Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Västra Tollstad kyrka och kyrkogård utgör en väl samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Grindarna i järnsmide är troligen från tidigt 1800-tal eller sent 1700-tal. Den senare dateringen kan i så fall knytas till att årtalet 1796 finns på grindstolparna i söder. Liknande grindstolpar av kalksten finns till flera kyrkogårdar i västra Östergötland.
De grustäckta gravarna hör till en gravtradition som troligen växte fram under andra delen av 1800-talet och var mycket vanligt förekommande i länet. De omgärdades oftast av häckar eller stenramar, men även staket i gjutjärn eller järnsmide förekom, liksom pollare med kätting. I Västra Tollstad är det stenramsgravar som finns kvar, med undantag av ett staket i järnsmide. En del av stenramarna är mer genomarbetade. Stenramar verkar ha varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. De mer påkostade familjegravarna ligger öster om kyrkan eller i en rad utmed den gamla kyrkogårdens ytterkant. Det senare förekommer på många kyrkogårdar. Kyrkogårdens västra del, förutom ytterkanten, har en enklare karaktär. Sydöst om kyrkan ligger äldre gravhällar bl a från 1600-talet, mer eller mindre skadade.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna så som gravhällarna från 1600- och1700-talen samt de stående kalkstensvårdarna från 1800-talet. På Västra Tollstad kyrkogård finns några speciella gravanläggningar, t ex en grav med sju små liggande marmorkors och en häll med fyra inskriptionstavlor av koppar. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Västra Tollstad har många titlar med jordbruket att göra, t ex hemmansägare, men de dominerar inte i lika hög grad som på många andra kyrkogårdar. I övrigt varierar titlarna från de ålderdomliga skatteman och rusthållare till mer moderna titlar som lantbruksingenjör och distriktschef.
På kyrkogården finns även en minnessten över offren vid fartyget Pehr Brahes undergång 1918.
Av fotografiet ovan från 1959 att döma har den nya kyrkogården behållit sin grundkaraktär med gångar och häcksystem, vilket har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Den representerar väl de nya kyrkogårdar/utvidgade delar som tillkom under decennierna vid 1900-talets mitt på länets kyrkogårdar. Även trädkransen är bevarad och minner trots sin relativt sena tillkomst om det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet.
Det är även viktigt att bevara det som minner om den tidigare prästgården i form av parkkaraktären i öster och nordöst samt ekonomibyggnaden som hört till prästgården.
Inventeringsår (1993)
Byggnadsdel (1993): Kor - Fullbrett, Kor - Norr, Torn - Sidoställt, Torn - Öster
Inventeringsår (2004)
Exteriör beskrivning
Västra Tollstad kyrka är orienterad med koret i norr och består av ett rektangulärt långhus utan markerat kor. Tornet är placerat mitt på östra långsidan och den bevarade medeltida bottenvåningen är uppförd av kalksten. Kyrkan är för övrigt uppförd av marksten och tegel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade dekorativa omfattningar och hörnkedjor, avfärgade i en gulvit ton. Långhusets sockel är vitmålad, medan tornet saknar sockel. Kyrkans relativt flacka sadeltak är försett med svartmålad skivtäckt plåt. Tornet kröns av en enkel öppen fyrkantig lanternin, som är koppartäckt. De rundbågiga tornluckorna är klädda med liggande brunmålad panel. Fönsteröppningarna är rundbågiga och symmetriskt placerade på fasaden. Fönstren består av brunmålade träbågar utan karm med äldre glas i blyspröjs. Solbänkar av koppar. På norra sidan finns ett igenmurat lunettfönster. Huvudingången är förlagd till den södra gaveln och en ingång finns även centralt på västra långsidan. Båda ingångarna har bevarade originaldörrar, som är brunmålade och försedda med romber och blomornament, som är typiska för byggmästare Nyström. Portalerna har överliggande lunettfönster. Över den södra ingången finns årtalet 1842 och över den västra ingången en kalkstensplatta med förgylld inskription; NYBYGGD UNDER KONUNG CARL XIV JOHANS XXIV REGERINGS ÅR. På östra långsidan, norr om tornet, finns en smal brunmålad trädörr som leder till tornets övre våningar.
Interiör beskrivning
Långhuset är rektangulärt med ett äldre trägolv av breda plankor, som är överdraget med en tunn lack. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Kyrkorummet täcks av ett vitt putsat tunnvalv, som avslutas mot vägglivet med en profilerad list. Vid den västra ingången, som är belägen mitt på långhusmuren, finns ett mindre vindfång med kalkstensgolv och med en gråmålad pardörr, dekorerad med romber och blomornament. Mitt emot på den östra långhusväggen leder en enkel vitlaserad dörr, tillkommen vid Jangviks renovering 1970, till sakristian. Vid den södra ingången leder en gråmålad pardörr till det utvidgade vindfånget eller vapenhuset. Fönstren har gråmålade innanfönster med hel karm och fem öppningsbara rutor. Kyrkans bänkinredning är uppdelad i fyra kvarter och är sluten mot mittgången och öppen mot sidogångarna. Bänkluckorna är marmorerade i en ljus grå ton. Predikstolen är belägen i långhusets nordvästra hörn med uppgång från den tidigare sakristian. Predikstolen tillhör originalinredningen och är tillverkad av byggmästare Nyström. Den har en femsidig korg med tillhörande rygg och ljudtak. Den är målad som övrig inredning i grått med förgyllda ornament. På motsatt sida, i långhusets nordöstra hörn är kyrkans dopfunt placerad på ett uppbyggt kalkstenspodium. Dopfunten kvarstår från den äldre kyrkan och är av röd kalksten med djur- och blomornamentik och med årtalet 1664. Mot korväggen finns två ovala nummertavlor med förgylld, rikt dekorerad omfattning, varav den östra står på en ställning.
Läktaren i väster bärs upp av enkla gråmålade kvadratiska pelare. Läktarbarriären har liggande och stående speglar, med mittpartiet dekorerat med romber och förgyllda ornament. Den är liksom bänkinredningen målad i en ljus grå marmorering. Trapporna till läktaren är förlagda mot den södra ytterväggen och är inbyggda med en vitmålad panel mot kyrkorummet. Trapporna är lackade och på orgelläktaren ligger ett lackat trägolv av smala brädor. På den östra sidan finns sluttande gradänger och äldre bänkinredning bevarad. Bänkarna är dock moderniserade med bredare sittbänkar och något lutande ryggstöd. På den västra sidan har gradänger och bänkar ersatts av lösa stolar. Orgeln tillkom 1846 och är byggd av Nils Ahlstrand i N. Solberga. Verket utbyttes 1964 och då förändrades även fasaden något. Högt upp på den södra gavelväggen finns en inmurad kalkstensplatta med latinsk text. Orgeln är målad i samma grå nyans som övrig inredning och är sparsamt förgylld.
Koret ligger två trappsteg högre och trappan är av kalksten, korgolvet består av ett lackat trägolv och i mitten ligger en gravhäll. Korabsidens väggar och tak är vitputsade. Enkla vitmålade dörrar med utanpåliggande fyllningar leder till de två sidorummen. Över dörrarna finns småspröjsade fönsterbågar som ger ett indirekt ljus till koret. Altaret är av trä med avfasade hörn, gråmålad sockel och i övrigt målad i en grå/svart stenimitation. Altarringen är rund med öppning mitt fram och målad i grå toner med typiskt nyströmsdekor i form av romber och blomornament. Altartavlan, som är placerad på ett gråmålat podium, är målad 1856 av Gustaf Adolf Engman och föreställer "Kristi himmelsfärd". Den förgyllda ramen tillkom vid renoveringen 1926. Det västra sidorummet har kvar inredningen från renoveringen 1926 då rummet gjordes i ordning till sakristia. Den norra ytterväggen är inklädd med gråmålad skåpsinredning. Mot den södra väggen finns en nisch med kalkstenskiva där sannolikt en kamin varit placerad. Här finns även trappan till predikstolen. Det östra sidorummet är i stort sett oinrett och här finns flera spår efter den ursprungliga inredningen. Golvet är sannolikt originalgolvet och består av ett obehandlat trägolv av breda brädor. I det nordöstra hörnet finns korets ursprungliga pilastrar och den profilerade taklisten bevarad. Innanfönster saknas.
Vapenhuset, som har bildats av vindfång och läktartrappor har ett golv med kvadratiska kalkstensplattor. Väggarna består av en vitmålad slät panel, mot öster finns dörrar till utrymmen under läktartrapporna som används till förråd/elcentral. I förrådet finns den äldre panelen bevarad. Mot väster finns ett utrymme med plåtdörr bakom panelen. Taket, som är vitmålat, är undersidan av läktaren.
Sakristian är sedan 1970 inrymd i tornets medeltida bottenvåning. Golvet är belagt med kvadratiska kalkstenplattor. De medeltida kalkstensmurarna har knackats fram, mot norr finns en nisch och mot öster resterna av en rundbågig öppning, som har lett till det medeltida långhuset. Innertaket består av ett glest obehandlat trätak på synliga reglar.
Till tornets övre våningar kommer man via en smal trappa i muren med ingång utifrån från långhusets östra sida. Det nedersta trappsteget utgörs av ett gravstensfragment. De övre våningarna i tornet är oinredda, golven består delvis av äldre återanvända spårade takbrädor. Nordgavelns färgade lunettfönster finns förvarat på första våningen.
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår 2002
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan i Västra Tollstad var uppförd av sten under 1100- eller 1200-talet och bestod av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Det är oklart om tornet uppfördes samtidigt med långhuset eller om det uppfördes något senare. Kyrkan är känd bl a genom avbildningar av Elias Brenner 1670. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar att kyrkan vid det tillfället även hade ett vapenhus på södra sidan och en sakristia på korets norra sida. Tornet hade en ovanligt utformad påbyggnad, som synes vara av trä. Vid en biskopsvisitation 1783 ansågs kyrkan vara i för dåligt skick och utdömdes. Församlingen önskade i det längsta behålla sin kyrka och nybyggnadsplanerna drog ut på tiden. År 1827 ansökte de hos kungen att få bygga en ny kyrka på platsen för Alvastra klosterruin, vilket avslogs. Det beslöts då att den nya kyrkan skulle byggas på den gamla kyrkplatsen. Prästgården som var belägen i direkt anslutning till kyrkans västra parti tillät ingen förstoring av långhuset. Församlingen önskade dock behålla den nedre delen av det medeltida tornet som sakristia. Det innebar att den nya kyrkan förlades i nord-sydlig riktning väster om tornet. Majoriteten av landets kyrkor är orienterade i öst-västlig riktning. I Östergötland är det få kyrkor som har en annorlunda placering.
Kyrkan ritades, enligt uppgift, 1839 av arkitekt Johan Carlberg vid Överintendentsämbetet och uppfördes mellan åren 1840-1843 av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Det finns några ritningar bevarade, som är signerade av Abraham Nyström och daterade mellan åren 1841 och 1843. De överensstämmer i stort sett med det utseende som kyrkan har idag. Det är oklart hur mycket av kyrkans slutgiltiga utformning som var ett resultat av Nyström och hur mycket som utformades av arkitekterna vid Överintendentsämbetet. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Kyrkan fick en rektangulär planform med koret förlagt i norr. Tornet hamnade mitt på den östra långsidan och den nedre delen bestod av det medeltida tornet som inreddes till sakristia. Kyrkan uppfördes av marksten och tegel och fick, med undantag av tornets placering, en tidstypisk nyklassicistisk exteriör utformning med flackt sadeltak, spritputsade fasader med slätputsade omfattningar och hörnkedjor. Ingångarna i söder och väster försågs med dörrar med blomornament, som är typiska för byggmästare Nyström. Det medeltida tornets bottenvåning påbyggdes och fick ett för tiden typiskt utseende med en fyrkantig öppen lanternin. Tornets övre våningar fick en ny utvändig ingång från långhusets östra fasad.
Även interiören fick en tidstypisk utformning med ett ljust och luftigt kyrkorum med ett putsat tunnvalv. Kyrkorummet hade ursprungligen en rak korvägg med en i muren något indragen rundbågig nisch med ett fristående förgyllt träkors. I nischen fanns över taklisten ett lunettfönster med färgat glas. Det förvaras idag i tornet. Nischen och korhörnen var dekorativt utformade med pilastrar. Såväl innerdörrar, altarringen, predikstolen och läktarbarriären försågs med den för byggmästare Nyström typiska utsmyckningen med dekorativa ornament. På en interiörritning, som är signerad av Nyström och daterad 8/5 1841, är kyrkorummet försett med väggfasta bänkar. Denna utformning återfinns i Röks kyrka, som uppfördes av Nyström vid samma tid. Predikstolen, som överensstämmer med en detaljritning daterad 4/2 1842 var på ritningen placerad på motsatt sida, d v s på östra sidan. Orgeln tillkom 1846 och byggdes av organisten Nils Ahlstrand i Norra Solberga. Altarkorset ersattes redan 1856 av en altartavla målad av målaren Gustaf Adolf Engman i Vadstena. Dopfunten flyttades med från den äldre kyrkan och tillhör en grupp av rikt dekorerade kalkstensfuntar tillverkade i Vadstena och Skänninge under 1600-talets andra hälft.
Interiören präglas idag av en omfattande ombyggnad som utfördes 1926 efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Det var framför allt korpartiet som i hög grad förändrades. En korabsid flankerad av två kolonner byggdes inom det befintliga koret. Mellan de nya innerväggarna och de äldre ytterväggarna mot väster och öster skapades två rum, varav det västra rummet inreddes till sakristia och det östra inrymde förråd och arkiv. I söder nybyggdes eller utvidgades ett mindre vindfång, som fick karaktär av vapenhus. Interiören ommålades och bänkdörrar och gavlar, läktarbarriären och altarringen försågs med en marmorering i grå nyanser. Läktarpelarna fick en kraftig marmorering.
Nästa större förändring utfördes 1970 under ledning av ingenjör Ture Jangvik i Linköping. Tornets bottenvåning inreddes åter till sakristia och försågs med bl a nytt golv, innertak och ny dörr mot kyrkorummet.
År 1100-1299 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrka av sten med rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Riven 1840.
År 1664 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av kalksten med blom, djur och växtornament tillverkad i Vadstena eller Skänninge.
År 1670 Fast inredning - predikstol
Predikstol förvaras i Östergötlands länsmuseum.
År 1713 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan gjuten.
År 1715 Fast inredning - orgel
Byggd av Jöns Helgesson, ersatt av en ny 1846.
Orgelbyggare: Jöns Helgesson
År 1741 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsats tillverkad av bildhuggaren Bengt Wedulin, Hjo.
Obestämd yrkestillhörighet: Bengt Wedulin
År 1795 Specifika inventarier - kyrkklocka
Specifika inventarier - lillklockan gjuten.
År 1840-1843 Fast inredning - predikstol
Predikstol, ritning av byggmästare Abraham Nyström.
Byggmästare: Abraham Nyström
År 1840-1843 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus och kor.
Byggmästare: Abraham Nyström
Arkitekt: Johan Carlberg
År 1846 Fast inredning - läktare
Orgel byggd av organisten Nils Ahlstrand i N Solberga. Samtidigt byggdes ev även läktare och vindfång.
År 1846 Fast inredning - orgel
Orgel byggd av organisten Nils Ahlstrand i N Solberga. Samtidigt byggdes ev även läktare och vindfång.
Orgelbyggare: Nils Ahlstrand
År 1856 Specifika inventarier - altartavla
Det ursprungliga förgyllda träkorset ersattes av en altartavla målad av Gustaf Adolf Engman, Vadstena, skänkt av Kapten Rosin på Alvastra, insatt i en ram 1926.
Konstnär: Gustaf Adolf Engman
År 1904 Teknisk installation - värme
Kaminer vid mittgångarna.
År 1939 Teknisk installation - el
Elektrisk värmeinstallation och belysning.
År 1964 Fast inredning - orgel
Orgelverket från 1846 ersattes av ett nytt, byggt av Nordfors & Co, Lidköping. Orgelfasaden något förändrad.
Orgelbyggare: Herman Nordfors & Co
År 1994-1997 Ändring - ombyggnad, exteriör
Ändring - ombyggnad, exteriör - Plastfärgen från 1974 borttogs, omputsning med kalkbruk, avfärgning i guldockra. Renovering av fönster och kyrkport, enstaka bjälkar utbytta i tornets klockvåning. Ny kopparplåt på tornet. Arkitekt Uno Söderberg, fönsterrenoverare Winfried Baier, Tranås.
Arkitekt: Uno Söderberg
Hantverkare: Winfried Baier
VÄSTRA TOLLSTAD KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ödeshögs församling Ödeshögs kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet..
Källor
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet
Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Nyström,Abraham:Byggmästare"; "Carlberg,Johan:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin