Motivering (skydd): KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med den stora kyrkbyns bevarade oskiftade karaktär, de f d skolbyggnaderna och Biskop Kols källare en ovanligt tät och väl sammanhållen kyrkomiljö som vittnar om kyrkplatsens historiska dimension.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Herrestad kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
Herrestad kyrka med sitt rektangulära långhus och smalare absidkor med släta kalkstensmurar och spår efter medeltida osmyckade portaler och fönsteröppningar är en typisk representant för de äldsta stenkyrkorna i landet. Kyrkan är även den äldsta kyrkan i landet som genom dendrokronologi fått en preciserad datering, 1112 + 5 år. Till den medeltida byggnadsepoken hör även tornet och något senare sakristian. Stora delar av murverk och träkonstruktioner, härstammar från kyrkans första byggnadsperiod på 1110-talet och utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Över valven finns bl a en unik nockås, bevarade medeltida takstolar och fragment av kalkmålningar, vilka utgör ett mycket intressant och värdefullt forskningsmaterial.
Kyrkorummet präglas i hög grad av den medeltida byggnadsepoken med det romanska långhuset med absidkor och 1400-talets valv och kalkmålningar. De för det sena 1800-talet typiska gjutjärnsfönstren ger kyrkorummet ljus och rymd i enlighet med den tidens ideal. Erik Lundbergs restaurering 1946 har framförallt genom målningsbehandlingen gett kyrkorummet en sammanhållen karaktär. Hans restaurering har stora arkitektur- och restaureringshistoriska värden då de visar prov på en av hans tidigare gestaltningar. Kyrkan har även en rad medeltida inventarier och fast inredning med mycket stora konst- och kyrkohistoriska värden, som de medeltida järnsmidesdekorerade dörrarna, dörren till sakramentsskåpet, altaret, altarskåpet och även sakristians väggfasta bänkar och kopian av biskopsstolen. Målaremästare Sven G Stoltz målningar på läktarbarriären har tillsammans med orgelfasaden, predikstolen och altaruppsatsen ett regionalt intresse då de är utförda av länsanknutna mästare. Kyrkan är dessutom en av få som fortfarande har bänkkvarter som ansluter mot västväggen. Kyrkans kalkstensgolv med ett stort antal gravhällar har en ålderdomlig prägel.
Sammanfattning
" Herrestad kyrka tillhör de kyrkor i västra Östergötlands medeltida centralbygd, som troligen uppfördes på initiativ av stormannasläkterna i området. Dessa kyrkor utgör ett nationellt kulturarv och att bevara kyrkobyggnaderna i sin nuvarande skepnad med den information de bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena.
" Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med kyrkbyns bevarade oskiftade karaktär, där bl a Biskop Kols källare från 1200-talet ingår, en ovanligt tät och väl sammanhållen kyrkomiljö som vittnar om kyrkplatsens historiska dimension.
" Kyrkan med dess medeltida karaktär och konstruktion är en särdeles god representant för den medeltida absidkyrkan.
" Interiören med sitt ålderdomliga kalkstensgolv, valv och kalkmålningar tillsammans med inventarier och fast inredning av mycket hög konstnärlig kvalitet ger ett kyrkorum med stora kulturhistoriska värden.
" Arkitekt Erik Lundbergs restaurering från 1946 har stora arkitektur- och restaureringshistoriska värden då den representerar en av hans tidiga gestaltningar av kyrkorum.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Herrestad är en medeltida socken och omnämns 1208. Den första kyrkan på platsen har sannolikt varit av trä. Den nuvarande kyrkan är uppförd av kalksten under tidigt 1100-tal med rektangulärt långhus samt absidförsett kor och har en välbevarad romansk karaktär. Takstolen, varav stora delar har bevarats, har genom dendrokronologi daterats till 1112 + 5 år. Det gör kyrkan till den äldsta kyrkan i landet som daterats med hjälp av naturvetenskaplig metod. Under andra hälften av 1100-talet tillkom tornet, medan sakristian är senmedeltida. Samtliga tak, även tornets, består av spåntäckta sadeltak. Huvudingången är via tornet i väster, men spår efter igenmurade medeltida portaler finns på syd- och nordväggen samt på korets södra sida. Fönsterbågarna, som är spetsbågiga och tillverkade av gjutjärn, tillkom vid en renovering 1881. Interiören karakteriseras framför allt av det romanska kyrkorummet, 1400-talets valv och kalkmåleri samt arkitekt Erik Lundbergs restaurering 1946.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med delvis medeltida ursprung. Huvudingången är på den västra sidan och flankeras av grindstolpar av kalksten. Grindarna är svartmålade smidesgrindar. Även i norr finns en ingång i muren mot Klockaregården. I kyrkogårdens sydvästra hörn uppfördes 1961 ett bårhus efter ritningar av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektkontor i Tranås. Det har ett enkelt utförande med putsade fasader och spåntäckt tak.
Inventeringsår (2002)
HERRESTAD KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger på den öppna östgötaslätten. Kyrkogården har en rektangulär planform i nordlig/sydlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra del och kyrkans långhus är orienterat i väst/östlig riktning.
Herrestad kyrka
Den första kyrkan på platsen har sannolikt varit av trä. Den nuvarande kyrkan är uppförd av kalksten under tidigt 1100-tal med rektangulärt långhus samt absidförsett kor och har en välbevarad romansk karaktär. Takstolen, varav stora delar har bevarats, har genom dendrokronologi daterats till 1112 + 5 år. Det gör kyrkan till den äldsta kyrkan i landet som daterats med hjälp av naturvetenskaplig metod. Under andra hälften av 1100-talet tillkom tornet, medan sakristian är senmedeltida. Samtliga tak, även tornets, består av spåntäckta sadeltak. Huvudingången är via tornet i väster, men spår efter igenmurade medeltida portaler finns på syd- och nordväggen samt på korets södra sida. Fönsterbågarna, som är spetsbågiga och tillverkade av gjutjärn, tillkom vid en renovering 1881. Interiören karakteriseras framför allt av det romanska kyrkorummet, 1400-talets valv och kalkmåleri samt arkitekt Erik Lundbergs restaurering 1946.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning, d v s gravarna är numrerade i en löpande följd för hela kyrkogården.
Allmän karaktär
Kyrkogårdsmuren, kyrkan och de ålderdomliga vårdarna närmast söder om kyrkan ger helheten en ålderdomlig karaktär. I övrigt skapar framför allt rygghäckarna en strikt prägel.
Omgärdning
Västra muren: ca 0,6-0,7 m hög halvmur av ca 0,4-0,7 m långa ”kalkstensblock”. Muren är lagd i jämna skift. I muren växer sedumväxter. Småsten syns i slänten från krönet ner till kyrkogården.
Norra muren: ca 0,7 (V)-1,1(Ö) m hög halvmur av kalkstensskivor och kalkstensblock. Under muren syns på vissa sträckor gråsten. Muren lutar utåt i nordvästra hörnet. Lövdungar utmed muren skymmer den.
Östra muren: ca 0,95-1,1 meter hög kallmurad halvmur av ca 0,3-1,0 m höga
kalkstensskivor och kalkstensblock i jämna skift. Kraftig buskvegetation från kyrkogården skymmer mursträckans södra del. En gångbrygga ligger över muren och går till en container öster om muren. Delvis mossbevuxen.
Södra muren: ca 0,9-1,0 m hög halvmur delvis fogad med bruk. I botten ligger stora gråstenar och på detta några skift kalkstensskivor. Sedum växer i muren. Muren är skadad ungefär mittpå.
Ingångar
Väster: västra grinden är en dubbelgrind i järnsmide med smala spjälor. Krönet bildar ett gavelfält. Grindstolparna av grå kalksten är höga, smala och kvadratiska. De har sprickor, framförallt den norra stolpen och dras samman med ett järnband. Stolparnas krön är karnisformat och kröns av en järnkula.
Söder: järngrind med smala spjälor mellan kyrkogårdsmuren och gravkapellets västra sida. Grinden ansluter till en smal sektion av liknande smide. På andra sidan gravkapellet är en öppning igensatt med liknande järnsmide, dock ej öppningsbart. Nordöst: i nordöstra hörnet finns en grind (nu lutad mot muren). Krönet bildar ett gavelfält krönt med tre kulor. Grinden har suttit direkt i muren.
Vegetation
Väster: fem lindar i trädkransen.
Norr: sex lindar i trädkransen.
Öster: en lönn i trädkransen norr om boden, i övrigt fyra lindar.
Söder: fem lindar i trädkransen.
Trädkransen är planterad innanför kyrkogårdsmuren och i söder och väster är de troligen planterade på 1960-talet. Vid den lilla ingången i nordöst växer
cotoneasterbuskar. På slänten mot muren växer bl.a. spiréa och oxbär. Öster om koret finns forsythia, rosenspirea och annan spirea. I norr går en idegranshäck (väst/öst) ca 1,25 meter hög, klippt, i kvarteret närmast norr om kyrkan. Söder om kyrkan är det varierande rygghäckar mellan gravraderna innanför grusgången. Från öster, rosor ca 1,2 meter höga, klippt oxbärshäck, rosenspirea, ca 1,2 meter hög klippt måbärshäck, ölandstok, ca 1,2 meter hög klippt oxbärshäck. På kyrkogårdens sydöstra del finns en fristående björk.
Gångsystem
Grusgång från västra grinden till kyrkans västportal. En grusgång går runt kyrkan i norr respektive söder och mynnar ut i östra huvudgången. Mindre grusgång till nordöstra ingången. Två grusgångar går från kyrkan till södra huvudgången och en mindre grusgång går söder om ”den gamla kyrkogården” med sina äldre gravvårdar. På grusgångarna ligger naturgrus.
Gravvårdstyper
På ”den gamla kyrkogården” finns några stenar från 1600-talet, bland annat 1603. Korsvårdar från1800-talet med eklövsornamentik, en gjutjärnsvård och senare ”bautastenar”. Även i övrigt finns en del ”bautastenar”. Utmed västra muren finns en del gravar med stenram kvar, dock grästäckta – ej grus. I kyrkogårdens mittparti är det mer låga och delvis breda vårdar. Ingen del har klart synlig karaktär av den s k allmänna linjen. Några gravvårdar sydöst om kyrkan kan ha stått på den allmänna linjen, t ex ca 342, 347 och 355. Den senare är rest över Stava – Kyrkogårdens trogna vårdarinna. Kalksten i de äldre vårdarna, i övrigt grå, svart och röd granit.
Byggnader
I kyrkogårdens sydvästra hörn uppfördes 1961 ett bårhus efter ritningar av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektkontor i Tranås. Bårhuset/gravkapellet är byggt i tegel med putsade fasader. Ytterst på de putsade väggarna är en beigefärgad ädelputs. Sockeln är av släthuggen granit. Det valmade sadeltaket är täckt med kyrkspån och kröns av ett kors, som troligtvis varit förgyllt. I norr dubbla portar med stående panel och i väst en enkel dörr i stående panel. Trappor av granit, hängränna och stuprör i koppar.
Vid östra muren finns en redskapsbod av regelverk klädd i stående träpanel, gråmålad. Taket är täckt med galvad bandplåt på baksidan och skivtäckt på framsidan. Enkla brädportar.
Övrigt
I sydöstra hörnet finns ett ”andaktsrum” som invigdes 2002. Det består av ett järnträd med hängande löv och en fågel på en gren. Bredvid står en grön och svart soffa. ”Rummet” finns under en av trädkransens lindar.
Norr om boden är 13 gravvårdar lagda i murslänten. Och bildar en ”museidel”. De stöttas av en stenkant. Där växer bland annat prästkragar bland stenarna.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - HERRESTAD
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 333, 1900: 428, 1995: 144
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 10 km sydväst om Vadstena på en svag höjd nära sjön Tåkern med vid utblick över Vadstenaslätten. Fynd av tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp kan tyda på existensen av kyrka under 1000-talet. Närmast kyrkan finns en f.d. skola. Här ligger också Biskop Kols källare. Prästgård vid Husberga.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är uppförd av kalksten under 1100-talet (dendrokronologisk datering) och har intakt planform bestående av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Ett västtorn tillbyggdes senare under 1100-talet, men fick sin befintliga resning först under 1200-talet. Sakristian tillfogades troligen under 1300-talet. År 1829 flyttades ingången till tornets bottenvåning och ett troligen senmedeltida vapenhus försett med östaltare revs.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet är byggt i avsatser, den nedre pryds av en rundbågsfris, och kröns av ett sadeltak. Korets höga, smala portal är väl bevarad, medan kyrkans enda ursprungliga fönster finns i absiden. År 1881 restaurerades kyrkan av arkitekten Axel Fredrik Nyström. Exteriören spritputsades och torngavlarna höjdes och fick nya krön. Vid Erik Lundbergs restaurering 1946 avlägsnades den yttre putsen, varefter kalkstensmurverket stått blottat. Tornets gavelkrön från 1881 avlägsnades vid en restaurering 1972. De nuvarande fönsteröppningarna är i huvudsak från 1700-talet. Den ursprungliga absidkyrkan har haft både nord- och sydportal, sedermera igenmurade. Huvudingången har sedan 1829 funnits i väster. Kryssvalven i långhus och kor slogs under 1400-talet och dekorerades med ornamentala kalkmålningar. De överkalkades 1702, men togs åter fram vid Lundbergs restaurering. Figurerna i altarskåpet är senmedeltida och gjorda av den lybska verkstad som var verksam i Vadstena i början av 1400-talet. Själva skåpet är nygjort 1946. Predikstolen tillverkades av Lars Gabrielsson i Vadstena 1688. Läktaren byggdes 1716 och dekorerades av N Stoltz i Vadstena 1756. En orgel gjord av Jonas Wistenius i Linköping har bara fasaden kvar idag.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Stenaltaret i absiden är kyrkans äldsta inventarium. Även sakristian har ett medeltida altare. Biskopssätet är en kopia av originalet som finns i Statens historiska museum, Stockholm. Kyrkan har två järnsmidesdekorerade 1100-talsdörrar bevarade, liksom en kista i sakristian. Triumfkrucifixet corpus är från 1400-talet, korset nygjort 1930, medan det ursprungliga korset är magasinerat. En pietà, även denna från 1400-talet, finns på ett litet sidoaltare sedan 1946. Den nuvarande orgeln byggdes 1967 av Reinhard Kohlus, Vadstena.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
En teckning av Johan Fredrik Kock från 1807 visar en öppen kyrkogård utan direkta gångar. Enkla gravvårdar står lutande och det finns även två något upphöjda gravhällar. Sydöst om kyrkan står en gammal solvisare och invid den ligger en ”gammaldags funt”.
En storskifteskarta från 1767 visar ingångar till kyrkogården i den södra muren och i det nordöstra hörnet. Dessa ingångar är inte tydliga på laga skifteskartan från 1853 där det istället verkar vara en markerad ingång i väster, mittemot kyrkans västingång. Tolkningen är dock inte helt säker. I den inventering som utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift 2002-2003 står det att det fanns tre stigluckor i kyrkogårdsmuren, vilket skulle kunna överensstämma med kartmaterialet. I
inventeringen står även att muren varit två meter hög och att den var täckt med falor (brädor) i slutet av 1700-talet. Träd fanns på kyrkogårdens västra och östra sida. I dag finns det rester av den medeltida muren i vissa partier.
År 1965 utfördes en större omändring av kyrkogården enligt ett förslag av
trädgårdskonsulent Eric Lind från Linköping och med trädgårdsanläggare Stellan Jonzon från Vadstena som ansvarig för utförandet. Arbetena innebar att nya gräsmattor såddes in, gravstenar sattes i linje och vårdarnas socklar sänktes till marknivå. En kvartersindelning gjordes. De större gångarna lades med rött stenmjöl och mellan kvarteren lades gångar av Borghamnkalksten. Rygghäckar planterades av rosor, cotoneaster och taxus. Kyrkogårdsmuren var tidigare fristående men släntades nu. Äldre gravvårdar, varav de flesta hade legat i kyrkogårdsmuren, ställdes söder om kyrkan. En sexsidig äldre konisk pelare restes som en hörnmarkering i det lilla kvarter som bildades på detta sätt. Nya lindar planterades i söder och väster. En vattenledning grävdes även ner till gravkapellet som invigts 1961. Kapellet var ritat av Erik Persson, Tranås. År 2002 invigdes det s k andaktsrummet i kyrkogårdens sydöstra hörn. Det är ett andaktsrum ute i det fria.
Ett fotografi visar några häckomgärdade gravar söder om kyrkan och en stor familjegrav omgärdad av ett lågt järnstaket, troligen nr 200-203. Fotografiet är taget någon gång före 1972 då tornkrönet byggdes om och fick dagens utseende.
HERRESTAD KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Herrestad församling Vadstena kommun Linköpings stift Östergötlands län 2002.
Tagesson, G: "Biskopsstolen från Herrestads kyrka", i Östergötland. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 1987.
Boström, R & Eriksson, J: Herrestads kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 2:a uppl. 1992.
.
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna i Dals härad. Några av landets äldsta kyrkor. Ingår i Kyrka
i Bruk, Meddelande från Östergötlands länsmuseum 1996.
Carlsson, Sten L, Sveriges kyrkorglar, Lund 1973.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-N,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin