Motivering (skydd): Tranås kyrka är en stadskyrka som uppfördes 1930, i skiftet mellan den klassiska kyrkobyggnadstraditionen och den moderna kyrkobyggnadsepoken. Arkitekt var Lars Israel Wahlman, som hör till de mest betydande personerna i svensk arkitekturhistoria, varför kyrkan även är värdefull ur ett nationellt kulturhistoriskt perspektiv som en del i dennes produktion. Kyrkans exteriör är utformad med hänsyn till den närmsta omgivningen som har karaktär av naturskogspark. Kontrasten mellan den strama kyrkobyggnaden och den skoglika parkmiljön är en väsentlig del i ursprungsintentionerna av hur kyrkan ska upplevas.
Kyrkan har utvändigt flera traditionella drag vilket uttrycks i dispositionen av volymer med långhus, sidoskepp och torn, tydlig öst-västlig orientering, strävpelare, ett kor som är upphöjt och delvis åtskiljt från resten av kyrkorummet, utformning av predikstol etc. Moderna drag i kyrkan är den ursprungliga planlösningen där församlingsverksamheten så nära integrerades i kyrkorummet, korets utformning med runda korbänkar runt altaret som tillåter en närmare kontakt med församlingen, formgivning av armaturer, inredning och enskilda arkitekturelement etc. Kyrkan har både utvändigt och invändigt vårdats med traditionella material och tekniker vilket bevarat dess autenticitet och kulturhistoriska värde. Fasadfärgens kulör är det enda undantaget från ursprungligheten, men fungerar väl i miljön och är inte utan estetisk effekt.
Interiören är i hög grad ursprunglig, både vad gäller inredning och inventarier, färgsättning och rumsupplevelse. Inredning och inventarier är specialtillverkade för kyrkan och är en stor del av det arkitektoniska uttrycket i kyrkorummet, inte minst armaturerna i tak och på väggar. Predikstolen och altartavlan har målats av Gunnar Torhamn. Färg-sättningen är klar och tydlig med vita väggar, rödbrunt tegelgolv och laserad takpanel samt bänkgavlar, dörrar snickerier etc. i laserande blått. Få andra tidsskikt än det ursprungliga från 1930 har gjort intrång i kyrkorummet, vilket ger en stark känsla av enhetlighet. Eventuella nya tillskott och ändringar bör därför underordna sig ursprunget i kyrkorummet.
Sammanfattning
- Tranås kyrka utgör en arkitektoniskt värdefull representant för skiftet mellan det klassiska och det modernistiska kyrkobyggandet. De arkitektoniska kvaliteterna är höga och kyrkan är i stor utsträckning bevarad i ursprung-ligt skick.
- Kyrkan har kvar ursprungsinredning i kyrkorummet, vapenhus, förhall, sakristia med flera utrymmen - vilket ger ett enhetligt intryck. Dessa är specialtillverkade för kyrkan och utformade i enlighet med kyrkans arkitektur. Inredningen har både ett konstnärligt värde och ett autenticitetsvärde.
- Färgsättningen i kyrkorummet och närliggande rum är en del av helheten med medvetna val av huvudsakligen laserande ytor i rödbrunt och blått.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Öster
Inventeringsår (2006)
Tranås kyrka är en kyrka av basilikatyp med högt mittskepp och lägre sidoskepp. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med torn i öster över koret, och med två huvudingångar i väster placerade i sidoskeppens förläng-ning. Kyrkan är uppförd i tegel, med putsade fasader i en oxidröd nyans. Långsidorna delas upp med trekantiga pilastrar med två fönster mellan varje. Fönstren är parabelbågiga och på sidoskeppen försedda med brunmålade fönsterluckor. Takytor är täckta med tegel. Kyrkan vilar på en diskret sockel av grå granit.
Invändigt är kyrkorummet ljust och öppet med stora obrutna ytor. Mittskeppet dominerar rummet med sin höga höjd och ljusinsläppet från kleristoriefönstren.
Golvet i såväl kyrkorummet som i koret och stora delar av övriga kyrkan är lagt med ett rödbrunt hårdbränt tegel, utom i bänkkvarteren som har trägolv. Samtliga väggar är slätputsade och vitmålade. Bänkinredningen som är öppen på sidorna är brunmålad bortsett från gavlarna med laserande blå ådringsmålade speglar. Även dörrar, takpanel och många andra av snickerierna är laserande ådringsmålat, huvudsakligen i blått. Taket är ett tredingstak med laserande brun takpanel i mittskeppet, medan sidoskeppen har putsade valv i gråblått. Koret är runt med rundade korbänkar som omger ett numera mittplacerat altare, bakom altaret står en tredelad altarmålning av Gunnar Torhamn. I nischer vid korbågens bas finns på norra sidan predikstolen med uppgång från sakristian, som också är målad med motiv av Gunnar Torhamn. På södra sidan står en dopfunt i trä med ljusförsedd baldakin över sig. Tak- och väggarmatur är utförda i mässing med förgyllda reflektorer, i flera fall i omsorgsfull samkomposition med kyrkointeriören.
Samtliga inventerarier som predikstol, dopfunt, altare, bänkinredning armaturer etc är ursprunglig och tillverkade för kyrkan.
Även sakristia, mottagningsrum i väster under orgelläktare, vapenhusen och utrymmen i källaren har tegelgolv och vitmålade, slätputsade väggar. Färgsättningen är tydligt uppdelad i rödbrunt (tegelgolv och takpanel, bänkinredning) och blått (golvmattor, altarringens stoppning, målade ytor såsom bänkspeglar, dörrar etc) med accenter i guldgult genom t ex den framträdande belysningen.
Orgeln byggdes 1974 av Walter Thür Orgelbyggeri AB i Torshälla. Fasden är försedd med ljudande pipor och är målad i laserande grönt med detaljer i guld. Läktarbröstningen målades i i ljusbrunt, också i laserande ådringsteknik.
Fasadkulör (2006): Röd
Byggnadsdel (2006): Torn - Öster
Inventeringsår 2010
1873 börjar man i Säby socken för första gången diskutera behovet av en ny kyrka. Säbys medeltida kyrka ligger långt ifrån den nya bebyggelsen som växt upp kring hantverks- och marknadsplatsen vid Tranåskvarn, och det är biskop Ebbe Gustaf Bring först inser behovet hos de nya tranåsborna. Han lägger fram impopulära förslaget vid en visitation nämnda år i Säby kyrka. Året därpå dras järnvägen fram genom samhället och tillväxten i Tranås tar ytterligare fart, men kyrkostämman i Säby var fortfarande ovillig att splittra församlingen genom två kyrkobyggnader i samma socknen. På privat initiativ startade därför en insamling 1902 genom föreningen Kyrkans Vänner. Föreningen lyckades på ideell grund samla in en ansenlig summa för en ny kyrkobyggnad, och samtidigt fick man en mer positiv inställning till kyrkobygget. Först 1928 beslutades dock på kyrkostämman att en ny kyrka skulle byggas och att platsen för denna skulle bli Ängarydsparken. Man vände sig till två arkitekter för att låta dessa tävla om uppdraget. Den ene var den namnkunnige arkitekturprofessorn Lars Israel Wahlman i Stock-holm och den andre var arkitekt Johannes Dahl i Tranås med mångårig erfarenhet av kyrkorestaureringar i länet. De två förslagen lämnades in och bedömdes 1928, och Wahlmans förslag röstades enhälligt fram som vinnare. Johannes Dahl hade ritat en högrest kyrka i nyklassicistisk stil med ett nästan fristående torn. Förslaget bedömdes både som för dyrt på grund av de stora volymerna och att enkelheten som man strävade efter saknades. Wahlman som själv hade varit med och formulerat tävlingsprogrammet hade lyckats att med små medel få en monumental kyrka med en flexibel och effektiv planlösning som väl passade den moderna liturgin.
Kyrkan började uppföras 1929 och stod färdig för invigning den första advent 1930. Kyrkan uppfördes med ändamålsenliga utrymmen som anpassats för en modern liturgi, och med utrymmen som integrerade församlingsverksamheten inom kyrkans väggar. Några större frånsteg från ursprungsritningarna gjordes inte heller ett undantag var stuprör och vattenrännor som arkitekten medvetet hade avstått ifrån, men som ändå visade sig nödvändiga och relativt kort därefter sattes upp.
På grund av ökat antal begravningar fick bisättningsrummet utvidgas till källarplanet på 1960-talet, men detta skedde utan större ingrepp. Ett församlingshem byggdes strax söder om kyrkan 1955 och gjorde därmed den dittillsvarande församlingssalen i kyrkan mer eller mindre överflödig. I början på 1970-talet byggde man därför om församlingssalen under orgelläktaren till en förhall med toalett och samtalsrum. Ändringen innebar inga ingrepp i kyrkorummet. Samtidigt byggdes orgeln om och fick en väsentligt utökad disposition och en ny orgelfasad med ljudande pipor. Vård och underhåll har skett kontinuerligt med var-samma metoder och med hänsyn till kyrkans kulturhistoriska förutsättningar. Största skillnad berör fasadkulören som ändrats från en ursprunglig gulaktig färg bruten ur guldockra och engelsk rött till en mer rödaktig nyans, detta gjordes 1994.
År 1928-1930 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn. Ett bisättningsrum söder om koret
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1970 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Ommålning i ursprunglig kulör med guldockra och engelskt rött.
År 1971-1974 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Församlingssal i väster byggs om. Toaletter och kapprum i källare. Altarringens mitt öppnas och den får ny färgsättning. Handikappramp vid sidoingång. Värmepanna. Isolering av vind. Ombyggnad av orgelverk och orgelfasad.
Orgelbyggare: Valter Thür
År 1988 Underhåll - målningsarbete, interiör
Målning av väggar med kalklasyr.
År 1994 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Lagning av putssprickor. Ommålning, troligen ändrades kulören från gult till rött.
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA's arkiv. (JLST)
.
Östgöta Correspondenten.
Bergström, Nils. (1994). Tranås kyrka.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Wahlman,Lars Israel:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin