Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Den troligen medeltida kyrkplatsen är belägen på det ändmoränstråk som sträcker sig genom Dalsland och utgör en kulturgräns mellan landskapets södra och norra delar. Längs ändmoränen leder vid Råggärd en landsväg, en av landskapets äldre färdvägar, förbi kyrkan. Denna ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården konstituerat av ett stort fornlämningsområde med gravfält något norr om kyrkan, den gamla vägen samt sockencentrats historiska bebyggelse med f d skola, lärarbostäder och prästgård.
Den enkla vitmålade träkyrkan med långhus, kor och lågt västtorn uppfördes i sin helhet 1743-46 och har bevarad planlösning och yttre form, med undantag av ett sekundärt vindfång mot söder. Tidstypiska och karaktäristiska drag är den relativt breda och korta långhuskroppen med dess branta och i förhållande till tornet höga tak. Kyrkorummet är enkelt utformat med en sparsmakad inredning förutom den praktfulla altaruppsatsen, lokalt tillverkad i provinsiell barockstil 1771. Det korta och breda rummet med plant tak domineras av gröna kulörer och ger ett dämpat intryck. De stänkmålade timmerväggarna bidrar till karaktären av en enkel träkyrka. Kyrkorummet präglas också av 1949-1950 års återrestaurering, med syfte att framhäva interiörens ursprungliga karaktär, bl a genom färgsättningen.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön
- kyrkan ingår i ett riksintresse för kulturmiljövården
- kyrkan är ett välbevarat exempel på en mindre träkyrka i Dalslands skogsbygder med bevarad ursprunglig karaktär och disposition såväl exteriört som interiört
- de bevarade uttrycken efter 1949-50-års renovering,
- den lokalt tillverkade altaruppsatsen motsvarande provinsiell barockstil från 1771 - kyrkans plana tak som bidrar till kyrkorummets ursprungliga karaktär
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård samt ett bårhus (1968) i vitt mexitegel och sadeltak täckt av svarta betongpannor.
Kyrkogården har en i princip kvadratisk form kring kyrkan som är orienterad i sydostlig -nordvästlig riktning. Kyrkogården har två tydliga delar, en äldre huvuddel, "gamla kyrkogården", närmast kyrkan samt en utvidgning mot sydväst, "nya kyrkogården", invigd 1987.
Uppgifter finns om utvidgningar 1831-32 (mot väster) och 1851 (mot norr och öster). Kyrkogårdens äldsta delar bör traditionsenligt vara de närmast söder om kyrka. I äldre tid fanns en ovilja att använda marken norr om kyrkan för begravningar. "Gamla kyrkogården" är homogent utformad utan synliga spår efter de olika utvidgningarna, ett resultat bl a av en kyrkogårdsrenovering 1965. Både gamla och nya kyrkogården omges av kallmurar. Mellan de båda finns också en avskiljande mur. Kring "gamla" finns också stora lövträd, askar, lindar och lönnar och kring "nya" yngre, lägre träd. Kyrkogårdens huvudentré är i norr, mot den grusade planen framför skolbyggnaden. Från en grusad plan i sydost, där också bårhuset är beläget, finns entréer både till "gamla" och "nya" kyrkogården. Vid de två entréerna till gamla kyrkogården finns likadana smidesgrindar, eventuellt från 1868 då det finns uppgifter om nya grindar. Grindarna till nya kyrkogården är utformade på ett liknande sätt. Gångarna på kyrkogården är grusade, liksom marken närmast kyrkan. På nya kyrkogården finns endast några få gravar och marken domineras av öppna gräsytor med enstaka buskar. Huvuddelen av gravarna på gamla kyrkogården är vända mot öster. Gravarna är i allmänhet gräsbevuxna men det finns några få grusade ramar. Uppställda vid tornets norra sida står några äldre smidda gravkors.
Inventeringsår (2004)
Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård samt ett bårhus (1968) i vitt mexitegel och sadeltak täckt av svarta betongpannor.
Kyrkogården har en i princip kvadratisk form kring kyrkan som är orienterad i sydostlig -nordvästlig riktning. Kyrkogården har två tydliga delar, en äldre huvuddel, "gamla kyrkogården", närmast kyrkan samt en utvidgning mot sydväst, "nya kyrkogården", invigd 1987.
Uppgifter finns om utvidgningar 1831-32 (mot väster) och 1851 (mot norr och öster). Kyrkogårdens äldsta delar bör traditionsenligt vara de närmast söder om kyrkan. I äldre tid fanns en ovilja att använda marken norr om kyrkan för begravningar. "Gamla kyrkogården" är homogent utformad utan synliga spår efter de olika utvidgningarna, ett resultat bl a av en kyrkogårdsrenovering 1965. Både gamla och nya kyrkogården omges av kallmurar. Mellan de båda finns också en avskiljande mur. Kring "gamla" finns också stora lövträd, askar, lindar och lönnar och kring "nya" yngre, lägre träd. Kyrkogårdens huvudentré är i norr, mot den grusade planen framför skolbyggnaden. Från en grusad plan i sydost, där också bårhuset är beläget, finns entréer både till "gamla" och "nya" kyrkogården. Vid de två entréerna till gamla kyrkogården finns likadana smidesgrindar, eventuellt från 1868 då det finns uppgifter om nya grindar. Grindarna till nya kyrkogården är utformade på ett liknande sätt. Gångarna på kyrkogården är grusade, liksom marken närmast kyrkan. På nya kyrkogården finns endast några få gravar och marken domineras av öppna gräsytor med enstaka buskar. Huvuddelen av gravarna på gamla kyrkogården är vända mot öster. Gravarna är i allmänhet gräsbevuxna men det finns några få grusade ramar. Uppställda vid tornets norra sida står några äldre smidda gravkors.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995: RÅGGÄRD
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 483, år 1900: 994, år 1995: 182
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i de södra dalbygderna knappt två mil sydost om Dals-Ed på en höjdsträckning i gränszonen mellan skog och odlad mark. Landskapet är kraftigt kuperat med bebyggelse och odling i de lägre liggande sprickdalarna. Kyrkan ingår i ett riksintresseområde som bl a omfattar det ålderdomliga kulturlandskapet samt tre höggravfält nordväst om kyrkan samt en äldre väg på åsen.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: En träkyrka, av i övrigt okänd utformning, fanns troligen under medeltiden. Enligt uppgift riven omkring 1770. En ny kyrka, sannolikt belägen i närheten av den gamla, var då redan i bruk.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga träkyrkan har timrad stomme och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster; ett mindre vapenhus i stolpkonstruktion finns i söder. Enligt kyrkans arkivalier uppfördes långhus, sakristia och västtorn i ett sammanhang 1734-36. Tillkomsttiden för det sekundärt anslutna vapenhuset är okänd.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan var tidigare spånklädd och rödfärgad och har vid okänd tidpunkt därefter erhållit den befintliga, vitmålade brädfodringen. Långhusets branta sadeltak är tegeltäckt medan det låga tornet kröns av en spånklädd huv. Ingångar via tornets bottenvåning och vapenhuset. Kyrkorummet har blottade timmerväggar och ett platt, brädslaget innertak. Vid restaureringen 1949-50 efter förslag av arkitekt Tor Engloo var målsättningen att avlägsna det sena 1800-och tidiga år 1900-talets nytillskott, för att istället framhäva interiörens ursprunglig skepnad. Ett enkelt altarkors från 1880-talet ersattes då med en äldre altaruppsats i kyrkans ägo, utförd av Karl Dahlström 1771.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
Se miljö.
Se miljö.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin