Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN -Lyrestads kyrka vid Friaån har ett öppet läge i den sydvästra delen av Lyrestad. Öster om kyrkan sammanfaller väg E20 med den gamla Eriksgatan. Tillsammans med bland annat före detta prästgården och ett tiondemagasin markerar kyrkan läget för en kyrkby med medeltida ursprung, som med järnvägens och Göta kanals tillkomst på 1800-talet utvecklades till en mindre centralort.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den stora, trapetsformade kyrkogården utvidgades 1962. I den utvidgade delen, avskild genom en stenmur, uppfördes ett bårhus. Kyrkogården inhägnas genom en trädrad och en kallmurad stenmur. Ingångarna utgörs av smidesgrindar med stenstolpar. Södra grinden är sannolikt från 1700-talet. Grusgångar finns bland annat utmed murarna. Anläggningen innehåller ett stenkors från 1600-1700-talet och flera 1800-talsgravar i form av höga stenar, järnkors och järnstaket. Minneslunden är från 1999.
KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK OCH BEDÖMNING - Lyrestads kyrka uppfördes 1674, delvis på grunden av en medeltida föregångare. Om den föregående kyrkan minner en liljesten utmed västfasaden. Den vitputsade, robusta stenkyrkan har fullbrett, tresidigt avslutat kor och i söder ett vapenhus. Under sent 1600-tal och tidigt 1700-tal tillkom med strävpelarna samt sakristian i norr och tornet i väster. Det kraftiga stentornet avslutas genom en konsolprydd taklist av trä och en sluten trälanternin med tornur. Kyrkan får till stor del sin karaktär genom det branta, svängda, spåntaket och korets två strävpelare med smala, spåntäckta spiror. Västporten är möjligen ursprunglig. Vapenhuset i söder byggdes om väsentligt 1902.
Kyrkans interiör har till stor del bevarat sin barockkaraktär. Åttkantiga stenpelare uppbär takets kryssvalv och indelar rummet i tre skepp. Predikstolen med tillhörande ljudtak i renässans kompletterades på 1670-talet med apostlaskulpturer, idag placerade på nordväggen. Från samma tid som skulpturerna är altaruppsatsen, tre epitafier, läktarbröstet med apostlamålningar samt Johan Everhardts orgelfasad. Altaruppsatsen innefattar två kopior av Rubensmålningar, gjorda på 1600-talet. Från medeltiden återfinns en dopfunt, en madonnaskulptur, ett krucifix och i vapenhuset en skulptur föreställande Judas Iskariot med repsnara runt halsen. I vapenhuset förvaras också ett korskrank med skulpterade kvinnofigurer från 1600-talet. Vid Axel Forsséns renovering 1936 återplacerades madonnan och krucifixet i kyrkorummet efter att ha varit undanställda en period. Samtidigt utbyttes bänkinredningen och kyrkans korbänkar avlägsnades. Nuvarande färgsättning tillkom 1978.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ vid vård och förvaltning av kyrkan och dess anläggning - Kyrkan har ett öppet läge i en kyrkby invid Göta kanal och Friaån
- Bevarat medeltida murverk i nordväggen är ett omistligt historiskt dokument. - Kyrkan i sin helhet är en av stiftets få, välbevarade kyrkor från denna tid - Kyrkans välbevarade exteriör från sent 1600-tal och tidigt 1700-tal
- Korets karakteristiska strävpelare med spånklädda spiror
- Kyrkans svängda spåntak
- Den rika interiörens prägel av barock
- Bevarade valv och inredningen från 1600-talet och 1700-talet
- Medeltida liljesten, dopfunt och skulpturer
-Kyrkogårdens grusgångar, trädrad, stenmur, smidesgrindar och äldre gravvårdar
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2005)
LYRESTADS KYRKA är öst - västligt belägen i södra delen av en trapetsformad kyrkogård, avsmalnande mot norr. Kyrkogården utvidgades 1962-1963 med en ny, något lägre belägen del i väster. Nordväst om kyrkan ligger ett bårhus. Huvudingången vetter mot bygatan i söder och utgörs av en dubbel smidesgrind, troligen 1700-tal, vackert utsirad med bland annat voluter upptill. Grinden är placerad mellan stenstolpar med profilerade stenkoner. På den östliga stenstolpens utsida, vänd mot väggen, finns, i guldfärg, inskriptionen "Gustav 1910". Från grinden leder en bred gång med plattor mot kyrkans huvudingång i nordväst och en grusgång, kantad av bräder, mot kyrkans sydportal. En muröppning är belägen i sydöst och vetter mot en körväg. Ingången från söder till den nyare kyrkogårdsdelen utgörs också av en muröppning. Härifrån leder en grusgång mot väster utmed kyrkans fasad. Grusgångar finns utmed kyrkogårdens norra, nordöstra och nordöstra gräns och, i höjd med bårhuset, är en öst-västligt orienterad gång.
Kyrkogården inramas mot söder och sydöst av en kallmurad stenmur. En stenmur skiljer även den äldre kyrkogården från den utvidgade delen i väster. Den äldre kyrkogårdsdelen omges dessutom av en trädrad. I norr och närmast ån i väster växer en häck.
Söder om kyrkogården saknas i stort sett kvartersindelning. Här finns ett stenkors med reliefer från 1600-1700-talet och antal gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Dessa består av höga stenar, varav en inramas av järnstaket. Här finns även enstaka kors av järnplåt. Även utmed de två nord-sydligt orienterade grusgångarna norr om kyrkan finns några äldre gravar, bland annat ett järnkors närmast kyrkan. I kyrkogårdens norra del, öster om koret samt på den nya kyrkogårdsdelen finns en viss kvartersindelning genom häckar. Nordväst om kyrkan finns en minneslund från 1999 med vattenspegel och buskar.
BÅRHUS - Det rektangulära bårhuset, som även innehåller förråd och toaletter, är spritputsad, vitmålad och täcks av ett valmat, skiffertäckt sadeltak. Sockeln utgörs av kalkstensskivor. Arkitekt vid uppförandet 1963 avr Anders Ekman, Falköping.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin