Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Mölltorps kyrka ligger söder om Kyrksjön i en utpräglad skogsbygd vid Vättern. I den väl samlade miljön ingår gården Stommen och skolbyggnader från tre epoker. Bebyggelsen har förtätats i sen tid.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården har utvidgats åt öster och kantas av en kallmur med två på 1950-talet rekonstruerade stigluckor. Tre av de smidda pargrindarna härrör från tidigt 1800-tal. Den äldre delen av kyrkogården inramas av äldre lövträd och har raka plattlagda gångar som inramar nord-sydliga gravkvarter med flera 1800-talsgravar, somliga med järnstaket.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan är en av landskapets ytterst få välbevarade gotiska anläggningar. Långhuset har fullbrett rakt avslutat kor och i norr en sakristia. Sannolikt är kyrkan i sin helhet uppförd under 1200-talets andra hälft. Om detta vittnar bl.a. en restaurerad unggotisk trefönstergrupp i västgaveln. Det spåntäckta sadeltaket kröns av en takryttare. Den barockdominerade interiören präglas helt av de gåvor som traktens många adelsfamiljer förärade kyrkan under 1600-talet. Hit hör den påkostade predikstolen och arkitektoniskt utformade altaruppsatsen, altarringen samt de i landskapet unika pyramiderna. Kvar finns även ett gravskrank till en av de murade gravkamrarna under koret, liksom flera huvudbaner. Tak och läktare dekorerades i den yngre Läcköskolans anda av John Liedholm år 1744. De smala fönsteröppningarna tillkom vid denna tid. Adolf Niklassons restaurering 1942 tog bort de förändringar som barockinteriören hade genomgått 1888 och insatte den nuvarande slutna bänkinredningen. Orgeln är från 1990 och ansluter till barockinredningen. Korets glasmålningar är utförda av Yngve Lundström 1920 och Tomas Nordbäck 2002. Takstol, altare med relikgömma, sakristidörr, dopfunt och storklocka är medeltida.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKAN OCH KYRKOMILJÖN: - Kyrkan utgör tillsammans med skolbyggnader och övrig bebyggelse en sammanhållen by- och kyrkomiljö. - Kyrkan är ett välbevarat gotiskt byggnadsverk och hör till ett nationellt omistligt kulturarv. - Medeltida murverk och takstol är ett omistligt historiskt dokument.
- Interiörens ovanligt väl sammanhållna barockprägel.
- Bevarad inredning, inventarier och takmålningar i barock.
- Medeltida dopfunt, altare, sakristidörr och storklocka.
- De murade och timrade gravkamrarna under korgolvet.
- Bevarad 1800-talsinredning på vinden.
- Kyrkogård med rätvinkliga kvarter, äldre gravvårdar samt kallmurar med rekonstruerade stigluckor och smidesgrindar.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Sakristia - Norr, Takryttare
Inventeringsår (2004)
MÖLLTORPS KYRKA - Kyrkobyggnaden är en typisk och välbevarad gotisk salkyrka från 1200-talets andra hälft. Långhuset har i öster ett fullbrett rakt kor med sakristia åt norr. Intill sakristian är på västsidan i hörnet mot långhuset en trappa ned till ett pannrum. Denna är täckt av en lucka klädd, i svart plåt. Alla kyrkans murar är ursprungliga. Nord- och sydväggens fönster togs upp på 1700-talet och fick sin nuvarande storlek 1768. Trefönstergruppen i västgaveln är ursprunglig, liksom sydportalen. Västportalen upptogs 1775.
FASAD - Fasadens slammade vita puts avslöjar tydligt det underliggande gråstensmurverkets ojämna yta. Socklarna är av gråsten. Alla gavelröstena är klädda med kluvna spån som tjärats. Det västra har en parställd liten lucka med fiskbenspanel.
PORT - Västporten är en rektangulär pardörr från 1942 med rombisk ekpanel. Smygen är mycket grund och likaså rektangulär. I den västra hälften av långsidan sitter den stickbågiga sydporten i en grund likaså stickbågig smyg med ett språng. Dörren är klädd med en rombisk träpanel i samma utförande som västportens och har samma ålder. I sakristians västvägg en rektangulär dörr med en grund öppning i ett språng. Utformning och ålder är i övrigt samma som på sydportens.
FÖNSTER - Fönstren sitter i grunda stickbågiga smygar. De öppningsbara ytterfönstren är höga och smala med vinkelbrutna krön. Bågarna är från 1918 av tjärad ek med sex lufter, var och en med två glas med träspröjs. De är gjorda efter de föregående fönstren. I västgaveln sitter över portalen en liten unggotisk trefönstergrupp med typiska spetsbågar. Dessa har en finhuggen sandstensomfattning. Fönstren är försedda med små glas inramade i blyspröjs. Fönstergruppen restaurerades 1942 och dess placering på västgaveln är ovanlig. Sakristian har i östväggen ett rundbågigt fönster med T-post. Varje luft i ytterfönstret har 15 glas innefattade i blyspröjs. Högre upp på både öst- och västväggen sitter var sin liten rektangulär stående glugg.
TAK - Långhustaket har sadelform och bär upp en takryttare på den västra hälften. Taket täcks av enkupigt lertegel och har tjärade vindskivor av trä. Takryttaren är åttakantig och är försedd med ett spetsigt torntak krönt av en flöjel, med en bågskytt och årtalet 1663. Gavelröstena kröns likaså av flöjlar, vilka är kopior av ovannämnda från 1942. Takryttaren är klädd med kluvet spån, med undantag för klockkammaren som markeras av ett parti med stående brädpanel direkt under taket. I detta sitter parställda ljudluckor i varje väderstreck. Sakristian har ett sadeltak från 1918 som är täckt med enkupigt lertegel och har tjärade vindskivor. Kyrkan är försedd med hängrännor och stuprör av kopparplåt.
MÖLLTORPS KYRKA - Salkyrkan består av långhus med fullbrett rakt kor i öster. I väster är ett vapenhus inrymt under läktarens västliga hälft. Innanför västporten är ett vindfång. Norr om koret är en lägre liggande sakristia. Korets golv ligger ett trappsteg högre än långhusets. Interiören präglas av den ovanligt enhetliga och rika barockinredningen. Färgmässigt härskar en väl avvägd harmoni mellan varma och kalla kulörer som samspelar inom inredningen. Ljuset är behärskat p.g.a. de smala fönstren och korets glasmålningar.
LÅNGHUS - Det rektangulära långhuset har ingång i väster via en läktarunderbyggnad från 1942 inrymmande vapenhus, kapprum, toalett och läktartrappa. Vidare finns en sydport. Rummet har två fönsteraxlar. Under orgelläktaren i väster finns vidare i söder ett grålaserat bokbord och i norr en sockenkista och en manöverpulpet inbyggd i ett grålaserat träfodral. Långhusets bänkkvarter indelas av en mittgång och en tvärgång som utgår från denna till sydportalen i rummets västra hälft. Vid sydportalen står en smidd ljusbärare. På sydsidan går predikstolen ut i långhusets bänkkvarter. Dess ingång är från koret. Över mittgången hänger två mässingskronor från 1700-talet.
GOLV - Golvet består av fernissade brädor och har samma nivå i hela långhuset. Sannolikt härrör det från 1888 och slipades samt lackades senast 1989 då en träramp från mittgång till koret tillverkades.
VÄGG - Väggarna är försedda med en finkornig puts som avslöjar gråstensmurverkets struktur. Färgtonen är gräddvit. Upp till bänkhöjd är en blålaserad bröstning av skivor från 1989. Det grönt täckmålade krönet är av trä och har öppningar för värmen från de i bröstningen inbyggda radiatorerna. Väggen till läktarunderbyggnaden är en slätputsad trävägg, med beige bemålning. På den norra långsidan hänger fyra huvudbanér över Erik och Peder Stråhle, samt Peder Eriksson Rosensköld och Peder Pedersson Rosensköld. Sydväggen har två ansenliga huvudbanér över Leonard Rosensköld och släkten Tham. Under dessa finns var sin mässingslampett. Två äldre högtalare finns även uppsatta. Under läktaren hänger på nordväggen en oljemålning föreställande Nattvarden, en holländsk kopia som troligen är från sent 1600-tal.
PORT - In till vapenhuset är en parställd rektangulär balansdörr från 1942 med spröjsade fönster. Varje fönster har åtta antikglas. Ramverket är laserat i grönt och speglarnas fyllning i brunrosa. Fodret är enkelt och grönlaserat. Den stickbågiga sydporten sitter i en likaså stickbågig smyg vars sidor vidgas ut mot långhuset. Porten från 1942 är försedd med speglar varav den översta följer krönets form. Färgsättningen är samma som på ovannämnda svängdörr. Fodret är mörkbetsat.
FÖNSTER - De smala och höga fönstren har en svagt vinkelbruten valvform och sitter i djupa rundbågiga smygar som vidgas ut mot rummet, fönsterbänkarna är starkt sluttande. Innanfönstren från 1938 har sex lufter och är öppningsbara. Bågarna av ek rymmer åtta antikglas var, inramade av blyspröjs. I västgaveln är i höjd med läktaren en spetsbågig trefönstergrupp inom en djup rundbågig smyg.
TAK - Taket utgörs av ett platt brädtak som är bemålat med två fält inramade av illusoriskt målade listverk och akantusfyllningar i grisailleteknik mot brunröd botten. Över långhuset skildras berättelsen om den förlorade sonen. Taklisten är oprofilerad, men försedd med en målad fris. Målningen utfördes 1744 av kyrkomålaren Johan Liedholm som tillhör den yngre Läcköskolan. Taket under läktaren är ett gråmålat brädtak, troligen ursprungligt med två sentida armaturer.
KOR - I östväggen är ett fönster som omgärdas av altaruppsatsen och i söder är ett dopfönster. I korets norra del är en trappa ned till sakristian, denna flankeras av ett omplacerat gravskrank. Till vänster står ett piano med ett mörkt träfodral. I korets södra del står dopfunten.
GOLV - Som långhus.
VÄGG - Väggarna är en fortsättning på långhusets. Strax söder om altaret är långt ned på östgaveln en liten kvadratisk nisch som ursprungligen var avsedd för att förvara nattvardskärlen. På ömse sidor om altaret sitter nummertavlor. På nord- respektive sydväggen sitter två mässingslampetter. Över sakristian sitter en oval texttavla med ett bibelcitat. Den omgärdas av en förgylld lagerkrans med kerubansikten. Den härrör troligen från samma tid som gravskranket.
INNERDÖRR - In till sakristian är en rektangulär öppning med en bastant medeltida dörr gjord av ett ekplank och försedd med ornerade smidesbeslag, nitar och en fyrsidig låsplatta, allt med grova proportioner. På insidan sitter ett stocklås.
FÖNSTER - Östfönstret pryds av en glasmålning föreställande Kristus som den gode herden, utförd av Yngve Lundström 1920. Dopfönstret i söder har en glasmålning från 2002 med en stiliserad skildring av korset, treenigheten och fiskarna. Konstnär är Tomas Nordbäck, Helsingborg.
TAK - Som långhus. I det stjärnformade takfältet skildras den yttersta domen. I hörnens medaljonger skildras Syndafallet, Utdrivandet ur paradiset, Marie bebådelse och Jesu födelse. Grisaillemåleriet har en blå bakgrund. Från fältets mitt hänger en mässingskrona från 1697. Vid taklisten sitter i norr och söder några strålkastare i rostfri plåt från 1985.
FAST INREDNING
ALTARE - Det ursprungliga altaret är väggfast och består av sandstenshällar som skrädhuggits på utsidan. Det vilar på en skråkantad sockel. Altarskivan från 1942 har en slätpolerad yta och avfasad profil. På framsidan är direkt under skivan en liten rektangulär relikgömma i vilken förvaras en kopia av den relikdosa av trä med blykapsel som påträffades 1938. Denna innehöll ett stycke av den heliga Helenas finger (Västergötlands skyddshelgon), en bit av den heliga Birgitta och ett av de tusen jungfrurnas ben. Originalet är i Västergötlands museum. I den södra hällen är en stor öppning med vinklad spets, försedd med en lös trälucka. Denna leder in till en symbolisk Jesu grav. På altaret står ett litet träkrucifix påträffat under korgolvet 1990. Det är troligen från 1600-talet.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen är ett särpräglat barockarbete av hög klass. Detta träarbete bildar en arkitektonisk inramning till östgavelns fönster. Två kolonner med kompositakapitäl flankerar fönstret. Dessa vilar på konsoler försedda med voluter och kerubansikten. De bär upp ett tympanon med brutet krön. Nedtill har det formen av en dubbelbåge. Över denna står en kalvariegrupp. De rikt utsmyckade sidostyckena har var sitt rundbågigt fält med var sin evangelist. De övriga två står ovanpå kolonnkapitälen. Sidorna omges av ovala texttavlor med voluter, kerubansikten och maskaroner. De kröns av var sin hjälmprydda vapensköld. Det norra vapnet tillhör Peder Stråhle och det södra hans hustru Elisabet Krabbe, vilka skänkte verket 1684. Uppsatsens fyllningar är marmorerade i grått mot svart bakgrund. Ramverk och kolonner är marmorerade i grått mot en gräddvit bakgrund. Dekoren är i benvitt och guld. Altaruppsatsen upphovsman är sannolikt samme som till predikstolen, Anders Månsson.
ALTARRING - Den femsidiga altarringen från 1700-talet går ända intill väggen och är försedd med två dörrar. Ringen består av dockor i samma form och färg som predikstolsportalens vridna kolonner och är troligen samtida. Armstödet är marmorerat i grått på svart bakgrund. Det är liksom knäfallet stoppat och klätt med rött tyg.
PREDIKSTOL - Predikstolen är ett högklassigt barockverk med en femsidig korg. Denna vilar på en pelare med pilastrar. På hörnen är baspartiet försett med konsoler som - liksom sidorna - har snidade voluter och uppbär vridna svarta kolonnetter med förgyllda kompositakapitäl. Det starkt profilerade överstycket har på hörnen fastsatta kerubansikten. I de fyra mittfälten står lösa skulpturer av fyra av apostlarna med sina attribut. De står framför rundbågiga svarta fält. Ljudtaket är åttasidigt och har kerubförsedda hörn. Nederdelen kröns av broskomfattade ovala texttavlor på alla sidor. Krönet består av en fyrsidig genombruten lanternin med vridna kolonnetter i hörnen. I spetsen uppbär en genombruten kupol en skulptur av Kristus som världens frälsare. Från taket svävar en vit träduva. Trappan upp till korgen har en samtida skärmvägg och portal. På skärmväggens spegel sitter en snidad sjöjungfru. Överstycket pryds av genombrutna blomsterdekorationer. Dörren uppsattes 1699 och har ett genombrutet spegelparti som är försett med vridna kolonnetter. Öppningen är i sin tur omgiven av förgyllda broskornament. Handtaget är smitt och ornerat. Dörren flankeras av två röda vridna kolonner med förgyllda kompositakapitäl. Det starkt profilerade överstycket med sina kerubansikten kröns av ett liggande ovalt textfält inramat av genombrutna förgyllda akantusslingor. Ramverken är på hela predikstolen marmorerade i gräddvitt och grått, fyllningarna är svarta och ornamentiken förgylld. Predikstolen ansluter stilmässigt till altaruppsatsen och skänktes liksom denna av makarna Peder Stråhle och Elisabeth Krabbe. Den är tillverkad av mäster Anders Månsson, död i Krogstorp 1703. Troligen är han även upphovsman till altaruppsatsen.
BÄNKINREDNING - Bänkinredningen tillkom 1942 och har slutna kvarter som löper ända intill väggen. Sydsidan har tio bänkrader och nordsidan tolv. Bänkarna har sluttande ryggar med bokstöd och hål för ljushållare. Gavlarna är försedda med smala speglar. Dörrarna har speglar med en marmorering som har samma färger som predikstol och altaruppsats. Ramarna är laserade i grönt. Insidorna är laserade i blått. Mot kor och tvärgång är skärmväggar i samma utförande som dörrarna. De två bakre bänkraderna togs bort 1989. I slutet av mittgången uppbär de främre bänkarnas skärmvägg två pyramider med genombruten akantusdekor. Mellan dessa är två basunänglar som håller en texttavla med en psalmtext. De vilar på en järnbåge som har formen av en dubbelbåge. På pyramiderna finns medaljonger med årtalet 1704. Änglarna präglas av bondbarock, medan akantusarbetet håller hög klass. Ramarna är bruna och dekoren vitmålad. I såväl färg som stil ansluter de till gravskranket. Bänkskärmarna mot koret hade innan 1888 genombrutna krön i form av bågar. Dessa nytillverkades 1942 men hamnade sannolikt vid den senaste renoveringen på vinden.
LÄKTARE - Läktaren har ett svagt utkragande mittparti som tillkom 1923 - för att rymma en ny orgel - och uppbärs av två pelare och fyra halvpelare. Läktarbröstet är smyckat 1744 med speglar återgivande de tolv apostlarna och i mitten Kristi dop. Mästaren är samma som till takmålningarna. Ramstyckena är täckmålade i grönt. Bröstet kröns av ett järnräcke från 1979 som är rödmålat liksom krönpartiet. Golvet är ett omålat brädgolv och har på nordsidan fem gradänger. Två små mässingskronor flankerar orgeln. Framför fönstret i söder och trapuppgången är ett trästaket med spjälor från 1989. Det är täckmålat i grått och har bastanta poster. Läktaren satt tidigare på den norra väggen innan den flyttades till västväggen 1765.
ORGEL - Orgeln har två manualer, pedal och 20 stämmor. Spelbordet är inbyggt och bänken är av lackat trä. Fasaden har sju pipfält av varierande storlek. De kröns alla av voluter bemålade i samma förgyllning och ljusgråa nyans som predikstolens. Tre av fälten är halvrunda och sticker upp över krönet. Färgtonen är rödbrun liksom takmålningens bakgrund. Orgeln och dess fasad är från 1990 och tillverkades av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping. Den ersatte då en pneumatisk orgel från 1923, tillverkad av Nordfors & Co, Lidköping. Den äldsta orgeln från 1857 tillverkades av Sedström och hade fyra stämmor. Delar av dennas empirefasad och pipor förvaras på vinden.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är tvådelad och kalkformad. Den är utförd i sandsten under senare delen av 1200-talet och saknar uttömninghål. Runt cuppan löper en enkel trifoliedekor i relief.
NUMMERTAVLOR - De rektangulära nummertavlorna är svarta med förgyllda ramar och genombrutna empirekrön med lyror. Konsolerna i barock är förgyllda och består av genombrutna akantusslingor i ett grövre utförande än överstycket.
GRAVSKRANK - Gravskranket från tidigt 1700-tal är utformat som staket med vridna kolonnetter som växer upp ur stjälkar. De inramas av fint skurna och genombrutna akantusslingor och pilastrar. Det ena staketets krönparti inramar Krabbes vapen och den andra Stråhles. Vapnen kröns av var sin snäcka. Den genombrutna inramningen består av voluter och akantusslingor. Kring trappan till sakristian står två staket med vridna kolonnetter. Över öppningen sitter en ängel med en texttavla. De ansluter i stil med obeliskerna från 1704. Kolonnerna och bjälklagens fält är svarta, akantusdekoren är mörkbrun och övrig färgsättning är vit. Det är ovanligt att anordningar som dessa finns bevarade. Ofta försvann dylikt i samband med 1800-talets nyklassicism. Dess nuvarande uppställning härrör från 1942 efter att de legat på vinden. Av utrymmesskäl kunde det ej ställas som den inramning till släktens gravkor det ursprungligen var.
HUVUDBANER - Leonard Rosensköld, död 1690, har en vapensköld bestående av tre rosor krönta av ett fält med ett lejon. Skölden kröns av en stor hjälm från vars topp två armar uppbär en ros. Sidorna omgärdas av kraftiga akantusknippen. Nederst sitter en volutomgärdad oval texttavla. De dominerande färgerna är blått och guld. Utformningen är mycket kraftfull och bastant. Släkten Thams baner har en sköld med en stegrande förgylld häst mot blå bakgrund, krönt av två vingar. Över skölden är en hjälm. Det hela inramas av ett mycket rikt genombrutet och högklassigt snidat akantusarbete med förgyllning. Nederst är en texttavla med några initialer. Peder Stråhles (död 1698) baner har en sköld med tre pilar på ett diagonalt band. Skölden kröns av en hornförsedd hjälm och omgärdas av två stora och rikt skulpterade blommor. Texttavlan är något svårläst. De dominerande färgerna är blått, rött och silver.Vapnet över Erik Stråhle till Mossebo och Gelsebo, död 1682, är samma som på den ovannämnda. Skölden kröns av en hjälm och inramas av lagerlad, eklöv och ett kerubansikte. Underst sitter en volutomgärdad oval texttavla. Blått, silver och grönt är de dominerande färgerna. Peder Pederson Rosensköld till Forsvik, död 1656, har ett jämförelsevis litet baner, vars sköld återger det Rosensköldska vapnet. Det sitter på den ursprungliga staven och har kvar den likaså ursprungliga ovala texttavlan av plåt. Peder Erikson Rosensköld, död 1656, har ett vapen där utformningen är densamma som på ovannämnda.
VAPENHUS - Vapenhuset under läktaren är sexsidigt med dörrar på alla sidor. I öster är ingången till långhuset. I väster är ingången från vindfånget. I norr är kapprum och i söder är en toalett, i sydväst är läktartrappan. Trappan är av trä och äldre, målad i grått. I nordväst är en liten triangulär städskrubb. Vapenhuset tillkom 1942, toalett, skrubb och kapprum 1989.
GOLV - Golvet är belagt med kalkstenshällar. I kapprummet är ett omålat brädgolv. I toaletten är golvet belagt med linoleummatta.
VÄGG - Väggarna är klädda med stående pärlspont som målats beige. I toaletten är väggarna slätputsade. I trappan är det äldre stående beige pärlspånt upp till midjehöjd. Sedan är väggen putsad. Kapprummets västvägg har spegelförsedda vikdörrar från 1989 in till elskåp. Dessa är målade i grått.
PORT - Porten till vindfånget är en rektangulär pardörr.
INNERDÖRRAR - Dörrarna från 1989 är enkla och har grönlaserade ramar samt brunrosa fyllningar. TAK - Taket är det ursprungliga gråmålade brädtaket. En sentida armatur finnes. VINDFÅNG -
GOLV - Som vapenhus.
VÄGG - Väggen är vitputsad.
PORT - Se vapenhus. Ytterporten är en rektangulär pardörr från 1942, med speglar och ett äldre återanvänt smideshandtag och nyckelplåt. Färgsättningen är samma som på dörrarna i vapenhuset.
SAKRISTIA - Sakristian är kvadratisk och har en ingång i väster och en djup rektangulär öppning mot koret, denna vidgas åt väster och har ett pärlspåntat tak. I öster är ett fönster. I norr står ett vitmålat skrudskåp av trä från 1989, vars krön följer valvet. I söder står väster om korpassagen ett träskrivbord. På östväggen är norr om fönstret en piscina av mässing.
GOLV - Golvet är ett omålat brädgolv,
VÄGG - Väggarna är slätputsade och vitkalkade.
INNERDÖRRAR - Som kor. I väster är en rektangulär dörr från 1942 med två speglar. Den är målad i laserande grön färg.
FÖNSTER - I en djup rundbågig nisch sitter ett likaså rundbågigt träfönster från 1938. Detta har T-post och tre lufter, varav den ena är lunettformad. Varje luft har fem antikglas, varav några gula, innefattade i blyspröjs. Bågarna är av ek. Fönsterbänken består av en plant liggande kalkstenshäll som även tjänar som ett altare.
TAK - Taket består av ett lågt kryssvalv som slätputsats och vitkalkats.
GRAVKAMMARE - Under korgolvet är tre gravkammare för socknens adelsfamiljer. I nordöstra delen av koret är en liten rektangulär kammare med knuttimrade väggar i väst och norr. Denna nås via en lucka vid trappan till sakristian. Här finnes fyra träkistor, varav en liten. De är i gott skick. I trossbotten till korgolvet sitter flera av de gamla numrerade bänkgavlarna, troligen är de från 1700-talet. De är försedda med speglar och gråmålade. Här ligger även ett fragmentariskt krucifix, troligen från 1600-tal. De två övriga kamrarna nås från en lucka vid sydväggen. Den södra är rektangulär och murad. Här syns ett antal träkistor staplade på varann, de övre i sönderfallet skick. Det totala antalet skall vara sex stora och tre små. Från koret leder åt söder ned i denna resterna av en stentrappa. Från denna kammare nås den framför koret befintliga som har knuttimrade väggar. Här syns bara de två översta, varav den mindre är i sönderfallet skick. Det totala antalet skall vara tre stora och två små. Kamrarna och dess kistor härrör från sent 1600-tal och första hälften av 1700-talet.
VIND OCH TAKRYTTARE - Takstolen är försedd med sparrsaxar och har därmed en typisk tidigmedeltida form. Här förvaras en borttagen bänkrad, de vita träbågar från 1942 som suttit på bänkskärmen mot koret, en nyklassicistisk nummertavla på fot och rester av en empireorgel. Takryttaren och dess klockvåning nås via trappor och stegar av trä. Alla förefaller på grund av sin fina patina att ha funnits på plats under avsevärd tid. I den lilla klockvåningen hänger en senmedeltida storklocka och en lillklocka från 1637, gjuten av Jurgen Putensen i Stockholm. De parställda ljudluckorna har kvar en äldre mekanisk öppningsanordning som manövrerades nerifrån.
Fasadkulör (2004): Impregneringsbehandlad, Vit
Antal våningar (2004): 01, Krypta, Källare - Delvis
Byggnadsdel (2004): Flöjel, Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Takryttare
Inventeringsår 2001
Kyrkan uppfördes under 1200-talets andra hälft som en unggotisk salkyrka. Detta är en ovanlig kyrkotyp i Västergötland, där Mölltorps grannsocken och tidigare moderförsamling Ransberg likaså kan uppvisa en av periodens få nybyggda kyrkor. Båda har sakristior som skulle kunna vara samtida. Den skogiga och starkt kuperade bygden koloniserades sent och det förefaller - som traditionen berättar - rimligt att munkar bidrog med kunnade och resurser vid uppförandet av båda kyrkorna. Här var nämligen ett av passen för deras vandringsled mellan Varnhem och Alvastra. Sistnämnda kloster dominerade för övrigt totalt socknens jordägande under medeltid. Utrymmet över sakristian skulle ha kunnat tjäna som övernattningsrum. Det var vid 1200-talets mitt som Varnhem genomgick sin unggotiska nygestaltning och influenser från denna och domkyrkans arbeten spreds till de utbyggnader som företogs i en del av landskapets kyrkor. Mölltorps trefönstergrupp är ett typiskt tillskott vid korombyggnader kring 1300, men dess placering i västgaveln är ovanlig. En avbildning från senare hälften av 1600-talet visar att den södra långsidan hade två stycken små trefönstergrupper. Möjligen kan en av dessa ha flyttats till västgaveln i samband med 1700-talets fönsterupptagningar. Framför sydportalen tillkom, troligen på 1300-talet, ett timrat vapenhus.
Efter reformationen kom frälset att dominera socknen med släkterna Rosensköld, Stråhle och Krabbe. Dessa ligger bakom den påkostade barockinredning som kyrkan fick vid 1600-talets slut. Främst märks makarna Peder Stråhle och Elisabeth Krabbe som skänkte såväl predikstol och altaruppsats. Båda är i ett enhetligt och högt stående utförande som är fjärran från bondbarocken. Östfönstret runt vilket uppsatsen är byggt är som yngst från denna tid. Krabbe och Stråhle har ett gravskrank som nu står vid korets nordvägg, men som tidigare troligen inramat nedgången till gravkammaren i söder. De ansluter i stil med pyramiderna från 1704. Det är vid denna tid som traktens adelssläkter inrättar sina gravkammare under koret. Sannolikt är det under 1600-talet som takryttaren tillkommer.
Vid 1700-talets mitt skedde de sista stora förändringarna i kyrkorummet. Nya fönster togs upp. På norra sidan skedde detta 1740 och 1775. Fönstren på sydsidan togs upp 1768 samtidigt som det norra utökades. 1744 dekorerades taket och läktarbröstet av målarmästaren Johan Liedholm som räknas till Läcköskolan. 1775 upptogs västportalen och läktaren flyttades 1765. 1857 införskaffades en orgel.
Vid 1888 års restaurering revs vapenhuset av trä och ersattes av ett av sten, västportalen fick en utkragande nygotisk omfattning krönt av en vimperg. Den gamla slutna bänkinredningen hamnade som undergolv i koret och nya öppna bänkar insattes. Väggarna försågs med kvadermålning. Antagligen borttogs vid detta tillfälle pyramiderna framför koret. År 1918 gjordes diverse ändringar efter ritningar av arkitekt Anders Roland. Sakristian fick en egen ingång och försågs med ny kamin och skorsten. Det tidigare pulpettaket byggdes om till ett sadeltak. 1920 smyckades korfönstret med en glasmålning. 1923 införskaffades en ny orgel från Nordfors & Co., vilket föranledde en utvidgning av läktaren. 1934 hade församlingen tröttnat på vinterkyla och sotande kaminer. Således installerades centralvärme med ett pannrum under sakristian. Fem år senare drog man in el.
Vapenhuset från 1888 revs i samband med restaureringen 1942, då även västportalen omgestaltades och trefönstergruppen påträffades. Restaureringen syftade exteriört till att betona kyrkans tämligen oförstörda medeltida prägel och interiört till att låta barockinredningen få träda fram bättre. Invändigt gavs plats för ett nytt vapenhus under läktaren vilket avskiljdes med en brädvägg. Den nuvarande slutna bänkinredningen tillverkades för att bättre smälta in i barockatmosfären. Pyramiderna togs åter ned från vinden och gravskranken konserverades, liksom altaruppsats, predikstol, banér och takmålningar. Konservator var Olle Hellström i Skara. Restaureringens arkitekt var den rutinerade kyrkorestaureraren Adolf Niklasson. Restaureringen är typisk för tidens avlägsnande av det sena 1800-talets tillägg och en ambition att historiskt förankra kyrkorummet genom ett framhävande av äldre inredning, vanligen som i detta fall barockens. Drivande bakom restaureringen var komministern, A. Forsen. År 1985 utfördes nya konserveringsarbeten på inredningen. Under renoveringen 1989-90 inrättades toalett under läktaretrappan, samt förråd och kapprum under läktarens norra del. Vapenhuset fick nya dörrar och de västra bänkraderna togs bort för att ge mer utrymme, liksom de bänkar som ännu var kvar på läktarens nordsida. Sitsarna fick folievärme istället för de gamla radiatorerna. En ny orgel beställdes från Smedmans i Lidköping. Sakristian vitkalkades invändigt och blev av med sin skorsten. 2002 försågs det södra korfönstret med en glasmålning av Tomas Nordbäck.
År 1250-1299 Specifika inventarier - dopfunt
År 1400-1499 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklocka
År 1637 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklocka
Klockgjutare: Jurgen Putenius (Putensen)
År 1680-1719 Fast inredning - predikstol
År 1684 Fast inredning - altaruppsats
År 1699 Fast inredning - predikstol
År 1744 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Innertakets plafonder och läktarbröstet.
Konstnär - Dekormålare: Johan Liedholm
År 1857 Fast inredning - orgel
År 1888 Underhåll - målningsarbete, interiör
Väggarna får kvaderimitation.
År 1888 Fast inredning - bänkinredning
Öppna nygotiska bänkkvarter
År 1917 Fast inredning - glasmålning
Konstnär: Yngve Lundström
År 1918 Teknisk installation - värme
Kamin och skorsten i sakristia.
År 1920 Fast inredning - glasmålning
Korfönster
Konstnär: Yngve Lundström
År 1923 Fast inredning - orgel
Ny orgel och samtidig utvidgning av läktare.
Orgelbyggare: Herman Nordfors & Co
År 1935 Teknisk installation - värme
Centralvärme med pannrum under sakristia.
År 1938-1942 Teknisk installation - el
År 1938-1942 Konservatorsarbeten
Gravskrank, pyramider, predikstol, altaruppsats och huvudbaner.
Konservator: Olle Hellström
År 1938-1942 Fast inredning - bänkinredning
Nya slutna bänkkvarter.
Arkitekt: Adolf Niklasson
År 1953 Teknisk installation - värme
Elvärme
Konstruktör: Sigurd Lidén
År 1973 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Putslagning och kalkavfärgning.
År 1984 Underhåll - målningsarbete, interiör
År 1984 Konservatorsarbeten
Konservering av predikstol, altaruppsats, gravskrank och pyramider samt rengöring av tak.
Konservator: Alf Hedman
År 1989-1990 Underhåll - interiör
Slipning och lackning av golv. Putslagning och kalkavfärgning av väggar. Rivning av skorsten.
År 1989-1990 Fast inredning - orgel
År 1989-1990 Teknisk installation - värme
Folievärme i bänkar.
År 2002 Fast inredning - glasmålning
Dopfönster
Konstnär: Tomas Nordbäck
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Skara stift i ord och bild. 1949.
Mölltorps kyrka. [Vikblad]. Uå.
.
Forssell, Nils, Anteckningar om gravkamrarna, 1938, stencil
Hallbäck, Sven-Axel, Medeltida dopfuntar i Skaraborg, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1971-72
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Rosell, Tage, Mölltorp som kyrkplats, u.å., stencil.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin