Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Hjo gravkapell ligger på kyrkogården i Hjo innerstad.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är ett gott exempel på de rådande idealen vid slutet av 1800-talet där raka grusgångar korsar varandra och kantas av lövträdsalléer. Gravkvarteren är nord-sydliga med häckar och har i den äldre östra delen kvar flera stenramsgravar. Kyrkogården inhägnas delvis av en hög mur med smidesgrindar.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Gravkapellet från 1898 har en exteriör som trots tillbyggnad åt söder är välbevarad. Den är ett gott exempel på nystilsarkitekturen vid 1800-talets slut med klassicerande, rika putsfasader. Interiörens ljusa ceremonisal är förändrad med ett kassettak från 1930 och enkel inredning med lösa stolar och altare från 1971.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKAN OCH KYRKOMILJÖN: - Kapellets föga förändrade exteriör vittnar om det sena 1800-talets putsarkitektur. - Kyrkogårdens stenmur, trädrader, grusgångar, smidesgrindar och stenramsgravar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Kapellet ligger orienterat mot söder i den östra delen av den rektangulära kyrkogården. Denna avgränsas i norr och söder av en hög mur av rundad gråsten med krön av kalkstenshällar. Muren tillkom 1933 respektive 1947. I väster och öster är avgränsningen i form av ett högt trästaket. Muren i norr har två öppningar. Den västra svarar mot en öppning i den södra muren och den östra är mitt för gravkapellets portal. Öppningarna har grindstolpar av sten, krönta av kulor. Dessa bär upp smidda pargrindar. I väster är i staketet en öppning som ligger i änden av den väst-östliga axel som slutar med expeditionsbyggnaden i öster. Öppningen omgärdas av toppiga grindstolpar i granit. Den södra muren har två öppningar i den västra hälften. Dessa har likaså toppiga grindstolpar och uppbär smidda pargrindar. Den stora axeln korsas vinkelrätt av en mängd grusgångar som delar in de rektangulära gravkvarteren med sin barrhäckskantade rader av gravstenar. Kyrkogården anlades på 1890-talet och utvidgades åt väster på 1930-talet, samt 1992. Vårdarna är från 1800-talets slut och framåt, med en äldre dominans i de östra delarna. Inhägnaderna och de större gångarna kantas av rader av äldre lövträd. Miljön är väl sammanhållen, trots att några gångar lagts igen och blivit gravplatser.
Inventeringsår 2004
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin