Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Kyrkefalla kyrka ligger på änden av en åsrygg söder om Tibro. Söderut tar ett kuperat odlingslandskap vid, vilket i öster kantas av stora skogspartier. Direkt väster om kyrkan finns en f.d. fattigstuga och kyrkstall. Söder om kyrkan ligger en f.d. skola. Österut leder en rak allé till prästgården.
KYRKOANLÄGGNINGEN - På platsen har funnits en kyrka sedan tidig medeltid. Kyrkogården omges av kallmurar av sten med stolpar av kalksten och smidesgrindar. Den utvidgades under sent 1800-tal. Muren kantas på insidan av en rad av lövträd. Den lutande terrängen gör att gravarnas placering verkar något oregelbunden. En delvis plattlagd gång leder fram till de två portalerna och sakristian. På kyrkogården står ett nyklassicistiskt gravkor.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den nyklassicistiska salkyrkan uppfördes 1837-38. Genom ombyggnad av kyrkan 1886 fick delar av exteriören en förändrad framtoning. Det gamla tornet ersattes av ett nytt med lanternin och spira. Vidare tillkom vindfång, slätputsade hörnpilastrar och historicerande portalomfattningar. Den nyklassicistiska interiören har genomgått åtskilliga ingrepp. Läktare och bänkar från 1800-talet är mer eller mindre ombyggda. K M Westerbergs renovering 1927 har satt stor prägel på rummet, både vad gäller ljus och utsmyckning. Den nyklassicistiska stramheten gjordes mindre påtaglig i och med att barockinventarier från den äldre kyrkan lyftes fram och gavs en ny inramning, bl.a. i form av en monumental murad altaruppsats i klassicerande stil. Ljuset från fönstren gjordes mattare med insättning av antikglas i rutorna och takets flacka brädvalv fick en ny utformning med kassetter. 1963 års restaurering, med Anders Ekman som arkitekt, strävade efter en viss återgång till det nyklassicistiska idealet med en ljusare färgsättning. 1973 gjordes läktarunderbyggnader och orgeln förändrades. Från den gamla kyrkan härrör medeltida triumfkrucifix och klocka. I tornet förvaras äldre inredningsdetaljer.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans framträdande läge i landskapet.
- Kyrka, skola, fattighus och kyrkstall bildar en sammanhållen kyrkomiljö. - Kyrkans exteriör representerar de nyklassicistiska sockenkyrkorna.
- Interiörens prägel av 1927 års restaurering.
- Barockinredning och inventarier från den gamla kyrkan.
- Medeltida triumfkrucifix och klocka.
- Kyrkogården med kallmur, grindstolpar, smidesgrindar, trädrad, gravkor och uthus.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2004)
KYRKEFALLA KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett rakt kor i öster. Centralt på sydsidan finns ett utkragande vindfång. I väster finns ett torn. Från korets nordsida skjuter en sakristia ut. Exteriören präglas - med undantag av det sena 1800-talets historiserande torn och portaler - av nyklassicism.
FASAD - Sockeln är något utkragande och tjärstruken runt hela långhuset. Tornets sockel består av huggna granithällar med samma skråkant som långhusets. Den murade stommen är spritputsad och målad i gult. Hörnen har slätputsade och vitmålade omfattningar försedda med profilerade kapitäl på långhuset. Tornets tafot är försedd med tandsnitt. Över västportalen sitter en inmurad rektangulär kalkstensplatta med inskriptionen: "Denna kyrka byggdes år 1837. Tornet byggdes år 1886. - Jag vill gå in i ditt hus på den stora barmhärtighet. DAVID Ps 5.8." Tornets klockvåning har två svagt stickbågiga lucköppningar i vardera vädersträck. Dessa har rundbågiga slätputsade omfattningar med profilerade krön. Solbänkarna är av kalksten. Luckorna är av trä. Sakristian har vitmålad spritputs och en gjuten svartmålad sockel. Under sakristian är en källare med pannrum. Från sydvästra delen av taket reser sig en hög tegelskorsten. Vindfånget är försett med en vit slätputsad fronton krönt av ett gyllene kors, nygjort 2000. Genom långhusets västparti går en järnstång på utsidan förankrad med stjärnformade ankarslutar uppsatt 1959 för att åtgärda de skador som kyrkan fick vid en jordbävning 1906.
PORT - I tornets västvägg finns en portal med en rundbågad nisch. Bågen bärs upp av två pilastrar. Dessa i sin tur omges av två pilastrar som uppbär en fronton krönt av ett gyllene kors (korset nygjort 2000). Allt är slätputsat och vitmålat. I nischen sitter en rektangulär pardörr med rik fyllningsdekoration. Denna kröns av ett lunettfönster. Mittportalen har samma utformning som västportalen. Upp till sydportalen leder från väster en rullstolsramp som på sidorna är klädd med granithällar. Beläggningen är samma gjutna block som i gångarna. Två svarta järnräcken löper längs rampen. Denna är anlagd 1988. På sakristians östsida finns en korgbågad trädörr utförd i ålderdomlig utformning med en halv fiskbenspanel. Denna är beslagen med nitar och försedd med ett likaledes ålderdomligt utformat låsvred daterat 1966. Omfattningen är slätputsad. Upp till porten leder från söder en liten gjuten trappa med kalkstenshällar och ett svart järnräcke. På västsidan leder en cementtrappa ned till källaren under sakristian. Där sitter en trädörr i femtiotalsutformning med ett liggande rektangulärt fönster.
FÖNSTER - Långhusets och korets fönster är rundbågiga fönster i grunda smygar med vita slätputsade omfattningar. Fönstren har korspost och sex bruna trälufter. De nedre lufterna är indelade i 16 rutor av antikglas infattade i blyspröjs. Glasen sattes in 1927. De två lunettlufterna har tio rutor vardera, innefattade i blyspröjs. Antikglasen är dels ofärgade, dels färgade svagt i blått, rött och grönt. Solbänkarna är av kalksten. Sakristian har lägre rundbågiga fönster av samma slag med slätputsade omfattningar. I tornets bottenvåning är åt norr och söder två höga rundbågade fönster, likaså med vita slätputsade omfattningar och solbänkar av kalksten. De består av tre lufter från 1927 i brunt trä utan mittpost och försedda med blyspröjs. Rutorna är av samma antikglas som långhuset. Varje luft har 16 rutor, sex i lunetterna. I mellanvåningen finns åt norr och söder två kopplade rektangulära fönster. De har enkel träluft från 1927 med åtta blyspröjsade rutor med antikglas i olika kulörer. Lanterninen har ett rundbågigt fönster i varje vädersträck. Dessa är från 1900-tal med korspost och enkel luft. Varje fjärdedel av fönstret är uppdelad i sex rutor med träspröjs, likaså lunetten. I källarvåningen finns åt väster ett liggande tvådelat fönster med en ventil. I norr finns tre kvadratiska enluftsfönster och i öster är ett liggande tvådelat fönster.
TAK - Långhuset täcks av ett sadeltak med valmad spets och sakristian av ett valmat. Vindfånget har likaså sadeltak. Taktäckningen är svartglaserat tvåkupigt lertegel, lagt 1927. Stuprännorna är av plåt och svartmålade. Tornet har en stupränna av kopparplåt, uppsatt 2000. Tornet täcks av ett torntak med en åttakantig lanternin med vimperger över fönstren. Dessa kröns av gyllene spetsförsedda kulor. Överst i torntakets spets ett gyllene kors på kula. Torntaket är beklätt med falsad kopparplåt i storformat och ståndfals lagd vid en renovering av tornet år 2000.
KYRKEFALLA KYRKA - Kyrkan är en nyklassicistisk salkyrka, förändrad genom senare renoveringar. Den består i väster av ett vapenhus i tornets bottenvåning vilket mynnar ut i ett rektangulärt långhus som övergår i ett rakslutet och något upphöjt kor i öster. I väster finns en orgelläktare med indragna läktarunderbyggnader. I söder finns en mittportal med vindfång. Från korets nordsida vetter en dörr in till sakristian. Långhuset upptas av fyra bänkkvarter avdelade med mittgång, sidogång och tvärgång. Ljus färgsättning på inredningen. Karaktären är ljus med varmt målade bänkkvarter och läktare i kalla färger. Det nyklassicistiska stilidealet är påtagligt, men har genom senare restaurering bitvis fått mer barockprägel.
LÅNGHUS - Långhuset är rektangulärt och har ingång i väster via vapenhus, samt i söder via mittportal. Rummet har fyra fönsteraxlar, varav mittporten ingår i en av dem. I väster finns orgelläktare uppburen av pelare och underbyggnad. Bokbord och bokhylla finns i nordväst under läktaren. Från mittportalen leder en tvärgång som delar in bänkkvarteren. En sentida cirkulär ljusbärare i smide står i tvärgångens norra del. Över respektive bänkkvarter hänger en mässingskrona i barock, två är från 1600-talet och två från 1922. Före 1963 hängde de över mittgången.
GOLV - Golvet består av lackade furubrädor i hela långhuset och är lagt 1973 på grund av röta i det gamla. De är lagda i längsgående riktning utom i tvärgången där de löper längs denna. I mitten skär de över mittgångens väst-östligt lagda brädrader och ramas här in av fyra brädor till en fyrkant. Det är samma golv under bänkkvarteren och utan nivåskillnad. Under läktaren är det heltäckningsmatta på båda sidor om mittgången.
VÄGG - De jämna väggarna har brädstruken puts och är vitmålade. På var sin sida om mittporten hänger huvudbaner och epitafier i barock. Likaså hänger ett på nordväggen. Alla är fragmentariska och snidade i trä. Epitafiet öster om porten är över kontraktsprosten Magnus Thorén, död 1765. Det västra baneret är tillhörigt ryttmästaren Johan Wulfenstjerna, död 1708 och hans maka, död 1717. Det norra är ägnat den Björnebergska familjen. På nord- respektive sydväggen finns tre lampetter i mässing mellan fönstren. Dessa är från 1922. Två enkla vridbara nummertavlor i enkla profilerade och ljusgrönt laserade träramar sitter på var sin sida i höjd med tvärgången. Över mittporten hänger ett triumfkrucifix. Det sitter radiatorer på flera fönsterbröstningar.
PORT - Vapenhusporten utgörs av en parställd svängdörr av ek från 1963 med fyra långsmala fönsteröppningar med råglas i varje dörr. Dörrknopparna av mässing är utformade som blomknoppar. Det profilerade fodret är i ljus ek. Mittportalen har en parställd rektangulär svängdörr från 1927 med fem speglar på varje halva. Mässingsknopparna är av samma utformning som vapenhusdörrens. Dörren är täckmålad i grått och omges av ett stickbågigt profilerat foder. Över dörren sitter en nödutgångsskylt.
INNERDÖRRAR - De tre dörrarna till läktarunderbyggnaderna är enkla och av trä och indelade i två fyllningar med dörrvred och lås i mässing. I fyllningarna syns dörrens stående brädstomme, vilken är betsad i ljust grått medan ramarna har en mycket mörkare nyans.
FÖNSTER - Rundbågsfönstren sitter i djupa rundbågade nischer och har lutande fönsterbänkar i slipad kalksten från 1927. Under dessa finns indragna fönsterbröstningar på de ställen där radiatorer anbringats. Fönstren har sex ospröjsade innanlufter i grått. De västligaste fönstren skyms till stor del av läktare och läktarunderbyggnad, där de utgör ljusinsläpp. I det mellersta nordliga fönstret sitter ett krucifix i trä med en förgylld Kristusfigur, troligen från den ursprungliga altaruppsatsen i barock.
TAK - Innertaket utgörs av ett flackt tunnvalv indelat i rutor med ramverk från 1927. Ramverket är av enkelt utförande i trä medan fyllningarna är i plywood. Det är täckmålat i en ljus och kall lila nyans, med en något mörkare ton på ramverket. Taklisten är utformad med tandsnitt och har samma färgskala. Denna taklist löper enbart på nord- och sydväggen.
KOR - Koret har en fönsteraxel och en i norr en dörr till sakristia. Altaret flankeras av två östfönster. Koret avgränsas från långhuset genom att det ligger ett trappsteg högre. En träramp av hyvlad och fernissad furu leder upp från mittgången. Denna anbringades 2003 för rullstolsburna. Vid sydväggen står en kororgel och på motsatta sidan sitter predikstolen. Sistnämnda nås via sakristian. I nordöstra hörnet står tre stolar i rokokoimitation liksom ett golvur daterat 1717. I norra delen står en ambo i fernissat ljust trä. I koret står på nordsidan även ljusbärare i järn och ett likaså modernt processionskors i ljust trä visande den segrande Kristus. Framför kororgeln står en flygel i ett mörkare träslag. I korgolvet söder om altaret ligger en gravhäll över den 1638 avlidne prosten Silvius.
GOLV - Korgolvet utgörs av rektangulära, hyvlade kalkstensplattor från någon av 1900-talets renoveringar. Altaret står ett trappsteg högre. Ned till norra sidogången är en avfasad häll för rullstolsburna, iordninggjord 1989 då korgolvet utvidgades västerut. Golvet är ursprungligen lagt 1927.
VÄGG - Korväggen är en fortsättning på långhusväggen. Den tandsnittade taklisten fortsätter här horisontalt och bildar en slags entablement till den frontonartade form som taket ger östväggens avslutning. På var sin sida om altaruppsats och östfönster sitter två nummertavlor.
INNERDÖRR - Dörren till sakristian är ursprunglig. Den är enkel och indelad i tre fyllningar, varav den översta är störst. Allt är täckmålat. Ramarna är i ljust grått och fyllningarna i ljusa pastellartade färger med en mörk kontrasterande inramning. Dörren har ett utanpåliggande ursprungligt låsvred. Ovanför dörrsmygen sitter en nödutgångsskylt.
FÖNSTER - Se långhus. Östväggen har två rundbågiga fönster av samma utformning som långhusets övriga TAK - Kortaket är en fortsättning på långhustaket. Över altaret är uppsatt vita strålkastare 1990. FAST INREDNING
ALTARE - Altaret är väggfast och murat. Det är slätputsat och målat i vitt. Överst ligger en hyvlad kalkstenshäll.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen utgörs av ett från väggen utkragande murat och nischförsett parti mellan de två fönstren. Det utformades 1927 i en monumental barockinfluerad stil av K M Westerberg för att bl.a. tjäna som inramning till fragmenten från den gamla altaruppsatsen. Två grova pilastrar omfattar ett mittparti krönt av ett entablement med en kraftigt profilerad hörnlist. Allt har skarpa kanter och är slätputsat. Överst sitter en stor omålad stucksnäcka. Krönlisten och de andra horisontella elementen är ljust marmorerade. Övriga fält är målade i ljust blått. Mittpartiet domineras av en stor kvadratisk och omålad stuckrelief av Kristus på korset, utförd av konstnären Karl Elmberg. Över detta sitter en Jahve-sol. De har var sin nisch. I vardera pilastern finns tre rundbågade nischer som rymmer förgyllda träskulpturer i bondbarock som här återanvänts från den äldsta altaruppsatsen (se även torn). Överst i båda pilastrarna finns en urna. I övriga står figurer varav tre har symbolerna för tro, hopp och kärlek (korset, ankaret och det brinnande hjärtat).
ALTARRING - Den femsidig altarringen är från 1963 och har öppna speglar med förgyllda knippen emellan dem. Den är betsad i ljust grått och har en blå stoppad tygbeklädnad på knäfall och armstöd. Ringen står ett stycke från väggen.
BÄNKINREDNING - Långhusets bänkinredning består av fyra kvarter. Dessa är åtskilda av en mittgång och en tvärgång. Mellan dem och väggarna är sidogångar. Bänkraderna är öppna och avslutas mot mitt- och sidogångar av gavlar med två kvadratiska speglar med en liten rektangulär emellan. I skärmarnas raka krön finns små hål för ljushållare. Ryggarna lutar svagt och är försedda med bokstöd och fotbräda. De är täckmålade i en varm brunrosa kulör med detaljer i svagt kontrasterande likaledes varma färger. Speglarna mot tvärgången är laserade i en mer kontrasterande blå nyans. Gavlar och ryggstöd är från 1927, i övrigt är bänkarna från 1800-talet. I samband med läktarunderbyggnadernas tillkomst borttogs de bakre bänkarna och här saknas även på sista radens ryggar de spegelpartier som avgränsar kvarteren i övrigt. Bänkraderna är fjorton till antalet. Radiatorer sitter på ryggarna i tvärgången. Bänkraden längst i öster borttogs 1989 i samband med en korutvidgning.
PREDIKSTOL -Den femsidiga predikstolen är ett sent barockverk från 1746 med tillhörande ljudtak. Upphovsman är bildhuggaren Anders Loring från Hjo. Korgens hörn markeras av kraftiga voluter med förgyllda lagerblad vid basen. I mittfälten avbildas urnor och voluter i relief, likaså förgyllt mot mörkblå bakgrund. Korgen vilar på ett postament med en bas som avsmalnar nertill och där avslutas av en förgylld vindruvsklase. På bokstödets undersida finns en skulpterad kerub. Från ljudtakets undersida hänger helig ande i form av en förgylld duva. Taket utgörs av ett entablement som i de olika hörnen bär upp urnor och däremellan små ovala fält omgärdade av förgyllda akantusslingor och krönta av snäckor. Innanför dessa reser sig en genombruten lökkupol i vars topp en gyllene fågel Fenix ger sina ungar di av sitt blod. Den dominerande färgen är varmt rosabrun och tillkom vid Olle Hellströms konservering 1963.
ORGEL - Orgeln är byggd 1971 av Smedmans i Lidköping. Fasaden är huvudsakligen från den tidigare orgeln som Herman Nordfors i Lidköping byggde 1920. Eventuellt kan den empirepräglade fasaden härröra från det ursprungliga orgelverket uppsatt 1839. Det nya spelbordet är inbyggt och vänt mot väster. Det är utfört i ljust omålat trä. Orgeln har två manualer, pedal och 24 stämmor och ny bänk i ljust lackat trä. Den äldre fasaden består av ett mittparti med ett rektangulärt liggande fält av pipor. Över detta är förgylld trärelief av en lyra, ett kors och en lagerkrans som omsluter dem. Partiet omslutes av två runda kolonnformade pipfält i sin tur flankerade av två lägre partier med stående rektangulära pipfält. Kolonnerna kröns av urnor och mittpartiet av en lyra omgiven horn och lagerblad, likaså förgyllt. På båda sidor om empirefasaden finns två moderna tillskott från 1971i form av höga fyrkantiga pipor i omålat trä.
LÄKTARE - Läktaren härrör sannolikt från 1838. Bröstningen gör en stor utkragning på mitten med avrundade hörn. Bröstet är indelat i närmast kvadratiska speglar och avslutas upptill och nedtill med profilerade lister. Mittpartiet bärs upp av fyra träpelare. Mot västväggen finns två pilastrar. Vid nord- och sydväggen finns likaså varsin pilaster. I övrigt bärs läktaren upp av underbyggnaderna. Färgsättningen går i svala blågråa nyanser, med en varmare färg kring speglarna. På nordsidan finns fyra gradänger och på sydsidan en. All äldre bänkinredning är borta med undantag av en vitmålad träbänk på sydsidan. Golvet täcks av heltäckningsmatta. I söder mynnar en läktartrappa från 1963. Räckena har balusterdockor och de stora hörnstolparna är försedda med kannelyrer. Allt är ljust laserat. Trappstegen täcks av linoleum.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är i trä med dekorationer i relief. Den är fyrsidig och kalkformad i barockinspirerad stil. På fotens sidor är förgyllda stiliserade blommor. Cuppan har spånimitation. Allt är täckmålad i blått. Dopfunten är ritad av Westerberg och tillverkad i Tibro 1927 av K Löfving.
KORORGEL - Kororgeln är byggd 1992 av Smedmans i Lidköping och ersätter en äldre (nu försåld) från 1976 som tidigare stod i Tibro gravkapell. Nederdelens framsida kantas av pilastrar med kannelyrer. Mellan dessa finns en manual och stående jalusi. Överstycket är något bredare och avslutas upptill med avkapade hörn som kragar ut något. Ett stort rektangulärt mittparti med pipor flankeras av fyra mindre fält. Orgeln är i nyklassicistiskt utförande med en ljusgrå färgsättning och sparsmakade dekorationer i guld. Den har två manualer, pedal och 12 stämmor.
NUMMERTAVLOR - Nummertavlorna i koret är av trä med rektangulära kanisprofilerade ramar krönta av varsin skulpterad snäcka i samma utformning som altaruppsatsens. De är laserade i ljus grå ton och härrör från 1923.
TRIUMFKRUCIFIX - Över sydportalen hänger ett triumfkrucifix i trä med järnspikar. Det återger realistiskt den lidande Kristus och härrör från 1300-tal.
HUVUDBANER OCH EPITAFIER - Det Thorénska epitafiet är utfört i senbarock och uppvisar ett ovalt mittparti med fragmentarisk relief av tre figurer liggande på marken kring en kista (Kristi uppståndelse). Omgivet av akantusslingor målade i guld och silver. Under ovalen finns tre små ovala fält som troligen varit bemålade eller haft en text. Sidostycken saknas, eventuellt hör dem som finns i kyrktornet hit. Det Wulfenstjernska baneret består av en sköld krönt av en hjälm och flankerad av kraftigt skulpterade akantusslingor. Sköldens motiv är en rustning mot bakgrund av två korslagda värjor, allt i silver på blå bakgrund. Det hade vid 1829 års inventering en nu förkommen texttavla. Det Björnebergska baneret sitter på en lång stång. Det består av en sköld krönt av en hjälm och omgiven av draperier. Skölden föreställer en liten björn på några kullar. Färgen är rött, blått och guld. Den hade 1829 en svårläslig, nu förkommen, texttavla. Utförandet är betydligt enklare än de båda andras.
BRUDSTOL - I Västergötlands museum förvaras en brudstol av trä med ett brudpar målat på ryggen. Den är från 1700-talet.
VINDFÅNG - Vindfånget är rektangulärt med ljus färgsättning. Dörren till långhuset sitter i en djup stickbågig nisch.
GOLV - Golvet består av kalkstenshällar belagda med fastlimmad matta.
Sidoväggarna har inbyggda skåp med träluckor.
PORT - Se exteriör och långhus.
TAK - Taket utgörs av ett enkelt tunnvalv av trä med ribbor. Från detta hänger en ljusarmatur i mässing från 1963. LÄKTARUNDERBYGGNAD - Läktarunderbyggnaderna är uppförda 1973. I söder skiljs läktartrappa, kapprum och toalett av från långhus medelst en vägg. Toaletten är inrymd under trappan. I norr är ett samlingsrum. I taket hänger tre mässingsarmaturer, troligen från 1963.
GOLV - I samlingsrummet finns ett sentida brädgolv.
VÄGG - Väggarna är klädda med stående träpanel som mot långhuset är indelad i speglar medelst utanpåliggande ramverk. De är laserade i samma kalla nyanser som läktaren. Speglarna är ljusa och ramarna mörka. Panelen på trappans toalettunderbyggnad är i ljust omålat trä och mycket profilerad. I övrigt har långhusets gamla vägg utnyttjats.
INNERDÖRRAR - Se långhus.
TAK - Det platta taket har träramar med plywoodfyllning som i långhuset. Nyansen är mörkt lila. I samlingsrummet har taket vit glasfiberväv.
VAPENHUS - Vapenhuset är närmast kvadratiskt. Vid en ombyggnad 1973 togs trapporna till läktaren bort. I väster är en portal med pardörr krönt av lunettfönster. I öster finns en mycket djup och svagt stickbågig nisch för dörren till långhuset. Gråmålade moderna hörnskåp i trä står på ömse sidor om ingången till långhuset. Det ena skåpet har dörr och är elskåp medan det andra har hyllplan. Under fönstren står två bänkar av samma slag som i långhuset, fast i ljus bemålning. En mässingsarmatur, troligen från 1963, hänger i taket.
GOLV - Golvet består av rektangulära, slipade kalkstenshällar.
VÄGG - Innerväggarna har vit slätputs.
FÖNSTER - I rummet sitter två höga rundbågiga fönster i norr och söder. De har tre ospröjsade grå innanlufter av trä. Fönsterbänkarna av kalkstenshällar är svagt sluttande.
PORT - Se exteriör och långhus.
TAK - Taket består av ett gråmålat brädtak av sågade brädor inramade med vita bjälkar. Detta är från 1963 då taknivån höjdes.
SAKRISTIA - I nordväggens östra del är en dörr till sidoingångens vindfång. Västra delen är ett i väggen inbyggt skåp från 1963 med ljusa träluckor. Mellan skåp och dörr står ett litet ljust omålat skrivbord i trä. I sydväst är en trappa upp till predikstolen som nås genom muren. Denna trappa är täckt med heltäckningsmatta och har ett räcke med ljust betsade balusterdockor. Väster om trappan är en skorstenspipa.
GOLV - Golvet är belagt med heltäckningsmatta.
VÄGG - Väggarna är slätputsade och vitmålade.
PORT - Porten i norr är en rak äldre fyllningsdörr målad i brunrosa kulör.
INNERDÖRRAR - Dörren till predikstolen är en enkel odekorerad trädörr målad på samma vis som ovannämnda. Kordörren behandlas under kor.
FÖNSTER - I rummet sitter två rundbågade fönster, ett i väster och ett i öster, båda i rundbågiga fönsternischer. De har T-postform, fyra lufter av trä med blyspröjsade rutor. Den östra har fyra rutor per luft och den västra har 36. Östra fönstrets lunett har sex rutor per halva och den västra 19 per halva. Fönsterbänkarna är av slipade kalkstenshällar, varav den västra sticker ut en ansenlig bit i rummet och tjänar därmed som ett litet altare. Båda fönstren har antikglas från 1927. Under det västra finns en inskjuten fönsterbröstning med en radiator.
TAK - Rummet har brunbetsat plant brädtak med profilerad taklist, lagt 1963. TORN
VÅNING 1 - Första våningen utgörs av vapenhuset.
VÅNING 2 - Andra våningen nås från läktaren via en pardörr på insidan värmeisolerad med plåt och mot läktaren med sin ursprungliga utformning med dörrspeglar. Takhöjden är mycket låg sedan höjningen av vapenhustaket. Från läktardörren leder i nischen en ny obehandlad trätrappa med räcken upp till den nya golvnivån som är beklädd med ett obehandlat brädgolv. I norra delen finns en med fanérskivor inbyggd äldre trappa, på undersidan klädd med ursprunglig pärlspont, täckmålad i grått. En återanvänd äldre trädörr med två fyllningar och utanpåliggande lås leder till trappan. Den ursprungliga trappan har ett profilerat räcke laserat i brunt, nederst avslutat av en målad stolpe med ett klot. Trappstegen är obehandlade och slitna. Taket utgörs av pärlspont, täckmålat i grått. Väggarna är putsade. I rummet förvaras bl.a. krönpartiet till den äldsta altaruppsatsen i barock.
VÅNING 3 - Den tredje våningen har samma väggbehandling som den under, samma gäller för resten av tornvåningarna. I norr och söder finns två par smala rektangulära fönster i djupa smygar med starkt sluttande fönsterbrädor. I öster leder en liten obehandlad och ursprunglig trätrappa i fem steg med profilerade kanter till en liten svart rektangulär plåtdörr i en djup nisch. Denna dörr går in till vinden. I norr är trappuppgången, inramad av ett troligen ursprungligt brunt räcke. Från sydvästra hörnet leder en ursprunglig obehandlad trätrappa upp till klockkammaren. Denna är försedd med ett profilerat räcke. Golvet är av obehandlade brädor. I taket är fyra korsande lag av bilat timmer. I rummets mitt står ett trampverk för klockringning. Rummet tjänar som ett litet enkelt museum, med en del äldre inventarier och redskap. Här finns bl.a. ett äldre träskåp, två nummertavlor i nyrenässans målade i grönt och guld (härrör sannolikt från 1886), altaruppsats från 1838 i form av ett enkelt nyklassicistiskt förgyllt träkors i vars mitt strålar en Jahvesol, samt två akantusfragment som kan ha utgjort sidostycken på Thoréns epitafium.
VÅNING 4 - Klockvåningen har ursprungligt brädgolv och klockstol av träbjälkar med årtalet 1949. I varje vädersträck finns två rundbågiga ljudluckor i stickbågiga nischer. Fönsterbänkarna är starkt sluttande. Träluckorna är automatiserade. I golvets västra ände är en trälucka för trappan. Lillklockan är försedd med en bakvänd runinskrift som löper hela vägen runt. Texten lyder: "Jesus Gud. Sgialtolfor han göt mik ok Magnnus ok Biörn skar mik. Brofasir (prost) han." Dr. Mats Åmark, Uppsala, anser att klockan är samtida med en liknande frände i Saleby, vars runinskrift nämner år 1228. Storklockan har ansetts vara ännu äldre. Dock sägs det å dess axel ha stått 1582 när tornet togs ned. 1861 hade den spräckts vid en likklämtning. Den omgöts 1868 av klockgjutare C A Norling på Årebergs bruk. Elringning installerades 1958. I söder leder en äldre trästege upp
Fasadkulör (2004): Gul
Antal våningar (2004): 01, 04, Källare - Delvis
Byggnadsdel (2004): Fronton, Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kors - På kula, Kor - Öster, Portal, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2001
Under 1700-talet började befolkningen i församlingen att expandera, säkerligen till följd av den framväxande bruksindustrin. En utvidgning av kyrkan kom på dagordningen under seklets slut, men resulterade bara i byggandet av en läktare. Slutligen beslöt socknen 1823 att söka tillstånd till en rikskollekt för uppförandet av en ny kyrka. Likaså skedde en insamling av gåvor inom församlingen. 1834 kontrakterades kyrkobyggmästare Erik Persson från Seglora att uppföra den nya kyrkan efter tidstypiskt strama nyklassicistiska ritningar av Överintendentsämbetets arkitekt G F Blom från 1822, vilka godkänts av K. Majt. Ritningen inbegrep förutom torn i väster och ett rektangulärt långhus även ett lika brett tvärskepp, men detta slopades av sockenstämman. Sakristian skulle bibehållas och iordningställas. Byggmästaren uppmanades att begagna så mycket som han ville av kyrkans norra mur och gavlarna som han ville. Biskopsvisitationen 1861 nämner att kyrkan vilar dels på gammal, dels på ny grund. Således kan man anta att delar av medeltidskyrkans grundmurar finns kvar i sockeln till nuvarande nordvägg. Vid denna tid var Persson sysselsatt med förfärdigandet av en annan nyklassicistisk kyrka, den i Jung.
Byggandet började våren 1837 och i oktober var alla murningsarbeten avslutade. 1838 genomfördes alla träarbeten såsom det flacka torntaket med sin fyrsidiga lanternin och urtavlor i alla väderstreck (se avbildning av Ernst Wennerblad från ca 1880), läktare, bänkar och övrig inredning. 1839 inmonterades ett orgelverk som invigdes tillsammans med kyrkan den 3 november 1839. Den gamla kyrkans utsmyckning hamnade på kyrkvinden med undantag av den praktfulla predikstolen i senbarock. Altaruppsatsen från 1600-talet ersattes av ett enkelt förgyllt träkors.
Kvaliteten på det nya bygget var diskutabel. Vid ovannämnda visitation 1861 uppvisade kyrkan på flera ställen rämnor. Vid läggandet av tornets grund sades man ha struntat i att ta bort stubben efter en nedsågad lönn. När denna ruttnat satte sig grunden och tornet började luta. Kyrkorådet gav den välbekante kyrkobyggmästaren Peter Anders Pettersson från Värsås i uppdrag att utreda en större reparation. Denne inkom med ritningar till en komplett ombyggnad av hela tornet och reparation av kyrkans tak. Först 1886 var ekonomin hållbar nog att sätta igång arbetet. 1887 stod arbetet färdigt. Långhuset hade då fått slätputsade hörn- och fönsteromfattningar i likhet med det nya tornet. Ett vindfång med fronton hade tillfogats framför sydportalen som fick samma tidstypiska historiserande utformning som västportalen i tornet. Ursprungligen var det för symmetrins skull tänkt att uppföra ett motsvarande vindfång på nordsidan. Av den nya inredning som tillkom vid denna ombyggnad finns bara kvar två undanställda nummertavlor i nyrenässans. Interiören verkar dock i stort ha förblivit nyklassicistiskt enkel, utan "anmärkningsvärda prydnader" som Hjo Tidning skrev 1913. Dock utfördes på väggarna målade fält med listverk och taket kläddes med pärlspont i fält, avdelade med lister. Vid en visitation beskrevs särskilt altarpartiet som ödsligt. Församlingen började diskutera en försköning av kyrkan. En fond bildades vilken 1921 användes till införskaffandet av en ny orgel. Den utrustades med tretton stämmor, varav en togs från den gamla orgeln. Arbetet utfördes av Herman Nordfors orgelbyggeri i Lidköping. Eventuellt behölls den gamla nyklassicistiska fasaden. 1922 införskaffades ny stor ljuskorna och de nuvarande vägglampetterna.
1927 genomförde kyrkoarkitekt K M Westerberg en omfattande renovering som syftade till att framhäva de kvarvarande resterna av den gamla kyrkans barockutsmyckning. Främst märks den murade altaruppsatsen i barockinspirerat kolossalformat med nischer för skulpturerna från den gamla altaruppsatsen. Centralt infogades en modern Kristusbild. Det nyklassicistiska träkorset förpassades till en tornkammare. Det flacka brädvalvet i taket fick en ny beklädnad med träfiberskivor i fälten. Bänkarna fick nya spegelförsedda ryggar och gavlar. Huvudbaneren i barock konserverades och sattes upp på sina nuvarande platser, liksom triumfkrucifixet från 1300-talet, likaså Kristusbilden från den gamla altaruppsatsen. Den nuvarande dopfunten i trä, tillverkad i Tibro, införskaffades. Den stod dock vid denna tid i norra delen av koret. Fönstren renoverades och fick antikglas, man ville dämpa det skarpa nyklassicistiska ljusflödet till förmån för ett mjukare, mer i harmoni med barockdetaljerna. Under sakristian inrymdes ett pannrum och radiatorer installerades under fönstren som fick nya bänkar av kalksten.
1963 skedde en större renovering med Anders Ekman i Falköping som arkitekt och Olle Hellström i Skara som konservator. Nu skedde en viss återgång till nyklassicismens ideal med en ny färgsättning som skulle understyrka kyrkans öppna och ljusa interiör. Predikstolen genomgick en ny restaurering och erhöll sin nuvarande färgsättning. Dagens altarring insattes liksom ny vapenhusdörr och ett antal armaturer av mässing i vapenhus, vindfång och under läktare. Det trånga vapenhusets båda trappor till läktaren borttogs och ersattes av en ny i långhusets sydvästra hörn. Ett nytt högre takbjälklag fick ersätta det gamla som skar av fönstren. Emedan kyrkans biutrymmen var för små tillbyggdes sakristian åt norr med en direkt ingång, toalett och textilförvaring. Under den nya läktartrappan inrymdes städskrubb.
Den sista stora renoveringen av interiören ägde rum 1973 efter ritningar av Tore Virke. Nu tillkom läktarunderbyggnader med kapprum i norr och söder. En ny orgel tillverkades av Smedmans i Lidköping, den gamla orgelfasaden sparades men fick nya moderna tillbyggnader på sidorna efter Virkes ritningar. Bland senare förändringar märks uppställandet av en kororgel 1976, samt renovering av torntaket år 2000 då ny kopparplåt lades.
År 1200-1299 Specifika inventarier - kyrkklocka
År 1746 Fast inredning - predikstol
Konstnär - Bildhuggare: Anders Loring, Hjo
År 1837-1838 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia
Byggmästare: Erik Persson, Seglora
Arkitekt: Fredrik Blom
År 1839 Fast inredning - orgel
År 1868 Specifika inventarier - kyrkklocka
Omgjutning av storklocka.
Klockgjutare: C. A. Norling, Jönköping
År 1920-1921 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Herman Nordfors & Co
År 1927 Teknisk installation - värme
Centralvärme. Pannrum.
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1927 Konservatorsarbeten
Huvudbaner och ett medeltida triumfkrucifix konserveras och uppsättes.
År 1927 Underhåll - målningsarbete, interiör
1880-talets dekor slopas.
År 1927 Specifika inventarier - dopfunt
Hantverkare - Snickare: K Löfving
År 1927 Fast inredning - altaruppsats
Murad altarvägg med relief och nischer för träskulptur i barock från gamla kyrkan.
Konstnär - Skulptör: Karl Elmberg
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1958 Teknisk installation - el
År 1963 Konservatorsarbeten
Predikstol
Konservator: Olle Hellström
År 1963 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ny, ljusare färgsättning.
Arkitekt: Anders Ekman
Konservator: Olle Hellström
År 1963 Fast inredning - altarring
Arkitekt: Anders Ekman
År 1963 Fast inredning - port
Ny port mellan vapenhus och långhus.
Arkitekt: Anders Ekman
År 1971-1973 Fast inredning - orgel, orgelverk
Fasaden byggs till på sidorna.
Arkitekt: Tore Virke
År 1976 Fast inredning - orgel
Kororgel
År 1988 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Rullstolsramp till mittport.
År 1992 Fast inredning - orgel
Ny kororgel.
År 2000 Underhåll - takomläggning
Ny plåt på torn och lanternin.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Skara stift i ord och bild. 1949..
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Jespersson, Barbro, Västgötska träsnidare, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1975
Kyrkefalla hembygds- och fornminnesförenings årsbok 1951.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin