Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Ödeshögs kyrka och kyrkogård med dess, grindar, mur och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogården har vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Redan på en geometrisk ägomätningskarta från 1639 markeras kyrkogårdens omgärdning tydligt. Kyrkogårdens ligger runt den centralt placerade kyrkobyggnaden som redovisas med torn i väster. Nordväst om kyrkan och kyrkogården markeras ett område som klockarens mark, det är idag på det området som stora delar av dagens kyrkogård breder ut sig. Området redovisas också som kyrkogård redan på häradsekonomiska kartan från 1868-1877, på häradsekonomiska kartan redovisas även en trädkrans. Kyrkogården har delvis lagts om under 1930- och 1960-talet. Av stort kulturhistoriskt- och miljöskapande värde för hela kyrkomiljön i Ödeshög är bland annat träden i trädkransen som visar på det parkideal som blev vanligt på
landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet.
De rikt dekorerade smidesjärnsgrindarna från 1792, där det i grindbladet i den nordöstra grinden står ”1792” och i den södra grindens grindblad står ”ÖDESHÖG”.
Grusgångarna och de olika murarna och omgärdningarna är idag väsentliga för att man skall kunna se strukturerna mellan de olika kvarteren och kyrkogårdens olika utvidgningar. På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats.
På Ödeshögs kyrkogård står ”köpegravarna” mestadels i kvarter A, längsmed
kyrkogårdsmuren i sydväst, nordväst och nordöst. Många av dessa gravvårdar är idag omgärdade med stenram, förmodligen har samtliga gravvårdar i kvarter A varit omgärdade. 13
De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt. På kyrkogården finns endast enstaka gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen, vilket förmodligen beror på att kyrkogården lagts om vid flera tillfällen. De enstaka bevarade gravvårdarna från den tidigare allmänna linjen har ett kulturhistoriskt värde, då de är representanter för en tidigare vanlig gravläggningsordning.
Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat den mängden utav omgärdade gravvårdarna, den stora gravvården i svart granit med emaljerade fotografier på godsägareparet Andersson (grav nr 153-156), gravvården över fabrikören Bäck (grav nr E 23,24), den mycket höga gravvården i kalksten med murgröna och en ekbladskrans i dekoren (grav nr C 315,316) och gravvårdar i form av kors. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. På Ödeshögs kyrkogård finns titlar såsom; snickaremästaren, fanjunkaren, bokföraren, direktörn, gjutmästaren, maskiningenjören, rättaren, postiljonen och borstbindaren samt 23
hemmansägare/lantbrukare.
Stort lokalhistoriskt värde har även gravvården över Johanna Pettersson vars gravvård ligger nordöst om kyrkan. Johanna var en mycket företagsam kvinna i Ödeshög under 1800-talet, hon genomförde bland annat, omläggning av hamnen vid Hästholmen och drev
torgmarknaden framåt i Ödeshög. Numera anordnas varje år en marknad i juli i Ödeshög till hennes ära- Johanna marknad
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A.
Kulturhistorisk bedömning
På Ödeshögs kyrkogård står ”köpegravarna” mestadels i kvarter A, längsmed
kyrkogårdsmuren i sydväst, nordväst och nordöst. Många av dessa gravvårdar är idag omgärdade med stenram, förmodligen har samtliga gravvårdar i kvarter A varit omgärdade. De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt. Grusgången som löper längsmed hela kvarter A har ett kulturhistoriskt värde och är väsentlig för att man skall kunna se strukturen mellan de olika kvarteren på kyrkogården. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter A finns titlar såsom; Veterinären, maskiningenjören, bokföraren, fanjunkaren och direktören. Flera titlar med anknytning till jordbruket förekommer även.
Kvarter B
Kulturhistorisk bedömning
Kvarterets centrala delar har under 1900-talets mitt lagts om, enstaka gravvårdar från den tidigare allmänna linjen finns dock kvar. Och står inte i den nya omläggningens rader. Detta gäller bland annat en liggare med texten ”Ivan 1914” och en gravvård i trä. Dessa gravvårdar har ett stort kulturhistoriskt värde.
Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter A finns titlar såsom; byggmästaren, polismannen, köpmannen, rättaren och folkskolläraren. Titlar med anknytning till jordbruket förekommer också.
Kvarter C
Kulturhistorisk bedömning
Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter A finns titlar såsom; smidesmästaren, borstbindaren, postiljonen, leg, sjuksköterskan och bankdirektören. Titlar med anknytning till jordbruket förekommer också.
Kvarter CU
Kulturhistorisk bedömning
Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter CU finns titlar såsom; bankkassören, fanjunkaren, rektorn, övermontören och provinsialläkaren.
Kvarter D
Kulturhistorisk bedömning
De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt. I kvarteret finns flera gravvårdar med ett lokalhistoriskt värde. Det gäller bland annat gravvårdarna utformade som kors och en kalkstenshäll. Ett stort lokalhistoriskt värde har den granit häll över Johanna Petersson. Hon skall enligt uppgift ha varit en mycket företagsam person i Ödeshög, och hennes namn och gärningar lever fortfarande kvar i Ödeshög genom den marknad som varje sommar arrangeras i Ödeshög, ”Johanna marknad”.
Kvarter E
Kulturhistorisk bedömning
De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Väster, Torn - Öster, Torn - Östtorn
Inventeringsår (2004)
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN Kyrkan har en komplicerad medeltida byggnadshistoria. Kyrkan uppfördes i mitten av 1100-talet av kalksten med rektangulärt långhus, absidförsett kor samt östtorn. I samband med den arkeologiska undersökning som utfördes vid restaureringen 1959-60 antogs att tornet och absiden eventuellt byggts till en befintlig träkyrka, som snart därefter ersatts av ett långhus av sten. Sannolikt har såväl Ödeshögs kyrka som den närbelägna Svembs kyrka uppförts som gårdskyrkor på stormanna- eller kungsgårdar. Ödeshögs kyrka tillhör en av länets tre bevarade romanska östtornskyrkor. De två andra är Källstad och Ask, varav den senare är i stort sett bevarad i sin helhet sen uppförandet. Östtornen har ofta förknippats med en kung eller storman, som velat manifestera sig och markera den plats där familjen var begravd. Av den ursprungliga stenkyrkan kvarstår endast delar av koret och det där över vilande östtornet. Tornet är uppfört i kvaderstensteknik med tunna skift av kalksten och med jämnstrukna fogar. Tornets bottenvåning täcks av ett tunnvalv, som omges av fyra tvärställda tunnvalv. I korets norra mur leder en smal trappa till tornets första våning. Tornrummet har tunnvalv och en numer igenmurad rundbågig öppning ut mot kyrkorummet. Den har tolkats som utgång till en försvunnen läktare. Golvet omlades med kullersten på 1950-talet. Ovanför tornkammaren finns en klockvåning med tre bevarade ljudgluggar. Den östra och den södra har väl arbetade överstycken av kalksten med en ovanlig dekor. Dessa och andra byggnadsdetaljer har enligt vissa forskare satts i samband med inflytande av cisterciensisk arkitektur.
Kyrkobyggnaden har genomgått flera genomgripande om- och tillbyggnader vid ett flertal tillfällen. Redan under medeltiden ersattes korabsiden av ett rakslutet kor, en sakristia tillbyggdes på korets nordsida, långhuset utvidgades genom att norra och södra murarna flyttades ut och den västra gaveln påbyggdes. Vidare valvslogs långhuset och koret och försågs med kalkmålningar. Greve Per Brahe och hans gemål Beata de la Gardie, som bl a ägde flera gårdar i Ödeshögs socken, bekostade en större ombyggnad på 1660-talet. Tornet ombyggdes och långhuset förlängdes åt väster i slutet av 1700-talet. En del av den fasta inredningen och en del specifika inventarier tillkom även under 1700-talet. Altaruppsatsen och draperimålningen utfördes av målaren Olof Wiström från Vadstena. Predikstolen härstammar från 1796 och är ett gustavianskt arbete av en okänd mästare.
Under 1800-talet föredrog församlingarna ofta att riva de medeltida kyrkorna och ersätta dem med nya större kyrkor i stället för att utvidga och reparera dem. Först i slutet av 1800-talet vaknade intresset att restaurera de äldre kyrkorna. Arkitekten Ferdinand Boberg fick 1887-1889 i uppdrag att renovera Ödeshögs kyrka. Ferdinand Boberg (1860-1946) kom att bli en av de unga arkitekter som under 1800-talets sista decennium införde en ny personlig syn på arkitekturens formspråk i Sverige. Han valde att radikalt omgestalta Ödeshögs kyrka genom att vända dess orientering och bygga ett helt nytt kor i väster. En ny entré togs upp genom det gamla koret i öster. Exteriört försågs fasaden med dekorativa inslag av rött tegel och tornet fick en helt ny gestaltning. Gjutjärnsbågar monterades in i de förändrade fönsteröppningarna och kyrkan försågs med nya portar. Kyrkorummet fick ett nytt tredingstak av trä med profilerade konsoler.
Nästa större förändring skedde 1959-1960 under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Erik Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. När han fick i uppdrag att restaurera kyrkan hade redan delar av Bobergs tillskott i kyrkorummet förändrats genom en ombyggnad efter ritningar av Johannes Dahls arkitektkontor i Tranås. Församlingens önskemål var bl a att "återinfoga det medeltida koret i gudstjänstrummet". Det ursprungliga koret i öster återfick sin funktion som altarrum och huvudingången i öster murades igen. Bobergs tillbyggda kor i väster byggdes om och sakristian inrättades i souterrängvåningen. En äldre läktare i öster revs och ersattes med betongläktaren i väster. Orgeln byggdes av Olof Hammarberg i Göteborg. Kyrkorummet försågs med nytt kalkstensgolv, ett altare av kalksten och nya bänkar och färgsattes i blå toner. Gjutjärnsbågarna ersattes av småspröjsade kopplade bågar. I samband med den omfattande renoveringen togs även fragment av kalkmålningarna från ca år 1500 fram på triumfbågeväggens östsida.
År 1990 ombyggdes partiet under betongläktaren i väster och fick funktion som samlingsrum med ett öppningsbart glasparti mot kyrkorummet. Lundbergs altaranordning i öster förändrades och ett nytt altare, ritat av arkitekt Lennart Arfwidsson, placerades i tornets bottenvåning.
Kyrkans huvudingång är på långhusets södra sida. Yttertaken är klädda med kopparplåt och fasaderna vitputsade med dekorativa inslag av rött tegel. På norra sidan finns en inmurad runsten. I koret finns ett stort antal hela och flera delvis skadade gravhällar. Bland kyrkans övriga inventarier finns en dopfunt av kalksten ritad 1942 av Ove Leijonhufvud
År 1100-1199 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrka av sten med rektangulärt långhus, kor med absid samt östtorn. Endast koret och delar av tornet kvarstår.
År 1500-1550 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar i valven, framtogs vid restaureringen 1959-60.
År 1664 Ändring - ombyggnad, exteriör
Ändring - ombyggnad, exteriör - Västgaveln murades om med tegel samt långhusets valv togs ner och ersattes av ett träpaneltak. Nya fönster togs upp. Reparationen bekostades av greve Per Brahe och hans gemål Beata de la Gardie. Byggmästare Arfwid Olufsson och Håkan Murmästare, Vadstena.
Byggmästare: Arwid Olufsson
Hantverkare - Murare: Håkan Murmästare
År 1672 Fast inredning - predikstol
Predikstol tillverkad av Johan Werner dy. Delar av den finns kvar i koret. Ersattes av en ny predikstol 1796.
Hantverkare - Snickare: Johan dy Werner
År 1678 Fast inredning - orgel
Orgel byggd av orgelmakare Christian Berger, Skövde. Ersattes av en ny orgel 1732.
Orgelbyggare: Christian Berger
År 1697 Ändring - ombyggnad, exteriör
Ändring - ombyggnad, exteriör - Sakristian utvidgades. Murmästare Carl Persson Forsman.
Hantverkare - Murare: Carl Persson Forsman
År 1703 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsats av Olof Wiström, Vadstena.
Konstnär - Bildhuggare: Olof Wiström
År 1707 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Draperimålning omkring altartavlan. Korstolarna och altaret målades. Målare Olof Wiström, Vadstena.
Konstnär - Bildhuggare: Olof Wiström
År 1708 Fast inredning - bänkinredning
År 1709 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av sten, tillverkad av stenhuggare i Vadstena.
År 1713 Underhåll - målningsarbete, interiör
Kyrkan vitkalkas invändigt.
År 1732 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1678 ersattes av en ny, ersattes i sin tur av en ny 1889.
År 1782-1783 Fast inredning - läktare
Ny
År 1782-1783 Fast inredning - bänkinredning
Ny
År 1782-1783 Fast inredning - altare
Ny
År 1796 Fast inredning - predikstol
Predikstol, ursprunglig målad i blått med svarta speglar, färgen borttogs 1959. Ersatte en äldre predikstol från 1672.
År 1857 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla målad av Gustaf Adolf Engman.
Konstnär: Gustaf Adolf Engman
År 1889 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1732 ersattes av en ny orgel tillverkad av Molander. Placerades på en nybyggd orgelläktare i öster. Ersattes av en ny 1949.
År 1911 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan.
Klockgjutare: Joh. A. Beckman, Stockholm
År 1914 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan.
Klockgjutare: Ambjörn Andersson
År 1928-1929 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - predikstolens järntrappa ersattes av den ursprungliga trätrappan, altarringen förändrades, de färgade glasen ersattes av vanligt glas, tonat antikglas i korfönstren, ommålning, takpanelen ändrades och utjämnades. Målningen utfördes av konstnären Karl Eklund. Arkitekt Johannes Dahl, Tranås.
Arkitekt: Johannes Dahl
Konstnär: Karl Eklund
År 1928-1929 Teknisk installation
Ny värmeledning och elektriskt ljus.
År 1942 Specifika inventarier - dopfunt
Tillverkad i Borgholm.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1949-1950 Fast inredning - orgel
orgel byggd av Olof Hammarberg, Göteborg ersatte orgeln från 1889.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1959-1960 Teknisk installation - värme
Ny värmeanläggning med golvvärme under långhuset.
År 1959-1960 Byggnadsarkeologisk undersökning
Utförd av Östergötlands länsmuseum.
År 1959-1960 Fast inredning - altare
Altare av sten.
Arkitekt: Erik Lundberg
År 1959-1960 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Senmedeltida kalkmålningar togs fram på triumfbågsväggen.
År 1990 Teknisk installation - el
Nya elinstallationer
År 1990 Fast inredning - altare
Altare av trä.
Arkitekt: Lennart Arfwidsson
År 1992 Fast inredning - orgel
Kororgel, Johannes Menzel Orgelbyggeri AB, Härnösand.
Orgelbyggare: Johannes Menzel
År 1992 Underhåll - exteriör
Rengöring och kalkavfärgning av fasaderna, ommålning av snickerier, lagning av takets kopparplåt. Arkitekt Lennart Arfwidsson, ATRIO, Västervik.
År 1992 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Tillgänglighetsanpassning, handikappsramp på södra sidan samt omgestaltning av kyrkbacken
År 1994 Underhåll - takomläggning
Södra takfallet omlagt med ny kopparplåt, utbyte av rötskadad panel, hela takfallet belagd med hård träfiberskiva och tjärpapp.
År 2002 Teknisk installation - värme
Bergvärmeanläggning.
ÖDESHÖGS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ödeshögs församling Ödeshögs kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Cnattingius, B.: Ödeshögs kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1969.
Lindqvist, G.: Ödeshögs kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 2000.
.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Manuskript till Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet
Lindqvist, Gunnar, Ödeshögs kyrka, Linköpings stifts kyrkobeskrivningar 2000.
Redelius, Gunnar, Kyrkobygge och kungamakt i Östergötland, Antikvariskt arkiv 45, Sthlm 1972.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877.
Sundman, Magnus, Orglarna i Ödeshögs kyrkor, 2004.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948
Wikdahl, Magnus, Bebyggelsen i Ödeshög. Ingår i Östergötlands och Linköpings Stads museum 1980.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin