Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Ransbergs kyrka med kyrkogård ligger på en åsrygg strax söder om sjön Örlen. Söder om kyrkan ligger den s.k. Rane kulle. Närmaste bebyggelse är samlad i dalgången ett stycke åt öster med skola och församlingshem. Prästgården ligger för sig.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den åt norr utvidgade kyrkogården kantas av en kallmur av gråsten med grindstolpar av kalksten från sekelskiftet 1800 och samtida smidesgrindar av en lokal mästare. I söder är en särpräglad inklädd klockstapel från 1700-talet med flera äldre inredningsdetaljer från kyrkan. Invid kyrkan finns en bevarad gravkulle med tumba. Vid en renovering på 1970-talet försvann mycket av kyrkogårdens 1800-talsprägel när grusgångarna lades igen och flera gravinhägnader togs bort. Kvar är dock några 1800-talsvårdar med järnstaket. Utanför kyrkogården är ett senare tillbyggt bårhus från 1964.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan uppfördes sannolikt under slutet av 1200-talet och har ett rakslutet kor som ej är markerat i exteriören, samt sakristia i norr. Koret har ett ribbvalv med skulpterade sandstenskonsoler och på sydväggen ett målat invigningskors. Trots en utvidgning västerut 1760 och fönsterupptagningar har kyrkan till exteriören väl bibehållet sin medeltida karaktär med det branta sadeltaket och de något ojämna gråstensmurarna. Från tidig medeltid härrör triumfkrucifix, järndörr, ekport och liljesten. I interiören märks Anders Smaltz påkostade predikstol från 1685. Inredningen präglas i övrigt av Hans Lindéns restaurering från 1970 med tidstypiskt enkel bänkinredning och altarring i omålad furu. Östfönstret har en glasmålning av Harald Lindberg från 1960. Läktarbröstningen har blomstermålade fyllningar från 1700-talets andra hälft. Kring fönstren finns fragmentariska draperingar. Orgelfasaden härrör från 1854. Det plana innertaket av bräder bär rokokodekor, vilken är en kopia från 1930-talet av en äldre takmålning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKAN OCH KYRKOMILJÖN: - Kyrkan har ett framträdande läge i landskapet.
- Kyrkans exteriör representerar de medeltida sockenkyrkor som på 1700-talet utvidgades för att rymma en ökande folkmängd.
- Medeltida murverk är ett omistligt historiskt dokument.
- Interiören har tillägg från olika perioder som samverkar till en enhetlig, harmonisk karaktär. - Predikstol i barock.
- Dekorerat läktarbröst från 1700-talet.
- Orgelfasad från 1854.
- Medeltida portar, sten- och träskulptur, invigningskors och liljesten.
- Kyrkogård med kallmur, grindstolpar, smidesgrindar, gravar från 1700- och 1800-talet samt klockstapel. - Äldre inredning från kyrkan i klockstapeln.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Den gotiska salkyrkan är belägen på den södra halvan av en nästan kvadratisk kyrkogård dock har rundade hörn i öster, samt en triangulär utbuktning åt nordväst. Kyrkan är orienterad österut. I den sydvästra delen av kyrkogården står en klockstapel. Kyrkogården omges av en omkring en meter hög kallmur av natursten. På innersidan av denna är i en rad av gamla lövträd. Raderna av gravar ligger parallellt, vända österut. De flesta är från tidigt 1900-tal, somliga med järnstaket. Den norra delen av kyrkogården ligger i sluttningen av Prästebacken och har väldigt få gravar. Denna del tillkom 1903. Muren har fyra öppningar, två i väster, en i söder och en i sydost. Den södra och östra har grindstolpar av kalkstenshällar med krönande klot. Dessa bär upp påkostat smidda pargrindar. De bär initialerna 1802 och P.I.S., en lokal mästare. Vid den södra står ett parti av en sandstenskolonn. Den södra öppningen i väst har en liknande smidd pargrind. Men denna hänger på klotförsedda grindstolpar av granit, vilka är av ett senare datum. Den nordvästra öppningen har två små spetsiga granitstolpar som bär upp en låg pargrind i ett betydligt enklare och senare utförande. Från grinden i sydväst går en gång med gjutna plattor fram till kyrkans västportal. En liten plattlagd gång fortsätter längs nordsidan till sakristian. Runt kyrkogården löper en nästan kvadratiskt utlagd grusgång som anknyter till grindarna i öst och söder. Längs kyrkväggen är små kalkstensplattor utlagda. I den sydöstra delen av kyrkogården är en liten gravkulle med en liggande porträttgravsten över den 1720 avlidne kyrkoherde Lars Wollin, avbildad med fru och barn i relief. I kullens västra sida är en snedställd sten med järnringar, vilken utgör ingång till gravvalvet. Graven tillhör barocktidens tumbatyp. Få tumbor finns kvar i dag och de är sällan kvar på sin ursprungliga plats, vilket denna dock är. Graven fylldes med grus och hällen restaurerades år 1995. Väster om denna står ett solur av sandsten från 1602 på en ekfot. Denna återbördades hit vid kyrkogårdsrenoveringen 1979 efter att ha funnits på en gård. Kyrkogården renoverades 1978-80 varvid ett flertal grusgångar lagts igen och nya gräsmattor anlagts. Flera gravinhägnader borttogs och några moderna armaturer av varierande utseende tillkom. Alldeles väster om kyrkogården är ett kombinerat bårhus och vaktmästeri.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - RANSBERG
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1555, 1900: 2663, 1995: 1595
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Del till Karlsborgs garnisonsförsamling vid dess bildande 1831.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i höjdläge ensam med prästgård vid Börtebäckens utlopp i sjön Örlen på gränsen mellan odlingsbygd och skog. En spånklädd klockstapel från 1760 står på kyrkogården. Ransberg ligger ca 7 km nordost om Tibro.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus och invändigt något smalare kor (församlings- och altarrum är invändigt även åtskiljda av en triumfbågsmur), sakristia i norr och ett litet vapenhus framför sydportalen. Ingång även på västgaveln. Kyrkans byggnadshistoria är oviss. Kyrkan torde dock till sin kärna härröra från äldre medeltid. Korets egenskaper tyder på att det uppförts omkring 1300. Sakristian är medeltida och kan möjligen vara samtida med koret. Långhuset förlängdes i väster 1760. Ett äldre vapenhus revs 1891 för att ersättas med det befintliga. Sakristian tillbyggdes något i väster 1970 efter ritningar av arkitekt Hans Lindén.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Salkyrkan är vitputsad under ett sadeltak med brant fall; rundvälvda fönsteröppningar. Det 1890 tillbyggda vapenhuset i enkel nygotik förändrades delvis 1970 för att bättre harmoniera med stenkyrkans äldre stilkaraktär. Såväl kor som sakristia är kryssvälvda. Korets samtida valv är förstärkt med konsolburna ribbor och kröns av en slutsten, liksom konsolerna skulpturalt utsmyckad. Mellan kor och sakristia påträffades vid restaureringen 1930 en portal med kalkstensomfattning, som delvis skadats vid en senare höjning av korgolvet. Kyrkans interiör är framförallt präglad av restaureringen 1930, efter förslag av arkitekt Allan Berglund, då flera tillskott från1890-talet avlägsnades. Bl. a. påträffades under det pärlspontade innertaket ett äldre, med målad, vegetativ dekoration från tidigt 1700-tal. Dess dåliga kondition innebar att innertaket i stort sett helt fick förnyas, med rekonstruerad 1700-talsutsmyckning. Predikstol och läktarbarriär från 1600-talets andra respektive 1700-talets första hälft. Glasmålning i koret från 1960 av konstnär Harald Lindberg. Läktarunderbyggnad från 1970.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Skara stift i ord och bild. 1949.
Andersson, G: Ransbergs kyrka. [Otryckt uppsats i Sveriges Kyrkors arkiv]. Uå.
Ransbergs kyrka. [Vikark]. Uå.
.
Andersson, Gillis, Ransbergs kyrka, stencil
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin