Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Enåsa kyrka har ett markerat läge på en rullstensås i det öppna jordbrukslandskapet vid Friaåns utlopp i Vänern. Kyrkplatsen är medeltida. Kyrkbyn som tidigare omgav kyrkogården revs omkring 1900. Tillsammans med närbelägna Börstorps slott utgör kyrkan en kyrko - godsmiljö från 1600-1900-talet.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården omges av en stenmur med smidesgrindar mellan murade och putsade stolpar. Kyrkans östra korvägg är infälld i kyrkogårdsmuren. Anläggningen innehåller ett fåtal grusgångar och några enar. Bland gravvårdarna, som bland annat tillhör Börstorps ägare sedan 1800-talets början, finns järnkors och järnstaket.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Salkyrkan är uppfördes 1787 på initiativ av Fredrik Gustaf Spens på Börstorps slott, som ligger begravd under koret tillsammans med bland andra makan Ulrika Eleonora Falkenberg. Arkitekt var Olof Tempelman. På ritningen fanns ett runt gravkor i öster, som dock aldrig utfördes. Den vitputsade kyrkan med rundade fönsteröppningar har ett kor med tresidig avslutning, typiskt för 1700-talet. Tornet är försett med gustaviansk överbyggnad i form av karnisformad huv med runda blindfönster och liten lanternin. Portarna är sannolikt ursprungliga liksom vissa, järnspröjsförsedda fönster. 1933 utbyttes kyrkans spåntak mot tegel respektive plåt.
Det ljusa kyrkorummet täcks av ett ursprungligt spegelvälvt trätak. Från kyrkans tillkomsttid har även bevarats predikstol, en orgelfasad från en Everhardtsorgel och altarkorset. Om föregående kyrka minner en skulpterad 1200-talsmadonna, en medeltida skulptur föreställande Sankt Knut eller Erik den helige, sakristians medeltida ljuskrona av järnplåt, en karmstol daterad 1666 samt en sannolikt medeltida Kristusskulptur. Bänkinredningen är troligen från 1914. Vid Edgar Haasums och Olle Hellströms renovering på 1960-talet tillkom nuvarande granitdopfunt och färgsättning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan och närliggande Börstorps slott utgör en gods - och kyrkomiljö.
- Kyrkan speglar inflytandet från en godsägarfamilj under 1600-1900-talet.
- Kyrkan är uppförd på kyrkplats med kontinuitet sedan medeltiden och markerar läget för den äldre bykärnan - Kyrkans välbevarade exteriör representerar de gustavianska sockenkyrkorna - Interiörens bevarade enkelhet och renhet
- Interiörens prägel av två tidsskikt, nämligen sent 1700-tal och 1900-tal. - Bevarad inredning från byggnadstiden
- Medeltida skulpturer och ljuskrona från föregående kyrka
- Kyrkogårdens mur, grindar, grusgångar, och äldre gravvårdar.
Inventeringsår (2005)
ENÅSA KYRKA - Kyrkan består av ett relativt brett och kort långhus, fullbrett, tresidigt avslutat kor i öster, smalare torn med fyrsidig trälanternin i väster och sakristia i norr. Förutom huvudingången i väster har kyrkan en portal i östra delen av sydfasaden.
FASAD - Enåsa kyrka är uppförd av gråsten och slätputsad. Under takfoten finns en profilerad taklist av putsat tegel. Lanterninen är täckt av vitmålad slätpanel och i varje väderstreck finns ett rundbågigt, svart blindfönster. Blindfönstren omges på båda sidor av en enkel, vit träpilaster. Den jämna granitsockeln, troligen putsad med cementbruk, är svagt skråkantad. I korets östra fasad är ett fönster igensatt med en oputsad kalksten. Stenen har en inskription angående kyrkan tillkomst 1786.
PORT - Huvudingången är belägen i väster och utgörs av en brun, segmentbågad dörr med fiskbensmönstrad fyllning och smidd nyckelskylt och dragbygel. Porten är placerad i en segmentbågad nisch och framför är ett trappsteg och ett vilplan med en handledare i söder. Porten i söder är en segmentbågad, brun dörr med fiskbensmönstrad fyllning och med smidd nyckelskylt och dragbygel. Porten är placerad i liv med fasaden och framför ligger en kalksten.
FÖNSTER - I sydfasaden finns tre och i nordfasaden två stycken rundbågiga fönster, varav ett i kordelen, öster om sydporten. De bruna, rundbågiga fönstren består av fyra lufter nedtill och två upptill , indelade i smårutor genom blyspröjs. Likadana fönster finns i korets sydöstra och nordöstra fasader, men det östra är igensatt. Vapenhuset har på andra våningen i söder respektive norr fönster med liknande utformning, men smalare och indelat genom järnspröjs. Dessa är troligen ursprungliga. I tornets andra våning finns i söder ett rektangulärt, brunmålat fönster indelat i nio rutor och placerat i en segmentbågad nisch. På varje fasad finns en rundbågig ljudglugg med svarta luckor och solbänkar av kalksten. Sakristians lilla rundbågiga fönster mot norr har korspost, indelas genom korspost och järnspröjs.
TAK -Långhuset har sadeltak, valmat över koret och belagt med enkupigt lertegel. Östra gavelspetsen kröns av ett kopparkors. Tornet täcks av en karnisformad huv, täckt med svartmålad plåt i storplåtsformat. På varje sida av huven är ett rundbågigt blindfönster av svart plåt (möjligen har här tidigare funnits tornur), krönt av ett klot. Lanterninen har även denna karnisformad och plåttäckt huv, krönt med ett kors på klot av koppar. Sakristian har sadeltak, täckt med enkupigt lertegel. Stuprör och hängrännor är av plåt.
ENÅSA KYRKA - Kyrkan består av ett relativt brett och kort långhus, fullbrett, tresidigt avslutat kor i öster, vapenhus i tornets bottenvåning och sakristia i norr. Under koret finns Falkenbergs gravkor.
LÅNGHUS -Tornets östligaste parti, ca två meter, ingår i kyrkorummet. Över kyrkorummets västra del är en liten läktare. Väster om tornets östvägg fortsätter mittgången och består här av en djup nisch i vilken vapenhusdörren är placerad. På båda sidor av mittgången är en slät, grå dörr, som leder till två förrådsrum under läktaren. Mot tornväggen, norr om mittgången är två grunda skåp med släta, dubbla dörrar. Bänkar saknas närmast tornväggen.
I långhusets östra del finns en port med vindfång och innerdörr i söder och i norr finns en dörr in till sakristian. Framför sydporten är en bred tvärgång och framför sakristidörren en smalare tvärgång. Sakristidörren är belägen något längre österut än sydporten, varför norra bänkkvarteret är något större än det södra. Utmed sydväggen, öster om porten finns ytterligare ett bänkkvarter, vilket är vänt mot norr.
I den norra tvärgången står en karmstol med sniderier och rektangulär ryggbricka märkt "CK OHS IOW 1660". Sitsen av träskiva är brunmålad.
Predikstolen är placerad i långhusets nordöstra del, i höjd med den nordöstra bänken, som här är något avkortad. Öster om sakristidörren hänger två medeltida skulpturer.
GOLV - Golvet utgörs av äldre, rektangulära kalkstenar. I "korsmitten", det vill säga de två tvärgångarna i långhusets östra del, utgörs golvet av längsgående, breda plankor. Vid varje långsida finns två gångjärn av smide, troligen tillhörande en lucka till kyrkans gravkor. I mittgången ligger en brun matta. Samtliga bänkar är placerade på ett ca en dm högt undergolv av smala, troligen oljade plankor.
VÄGG -Väggarna är slätputsade och vitkalkade. På ytterväggarna sitter, ca tre meter över golv, små järnkrokar där tidigare begravningsvapen varit upphängda. Här hänger på varje sida även två elektrifierade lampetter av malm. Väggarna avslutas upptill av en rikt profilerad, gråblå taklist med ljusa marmoreringar.
INNERDÖRRAR OCH PORTAR - Dörren till vapenhuset i väster utgörs av en troligen betsad bred, segmentbågad pardörr med smidda beslag och stocklås. Dörren är placerad i en mycket djup nisch, segmentbågad de ca 70 centimetrarna närmast dörren.
Porten i söder är en segmentbågad, gråvit pardörr med stocklås och smidda beslag, placerad i en djup, segmentbågad nisch. Innanför porten är ett vindfång med innerdörr. Den grå, rektangulära pardörren med metallhandtag är troligen från 1950-talet. Varje dörrblad har nederst en hög spegel och överst ett kvadratiskt fönster med blyspröjs. Dörren har en segmentbågad träomfattning.
Dörren till sakristian är en kraftig, omålad, segmentbågad enkeldörr med fiskbensmönstrad fyllning, dragring och rombisk nyckelskylt av smide och på insidan med stocklås. Troligen är dörren ursprunglig. I öppningen ligger en tröskel av kalksten. Dörren är placerad i en segmentbågad nisch.
FÖNSTER - Långhuset har två högt och parvis placerade rundbågade fönster på varje sida. De gråmålade, profilerade innanfönstren, troligen från 1900-talets mellersta del har mittpost och två tvärposter. Varje luft indelas genom träspröjs i fyra rutor. Fönstren är placerade i rundbågade, något konande smygar. Ytterbågarna indelas genom blyspröjs i smårutor med antikglas och är öppningsbara, troligen från 1950-talet.
TAK - Det ljust blå spegelvälvda trätaket består av längsgående, släta bräder av varierande längd och bredd. Taket är troligen ursprungligt.
Över mittgången hänger en ljuskrona, helt av glas, med nedhängande löv, troligen tidigt 1800-tal. Över bänkkvarteren hänger mindre, elektrifierade malmkronor av senare datum. Under läktaren utgörs taket av breda, vita plankor.
KOR - Koret avgränsas genom ett tre trappstegs förhöjd nivå och genom en skärm på varje sida av mittgången. Trappan är av plankor. Altaret är placerat utmed östväggen liksom den fyrsidiga altarringen. Mellan altarringen och den sydöstra respektive nordöstra väggen är en bänkdörr till en tidigare kyrkvärdsbänk. Ovanpå altaret är altarprydnaden placerad. Utmed varje bänkskärm, i korets sydvästra respektive nordvästra hörn, står en rikt järnbeslagen kista. Utmed nordväggen är ett piano. Vid nord- respektive sydväggen står en 1700-talsstol med ryggbricka. I korets södra del står även en dopfunt. Nummertavlorna är upphängda mitt på ytterväggarna.
GOLV - Korgolvet utgörs av äldre, rektangulära kalkstenar. Framför altarringen ligger en stor, rektangulär yllematta i gula toner. märkt "MB 1967". Altarringen är placerad på ett ca 15 cm högt grågult trägolv, vilket på alla sidor skjuter ut ca 70 cm runtom altarringen. I norr och söder är även ett smalt trappsteg på den utskjutande delen. Innanför altarringen är golvet ytterligare ett trappsteg upphöjt och täckt med gråbrun heltäckningsmatta.
VÄGG - Se långhus.
FÖNSTER - Koret har i söder, norr, sydöst och nordöst vardera ett fönster av samma utformning som långhusfönstren.
TAK - Kortaket är en fortsättning på långhustaket och valmat över korets östra, tresidiga parti. FAST INREDNING
ALTARE - Det enkla, gråvita altaret utgörs av en träskiva, uppburen av träunderrede täckt med masonit. BÄNKINREDNING - Bänkinredningen, troligen från 1914, består av ett öppet kvarter i norr och två i söder, det sydöstra med bänkarna vända mot norr. Norra bänkkvarteret innehåller 14 bänkar, det sydvästra 12 och det sydöstra fyra stycken. Norra och sydvästra bänkkvarteret avskiljs från tvärgångarna genom skärmar. Det sydöstra kvarteret avskärmas från mittgången genom en skärm och likadana skärmar avskiljer även långhuset från koret. De gråmålade skärmarna pryds av något nedsänkta speglar med vertikal pärlspont.
Bänkgavlarna är rektangulära med något avfasade hörn och målade i grönt. De brutna och profilerade kanterna är målade i brungrönt. Ryggarnas insidor, som har speglar med vertikal pärlspont, och bokbrädena är marmorerade i grönt. Ryggarnas utsidor är grå.
PREDIKSTOL - Den grå, polygonala predikstolen med profilerade lister har på varje sida en spegel med förgylld ram. I varje spegelfält är en kärve målad i guldfärg. Under speglarna är en förgylld girland i relief. Predikstolen hänger på nordväggen, varifrån man når den genom en rundbågig dörröppning. Predikstolstrappan är belägen i sakristian - se nedan.
Det gråvita, åttkantiga ljudtaket har profilerad kant med snidade, förgyllda musslor. Ovanpå kanten finns skulpterade, delvis förgyllda amuletter och brinnande facklor (?). Taket kröns av ett klot, uppburet av uppsvängt och genombrutet galler. Den gustavianska predisktolen är troligen från kyrkans tillkomsttid.
ORGEL - Den lilla, gråvita orgelfasaden har något uppsvängt mittparti och tre toureller med synliga pipor. Tourellernas övre del har dekor av snidad och förgylld akantus, krönt av tre förgyllda urnor i relief. Vid varje sida av fasaden är två skulpterade, genombrutna och förgyllda akantusornament. Fasaden härrör från en orgel byggd 1787 av Johan Everhardt, Skara. Nuvarande pneumatiska orgelverk har 7 stämmor, fördelade på två manualer och pedal. Det är tillverkat 1934 av Md och H Lindegren, Göteborg. Spelbordet är vänt mot väster.
LÄKTARE - Läktaren vilar på tre par pelare utmed mittgången. De östligaste pelarna är cylindriska och grönmålade medan de två västligaste paren är grå och närmast fyrsidiga. Läktarbröstet utgörs av ett skrank, något utsvängt i mittpartiet. Det ljusgrå skranket pryds av profilerade, delvis förgyllda kantlister samt av rektangulära mörkare grå speglar innanför förgylld lister. Läktargolvet utgörs av smala bräder. På läktaren finns på varje sida fem gradänger med lika många bänkar.
SPECIFIKA INVENTARIER -
ALTARTAVLA - Altartavlan utgörs av ett förgyllt träkors från 1793 med en något skrovlig yta och en förgylld törnekrona hängande över korsmitten. Krucifixet är placerat på ett vitt, profilerat träpodium med vissa förgyllda lister.
ALTARRING - Den fyrsidiga altarringen, möjligen från 1914, är på utsidan gulmålad med grå, rektangulära, vertikala speglar. Färgen är starkt avflagnande. Armstödet är av gråmålat trä med en liten förgylld list nedtill. Knäfallet är stoppat och klätt med grått ylletyg.
Vid altarringens sidor är, mot östväggen, en dörr med samma utseende som altarringens två dörrar. Här har troligen funnits kyrkvärdsbänkar.
DOPFUNT - Dopfunten av polerad granit (?) från 1900-talets mitt, består av en vid och låg, åttkantig cuppa med rundad nederdel, uppburen av en åttkantig, uppåt konande fot.
NUMMERTAVLA- De svarta, rundbågade nummertavlorna omges av profilerade, grå ramar, troligen ca 1900. SKULPTURER - En polykrom madonnaskulptur sitter närmast öster om sakristidörren och dateras till sent 1200-tal. Madonnan sitter på en profilerad, röd bänk med guldfärgad dyna och har guldfärgad krona samt här bakom en gloria. Hon har vågigt hår och röd, draperad mantel samt klänning som saknar färg. Kristusbarnet, som suttit på vänster knä, saknas.
En annan skulptur öster om madonnan avbildar Sankt Knut eller Erik den helige. Figuren har krona, lockigt hår och veckad mantel, som han håller upp med höger hand. Färg saknas. Båda skulpturerna är placerade på kraftiga plankor, uppsatta på nordväggen.
VAPENHUS - I nordöstra hörnet står ett bokbord och utmed nordväggen en vit parkbänk med gavlar av gjutjärn och i övrigt av trä. Utmed sydväggen går en öppen, omålad läktartrappa. Under trappan, bakom en vägg av vertikala träplankor finns förvaringsutrymmen. Läktartrappan har mot söder ett vitt genombrutet räcke och mot norr ett helt skrank.
VÄGG - Innerväggarna är slätputsade och vitmålade.
PORT/DÖRR - Porten är en bred, segmentbågad pardörr av omålat trä, försedd med stocklås och smidesbeslag. Dörren är placerad i en segmentbågad nisch. Till förvaringsutrymmet under trappan leder en infälld plankdörr med nyckelskylt av plåt. Framför den vita läktardörren, som har sicksackfyllning, är en stentrappa med fyra steg och här nedan en avsats. I norr forstätter trappan mot tornet, via en vit trädörr.
FÖNSTER - På varje långsida finns ett grått, rundbågigt, troligen ursprungligt fönster med vardera fyra lufter, indelat i smårutor genom blyspröjs. Fönstren är placerade i putsade, rundbågiga smygar. I varje fönsterbänk står två ljushållare.
TAK - Det plana taket består av vita plankor med avflagnande färg.
GOLV - Golvet utgörs av murade naturstenar. Golvet är mycket sprucket.
SAKRISTIA- I sydvästra hörnet är en trätrappa med fem omålade steg och grå sättsteg, som leder till predikstolsdörren. Mot rummet har trappan mot öster ett grått skrank framför trappan. Utmed sakristians nordvägg är ett bockbord.
GOLV - PÅ golvet ligger grågul heltäckningsmatta.
VÄGG -Väggen är putsad och vitmålad. I östväggen är en rundbågig nisch.
DÖRR - Predikstolsdörren är rektangulär, enkel och försedd med smidesbeslag. FÖNSTER -Ett rundbågigt fönster i norr är indelat i fyra rutor. Mellan ytter- och innanfönster är ett järngaller. Fönstret är placerat i en rundbågig nisch.
TAK - Taket utgörs av ett vitmålat tunnvalv at trä. I taket hänger en cylindrisk, medeltida ljuskrona av plåt. TORN
TORNVÅNING - Våning 1 är belägen i vapenhuset. I våning 2, väster om läktaren är golv och tak av plankor, medan väggarna är putsade. I norr och söder är ett rektangulärt fönster med blyspröjs. Även våning 3 har golv och tak av plankor, men putsade väggar. Klockorna är från 1700-talets slut. I varje väderstreck är en rundbågig ljudglugg. En trappa leder vidare till lanterninvåningen.
Fasadkulör (2005): Vit
Antal våningar (2005): 01, 03, Krypta
Byggnadsdel (2005): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2016
ENÅSA KYRKA - Enåsa kyrka, även kallad Sanct Canutus, har två föregångare, båda på samma kyrkplats som nuvarande. Från medeltidskyrkan, tillägnad Sankt Knut, har bevarats en mässhake, en skulpterad madonna, en skulptur föreställande Sankt Knut eller Erik den helige samt en ljuskrona i järnplåt. Möjligen är en skulpterad Kristusfigur (kors och armar saknas) och sakristians dörrbeslag medeltida. Medeltidskyrkan ersattes på 1600-talet av en träkyrka. Denna byggdes av godsägare Conrad Falkenberg på Börstorps slott och finns avbildad i Peringskiölds Monumenta. Från denna tid finns en stol, daterad 1660. En stenmur skall ha byggts 1774.
Nuvarande kyrka uppfördes 1786-1787 på initiativ och bekostnad av ägaren till Börstorp, Fredrik Gustaf Spens. Ritningarna gjordes 1783 av arkitekt Olof Tempelman, 1745-1816. Tempelman samarbetade under många år med överintendent C.F. Adelcrantz på överintendentämbetet och ritade både kyrkor och kyrkoinredningar. På Tempelmans ritning har Enåsa kyrka cirkulärt gravkor i öster, men istället byggdes ett gravkor under koret. Här ligger byggherren och hans maka Ulrika Eleonora Falkenberg begravda. En orgel tillverkades 1787 av Johan Everhardt och den förgyllda fasaden finns ännu kvar. Lika gamla är klockorna. En altartavla från byggnadstiden såldes 1793 till Färeds kyrka och ersattes av nuvarande kors. Från 1700-talet är även den gustavianska predikstolen och en ljuskrona av böhmisk kristall.
1906 omtäcktes taken som då var klädda med stickspån av furu. Enligt en beskrivning av Anders Roland från denna tid hade fönstren tidigare haft luckor. Fönsterglasen var gula och gröna. Bänkinredningen var sluten, vitmålad och försedd med gårdsnamn. Taklisten var gulmålad, östväggen var dekormålad med moln och änglar samt kortaket härovan med ett Guds allseende öga. Kyrkan renoverades 1914. Kyrkan målades. Nya, öppna bänkar, kamin och skorsten insattes, trägolven under bänkkvarteren omlades och dörrarna lagades. På de "utdömda bänkarna" upptäcktes, enligt noteringar, underliggande målning, en från den föregående 1600-talskyrkan, i form av röda marmoreringar. Axel Forsséns förslag till "ordnande av kyrkogården" godkändes 1926. Långhustakets spåntak utbyttes mot tegel 1933. Eventuellt ersattes samtidigt tornets spån med plåt. Ett nytt orgelverk skänktes 1934 av socknens småskollärarinna och syförening. Enligt handlingar vette kyrkogårdens huvudentré mot väster och vägen kantades av en ståtlig allé. Kyrkogården var däremot, liksom kyrkorummet, i bedrövligt skick. Altarringen, predikstolen, läktarbröstet och orgelfasaden dekorerades genom påklistrade oljemålningar på väv, troligen gjorda i sen tid av lekman på orten. Ett renoveringsförslag upprättades för kyrkan 1950 av arkitekt Lars-Håkan Stråge. I förslaget ingick bland annat lagning och målning av socklar och fönster, omplanering av kyrkogården, nytt golv i sakristian, elinstallation och värmeanläggning mm. Av detta genomfördes åtminstone installation av elektrisk orgelfläkt och varmluftsuppvärmning (Bachosystem). Detta hände 1957. Ett förslag till inre renovering gjordes av konservator Olle Hellström och kyrkvärd Walfrid Carlsson 1958, men kom aldrig till stånd på grund av ekonomiska svårigheter. Vid länsarkitekt E Haasums och landsantikvarie Ullenius fortsatta renovering 1966-1967 fick interiören ny färgsättning, enligt Olle Hellströms förebilder. Istället för grått målades taket gråblått och bänkarna blågröna. Kormålningarna övermålades. Hellström tog även fram ursprungsfärger på predikstol, altarring och orgelfasad och de påklistrade avlägsnades. Dörrar avlutades. Två medeltida skulpturer, som under en period varit placerade i sakristian, konserverades av Olle Hellström och placerades i kyrkorummet. Järnkronan konserverades genom Västergötlands museum. Nya textilier, tillverkade av Monica Bertilsson, Vara, införskaffades. Bachosystemet, som aldrig kom att fungera tillfredsställande, ersattes av elektrisk värme. En dopfunt av norsk granit, ritad av Adolf Niklasson, införskaffades. Tidigare hade kyrkan inte ägt någon dopfunt, utan en dopskål hade placerats "på ett skrangligt bord". 1978 återinvigdes kyrkan efter en utvändig renovering som innefattade bland annat omputsning. Denna utfördes av Bröderna Asp, Töreboda. En minnestavla på östra korfasaden blev ifylld på senare tid.
År 1787 Specifika inventarier - kyrkklocka
År 1787 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Johan Everhardt d ä
År 1793 Fast inredning - altaruppsats
Kors
År 1906 Underhåll - takomläggning
År 1914 Underhåll - målningsarbete
År 1914 Fast inredning - bänkinredning
Öppna kvarter.
År 1914 Teknisk installation - el
Kamin installeras.
År 1933 Underhåll - takomläggning
Spån byts mot tegel på långhus. Spån byts mot plåt på tornhuv.
År 1934 Fast inredning - orgel, orgelverk
År 1957 Teknisk installation - el
Elektrisk orgelfläkt.
År 1957 Teknisk installation - värme
Varmluftssystem.
År 1966-1967 Konservatorsarbeten
Ursprungliga färger tags fram på predikstol, altarring och orgelfasad. Två medeltidsskulpturer konserveras och placeras i kyrkorummet.
Arkitekt: Edgar Haasum
Konservator: Olle Hellström
År 1966-1967 Specifika inventarier - dopfunt
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1966-1967 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ny färgsättning, varvid kormålningar övermålas. Dörrar avlutas.
Arkitekt: Edgar Haasum
Konservator: Olle Hellström
År 1966-1967 Teknisk installation - värme
Elvärme
Arkitekt: Edgar Haasum
År 1978 Underhåll - omputsning
Fasader omputsas.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift. Berg Villner, Lena 1997: Tempelman..
Forssell, N F: Hassle pastorat och Hasslerörs kommun. 1968.
Berg Villner, L: Tempelman. Arkitekten Olof Tempelman 1745-1816. 1997..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Spens,Fredrik Gustaf:Byggherre"; "Tempelman,Olof:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin