täckt med falsad kopparplåt. De symmetriskt placerade fönsteröppningarna är smala och höga med svartmålade kopplade träbågar med spröjsverk av trä. Kyrkorummet präglas av sent 1700-tal och tidigt 1800-tal med ett sparsamt dekorerat tunnvalv som tillkom samtidigt med långhusets förlängning och bl a Pehr Hörbergs altartavla och Pehr Schiörlins orgelfasad.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av tre delar: kvarter NA, som utgör den äldsta delen, en utökning av densamma åt söder går under beteckningen kvarter SB. Dessa kvarter ligger innanför kyrkogårdsmuren och i rapporten kommer beteckningen ”gamla kyrkogården” att användas när båda kvarteren avses.
Den senaste utökningen, kvarter A-T, ligger väster om de andra kvarteren. Kvarter A-T delas av en mittgång i öst-västlig riktning. Den norra halvan är delvis belagd med gravar. Det sydöstra hörnet används som asklund och det sydvästra hörnet har ännu inte tagits i bruk för begravningar. Området kallas i rapporten ”nya kyrkogården”. Allmän karaktär
Kvarteren NA och SB ligger båda innanför kyrkogårdsmuren och hela den gamla kyrkogården sluttar nedåt mot söder. De äldre kvarteren utgör en väl sammanhållen enhet. De ger ett homogent intryck vad gäller gravvårdar, gångsystem och rygghäckar. Rygghäckar av häckoxbär i nordsydlig riktning ger den gamla kyrkogården en strikt karaktär. Båda kvarteren har huvudsakligen låga moderna gravvårdar med inslag av enstaka högre vårdar från tidigt 1900-tal i utkanterna och framför kyrkans västfasad. Längs den norra kyrkogårdsmuren i kvarter NA står äldre undanställda vårdar och museivårdar. Kvarter SB har, förutom trädkransen, inga träd eller högre buskar och ligger någon meter lägre en kvarter NA.
Den nyaste delen, kv A-T, ligger utanför kyrkogårdsmuren och har en helt annan karaktär. Höga häckar av idegran delar in den norra halvan i mindre rektangulära kvarter. Den södra halvan av kvarter A-T utgörs av en tämligen öppen gräsyta med endast tre idegranshäckar i nord-sydlig riktning. Asklunden ligger i öster och domineras av en stor upphöjd stensättning i form av en nyckel.
Omgärdning
Kvarter NA och SB omgärdas av kyrkogårdsmuren samt en trädkrans bestående av höga lindar med inslag av enstaka lönnar.
Gamla kyrkogården
Väster: kyrkogårdsmuren, ca 1 m hög kallmurad halvmur av kluven granit ca 1-0,3 m med motfyllning på kyrkogårdssidan.
Norr: kyrkogårdsmuren, upp till 1,5 m hög kallmurad fullmur av kluven granit ca 1-0,3 m.
Öster: kyrkogårdsmuren utanför kvarter NA, som i norr. Söder om gravkapellet utanför kvarter SB finns en låg stödmur av granit 0,5 – 0,2 m. Höjden är från ca 0,5 m intill gravkapellet till ca 1 m i sydöstra hörnet.
Söder: kyrkogårdsmuren, kallmurad stödmur upp till 1 m hög av granit 0,5-0,2 m. Nya kyrkogården
Väster: tujahäck.
Norr: tujahäck.
Söder: tujahäck.
Ingångar
Väster: en ca 2,5 m bred öppning i muren där en asfalterad gång leder in till gamla kyrkogården från parkeringen i väster. Här finns inga grindstolpar eller grindar. Norr: en öppning i norra muren, direkt väster om gravkoret, med en kvadratisk grindstolpe av granit i väster och en enkel smidesgrind leder in till gamla kyrkogården. Öster: huvudingången i öster har en smidd pargrind med stämpel BONA i södra grindens övre södra hörn. De kvadratiska grindstolparna är av gråröd kalksten och är släthuggna förutom den nedre delen som är räfflad. Den södra stolpen har inskriptionen ”År” och den norra ”1798”.
Två grusgångar och en gång belagd med plattor leder från kvarter NA till kvarter SB. Två grusgångar leder in till nya kyrkogården från parkeringen i norr.
Vegetation
Gamla kyrkogården
Väster: en lönn innanför västra muren ca 6 m från nordvästra hörnet, eventuell rest av trädkrans?
Norr: tre lindar i trädkransen innanför muren.
Öster: fem lindar i trädkransen står utanför muren, 4 st norr om och en omedelbart söder om östra grinden i kv NA. Innanför muren står 1 lönn i kvarter NA och 2 lindar i kvarter SB.
Söder: fem lindar i trädkransen innanför muren.
Hela gamla kyrkogården har rygghäckar av häckoxbär löpande i N-S riktning. I kvarter NA finns förutom i trädkransen 3 st höga lindar norr om den södra grusgången och 2 höga ornäsbjörkar söder om mittgången. Kvarter SB har utöver trädkransen inga träd och inga höga buskar.
Nya kyrkogården
Väster: sex lindar i trädkransen.
Norr: fyra lindar i trädkransen.
Söder: fyra lindar i trädkransen.
På den nya kyrkogården, kv A-T, finns förutom i omgärdningen häckar av idegran ca 1,3 m höga. På den norra halvan indelar häckarna området i mindre kvarter öppna antingen i norr eller öster mot den omgivande grusgången eller i söder mot mittgången. På den södra halvan finns tre häckar orienterade i N/S varav en är nyplanterad. Två av dem markerar utrymmet som används som asklund och den tredje ligger längst i väster innanför den grusgång som går runt hela kvarteret. Längs mittgången står klippta tujabuskar, 5 st på den norra sidan och 7 st på den södra.
Gångsystem
Alla gångar är grusade, både på gamla (kv. NA och SB) och nya kyrkogården (kv. A-T), utom en asfalterad gång som går längs kyrkans västgavel och därifrån till den gamla kyrkogårdens västra ingång.
Gravvårdstyper
Med tre undantag är samtliga vårdar från 1900-talet. De flesta är de typiska låga och breda moderna vårdarna. Vårdar och gravplatser från tidigt 1900-tal ligger
huvudsakligen i ytterraderna i kvarter NA och SB samt i raderna närmast väster om kyrkan. Dessa visar prov på större variation vad gäller utformning och material, t ex finns smideskors, ett stort gjutjärnskors, en avbruten kolonn samt omgärdningar med stenram eller smidesstaket. Man finner även några nyare vårdar med ovanlig utformning som nr 155 och 168 i kvarter NA.
Nya kyrkogården är sent anlagd och har inga vårdar äldre än 1977. Alla vårdar i kvarter A-T är låga och de flesta är breda.
Minneslund
Minneslunden ligger mellan kyrkan och klockstapeln. Den omges av en 1,5 m hög oxbärshäck och har en liten plantering/plats för ljus omgiven av stockar.
Byggnader
På kyrkogården finns två mindre byggnader: det Odencrantzska gravkoret i nordöst från slutet av 1700-talet och ett gravkapell från början av 1900-talet i sydöstra hörnet. Gravkoret uppfördes av Mattias Odencrantz och hans dotter Ulla. Förutom att vara gravkor för släkten kunde personer av ”samhällelig betydelse” som avlidit i samband med vistelse vid Medevi brunn begravas här. Bl a kemisten m m Torbern Bergman, som avled 1784, ligger begravd här. Både gravkoret och gravkapellet har spritputsade fasader, avfärgade i vitt, och svängda valmade tak täckta med kopparplåt med parallella hakfalsar. I gravkoret förvaras bl a delar av inredningen från Bona kapell.
Söder om kyrkan står klockstapeln. Den har åtta snedsträvor inklädda med rödtjärad slät sentida panel. Själva stapeln är inklädd med rödtjärad locklistpanel med kraftig, välvd locklist. Det korsformade klockhuset har överhäng i söder och norr och där finns två ljudluckor med slät stående panel. Gavelspetsarna och den smala spiran är täckta med stavspån och spiran kröns av ett enkelt kors. Den enkla dörren till klockstapeln sitter i öster. Inne i stapeln står tre resta stockar klädda med spetsigt avslutad spån. Stockarna är spånklädda ända upp till klockvåningen där storklockan och lillklockan hänger. Här finns även en klockmotor. Ljudluckor finns i tre väderstreck. En enkel ledstång utgörs av ett smalt långt rundjärn.
Övrigt
Norr om kyrkan är några äldre gravvårdar placerade. Några är från 1600- 1700-talen och några från sent 1800- eller tidigt 1900-tal. Här finns 10 resta stenar, däribland ett kors på sockel troligen från tiden kring år 1900 och en vård över assessoren I A Berndes från 1830. Av de övriga 8 saknar flera årtal men de årtal som finns går från 1655 till 1715. Den vård som står rest längst åt öster är egentligen överdelen av en häll med evangelistsymboler i hörnen som förmodligen ursprungligen legat i kyrkgolvet. Två hela vårdar och flera fragment ligger också i gräsmattan.
I den östra kyrkogårdsmuren, i kvarter NA, mellan västra grinden och gravkapellet, ligger flera arbetade stenar. Ett par ser ut att ha varit gravvårdar, av typen stele, från tiden runt år 1900 men inga inskriptioner är synliga. Här finns några rektangulära stenar som kan ha utgjort socklar till gravvårdar och en större huggen sten i röd granit som kan ha varit en grindstolpe.
Kyrkogårdens belysning består av moderna lyktstolpar med klotformade glaskupor.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter NA Gravplats nr NA 1-454
Kvarteret omfattar gravplats nr NA 1-454 och ligger huvudsakligen väster och söder om kyrkan. Enstaka gravvårdar står norr och öster om kyrkan. Söder om kvarteret, ligger kvarter SB. Väster om kvarteret ligger parkeringen och kvarter A-T.
Allmän karaktär
Kvarteret ger till stora delar ett homogent intryck vad gäller gravvårdar, gångsystem och rygghäckar. Rygghäckar av häckoxbär i nordsydlig riktning ger kvarteret en strikt karaktär med huvudsakligen låga och moderna gravvårdar. Det finns inslag av enstaka högre vårdar från tidigt 1900-tal i utkanterna och framför kyrkans västfasad.
Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster. I söder tar kvarter SB vid.
Ingångar
Öppning i väster, en järnsmidesgrind i norr och en pargrind i järnsmide i öster.
Vegetation
Rygghäckar av häckoxbär löper i N-S riktning. I kvarter NA finns förutom träden i trädkransen 3 st höga lindar norr om den södra grusgången och 2 höga ornäsbjörkar söder om mittgången.
Gångsystem
Grusade gångar. Huvudgången i väster fram till kyrkans västportal är dock asfalterad, liksom en yta framför portalen.
Gravvårdstyper
Huvudsakligen låga moderna vårdar. En del större gravanläggningar från tidigt 1900-tal återfinns i de yttre gravraderna och närmast väster om kyrkan.
Byggnader
I nordöstra hörnet ligger ett gravkor och söder om kyrkan står klockstapeln.
Övrigt
Museivårdar norr om kyrkan.
Kvarter SB Gravplats nr SB 1-387
Kvarteret omfattar gravplats nr SB1-387 och ligger söder om kyrkan och kvarter NA. Väster om kvarteret, utanför kyrkogårdsmuren, ligger kvarteren i den nya kyrkogården.
Allmän karaktär
Karaktären påminner i hög grad om kvarter NA, men ger ett mer öppet intryck eftersom det inte finns några träd i det inre av kvarteret. Här finns heller inga byggnader förutom gravkapellet.
Omgärdning
I öster, söder och väster begränsas kvarteret av kyrkogårdsmuren.
Ingångar
Det finns tre gångstigar som leder in i kvarteret från kvarter NA i norr - två grusgångar samt längst i väster en dubbel rad av frilagda gångplattor.
Vegetation
Låga rygghäckar som går i nord-sydlig riktning och består av häckoxbär. I det sydöstra hörnet omges 8 gravplatser av ca 0,6 m höga tujahäckar. Träden i trädkransen.
Gångsystem
Innanför den yttersta gravraden löper en grusgång runt kvarterets inre del.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns det två gravar omgärdade med järnsmidesstaket och i kvarterets sydöstra hörn ligger åtta gravar omgärdade med klippta tujahäckar. Centralt finns rester av ett linjegravssystem. Kvarteret domineras av låga gravvårdar
Byggnader
Gravkapellet i kvarterets nordöstra hörn har sin ingång på norrsidan från kvarter NA.
Kvarter A-T (gravnummer saknas på kartan)
Allmän karaktär
Den nyaste delen, kv A-T, ligger väster om den äldre kyrkogården. Karaktären är öppen trots en del höga häckar. Kvarteren har inte använts i så stor utsträckning, utan det är stora öppna gräsytor. Höga häckar av idegran delar in den norra halvan i mindre rektangulära kvarter. Den södra halvan av kvarter A-T utgörs av en tämligen öppen gräsyta med endast tre idegranshäckar i nord-sydlig riktning. Asklunden ligger i öster och domineras av en stor upphöjd stensättning i form av en nyckel.
Omgärdning
Tujahäck i väster, norr och söder.
Ingångar
En öppning i nordöstra hörnet från parkeringsplatsen.
Vegetation
Häckar av idegran ca 1,3 m höga. På den norra halvan indelar häckarna området i mindre kvarter öppna antingen i norr eller öster mot den omgivande grusgången eller i söder mot mittgången.
På den södra halvan finns tre häckar orienterade i N/S varav en är nyplanterad. Två av dem markerar utrymmet som används som asklund och den tredje ligger längst i väster innanför den grusgång som går runt hela kvarteret. Längs mittgången står klippta tujabuskar, 5 st på den norra sidan och 7 st på den södra.
Gångsystem
Grusade gångar går runt kyrkogårdsdelen och det finns en grusad väst/östlig mittgång.
Gravvårdstyper
Nya kyrkogården är sent anlagd och har inga vårdar äldre än 1977. Alla vårdar i kvarter A-T är låga och de flesta är breda. Begravningar har huvudsakligen skett i den norra delen.
Byggnader
Vid parkeringen, norr om kvarter A-T, finns en ekonomibyggnad med putsade fasader, avfärgade i vitt, och ett plåttäckt sadeltak.
Övrigt
På nya kyrkogårdens södra del ligger en nyckelformad asklund.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida.
Fram till början av 1790-talet, troligen 1791, var kyrkogården i stort indelad i särskilda ättehagar utan direkt ordning. Nu beslutade man istället att börja gravöppningarna i ett hörn av kyrkogården och fortsätta framåt utan åtskillnad på stånd. Man beslutade också att lägga igen den Rotkirchska graven och Cnattingiusgraven i kyrkans kor.
Sockenmännen hade problem med ringmuren och 1822 ansågs den vara vanprydande. År 1849 tyckte man att kyrkogården var för liten och man beslutade om att köpa jord. Ringmuren skulle också flyttas. Sockenborna skulle själva forsla fram stenen till kyrkogården men för stensprängning och sättning anlitade man entreprenörer. Gustaf Grill skänkte kastanjeträd till den nya delens förskönande och de skulle planteras av trädgårdsmästaren på Bona. Eventuellt gäller detta den södra delen av kyrkogården, som enligt den ekonomiska kartan ovan, har en annan fastighetsbeteckning. Det kan också handla om ett parti väster om kyrkan och att kvarter SB är en ytterligare och senare utvidgning. Enligt en sockenbeskrivning från 1950 verkar skötseln av kyrkogården ha varit ett sorgebarn och återkommer ofta i handlingarna. I beskrivningen står dock: ”Men först efter 1917 och i ännu högre grad efter 1922 har kyrkogården genom
griftegårdsmästarens omtanke och trägna arbete försatts i ett prydligt och tilltalande skick.” År 1851 tillkom grindarna i kyrkogårdsmuren och de var tillverkade av smeden Ander Peter Bergström i Lilla Tyrhult. Grindarna i öster är dock stämplade ”Bona”. Det är oklart om smeden var anställd där. Han tillverkade en dubbelgrind och en enkelgrind. Det var tillsagt att man ville ha grindar liknande dem i Motala, d v s kyrkogården vid kyrkan i Motala. Motala kyrkogård, där den ligger idag, anlades inte förrän 1865 och har grindar med ett helt annat utseende.
Det är oklart när klockstapeln uppfördes, men en klockstapel är avbildad på kartbilden ovan från 1636. Uppgifter om klockstapel finns annars från omkring 1700. Det kan vara oklart om en del uppgifter syftar på nybygge eller reparation. På 1730-talet spånades den delvis om och tjärströks. År 1843 blev den ”på nytt brädtäckt” och nödvändigt reparerad och 1860 täcktes den med kyrkspån i stället för de tidigare stickspånen. Å r 1911 byggdes gravkapellet i kyrkogårdens sydöstra hörn.
År 1977 invigdes den nya kyrkogården intill den gamla kyrkogården kring kyrkan. Parkeringsplats anlades också. Nya delen omgärdas av en häck.
Inventeringsår 2016
FÖRSAMLING 1995 - VÄSTRA NY
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1159, 1900: 1600, 1995: 1342
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt i det kuperade skogslandet utefter riksväg 50 norr om Motala i kontakt med ett modernt villasamhälle. Vid kyrkan ligger en skola samt f.d. ålderdomshem. På kyrkogården finns också en klockstapel från 1600-talet, det Odencrantzka gravkoret och ett gravkapell från 1911.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och en sakristia i norr. Den medeltida salkyrkan uppfördes under 1200-talets andra hälft, med samtida tunnvälvd sakristia. Sakristian utbyggdes i norr 1752. År 1766 förlängdes långhuset västerut, varvid ett sannolikt senmedeltida vapenhus i söder revs.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören har vitputsade fasader och valmtak. Ingången är sedan ombyggnaden 1766 förlagd i väster. I samband med 1700-talets ombyggnad revs kyrkorummets medeltida valv och ersattes det befintliga, tryckta trätunnvalvet, som dekorerades med girlanger på sidorna. Vid restaureringen 1937 framtogs fragment av 1500-talsmålningar och ett par korfönster igensattes. Målningarna är begränsade till det gamla korets väggar och är utförda i en primitiv stil. Enligt Cnattingius (1965) bildar de en intressant övergång mellan gotisk kyrkokonst och folkligt måleri. Kyrkan restaurerades senast 1974-75 och återfick då 1700-talets färgsättning. Det medeltida altaret i sten är inklätt med trä. Orgeln tillverkades av Per Schiörlin 1794, strax efter också en altartavla och predik-stolen som båda gjordes av A Malmström i Nubbelkullen. Redan 1803 förnyades altartavlan med en ny målad av Per Hörberg. Bänkinredningen är öppen.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Ett triumfkrucifix, 1300-talstyp, och en madonnabild finns bevarad. Dopfunten är från 1950.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
VÄSTRA NY KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Västra Ny församling Motala kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Västra Ny kyrka, Tio nyrestaurerade kyrkor i Linköpings stift. Cnattingius, B.: Västra Ny kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1965.
Cnattingius, B.: "Tio nyrestaurerade kyrkor i Linköpings stift". Linköpings stifts julbok. 1937.
. ISBN: ?
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin