Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Kyrkefalla kyrka ligger på änden av en åsrygg söder om Tibro. Söderut tar ett kuperat odlingslandskap vid, vilket i öster kantas av stora skogspartier. Direkt väster om kyrkan finns en f.d. fattigstuga och kyrkstall. Söder om kyrkan ligger en f.d. skola. Österut leder en rak allé till prästgården.
KYRKOANLÄGGNINGEN - På platsen har funnits en kyrka sedan tidig medeltid. Kyrkogården omges av kallmurar av sten med stolpar av kalksten och smidesgrindar. Den utvidgades under sent 1800-tal. Muren kantas på insidan av en rad av lövträd. Den lutande terrängen gör att gravarnas placering verkar något oregelbunden. En delvis plattlagd gång leder fram till de två portalerna och sakristian. På kyrkogården står ett nyklassicistiskt gravkor.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den nyklassicistiska salkyrkan uppfördes 1837-38. Genom ombyggnad av kyrkan 1886 fick delar av exteriören en förändrad framtoning. Det gamla tornet ersattes av ett nytt med lanternin och spira. Vidare tillkom vindfång, slätputsade hörnpilastrar och historicerande portalomfattningar. Den nyklassicistiska interiören har genomgått åtskilliga ingrepp. Läktare och bänkar från 1800-talet är mer eller mindre ombyggda. K M Westerbergs renovering 1927 har satt stor prägel på rummet, både vad gäller ljus och utsmyckning. Den nyklassicistiska stramheten gjordes mindre påtaglig i och med att barockinventarier från den äldre kyrkan lyftes fram och gavs en ny inramning, bl.a. i form av en monumental murad altaruppsats i klassicerande stil. Ljuset från fönstren gjordes mattare med insättning av antikglas i rutorna och takets flacka brädvalv fick en ny utformning med kassetter. 1963 års restaurering, med Anders Ekman som arkitekt, strävade efter en viss återgång till det nyklassicistiska idealet med en ljusare färgsättning. 1973 gjordes läktarunderbyggnader och orgeln förändrades. Från den gamla kyrkan härrör medeltida triumfkrucifix och klocka. I tornet förvaras äldre inredningsdetaljer.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans framträdande läge i landskapet.
- Kyrka, skola, fattighus och kyrkstall bildar en sammanhållen kyrkomiljö. - Kyrkans exteriör representerar de nyklassicistiska sockenkyrkorna.
- Interiörens prägel av 1927 års restaurering.
- Barockinredning och inventarier från den gamla kyrkan.
- Medeltida triumfkrucifix och klocka.
- Kyrkogården med kallmur, grindstolpar, smidesgrindar, trädrad, gravkor och uthus.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Kyrkefallas nyklassicistiska salkyrka ligger öst - västligt placerad i den östra delen av den rektangulära kyrkogården. Runt området löper en kallmur av natursten, i nord och öst utgör den stödmur i sluttningen. Fyra öppningar finns, en i varje väderstreck. I väst finns i mitten av muren en öppning med två grindstolpar av kalkstenshällar krönta av varsin kula. De uppbär en smidd pargrind. Öppningen i söder har grindstolpar av sten och en smidd pargrind, liksom öppningen i öster. Sistnämnda svarar mot prästgårdsallén på andra sidan vägen. I nordväst finns en trappa med sentida träräcken som leder ned till den nya delen av kyrkogården, vilken mot vägen avskärmas av en rad unga björkar. På insidan av kallmuren finns en rad av gamla ekar som löper runt hela kyrkogården, några enstaka äldre lövträd finns också mer fritt i den nordvästra delen. En gång med gjutna plattor leder från grinden i väst till kyrkans västportal och sydportal. Fram till tornet kantas gången av låga cypresser. På nordsidan går en krattad grusgång till sakristian. Framför västportalen finns två sentida ljusarmaturer på var sin sida om gången. I kyrkogårdens nordvästra hörn finns en ekonomibyggnad och mellan denna och kyrkan ett gravkor. I kyrkogårdens nordvästra fjärdedel finns knappt några gravstenar. Gravkvarteren ger till följd av den lutande terrängen ett föga regelbundet intryck. Gravstenarna är huvudsakligen 1800-tal, ett fåtal stenar av kalksten härrör från sent 1700-tal och står på nordsidan. Kyrkogården utvidgades åt väster och söder 1870-71. Eventuellt härrör grindstolparna i väster från ett tidigare skede. 1907 anlades en ny kyrkogård omkring en kilometer åt sydost från kyrkan, vilket gjort att den gamla kyrkogården är tämligen orörd sedan dess.
ÄLDRE KYRKA - På platsen för den nuvarande kyrkobyggnaden fanns tidigare en stenkyrka med rakslutet kor, avbildad under 1600-talets andra hälft. Troligen uppfördes den under 1100- eller 1200-talet. 1775 försågs denna kyrka i väster med ett litet trätorn. Detta föregicks av ett äldre torn enligt en beskrivning från 1786 av pastor Carl Edblad.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - TIBRO
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1729, 1900: 3016, 1995: 9623
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Kyrkefalla socken blev Tibro köping 1946.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkefalla eller Tibro kyrka ligger i utkanten av Tibro samhälle. Läget är relativt fritt vid åsystemen öster om Tidan på gränsen mellan odlingsbygd och skog. Nära kyrkan ligger prästgård, skolbyggnad och hembygdsmuseum. En ny kyrkogård är anlagd på "Prästbolets" mark.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Kyrkefalla kyrka var enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta uppförd av sten och bestod av ett långhus och ett smalare, rakslutet kor, troligen från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Vid tiden för avbildningen fanns även en murad tillbyggnad på korets sydsida - troligen en sakristia eller ett gravkor - samt ett timrat vapenhus i söder. Såvitt känt finns inga partier av medeltidskyrkans murar kvar.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan, både kallad Kyrkefalla och Tibro kyrka, uppfördes 1837-38 med rektangulärt långhus och sakristia i norr (troligen i sen tid utvidgad efter ritningar av arkitekt Anders Ekman).
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör präglas framförallt av förändringar företagna 1887. Västtornet fick då i stort sett nyuppföras samt murarna livades med hörnpilastrar, portal- och fönsteromfattningar i tidstypisk stil. Framför sydportalen tillbyggdes ett vindfång. Ingång i söder och i väster via tornets bottenvåning. Även interiören präglas av sent 1800-tal, däribland det flacka brädvalvet med ribbor. Under 1900-talet har också flera genomgripande restaureringar ägt rum. Altaruppsatsen, med återanvända skulturer från en altaruppsats från 1600-talet, fick sin nuvarande utformning 1927. Senkarolinsk predikstol, dekorerad med kraftiga voluter. Läktarunderbyggnad från 1973.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Skara stift i ord och bild. 1949..
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Jespersson, Barbro, Västgötska träsnidare, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1975
Kyrkefalla hembygds- och fornminnesförenings årsbok 1951.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin