Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkans arkitektoniska uttryck i den agrara miljön utgör ett spänningsladdat möte som tillsammans med kyrkogårdens värde är en del av socknens historia.
Kyrkogården
Kyrkan är centralt placerad på kyrkogården. Den låga muren bidrar till att betona sambandet med den omgivande öppna odlingslandskapet. Flera ålderdomliga gravvårdar finns bevarade.
Kyrkobyggnaden
Orlunda kyrka utgör ett exempel på de förändringar som många sockenkyrkor genomgick under befolkningsökningen på 1800-talet då de gamla medeltida kyrkorna revs för att ge plats åt stora, ljusa nya kyrkor.
Orlunda är den enda centralkyrkan i Östergötland samt att den utvändigt är helt intakt från byggtiden vilket sammantaget utgör en mycket värdefull kyrkobyggnad. Trots invändiga förändringar har kyrkorummet bevarat det mesta av sin ursprungliga karaktär.
I kyrkans murverk ingår stenmaterial från den medeltida kyrkan
Arkitekt Agi Lindegrens dekorationsmålningar i valv och på väggarna.
Korfönstrets glasmålningar
Den ursprungliga bänkinredning, läktare och predikstol i nygotisk stil.
Av äldre inventarier från den medeltida kyrkan finns den märkliga dopfunten "dopgubben".
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Orlunda är en medeltida socken med en korsformig centralkyrka i nygotisk stil från 1889, ritad av arkitekten Carl O. Möller. Kyrkan har gråputsade fasader med kalkstensomfattningar. Taket består av korsande sadeltak med takryttare beklätt med kopparplåt.
Kyrkomiljön präglas av gårdar i ursprungligt byläge med skola och lärarbostad omgivna av ett öppet odlingslandskap.
Kyrkogården och den låga kyrkogårdsmuren betonar sambandet med den omgivande slätten. KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården anlades under medeltiden. Lantmäterikartor från 1700- och 1800-talen visar en relativt liten kyrkogård och den gamla kyrkan var belägen på kyrkogårdens norradel. Den nuvarande kyrkan ligger mer centralt på kyrkogården, ett intryck som förstärks av kyrkans planform.
Kyrkogården omges av en låg stödmur av huggen gråsten, som ligger i ett skift med en smidesgrind i väster. Trädkransen runt kyrkogården består av relativt likåldriga träd med enstaka nyplanteringar. Kyrkogårdens karaktär har bl a sitt ursprung i en omläggning i början av 1960-talet, då kyrkogården besåddes med gräs. Vid samma tillfälle togs järnstaket och stensocklar bort. Raderna med gravläggningar går mestadels i nord/sydlig riktning och en rad gravar ligger utmed kyrkogårdsmuren. Antalet gravvårdar är delvis utglesat, framför allt öster om kyrkan. Då rygghäckar dessutom saknas på delar av kyrkogården blir den allmänna karaktären mycket öppen. I nordöstra hörnet finns ett antal kalkstensvårdar i en "museidel". Det rör sig om ålderdomliga liggande hällar och stående vårdar. I öster öppnar sig kyrkogården mot slätten.
Inventeringsår (2004)
ORLUNDA KYRKOGÅRD
Orlunda kyrkogård ligger mitt i den långsmala byn med samma namn. Byn är belägen på en svag höjd i ett till åker fullständigt uppodlat landskap. Kyrkogården är svagt upphöjd från omgivningen med en låg terrassmur. Formen är rektangulär med längre nord- och sydsidor än öst- och västsidor. Kyrkogården är inte rakt orienterad i vädersträcken utan nordösthörnet ligger längre norrut än nordvästhörnet. (Kyrkogården är inte rakt orienterad i vädersträcken utan nordösthörnet ligger längre norrut än nordvästhörnet.)
Orlunda kyrka
Fragment av Eskilstunakistor från 1000-talet indikerar att det har funnits en kyrka på kyrktomten redan under 1100-talets början. Den kända medeltida kyrkan byggdes av arkitekturen att döma under 1100-talets senare del. Den var uppförd av kalksten med långhus, smalare kor och halvrund absid samt ett torn i väster, troligen tillbyggt något senare. Vapenhus och sakristia var byggda av gråsten och tegel, troligen under 1400-talet. Taken var täckta av stavspån. Invändigt var kyrkan valvslagen och dekorerad med medeltida målningar.
I slutet av 1800-talet ansågs den medeltida kyrkan för liten för den växande församlingen samt att den var i dåligt skick. 1873 besiktade byggmästare August Nyström murverket och fann att tornets murar inte gick att reparera. Kyrkan finns avbildad på foto innan den revs 1888.
Den nya kyrkan är byggd som en korsformig centralkyrka i gotisk stil. Den är unik till sin typ och endast tre liknande finns i hela landet. Arkitekt var Carl O. Möller som var anställd vid Överintendentämbetet. Entreprenör var byggmästare P.A. Hallander från Varola i Västergötland. Den nya kyrkan är byggd på samma plats som den medeltida och mycket av byggnadsmaterialet från den gamla kyrkan har återanvänts.
Varje gavel är försedd med 4 spetsbågiga fönster med ett runt rosettfönster över. I varje hörn finns också 4 trapptorn. Taket består av korsande sadeltak krönt med takryttare klätt med kopparplåt. Målningarna inne i kyrkan är utförda av Agi Lindegren och liknar målningarna i Johannes kyrka i Stockholm som också är ritad av Möller. Korfönstren har glasmålningar föreställande de fyra evangelisterna och sidofönstren har målad tapetdekoration.
År 1988-89 gjordes en restaurering av kyrkorummet där träinredningen återfick sin ekbemålning. Predikstolen kom tillbaka på sin ursprungliga plats dock utan baldakin. En invändig ombyggnad skedde också 1950.
Bland kyrkans inventarier märks dopfunten i trä i form av en ”dopgubbe” skuren 1685 av Olaus Wiström i Vadstena.
I samband med den senaste restaureringen av kyrkan, då bland annat vatten och toaletter installerades, genomfördes också en arkeologisk undersökning på kyrkogården, längs med de ledningssträckningar som grävdes. Därvid påträffades murar öster om kyrkan. Dessa var vinklade snett mot nuvarande kyrkan, och det var därför svårt att tolka vad för byggnad de tillhört. Möjligen kan det vara fråga om rester av en äldre kyrka på platsen (Östergötlands länsmuseum, Rapport Ohlsén i manus).
Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Liten landskyrkogård på en låg plan terrass. Hög trädkrans som delvis håller på att ersättas.
Omgärdning
Väster: i väster finns en terrassmur som är 0,3 m hög. Den är byggd av ett varv sprängd sten som är ca 0,3-1 m stor. Trädkransen innehåller sex höga lindar. Den på kartan markerade häcken är borttagen.
Norr: samma terrassmur som i väster. På norra sidan är den delvis dold, eftersom den vetter mot Frälsegårdens trädgårdsanläggning. I nordvästra hörnet finns en indragning som är byggd med hänsyn till trädgårdsskjulet och dassen, där finns också en enklare utgång. Trädkransen består av 6 höga lindar. Ett par av träden är nyligen nedtagna och ersatta av två nyplanterade almar och en nyplanerad lind. På den inskjutna delen står en 0,7 m hög oxbärshäck vilken också finns längs hela den norra terrassmuren.
Öster: terrassmuren fortsätter också på östra sidan. Häcken är borttagen och för vindskydd delvis ersatt av en pilhäck. I trädkransen finns 3 höga lindar kvar av de 6 som är markerade på kartan. Utanför anläggningen står två fläderbuskar.
Söder: terrassmuren i söder är likadan som på de övriga sidorna. Den är delvis dold av granntomtens trädgårdsanläggning. 7 av de på kartan markerade höga lindarna står kvar i trädkransen. På muren står en 0,7 m hög oxbärshäck.
Ingångar
Kyrkogården har fem ingångar med huvudingång mitt på västra sidan, övriga är enklare biingångar.
Väster: huvudingången har en dubbelgrind i smidesjärn. Överstycket är svagt svängt och ornerat med snirklar. Spjälorna är till hälften avslutade med små knoppar. Grinden står mellan grå fyrsidiga granitpollaren med avfasad översida. Ingången i nordväst består av att den norra grusgången dragits rakt fram och ut på parkeringen utanför, framför trädgårdsskjulet.
Öster. i öster finns en öppning över muren som ansluter till en nybyggd väg som kommer från gården i söder. Inga grindar eller liknande finns.
Söder. en enklare öppning med en trappa i ett steg leder direkt från trädgården i söder in till kyrkogården. Likaså finns en öppning in mot gården i SÖ.
Vegetation
Trädkrans av huvudsakligen lind, 7 st i väster 4 st i norr, 3 i öster och 7 i söder. I norr har 2 unga almar och 1 ung lind planterats som ersättningsträd för nedtagna äldre träd. Längs med norra och södra terrassmuren finns 0,7 m höga oxbärshäckar.
På den västra kyrkogårdshalvan längst i väster finns på ömse sidor om grusgången från grinden nordsydligt löpande rygghäckar av spirea som är 0,9 m höga. Den inre ramen har från början varit försedd med 0,6 m höga häckar av ölandstok i T-form. På den södra sidan av grusgången finns endast små rester av detta kvar eftersom minnelunden anlagts här. Denna är kvadratiskt formad och inramad av en 0,6 m hög idegranshäck. I södra kanten av minneslunden växer fyra höga (ca 3,5 m) smala tujor i en låg bred utbredning av idegran.
I minneslunden och på ömse sidor av kyrkans ingång har nyligen japanska körsbärsträd planterats. Längs med hela kyrkogårdens insida både norr och söder om kyrkan växer en lång östvästligt löpande berberishäck innanför den yttersta gravraden.
På den östra kyrkogårdshalvan har ursprungligen tre nordsydliga rader med rygghäckar växt. Dessa är alla borttagna utom den östligaste som är en nyplanterad idegranshäck. Intill kyrkan finns rabatter med chersmin, oxbär, tuja och rosenrabatter.
Gångsystem
Gångsystemen är i naturgrus. Med kyrkan som centrum utgår gångar i alla
väderstrecken. Dessutom finns en kringgående gång innanför den yttersta gravraden. Inne i kvarteren där tidigare plattgångar funnits finns idag endast gräsgångar.
Gravvårdstyper
Monumentalgravar saknas nästan helt. Några enstaka gravvårdar av linjekaraktär finns öster om kyrkan. Gles spridning i tid från hela 1900-talet med tyngdpunkt på 1960-tal och framåt. Längs med norra sidan finns en rad gravvårdar i tidsordning från 1940-talet.
Minneslund
Ansökan om att bygga minneslund inlämnades till länsstyrelsen 1989. Förslaget innebar att lunden lades i nordöstra hörnet intill de undansatta gravvårdarna. Förslaget ändrades emellertid och lunden ligger idag på den inre sydvästra delen av kyrkogården. Ett rektangulärt rum har skapats med hjälp av en 0,6 m hög idegranshäck. Ingången ligger på den östra långsidan. Inne i lundens södra kortsida finns fyra höga tujor omgivna av en låg idegran som blickfång. Lunden innehåller fyra mindre rosenrabatter och ett nysatt japanskt körsbärsträd. I nordöstra hörnet står en skylt med texten ”minneslund”.
Byggnader
Utanför nordvästhörnet av kyrkogården ligger ett uthus vars västra del utgörs av redskapsbodar och förvaringsutrymmen och vilkens östra förlängda del som består av dass. Boden står på torpargrund och har rödmyllad stående panel. Taket i två nivåer är belagt med tvåkupigt tegel. De tre portarna i huvudbyggnaden är vitmålade med enklare smidda beslag. En fönsterlucka i samma färg finns på gaveln. Den lägre dassdelen har tre likadana dörrar varav en vitmålad och två rödmålade.
I uthuset förvaras bland annat runstensfragmenten och några äldre kyrkbänkar och dörrar.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - ORLUNDA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 384, 1900: 536, 1995: 154
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en svag förhöjning i terrängen ca 6 km sydost om Vadstena i ren slättbygd med vid utsikt. Förr låg den agrara bebyggelsen runt kyrkan men laga skiftet har effektivt sprängt kyrkbyn. I anslutning till det gamla bebyggelseläget finns en f.d skola, nu daghem.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan uppfördes under äldre medeltid och bestod av rektangulärt långhus och smalare absidkor. Ett torn i väster hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Kyrkan hade även sakristia på korets nordsida och vapenhus i söder, troligen av medeltida datum. Kyrkorummet var välvt, långhuset med två kryssvalv och koret med ett. Sannolikt var kyrkan prydd med medeltida målningar; på absidens hjälmvalv syntes spår av helgonbilder. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kalkstenskyrkan uppfördes 1888-1890 av byggmästaren P. A. Hallander efter ritningar av arkitekt Carl Möller. Den uppfördes med centralplan i form av ett grekiskt kors med ett inuti förhöjt korparti i den östra korsarmen, sakristia i öster och vapenhus i väster; mellan korsarmarna finns trapptorn.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad, med oputsade tegelomfattningar. Kyrkans yttre har en kompakt borgliknande karaktär med central takryttare krönt av en hög spira samt trapphus i hörnen mellan korsarmarna. Trapphusen är utformade som engagerade torn med lägre spiror. Korsarmarna kröns av blinderade gavlar. Förebilden lär ha varit Langlets kyrka i Beateberg, på församlingsbornas begäran. Kyrkorummet täcks av kryss- och stjärnvalv i tegel. Kyrkorummet har läktare på tre sidor, orgeln på den västra. Den centrala planformen till trots ger interiören intryck av längdkyrka, eftersom utrymme-na under sidoläktarna idag är avskilda från kyrkorummet för att användas som sakristia och samlingsrum. Vid restaureringen 1949-50 ledd av arkitekten Erik Lundberg undertrycktes en del av interiörens nygotiska drag. Vid den senaste restaureringen 1988-89 valde man att åter betona det nygotiska. Kyrkorummets valv har dekorativt måleri som delvis påminner om Agi Lindegrens målningar i Johannes kyrka i Stockholm, också den ritad av Möller. I likhet med den är valvpelare, valvribbor och fönsterbågar av oputsat tegel här. Altarväggen har flera glasmålningar. Av den ursprungliga nygotiska inredningen återstår idag läktare på tre sidor och predikstol. Orgeln av Åkerman & Lund är tillverkad 1903.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten övertogs från den gamla kyrkan och snidades i trä av Olaus Wiström i Vadstena 1685.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Namnet Orlunda, vanligen uttolkat som Odens lund, antyder att kyrkan ursprungligen blivit byggd vid en hednisk offerlund. Inget mer än namnet har dock överlevt av denna.
Det kan antas att den kristna kyrkogården på vanligt sätt växt fram kring den medeltida kyrkan. Mycket lite om denna äldsta kyrkogård är dock känt. Till den äldsta fasen hör dock de fyra runstensfragment som förvaras i boden i kyrkogårdens nordvästra hörn. De utgör delar av 3 runstenar. Ytterligare två runstenar har funnits på kyrkogården men är nu sedan länge försvunna. Samtliga utom ÖG 22 hittades vid rivningen av den gamla kyrkan.
Stenarna har nummer ÖG 2-63 i Östergötlands runinskrifter (Brate 1911 sid 1-5 och Pl 1). Samtliga fragment är av grå kalksten och har alla sannolikt (ÖG 2 och 3 med säkerhet) utgjort lock till gravmonument av så kallad ”Eskilstunakistetyp” stenkistor med höga gavlar som tillhör den allra första kristna tiden i landet. Denna typ av monument har varit vanliga särskilt i västra Östergötland.
Från senare medeltid och renässans finns ingenting bevarat på kyrkogården. Däremot har 9 gravstenar från 16- och 1700-talen bevarats, undanställda på kyrkogårdens nordöstra del. Den äldsta stenen lär vara från 1591, men det äldsta datum som är läsbart är 1614. 5 av gravstenarna är liggande stenar som tidigare sannolikt legat i kyrkans golv och tagits ut vid dennas rivning. Dessa är till stor del i dålig kondition främst genom vittring och svårlästa.
Mest framträdande av de liggande stenarna är en vård som i relief föreställer en man och en kvinna i dräkter från 1600-talets mitt.
Stenen är idag helt oläslig, men det är känt att den ursprungligen lagts över Måns Pileträ till Piltorp och hans hustru. Pileträ var en stor mecenat för Orlunda kyrka och har bland annat skänkt några av de ljuskronor som ännu finns i kyrkan. Enligt Broocman bekostade han också upprustningen av predikstolen i gamla kyrkan.
Orlunda gamla kyrka avbildades av flera olika konstnärer under 1800-talet, bland annat Ihrfors, Brenner och Kock (1807). En pennteckning av kyrkan illustrerar också en större artikel om Orlunda i Östgötabladet från den 28.6.1924. De två förstnämnda visar endast kyrkan och är ganska hårt stiliserade medan Kocks teckning är mer naturalistisk och också ger en del information om kyrkogården.
Bilden visar kyrkan från söder, delvis skymd bakom vad som verkar vara en högre kyrkogårdsmur av kalksten liknande den som fortfarande finns vid Asks kyrka i grannpastoratet Fornåsa. Utanför muren står en föga uppväxt trädkrans. I bildens vänstra utkant står också ett knuttimrat hus, i själva kyrkogårdsmuren. Huset ser ut att ha halm- eller vasstak.
Teckningen från 1924 som är av oklart ursprung visar kyrkan från samma håll samt en del gravstenar, vilka verkar vara uppställda utan särskild inbördes ordning. Samma bild ger också fotografiet från 1888 (se sidan 7) som möjligen varit tecknarens förebild. Det är oklart i vilken mån kyrkogården också förändrades i samband med uppförandet av den nya kyrkan. Detta är dock högst sannolikt. De äldsta på plats bevarade gravstenarna är från 1886 och 1887, strax innan den gamla kyrkan revs. Detta talar för att de är de första som tillkommit i samband med en omläggning.
De äldre lantmäterikartor som finns visar att kyrkogården alltid varit liten och inträngd mellan bytomterna i byn. Flygbilder tagna år 1945 och 1954 finns hos Östgötabilds databas. Dessa visar huvudsakligen den kraftiga trädkransen.
1961 genomfördes en närmast total omläggning av kyrkogården. I Östgöten den 22.06.1961 skriver man: ”Kyrkogården i Orlunda moderniseras. Enligt vad som bestämdes av kyrkostämman i Orlunda för en tid sedan kommer Orlunda kyrkogård att planeras. Entreprenör är trädgårdsmästare Stellan Jonzon, Vadstena och kostnaderna uppgår till 15.000 kr. Man räknar med att invigningen av den moderniserade
kyrkogården skall kunna äga rum på allhelgonadagen i höst. Först och främst skall marken jämnas ut jämte en del gångar och häckarna både kring kyrkogården och gravarna tas bort. Ny matjord påföres området, som i sin helhet kommer att gräsbesås på sätt som skett på många kyrkogårdar i trakten.
Runt kyrkan skall plantering av rosor och kinesiskt vin anläggas. Gravstenarna skall rätas och stenplattor utläggas som gångar. Gravarna får vidare en vacker inramning av häckplanteringar samt prydnadsbuskar och andra blommor och växter.”
Vid samma tillfälle togs alla gravkullar bort och rygghäckar planterades bakom gravraderna. Järnstaket och stensocklar avlägsnades och på samtliga gravar med grusbeläggning togs denna bort och ersattes med matjord. 12 av kyrkogårdens träd, huvudsakligen kastanjer, togs bort medan lindarna huvudsakligen sparades. De äldre gravstenar som fanns på kyrkogården samlades ihop och placerades i nordöstra hörnet. I likhet med pastoratets övriga kyrkogårdar fick Orlunda en minneslund 1989. Denna var ursprungligen tänkt att ligga i nordöstra hörnet, invid museistenarna, men kom istället att placeras framför och sydväst om kyrkan.
Sedan kyrkogården karterades 1989 har en del förändringar skett. Bland annat har rygghäckarna och plattgångarna i området öster om kyrkan tagits bort och en ny utfart öppnats mitt på östra långsidan. På samma sida har nyligen en salixhäck planterats i syfte att hejda blåsten, som denna del av kyrkogården är vidöppen för.
1992 genomfördes en rensning bland det 100-åriga beståendet av lindar på kyrkogården. Syftet var att bättre kunna ta fram kyrkan som man uppfattade doldes av det kraftiga trädbeståendet. Av de 33 höga träden fälldes åtta stycken medan de övriga beskars kraftigt.
Nyligen har ett mindre bestånd japanska körsbärsträd planterats väster om kyrkan
ORLUNDA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Orlunda församling Vadstena kommun Linköpings stift Östergötlands län 2004.
Anderö, R: Orlunda kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1995. .
Anderö, Rolf, Orlunda kyrka kyrkobeskrivning 1995. (RA)
Andersson, Gösta Orlunda under 5000 år. 2000
Antikvariskt Topografiskt Arkiv, Stockholm (ATA)
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. RAÄ 2000.rev.2003. (FS)
Häradskartan Aska Härad. 1878.
Ridderstad, Anton, Historiskt Geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland. Norrköping 1875-77.
Sveriges Bebyggelse. Landsbygden Östergötlands län Del II. Uddevalla 1947.
Widegren, Per David. Försök till en beskrifning öfver Östergötland. Linköping 1828.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv (ÖLM)
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin